Andra Kunga­boken

Elias tjänst

Elia och Achazja

[Första och andra Kungaboken var från början en bok. Här fortsätter stycket som började i föregående fyra verser, se 1 Kung 22:51–54. Moab, öster om Döda havet, hade tidigare styrt över Israel (Dom 3:12–14), men hade besegrats av David (2 Sam 8:2). Nu drygt hundra år senare tar moabiterna tillfället i akt och gör uppror när Ahab just har dött. På Meshastelen (kallas även "moabitstenen"; hittades i Dibon i Jordanien 1868) som dateras till 840 f.Kr. finns Moabs kung Meshas beskrivning av detta krig, se även 2 Kung 3:4–5. Sydrikets 6:e kung, Achazja, möter nu motgångar både politiskt och personligen: Moab gör revolt och han skadar sig i en olycka. Achazja var kung i Israel en kort period 853-852 f.Kr.] 1¹Och Moab [öster om Döda havet] gjorde uppror mot Israel efter Ahabs (hebr. Achav) död. ²Och Achazja föll ner genom gallret i sitt övre rum som han hade i Samarien (hebr. Shomron) [Nordrikets huvudstad, nuvarande Sebastia] och blev sjuk. [Utgrävningar i staden Samarien har visat att kungliga palatset hade två våningar. Det var vanligt med en öppen gård i mitten. Gallret kan antingen vara ett räcke eller ett trägaller som täckte en innergård.] Så han [Achazja] sände budbärare och sa till dem: "Gå och fråga Baal-Zevov (Baal-Sebub), Ekrons gud, om jag ska tillfriskna från denna sjukdom." [Baal-Zevov (Baal-Sebub) betyder: "Flugornas Herre". Ekron var den nordligaste av de fem större filisteiska städerna som gränsade mot Israel, se Jos 13:3. Från Samarien ner till Ekron var det ca 7 mil.]

Elia möter budbärarna

³Men en Herrens (Jahves) ängel talade till tishbiten Elia: "Stå upp och gå och möt Samariens kungs budbärare och tala till dem: "Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov? ⁴Vet nu att så säger Herren (Jahve): Du ska inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö." Och Elia gick därifrån.
     ⁵Och budbärarna återvände till honom och han sa till dem: "Varför har ni kommit tillbaka?"
     ⁶Och de sa till honom:"Det kom en man och mötte oss och sa till oss: Gå, återvänd till kungen som sände er och tala till honom: Så säger Herren (Jahve): Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
     ⁷Och han talade till dem: "Vad för slags man var det som kom och mötte er och talade dessa ord till er?"
     ⁸Så de svarade honom: "Det var en hårig man med en lädergördel runt sina höfter." Och han sa: "Det är tishbiten Elia."

Första truppen med 50 soldater

⁹Då sände kungen [Achazja] en hövitsman över 50 med hans 50 [soldater]. Och han gick upp till honom, och se, han satt på toppen av kullen. Och han talade till honom: "Gudsman, kungen har talat: Kom ner."
     ¹⁰Men Elia svarade och talade till hövitsmannen över de 50: "Om jag är en gudsman, låt eld komma ner från himlarna och förtära dig och dina 50." Och det kom ner eld från himlarna och förtärde honom och hans 50. [Det är denna berättelse som ligger till grund för brödraparet Jakob och Johannes förslag att sända eld mot en by i Samarien som inte hade välkomnat Jesus, se Luk 9:54.]

Andra truppen med 50 soldater

¹¹Och igen sände han [Achazja] till honom en annan hövitsman över 50. Och han svarade och talade till honom: "Gudsman, så har kungen sagt: Kom ner med hast."
     ¹²Men Elia svarade och talade till dem: "Om jag är en gudsman, låt eld komma ner från himlarna och förtära dig och dina 50." Och Guds (Elohims) eld kom ner från himlarna och förtärde honom och hans 50.

Tredje truppen med 50 soldater

¹³Och igen sände han [Achazja] till honom en tredje hövitsman över 50 och hans 50. Och den tredje hövitsmannen över 50 kom och föll ner (kröp ihop) på sina knän framför Elia och visade nåd till honom och talade till honom: "Gudsman, jag ber dig, låt mitt liv (min själ) och dessa dina 50 tjänares liv (själar), vara värdefulla (något dyrbart) i dina ögon.
     ¹⁴Se, eld har kommit ner från himlarna och förtärt två tidigare hövitsmän över 50 och deras 50, men låt nu mitt liv vara dyrbart i dina ögon." [I berättelsen om Elias fördömande av kung Achazijaho används upprepning som ett litterärt grepp. Spänningen ökar varje gång Achazijaho skickar en militär enhet till Elia, tills mönstret med förstörelse genom eld slutligen upphör.]

Elia till kungen Achazja

¹⁵Och Herrens (Jahves) ängel talade till Elia: "Gå ner med honom, var inte rädd för honom." Och han steg upp och gick ner med honom till kungen [i Nordriket].
     ¹⁶Och han talade till honom [Achazja]: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom du har sänt budbärare för att fråga Baal-Zevov, guden i Ekron, är det för att det inte finns någon Gud (Elohim) i Israel? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö." ¹⁷Så dog han i enlighet med Herrens (Jahves) ord som Elia hade talat. Och Jehoram började regera i hans ställe, i Jehorams, Jehoshafats sons, andra år, eftersom han inte hade någon son. ¹⁸Resten av Achazejahos förehavanden som han gjorde, är de inte skrivna i Israels kungars krönika?

Elisha och hans gärningar

2¹[Centralt i Konungaboken (när man ser båda som en enhet) så finns 14 berättelser från Elishas profettjänst uppdelade i två sektioner med sju i varje. Jämfört med Elia så är dessa mindre grandiosa och mer vardagliga. De flesta berättelserna handlar inte om kungar utan berör fattiga och hjälplösa. Elisha fick bokstavligt en dubbel välsignelse (vers 9), jämfört med de sju mirakler som beskrivs i 1 Kung 17; 18; 19; 21; 22 och 2 Kung 1.]

Första gruppen mirakler

Makt över döden – Elias himmelsfärd

Och det skedde när Herren (Jahve) skulle dra upp Elia med en virvelvind (stormvind – hebr. searah) till himlarna, att Elia vandrade med Elisha från Gilgal. ²Och Elia sa till Elisha: "Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Betel."
    Men Elisha sa: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de ner till Betel.
     ³Och profetsönerna som var i Betel kom fram till Elisha och sa till honom: "Vet du att Herren (Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från hans position som en lärare och mästare] idag?"
    Han svarade: "Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna)."
     ⁴Och Elia sa till honom: "Elisha, stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig till Jeriko."
    Men han svarade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de [tillsammans] ner till Jeriko.
     ⁵Och profetsönerna som var i Jeriko kom fram till Elisha och sa till honom: "Vet du att Herren (Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från rollen som mästare och lärare] idag?"
    Han svarade: "Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna)."
     ⁶Och Elia sa till honom: "Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Jordan."
    Men han sa: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de två vidare. ⁷Och 50 män av profetsönerna gick och stod mitt emot dem på avstånd, och de två stod vid Jordan. [Dessa bevittnade det som skedde, se även vers 13–15.] ⁸Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet, och det delade sig åt det ena hållet och åt det andra hållet, så att de två kunde gå över på torr mark.
     ⁹Och det skedde när de hade gått över att Elia sa till Elisha: "Be om vad jag ska göra för dig innan jag tas ifrån dig."
    Då svarade Elisha: "Jag ber dig, låt en dubbel del av din ande vara över mig." [I 5 Mos 21:17 har den förstfödde rätt till dubbel arvslott. Betydelsen är att han blir Elias efterträdare. Samtidigt finns även en bokstavlig uppfyllelse. Elia uppväcker en person (1 Kung 17:22–23) medan Elisha uppväcker två (2 Kung 4:35; 13:21), även om det sista undret sker efter hans död!]
     ¹⁰Och han sa: "Du har bett om en svår sak, likväl, om du ser mig när jag tas ifrån dig, ska det ske med dig, men om inte, ska det inte ske."
     ¹¹Medan de vandrade vidare och samtalade, syntes plötsligt en vagn i eld, dragen med hästar av eld som for fram mellan de två [och åtskilde dem], och Elia drogs upp (steg upp) i en virvelvind (hebr. searah) till himlarna. [Många konstnärer har framställt denna scen som att Elia åker upp i eldsvagnen. Vad texten säger är att eldsvagnen drar fram mellan de två profeterna och delar på dem. Sedan antyder texten att Elia medvetet går in i virvelvinden eller tornadon därför att han vet att Gud vill ta honom till himlarna med den. Detta ord för stormvind (hebr. searah) används ofta när Gud manifesterar sin kraft, se Job 38:1; 40:6; Jer 23:19; 29:6; Sak 9:14. Se även 2 Mos 19:9; Jes 66:15; Apg 2.] ¹²Under tiden Elisha såg detta ropade han: "Min fader, min fader! Du som är Israels vagnar och ryttare!" [Syftar antagligen på Elia, vars profetiska tjänst var som en armé som skyddade Israel.] Sedan kunde han inte längre se honom. Han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken.

Elisha och profetsönerna

[Elisha rör sig tillbaka samma väg som han kommit med Elia. I vers 2–8 gick de från Betel, till Jeriko och sist Jordan. Nu rör Elisha sig tillbaka ensam från Jordan till Jeriko mot Betel vers 13–23.] ¹³Han tog upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och gick tillbaka till Jordanflodens strand. ¹⁴Han tog manteln som hade fallit av Elia, och slog på vattnet med den och sa: "Var är Herren (Jahve), Elias Gud?" När han slog på vattnet, delade det sig och Elisha gick över.
     ¹⁵Och när profetsönerna som var i Jeriko såg honom på avstånd sa de: "Elias ande vilar över Elisha." Och de kom och mötte honom och bugade sig ner till marken för honom. ¹⁶Och de sa till honom: "Se, vi ber dig, det finns med dina tjänare 50 män, styrkans söner, låt dem gå, vi ber dig, och söka din herre, om till äventyrs Herrens (Jahves) Ande har tagit upp honom och kastat honom på ett berg eller i någon dal."
Då svarade han: "Ni ska inte gå iväg."
     ¹⁷Men när de uppmanade honom tills han skämdes, sa han: "Gå". Då sände de 50 män och de sökte tre dagar men de fann honom inte. ¹⁸Och de kom tillbaka till honom medan han dröjde sig kvar i Jeriko och han sa till dem: "Sa jag inte till er: Gå inte?"

Vattnet vid Jeriko blir sött – ingen mer död

¹⁹Och männen i staden sa till Elisha: "Se, vi ber dig, stadens läge är gott som min herre ser, men vattnet är dåligt och marken ger missväxt."
     ²⁰Och han sa: "Ge mig ett nytt krus och lägg salt i det." Och de gav honom det.
     ²¹Och han gick vidare till vattenkällan och kastade saltet i den och sa: "Så säger Herren (Jahve): Jag har botat detta vatten, från och med nu ska det inte vara mer död eller missväxt." [Här upprepar sig samma under som Mose fick göra med en träbit i Mara, där Herren uppenbarade sig som Herren läkaren (hebr. JHVH rafa), se 2 Mos 15:22–27. Båda gångerna botar Herren det sjuka vattnet, men han gör det på olika sätt.] ²²Vattnet var botat från denna dag i enlighet med ordet som Elisha talade.

Mobben i Betel – död

²³Därifrån [Jeriko] begav sig Elisha upp till Betel [strax norr om Jerusalem, en dagsmarsch från Jeriko, och fortsatte att gå tillbaka samma väg som han tidigare kommit med Elia]. På vägen dit upp kom ett gäng unga män [kan röra sig om ett hundratal i åldern 12-30 år] ut ur staden [och mötte honom], och de hånade (kallade honom värdelös). De ropade till honom: "Far upp flintskalle! Far upp flintskalle!" [Elisha är i 25-årsåldern. Det kan vara så att förolämpningen med flintskalle har att göra med att Elisha avgett ett nasirlöfte och rakat sitt hår, och därför är flintskallig. I så fall var hånet direkt riktat mot Herren som han representerade. Uttrycket "far upp" syftar på att han ska försvinna på samma sätt som hans föregångare Elia "for upp" till himlen. Det är ett dödshot. När norra riket blev självständigt 930 f.Kr. insatte kung Jarovam avgudadyrkan i två städer, Dan i norr och Betel i söder, se 1 Kung 12:25–33. När denna händelse inträffar är det åttonde kungen efter honom och dessa två städer har utvecklats till stora centrum för alla möjliga avgudar. De unga männen kan mycket väl ha varit baalsprofeter.] ²⁴Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens (Jahves) namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och 42 av ungdomarna revs. [Texten säger inte om de bara skadades eller revs ihjäl, i Hos 13:8 används dock samma ord (hebr. baqa) för att riva upp och döda. Med tanke på att ett specifikt antal nämns, är det mest troligt att dessa 42 unga män från mobben blev allvarligt skadade eller dödade.] ²⁵Därifrån gick Elisha till berget Karmel [nära dagens Haifa, vid Medelhavskusten], och därifrån vände han tillbaka till Samarien.

Vatten – under Moabs förtryck

3¹Och Jehoram, Ahabs (hebr. Achav) son, började regera i Israel i Samarien i Juda kung Jehoshafats 18:e [regerings] år, och regerade 12 år. [Jehoram är Nordrikets 9:e kung.] ²Och han [Jehoram, även kallad Joram] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, men inte som hans far och som hans mor [Ahab och Isebel, se 2 Kung 8:28], för han tog bort baalsstoderna som hans far hade gjort. ³Likväl klängde han sig fast vid Jarovams, Navats sons, synder, varmed han fick Israel att synda (missa målet – hebr. chata), han lämnade dem inte. [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]
     ⁴Och Mesha, Moabs kung, var en fårägare, och han gav till Israels kung ullen från 100 000 lamm och från 100 000 baggar. ⁵Men det hände när Ahab var död att Moabs kung gjorde uppror mot Israels kung. ⁶Och kung Jehoram gick ut från Samarien vid den tiden och mönstrade hela Israel. ⁷Sedan gick han och sände bud till Jehoshafat, Juda kung, och sa: "Moabs kung har gjort uppror mot mig, vill du gå med mig i strid mot Moab?"
    Han svarade: "Jag vill gå, jag är som du är och mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar."
     ⁸Och han sa: "Vilken väg ska vi gå upp?" Och han svarade: "Vägen genom Edoms öken." ⁹Så drog de ut – Israels kung [Jehoram] och Juda kung [Jehoshafat] och Edoms kung [en vasallkung utsedd av Jehoram, se 1 Kung 22:47] – och de gjorde en kringgående rörelse som tog sju dagar, till sist fanns inget vatten till armén och inte för djuren som följde dem. [De hade hoppats på att hitta vatten i Wadi el Ahsy vid gränsen till Moab.]
     ¹⁰Då sa Israels kung: "Ack (åh nej), det är Herren (Jahve) har samlat dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand."
     ¹¹Men Jehoshafat sa: "Finns ingen Herrens (Jahves) profet här så att vi kan fråga Herren (Jahve) genom honom?"
    Och en av Israels kungs tjänare svarade och sa: "Elisha, Shafats son, är här som hällde vatten över Elias händer."
     ¹²Och Jehoshafat sa: "Herrens (Jahves) ord är med honom." Och Israels kung och Jehoshafat och Edoms kung gick ner till honom.
     ¹³Och Elisha sa till Israels kung. "Vad har jag att göra med dig? Gå till din fars profeter och till din mors profeter." Och Israels kung sa till honom: "Nej, för Herren (Jahve) har kallat dessa tre kungar tillsammans för att ge dem i Moabs hand."
     ¹⁴Och Elisha sa: "Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) lever, inför vars ansikte jag står, vore det inte för respekt av Juda kungs Jehoshafats närvaro, skulle jag inte titta åt dig och inte se dig. ¹⁵Men ge mig en musiker." Och det skedde när musikern spelade att Herrens (Jahves) hand kom över honom. ¹⁶Och han sa: "Så säger Herren (Jahve): Gör denna dal full av diken. ¹⁷För så säger Herren (Jahve): Ni ska inte se vind och ni ska inte se regn, men dalen ska bli fylld med vatten och ni ska dricka, både ni och er boskap och era djur. ¹⁸Och detta är en lätt sak i Herrens (Jahves) ögon och han ska ge Moab i er hand. ¹⁹Och ni ska slå alla befästa städer och alla utvalda städer och ska fälla alla goda träd och ska skotta igen alla vattenkällor och fördärva varje gott stycke av land (odlingsbar mark) med stenar."
     ²⁰Och det skedde på morgonen, vid den tiden då man förrättar offret, att se, det kom vatten [strömmande] längs Edoms väg och landet blev fullt av vatten.
     ²¹Och alla Moabs kungar hörde att kungarna var på väg upp för att strida mot dem och samlade ihop sig, alla som kunde bära en rustning (var tillräckligt gamla) och uppåt och de stod på gränsen. ²²Och de steg upp tidigt på morgonen och solen sken på vattnet och moabiterna såg vattnet en bit bort och det var rött som blod, ²³och de sa: "Detta är blod, kungarna har säkert stridit mot varandra och de har slagit var och en sin man, därför Moab: Till bytet!"
     ²⁴Och när de kom till Israels läger steg israelerna upp och slog moabiterna så att de flydde för dem. Och de slog landet Moab mäktigt (kraftfullt, ordentligt, rejält). ²⁵Och de slog ner städerna, och på varje gott stycke av land [odlingsbar mark] kastade varje man sin sten och fyllde det [fältet], och de stängde igen (täckte, gömde) alla vattenkällor och fällde alla goda träd till dess bara Qir-Cheres [kan syfta på Kir-Moab, en större stad i södra Moab] var kvar med sin stenmur och slungkastarna omringade den och bröt ner den.
     ²⁶Och när Moabs kung såg att striden var för stark för honom, tog han med sig 700 män som drog svärd för att bryta in till Edoms kung, men de kunde inte. ²⁷Sedan tog han sin äldste son, som skulle regera i hans ställe och offrade honom som ett brännoffer på muren. Och det kom en stor vrede över Israel och de lämnade honom och återvände till sitt eget land.

Elisha och profetsönerna

4¹Och en kvinna som var hustru till en av profetsönerna ropade till Elisha och sa: "Din tjänare, min make, är död och du vet att din tjänare vördade Herren (Jahve). Och fordringsägaren har kommit för att ta mina två barn som slavar åt sig."
     ²Och Elisha sa till henne: "Vad ska jag göra för dig? Berätta, vad har du i ditt hus?" Och hon sa "Din tjänarinna har ingenting i huset förutom ett krus med olja."
     ³Och han sa: "Gå och låna åt dig kärl runtomkring från alla dina grannar, tomma kärl, låna inte för få. ⁴Och du ska gå in och stänga dörren om dig och om dina söner och häll upp i alla dessa kärl och ställ åt sidan det som är fullt."
     ⁵Och hon gick ifrån honom och stängde dörren om sig och om sina söner, de förde fram kärl till henne och hon hällde upp. ⁶Och det skedde när alla kärl var fulla att hon sa till sin son: "Ge mig ett kärl till." Och han sa till henne: "Det finns inte fler kärl." Och oljan stannade.
     ⁷Sedan kom hon och berättade för gudsmannen och han sa: "Gå och sälj oljan och betala skulden och lev du och dina söner av det som är kvar."

