Om Psaltaren

Psaltaren är en samling av sånger och böner. Titeln kommer från grekiskans psalmos. Det hebreiska namnet är Tehillim, som betyder "Lovsångernas bok"!

Struktur:
Bok 1: Psalm 1-41
Bok 2: Psalm 42-72
Bok 3: Psalm 73-89
Bok 4: Psalm 90-106
Bok 5: Psalm 107-150

Troligtvis var Psalm 1-72 på en rulle och Psalm 73-150 på en annan. Det är troligen anledningen till doxologin i Ps 72:18–20 som avslutar den första rullen. Fynden av Dödahavsrullarna i Qumran på 1950-talet, och då särskilt manuskriptet 11Q5, visar hur det cirkulerade olika sammanställningar av psaltarpsalmer för olika typer av användningsområden under andra tempelperioden.

Till ledaren – "den framträdande och strålande":
Många av psalmerna har en inledande beskrivning. 55 gånger används ett ord som traditionellt har översatts med "körledare" eller "lovsångsledare". Det hebreiska verbalsubstantivet natsach har grundbetydelsen "att skina på avstånd" och beskriver någon som leder, förestår och övervakar. Det betecknar något som är rent, strålande och framträdande – som överglänser allt annat och orubbligt står fast. På samma sätt som stjärnor brukades för att navigera, användes ordet för både tillsyningsmän och musikledare – alla leviter i tjänst, se 1 Krön 15:21; 23:4. En ledare är också någon som visar vägen. När Daniel beskrivs som en sådan vilken "utmärkte sig" bland andra i Babylon, används den arameiska varianten av detta ord som skulle kunna översättas "han överglänste alla andra", se Dan 6:3.

Läser man psalmerna i ett messianskt perspektiv finns ännu en dimension. Jesus är den strålande stjärnan och sångmästaren – för evigt värdig all vår lovsång. Han är världens ljus, se Joh 8:12; Betlehemsstjärnan, se Matt 2:2; och morgonstjärnan, se Upp 22:16; 2 Pet 1:19. Det är till honom – trons upphovsman och fullkomnare – som vi riktar vår blick, se Heb 12:2. Jesus själv citerade ofta från Psaltaren. När han hängde på korset ropade han med hög röst och återgav de första orden i Psalm 22 på arameiska, se Matt 27:46. Denna psalm, som i detalj skildrar hur Jesus blir förkastad, korsfäst och hånad, har en avslutande beskrivning av härligheten i hans rike. Jesu sista ord på korset "I din hand överlämnar jag min ande", se Ps 31:6, visar på hans totala tillit och överlåtelse till Fadern. Det ger ett extra djup då både Psalm 22 och Psalm 31 har den inledande noteringen att de är skrivna till och för ledaren – "den som strålar på avstånd". Detta alltså 1 000 år innan Jesus uttalar de av Anden inspirerade orden på korset.

I Septuaginta, som är den grekiska översättningen av Gamla testamentet, inleds 56 psalmer med orden eis ho telos som betyder "för/till slutet". Ordet telos används om slutet och fullbordan, men kan också betyda den högsta civila ledaren. Det kan finnas en dubbelhet här i betydelse av den slutgiltiga ledaren. I översättningen återfinns även denna skrivning på ytterligare tre ställen. Det berättas i Jos 3:16 om Jordanfloden "som kommer till ett slut" så att israeliterna kan gå över och i Dan 11:3 om en tidsperiod som "kommer till ett slut". I Nya testamentet citerar Paulus Septuaginta om Mose strålglans som "kom till ett slut", se 2 Kor 3:13. Det är troligt att de som arbetade med denna översättning hade en förståelse för något som skulle få en fullbordan. Det kan indikera att dessa psalmer på ett speciellt sätt talar om Messias, se Luk 22:37; Rom 10:4. Följande psalmer inleds med denna fras: 4-6, 8, 9, 11-14, 18-22, 30, 31, 36, 39-42, 44-47, 49, 51-70, 75-77, 80, 81, 84, 85, 88, 109, 139, 140. En hjälp i tolkningen kan vara att känna till att dessa psalmer tidigt ansågs som profetiska.

Dagliga psalmer:
Den judiska morgonbönen avslutas alltid genom att en daglig psalm reciteras. Detta är en flera tusen år gammal tradition. Den grekiska översättningen av Psaltaren anger flera av dessa veckodagar i inledningen till dessa psalmer.

Söndag – Ps 24
Måndag – Ps 48
Tisdag – Ps 82
Onsdag – Ps 94
Torsdag – Ps 81
Fredag – Ps 93
Lördag – Ps 92

Sela
Det hebreiska ordet "Sela" återfinns 71 gånger i sammanlagt 39 psalmer. Betydelsen är inte känd, men utifrån hur ordet används verkar det vara någon form av musikalisk markering. En vanlig förklaring är att det är en paus för att ge tid att reflektera över texten som just sjungits, kanske ett instrumentalt mellanspel. I nutida synagogor tolkar man det också som en repris eller att rabbinen som mässar psalmen ska ändra tonläge. Ordet "Sela" är snarlikt det hebreiska ordet "sela" som betyder högt berg, se Ps 18:3. Ordet "sela" kan också betyda "lyfta upp", "höja" eller "slå an". I så fall kan "Sela" motsvara den musikaliska termen fortissimo (mycket starkt) – dvs. slå an cymbaler, ropa i glädje nu under psalmens höjdpunkt! På samma sätt som ett berg har en topp och en fot, och däremellan sluttande sidor, kan ordet betyda att böja sig ned, eller att hänga upp något. Betydelsen är då att väga något på en skala och blir till en uppmaning att "väga" och begrunda föregående ord. En annan innebörd kan vara "för evigt" eller "alltid" och indikerar ett gensvar från församlingen, på liknande sätt som ordet amen används idag i betydelsen "låt det ske". Vad vi med säkerhet vet är att det markerar någon form av avbrott.

Instrument:
Det är viktigt att komma ihåg att dessa poetiska texter skrevs för att sjungas! Man kan säga att psalmerna är hjärtats musik, ibland stillsam och begrundande, ofta med inslag av jublande insikt – ibland tyngd av sorg och klagan, men där också glädje och tacksamhet flödar med förnyat hopp. Två huvudtyper av harpor används: kinnor och nevel. Kinnor är ett mindre instrument med 5-15 strängar. Nevel, som man tror att David kan ha uppfunnit till tempelmusiken, se 1 Krön 23:5, är ett större instrument med en resonanslåda. Enligt den judiske historieskrivaren Josefus hade en kinnor tio strängar och en nevel tolv.

Numrering:
Den som bläddrat i en engelsk Bibel kanske har märkt att många av psalmerna har en annan versindelning. Det beror på att det finns olika traditioner gällande de inledande orden som finns till psalmer. Svenska biblar räknar den första inledande raden som vers ett, medan engelska biblar inte gör det. Det innebär att t.ex. Psalm 3:1 i en engelsk Bibel motsvaras av Psalm 3:2 i en svensk.

Även kapitelindelningen skiljer sig åt mellan olika översättningar. Den arameiska, grekiska och latinska översättningen från den hebreiska texten slår ihop Psalm 9 och 10 till en enda psalm, men delar däremot upp Psalm 147 i två, osv. Inom katolska kyrkan använder man sig av den latinska översättningen Vulgata och därför skiljer sig kapitelindelningen med ett nummer mellan katolska och protestantiska biblar.

Alfabetiska psalmer:
Flera psalmer följer ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. I vissa fall är det två verser och i Psalm 119 hela åtta verser per bokstav. Totalt finns det åtta alfabetiska psalmer i Psaltaren. Fyra i den första boken, se Ps 9–10; 25; 34; 37, och fyra i den sista boken, se Ps 111; 112; 119; 145. Även de fyra första kapitlen i Klagovisorna och avslutningen av Ordspråksboken har liknande akrostiska mönster, se Klag 1–4; Ords 31:10–31.