Makt över döden

⁸Och det hände en dag att Elisha passerade Shonem [en stad i östra Jezereldalen] där en mäktig (inflytelserik, rik; "stor" – hebr. gadol) kvinna bodde. Hon övertalade (nödgade) honom att äta bröd [stanna på en måltid]. Och det blev så att så ofta som han kom förbi kom han in dit och åt bröd. ⁹Och hon sa till sin man: "Se, jag ber dig, jag vet att detta är en helig gudsman som kommer förbi regelbundet. ¹⁰Låt oss göra, jag ber dig, en liten kammare på taket och låt oss ställa en säng åt honom där och ett bord och en stol och en ljusstake. Och det ska vara så när han har vägarna förbi oss att han ska komma hit."
     ¹¹Och det hände en dag att han kom dit och gick upp i den övre kammaren och låg där. ¹²Och han sa till Gechazi, sin yngling (hebr. naar): "Kalla på denna shunnamitiska." Och när han kallade på henne stod hon framför honom. [Gechazi var en hjälpreda, liknande som Abraham hade flera unga män som hjälpte honom, se 1 Mos 22:3.] ¹³Och han sa till honom: "Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?"
    Och hon svarade: "Jag bor bland mitt eget folk."
     ¹⁴Och han sa: "Vad ska vi då göra för henne?" Och Gechazi svarade: "Hon har ingen son och hennes man är gammal."
     ¹⁵Och han sa: "Kalla på henne." Och när han kallade på henne stod hon i dörren. ¹⁶Och han sa: "Vid denna tid när tiden har kommit runt, ska du ha en son." Och hon sa: "Nej, min herre, du gudsman, ljug inte för din tjänarinna."
     ¹⁷Men kvinnan blev gravid och födde en son vid den tiden då året kommit runt, som Elisha hade talat till henne.
     ¹⁸Och när barnet hade vuxit upp hände det en dag att han gick ut till sin far bland skördemännen. ¹⁹Och han sa till sin far: "Mitt huvud, mitt huvud!"
    Och han sa till sin tjänare: "Bär honom till hans mor." ²⁰Och när han tog honom och förde honom till hans mor, satt han i hennes knä till middagstiden och sedan dog han. ²¹Och hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng och stängde dörren om honom och gick ut.
     ²²Och hon kallade på sin man och sa: "Sänd mig, jag ber dig, en från ynglingarna och en av åsnorna, så att jag kan springa till gudsmannen och komma tillbaka."
     ²³Och han sa: "Varför vill du gå till honom idag?" Det är varken nymåne eller sabbat."
    Och hon sa: "Shalom!" [En önskan om att allt ska bli bra.]
     ²⁴Och hon sadlade en åsna och sa till sin tjänare: "Driv på och gå framåt, låt inte ritten tappa fart, om jag inte ber dig [sakta ner]." ²⁵Så hon gick och kom till gudsmannen på berget Karmel. [Där konfrontationen med Baalsprofeterna hade skett, se 1 Kung 18.] När gudsmannen fick syn på henne på avstånd sa han till sin yngling (hebr. naar) Gechazi: "Se, där borta är shunnamitiskan. ²⁶Spring nu, jag ber dig, och möt henne och fråga henne: 'Är allt väl (shalom) med dig? Är allt väl (shalom) med din man? Är allt väl (shalom) med barnet?' "
    Hon svarade: "Frid (Shalom)."
     ²⁷Men när hon kom till gudsmannen på (vid) berget, tog hon ett fast tag i hans fötter. Då gick Gechazi fram för att mota bort henne, men gudsmannen sa: "Låt henne vara för hennes själ är bitter i henne och Herren (Jahve) har gömt det för mig och har inte berättat för mig."
     ²⁸Och hon sa: "Har jag önskat en son av min herre? Sa jag inte: Bedra mig inte?"
     ²⁹Och han sa till Gechazi: "Bind upp dina kläder (ordagrant länder/höfter) och ta min stav i din hand och gå i väg, om du möter någon man på vägen hälsa honom inte, och om någon hälsar på dig så svara honom inte, och lägg min stav på ynglingens ansikte." [Uppmaningen att inte hälsa kan bero på att det var en ganska lång och tidsödande procedur som förväntades när man skulle hälsa på någon. Vid den här tiden kunde man inte bara säga hej som vi gör och gå vidare. Ärendet är brådskande och därför ska Gechazi inte sinka sig med detta.]
     ³⁰Och ynglingens mor sa: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag lämnar dig inte." Och han steg upp och följde med henne.
     ³¹Och Gechazi fortsatte före dem och lade staven på ansiktet på ynglingen, men ingen röst och inget hördes. Därför återvände han till att möta dem och han berättade för honom och sa: "Ynglingen vaknar inte."
     ³²Och när Elisha kom in i huset se, då var ynglingen död och låg på hans bädd. ³³Och han gick in och stängde dörren över de två och bad till Herren (Jahve). ³⁴Och han steg upp och låg ovanpå barnet och lade sin mun över hans mun och sina ögon över hans ögon och sina händer över hans händer och han sträckte sig över honom och värmen kom in i barnets kött (kropp). ³⁵Och han återvände och gick in i huset fram och tillbaka och gick upp och sträckte sig själv över honom och ynglingen nös sju gånger och ynglingen öppnade sina ögon.
     ³⁶Och han kallade på Gechazi och sa: "Kalla på denna shunnamitiska." Och han kallade på henne. Och när hon kom in till honom sa han: "Ta upp din son." ³⁷Och hon gick in och föll ner vid hans fötter och böjde sig ner till marken och hon tog upp sin son och gick ut.

Andra gruppen mirakler

Giftig mat blir ätbar

³⁸Och Elisha kom till Gilgal, och där var hungersnöd i landet och profeternas söner satt framför honom och han sa till sin tjänare: "Sätt på en stor gryta och koka soppa till profeternas söner."
     ³⁹Och en gick ut på fältet för att samla örter och fann ett vildvin och samlade famnen full av de vilda kalebasserna och kom och skar ner dem i soppan, för han visste inte [vad det var]. ⁴⁰Och de hällde upp till männen till att äta. Och det skedde när de åt av soppan att de ropade och sa: "Gudsman, döden är i grytan!" [Den är förgiftad] Och de kunde inte äta av den.
     ⁴¹Och han sa: "Ta hit mjöl." Och han kastade det i grytan och sa: "Dela ut till folket så att de kan äta." Och det fanns inget ont i grytan.

Mat till hundra människor på ett mirakulöst sätt

⁴²En man från Baal Shalisha kom till gudsmannen med tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda. [Staden Baal Shalisha hette från början Shalisha, se 1 Sam 9:4, men under Isebels inflytande hade den fått tillägget Baal. Från denna hedniska plats kommer nu en gudfruktig man med sitt tionde. Ordet Baal i sig betyder herre och Shalisha betyder ordagrant tre, men syftar också på mångfald och tillväxt. Ordet kan översättas "Herren som förökar".] Han [profeten Elisha] sa: "Ge det åt folket så de kan äta." ⁴³Men hans tjänare [Gechazi] sa: "Ska jag sätta fram detta åt hundra män?"
    Elisha sa: "Sätt fram det för folket, för Herren (Jahve) säger: De ska äta och få mat över." ⁴⁴Då satte han fram det, och de åt och fick över, som Herren (Jahve) hade sagt. [Matt 14:13–21; Mark 6:30–44; 8:1–9; Luk 9:12–17; Joh 6:1–15]

Elisha helar den arameiska överbefälhavaren Naaman

5¹Naaman var överbefälhavare över den arameiska kungens armé. [Den arameiska kungen är Ben-Hadad II som regerade 860-841 f.Kr. i området kring Damaskus i Syrien.] Naaman hade stort inflytande hos sin herre, för genom honom hade Herren (Jahve) gett araméerna militära segrar. Men denna stora krigsman led av en svår hudsjukdom (hebr. tsara). [Det hebreiska ordet är en generell term för olika sorters hudsjukdomar som sprider sig. Det är en sorts mögel. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som även kallas lepra, eller Hansens sjukdom, se även 3 Mos 13–14.] ²Mindre, militära enheter av araméerna, hade gått ut på rövartåg, och bland de fångar de tagit i Israel fanns en ung flicka (tonåring – hebr. naarah) som blev slav under Naamans hustru. ³Hon sa till sin härskarinna: "O, tänk om (ack, om bara – hebr. achalaj) min herre kunde komma till profeten i Samarien. Då skulle han bota honom från hans hudsjukdom." [Samarien (hebr. Shimron) kan syfta både på staden och regionen med samma namn. Profeten Elisha bodde och verkade på många platser, men är ofta i regionens huvudort, Samarien. Senaste platsen han omnämns befinna sig i är Gilgal, som ligger i södra delen av regionen Samarien, se 2 Kung 4:38.] ⁴Han [Naaman] gick till sin herre och berättade vad den unga flickan från Israel hade talat.
     ⁵Arams kung svarade: "Gå nu och jag ska sända ett brev till kungen i Israel." Och han gick och tog med sig 10 talenter [motsvarar 340 kg] silver och 6 000 shekel [motsvarar 70 kg] guld och 10 ombyten dräkter.
     ⁶Och han gav brevet till Israels kung och sa: "Nu när detta brev har kommit till dig, se, jag har sänt Naaman, min tjänare, till dig för att du ska bota honom från hans hudsjukdom." ⁷Och det hände när Israels kung hade läst brevet, att han rev sönder sina kläder och sa: "Är jag Gud (Elohim), att döda och göra levande, att denne man sänder efter mig för att bota en man från hans hudsjukdom? Men betänk, jag ber dig, och se hur han söker en anledning mot mig." ⁸Och det var så att när gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han [bud] till kungen och sa: "Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom nu komma till mig, så ska han veta [personligen få erfara] att det [faktiskt] finns en profet i Israel."
     ⁹Så Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade vid porten till Elishas hus.
     ¹⁰Då skickade Elisha ut en man med ett meddelande (en budbärare) till honom som sa: "Gå och doppa (tvätta) dig sju gånger i floden Jordan, din hud ska då bli återställd, och du ska bli ren." [Från Samarien till Jordan är det ca 4 mil, Naaman hade passerat Jordanfloden på väg till Samarien från Damaskus.] ¹¹Naaman blev arg och gick sin väg, och sa: "Jag trodde att han personligen skulle komma ut till mig, åkalla Herren, sin Guds namn och föra sin hand fram och tillbaka över stället och på så vis ta bort hudsjukdomen. [Det var en vanlig föreställning att en kung kunde hela genom att föra sin hand över ett sår.] ¹²Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vattendrag i Israel? Kunde jag inte ha tvättat mig i dem och blivit ren?" Så han vände sig om och gick i väg rasande (upprörd).
     ¹³Hans tjänare gick fram och talade med honom: "Min far, hade profeten talat stora ord till dig (sagt åt dig att göra något svårt, ett hjältedåd), skulle du inte gjort [visst hade du varit villig att göra] det? Men nu säger han till dig: 'tvätta dig så ska du bli ren.' "
     ¹⁴Så han åkte ner och doppade sig sju gånger i [floden] Jordan, precis som profeten hade sagt. Hans hud blev lika mjuk som ett litet barns, och han blev ren (helad).
     ¹⁵Han och hela hans följe vände tillbaka till gudsmannen [en fyra mil lång resa tillbaka igen, detta försenar hans hemresa med minst en dag]. Naaman kom och stod framför honom [till skillnad från första gången då han inte gick ur vagnen utan högmodigt antog att profeten skulle betjäna honom, se vers 9]. Han sa: "Nu vet jag med säkerhet att det inte finns någon Gud (Elohim) i hela världen förutom i Israel! Snälla, ta emot en gåva av tacksamhet från din tjänare."
     ¹⁶Men han sa: "Herren (Jahve) lever, inför vilken jag står, jag ska inte ta emot något." Och han trugade honom att ta emot, men han vägrade. ¹⁷Och Naaman sa: "Om inte, ber jag dig att låta din tjänare ta emot två mulors jordbördor (den mängd jord som två mulor kan bära), för din tjänare ska hädanefter inte offra varken brännoffer eller något annat offer till andra gudar, utan bara till Herren (Jahve). ¹⁸Må Herren (Jahve) förlåta din tjänare i denna sak, när min herre går in i Rimmons hus för att tillbe där, och han stödjer sig på min hand, och jag ödmjukar (böjer) mig själv i Rimmons hus. När jag ödmjukar (böjer) mig själv i Rimmons hus må Herren (Jahve) förlåta din tjänare i denna sak."
     ¹⁹Och han sa till honom: "Gå i frid (shalom)."
    Och han lämnade honom samma väg [som han kommit]. ²⁰Men Gechazi, gudsmannen Elishas yngling (hebr. naar), sa: "Se, min herre har avstått att ta emot från hans hand det som denne Naaman, araméen, hade med sig. Herren (Jahve) lever, jag ska verkligen springa efter honom och ta något från honom."
     ²¹Och Gechazi följde efter Naaman. Och när Naaman såg att någon sprang efter honom steg han ner från vagnen för att möta honom och sa: "Är allt i sin ordning?"
     ²²Och han sa: "Allt är i sin ordning. Min herre har sänt mig och sagt: "Se, nu kom det till mig från Efraims bergsbygd två unga män av profetsönerna, ge dem, jag ber dig, en talent silver och två ombyten dräkter."
     ²³Och Naaman sa: "Var snäll och ta två talenter." Och han övertalade honom och band in två talenter silver i två påsar med två ombyten dräkter och lade dem på två av sina tjänare och de bar dem framför honom. ²⁴Och när han kom till kullen tog han dem ur deras händer och förvarade dem i huset och lät männen gå, och de gick. ²⁵Men han gick in och stod framför sin mästare.
    Då frågade Elisha honom: "Varifrån kommer du Gechazi?"
    Han svarade: "Din hjälpare (tjänare – hebr. eved) gick ingenstans."
     ²⁶Men han [Elisha] sa till honom: "Gick inte mitt hjärta (med dig) när mannen gick tillbaka från sin vagn för att möta dig? Är detta en tid att ta emot pengar och att ta emot dräkter och olivlundar och vingårdar och får och oxar och tjänare och tjänarinnor? ²⁷Därför ska Naamans sjukdom hålla (ordagrant klistra sig) fast vid dig och din säd för alltid." Och han gick ut från hans närvaro, vit som snö av sjukdomen.

Förlorade yxhuvudet återfinns

[Detta är den centrala berättelsen i den andra delen av Elishas mirakler.] 6¹Och profetsönerna sa till Elisha: Se, platsen där vi bor framför dig är för trång (smal) för oss. ²Låt oss gå, vi ber dig, till Jordan och därifrån ta varje man en stock och låt oss göra en plats där, så att vi kan bo.
    Han svarade: "Gå ni."
     ³En av dem sa: "Var vänlig, jag ber dig, och gå med dina tjänare."
    Han [Elisha] svarade: "Jag går med." ⁴Så han gick med dem.
    De gick till Jordan och började hugga ner träd. ⁵Men när en fällde en stock föll yxan i vattnet, och han ropade och sa: "Ack (åh nej), min herre!" För den var lånad. ⁶Gudsmannen [Elisha] frågade: "Var föll den?" Och han visade honom platsen. Och han skar av en gren och kastade i den där, och fick järnet att flyta. ⁷Och han sa: "Ta upp det till dig." Och han sträckte ut sin hand och tog det.

Syriska soldater förblindas

⁸Nu var Arams kung i strid mot Israel. När han rådgjorde med sina tjänare och sa: "På den och den platsen ska jag slå läger [med min armé]." [Då han gav positionerna för att sedan attackera.]
     ⁹Då sände gudsmannen bud till Israels kung och sa: "Vakta (skydda, bevara) dig, så att du inte passerar en sådan plats, för dit kommer araméerna ner." ¹⁰Och Israels kung sände denna varning till platsen som gudsmannen berättat om, och han aktade (vaktade, skyddade, bevarade) sig där. Detta hände inte bara en gång eller två gånger.
     ¹¹Och Arams kungs hjärta var mycket oroat på grund av detta, och han kallade på sina tjänare och sa till dem: "Kan ni inte berätta för mig vem av oss som håller sig till Israels kung?"
     ¹²Och en av hans tjänare svarade: "Nej, min herre kung, men Elisha, profeten i Israel, berättar för Israels kung de ord som du talar i din sängkammare."
     ¹³Och han sa: "Gå och se var han är, så att jag kan sända och hämta honom." Och det berättades för honom: "Se, han är i Dotan." [Dotan betyder "två källor" och var en stad omkring 1,5 mil norr om huvudstaden Samarien. Dotan ligger längs med handelsrutten Via Maris (som gick mellan Egypten i syd, via Damaskus (i Syrien) till Mesopotamien i öster). Dotan är samma plats som Josefs bröder förde fåren och Josef blev kastad i en brunn, se 1 Mos 37:17–20.] ¹⁴Därför sände han dit hästar och vagnar och en stor armé, och de kom på natten och omringade staden runtom.
     ¹⁵När nu tjänaren till gudsmannen [Elisha] steg upp tidigt och gick ut – se, då hade en armé med hästar och vagnar omringat staden. Så hans [gudsmannens] yngling sa till honom: "Ack (åh nej), min herre! Vad ska vi göra?" [Tjänaren är troligtvis inte Gechazi, som annars namnges (2 Kung 4:12, 25; 5:20; 8:4). Här används ett annat ord för tjänare (en som väntar – hebr. sharat). Det kan ha varit någon av profettjänarna som följt med Elisha till Dotan.]
     ¹⁶Han [gudsmannen Elisha] sa: "Var inte rädd, för de som är med oss är fler än de som är med dem." [4 Mos 14:9; Ps 3:7; 2 Krön 32:7–8]
     ¹⁷Och Elisha bad och sa: "Herre (Jahve), jag ber dig, öppna hans ögon så att han ser." Och Herren (Jahve) öppnade ögonen på den unge mannen och han såg, och se, berget var fullt av hästar och vagnar av eld runtom Elisha.
     ¹⁸Och när de kom ner till honom bad Elisha till Herren (Jahve) och sa: "Slå detta folk, jag ber dig, med blindhet." Och han slog dem med blindhet efter Elishas ord.
     ¹⁹Och Elisha sa till dem: "Detta är inte vägen och inte heller staden, följ mig och jag ska föra er till mannen som ni söker." Och han ledde dem till Samarien. ²⁰Och det skedde när de kom till Samarien att Elisha sa: "Herre (Jahve) öppna ögonen på dessa män så att de ser." Och Herren (Jahve) öppnade deras ögon och de såg, och se, de var mitt i Samarien.
     ²¹Och Israels kung sa till Elisha när han såg dem: "Ska jag verkligen slå dem, min far?"
     ²²Och han svarade: "Du ska inte slå dem, har du tagit till fånga med ditt svärd och med din båge dessa som du har slagit? Sätt fram vatten och bröd åt dem, så att de kan äta och dricka och gå till sin herre." ²³Och han gjorde i ordning stor proviant åt dem och när de hade ätit och druckit sände han iväg dem och de gick till sin herre. Och Arams armé kom inte mer in i Israels land.

Mirakulös tillgång på mat under belägring

²⁴Och det hände efter detta att Ben-Hadad, Arams kung, samlade hela sin armé och gick upp och belägrade Samarien. ²⁵Och där var en stor hungersnöd i Samarien [och förråden av mat tog slut]. De belägrade staden så länge att ett åsnehuvud [en av de minst önskvärda delarna] såldes för 80 [shekel] silver [motsvarar totalt närmare 7 årslöner för en arbetare] och en fjärdedels kav duvträck [för mat eller bränsle] för 5 [shekel] silver [5 månadslöner]. [Texten har inte med enheten, men troligast är att det är silvermyntet shekeln. En arbetares månadslön var en shekel, så dessa priser är hutlösa. I texter från Mesopotamien från 2200 f.Kr. (Naram-Sin) finns exempel där en veckas förbrukning av bröd för en person (ca 6 liter) kostade 50 silvermynt under en belägring.] ²⁶Och när Israels kung vandrade på muren ropade en kvinna till honom och sa: "Hjälp, min herre kung!"
     ²⁷Han svarade: "Om Herren (Jahve) inte hjälper dig, hur ska jag kunna hjälpa dig, från tröskgolvet eller från vinpressen?" ²⁸Och kungen frågade henne: "Vad vill du?"
    Hon svarade: "Denna kvinna sa till mig: Ge din son så att vi kan äta honom idag och vi ska äta min son i morgon. ²⁹Och vi kokade min son och åt honom, och jag sa till henne nästa dag: Ge din son så att vi kan äta honom, men hon hade gömt sin son."
     ³⁰Och det skedde när kungen hörde kvinnans ord att han rev sönder sina kläder, han vandrade nu på muren, och folket tittade, och se, han hade säcktyg inunder på sin kropp. ³¹Sedan sa han: "Gör så mot mig, Gud (Elohim), om Elishas huvud, Shafats son, är kvar på honom idag."
     ³²Men Elisha satt i sitt hus och de äldste var hos honom, och kungen sände en man före sig, men innan budbäraren kom till honom, sa han till de äldste: "Ser ni hur denne son till mördare har sänts för att ta bort mitt huvud? Se, när budbäraren kommer, ska ni stänga dörren och hålla fast dörren mot honom. Är det inte ljudet av hans herres fötter bakom honom?"
     ³³Och medan han fortfarande talade med dem, se då kom budbäraren ner till honom och sa: "Se, detta onda är från Herren (Jahve), varför ska jag fortsätta att vänta på Herren (Jahve)?" 7¹Och Elisha sa: "Hör Herrens (Jahves) ord: Så säger Herren (Jahve): I morgon vid denna tid ska ett sea-mått [7-12 liter] fint vete [en vuxens behov av bröd för en vecka] säljas för en shekel [en månadslön] och två sea-mått [totalt 15-20 liter] korn för en shekel [en månadslön] på gatorna i Samarien." [Baserat på uppgifter från babylonisk litteratur vad standardpriserna var på mat vid den här tiden, sker nu en kraftig inflation där matpriserna ökar med 600-700% över en natt. Jfr Upp 6:6.]
     ²Hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), svarade då gudsmannen: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sa: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."

Belägringen lyfts

³Nu var där fyra män med en hudsjukdom vid portens ingång och de sa till varandra: "Varför sitter vi här tills vi dör?" ⁴Om vi säger: Vi ska gå in i staden, då är hungersnöden i staden och vi ska dö där, och om vi sitter stilla här dör vi också. Kom och låt oss falla för araméernas armé, om de räddar oss levande ska vi leva, men om de dödar oss skulle vi ändå ha dött."
     ⁵Och de steg upp i skymningen och gick till araméernas läger, och när de kom dit till den yttre delen av araméernas läger, se, då fanns ingen man där. ⁶För Herren (Jahve) hade låtit araméernas armé höra ett ljud av vagnar och ett ljud av hästar och av en stor armé, och de sa till varandra: "Se, Israels kung har värvat (mot betalning lejt mot oss) hettiternas kungar och egyptiernas kungar, för att komma över oss." ⁷Därför steg de upp och flydde i skymningen och lämnade sina tält och sina hästar och sina åsnor, hela lägret som det var, och flydde för sina liv.
     ⁸Och när de som var sjuka kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och där åt de och drack, och tog därifrån silver och guld och kläder och gick och gömde det. Och de kom tillbaka och gick in i ett annat tält och bar därifrån också och gömde det.
     ⁹Sedan sa de till varandra: "Vi gör inte rätt. Denna dag är en god dag och vi håller tyst. Om vi väntar till gryningen kommer straffet över oss. Kom nu och låt oss gå och berätta för kungens hus."
     ¹⁰Så de kom och ropade på stadens portvakt. Och de berättade för honom och sa: "Vi kom till araméernas läger och se, det fanns ingen man där, och inte rösten av någon människa, men hästarna stod bundna och åsnorna var bundna och tälten stod som de var." ¹¹Och portvakten ropade och de berättade det för kungens hus därinne.
     ¹²Och kungen steg upp i natten och sa till sina tjänare: "Jag ska berätta vad araméerna har gjort mot oss. De vet att vi är hungriga, därför har de gått ut ur lägret och gömt sig själva på fältet och sagt: När de kommer ut ur staden ska vi ta dem levande och gå in i deras stad." [Kungen tror inte de leprasjukas ord, han tror att det är en fälla för att lura ut folket från staden. En liknande taktik använde hans förfäder i Ai, se Jos 8:3–28.]
     ¹³Men en av hans tjänare svarade och sa: "Ta [välj ut några män], jag ber dig, och låt dem ta fem av de återstående hästarna som är kvar i staden. Även om de dödas, blir deras öde inte annorlunda än resten av Israels folk (Ordagrant: 'Se de är som hela Israels skara som är kvar i den, se de är som hela Israels skara som är förtärd'). Så låt oss sända dem och se."
     ¹⁴De tog därför två vagnar med hästar och kungen sände dem efter araméernas armé och sa: "Gå och se." ¹⁵De gick efter dem [österut ända] till Jordan. [Troligen via Beth-shan som ligger längs med vägen mellan Samarien och Damaskus.] Och se, hela vägen var full av klädesplagg och vapen som araméerna hade kastat bort i sin brådska. [Under flykten tillbaka hade syrierna kastat mantlar, sköldar och även svärd – ja, allt som hindrade en brådskande reträtt.] Så budbärarna återvände och berättade [allt detta] för kungen. ¹⁶Då drog folket ut och plundrade araméernas läger. Så såldes ett sea-mått [7-12 liter] fint vete för en shekel [en månadslön] och två mått korn för en shekel, efter Herrens (Jahves) ord [se vers 1].
     ¹⁷Och kungen utsåg hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), och satte honom att ha ansvar för porten. Men folket trampade ner honom i porten och han dog som gudsmannen hade sagt, som talade när kungen kom ner till honom. ¹⁸Och det blev som gudsmannen hade talat till kungen och sagt: "Två sea-mått [totalt 15-20 liter] korn för en shekel [en månadslön] och ett mått fint vete för en shekel ska finnas i Samariens port i morgon vid denna tid."
     ¹⁹Och att hövitsmannen som svarade gudsmannen och sa: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sa: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det." ²⁰Det hände honom också, för folket trampade ner honom i porten och han dog. [Hövitsmannen som tvivlade på Elishas ord i vers 2 trampas ihjäl av den hungriga mobben som rusar ut genom porten när de hört att fienden är borta och det finns mat.]

Shunamitisk kvinna hjälpt

8¹Och Elisha talade till kvinnan vars son han väckt till liv och sa: "Stig upp du och ditt hus och vistas varhelst ni kan bo, för Herren (Jahve) har kallat på en hungersnöd och den ska komma över landet under sju år." ²Och kvinnan steg upp och gjorde efter gudsmannens ord och hon gick med sitt hus och vistades i filistéernas land i sju år.
     ³Och det skedde när de sju åren hade gått att kvinnan återvände från filistéernas land och hon gick för att vädja till kungen för sitt hus och sin mark. ⁴Nu talade kungen med gudsmannens tjänare Gechazi och sa: "Återge (räkna upp – hebr safar) för mig, jag ber dig, om alla de stora ting som Elisha har gjort." ⁵Och det skedde att medan han återgav hur han väckt till liv den som var död, att se, kvinnan vars son han hade väckt till liv, vädjade till kungen för sitt hus och sin mark.
    Då sa Gechazi: "Min herre kungen, detta är kvinnan och detta är hennes son som Elisha väckte till liv." ⁶Och när kungen frågade kvinnan återberättade hon det för honom.
    Och kungen utsåg en tjänsteman åt henne och sa: "Återbörda allt som var hennes och hela fältets frukt sedan den dag hon lämnade landet och till nu."

Sju kungar – Nordriket etableras (8:7-13:25)

Chazael – från Syrien

[Elia hade fått i uppdrag att smörja Chazael som kung, se 1 Kung 19:15. Han regerade samtidigt som Elias efterträdare Elisha verkar. Chazael regerade 842-805 f.Kr.] ⁷Och Elisha kom till Damaskus och Ben-Hadad, Arams [Syriens] kung, var sjuk och man berättade för honom och sa: "Gudsmannen har kommit hit." ⁸Och kungen sa till Chazael: "Ta en gåva i din hand och gå och möt gudsmannen och fråga Herren (Jahve) genom honom och säg: Ska jag bli frisk från denna sjukdom?"
     ⁹Så Chazael gick och mötte honom och tog en gåva i sin hand av allt Damaskus goda – 40 lastade kameler, och kom och stod inför honom och sa: "Din son Ben-Hadad, Arams kung, har sänt mig till dig och sagt: Ska jag bli frisk från denna sjukdom?"
     ¹⁰Och Elisha sa till honom: "Gå och säg till honom: Du ska verkligen tillfriskna, dock har Herren (Jahve) visat mig att han ska döden dö." ¹¹Och han såg stadigt på honom tills han började skämmas och gudsmannen grät.
     ¹²Och Chazael sa: "Varför gråter min herre?" Och han [Elisha] svarade: "Eftersom jag vet det onda som du ska göra mot Israels söner, du ska sätta eld på deras starka fästen och deras unga män ska du slakta med svärdet och du ska slå deras små i bitar och skära upp gravida kvinnor."
     ¹³Och Chazael sa: "Vem är din tjänare, som är som en hund, som skulle göra dessa stora ting?" Och Elisha sa: "Herren (Jahve) har visat mig att du ska bli kung över Aram."
     ¹⁴Och han gick ifrån Elisha och kom till sin herre och han sa till honom: "Vad sa Elisha till dig?" Och han sa: "Han berättade för mig att du verkligen skulle tillfriskna." ¹⁵Och det skedde på morgonen att han tog täcket och doppade det i vatten och bredde ut det över hans ansikte och han dog. Och Chazael regerade i hans ställe.

Sydrikets 5:e kung – Jehoram

[Jehoram regerade Juda under 8 år (848-841 f.Kr.). Han syndar genom att gifta sig med Ahabs dotter Atalja, vers 26.] ¹⁶Under Jehorams, Ahabs sons, 5:e regeringsår i Israel [i norr], medan Joshafat var kung i Juda [i söder], blev Jehoram, Jehoshafats son, kung i Juda. ¹⁷Han var 32 år gammal när han började regera och han regerade i 8 år i Jerusalem. ¹⁸Och han vandrade på Israels kungars vägar som Ahabs hus gjort för han hade Ahabs dotter [Atalja] till hustru och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. [Atalja var Izebels dotter, hon kommer så småningom att ta makten och vilja styra, precis som sin mor, se 2 Kung 8:26.] ¹⁹Men Herren (Jahve) ville ändå inte förgöra Juda för sin tjänare Davids skull. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa (hebr. nir) för alltid. [Se även Dom 4:4 och ordet för fackla, hebr. lappid.]
     ²⁰I hans dagar gjorde Edom uppror mot Judas kontroll (ordagrant: "från under Juda hand") och satte en egen kung över sig. [Edom hade varit under Juda i 150 år ända sedan Davids tid, se 2 Sam 8:14; 1 Kung 11:15–16. Detta var en stor förlust, Isaks profetiska ord uppfylls, se 1 Mos 27:40.] ²¹Och Joram gick över till Tsaira och alla hans vagnar med honom, och han steg upp på natten och slog edomiterna som omringade honom och vagnarnas förare och folket flydde till sina tält. ²²Och Edom gjorde uppror mot Judas kontroll (ordagrant: "från under Juda hand") till denna dag. Och Livna gjorde uppror vid samma tid.
     ²³Vad mer finns om Jorams gärningar, och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. ²⁴Och Joram sov med sina fäder och begravdes i sin fader Davids stad. Och Achazjaho, hans son, regerade i hans ställe.

Sydrikets 6:e kung – Achazjaho

[Achazjaho började regera 841 f.Kr.] ²⁵Och i Joram, Ahabs son – Israels kungs, 12:e regeringsår började Achazjaho, Jehorams son – Juda kung, att regera. ²⁶Achazjaho var 22 år när han började regera och han regerade ett år i Jerusalem. Hans mors [drottningmoders] namn var Atalja (Ataljaho), Omris dotter, Israels kung. ²⁷Han vandrade på Ahabs hus vägar och gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, som Ahabs hus gjorde, för han var svärson till Ahabs hus.
     ²⁸Och han gick med Joram, Ahabs son, för att strida mot Chazael, Arams kung, vid Ramot-Gilead, och araméerna skadade Joram. ²⁹Och kung Joram återvände för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom i Rama, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Achazjaho, Jehorams son, Juda kung, gick ner för att se Joram, Ahabs son, i Jizreel eftersom han var sjuk.

Nordrikets 10:e kung – Jehu

9¹Och profeten Elisha kallade på en av profetsönerna och sa till honom: "Omgjorda dina länder och ta denna flaska med olja i din hand och gå till Ramot-Gilead. ²Och när du kommer dit se (leta) efter Jehu, Jehoshafats son, Nimshis son, och gå in och låt honom resa sig från sina bröder och för in honom till en inre kammare. ³Och ta flaskan med olja och häll ut den över hans huvud och säg: ’Så säger Herren (Jahve): Jag har smort dig till kung över Israel.’ Öppna sedan dörren och fly och dröj inte."
     ⁴Och ynglingen, den unga profeten gick till Ramot-Gilead. ⁵Och han kom och se, härföraren för armén satt där och han sa: "Jag har ett ärende till dig härförare."
    Och Jehu sa: "Till vem av alla oss?" Och han sa: "Till dig, härförare."
     ⁶Och han steg upp och gick in i huset, och han hällde oljan över hans huvud och sa till honom: "Så säger Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim): Jag har smort dig till kung över Herrens (Jahves) folk, över Israel. ⁷Och du ska slå din herre Ahabs (hebr. Achavs) hus, för att jag ska hämnas blodet på mina tjänare profeterna, och blodet på alla Herrens (Jahves) tjänare från Isebels hand. ⁸Och hela Ahabs hus ska förgås, och jag ska hugga av från Ahab alla som urinerar mot muren [nervärderande uttryck för en man; en oren hund] – [både] instängd (fängslad) och frisläppt – i Israel. ⁹Och jag ska göra Ahabs hus som Jarovams, Nevats sons, hus och som Baesha, Achijas sons, hus. ¹⁰Och hundarna ska äta Isebel i Jizreels del [området som tidigare varit Navots vingård] och ingen ska begrava henne." Och han öppnade dörren och flydde.
     ¹¹Och Jehu kom till sin herres tjänare och en av dem sa till honom: "Shalom (är allt väl)? Varför kom denne dåre till dig?" Och han sa till dem: "Ni känner mannen och vad han babblar."
     ¹²Och de sa: "Du ljuger! Berätta för oss, vi ber dig."
    Och han sa: "Så och så talade han till mig och sa: Så säger Herren (Jahve): Jag har smort dig till kung över Israel."
     ¹³Och de skyndade sig och tog varje man sin mantel och lade den under honom överst på trappen och de blåste i shofaren och sa: "Jehu är kung!"

Jehu dödar Joram och Achazjaho

¹⁴Och Jehu, Jehoshafats son, Nimshis son, konspirerade mot Joram. Och Joram vaktade (skyddade, bevarade) Ramot-Gilead från Chazael, Arams kung, ¹⁵men kung Joram hade återvänt för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Jehu sa: "Om detta är i ditt sinne, låt då ingen bli flykting från staden och gå och berätta det i Jizreel." ¹⁶Och Jehu åkte i en vagn och gick till Jizreel, för Joram låg där. Och Achazja, Juda kung, hade kommit ner för att se Joram.
     ¹⁷Och väktaren stod på Jizreels torn och han såg Jehus trupp när han kom och sa: "Jag ser en trupp."
    Och Joram sa: "Ta en ryttare och sänd och möt honom och låt honom säga ’shalom (står allt väl till)?’"
     ¹⁸Och en gick på hästryggen och mötte honom och sa: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’"
    Och Jehu sa: "Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig." Och väktaren berättade och sa: "Budbäraren kom till dem men han kommer inte tillbaka."
     ¹⁹Och han sände ut en andra ryttare som kom till dem och sa: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’" Och Jehu sa: "Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig."
     ²⁰Och väktaren berättade och sa: "Budbäraren kom till dem men han kommer inte tillbaka. Körningen liknar Jehus, Nimshis sons, körning, för han kör våldsamt ("som en dåre" – hebr. shigaon)." [Ordet våldsamt" kommer från samma rot som det som översätts "galen" i vers 11. Detta är den betydelse som ges av de grekiska och latinska versionerna, men den judiske historikern Josefus förklarade ordet att: "Jehu reste lugnt och i god ordning". Jehu körde på ett sätt som var lätt att känna igen. Det liknande ordet shiggaion används om psalmer som har "tvära kast", se Ps 7:1; Hab 3:1.]
     ²¹Och Joram sa: "Gör redo" och de gjorde i ordning hans vagn. Och Joram, Israels kung, och Achazjaho, Juda kung, gick ut och steg upp i sina vagnar och de gick ut och mötte Jehu. De fann honom i jizreliten Navots område. ²²Och det skedde när Joram såg Jehu att han sa: "Shalom (står allt väl till), Jehu?" Och han sa: "Vilken shalom (hur kan det stå rätt till), så länge din mor Isebels prostitution och hennes häxkonster är så många?"
     ²³Och Joram vände sina händer och flydde och sa till Achazjaho: "Det är förräderi, Achazjaho."
     ²⁴Och Jehu spände sin båge med sin fulla styrka och slog Joram mellan hans armar och pilen gick ut i hans hjärta och han sjönk ihop i sin vagn. ²⁵Och han sa till Bidqar, hans härförare: "Ta upp och kasta honom på jizreliten Navots del av fältet, för kom ihåg hur du och jag red tillsammans efter Ahab, hans far och Herren (Jahve) förkunnade detta budskap (profetord, denna börda – hebr. masa) mot honom; ²⁶Ja, verkligen (i sanning), jag har sett Navots blod och hans söners blod igår [1 Mos 4:10], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och jag ska belöna er på denna plats, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Och nu ta och kasta honom på denna plats på marken enligt Herrens (Jahves) ord. [Denna händelse där Ahabs fru, Isebel, dödat Navot för att få hans vingård hade skett 14-15 år tidigare, se 1 Kung 21. Det nämns inget om att Navots sönder också dödades, men det var inte ovanligt att även sönerna dödats, se även 2 Kung 14:6.]
     ²⁷Och Achazjaho, Juda kung, såg detta och han flydde [söderut] längs vägen vid trädgårdshuset (hebr. Bet Haggan) [kan vara moderna Jenin söder om Jizreel]. Men Jehu följde efter honom och sa: "Slå även honom [medan han är] i vagnen." I backen upp till Gor, som är vid Ivleam [blev han träffad], men han flydde [vidare] till Megiddo och dog där. ²⁸Och hans tjänare bar honom i en vagn till Jerusalem och begravde honom i hans grav med hans fäder i Davids stad. ²⁹Och i 11:e året till Joram, Ahabs son, började Achazjaho att regera över Juda.