De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är tecken som äger en djup innebörd och har en stor symbolik. De har även ett talvärde. Symboliken förstärker versen och ger en klarare betydelse. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbolik förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln förklarar bokstavens innebörd och skriver också inom hakklammer vad den vidare symboliserar. Det eller de ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också med fetstil för att indikera den särskilda betydelsen för versen. De hebreiska orden modifieras både med förstavelser och ändelser, vilket gör att ett hebreiskt ord ofta motsvaras av flera svenska ord. Ett exempel är det personliga pronomenet för "jag", hebreiska ani som läggs till som ett prefix till verbet jadah så det blir "Jag vill prisa" i Ps 9:2. Det uttalas odeah och motsvarar tre svenska ord.

De akrostiska psalmerna är inte slumpmässigt fördelade, utan hjälper till att rama in olika sektioner. Bara tre psalmer (Psalm 8, 24 och 33) i första boken nämner hur Gud skapade världen. Dessa psalmer följs av en akrostisk psalm (Psalm 9-10, 25 och 34). Det kan vara ett uttryck för att förstärka och bekräfta Guds skapelse genom en välordnad psalm. Psalm 34 och 37 ramar in fyra psalmer (Psalm 34-37) som handlar om oskyldigt lidande. Direkt efter dessa fyra psalmer följer sedan fyra psalmer (Psalm 38-41) om självförvållat lidande. Vetskapen om denna uppdelning hjälper den som lider att kunna be och applicera "rätt" psalm beroende på om orsaken till lidandet är oskyldigt eller beror på egna medvetna felsteg.

Rapportera ett fel

Innehållsförteckning


Personer (56) BETA


Platser (57)


Unika ord (308)



Skriven: De flesta psalmerna är skrivna 1000-700 f.Kr. De äldsta sångerna är från 1400 f.Kr. och de yngsta är från 450 f.Kr då Esra sammanställde boken.

Författare:
Psaltaren är en samling av totalt 150 psalmer. Två tredjedelar nämner författaren i psalmens första rad, som ibland även har med musikaliska instruktioner. En tredjedel, 49 stycken, är anonyma. De 8 författare som nämns vid namn är:

David – 73 psalmer har hans namn som författare. Även några anonyma psalmer identifierar honom som författare i andra skriftställen. I Apg 4:25 citeras från de första raderna av Psalm 2 och beskriver hur den helige Ande har talat genom David i den psalmen.

Asaf – 12 psalmer.

Korachs söner – 10 psalmer.

Salomo – 2 psalmer.

Mose, Etan, Heman och Esra har alla bidragit med en psalm var.

Lästid: ca 7 timmar.

  Läsinställningar

Klicka på kugghjulet i menyn för fler inställningar. Du kan t.ex. välja att dölja kapitel eller versnummer.

Tips! Klicka på ett versnummer i texten så ser du den exakta hebreiska ordföljden i en interlinjär versionBETA där varje ord är länkat till det hebreiska lexikonet.

Läsvy:

 Kärnbibelns översättning utan expanderingar () eller förklaringar [].
Textstorlek:

Psaltaren

FÖRSTA BOKEN (Psalm 1-41)

Den första boken i Psaltaren består av 41 psalmer.

Psalm 1 – Två vägar

Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. Den hebreiska verbroten till gudlös (hebr. rasha) beskriver någon som aktivt väljer bort Gud. Adjektivet har sitt ursprung i ordet för att göra det onda, se vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige inte gör i vers 1, för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Här krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom.
    På hebreiska är de tre första orden: ashrei haish asher. Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden "a-sh-rei hai-sh a-sh-er"! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som sch-ljudet har samma betydelse: "Var uppmärksam och lyssna!" När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar världen över "Sch…sch!" för att lugna och trösta. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet "susa" i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling. När föräldrarna säger "sch" till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: "Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!"

Författare: Okänd, kanske David.

Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna.
1. De två vägarna, vers 1
2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2–3
3. De gudlösa beskrivs, vers 4–5
4. De två vägarna, vers 6

11Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den
    som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd),
    som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet],
    som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av välsignad (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet "säte" har ofta betydelsen att undervisa andra, se Matt 23:2. Även i svenskan används ordet "lärosäte" i den betydelsen. Att sitta på "föraktarens säte" handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
2
(Ps 1:2) Psaltaren använder ofta bilder från Mellanösterns varma klimat. Den som vill följa Gud liknas vid ett grönt, fruktbärande träd, väl rotat med rötter som funnit vattenkällor. De däremot som inte vill veta av Gud är som de torra agnarna som förs bort med vinden.

Psaltaren använder ofta bilder från Mellanösterns varma klimat. Den som vill följa Gud liknas vid ett grönt, fruktbärande träd, väl rotat med rötter som funnit vattenkällor. De däremot som inte vill veta av Gud är som de torra agnarna som förs bort med vinden.

Istället har han sin glädje i Herrens (Jahves) undervisning (hebr. Torah)
    och begrundar (tänker på; reflekterar över) [upprepar lågmält] hans undervisning (hebr. Torah) både dag och natt. [Jos 1:8] [Här används Guds personliga namn JHVH, som betecknar hans närvaro bland sitt folk. Det hebreiska ordet hagah innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton. Ordet "meditation" skulle också kunna användas, men då samma ord ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att endast livnära sig på Guds Ord. Denna koppling är tydlig i denna vers med uttryck som: "har sin glädje i Herrens undervisning" och "begrundar hans undervisning". Torah (översatt "undervisning") används ofta som benämning på de fem Moseböckerna, men här syftar det bredare och innefattar hela Bibeln med alla Guds instruktioner.]
3Han är som ett träd,
    planterat (omplanterat) vid vattenbäckar [grönskande, fullt av liv],
        som bär sin frukt i rätt tid
    och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl. [I ett torrt klimat är tillförlitlig vattentillförsel livsavgörande. Troligtvis är det ett dadelträd som avses, se Jer 17:8. Dessa var (och är fortfarande) vanliga i Jeriko och Jordandalen. Det finns två ord för att plantera i hebreiskan. Det ena betyder att så ett frö, det andra är att flytta en planta och omplantera den. Det senare ordet används här! I följande vers växlar psalmen från att ha beskrivit en rättfärdig man till att beskriva de ogudaktiga. Det finns en litterär poäng med att den rättfärdige beskrivs i singular, medan de ogudaktiga är många och beskrivs i plural. Jesus sa att vägen som leder till fördärvet är bred och många går på den, det krävs ett aktivt val för att leva rättfärdigt, se Matt 7:13–14. Jesus säger att han är vägen, se Joh 14:6. Oavsett omständigheter kan den rättfärdige grönska. Frukten behöver inte forceras fram, utan kommer i rätt tid då det är skördetid.]
4Så är det inte med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som inte har en relation med Herren],
    de är som agnar [det värdelösa skalet kring vetet] som förs bort med vinden [när säden tröskas].
    [De flyktiga agnarna står i kontrast till det väl rotade trädet som bär frukt i rätt tid, se vers 3.]
5Därför ska inte de gudlösa bestå (resa sig, kunna stå upprätta – hebr. qom) vid domen,
    inte syndarna [sitta] i de rättfärdigas församling. [Det finns flera paralleller mellan vers 1–2 och vers 4–5. Två synonymer för stå används. I vers 1 är det hebr. amad (stå upprätt) medan i vers 5 används qom som beskriver själva rörelsen att resa sig upp, stå upprätt och uppstå. Det senare ordet återfinns även i Jes 26:19 om hur de döda en dag ska uppstå till evigt liv. Jesus använder det snarlika arameiska ordet när han talade till Jairus dotter, se Mark 5:41. På samma sätt som den rättfärdige beskrivs i vad han inte gör i vers 1, beskrivs nu i vers 4–5 vad den ogudaktige inte gör. Den rättfärdige gick inte till de gudlösa för råd, stod inte på syndarens väg och satt inte bland hånfulla föraktare (vers 1). Samma flöde i rörelse gå, stå och sitta återkommer nu i vers 4–5: De ogudaktiga följde de gudlösas råd och förs bort med vinden som agnar. De gudlösa som stod på syndarens väg består inte vid domen. De satt bland hånfulla föraktare och kommer inte sitta i de rättfärdigas församling.]
6
(Ps 1:6) Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar - med vägval. Herren känner, vet om och är aktivt involverad i de rättfärdigas väg.

Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar - med vägval. Herren känner, vet om och är aktivt involverad i de rättfärdigas väg.

Herren (Jahve) känner (vet; är involverad i; tar hand om)
    de rättfärdigas väg,
    men de gudlösas (ogudaktigas, ondas) väg
förgås (hebr. avad) [leder till fördärvet]. [Denna vers summerar hela den första psalmen, och hela Psaltaren: det finns två vägar – två sätt att leva sitt liv. Psalm 112 börjar och slutar också med samma ord som Psalm 1, se Ps 112:1, 10.]

Psalm 2 – Guds Son och hans rike står fast!

Psalm 1 börjar med "välsignad är den som inte vandrar" och Psalm 2 slutar med "välsignade är de som tar sin tillflykt till honom". Enligt Talmud (en sammanfattning och utläggning av Gamla testamentet) räknades de två första psalmerna som en psalm då David inledde och avslutade sina favoritpsalmer med ordet ashrei – välsignad, salig, lycklig. Oavsett om det var en eller två psalmer, hör de ihop och sammanfattar på ett fint sätt temat i alla Psaltarpsalmer. Det finns två livsvägar, och en dag ska Messias komma och ställa allting tillrätta.

Författare: David, enligt Lukas, se Apg 4:25

Citeras: Den mest citerade psalmen i hela NT.
Vers 1–2 citeras i Apg 4:25–26
Vers 7 citeras i Apg 13:33; Heb 1:5; 5:5
Vers 8–9 i Upp 2:26–27; 12:5; 19:15

Struktur: Psalmen är uppdelad i stycken om tre verser vardera.
1. Folket har gjort uppror och talar, vers 1–3
2. Guds respons, vers 4–6.
3. Kungen talar, vers 7–9.
4. Uppmaning att följa Guds väg, vers 10–12.

21Varför larmar hednafolken (planerar folkslagen/nationerna uppror)?
    Varför tänker (yppar, muttrar – hebr. hagah) folken tomma tankar? [Samma ord som används om den rättfärdige som begrundar Herrens ord (Ps 1:2) används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar som de upprepar för sig själva. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken/folkslagen (hebr. goj) syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet folken (hebr. leom) mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i "hednafolken/folkslagen" (vers 1) till att mer specifikt peka ut "kungarna och härskarna" för dessa i vers 2. Crescendot kommer i vers 3 med deras föraktfulla uttalande.]
2Jordens kungar reser sig
    och härskarna samlar sig
    mot Herren (Jahve) och mot hans Smorde [Messias, Jesus].
[De kungar som gör uppror mot Gud säger:]
3"Låt oss slita sönder deras band (kedjor),
    och kasta av oss deras rep!" [Det finns ingen sann frihet utanför Guds vilja. Jesus säger att vi behöver gå in under hans ok, dvs. lägga ner vårt eget liv och följa honom, för att uppleva den friheten. Jesu ok är ett milt, gott och behagligt ok, se Matt 11:30. Nästföljande tre verser beskriver Guds reaktion på det trots och högmod som mänskliga sammansvärjningar är uttryck för.]
[Guds respons:]
4Han som sitter (bor, sitter på tronen) i himlen ler (skrattar),
    Herren (Adonaj) förlöjligar dem. [Han härmar dem för att visa parodin i människans försök att göra revolt mot Gud.]
5Sedan talar han till dem i sin vrede,
    och skrämmer dem i sin vredes glöd (djupt ogillande):
6"Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem],
    mitt heliga berg." [Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se 1 Kung 8:1; Jes 40:9; Heb 12:22. Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats (2 Sam 5:6–7, 9). Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet Sion (Ps 132:13). Petrus citerar Jes 28:16 och refererar till hur Jesus har blivit "hörnstenen i Sion", se 1 Pet 2:6. I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se 1 Pet 2:5. Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se Jes 2:2; Upp 21:2–3.]
[Kungen säger:]
7Jag vill återberätta (räkna upp – hebr. safar) vad Herren (Jahve) har sagt till mig:
    "Du är min son, i dag har jag fött dig.
8Begär (fråga – hebr. shaal) av mig, och jag ska ge dig
    hednafolken som arv och hela jorden (marken, jordens yttersta gränser) som egendom.
9Du ska krossa (valla) [regera över] dem med en järnspira (en käpp av järn) [ha all auktoritet, se Upp 2:27–28; 12:5; 19:15],
    slå dem i spillror som lerkärl."
[Den grekiska översättningen Septuaginta har "valla" istället för krossa, och liknar folken vid en fårhjord som leds. I Israel och i Mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2, och det finns även en koppling mellan spiran och herdens käpp, se Mika 7:14. För att få betydelsen "valla" måste dock konsonanterna i den hebreiska texten vokaliseras lite annorlunda så det blir ra-ah, istället för ra-a, som betyder "krossa". Det som ändå talar för att "krossa" är den korrekta betydelsen är parallellen till "slå i spillror", hebr. nafats.]
10Så därför, ta ert förnuft till fånga nu, ni kungar,
    låt er varnas (lär er och låt er bli tillrättavisade), ni domare (ledare) på jorden. [Verbet varnas (hebr. jasar) står i den passiva hebreiska verbformen nifal, en reflexiv verbform där subjektet både utför och tar emot handlingen. Formen förstärker inbjudan att ta emot erbjudandet att omvända sig medan det ännu finns tid.]
11Tjäna (lyd) Herren (Jahve) med fruktan (vördnadsfull tillbedjan),
    och gläd er med bävan.
12Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera],
    så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling]
    och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva),
    när hans vrede snabbt tänds.
    [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom! [Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se Rut 1:9; Apg 20:37; Rom 16:16. Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se 2 Mos 18:7. Uttrycket "på er väg" används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se Ps 1:6. Pluralformen av "välsignad" (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". Det är samma ord som inleder Psaltaren, se Ps 1:1.]

Psalm 3 – På flykt

Denna tacksägelsepsalm är den första av totalt fjorton psalmer med direkt koppling till händelser i Davids liv. De övriga psalmerna är Ps 7; 18; 30; 34; 51; 52; 54; 56; 57; 59; 60; 63; 142. Detta är den första psalmen uttrycket selah används. Betydelsen är inte känd, men utifrån hur ordet används verkar det vara någon form av musikalisk markering. En vanlig förklaring är att det är en paus för att ge tid att reflektera över texten som just sjungits, kanske ett instrumentalt mellanspel.

Bakgrund: David blir mot slutet av sin regeringstid tvungen att fly från Jerusalem då hans egen son Avshalom gör uppror mot honom, se vers 1. David var herdepojken som i unga år smordes för sitt kommande uppdrag (1 Sam 16:11–13). Han var 30 år när han blev kung och regerade i 40 år (2 Sam 5:4–5). David blev drygt 70 år och var sjuk och sängliggande den sista tiden, se 1 Kung 1:1; 1:15; 2:1. När denna psalm komponeras är David troligtvis i 60-årsåldern och på flykt.

Författare: David

Struktur: Psalmen består av fyra stycken på vardera två verser. En tematisk kiasm formas som ramas in av klagan, vers 2–3 och bön i vers 8–9. Centralt finns förtröstan på Gud. Psalmen växlar också mellan jag och du:

A Klagan – många "reser sig" mot mig, vers 2–3
 B Förtröstan – Du, vers 4–5
 B´ Förtröstan – Jag, vers 6–7
A´ Bön – Herre "res dig", vers 8–9

31En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, när han flydde från sin son Avshalom (Absalom). [Den historiska bakgrunden beskrivs i 2 Sam 15:1–17:29.]
-
2Herre (Jahve), hur många är inte mina fiender!
    Många reser sig upp mot mig.
3Många säger om mig (mitt liv, min själ):
    "Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse – hebr. jeshua) för honom hos Gud (Elohim)."