Isebel dödas

³⁰Och Jehu kom till Jizreel och Isebel hörde det och hon målade sina ögon och klädde sitt huvud och tittade ut genom fönstret. ³¹Och när Jehu kom in i porten sa hon: "Shalom (står allt väl till) Zimri, din herres mördare?"
     ³²Och han lyfte upp sitt ansikte mot fönstret och sa: "Vem är på min sida? Vem?" Och två eller tre furstar hängde ut (genom fönstret) till honom. ³³Och han sa: "Kasta ner henne." Och de kastade ner henne och en del av hennes blod skvätte på muren och på hästarna och hon blev nedtrampad.
     ³⁴Och han kom in och åt och drack och han sa: "Ta hand om, jag ber er, denna förbannelse (hebr. arar) och begrav henne, för hon är en kungs dotter." ³⁵Och de gick för att begrava henne, men de fann inte mer än hennes skalle och fötterna och hennes händer. ³⁶Och de kom tillbaka och berättade för honom, och han sa: "Detta är Herrens (Jahves) ord som han talade genom sin tjänare Elia, tishbiten, och sa: I Jizreels del [området som tidigare varit Navots vingård] ska hundarna äta Isebels kött, ³⁷och Isebels kadaver ska bli som dynga på fältets ansikte i Jizreels del [område] så att man inte ska kunna säga: Detta är Isebel."

Jehu dödar Ahabs familj

10¹Men Ahab (hebr. Achav) hade 70 söner i Samarien. [Alla dessa hade större rätt än Jehu att efterträda Joram.] Så Jehu skrev flera brev och sände dem till Samarien, till Jizreels ledare, till de äldste och till dem som förde upp Ahabs söner och sa: ²"Och nu, så snart detta brev kommer till er – eftersom era herrars söner är med er, och ni också har med er vagnar och hästar, och befästa städer och rustningar – ³utse åt er den bästa och lämpligaste av era herrars söner, och sätt honom på hans fars tron, och strid för er herres hus."
     ⁴Men de var mycket rädda och sa: "Se, de två kungarna stod inte framför honom, hur ska då vi stå?"
     ⁵Och han som var över hushållet och han som var över staden och de äldste och de som förde upp sönerna sände bud [med svar] till Jehu och sa: "Vi är dina tjänare och ska göra allt som du ber oss, vi ska inte göra någon man till kung. Gör det som är gott i dina ögon."
     ⁶Och han [Jehu] skrev ett brev en andra gång till dem och sa: "Om ni är på min sida och om ni lyssnar till min röst, ta er huvudena av männen av er herres söner och kom till mig i morgon vid denna tid."
    Och kungens söner som var 70 personer var med stadens stora män som förde upp dem. ⁷Och det skedde när brevet kom till dem att de tog kungens söner och slog dem, alla 70 män, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till honom i Jizreel. ⁸Och det kom en budbärare och berättade för honom och sa: "De har kommit med huvudena av kungens söner."
    Och han sa: "Lägg dem i två högar i ingången till porten till morgonen."
     ⁹Och det skedde på morgonen att han gick ut och stod och sa till hela folket: "Ni är rättfärdiga. Se, jag konspirerade mot min herre och slog honom, men hur slog ni alla dessa? ¹⁰Vet nu att inget av Herrens (Jahves) ord ska falla till marken som Herren (Jahve) har talat om Ahab. För Herren (Jahve) har gjort det som han talade genom sin tjänare Elia." ¹¹Och Jehu slog alla som var kvar av Ahabs hus i Jizreel, och alla hans stora [inflytelserika män] och hans nära vänner och hans präster, till dess ingen fanns kvar.
     ¹²Och han steg upp och lämnade och gick till Samarien. Och när han var vid herdarnas fårklippningshus vid vägen, ¹³mötte Jehu bröderna till Achazjaho, Juda kung, och sa: "Vilka är ni?"
    De svarade: "Vi är bröder till Achazjaho och vi går ner för att hälsa kungens söner och drottningmoderns söner."
     ¹⁴Och han sa: "Ta dem levande." Och de tog dem levande och slog dem vid fårklippningshusets brunn, 42 män, och lämnade ingen av dem.
     ¹⁵När han sedan gick från platsen mötte han Jehonadav, Rechavs son, som kom för att möta honom. Och han [Jehu] hälsade honom och frågade honom: "Är ditt hjärta rakt [är du med mig], som mitt hjärta är med ditt hjärta?"
    Och Jehonadav svarade: "Ja, det är det."
    "Räck mig då din hand." [Antingen Jeohondav eller Jehus ord att ta hand på detta, se Gal 2:9.] Och han gav honom sin hand och han tog upp honom till sig i vagnen. ¹⁶Och han sa: "Kom med mig och se min nitälskan för Herren (Jahve)." Och de lät honom åka i hans vagn.
     ¹⁷Och de kom till Samarien och han slog alla som var kvar av Ahab i Samarien till dess han förgjort honom, efter Herrens (Jahves) ord som han talade till Elia.

Jehu utrotar baalsdyrkan

¹⁸Och Jehu samlade hela folket tillsammans och sa till dem: "Ahab tjänade Baal lite, Jehu ska tjäna honom mycket. ¹⁹Kalla därför till mig alla Baals profeter, alla hans tillbedjare och alla hans präster, låt ingen saknas, för jag har ett stort offer att göra till Baal. Vemhelst som saknas ska inte leva." [Denna samling liknar Elias samlande av baalsprofeterna på berget Karmel i 1 Kung 18] Men Jehu bluffade (agerade listigt – hebr. oqvah) för hans avsikt var att förgöra alla Baals tillbedjare.
     ²⁰Och Jehu sa: "Helga en högtidlig församling till Baal." Och de kungjorde det. ²¹Och Jehu sände genom hela Israel och alla Baals tillbedjare kom, inte en enda uteblev. De gick in i baalstemplet (Baals hus), och baalstemplet fylldes från den ena änden till den andra. ²²Och han sa till honom som var över garderoben: "Ta fram kläder till alla Baals tillbedjare." Och han tog fram kläder till dem.
     ²³Och Jehu och Jehonadav, Rechavs son, gick in i Baals hus och han sa till Baals tillbedjare: "Sök och se att ingen av Herrens (Jahves) tjänare är ibland er, utan bara Baals tillbedjare." ²⁴Och de gick in för att offra offer och brännoffer. Och Jehu hade utsett åt sig 80 män utanför och han sa: "Om någon av männen som jag för i era händer undkommer, ska hans liv utkrävas för honom."
     ²⁵Och det skedde så snart han hade slutat att offra brännoffret att Jehu sa till vakten och härföraren: "Gå in och slå dem, låt ingen komma ut." Och de slog dem med svärdsegg och vakten och härföraren kastade ut dem och gick till Baals hus stad. ²⁶Och de tog ut pelarna som var i Baals hus och brände dem. ²⁷Och de bröt ner pelarna i Baals hus och bröt ner Baals hus och gjorde det till ett avträde (allmän toalett) till denna dag.
     ²⁸Och Jehu utrotade Baal från Israel. ²⁹Men han vände sig inte bort från de synder som [Nordrikets förste kung] Jarovam, Nevats son, hade fått Israel att synda med, inte från guldkalvarna som fanns i Betel och fanns i Dan. [1 Kung 12:28]
     ³⁰Och Herren (Jahve) sa till Jehu: "Eftersom du har gjort gott (hebr. tov) och verkställt det som är rätt (rakt – hebr. jashar) i mina ögon och har gjort mot Ahabs hus efter allt som var i mitt hjärta, ska dina söner i fyra generationer sitta på tronen i Israel." [Jehu både gjorde det som var gott och det som var rätt. Det går alltså att göra det som är rätt, men alla är inte i harmoni med Guds hjärta och också gör det som är gott. I uppräkningen av kungar som följer så används inte den kombinationen med gott utan bara med ordet rätt 6 ggr, se 2 Kung 12:2; 14:3; 15:3, 34; 18:3; 22:2 och en gång det som inte är rätt (2 Kung 16:2).] ³¹Men Jehu var inte noga med (höll, vaktade, bevarade inte – hebr. lo shamar) att vandra efter Herrens (Jahves), Israels Guds (Elohims), undervisning (hebr. torah) med hela sitt hjärta. Han vek inte bort från (vände sig inte ifrån) de synder Jarovams fått Israel att göra. [Avgudadyrkan och synkretism, se 2 Krön 12:14.]
     ³²I de dagarna började Herren (Jahve) att beskära Israel och Chazael slog dem vid alla Israels gränser, ³³från Jordan österut, hela Gileads land, gaditerna och rubeniterna och Manasse, från Aroer som är vid Arnons dal, Gilead och Bashan.
     ³⁴Vad mer finns om Jehus gärningar, och allt vad han gjorde och hela hans styrka, det är skrivet i Israels kungars krönika.
     ³⁵Och Jehu sov med sina fäder och de begravde honom i Samarien. Och Jehoachaz, hans son, regerade i hans ställe. ³⁶Och tiden som Jehu regerade över Israel i Samarien var 28 år.

Sydrikets 7:e regent –drottning Atalja

Ataljas uppror

11¹När Atalja, Achazjahos mor, såg att hennes son var död så steg hon upp och förgjorde (dräpte) hela kungasläkten (all kunglig säd). ²Men Jehosheva, kung Jorams [annat namn på Jehoram, se 2 Krön 22:11] dotter, Achazjahos syster, tog Joash [även kallad Jehoash], Achazjahos son, och förde bort honom från kungens söner som blev slagna, han och hans barnflicka, och gömde dem i sängkammaren och de blev gömda från Atalja så att han inte dödades. ³Och han var gömd med henne i Herrens (Jahves) hus i 6 år. Och Atalja regerade över landet.

Atalja störtas

⁴Och i det sjunde året [av Ataljas styre] sände [prästen] Jehojada bud efter officerarna (ledarna över hundra), kariterna och vakterna och förde dem till sig i Herrens (Jahves) hus. Och han skar ett förbund med dem och tog en ed av dem i Herrens (Jahves) hus och visade dem kungens son [Joash/Jehoash].
     ⁵Och han befallde dem och sa: "Detta är vad ni ska göra, en tredjedel av er kommer på sabbaten och håller vakt vid kungens hus, ⁶en tredjedel av er håller vakt vid Sors port [en av portarna in i palatset, vilken okänt] och en tredjedel vid porten bakom vakten ska vakta huset [på östra sidan] och vara en avspärrning. ⁷Men era andra två avdelningar, alla de som går ut [inte är i tjänst] på sabbaten ska hålla vakt i Herrens (Jahves) hus hos kungen. ⁸[När det sedan väl är dags.] Då ska ni omringa kungen [den unge Joash/Jehoash] på varje sida, varje man med sitt vapen i sin hand. Och om någon kommer inom räckhåll, låt honom bli slagen. Och var med kungen när ni går ut och när ni kommer in."
     ⁹Och officerarna (ledarna över hundra) gjorde allt som prästen Jehojada befallde och tog varje man sina män, de som skulle komma in på sabbaten och de som gick ut på sabbaten, och kom till prästen Jehojada. ¹⁰Och prästen gav till officerarna (ledarna över hundra), spjutet och sköldarna som hade varit kung Davids, som fanns i Herrens (Jahves) hus. ¹¹Och vakten stod, varje man med sitt vapen i sin hand från husets högra sida till husets vänstra sida, längs altaret och huset vid kungen runt om.
     ¹²Sedan förde han ut kungens [Achazjahos] son [Joash] och satte på honom kronan och regalierna och de gjorde honom till kung och smorde honom och de klappade i händerna och sa: "Kungen lever (länge leve kungen)!"
     ¹³Och när Atalja hörde vakterna och folkets ljud (larm) kom hon till folket i Herrens (Jahves) hus. ¹⁴Och hon såg och se, kungen stod på plattformen som seden var och ledarna och trumpeterna bredvid kungen och hela landets folk fröjdades och blåste i trumpeterna. Och Atalja rev sönder sina kläder och ropade: "Förräderi, förräderi!"
     ¹⁵Och prästen Jehojada befallde ledarna över de hundra och härhövitsmännen och sa till dem: "För ut henne mellan folket, och den som följer henne ska ni slakta med svärdet," för prästen sa: "Låt henne inte bli dödad i Herrens (Jahves) hus." ¹⁶Och de banade väg för henne och hon gick ut via hästarnas entré till kungens hus och där dödades hon.
     ¹⁷Och Jehojada skar ett förbund mellan Herren (Jahve) och kungen och folket att de skulle vara Herrens (Jahves) folk, och även mellan kungen och folket. ¹⁸Och hela landets folk gick till Baals hus och bröt ner det, hans altaren och hans avbilder bröt de fullständigt i bitar (smulade söner) och slog Mattan, Baals präst, framför altarna.
    Och prästen [Jehojada] utsåg ledare över Herrens (Jahves) hus. ¹⁹Och han tog officerarna (ledarna över hundra), kariterna och vakterna och hela landets folk och de förde ner kungen [den unge Joash/Jehoash] från Herrens (Jahves) hus och kom vägen förbi vaktporten till kungens hus. Och han satt på kungarnas tron. ²⁰Och hela folket i landet fröjdades och staden hade lugn, och de slog Atalja med svärd vid kungens hus.
     ²¹Jehoash [även kallad Joash, se vers 2] var sju år när han började regera.

Sydrikets 8:e kung – Jehoash

[Joash regerade Juda (Sydriket) i 40 år (835-796 f.Kr.). Han var bara 7 år när han kom till tronen (2 Kung 11:21). Hans mor, Tsivia, var från Beer-Sheba i södra Juda (2 Sam 24:1). Han kunde ha regerat längre men hans egna tjänare dödar honom och sätter hans son Amatsjaho på tronen (2 Kung 12:20). Han kom till tronen genom en kupp och dör under en kupp.] 12¹I [Nordrikets] Jehus 7:e år började Jehoash regera och han regerade 40 år i Jerusalem och hans mors [drottningmoders] namn var Tsivia från Beer-Sheva. ²Jehoash gjorde det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahves) ögon alla sina dagar, som prästen Jehojada undervisade honom. ³Bara de höga platserna blev inte borttagna och folket offrade fortfarande offer på de höga platserna.

Templet restaureras (2 Krön 24:3-14)

⁴Och Jehoash [den unge kungen] sa till prästen: "Allt helgat silver som är fört till Herrens (Jahves) hus, silver som getts i utbyte för varje mans själ (lösepenningen) [4 Mos 18:15–16; 3 Mos 27:1–8], allt silver från frivilliga gåvor (som har stigit upp över/i en mans hjärta att han ska föra det) till Herrens (Jahves) hus, ⁵låt prästerna ta det till dem, var och en av sin värderingsman (hebr. makar). Så ska de ska stärka (restaurera) huset, varhelst en spricka (skada) blir funnen."
     ⁶Men det var så att under kung Jehoash 23:e år [han var då 30 år] hade prästerna inte stärkt (restaurerat) sprickorna (skadorna) på huset. ⁷Och kung Jehoash kallade på Jehojada, prästen och de andra prästerna och sa till dem: "Varför stärker (reparerar) ni inte huset [templet i Jerusalem]? Nu får ni inte längre ta silvret från era värderingsmän (hebr. makar). Ni ska ge till sprickorna (skadorna) på huset." [Jehoash uppmanar att avsluta den insamling som blivit beordrad, se 2 Krön 24:5, istället införs ett nytt sätt att samla in medel via kollektbox, se vers 9.] ⁸Och prästerna samtyckte till att de inte längre skulle ta silver från folket utan att stärka (reparera) huset.
     ⁹Då tog prästen Jehojada en kista och borrade ett hål i locket på den och ställde den bredvid altaret, på höger sida när man kommer in i Herrens (Jahves) hus. Och prästerna som vaktade (skyddade, bevarade) vid tröskeln lade dit allt silver som fördes in i Herrens (Jahves) hus. ¹⁰Och det skedde när de såg att det var mycket silver i kistan, att kungens skrivare och översteprästen kom upp och de lade i säckar och räknade silvret som fanns i Herrens (Jahves) hus. ¹¹Och de gav silvret som var uppvägt i händerna på dem som utförde arbetet, som hade översyn över Herrens (Jahves) hus, och de betalade det till snickarna och till byggmästarna som utförde arbetet på Herrens (Jahves) hus, ¹²och till murarna och till stenhuggarna och till att köpa timmer och huggna stenar till att stärka (reparera) Herrens (Jahves) hus och till allt som lades ut för att stärka (reparera) det.
     ¹³Men det hade inte tillverkats för Herrens (Jahves) hus bägare av silver, vektrimmare, skålar, trumpeter, alla redskap av guld eller redskap av silver från pengarna som fördes in i Herrens (Jahves) hus, ¹⁴för de gav det till dem som gjorde arbetet och stärkte (reparerade) Herrens (Jahves) hus. ¹⁵Men ingen avräkning hade gjorts med dem av silvret som lämnats i deras hand, för de hanterade det som ett förtroende (trofast – hebr. emonah). ¹⁶Förverkat silver och vitessilver fördes inte in i Herrens (Jahves) hus, det tillhörde prästerna.

Attacker från Syrien

¹⁷Vid den tiden drog Chazael, Arams [Syriens] kung, upp och stred mot [den filisteiska staden] Gat och tog det. [Planen var troligen att kontrollera de södra handelsvägarna, han hade även tagit områden på östra sidan, se 2 Kung 10:32–33.] Och Chazael vände sitt ansikte mot Jerusalem. ¹⁸Och Jehoash, Juda kung, tog alla helgade ting som Jehoshafat och Jehoram och Achazjaho, hans fäder Juda kungar, hade avskilt (helgat) och sina egna helgade föremål och allt guld som fanns i skattkammaren i Herrens (Jahves) hus och i kungens hus och sände det till Chazael, Arams kung, som då drog sig tillbaka från Jerusalem.
     ¹⁹Vad mer finns om Jehoashs gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. ²⁰Och hans tjänare steg upp och gjorde en sammansvärjning och slog Joash vid Beit-Millo på vägen som går ner till Silla. ²¹Och Jozachar, Shimats son, och Jehozavad, Shomers son, hans tjänare, slog honom och han dog. Och de begravde honom med hans fäder i Davids stad. Och Amatsjaho hans [Jehoashs] son, regerade i hans ställe. [Amatsjaho blir den 9:e regenten i Sydriket och hans styre beskrivs i 2 Kung 14:1–17.]

Nordrikets 11:e kung – Jehoachaz

[Jehoachaz regerade i Nordriket 814-798 f.Kr. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon (vers 2) och Gud tillåter kungen av Aram att gång på gång besegra Israel, vilket gör att Jehoachaz armé drastiskt minskar (vers 3). Jehoachaz ber till Gud, och Gud sänder en anonym befriare (kanske Elisha och Jehoash, se vers 4). Detta är enda gången det nämns att en kung i norr får bönesvar, se 2 Kung 13:4–5.] 13¹I det 23:e året till Joash, Achazjahos son, Juda kung, började Jehoachaz, Jehus son, regera över Israel i Samarien och regerade i 17 år. ²Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och följde Jarovams, Nevats sons, synder, varmed han fick Israel att synda. Han vände inte bort från dem. ³Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han gav dem i Chazael, Arams kungs, hand och i Ben-Hadad, Chazaels sons, hand alla deras dagar.
     ⁴Och Jehoachaz bönföll Herren (Jahve) och Herren (Jahve) lyssnade på honom för han såg Israels betryck, hur Arams kung förtryckte dem. ⁵Och Herren (Jahve) gav Israel en frälsare så att de kunde lämna (ordagrant: "gå ut från under") araméernas hand, och Israels söner bodde i sina tält som tidigare. [Frälsaren identifieras inte men kan vara Elisha som nämns i vers 14. Ett annat förslag är Jehoash, se vers 25.] ⁶Likväl vände de inte om från Jarovams hus synder, varmed han fått Israel att synda, utan vandrade i dem. Och även aseran [påle för avgudadyrkan] i Samarien fanns kvar.
     ⁷Och förutom 50 ryttare och 10 vagnar och 10 000 fotfolk fanns ingenting kvar till Jehoachaz, för Arams kung förgjorde dem och lät dem bli som agnar när man tröskar.
     ⁸Vad mer finns om Jehoachaz gärningar, och allt vad han gjorde och hans styrka det är skrivet i Israels kungars krönika. ⁹Och Jehoachaz sov med sin fäder och han begravdes i Samarien, och Joash, hans son, regerade i hans ställe.

Nordrikets 12:e kung – Jehoash

[Jehoash regerade Nordriket 798-782 f.Kr.] ¹⁰I det 37:e året till Joash, Juda kung, började Jehoash, Jehoachaz son, regera över Israel i Samarien och regerade i 16 år. ¹¹Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. Han lämnade inte alla Jarovams, Nevats sons, synder, varmed han fick Israel att synda, utan han vandrade i dem.
     ¹²Vad mer finns om Joash gärningar, och vad han gjorde och hans styrka varmed han stred mot Amatsjaho, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika. ¹³Och Joash sov med sina fäder och Jarovam satt på hans tron. Och Joash blev begravd i Samarien med Israels kungar.

Chazaels död

Elishas död

¹⁴Och Elisha blev sjuk i den sjukdom som han dog av, och Joash, Israels kung, kom ner till honom och han grät över honom och sa: "Min far, min far, Israels vagnar och dess ryttare!"
     ¹⁵Och Elisha sa till honom: "Ta en båge och pilar." Och han tog åt sig en båge och pilar. ¹⁶Och han sa till Israels kung: "Lägg din hand på bågen." Och han lade sin hand på den och Elisha lade sin hand på kungens hand.
     ¹⁷Och han sa: "Öppna fönstret österut." Och han öppnade det. Och Elisha sa: "Skjut!" Och han sköt. Och han sa: "Herrens (Jahves) segerpil, segerpilen mot Aram, för du ska slå araméerna i Afek till dess du har slukat dem."
     ¹⁸Och han sa: "Ta pilarna." Och han tog dem. Och han sa till Israels kung: "Slå på marken." Och han slog tre gånger och slutade. ¹⁹Och gudsmannen blev vred på honom och sa: "Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, då hade du slagit Aram till dess han var uppslukad, men nu ska du bara slå Aram tre gånger."
     ²⁰Och Elisha dog och de begravde honom.

Elishas sista mirakel!

Och moabitiska rövarband kom in i landet när året började [på våren, efter vinterregnen i mars och innan skörden bärgas i maj och all arbetskraft behövdes på fälten, se 2 Sam 11:1; 1 Kung 20:22, 26]. ²¹Och det skedde att de höll på att begrava en man när de såg och se, ett rövarband, och de kastade mannen i Elishas grav. Och så snart mannen kom i beröring med Elishas ben vaknade han och stod på sina fötter. [Elisha hade bett Elia om att få en dubbel del av hans ande, se 2 Kung 2:9. Elia hade uppväckt en änkas son 1 Kung 17:22–23 och fram tills nu hade Elisha också väckt upp en död, se 2 Kung 4:35. Nu fullbordas hans löfte att få dubbel lott, Elisha uppväckte två personer, även om den sista miraklet skedde när han själv redan var död och begraven!] ²²Och Chazael, Arams kung, förtryckte Israel alla Jehoachaz dagar. ²³Men Herren (Jahve) gav nåd (oförtjänt nåd – hebr. chanan) mot dem och var barmhärtig och vände sitt ansikte mot dem, på grund av sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob och ville inte utrota dem, inte heller hade han kastat bort dem från sitt ansikte ända till nu.

Chazael dör

²⁴Och Chazael, Arams kung, dog och Ben-Hadad, hans son, regerade i hans ställe. ²⁵Och Jehoash, Jehoachaz son, tog tillbaka från Ben-Hadad, Chazaels son, städerna som han hade tagit ur Jehoachaz, hans fars, hand genom krig. Tre gånger slog Joash honom och återställde Israels städer.

Nordrikets sista år (kap 14-17)

Sydrikets 7:e kung – Amatsjaho (2 Krön 25)

[Amatsjaho regerade själv i 4 år (796-792 f.Kr.) och delade sin tron med sin son Azarja (som också går under namnet Ussia) de sista 25 åren 792-767 f.Kr.] 14¹I det andra året till Joash, Joachaz son, Israels kung, började Amatsija, Joash son, Juda kung, att regera. ²Han var 25 år när han började regera och han regerade 29 år i Jerusalem. [De första 4 åren själv och de sista 25 tillsammans med sin son Azarja.] Och hans mors [drottningmoders] namn var Jehoadan från Jerusalem. ³Han gjorde det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahves) ögon, men inte som hans förfader David [som var en idealkung, se 1 Kung 3:6; 9:4; 11:4]. Han gjorde efter allt som Joash, hans far, hade gjort. ⁴Bara de höga platserna blev inte borttagna och folket offrade fortfarande offer på de höga platserna.
     ⁵Och det skedde så snart kungadömet var etablerat i hans hand att han slog tjänarna som hade slagit hans far. ⁶Men han dödade inte sönerna till mördarna i enlighet med det som är skrivet i boken med Mose undervisning, som Herren (Jahve) befallde och sa: "Fäderna ska inte dödas för sina söners skull, inte heller ska sönerna dödas för sina fäders skull. Utan var och en ska dödas för sina egna överträdelser." [5 Mos 24:16]
     ⁷Han slog Edom i Saltdalen, 10 000, och tog Sela i strid och gav det namnet Joqteel, som det heter idag.
     ⁸Sedan sände Amatsjaho [Sydrikets kung] bud till Jehoash [Nordrikets 12:e regent, se vers 1], son av Jehoachaz, son av Jehu, Israels kung, och sa: "Gå (kom hit), låt oss mötas ansikte mot ansikte (ordagrant: se varandras ansikten)."
     ⁹Och Jehoash, Israels kung, sände bud till Amatsjaho, Juda kung, och sa: "Tisteln som fanns i Libanon sände bud till cedern som fanns i Libanon och sa: Ge din dotter till min son som hustru, och där gick de vilda djuren som var i Libanon och trampade ner tisteln. ¹⁰Du har verkligen slagit ned Edom och ska ditt hjärta lyfta upp dig? Mättas (njut av denna ära, ordagrant: ´låt dig tyngas´ – hebr. hikavod) och stanna i ditt hus, för varför skulle du befatta dig med ondska så att du faller, du och Juda med dig?" [I liknelsen jämförs Sydrikets kung Amatsjaho med en vild oansenlig tistel, som lätt kan trampas ner av vilddjur. Det är en varning att inte vara högmodig.]
     ¹¹Men Amatsjaho lyssnade inte. Och Jehoash, Israels kung, gick upp och han och Amatsjaho, Juda kung, såg varandra i ansiktet [möttes öga mot öga] vid Beit-Shemesh, som tillhör Juda. ¹²Och Juda blev slagna inför Israel, och de flydde varje man till sitt tält. ¹³Och Jehoash, Israels kung tog Amatsjaho, Juda kung, Jehoash son, Achazjahos son, vid Beit-Shemesh och kom till Jerusalem och bröt ner Jerusalems mur från Efraims port [på norra sidan av Jerusalem] till Hörnporten [på västra sidan], 400 alnar [180 meter]. ¹⁴Och han tog allt guld och silver och alla redskap som fanns i Herrens (Jahves) hus och skatterna i kungens hus och gisslans söner och återvände till Samarien [Nordrikets huvudstad].
     ¹⁵Vad mer finns om Jehoashs gärningar, och vad han gjorde och hans styrka och hur han stred med Amatsjaho, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika. ¹⁶Och Jehoash sov med sina fäder och blev begravd i Samarien med Israels kungar. Och Jarovam, hans son, regerade i hans ställe.
     ¹⁷Och Amatsjaho, Joashs son, Juda kung, levde 15 år efter Jehoash, Jehoachaz son, Israels kungs död. ¹⁸Vad mer finns om Amatsjahos gärningar, det är skrivet i Juda kungars krönika.
     ¹⁹Och de gjorde en sammansvärjning mot honom i Jerusalem och han flydde till Lachish, men de sände efter honom och dödade honom där. ²⁰Och de förde honom på hästar och han begravdes i Jerusalem med sina fäder i Davids stad.
     ²¹Och hela Juda folk tog Asarja (hebr. Azarjah) [även kallad Ussia] som var 16 år och gjorde honom till kung i hans far Amatsjahos ställe. ²²Han byggde Eilat och återställde det till Juda efter att kungen sov hos sina fäder.

Nordrikets 13:e kung – Jarovam II

[Jarovam II var barnbarn till Jehu och Joashs son. Han regerade 41 år (786-746 f.Kr.).] ²³I det 15:e året till Amatsjaho, Joash son, Juda kung, började Jarovam, Joash son, Israels kung, att regera i Samarien och han regerade i 41 år. ²⁴Och han [Jarovam II, Joash son] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jarovams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jarovam I var Nordrikets förste kung och den som införde avgudadyrkan, se 1 Kung 12:1, 28–33.] ²⁵Han återbördade Israels gränser från ingången till Chamat till Aravahavet efter Herren (Jahve), Israels Guds (Elohims), ord som han talade genom sin tjänare Jonas hand, Amittajs son, profeten som var från Gat-Chefer. [Se Jona 1:1]
     ²⁶För Herren (Jahve) såg Israels betryck som var mycket svårt (bittert) och det var inget slut på förtryckandet och det fanns ingen hjälpare till Israel. ²⁷Och Herren (Jahve) har inte uttalat att han vill utrota Israel under himlarna (ordagrant: "från under himlarna") och (därför) räddade han dem genom Jarovams hand, Joashs son. [Utplånandet på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna.]
     ²⁸Vad mer finns om Jarovams gärningar, och allt vad han gjorde och hans styrka, hur han stred och hur han återvann Damaskus och Chamat till Juda i Israel, det är skrivet i Israels kungars krönika. ²⁹Och Jarovam sov hos sina fäder med Israels kungar. Och Zecharja, hans son, regerade i hans ställe.

Sydrikets 8:e kung – Azarja/Ussia

[Asarja är samma person som Ussia, se 2 Kung 15:1; 2 Krön 26:1; Matt 1:8. Han är den 8:e kungen i Juda efter delningen och den 10:e kungen efter David. I detta kapitel finns två stavningar på hans namn hebr. Azarjah (vers 1, 7, 17, 23, 27) och Azarajaho (vers 6 och 8).] 15¹I det 27:e året till Jarovam, Israels kung, började Asarja (hebr. Azarjah) [Ussia], Amatsjahos son, Juda kung, att regera. ²Han var 16 år när han började att regera och han regerade 52 år i Jerusalem och hans mors [drottningmoders] namn var Jecholjaho från Jerusalem. ³Han gjorde det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahves) ögon efter allt det som hans far Amatsjaho hade gjort. ⁴Endast de höga platserna blev inte borttagna och folket fortsatte att offra, de offrade på de höga platserna.
     ⁵Och Herren (Jahve) slog kungen så att han fick en hudsjukdom (hebr. tsara) [3 Mos 13–14] fram till sin död och bodde i ett avsides hus. Och Jotam, kungens son, var över hans hus och dömde folket i landet.
     ⁶Vad mer finns om Asarjas (hebr. Azarjaho) [Ussias] gärningar, och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. ⁷Och Asarja (hebr. Azarjah) [Ussia] sov hos sina fäder och de begravde honom i Davids stad. Och Jotam, hans son, regerade i hans ställe.

Nordrikets 14:e kung – Zecharjaho

[Zecharja var Israels 14:e kung. Han regerade 6 månader innan han dödades av sin efterträdare. Den kortare varianten av hans namn, Zecharja används i 2 Kung 14:29; 15:11.] ⁸I det 38:e året till Asarja (hebr. Azarjaho) [Ussia], Juda kung, regerade Zecharjaho (Sakarja), Jarovams son, över Israel i Samarien i sex månader. ⁹Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, som hans far hade gjort. Han lämnade inte Jarovams, Nevats sons, synder, varmed han fick Israel att synda.
     ¹⁰Och Shallum, Javesh son, konspirerade (anstiftade en sammansvärjning) mot honom och slog honom inför folket och dödade honom och regerade i hans ställe. ¹¹Vad mer finns om Zecharjas gärningar, det är skrivet i Israels kungars krönika. ¹²Detta är Herrens (Jahves) ord som han talade till Jehu och sa: "Dina söner till fjärde generationen ska sitta på Israels tron." [2 Kung 10:30] Och så blev det.

Nordrikets 15:e kung – Shallum

[Shallum var Israels (Nordrikets) 15:e kung. Han ledde en sammansvärjning mot sin företrädare, se vers 10. Han regerade bara en månad.] ¹³Shallum, Javesh son, började regera i det 39:e året till Uzzija (Ussia), Juda kung [som även kallades Azarja], och han regerade en månad i Samariens område. ¹⁴Och Menachem, Gadis son, gick upp från Tirtsah [nordost om Shechem; nuvarande Tell el-Farah] och kom till [staden] Samarien och slog Shallum, Javeshs son, i Samarien och dödade honom. Och han regerade i hans ställe.
     ¹⁵Vad mer finns om Shallums gärningar, och hans sammansvärjning som han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
     ¹⁶Sedan slog Menachem Tifsach och alla som var där och dess gränser, från Tirtsah, eftersom de inte öppnade för honom, därför slog han det, och alla gravida kvinnor därinne skar han upp.

Nordrikets 16:e kung – Menachem

[Menachem var den 16:e kungen i det norra riket. Hans namn betyder "tröstare", vilket är ironiskt med tanke på hans våldsamma sätt att komma till makten. Han regerade 10 år (752-742 f.Kr.).] ¹⁷I det 39:e året till Asarja (hebr. Azarjah) [Ussia], Juda kung, började Menachem, Gadis son, att regera över Israel och han regerade i tio år i Samarien. ¹⁸Och han [Menachem] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jarovams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]
     ¹⁹Pol, Assyriens kung, kom över landet och Menachem gav Pol 1 000 talenter [34 ton] silver så att hans hand skulle vara stark (fast, säker, tapper) med honom till att befästa kungariket i hans hand. ²⁰Och Menachem beskattade silvret över Israel, över alla mäktiga, stridbara män, av varje man 50 shekel [0,6 kg] silver till att ge Assyriens kung. Och Assyriens kung återvände och stannade inte där i landet.
     ²¹Vad mer finns om Menachems gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika. ²²Och Menachem sov med sina fäder och hans son Peqachja regerade i hans ställe.

Nordrikets 17:e kung – Peqachja

[Peqachja betyder "Jahve ser" eller "Jahve har öppnat". Han är den 17:e kungen i det norra riket och regerade i 2 år (742-740 f.Kr.). Han nämns inte i Krönikeböckerna.] ²³I det 50:e året till Asarja (hebr. Azarjah) [Ussia], Juda kung, började Peqachja [betyder: "Herren ser"], Menachems son, regera över Israel i Samarien och regerade två år. ²⁴Och han [Peqachja] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jarovams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.] ²⁵En av hans härförare, Peqach, Remaljahos son, sammansvor sig mot honom. Han och 50 av gileaditernas män slog Peqachja, tillsammans med Argov och med Arje, i Samarien, i fästningen i kungens hus. Han [härföraren Peqach] dödade honom och regerade i hans ställe.
     ²⁶Vad mer finns om Peqachjas gärningar, och vad han gjorde, se, det är skrivet i Israels kungars krönika.

Nordrikets 18:e kung – Peqach

²⁷I det 52:e året till Asarja (hebr. Azarjah) [Ussia], Juda kung, började Peqach, Remaljas son, regera över Israel i Samarien och regerade 20 år. ²⁸Och han [Peqach] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon. Han lämnade inte (vände sig inte bort från) någon av alla [sin förfaders] Jarovams, Navats sons, synder, som fick [uppmuntrade] Israel att synda (missa målet – hebr. chata). [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]
     ²⁹I Peqachs, Israels kungs, dagar kom Tiglat-Peleser, Assyriens kung, och tog Ijon och Avel-Beit-Maacha och Janoach och Qedesh och Chatsor och Gilead och Galileen, hela Naftali land, och han förde (bar) bort dem i fångenskap till Assyrien. ³⁰Och Hosea, Elahs son, gjorde en sammansvärjning mot Peqach, Remaljas son, och slog honom och dödade honom och regerade i hans ställe i det 20:e året till Jotam, Uzzijas (Ussias) son.
     ³¹Vad mer finns om Peqachs gärningar, och vad han gjorde, se, det är skrivet i Israels kungars krönika.