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

[Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "mig", beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se 1 Mos 2:7. Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.]
4Men du, Herre (Jahve), är en sköld (ett skydd) runt omkring mig;
    du är min ära, du lyfter mitt huvud.
5Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren (Jahve),
    och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se Ps 2:6; 48:1–2].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Jag lade mig och somnade;
    jag vaknade, för Herren (Jahve) stödjer (upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
7Jag är inte rädd även om stora skaror (tiotusentals)
    omringar mig från alla håll.
    [Avshalom hade 12 000 män, se 2 Sam 17:1. David hade 600 trogna med sig, se 2 Sam 15:18.]
8Stå upp, Herre (Jahve)!
    Fräls (rädda, befria) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet (käften),
    de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder har du har krossat.
[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]
9Hos Herren (Jahve) finns (är) frälsningen (ordagrant: "till Herren frälsningen") [räddningen tillhör honom, bara hos Herren finns hjälp och befrielse]!
    Över ditt folk är (finns, kommer) din välsignelse. [Det inledande ropet i vers 8 "Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud!" får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning (som används sextio gånger i Psaltaren) är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Psalm 4 – En aftonbön

Denna psalm som ofta kallas "en aftonbön", se vers 9, tros ha samma historiska bakgrund som föregående psalm – nämligen Absaloms uppror mot David. Vi ser psalmistens fokus på Gud, oavsett livets stormar. Gud överger aldrig den som förtröstar på honom. Detta är första psalmen där ett instrument nämns i titeln.

Författare: David

Citeras: Vers 5 citeras av Paulus i Ef 4:26

Struktur: Psalmen har ett kiastiskt mönster som ramas in av direkta tilltal till Gud, se vers 2 och 8–9:

A Inledande bön, vers 2
 B Klagan över vad människor har sagt, vers 3
  C Undervisande ord till människorna, vers 4–6
 B´ Klagan över vad människor säger, vers 7
A´ Avslutande förtröstan, vers 8–9

41Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till stränginstrument. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
2Svara mig när jag ropar [höjer min röst i bön],
    min rättfärdighets Gud (Elohim)!
När jag var trängd (i trångmål/svårigheter)
    gav du mig utrymme (lättnad; utvidgade du mitt område; befriade du mig).
Ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör) [böj dig ner till mig]
    och hör min bön.
3Ni människor (människors söner) [som reser er upp mot mig – lyssna]:
    Hur länge ska ni svärta ner min ära (härlighet; mitt rykte)?
    Hur länge ska ni älska tomhet [falska ogrundade rykten] och söka falskhet (osanning, lögn, en illusion)? [Det ovanliga hebreiska uttrycket bnei ish, ordagrant "människors söner", används här. Skrevs psalmen i samband med Ps 3 kan uppmaningen vara riktade till Joav och Avishai som gått över till Avshaloms sida. Det finns flera exempel på Joavs förräderi, se 2 Sam 3:27; 20:8–10.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
4Det ska ni veta (glöm inte bort) att Herren (Jahve) har avskilt (satt undan – hebr. pala) den fromme (trogne, den som följer honom) åt sig [han har gjort skillnad på den gudfruktige och gett honom ett särskilt kännetecken],
    Herren (Jahve) hör när jag ropar [höjer min röst i bön] till honom.
5Frukta (skaka; var arg) men synda inte.
    Tänk efter i era hjärtan när ni ligger ned [på kvällen] och var stilla [rena era hjärtan i Guds nåd]. [En uppmaning till Davids motståndare att inte brusa upp i känslomässig hetta och göra förhastade beslut, utan i stillhet begrunda situationen. Orden riktas till dem som redan övergett David, men också till dem som fanns med honom och kanske övervägde att förråda honom. Här finns ett vist råd – som gäller varje troende och även David – att i slutet på varje dag rannsaka sitt hjärta inför Guds nåd och barmhärtighet. Paulus citerar denna vers i Ef 4:26–27.]Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Bär fram rättfärdiga offer [5 Mos 33:19; Ps 51:19],
    och förtrösta (lita) på Herren (Jahve).
7Många säger:
    "Vem kan visa oss det goda?"
[Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se Ps 3:3. I denna dunkla och svåra prövning söker David ljus, råd och hjälp från Herren.]
Upplyft ditt ansiktes ljus [låt ditt ansikte lysa] över oss [med välvilja, nåd och frid], Herre (Jahve). [David utgår från den aronitiska välsignelsen i sin bön, se 4 Mos 6:25–26.]
8Du ger mig glädje i hjärtat,
    mer än när andra får säd och vin i mängd [vid skördetiden].
9I frid (hebr. shalom) vill jag lägga mig ner
    och [i frid vill jag] sova [Ps 3:6],
    för du, Herre (Jahve) – bara du (du ensam), låter mig bo i trygghet [du är min säkra tillflykt]. [Ordagrant: "I frid både/samtidigt jag lägger mig ner och jag sover". Formuleringen kan också tolkas som att när David lägger sig så somnar han på en gång, utan oroliga tankar. Den sista frasen är ordagrant: "för du Jahve till/i avskildhet till/i säkerhet låter mig bo". Avskildhet/isolering (hebr. badad) används ofta även som ett adjektiv eller adverb (ensam, själv, separat, bara) och kan här antingen syfta på att det bara är Herren som kan göra detta, eller att David kommer få vara i trygghet och avskildhet. Sett ur ett bredare perspektiv, så är det något gott att även folket får vara avskilda i trygghet och vistas under Guds välsignelse. David avslutar som han börjar med att rikta sig direkt till Herren, se vers 2. Gud har svarat på hans bön.]

Psalm 5 – En morgonpsalm

Psalmen är ett rop på hjälp när fiender sprider falska rykten för att smutskasta och förgöra. Den används ofta som en morgonbön eftersom morgonen nämns i vers 4. Ordet morgon associerar också till domstolsbeslut. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se 2 Sam 15:2; Jer 21:12; Ps 101:8; Sef 3:5. Morgonen följer en mörk natt och kan också symbolisera förnyat hopp. Psalmen har också messianska undertoner, Jesus är rotskottet från Davids rot, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16.

Författare: David

Citeras: Vers 10 citeras i Rom 3:13

Struktur: I psalmen finns tre tydliga kiasmer, två i början och en på slutet. Tre rader börjar med "för", det hebreiska ordet ki. Dessa tre "för" föregås av tre böner:

1. Hör min röst, vers 2–4
   ...för du finner inte behag i ondska, vers 5–7

2. Gör din väg för mig rak, vers 8–9
   ...för de ogudaktiga är opålitliga, vers 10

3. Döm de skyldiga och låt dem som älskar dig fröjda sig, vers 11–12
   ...för du välsignar den rättfärdige, se vers 13

51Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till nechiloth (den som får ärva; blåsinstrument). En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. [Det hebreiska ordet ha-nechiloth används bara här i hela Bibeln och betydelsen är inte känd. Ordet är i plural och bestämd form. Det kan vara förknippat med ordet för flöjt (hebr. chalil). I så fall syftar det på att psalmen ska framföras med inslag av någon form av blåsinstrument. Det snarlika verbet nachal beskriver hur någon får ett arv. Fadern säger till Sonen i Ps 2:8 att begära hednafolken i arv. Den tolkningen gör den grekiska översättningen Septuaginta och den latinska Vulgata som båda skriver "för henne som ärver". Då åsyftas Jesu brud, församlingen, som genom honom har ett löfte om ett arv – evigt liv, se Ef 5:27; Upp 19:7; 21:9. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "till slutet" istället för "till den strålande ledaren".]
-

Bön 1 – Hör min röst

[Både vers 2 och 3 formar varsin kiasm med Gud i centrum. Totalt finns fyra verb i dessa två verser. Strukturellt börjar och slutar vers 2 med substantiv och vers 3 med verb. Kiasmerna förstärker budskapet att mitt i lidandet finns en närvarande Gud. Endast här i vers 2 och i Ps 39:4 används det ovanliga hebreiska ordet hagig för suckan. Det beskriver en ärlig hjärtfylld bön. Ordet har samma rot som hebreiskans hagah som används i Ps 1:2 om att "begrunda" Guds undervisning.] 2Mina ord,
    lyssna (vänd ditt öra) till dem,
        Herre (Jahve),
    förstå (tänk på, urskilj)
min suckan (viskning).

3Ge akt (lyssna uppmärksamt)
    på mitt rop på hjälp,
        min kung och min Gud (Elohim),
    för det är till dig
jag vädjar (faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan – hebr. pala). [Psalmens tre första verb står i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska lyssna, förstå och ge akt på psalmistens rop på hjälp. Det fjärde verbet vädjar (hebr. pala) bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Ordet är ovanligt och har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se Ps 106:30; Luk 18:1–5.]
4Herre (Jahve),
    på morgonen hör du min röst,
    på morgonen riktar jag mig till dig (förbereder och framlägger mina planer),
        och väntar (håller utkik, är som en vaktpost som aktivt spejar) [på bönesvaret]! [Den sista delen av meningen är svår att översätta. Verbet förbereder (hebr. arak) står utan objekt. Ordet används för hur prästerna tände offeraltaret och förberedde offret, se 3 Mos 1:7; 2 Mos 40:23. Det används också om att duka ett bord, se Ps 23:5, eller strukturera och ordna i rader, se Dom 20:20. Betydelsen här är troligtvis att på morgonen då den kommande dagen struktureras med allt som ska göras, ber David om Guds hjälp, men eftersom ordet så ofta används inom tempelgudstjänsten finns även aspekten av att morgonbönen är en gudstjänst och offer som förbereds. I vers 9 beskrivs innehållet i dessa böner.]
5För du är inte en Gud (El) som finner behag (har glädje) i ondska (ogudaktighet – hebr. resha),
    ondska (hebr. ra) kan inte bo hos dig [stå under ditt beskydd].
6De högmodiga (arroganta, skrytaktiga) kan inte stå (bestå) inför dina ögon [få din välsignelse],
    du hatar alla som gör orätt (praktiserar ondska, skadar och bryter ner).
7Du förgör den som talar inbillning (falskhet, osanning),
    Herren (Jahve) avskyr den blodtörstige och svekfulle (som förför och missleder andra).

Bön 2 – Gör din väg rak för mig

8Men vad gäller mig, på grund av din stora (överflödande) nåd (omsorgsfulla och trofasta kärlek)
    får jag komma till (gå in i) ditt hus. [Du välkomnar mig!]
Jag böjer mig ner i fruktan (vördnad, beundran)
    mot ditt heliga tempel.
9Herre (Jahve), led mig i din rättfärdighet (visa mig vad som är rätt),
    för mina fienders skull (de som ligger på lur) [som väntar på ett felsteg].
Gör din väg rak (jämn) för mig (visa tydligt hur du vill att jag ska leva).
10För det finns ingen pålitlighet (karaktärsfasthet) i deras [lögnarens och den blodtörstiges, se vers 7] mun,
    deras innersta är fördärv [djupaste mörker likt dödsriket],
    deras strupe en öppen grav,
    deras tunga är hal. [En hal tunga är en omskrivning för lögnaktiga och smickrande ord, se Ps 12:3. Fiendernas innersta liknas också vid dödsriket Sheol. I bildspråk beskrivs vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe – tungan. Faller ner i en öppen grav – strupen, och landar slutligen i dödsriket – magen.]

Bön 3 – Skipa rättvisa

11Döm (förklara) dem skyldiga, o Gud (Elohim)!
    Låt deras egna planer fälla dem.
    Kasta ut dem, för deras överträdelser (synder, brott),
        eftersom de har vänt sig (gjort uppror) mot dig.
12Men glädja sig må alla de som tar skydd (sätter sitt hopp och förtröstan) till dig;
    låt dem jubla (höja gälla triumferande jubelrop) för evigt!
    [Verbet "glädja sig" står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången.] Beskydda (täcka, överskugga, försvara) dem,
    så att de som älskar ditt namn kan fröjda sig!

13För du
    välsignar
        den rättfärdige,
            Herre (Jahve),
        som med en stor [rektangulär] stridssköld
    med nåd (favör, välbehag, ömhet)
omger (skyddar, omsluter) du honom [på alla sidor]. [Den sista versen består av sju hebreiska ord. På samma sätt som psalmen inleddes med två kiasmer, avslutas den med en kiasm där Herrens personliga namn står centralt.]

Psalm 6 – En daglig bön

Psalmen är en individuell bön om hjälp. Psalmisten upplever det som om Gud har lämnat honom. Känslor av förkastelse, sorg och svaghet beskrivs i starka ord. Den inre smärtan och känslomässiga stormen kombineras också med yttre hot. Allt detta kan sammanfattas i frågan i vers 3: "Hur länge?" David har kommit till slutet av sig själv. Ingen specifik bakgrund anges, något som gör att bönen kan appliceras i många olika situationer i en troendes liv när Gud upplevs långt borta. Psalmen ingår i den dagliga morgon- och eftermiddagsbönen för ortodoxa judar. Gudstjänstdeltagarna läser denna psalm tyst med nedböjt huvud sedan 2 Sam 24:14 har citerats.

Författare: David

Citeras:
Vers 4a citeras i Joh 12:27
Vers 9 citeras i Matt 7:23; Luk 13:27

Struktur: Det går att se tre sektioner:
1. Inledande bön till Gud, vers 2–4
2. Upprepad bön till Gud, vers 5–8
3. Avslutande tilltal till fienderna, vers 9–11

61
(Ps 6:1) Sjusträngad harpa vid ingången till Davids stad i Jerusalem.

Sjusträngad harpa vid ingången till Davids stad i Jerusalem.

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Med stränginstrument till den åttonde. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. [Den åttonde (hebr. sheminit) kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I 1 Krön 15:20–21 används sheminit i kontrast till alamot. Ordet alamot kommer från hebr. almah, ung kvinna, och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan sheminit då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa.
    Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Även inom musiken är en oktav då skalan upprepar sig åtta toner. Från tonen C till B är det sju toner, den åttonde tonen är nästa C och skalan börjar på nytt. I en av de judiska samlingarna med kommentarer, Arakhin 13b:11, står det att harporna i templet har sju strängar, men i den messianska tidsåldern kommer harporna att ha åtta strängar. Symboliskt kan "den åttonde" förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används här och i Psalm 12 som har liknande tema, se Ps 12:1.]
-

Inledande bön om nåd

2Herre (Jahve),
    i din vrede – straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte,
    i din glöd – disciplinera mig inte! [Orden vrede och glöd kommer först i den hebreiska ordföljden. Skrivsättet betonar dessa ord som blir framträdande. Formuleringen gör det tydligt att David är medveten om att han syndat och ber om nåd.]
3Ge mig nåd (oförtjänt kärlek), Herre (Jahve),
    för jag tynar bort (är svag) [som en planta som vissnar].
Hela mig, Herre (Jahve),
    för mina ben skakar.
[Uttrycket kan bildligt beskriva känslor och hur någon är förskräckt in i det innersta, i Hes 7:27 beskrivs hur händer skakar av fruktan. Uttrycket kan också rent fysiskt beskriva hur någon skakar av feberfrossa.]
4Min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh) är djupt oroad,
    men du Herre (Jahve) ... hur länge ... [Versen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på psalmistens djupa känslomässiga engagemang. David är så rörd att det blir ett avbrott.]

Upprepad bön

5Vänd tillbaka, Herre (Jahve),
    rädda mitt liv (min själ, mitt innersta – hebr. nefesh),
    rädda mig på grund av din nåd (omsorg, trofasta kärlek).
6För de döda tänker inte på dig [hebr. zecher – kan inte åberopa ditt namn, se Ps 30:5; 97:12].
    Vem i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) tackar (prisar) dig?
7Jag är alldeles utmattad av min klagan (mitt suckande).
    Min bädd flyter i väg (flödar) varje natt,
    mina tårar dränker min säng.
8Mitt öga [singular – syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart),
    det har åldrats (blivit svagt) på grund av alla mina fiender.