Sydrikets 9:e kung – Jotam

³²I det andra året till Peqach, Remaljas son, Israels kung [i norr], började Jotam, Uzzijahos (Ussias) son, Juda kung, att regera [i Sydriket].
     ³³Han var 25 år gammal när han började att regera och han regerade 16 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoders] namn var Jerosha, Tsadoqs dotter. ³⁴Han gjorde det som var rakt (rätt) i Herrens (Jahves) ögon, han gjorde allt som hans far Uzzijaho (Ussia) hade gjort. ³⁵Likväl togs inte de höga platserna bort. Folket offrade fortfarande på de höga platserna. Han byggde den övre porten till Herrens (Jahves) hus.
     ³⁶Vad mer finns om Jotams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. ³⁷I dessa dagar började Herren (Jahve) sända Retsin, Arams kung, och Peqach, Remaljas son, mot Juda. ³⁸Och Jotam sov hos sina fäder och blev begravd med sina fäder i Davids stad. Och Achaz, hans son, regerade i hans ställe.

Sydrikets 10:e kung – Achaz

[Achaz var 23 år när han blev kung och regerade först tillsammans med Jotam 735-732 f.Kr., sedan själv i 16 år 732-715 f.Kr.] 16¹I det 17:e året till Peqachja, Remaljas son, började Achaz, Jotams son, Juda kung, att regera. ²Achaz var 23 år när han började regera och han regerade 16 år i Jerusalem och han gjorde inte det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahves), sin Guds (Elohims), ögon, som hans far (förfader) David. [Här används ett starkt språk att han inte gjorde det som var rätt, jfr 1 Kung 15:3. Bara Manasse (2 Kung 21:2) och Amon (2 Kung 21:20–22) som följer får hårdare ord bland Sydrikets kungar.] ³Utan han vandrade på Israels kungars vägar och lät sin son gå genom eld efter folkens styggelser, vilka Herren (Jahve) fördrivit framför Israels söner. ⁴Och han offrade och tände offer på de höga platserna och på kullarna och under alla prunkande träd.
     ⁵Sedan kom kung Retsin från Aram (Syrien) [740-733 f.Kr.] och kung Pekach, son till Remaljaho, från Israel [Nordriket, 752-732 f.Kr.] och gick upp till Jerusalem för att kriga och de belägrade Achaz men kunde inte övervinna honom. [2 Krön 28:16–21] ⁶Vid den tiden återerövrade Retsin, Arams kung, Eilat till Aram och drev ut judarna från Eilat och edomiterna kom till Eilat och bodde där till denna dag.
     ⁷Och Achaz sände budbärare till Tiglat-Peleser, Assyriens kung [Tiglat-Peleser III], och sa: "Jag är din tjänare och din son, kom och rädda mig ur Arams kungs hand och från Israels kungs hand, som reser sig upp mot mig." ⁸Och Achaz tog silver och guld som fanns i Herrens (Jahves) hus och i skattkammaren i kungens hus och sände som en gåva till Assyriens kung. ⁹Och Assyriens kung lyssnade på honom och Assyriens kung gick upp mot Damaskus och tog det och bar bort folket i fångenskap till Qir och dödade Retsin [Syriens kung, se vers 5–6].

Achaz altare

¹⁰Sedan gick kung Achaz till Damaskus för att möta Tiglat-Peleser, Assyriens kung [och tacka honom]. När kung Achaz fick se altaret som fanns i Damaskus [blev han imponerad och] skickade han en skiss av det till Orija, prästen, med en detaljerad ritning (mått), i enlighet med hela dess hantverk. ¹¹Och Orija, prästen byggde altaret [i Jerusalem i Guds tempel] efter allt det som kung Achaz hade sänt från Damaskus, så gjorde Orija, prästen, och tillverkade det innan kung Achaz kom från Damaskus. ¹²Och när kungen kom från Damaskus, såg kungen altaret och kungen kom nära altaret och offrade på det. ¹³Och han offrade sitt brännoffer och sitt matoffer och hällde ut sitt drickoffer och stänkte blodet från sitt shalomoffer mot altaret. ¹⁴Och bronsaltaret som fanns framför Herren (Jahve) flyttade han från framsidan av huset, från mellan hans altare och Herrens (Jahves) hus, och ställde det på norra sidan om sitt altare.
     ¹⁵Och kung Achaz befallde Orija, prästen och sa: "På det stora altaret ska morgonens brännoffer och aftonens matoffer och kungens brännoffer och hans matoffer med brännoffret från hela landets folk och deras matoffer och deras drickoffer offras och stänk allt blod mot det från brännoffren och allt blod från offren, men bronsaltaret ska vara för mig att se på." ¹⁶Och Orija, prästen, gjorde allt som kung Achaz befallde.
     ¹⁷Och kung Achaz skar av (bröt i bitar) kanten på fundamentet och tog bort bäckenet från det, och han tog bort havet från kopparoxarna som var under det och ställde det på ett fundament (golv) av stenar. ¹⁸Och han täckte över (stängde) sabbatsporten som de hade byggt i huset och kungens yttre ingång vände han mot Herrens (Jahves) hus från Assyriens kungs ansikte.

Achaz död

¹⁹Vad mer finns om Achaz gärningar, och vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. ²⁰Och Achaz sov med sina fäder och blev begravd med sina fäder i Davids stad. Och Hiskia, hans son, regerade i hans ställe.

Nordrikets 19:e kung – Hosea

[Hosea (hebr. Hoshea) blir Israels sista kung.] 17¹I 12:e året till Achaz, Juda kung, började Hosea, Elahs son, regera i Samarien och regerade över Israel 9 år. ²Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, men inte som Israels kungar som var före honom.
     ³Shalmaneser, Assyriens kung, kom upp över honom och Hosea blev hans tjänare och förde gåvor till honom. ⁴Och Assyriens kung fann (avslöjade) en sammansvärjning hos Hosea, för han hade sänt budbärare till So, Egyptens kung, och erbjöd inga gåvor till Assyriens kung som han hade gjort år efter år. Därför tystade Assyriens kung honom och band honom i fängelset. ⁵Och Assyriens kung kom upp genom hela landet och gick upp till Samarien och belägrade det i tre år. ⁶I Hoseas 9:e år tog Assyriens kung Samarien och förde bort Israel till Assyrien och satte dem i Chalach och i Chavor, vid floden Gozan och i Mediens städer.

Israel förs i fångenskap

⁷Och det skedde eftersom Israels söner hade syndat mot Herren (Jahve), sin Gud (Elohim), som fört dem upp från Egyptens land undan (ordagrant "från under") faraos hand, Egyptens kung, och hade följt efter andra gudar, ⁸och vandrat efter folkslagens förordningar, vilka Herren (Jahve) hade fördrivit från Israels söner och från Israels kungar som de hade gjort ⁹och Israels söner hade hemliga ting som inte var rätt mot Herren (Jahve), deras Gud (Elohim), och de byggde höga platser i alla sina städer, från väktarnas torn till de befästa städerna. ¹⁰Och de satte upp åt sig pelare och aseror [pålar för avgudadyrkan] på varje hög kulle och under varje lummigt träd, ¹¹och där offrade de på alla höga platser, på samma sätt som folken som Herren (Jahve) fördrev för dem, och gjorde onda ting [plural] till att provocera Herren (Jahve). ¹²Och de tjänade avgudar om vilka Herren (Jahve) sagt till dem: "Ni ska inte göra sådana ting." ¹³Och Herren (Jahve) upprepade i Israel och i Juda genom handen på alla hans profeter och alla siare (profeter – hebr. chozeh) och sa: "Vänd bort från era onda vägar och håll (vakta, skydda, bevara) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant: ´saker inristat´) i enlighet med hela undervisningen (hebr. Torah) som jag har befallt era fäder och som jag har sänt till er genom handen på mina tjänare profeterna."
     ¹⁴Men de lyssnade inte utan gjorde sina nackar stela (styvnackade), som deras fäders nackar, som inte trodde (litade) på Herren sin Gud (Jahve Elohim). ¹⁵Och de förkastade hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans förbund som han hade skurit med deras fäder, och hans stadgar (vittnesbörd) varmed han hade vittnat mot dem. Och de gick efter tomma ting och blev till intet, och efter folkslagen som var runt omkring dem, om vilka Herren (Jahve) hade bestämt att de inte skulle göra som (likna) dem.
     ¹⁶Och de övergav alla Herrens (Jahves), sin Guds (Elohims), budord (tydliga befallningar) och gjorde gjutna avgudar, två kalvar och gjorde en asera [påle för avgudadyrkan] och tillbad hela himlens härskara (stjärnorna) och tjänade Baal. ¹⁷Och de fick sina söner och sina döttrar att gå genom eld och använde spådom och trolldom och hängav sig till allt det som var ont i Herrens (Jahves) ögon för att provocera honom.
     ¹⁸Och Herren (Jahve) var mycket vred över Israel och tog bort dem från sitt ansikte, det fanns ingen kvar förutom Juda stam.
     ¹⁹Och Juda höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte Herrens (Jahves), sin Guds (Elohims), budord (tydliga befallningar) utan vandrade i Israels förordningar som de gjorde (utövade). ²⁰Och Herren (Jahve) försköt hela Israels säd och hemsökte (plågade) dem och gav dem i fördärvarnas hand till dess han hade kastat bort dem från sitt ansikte.
     ²¹För han rev isär Israel från Davids hus och de gjorde Jarovam, Nevats son, till kung och Jarovam drog bort Israel från att följa Herren (Jahve) och fick dem att synda stort. ²²Och Israel vandrade i alla Jarovams synder som han gjorde och de lämnade dem inte ²³förrän Herren (Jahve) flyttade bort Israel från sitt ansikte, som han hade talat genom handen på alla sina tjänare profeterna. Och Israel bars bort från sitt land till Assyrien till denna dag.

Samarien återbefolkas

²⁴Och Assyriens kung förde män
    från Babel
    och från Kota [stad i Babylon]
    och från Iva [okänd stad]
    och från Chamat [stad i centrala Syrien]
    och Sefarvajim [Sefarvim (betyder: "de två skrivarna") – stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit]
och placerade dem i Samariens städer istället för Israels söner och de intog Samarien och bodde i dess städer. ²⁵Och det skedde i början av deras bosättning på platsen att de inte vördade Herren (Jahve). Därför sände Herren (Jahve) lejon ibland dem som dödade några av dem. ²⁶Därför samtalade de med Assyriens kung och sa: "Folken som du har burit bort och placerat i Samariens städer känner inte till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim). Därför har han sänt lejon ibland dem och se, de slaktar dem, eftersom de inte känner till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
     ²⁷Och Assyriens kung befallde och sa: "För dit en av prästerna som togs därifrån och låt honom gå och bo där, och låt honom undervisa folket om sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)." ²⁸Och en av prästerna som de hade burit bort från Samarien kom och bodde i Betel och undervisade dem om hur de skulle vörda Herren (Jahve).
     ²⁹Men likväl gjorde varje folkslag sina egna gudar och satte dem i husen på de höga platserna som samarierna hade gjort, och varje folkslag i städerna där de bodde. ³⁰Och Babels män gjorde Sukotbenot och Kots män gjorde Nergal och Chamats män gjorde Ashima ³¹och aviterna gjorde Nivchaz och Tartak och serfaviterna brände sina söner i Adramelechs och Anamelechs eld, serfaviternas gudar. ³²Och de fruktade Herren (Jahve) men gjorde åt sig från dem själva präster till de höga platserna som offrade åt dem i husen på de höga platserna. ³³De fruktade Herren (Jahve) och tjänade sina egna gudar efter sättet hos folkslagen från vilka de hade förts bort.
     ³⁴Till denna dag gör de på det gamla sättet (följer sina gamla vanor). Inte heller fruktar de Herren (Jahve), eller gör efter (följer) förordningarna (ordagrant "saker inristat"), påbuden (bindande juridiska beslut), undervisningen (hebr. Torah) eller befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som Herren (Jahve) befallde (hebr. tsavah) Jakobs söner, som han gav namnet Israel, ³⁵med vilka Herren (Jahve) skar ett förbund och ålade dem och sa: "Ni ska inte frukta andra gudar, inte böja er för dem, inte tjäna dem, inte offra till dem, ³⁶utan Herren (Jahve) som förde er upp från Egyptens land med stor makt och med utsträckt arm, honom ska ni frukta och honom ska ni tillbe och till honom ska ni offra.
     ³⁷Och förordningarna (ordagrant "saker inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) och undervisningen och budorden (tydliga befallningar) som jag skrev ner åt er ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) till att göra alla dagar, och ni ska inte frukta andra gudar. [2 Mos 20:1–17; 5 Mos 5:6–12] ³⁸Och förbundet som jag har skurit med er ska ni inte glömma bort. Ni ska inte frukta andra gudar, ³⁹utan Herren (Jahve), er Gud (Elohim), ska ni frukta och han ska befria er ur alla era fienders händer."
     ⁴⁰Men de lyssnade inte utan gjorde som de tidigare gjort. ⁴¹Och dessa folkslag fruktade Herren (Jahve) men tjänade sina gjutna avgudar, även deras söners söner gjorde som deras fäder hade gjort. Så gör de till denna dag.

Sydrikets sista år

Sammanfattning av Hiskias regeringstid (Jes 36)

18¹I Hoseas, Elahs sons, tredje regeringsår i Israel, började Hiskia, Achaz son, kung i Juda, att regera. ²Han var 25 år när han började regera och han regerade 29 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoderns] namn var Avi, Zecharjas dotter. ³Han gjorde det som var rakt (rätt) i Herrens (Jahves) ögon efter allt som hans förfader David hade gjort. ⁴Han tog bort de höga platserna och bröt sönder pelarna och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och han bröt i bitar kopparormen som Mose hade tillverkat [4 Mos 21:9], för till dessa dagar hade Israels söner offrat till den och den kallades Nechushtan.
     ⁵Han litade (förtröstade) på Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), så att det efter honom inte fanns någon bland Juda kungar som var lik honom, inte heller bland dem som var före honom. ⁶För han klängde sig fast vid Herren (Jahve) och vände inte från att följa efter honom och höll (vaktade, skyddade, bevarade) hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som Herren (Jahve) befallt (hebr. tsavah) Mose. ⁷Och Herren (Jahve) var med honom, vart han än gick fram hade han framgång, och han gjorde uppror mot Assyriens kung och tjänade honom inte. ⁸Han slog filistéerna till Gaza och dess gränser, från vakttornet till den befästa staden.
     ⁹Och det skedde i kung Hiskias 4:e år, som var det 7:e året till Hosea, Elahs son, Israels kung, att Shalmaneser, Assyriens kung, kom upp mot Samarien och belägrade det. ¹⁰I slutet på tredje året [av belägring av staden], i Hiskias 6:e regeringsår och Hoseas 9:e år som Israels kung, intogs Samarien. ¹¹Och Assyriens kung förde bort Israel till Assyrien och placerade dem i Chalach och i Chavor vid floden Gozan och i Mediens städer, ¹²eftersom de inte lyssnade på Herrens (Jahves), sin Guds (Elohims), röst [och lydde honom], utan överträdde hans förbund, allt det som Mose, Herrens (Jahves) tjänare, befallde. De ville inte lyssna och de ville inte göra.
     ¹³Och det skedde i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias fjortonde år [701 f.Kr.], att Sancheriv (Sanherib), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem. [Belägringen av Lachish finns illustrerad på väggarna i Sancherivs palats i Nineve.] ¹⁴Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lachish och sa: "Jag har gjort fel (syndat). Vänd om från mig, det som du lägger på mig ska jag bära." Och Assyriens kung bestämde över Hiskia, Juda kung, 300 talenter [25 ton] silver och 30 talenter [1 ton] guld. [De assyriska texterna berättar hur Hiskia också var tvungen att sända sina döttrar, konkubiner, manliga- och kvinnliga musiker, elfenben och andra värdefulla objekt.] ¹⁵Och Hiskia gav honom allt silver som fanns i Herrens (Jahves) hus och i skattkammaren i kungens hus.
     ¹⁶Vid den tiden skrapade Hiskia bort guldet från dörrarna i Herrens (Jahves) helgedom och från dörrposterna som [han själv] Hiskia, Juda kung, hade [låtit] överdra dem med, och gav det till Assyriens kung. [Hiskia reparerar också muren och fyller på vattenförråden och förbereder sig på en belägring, se 2 Krön 32:1–5, 30.]

Hot mot Jerusalem

¹⁷Och Assyriens kung sände befälhavaren (hebr. tartan), överbefälhavaren (hebr. rav-saris) och hovmarskalken (hebr. rav-shaqeh) från Lachish till kung Hiskia med en stor armé till Jerusalem. Och de gick upp och kom till Jerusalem. Och när de kom upp kom de och stod vid cisternen vid den övre dammen som är vid huvudvägen vid Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades], ¹⁸och de kallade på kungen. Då kom [följande tre män från Hiskias palats]:
    Eljaqim, son till Chilkijaho [Jes 22:20], som var ledare över huset,
    och skrivaren Shevna [Jes 22:15]
    och Joash, upptecknaren Asafs son, till dem. ¹⁹Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem:

"Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den stora kungen, kungen i Assyrien [Sancheriv], vilken trygghet sätter du din förtröstan till? ²⁰Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig? ²¹Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom. ²²Men om du säger till mig: 'Vi litar på Herren vår Gud (Jahve Elohim)'. Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se 2 Kung 18:4; 2 Krön 30:14; 31:1] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: 'Ni ska tillbe inför detta altare?' [Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se 5 Mos 12.] ²³Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem. ²⁴Hur kan ni vända bort ansiktet från en ledare, och den minste av min herres tjänare, så att ni sätter er tillit till Egypten för hästar och ryttare? ²⁵Har jag kommit upp utan Herren (Jahve) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahve) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det."

²⁶Då sa Eljaqim och Shevna och Joash till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): "Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren." ²⁷Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!" ²⁸Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och talade och sa:

"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung! ²⁹Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]:

Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er. ³⁰Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahve) och säga att Herren (Jahve) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand. ³¹Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen brunn, ³²tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung så att ni får leva och inte dö. Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahve) ska befria oss.'

³³Har något annat folks gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?
³⁴Var är Chamats och Arpads gudar?
    [Två städer i centrala Syrien som assyrierna besegrat under sina fälttåg, se Jes 10:9]
Var är Sefarvims, Henas och Ivas gudar?
    [Sefarvim (betyder: "de två skrivarna"), en stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit.]
Har de befriat Samarien ur min hand? [Den assyriska kungen Shalmaneser V (727-722 f.Kr.) började belägringen mot Hosea eftersom han ingick förbund med Egypten (2 Kung 17:4). Sargon avslutade belägringen, och nämner antalet israeliter som fördes bort i fångenskap till 27 280.]