Avslutande tilltal till de onda

[Nu sker ett skifte i psalmen och de onda tilltalas direkt.] 9Ge er i väg, alla ni som gör det onda (planerar ondska och svårigheter; bereder sorg),
    för Herren (Jahve) har hört mina tårars dropp (gråt).
10Herren (Jahve) har hört
    min åkallan (mitt rop på hjälp),
    min bön har
Herren (Jahve) tagit emot. [Verben hört och tagit emot fungerar som ett inclusio och ramar in substantiven åkallan och bön.]
11Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna,
    de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade). [De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I vers 3 var det psalmistens ben som skakade – i vers 11 är det fienderna som är skräckslagna. I vers 5 var bönen att Herren skulle vända tillbaka – i vers 11 är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är "plötsligt" och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan "hur länge" i vers 4 får här sitt svar. Bön förändrar allt, se vers 11.]

Psalm 7 – Du är min tillflykt

Psalmen innehåller Davids rop i nöd men också förtröstan och hopp i Guds befrielse. Psalmen reciteras under högtiden purim då man läser om hur Ester fick vara med och stoppa Hamans planer från att utrota det judiska folket.

Författare: David

Struktur: Psalmen är väl strukturerad. Talet sju står för fulländning och fullkomlighet. Sju gånger används Guds personliga namn Jahve. Sex gånger används det mer generella ordet för Gud (hebr. Elohim). Det tillsammans med den sista frasen "den högste" (hebr. Elion) gör att det också blir sju referenser till Gud. I vers 4–6 finns fyra villkor om författarens antagande om skuld och fyra våldsamma konsekvenser.

1. Bön om hjälp, vers 2–6
2. Stå upp Gud – skipa rättvisa, vers 7–10
3. Förtröstan på Gud, vers 11–18

71En "shiggaion" [en melodi – kanske med flera tvära kast] av David, som han sjöng till Herren (Jahve) på grund av benjaminiten Kushs ord. [Det hebreiska ordet shiggaion används bara här och i Hab 3:1, där ordet är i plural. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är shagah som betyder "stappla och vingla som en drucken" eller "vandra vilse", se Ords 20:1; Ps 119:10. Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habackuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolkning som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud.
    Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se 2 Sam 3–4. Sauls far hette Kish, och hebreiska ordet kush betyder svart. En rabbinsk tolkning är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfulla personen. En bakgrund till psalmen kan finnas i 1 Sam 24 och 1 Sam 26 där Saul jagar David. Psalmen är en bönesång från en person som blivit falskt anklagad. Om den inte var skriven medan Saul levde, kan det vara någon av Sauls släktingar som anklagar David för att ha tagit tronen på ett felaktigt sätt.]
-

Bön om hjälp

2Herre (Jahve), min Gud (Elohim), i dig tar jag min tillflykt.
    Hjälp mig från alla mina förföljare, rädda (befria) mig,

     3annars sliter han mig (min själ, min person – hebr. nefesh) i stycken som ett lejon,
    för bort mig, och ingen kan rädda (rycka bort) mig.
4Herre (Jahve), min Gud (Elohim), om jag har gjort detta;
    om mina händer bär på skuld (om jag har handlat fel),

     5om jag har gjort ont mot min vän eller plundrat (räddat) min fiende utan orsak.
    [Den sista delen kan tolkas som att orättfärdigt ha plundrat en fiende eller omedvetet ha hjälpt sin väns fiende.]
6Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig;
    låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig),
    och lägga min ära i stoftet [smutskasta mig, föra mig till graven med skam, se 1 Mos 3:19]. [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se Dan 2:5. Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se 2 Kung 10:27; Esra 6:11.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Stå upp Gud – skipa rättvisa

7Stå upp, Herre (Jahve), i din vrede;
    res dig mot mina fienders raseri [plural],
    vakna upp för min skull, fullfölj din dom (skipa rättvisa).
    [Prepositionen framför ordet raseri kan också beskriva Guds vrede som rasande mot fienden, se Job 21:30.]
8En folkens skara (församling) finns omkring dig,
    återvänd [trona; döm] över henne [skaran] från höjden [himlen].
9Det är Herren (Jahve) som härskar över folken.
    Döm mig [nu] Herre (Jahve), efter min rättfärdighet, efter min integritet. [David hävdar inte att han är utan synd, men vad gäller anklagelserna från hans fiender är han oskyldig. David är på flykt och söker en tillflyktsort, se vers 2. Psalmen anspelar också på principen med de sex fristäderna dit man kunde fly för att få en rättvis dom, se 4 Mos 35. Gud var Davids säkra tillflyktsort från fienderna och han önskar att Gud ska fälla en rättvis dom.]
10O, jag ber dig [tillägget med hebr. na, översatt "O", ger eftertryck – betonar och förstärker nödvändigheten av ett ingripande],
    sätt stopp för de ondskefullas (ogudaktigas, gudlösas) ondska,
    låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar (utrannsakar) hjärtan och njurar
    är en rättfärdig Gud (Elohim).
    [Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.]

Förtröstan på Gud

11Min sköld är hos Gud (Elohim) [Ps 3:4],
    han räddar dem som har uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").
12Gud (Elohim) är en rättfärdig domare (dömer helt rättvist),
    Gud (El) känner ilska (avsky, fördömer, förbannar) varje dag [mot ondskan].
13Om någon inte vill omvända sig,
    så slipar han sitt svärd,
    spänner han sin båge,
    
14gör sina dödliga vapen redo
    och gör sina pilar till flammande pilar [som användes vid belägring och sköts in mot den befästa staden]. [Vers 13–14 har bara "han" som subjekt i den hebreiska texten. Närmaste subjekt är "den som inte vill omvända sig" i vers 13. Det blir då också en parallell till vers 16 där den människa som inte vill omvända sig gräver sin egen grop; på samma sätt vässar och riktar han här sina vapen mot sig själv och sin egen undergång. En annan tolkning är att det andra "han" i vers 13 är Gud som förbereder domen, se vers 12. Ordet för "känner ilska" i vers 12 är hebr. zaar, det är enda gången det används i Psaltaren och beskriver Guds vrede över orättfärdighet, men används även om att förbanna och tala emot något, se 4 Mos 23:7–8.]
15Se, han [den som inte vill omvända sig, se vers 13] bär (vrider, binder under smärta) ondska inom sig [ordet beskriver hur något vrids och orsakar smärta, det används om födslovånda och smärtan vid barnafödande, men även om ett bindande löfte],
    han är havande med illdåd (elakhet, hårt arbete)
    och föder falskhet (lögner, tomhet). [Jak 1:13–15]
16Han gräver en grop, och gör den djup [den dubbla beskrivningen, att både gräva och göra gropen djup, förstärker hur den ogudaktige lägger ner tid och energi för att fånga en annan människa],
    men faller själv i brunnen (graven) [fällan] han gräver [mitt under sitt arbete]. [Detta var inte tillåtet, se 2 Mos 21:33–34.]
17Hans illdåd (elakhet, lidande, skada; mödas frukt) vänder tillbaka över (ska slå tillbaka på) hans [eget] huvud,
    och över hans [egen] hjässa (över honom själv) kommer hans våld (grymhet, laglöshet, falskhet – hebr. chamas) ner. [Haman utgör ett träffande exempel på dessa verser. Berättelsen om hur Haman försöker förgöra judarna återfinns i Esters bok, se kapitel 3-7. Gud låter ofta människors råhet och oförskämda ondska drabba dem själva, se Ps 9:16–17; 35:8; 140:10–12.]
18Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) för hans rättfärdighet (eftersom han gör det som är rätt, dömer rättvist)!
Jag vill lovsjunga Herrens (Jahves), den Högstes (Elions), namn!

Psalm 8 – Vad är då en människa?