³⁵Vilka är de bland ländernas alla gudar som har befriat dessa länder ur min hand, så att Herren (Jahve) skulle befria Jerusalem ur min hand?" [Talen i vers 18–35 motsvarar nästan ordagrant Jes 36:4–20. Det är troligt att en officiell transkribering av talet gjordes och fanns tillgänglig i arkiven.]

³⁶Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte." ³⁷Sedan kom [de tre männen]
    Eljaqim, son till Chilkijaho, som var ledare över huset,
    och skrivaren Shevna
    och Joash, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord. 19¹Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig själv i säcktyg och gick in i Herrens (Jahves) hus. ²Och han sände överförvaltaren Eljaqim och skrivaren Shevna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, son till Amots [hebr. Amots – inte samma person som profeten Amos från Tekoa (Amos 1:1)]. ³Och de sa till honom: "Så säger Hiskia: En dag av trångmål och tuktan och förakt är det idag, för det är dags att föda sönerna (graviditeten är fullgången) men det finns ingen kraft till att föda. ⁴Om inte Herren (Jahve), din Gud (Elohim), ska höra alla befälhavarens ord som Assyriens kung, hans herre har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim) med och ska bestraffa orden som Herren (Jahve), din Gud (Elohim), har hört. Be därför för kvarlevan som finns kvar."
     ⁵Och kung Hiskias tjänare kom till Jesaja. ⁶Och Jesaja sa till dem: "Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren (Jahve): Var inte rädd för orden som du har hört, varmed Assyriens kungs tjänare har hånat mig. ⁷Se, jag ska lägga en ande i honom och han ska höra ett rykte och ska återvända till sitt land, och jag ska få honom att falla för svärd i sitt eget land."
     ⁸Och befälhavaren återvände och fann Assyriens kung i strid med Livna, för han hade hört att de lämnat från Lachish.
     ⁹Men när Sancheriv fick höra att kungen Tirhaqa i Kush [Nubien; nuvarande Etiopien/Sudan] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap: ¹⁰"Så ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud (Elohim) på vilken du litar bedra dig och säga: Jerusalem ska inte ges i Assyriens kungs hand. ¹¹Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort med alla länder, i det han fullständigt har förgjort dem, och skulle du bli räddad? ¹²Har ländernas gudar räddat dem som min far har fördärvat, Gozan och Charan och Retsef och Edens söner som var i Telassar? ¹³Var är Chamats kung och Arpads kung och kungen i staden Sefarvajim, Hena och Iva?"

Hiskia ber – befrielse från Assyrien

¹⁴Och Hiskia tog emot brevet från budbärarnas hand och läste det. Och Hiskia gick upp till Herrens (Jahves) hus och bredde ut det inför Herrens (Jahves) ansikte. ¹⁵Och Hiskia bad inför Herrens (Jahves) ansikte och sa: "Herre (Jahve), Israels Gud (Elohim), som sitter på keruberna, du är Gud (Elohim), du ensam till ländernas kungariken, du har gjort himlarna och jorden. ¹⁶Luta ditt öra, Herre (Jahve), och lyssna, öppna dina ögon, Herre (Jahve), och se och lyssna till Sancherivs ord med vilka han har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim).
     ¹⁷Det är sant, Herre (Jahve), att Assyriens kungar har ödelagt folkslagen och deras länder, ¹⁸och har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan tillverkade av en människas hand, trä och sten, därför har de förstört dem. ¹⁹Och nu Herre (Jahve), vår Gud (Elohim), fräls oss, jag ber dig, ur hans hand så att alla jordens kungariken ska veta att du, Herre (Jahve), är Gud (Elohim), du ensam."

Jesaja profeterar Sancherivs fall

²⁰Då sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sa: "Så säger Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim): Som du har bett till mig angående Sancheriv, Assyriens kung, så har jag hört dig. ²¹Detta är ordet som Herren (Jahve) har talat om honom:

Jungfrun dottern Sion
    har föraktat dig och hånskrattat åt dig,
Jerusalems dotter
    har skakat huvudet åt dig.
²²Vem har du hånat och hädat,
    och mot vem har du lyft upp din röst?
Du har lyft upp dina ögon högt,
    mot den Helige i Israel!
²³Genom budbärarna
    har du hånat Herren (Adonaj)
och har sagt:
    Med mina många vagnar
har jag kommit upp på bergens höjder,
    till det innersta av Libanon,
och jag har huggit ner dess höga cedrar
    och dess utvalda cypresser,
och jag har gått längst in i hans loge
    och fältens fruktrika skog.
²⁴Jag har grävt och druckit främmande vatten
    och med min fotsula har jag torkat upp Egyptens (hebr. Matsor) flod. [Singular matsor används istället för den vanliga dualformen mitsrajim. Kanske syftas främst på det lägre Egypten och Nildeltat.]

²⁵Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
de befästa städerna ska läggas öde
    i ruinhögar.
²⁶Och deras invånare, svaga utan kraft (har en liten hand),
    de är förskräckta och förvirrade,
de är som fältets gräs
    och de gröna örterna,
som gräset på hustaken
    och som fördärvad säd innan den växer upp.

²⁷Men jag vet (känner väl till) var du sitter,
    var du går ut och när du kommer in
    och ditt raseri mot mig.
²⁸Eftersom du rasar mot mig
    och ditt tumult har kommit upp i mina öron,
därför ska jag sätta en krok i din näsa
    och mitt betsel i dina läppar,
och jag ska vända tillbaka dig
    på den väg som du kom.

²⁹Och detta ska vara tecknet för dig [Hiskia]:

Du ska äta detta år det som är självvuxet,
    och det andra året det som gror på samma sätt
och det tredje året ska du så och skörda
    och plantera vingårdar och äta dess frukt.
³⁰Och kvarlevan som har flytt från Juda hus
    ska igen slå rot nedåt och bära frukt uppåt.
³¹För från Jerusalem ska en kvarleva komma
    och från Sions berg [tempelberget i Jerusalem] de som har flytt,

Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) nitälskan ska göra (åstadkomma) detta. ³²Därför säger Herren (Jahve) så angående Assyriens kung:

Han ska inte komma till denna stad,
    inte skjuta någon pil där,
han ska inte komma framför den med någon sköld
    och inte kasta en belägringsvall mot den.
³³Den väg som han kom, samma väg ska han återvända
    och han ska inte komma till denna stad,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

³⁴Jag ska försvara staden och rädda den för min egen skull och för min tjänare Davids skull."

Herren befriar Jerusalem (Jes 37:36-38)

[Detta stycke är den centrala delen i stycket som handlar om Hiskias regeringstid.] ³⁵Och det hände den natten att en Herrens (Jahves) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185 000, och när männen steg upp på morgonen, se, då var alla kroppar döda. ³⁶Och Sancheriv, Assyriens kung, lämnade och gick och återvände och bodde i Nineve. ³⁷Och det skedde när han tillbad i Nisrochs hus, hans gud, att Adramelech och Saretser, hans söner, slog honom med svärdet och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe.

Hiskia ber – sjukdom

20¹I dessa dagar var Hiskia sjuk till döds. Och Jesaja, Amots son, kom till honom och sa: "Så säger Herren (Jahve): Gör i ordning ditt hus för du ska dö och inte leva."
     ²Och han vände sitt ansikte mot väggen och bad till Herren (Jahve) och sa: ³"Nu, Herre (Jahve), kom ihåg, jag ber dig, hur jag har vandrat inför ditt ansikte i sanning och med ett helt hjärta och har gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät stort.
     ⁴Och det skedde innan Jesaja hade gått ut från den inre gården i staden att Herrens (Jahves) ord kom till honom, han sa: ⁵"Återvänd och säg till Hiskia, mitt folks furste: Så säger Herren (Jahve), din far Davids Gud (Elohim): Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar, på tredje dagen ska du gå upp till Herrens (Jahves) hus. ⁶Och jag ska föröka till dina dagar 15 år, och jag ska rädda dig och staden ur den Assyriske kungens hand, och jag ska försvara staden för min egen skull och för min tjänare Davids skull." [Hiskia får leva 15 extra år. Sorgligt nog i parallellstället 2 Krön 32:25 beskrivs hur han blev högmodig. Hiskias synder under de sista 15 åren börjar med hur han öppet visar landets rikedomar för fienden, se vers 13–17.] ⁷Och Jesaja sa: "Ta en fikonkaka." Och de tog och lade den på bölden och han tillfrisknade.
     ⁸Och Hiskia sa till Jesaja: "Vad ska vara tecknet att Herren (Jahve) ska hela (bota) mig och att jag ska gå upp till Herrens (Jahves) hus på den tredje dagen?"
     ⁹Och Jesaja sa: "Detta ska vara tecknet för dig från Herren (Jahve) att Herren (Jahve) ska göra det han har talat, ska skuggan gå fram tio steg eller tillbaka tio steg?"
     ¹⁰Och Hiskia svarade: "Det är en lätt sak för skuggan att gå fram tio steg, låt skuggan gå tillbaka tio steg."
     ¹¹Och Jesaja, profeten, ropade till Herren (Jahve) och han förde tillbaka skuggan tio steg som den redan hade tillryggalagt på Achaz urtavla.

Ankomst av vänliga budbärare med gåvor

¹²Vid den tiden skickade Berodach-Baladan, Baladans son, Babels kung, ett brev och en gåva till Hiskia för han hade hört att Hiskia blivit sjuk. ¹³Och Hiskia lyssnade till dem och visade dem hela sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den goda (dyrbara) oljan och vapenhuset och allt som fanns i hans skattkammare. Det var ingenting i hans hus som fanns i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
     ¹⁴Och Jesaja, profeten, kom till Hiskia och sa till honom: "Vad sa dessa män? Och varifrån kom de till dig?" Och Hiskia sa: "De kom från ett land långt bort, från Babel." ¹⁵Och han sa: "Vad har de sett i ditt hus?"
    Och Hiskia svarade: "Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingen av mina skatter som jag inte har visat dem."
     ¹⁶Och Jesaja sa till Hiskia: "Hör Herrens (Jahves) ord. ¹⁷Se, dagarna kommer då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har lagt på hög till denna dag ska bäras bort till Babel, ingenting ska bli kvar säger Herren (Jahve). ¹⁸Och dina söner som ska komma från dig som du ska föda, de ska föras bort och de ska bli eunucker (kammarherrar) i palatset hos Babels kung."
     ¹⁹Och Hiskia sa till Jesaja: "Herrens (Jahves) ord är gott som du har talat." Och han sa: "Är det inte så att fred (shalom) och sanning ska råda i mina dagar?"
     ²⁰Vad mer finns om Hiskias gärningar och hans styrka och hur han gjorde dammen och kanalen (Hiskias tunnel) och förde in vatten i staden, det är skrivet i Juda kungars krönika. ²¹Och Hiskia sov hos sina fäder och hans son Manasse regerade i hans ställe.

Sju kungar – Sydrikets kollaps

Sydrikets 12:e kung – Manasse

[Manasse regerade 687-642 f.Kr. Han beskrivs som en av de sämsta kungarna, se Jer 15:4] 21¹Manasse var 12 år när han började regera och han regerade 55 år i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Cheftsiva. ²Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, folkslagens styggelser som Herren (Jahve) hade kastat ut framför Israels söner. ³Och han byggde upp de höga platserna som hans far Hiskia hade rivit ner [2 Kung 12:3] och han reste upp altaren till Baal och gjorde en asera [påle för avgudadyrkan, se 2 Kung 13:6] som Israels kung Ahab hade gjort och tillbad alla himlens härskaror (demoniska makter) och tjänade dem. ⁴Och han byggde altaren i Herrens (Jahves) hus om vilket Herren (Jahve) hade sagt: "I Jerusalem ska jag placera mitt namn för evigt." ⁵Men han byggde altaren till alla himlens härskaror (demoniska makter) på de två gårdarna i Herrens (Jahves) hus. ⁶Och han lät sin son gå genom eld [2 Kung 16:3] och ägnade sig åt spådomar och använde trolldom och rådfrågade medier och spiritister. Han gjorde mycket ont i Herrens (Jahves) ögon som provocerade honom.
     ⁷Och han placerade den snidade aseran [påle för avgudadyrkan] som han hade gjort i huset om vilket Herren (Jahve) sagt till David och till Salomo, hans son: "I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, ska jag placera mitt namn för evigt, ⁸jag ska inte längre låta Israels fötter vandra iväg [som flyktingar] ut från landet som jag gett deras fäder, om de bara håller fast vid (vaktar, skyddar, bevarar) och gör allt som jag befallt dem och till all undervisning (hebr. Torah) som min tjänare Mose befallt dem." ⁹Men de lyssnade inte och Manasse förledde dem till att göra det som är mer ont än vad folkslagen gjorde som Herren (Jahve) förgjorde framför Israels söner.
     ¹⁰Och Herren (Jahve) talade genom sina tjänare profeterna och sa: ¹¹"Eftersom Manasse, Juda kung, har gjort dessa styggelser och har gjort ont över (mer än) allt som ammoniterna gjorde som var före honom, och även har fått Juda att synda med hans avgudar, ¹²därför säger Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim): Se, jag låter en sådan ondska komma över Jerusalem och Juda att vemhelst som hör om det, båda hans öron ska pirra. ¹³Och jag ska sträcka ut det mätsnöre [för att mäta längd] över Jerusalem som jag använde över Samarien och det sänklod [för att mäta djup] jag använde på Ahabs hus (ätt). Jag ska skölja Jerusalem rent som man sköljer ett fat och sedan vänder det upp och ner. [Herren liknas vid en skicklig byggmästare som planerar och bygger enligt ritning. Gud använder samma måttstock för sin dom mot Jerusalem som mot Samarien.] ¹⁴Och jag ska kasta bort kvarlevan av mitt arv och ge dem i deras fienders händer, och de ska bli ett rov och ett byte till alla sina fiender, ¹⁵eftersom de har gjort det som är ont i mina ögon och har provocerat mig, sedan den dag deras fäder kom ut ur Egypten och till denna dag."
     ¹⁶Och Manasse har även utgjutit oskyldigt blod väldigt mycket, till dess han fyllt Jerusalem från den ena änden till den andra, vid sidan av hans synder varmed han fått Juda att synda genom att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon.
     ¹⁷Vad mer finns om Manasses gärningar, och allt vad han gjorde och hans synder som han begick det är skrivet i Juda kungars krönika. ¹⁸Och Manasse sov med sina fäder och blev begravd i trädgården till sitt eget hus, i Uzzas trädgård, och Amon, hans son, regerade i hans ställe.

Sydrikets 13:e kung – Amon

[Amon regerade i Juda 642–640 f.Kr.] ¹⁹Amon var 22 år när han började regera och han regerade två år i Jerusalem. Hans mors [drottningmoders] namn var Meshullemet, Charots dotter från Jotva. ²⁰Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, som hans far Manasse gjort. ²¹Och han vandrade på alla de vägar som hans far vandrat, och tjänade avgudarna som hans far tjänat och tillbad dem. ²²Och han övergav Herren (Jahve), sina fäders Gud (Elohim), och vandrade inte på Herrens (Jahves) vägar.
     ²³Och Amons tjänare sammangaddade sig mot honom och dödade Amon i hans eget hus. ²⁴Men folket i landet slog alla dem som sammansvurit sig mot kung Amon och folket i landet gjorde Joshijaho, hans son, till kung i hans ställe.
     ²⁵Vad mer finns om Amons gärningar som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. ²⁶Och han begravdes i sin grav i Uzzas trädgård och Joshijaho, hans son, regerade i hans ställe.

Sydrikets 14:e kung – Joshijaho/Josia

22¹Joshijaho (Josia) var 8 år när han började regera och han regerade 31 år i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Jedida, Adajas dotter, från Botskat. ²Och han gjorde det som var rätt (rakt) i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på alla sin far Davids vägar och vände inte av till höger eller till vänster.
     ³Och det skedde i kung Joshijahos 18:e år att kungen sände Shafan, Atsaljahos son, Meshullams son, skrivaren, till Herrens (Jahves) hus och sa: ⁴"Gå upp till Chilkijaho, översteprästen, och låt honom räkna silvret som förts in i Herrens (Jahves) hus, som dörrvakterna har samlat från folket,
     ⁵och låt dem ge det i arbetarnas händer som har översyn över Herrens (Jahves) hus, och låt dem ge det i hantverkarnas händer som är i Herrens (Jahves) hus till att stärka (reparera) skadorna på huset, ⁶till snickarna och till byggmästarna och till stenhuggarna och till att köpa timmer och huggna stenar till att stärka (reparera) huset." ⁷Men ingen avräkning hade gjorts med dem av silvret som lämnats i deras hand, för de hanterade det som ett förtroende (trofast – hebr. emonah).
     ⁸Och Chilkijaho, översteprästen, sa till Shafan, skrivaren: "Jag har funnit Torah-rullen i Herrens (Jahves) hus." Och Chilkijaho gav skriftrullen till Shafan och han läste den. ⁹Och Shafan, skrivaren, kom till kungen och förde ord tillbaka till kungen och sa: "Din tjänare har hällt ut silvret som man funnit i huset och gett det i arbetarnas händer som har översyn över Herrens (Jahves) hus." ¹⁰Och Shafan, skrivaren, berättade för kungen och sa: "Chilkijaho, prästen har gett mig en skriftrulle." Och Shafan läste den inför kungens ansikte.
     ¹¹Och det skedde när kungen hörde orden i Torah-rullen [Moseböckerna] att han rev sönder sina kläder. ¹²Och kungen befallde Chilkijaho, prästen, och Achiqam, Shafans son, och Achbor, Michajas son, och Shafan, skrivaren, och Asaja, kungens tjänare, och sa: ¹³"Gå och fråga Herren (Jahve) för mig och för folket och för hela Juda angående orden i denna bok som är funnen, för Herrens (Jahves) vrede är stor som är upptänd mot oss, eftersom våra fäder inte har lyssnat till denna boks ord till att göra allting som är skrivet i den om oss."
     ¹⁴Och Chilkijaho, prästen, och Achiqam och Achbor och Shafan och Asaja gick till profetissan Huldah (hebr. Choldah), hustru till Shallum, Tiqvas son, Charchas son, klädkammarens väktare, och hon bodde i Jerusalem i det andra kvarteret, och de talade med henne. [Namnet Hulda är den feminina formen av hebr. choled som är ordet för vessla, grundbetydelsen har att göra med att vara snabb och kvick. Hulda omnämns även i 2 Krön 34:22.]
     ¹⁵Och hon sa till dem: "Så säger Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim): Säg till mannen som sänt er till mig: ¹⁶Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska föra ondska till denna plats och över dess invånare, alla skriftrullens ord som Juda kung har läst, ¹⁷eftersom ni har övergett mig och har offrat till andra gudar, så att ni provocerat mig med alla era händers förehavanden, därför ska min vrede upptändas mot denna plats och den ska inte dämpas (släckas). ¹⁸Men till Juda kung som sände er för att fråga Herren (Jahve) så ska ni säga till honom: Så säger Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim): Orden som du har hört, ¹⁹eftersom de gjorde ditt hjärta mjukt och du ödmjukade dig inför Herrens (Jahves) ansikte när du hörde det som jag talade mot denna plats och mot dess invånare, att de ska bli ödelagda och förbannade (vanärade – hebr. qlala) och du har rivit isär dina kläder och gråtit inför mitt ansikte, därför har jag även hört dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). ²⁰Därför, se, jag ska samla dig till dina fäder och du ska samlas till din grav i frid (shalom) och dina ögon ska inte se all den ondska som jag låter komma över denna plats." Och de förde tillbaka ord till kungen.

Förnyat förbund

23¹Och kungen sände och lät samla till sig alla Judas och Jerusalems äldste. ²Och kungen gick upp till Herrens (Jahves) hus och alla Juda män och alla Jerusalems invånare med honom och prästerna och profeterna och hela folket både små och stora, och han läste i deras öron alla förbundsbokens ord som hade hittats i Herrens (Jahves) hus. ³Och kungen stod på en plattform och skar ett förbund inför Herrens (Jahves) ansikte att vandra efter Herren (Jahve) och till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hans stadgar (vittnesbörd) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") med hela sitt hjärta och hela sin själ till att stå upp för (befästa, bevara och bekräfta) förbundets ord som är skrivet i denna bok. Och hela folket bekräftade (stod upp för) förbundet.
     ⁴Och kungen befallde Chilkijaho, översteprästen, och de andra prästerna och dörrvaktarna att ta fram och bära ut från Herrens (Jahves) hus alla kärl som var tillverkade för Baal och för aseran [påle för avgudadyrkan] och för himmelens härskaror (de demoniska makterna). Och han brände dem utanför Jerusalem på Kidrons fält och bar askan till Betel. ⁵Och han avsatte avgudarnas präster som Juda kungar hade insatt till att offra på de höga platserna i Juda städer och på platserna runt Jerusalem, de som offrade till Baal och till solen och till månen och till stjärnbilderna och till alla himlens härskaror (de demoniska makterna). ⁶Och han förde ut aseran [påle för avgudadyrkan] från Herrens (Jahves) hus utanför Jerusalem till Kidrons bäck och brände den vid Kidrons bäck och gjorde den till fint (tunt) stoft och kastade stoftet på folkets söners gravar. ⁷Och han bröt ner de manliga tempelprostituerades (hebr. qades) hus [1 Kung 14:24] som fanns i Herrens (Jahves) hus, där kvinnorna vävde täcken till aseran [påle för avgudadyrkan].
     ⁸Och han förde ut alla präster från Juda städer och orenade de höga platserna där prästerna hade offrat, från Geva till Beer-Sheva och han bröt ner portarnas höga platser som fanns i ingången till Jehoshuas, stadens borgmästares, port, som var på en mans vänstra [hand, sida] när han går in genom stadens port. ⁹Och de höga platsernas präster kom inte upp till Herrens (Jahves) altare i Jerusalem, men de åt osyrat bröd med sina bröder.
     ¹⁰Och han orenade Tofet (eldplatsen) [installationen av kremeringsplatsen där barn offrades] som är i Hinnoms sons dal, så att ingen man låter sin son eller sin dotter gå genom eld till [avguden] Molok. ¹¹Och han tog bort hästarna som Juda kung hade gett till solen vid ingången till Herrens (Jahves) hus, vid Netanmelechs kammare, hövitsmannen, som var i Parvarkvarteren och han brände solens vagnar i eld.
     ¹²Och altaret som var på taket till Achaz övre kammare som Juda kung hade gjort och altarna som Manasse hade gjort på de båda gårdarna i Herrens (Jahves) hus, bröt han sönder och han slog ner dem därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons bäck. ¹³Och de höga platserna som var framför (öster om) Jerusalem, till höger [den södra höjden] på förödelsens berg [ordlek för "Smörjelsens berg", dvs. Olivberget], som Salomo. Israels kung, hade byggt till
    Ashtoret [Ishtar – kärlekens och krigets gudinna; himmelens drottning och Baals hustru], sidoniernas avskyvärdhet
    och till Kemosh, Moabs avskyvärdhet
    och till Milkom [även kallad Molok], Ammons söners avskyvärdhet,
orenade kungen. ¹⁴Och han bröt pelarna i bitar och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och fyllde deras plats med människoben.
     ¹⁵Och även altaret som var i Betel och de höga platserna som Jarovam, Nevats son, som fick Israel att synda, hade gjort, även det altaret och de höga platserna bröt han ner och han brände de höga platserna och gjorde det till fint stoft och han brände aseran [påle för avgudadyrkan]. ¹⁶Och när Joshijaho vände sig om såg han gravarna som fanns där på berget och han sände och tog benen från gravarna och brände dem på altaret och orenade det i enlighet med Herrens (Jahves) ord som gudsmannen hade ropat ut som ropade ut dessa ting.
     ¹⁷Och han sa: "Vad är det för monument som jag ser?"
    Och männen i staden berättade för honom: "Det är gudsmannens grav som kom från Juda och ropade ut dessa ting som du har gjort mot Betels altare."
     ¹⁸Och han sa: "Låt honom vara, låt ingen man flytta hans ben." Och de lämnade hans ben med profetens ben som kom från Samarien.
     ¹⁹Och även de höga platsernas alla hus som var i Samariens städer, som Israels kungar hade gjort för att provocera, tog Joshijaho bort och gjorde med dem på samma sätt som han gjort i Betel. ²⁰Och han slog på altarna alla de höga platsernas präster som var där, och brände männens ben på dem. Och han återvände till Jerusalem.
     ²¹Och kungen befallde hela folket och sa: "Fira pesach (påsk) till Herren (Jahve), er Gud (Elohim), som det står skrivet i denna förbundsbok." ²²För en sådan pesach (påskhögtid) hade inte firats sedan de dagarna då domarna dömde Israel, inte någon gång under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda. ²³Men i kung Joshijahos 18:e år firades denna påsk till Herren (Jahve) i Jerusalem.
     ²⁴Och även de som spådde genom medier och spiritister och husgudar (figuriner – hebr. terafim) och avgudar och alla avskyvärda ting som sågs i Juda land och i Jerusalem, tog Joshijaho bort, för att befästa undervisningens ord som var skrivna i skriftrullen som Chilkijaho, prästen, fann i Herrens (Jahves) hus. ²⁵Och det fanns ingen kung som var som han före honom, som vände om till Herren (Jahve) med hela sitt hjärta och med hela sin själ och med hela sin mera (kraft) till hela (i enlighet med) Mose undervisning, och ingen efter honom som reste sig på samma sätt.
     ²⁶Men Herren (Jahve) vände sig inte bort från sitt häftiga stora raseri, varmed hans vrede var upptänd mot Juda på grund av alla deras provokationer som Manasse hade provocerat honom med. ²⁷Och Herren (Jahve) sa: "Jag ska flytta bort Juda från mina ögon som jag har flyttat bort Israel, och jag ska kasta bort denna stad som jag har valt, Jerusalem, och huset om vilket jag sa: Mitt namn ska vara där."
     ²⁸Vad mer finns om Joshijahos gärningar, och vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
     ²⁹I hans [Joshijahos] dagar gick Egyptens kung, farao Necho, upp mot Assyriens kung till floden Eufrat. Då gick kung Joshijaho ut mot honom [Necho], men blev dödad av honom vid Megiddo, så fort han fick syn på honom. [I 2 Krön 35:20–27 berättas hur Joshijaho förklädde sig i striden och blir träffad av en pil från en bågskytt i Megiddopasset.] ³⁰Och hans tjänare bar honom död i en vagn från Megiddo och förde honom till Jerusalem och begravde honom i hans egen grav. Och folket i landet tog Jehoachaz, Joshijahos son, och smorde honom och gjorde honom till kung i hans fars ställe. [Bara tre kungar omnämns smörjas i Kungaböckerna: Salomo (1 Kung 1:45), Joash (2 Kung 11:12) och här Jehoachaz.]

Sydrikets 15:e kung – Jehoachaz

³¹Jehoachaz var 23 år när han började regera och han regerade tre månader i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Chamotal, Jeremias dotter, från Livna. [Jehoachaz morfar Jeremia är inte den kända profeten Jeremia, eftersom han var gift, se Jer 16:2] ³²Han [Jehoachaz] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon efter allt som hans fäder hade gjort. ³³Och farao Necho satte honom i bojor i Rivla i Chamats land, så att han inte kunde regera i Jerusalem, och gav landet ett vite (bötesstraff) på 100 talenter [3,4 ton] silver och 1 talent [34 kg] guld. ³⁴Och farao Necho gjorde Eljaqim, Joshijahos son, till kung i Joshijahos, hans fars, ställe, och ändrade hans namn till Jehojaqim. Och han tog bort Jehoachaz och förde honom till Egypten och han dog där. [Eljaqim betyder "Gud (El) reser upp" och Jehojaqim betyder "Herren (Jahve) reser upp". Det är ingen större skillnad i namnets betydelse. Det var inte ovanligt att den makt som intog ett annat land även gav människor nya namn, se 1 Mos 41:45; Esra 5:14; Dan 1:7; 4:8; 2 Kung 24:17. Uppenbarligen gör Necho samma sak här.] ³⁵Och Jehojaqim gav silver och guld till farao. Men han beskattade landet till att ge silver efter faraos befallning. Han krävde silvret och guldet av folket i landet, av varje man efter sin betalningsförmåga till att ge det till farao Necho.

Sydrikets 16:e kung – Jehojaqim

³⁶Jehojaqim (Jojakim) var 25 år när han började regera och han regerade elva år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoder] namn var Zevoda, Pedajas dotter, från Roma. ³⁷Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon efter allt som hans fäder hade gjort. 24¹I hans dagar kom Nebukadnessar, Babels kung, upp och Jehojaqim blev hans tjänare tre år, sedan vände han och gjorde uppror mot honom. ²Och Herren (Jahve) sände mot honom kaldéernas trupper och araméernas trupper och moabiternas trupper och Ammons söners trupper och sände dem mot Juda för att fördärva enligt Herrens (Jahves) ord som han talat genom sina tjänare profeternas hand. ³Över Herrens (Jahves) mun kommer detta i Juda till att ta bort dem från hans ansikte, för Manasses synder för allt som han gjort, ⁴och även oskyldigt blod som han spillt, för han har fyllt Jerusalem med oskyldigt blod och Herren (Jahve) kommer inte att andas (samtycka) till att förlåta.
     ⁵Vad mer finns om Jehojaqims gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. ⁶Och Jehojaqim sov med sina fäder och Jehojachin, hans son, regerade i hans ställe.
     ⁷Och Egyptens kung kom inte längre ut från sitt land, för Babels kung hade tagit från Egyptens bäck till floden Eufrat, allt som tillhörde Egyptens kung.

Sydrikets 17:e kung – Jehojachin

⁸Jehojachin var 18 år när han började regera och han regerade tre månader i Jerusalem och hans mors [drottningmoders] namn var Nechushta, Elnatans dotter, från Jerusalem. ⁹Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon efter allt som hans fäder hade gjort.
     ¹⁰Vid den tiden kom Nebukadnessars, Babels kungs, tjänare upp till Jerusalem och staden belägrades. ¹¹Och Nebukadnessar, Babels kung, kom till staden medan hans tjänare belägrade den. ¹²Och Jehojachin, Juda kung, gick ut till Babels kung, han och hans mor [drottningmodern; dvs. hans gevirah] och hans tjänare och hans furstar och hans ledare, och Babels kung tog honom i hans 8:e regeringsår. ¹³Och han bar ut alla skatterna från Herrens (Jahves) hus, och skatterna i kungens hus och slog i bitar alla redskap av guld som Salomo, Israels kung, hade tillverkat i Herrens (Jahves) tempel, som Herren (Jahve) hade talat (efter Herrens instruktion). ¹⁴Och han bar bort hela Jerusalem och alla furstar och alla mäktiga stridsmän, 10 000 fångar, och alla hantverkare och smeder, ingen blev kvar förutom landets klenaste folk.
     ¹⁵Och han bar bort Jehojachin till Babel, och kungens mor och kungens fruar och hans hövitsmän och huvudmännen i landet bar han till fångenskap från Jerusalem till Babel. ¹⁶Och alla stridsmän, 7 000, och hantverkarna och smederna, 1 000, alla av dem starka och lämpliga för strid, dem förde Babels kung i fångenskap till Babel. ¹⁷Och Babels kung gjorde Mattanja, hans (Jehojachins) fars bror, till kung i hans ställe och ändrade hans namn till Tsidqijaho. [Jer 21:1]

Sydrikets 18:e och sista kung – Tsidqijaho/Mattanja

¹⁸Tsidqijaho var 21 år när han började regera och han regerade elva år i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Chamotal, Jeremias dotter, från Livna. [Tsidqijahos bror Jehoachaz (2 Kung 23:31) var den 15:e kungen och regerade bara i 3 månader. Efter några fler regenter kommer nu Tsidqijaho (som tidigare hette Mattanja, se vers 17) till makten i en turbulent tid.] ¹⁹Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon efter allt som Jehojaqim hade gjort. ²⁰Över Herrens (Jahves) vrede skedde det i Jerusalem och Juda till dess han kastat ut dem från sitt ansikte. Och Tsidqijaho gjorde uppror mot Babels kung.

Jerusalems fall

25¹Och det skedde i hans 9:e regeringsår, i den tionde månaden på den 10:e dagen i månaden att Nebukadnessar, Babels kung, kom, han och hela hans armé, mot Jerusalem och slog läger mot henne och de byggde belägringsvallar mot henne runtom. ²Och staden var belägrad till kung Tsidqijahos 11:e år. ³På den 9:e dagen i månaden [18 juli, 586 f.Kr.] var hungersnöden så svår (stark) i staden. Det fanns inget bröd till landets folk. ⁴Och en genombrytning gjordes i staden och alla stridsmän flydde på natten via portvägen mellan de två murarna, som var vid kungens trädgård. Och kaldéerna var mot staden runtom och kungen gick längs Aravavägen. ⁵Men kaldéernas armé jagade efter kungen och kom ifatt honom på Jerikos slätt, och hela hans armé var skingrad från honom. ⁶Och de tog kungen och bar honom till kungen i Babel, till Rivla, och de talade rättvisa med (avkunnade bindande juridiska beslut mot – hebr. mishpat) honom. ⁷Och de slog Tsidqijahos söner framför hans ögon och petade ut Tsidqijahos ögon och band honom i bojor och bar honom till Babel.
     ⁸Och i den 5:e månaden på den 7:e dagen i månaden som var det 19:e året av Nebukadnessar, Babels kung [14:e aug, 586 f.Kr.], kom Nevozaradan, ledaren för vakten, en av Babels kungs tjänare, till Jerusalem. ⁹Och han brände Herrens (Jahves) hus och kungens hus och alla Jerusalems hus, alla stora hus brände han i eld. ¹⁰Och hela kaldéernas armé som var med ledaren för vakten, bröt ner Jerusalems murar runtom. ¹¹Och återstoden av folket som var kvar i staden, dessa som föll bort, tillföll Babels kung, och återstoden av skarorna bar Nevozaradan, ledaren för vakten, bort i fångenskap. ¹²Men från landets klenaste lämnade ledaren för vakten kvar till att bli vingårdsskötare och grävare (till att göra slavtjänst).
     ¹³Och bronspelarna som var i Herrens (Jahves) hus och fundamenten och bronshavet som var i Herrens (Jahves) hus, bröt kaldéerna i bitar och förde dess brons till Babel. ¹⁴Och kärlen och skovlarna och vektrimmarna och pannorna och alla redskap av brons som använts till tjänstgöringen tog de bort. ¹⁵Och fyrfaten och handfaten som var av guld – guld [upprepningen kan syfta på att det är rent guld], och det som var av silver – silver, tog ledaren för vakten bort.
     ¹⁶De två pelarna, det enda havet och fundamenten som Salomo hade gjort till Herrens (Jahves) hus, kopparen från alla redskap hade ingen (saknade) [uppmätt] vikt. ¹⁷Höjden på en pelare var 18 alnar [8 meter] och ett kapitäl av brons var ovanpå den, och höjden på kapitälet var 3 alnar [1,35 meter], med nätverk och granatäpplen över kapitälet runtom, allt av brons. Och på samma sätt var den andra pelaren med nätverk.
     ¹⁸Och ledaren för vakten tog Seraja, överhuvudet för prästerna, och Tsefanjaho, den andra prästen, och de tre dörrvakterna, ¹⁹och från staden tog han en ledare som var satt över stridsmännen och fem män av dem som såg kungens ansikte, som de fann i staden, och skrivaren till arméns härhövitsman, som mönstrade landets folk, och 60 män från landets folk som blev funna i staden. ²⁰Och Nevozaradan, ledaren för vakten, tog dem och förde dem till Babels kung, till Rivla. ²¹Och Babels kung slog dem och dödade dem i Rivla i Chamats land. Och Juda bars bort i fångenskap ut från sitt land.
     ²²Och folket som var kvar i Juda land, som Nebukadnessar, Babels kung, hade lämnat, över dem gjorde han Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, till guvernör. ²³Och alla härförare över trupperna, de och deras män, hörde att Babels kung hade gjort Gedaljaho till guvernör, och de kom till Mitspah. Och Ismael (hebr. Jishmael), Netanjas son, och Jochanan, Qareach son, och Seraja, Tanchumets son, netofatiten och Jaazanjaho, maachatitens son, de och deras män. ²⁴Och Gedaljaho gav sin ed till dem och till deras män och sa till dem: "Var inte rädda på grund av att kaldéernas tjänare bor i landet, tjäna Babels kung och det ska gå väl för er."
     ²⁵Men det hände i den 7:e månaden [tishri, infaller sept/okt] att Ismael, Netanjas son, Elishamas son av kunglig börd, kom och tio män med honom och slog Gedaljaho så att han dog och judarna och kaldéerna som var med honom i Mitspah. ²⁶Och hela folket både små och stora och ledarna för trupperna steg upp och kom till Egypten, för de var rädda för kaldéerna.

Jehojachin släpps fri

²⁷Och det skedde i det 37:e året av Jehojachins, Juda kungs, fångenskap, i den tolfte månaden på den sjunde dagen i månaden att Evil-Merodach, Babels kung, det år han började regera, lyfte upp Jehojachins huvud, Juda kung, ut från fängelset. ²⁸Och han talade vänligt med honom och ställde hans tron över kungarnas troner som var med honom i Babel. ²⁹Och han bytte ut hans fångdräkt och han åt bröd inför honom oavbrutet alla hans livs dagar (så länge han levde). ³⁰Och hans underhåll (apanage) var ett oavbrutet underhåll som gavs honom av kungen, varje dag en bestämd del (ranson), alla hans livs dagar (så länge han levde).