Föregående psalm avslutades med frasen: "Jag vill lovsjunga Herrens, den Högstes, namn", se Ps 7:18. Sedan följer den första psalmen som riktar sig direkt till Gud i lovprisning. Den röda tråden är Guds obeskrivliga storhet. Psalmen tar även upp människans roll i skapelsen och Guds omsorg om henne trots hennes litenhet. Denna storslagna psalm är och har varit en inspirationskälla till många psalmer och lovsånger, bland annat Carl Bobergs "O Store Gud" från 1885, som översatts från svenska till många andra språk.

Författare: David

Citeras:
Vers 3 i Matt 21:16
Vers 5–7 i Heb 2:6–8
Vers 7 i 1 Kor 15:27 och Ef 1:22

Struktur: David både inleder och avslutar med att utbrista "hur majestätiskt" – och detta utgör psalmens inramning. Centralt i vers 5 ställs frågan vad är då en människa? Tre gånger används det hebreiska ordet mah som översätts hur eller vad (vers 2a, 5 och 10). Det hebreiska grundordet för himlar/skyar, shamajim, används också tre gånger (vers 2b, 4 och 9). Uppställningen nedan åskådliggör hur mästerligt inspirerad denna psalm är uppbyggd:

A Hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden, vers 2a
 B Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna, vers 2b
  C En makt mot fiender, vers 3
   D Se på stjärnorna ..., vers 4
    E Vad är då en människa, vers 5
   D´ ... och förstå att du är mindre än Gud, vers 5ba–6
  C´ Människans makt över Guds händers verk, vers 6b–8
 B´ Människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet, vers 9
A´ Hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden, vers 10

81Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till (för) Gittit (vinpress). En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. ["Till Gittit" är troligtvis en musikalisk anvisning, en dåtida känd melodi eller namnet på ett instrument och återfinns bara här och i Ps 81:1; 84:1. Ordet härstammar från gatt som är det hebreiska ordet för vinpress. En del kopplar detta med höstens firande kring bärgningen av vinskörden och lövhyddohögtiden sukkot. Andra tror att psalmen har en koppling till staden Gat och dess speciella instrument eller musikstil. Det var just i den staden som David blev tillfångatagen, se Ps 34:1; 56:1. Som ung hade han även stridit mot Goliat som var från staden Gat. I 1 Sam 17:42–43 hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett "litet barn". Kan det vara den tråden som David tar upp i tredje versen? Oavsett om det är staden eller ordet "Gat" så är betydelsen "vinpress". I ett messianskt perspektiv kan vi se symboliken med hur Jesus krossas som en druva i en vinpress, men också glädjen och festen som skörden ger.]
-
[Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se vers 10.] 2Herre (Jahve), vår Herre (Adonaj) [Gud, du som har all makt],
    hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!
För din ära (ryktet om dig)
    sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns). [Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. Vers 2b hör ihop med vers 9 där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.]
3Från munnen på [små] barn och diande [spädbarn]
    har du upprättat (förberett; lagt grunden till) en makt (styrka; ett starkt fäste)
    på grund av dina motståndare (som ansätter dig)
för att sätta stopp för (tysta) fienden och hämnaren. [Här jämförs små oskyldiga och renhjärtade barn med upproriska och trotsiga fiender. I sammanhanget finns även en kontrast mellan himlarna (vers 2b och 4) och människorna. I jämförelse med universums storhet är även den mäktigaste av människor här på jorden som ett litet spädbarn. Jesus citerar den grekiska översättningen Septuaginta i Matt 21:16.]
4När jag ser dina himlar, dina fingrars verk,
    månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp … [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. Psalmen skiftar också här från tredje person ("vår Gud" i vers 2) till första person ("jag ser") och blir mer personlig.]
5Vad är [då] ett [bräckligt] människosläkte (hebr. enosh)
    att du tänker på (kommer ihåg) det? (Vad är en människa att du lägger märke till henne?)
En människoson ("Adams son") [kommen av jord],
    att du har omsorg om (vakar över) honom?
6Ändå gjorde du honom lite lägre än (nästan som)
    Gud (ett gudaväsen; lät honom sakna lite av Gud – hebr. Elohim/elohim) [Människan lyfts fram i singular maskulin form i vers 5–7, men här åsyftas även hela mänskligheten (kollektivt substantiv). Hebr. enosh betecknar det samlade förgängliga människosläktet (och står också i maskulin form). Stycket citeras i Heb 2:5–8 – då även med ett messianskt perspektiv. Det hebreiska ordet Elohim/elohim (plural) har en bred betydelse från den ende Guden, till gudaväsen, änglar och mänskliga ledare (se även Ps 82). Frasen kan uppfattas som att människan skapades med lite avsaknad av Guds egen storhet. Den grekiska översättningen Septuaginta (som är den som citeras från i Hebreerbrevet) tolkar det som att människan nästan är som änglarna.]
och krönte (omgav) honom med ära och majestät –

     7satte honom att styra (råda; ha auktoritet) över dina händers verk [din skapelse].
Allt har du lagt under hans fötter,

     8alla får och oxar och även de vilda djuren,
9himlens fåglar och havets fiskar
    och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar/vägar).
[I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.]
[Psalmen avslutas och ramas in med samma lovprisning som den inleddes med, se vers 2.] 10Herre (Jahve), vår Herre (Adonaj) [Gud, du som har all makt],
    hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!

Psalm 9-10 – Alef-Bet om Guds ordning

(Ps 9:0) Psalm 9-10 följer en rytm med två verser för varje bokstav. Dock bryts mönstret på några ställen, stycket blir hälften så långt och är bara en vers. Totalt saknas också sju bokstäver helt och hållet från den akrostiska strukturen.

Psalm 9-10 följer en rytm med två verser för varje bokstav. Dock bryts mönstret på några ställen, stycket blir hälften så långt och är bara en vers. Totalt saknas också sju bokstäver helt och hållet från den akrostiska strukturen.

Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9–10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19–20; Ords 31:10–31; Nah 1:2–8.
    De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen tydligare. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord, eller de ord, som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.
    Mycket talar för att Psalm 9 och 10 hör ihop och bildar en enhet. Psalm 9 har en inledning, medan Psalm 10 saknar det. Åtta hebreiska manuskript kombinerar dem och det gör även den arameiska, grekiska och latinska översättningen. Psalm 9 börjar med den första bokstaven Alef och slutar med den elfte bokstaven Kaf. Psalm 10 tar vid och fortsätter med den tolfte bokstaven Lamed och slutar med den tjugoandra och sista bokstaven Tav. Att det är två halvor som hör ihop styrks också av att båda psalmerna har exakt samma längd. Båda psalmerna har vardera 162 hebreiska ord, om man inte räknar med de två förekomsterna av ordet "Sela", se Ps 9:17, 21.

Författare: David

Struktur: Alfabetisk – två verser för varje bokstav.

Det finns störningar i det akrostiska mönstret. Den normala rytmen med två verser för varje bokstav bryts på några ställen. Vissa bokstäver har en kortare text som bara är en vers lång, se Ps 9:6, 7, 18; 10:1, 14, medan andra har längre sektioner, se Ps 9:8–11, 19–21. Totalt saknas också sju bokstäver helt och hållet från mönstret. Bibelkritiker har använt dessa oregelbundenheter som argument för att hävda att manuskripten blivit korrupta. Det är dock ytterst osannolikt att de noggranna skrivarna missade bokstäver i en så tydlig akrostisk psalm. Det är mer troligt att författaren medvetet bryter mönstret för att förstärka budskapet. Första "störningen" finns i vers 6–7. Här är också första gången "ogudaktighet" nämns. Synd och gudsfrånvändhet stör i Guds ordning. I Psalm 10 bryts mönstret helt mellan vers 2 och 11 och sex bokstäver saknas. I detta stycke beskrivs hur den ogudaktige tänker och agerar. Detta är något som helt avviker mot skapelsens ordning, vilket då illustreras med totalt kaos i mönstret, se Ps 10:2–11. Se även kommentarer till Ps 9:10–11.

91Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till [melodin av sången] "sonens död" (hebr. alamot-labben; den grekiska översättningen översätter: ´sonens mysterier´). [Frasen ´sonens död´ eller ´sonens mysterier´ för tankarna till Jesu död och uppståndelse.] En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-

א – Alef

2Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) av hela mitt hjärta!
    Jag vill räkna upp (noggrant återge – hebr. safar) alla (vartenda ett av) dina under (det underbara du gjort)!
3Jag vill vara glad och jubla i dig (hoppa av glädje inför dig)!
    Jag vill lovsjunga (spela; slå an strängar till) ditt namn, du den Högste (Elion)! [Den första hebreiska bokstaven Alef (א) föreställer en oxe som symboliserar styrka. Alef är ledaren – den första och det viktigaste. Fyra verb i "Jag vill tacka", "Jag vill berätta", "Jag vill vara glad" och "Jag vill lovsjunga", börjar med denna bokstav. Av detta förstår vi att det första och allra viktigaste är att tacka, prisa och glädja sig i Gud och vittna om allt gott han gör, se Neh 8:10.]

ב – Bet

4När mina fiender vänder tillbaka,
    stapplar de till sin undergång inför ditt ansikte.
5För du har hävdat min rätt och fört min rättssak,
    du har satt dig på din tron som en rättfärdig domare. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Ordet "vänder tillbaka" börjar på Bet. Det förstärker tillförsikten om att Gud en dag kommer att döma rättvist. David behöver inte själv hämnas sina fiender, det finns inga bakdörrar, han litar på Herren.]

ג – Gimel

6Du har tillrättavisat (rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)!
    Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet "tillrättavisat" börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.]

ד – Dalet [saknas]

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som "de gudlösa" nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se Ps 9:6, 17, 18; 10:2, 3, 4, 13, 15. Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6–7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i Ps 37:36. Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]

ה – He

7Fienden är borta, utrotad för alltid,
    du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Fienden" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både Gimel och He i vers 6 och 7 är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.]

ו – Vav

8Men Herren (Jahve) [i kontrast, se vers 6–7] sitter [på tronen, regerar] i evighet (för evigt),
    han har rest sin tron för att döma [har förberett den];
9och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet,
    han fäller dom (råder, och ska döma) över folken med rättvisa.
[Utan en rättvis dom finns inte rättfärdighet, samma hebreiska rot för "fälla dom" finns i vers 5 där den översätts "rättssak". Användandet av det ordet är ännu en försäkran om att Gud kommer att föra psalmistens talan och döma rättvist.]
10Och Herren (Jahve) är ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) för den förtryckte,
    ett försvarstorn (värn; en fästning, säker höjd) i tider av brist (torka, nöd).
11Och de som känner ditt namn förtröstar på dig,
    för du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I vers 8–11 är det orden "Men" och "och" som börjar med den bokstaven.
    Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se vers 2–3, 4–5, 12–13, 14–15 osv. Dock bröts detta mönster i vers 6–7, när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt och strukturellt läggs nu vers 10–11 till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa "extra" verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.]

ז – Zajin

12Lovsjung (musicera; slå an strängar till) Herren (Jahve) som bor på (tronar, regerar i) Sion,
    berätta om (kungör, förkunna öppet och tydligt om) hans gärningar för folken.
13För han som kräver blod [blod i plural, se 1 Mos 9:5–6] kommer ihåg,
    han har inte glömt de ödmjukas rop. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Bokstaven används i ordet "Lovsjung". Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet "kräver" används är i 1 Mos 9:5, vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk (hebr. anav) beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se Ps 37:11.]

ח – Chet

14Visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahve). Se hur jag plågas av dem som hatar mig!
    Lyft bort mig från dödens portar;
15så att jag kan räkna upp (noggrant återge) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort]
    i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] och glädja mig i din frälsning. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, "Visa mig nåd", i vers 14 som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för "se" i vers 14 har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.]

ט – Tet

16Hednafolken sjönk ner i den grav (djupa grop) de grävde,
    deras egen fot fastnade i det nät de själva lagt ut (gömt, fällan de gillrat).
17Herren (Jahve) har uppenbarat sig, han har verkställt dom,
    den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) fångas (snärjs, trasslar in sig) i sina egna [onda] gärningar. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "sjönk ner" och förstärker hur ogudaktighet och rebelliskhet måste böja sig ned när Herren uppenbarar sig.] Higajon (tala lågmält, be; strängaspel) – Selah. [Uttrycket selah är antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Detta är enda gången ordet higajon används tillsammans med selah och förstärker uppmaningen att stanna upp och fundera på det som just har sagts. Ordet används om att begrunda, lågmält grubbla. Det är också en musikalisk beskrivning, kanske liknande affettuoso – med värme, känslofullt (italienska, från latinska affectuosus). Se även Ps 92:4.]

י – Jod

18De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) ska återvända till (är på väg mot) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    alla hedniska folk som glömmer (ignorerar) Gud (Elohim). [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Ordet "återvända" börjar med denna bokstav och förstärker hur Gud står emot de ogudaktiga. Samma ord används i vers 4 där fienderna "vänder tillbaka" och stapplar mot sin undergång. Ordet "återvända" i hebreiskan har många nyanser och behöver inte bokstavligt betyda att de ogudaktiga redan varit i dödsriket, snarare är betydelsen här att de går i den riktningen. En dag kommer de uppstå och möta den andra döden, se Dan 12:2; Upp 20:11–15. I föregående vers och i denna nämns ordet "den ogudaktige" igen. Förra gången var i vers 6. På nytt blir det en störning i mönstret i psalmen. Istället för att vara två verser är stycket bara en vers, se även Ps 9:6–7; 10:2–11.]

כ – Kaf

19För den fattige ska inte vara glömd för alltid,
    den ödmjukes [som fallit offer för orättfärdighet och blivit förtryckt, hans] hopp är inte heller borta för evigt.
20Stå upp, Herre (Jahve)!
    Låt inte människor ha makten (överhanden)!
    Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
21Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve).
Låt hednafolken förstå att de bara är människor. [Det hebreiska ordet morah används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för "lärare". Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser morah som en felstavning av hebreiska mora som betyder "vördnad, skräck och fruktan".
    Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Ordet "För" börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se vers 17–18. Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i Rom 10:14 hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då vers 10 och 11 lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med vers 21. I vers 18 nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Psalm 10 är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Det är en fortsättning på Psalm 9 som utgår från tio av de elva första hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. I denna psalm fortsätter mönstret och börjar med den tolfte bokstaven Lamed. Dock sker några avbrott för att åskådliggöra hur ogudaktighet och ondska stör Guds ordning.

Citeras: Vers 7 i Rom 3:14

ל – Lamed

101Varför, Herre (Jahve), står du långt borta
    och döljer dig [dina ögon, ditt ansikte] i tider av brist (torka, nöd)? [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet "Varför" börjar med denna bokstav och förstärker frågan varför det ibland verkar dröja innan Herren griper in. Varför upplevs det som om Gud står långt borta, han är ju störst, på samma sätt som Lamed sticker upp och utmärker sig, borde väl Gud synas här på jorden? En del av svaret kommer i vers 2–11 där ogudaktighet stör Guds ordning och skymmer honom.]

Total oordning utan Gud

[Mellan vers 2 och 11 bryts det akrostiska mönstret helt. Mellan Lamed i vers 1 och Qof i vers 12 borde följande sex bokstäver ha kommit: Mem, Nun, Samech, Ajin, Pe, Tsade – מ, נ, ס, ע, פ, צ. Temat i detta stycke är hur de ogudaktiga tänker och agerar. När människorna inte vill ha med Gud att göra blir det totalt kaos i samhället. Guds perfekta ordning och struktur störs, vilket rent litterärt också förstärks av den akrostiska oordningen och oregelbundenhet i versernas längd. Guds fullkomliga tal är 7 och människans tal är 6, eftersom människan skapades på sjätte dagen. Den anspelningen till människans tal kan vara att det just är sex bokstäver som saknas. Se även Ps 9:6, 18; 10:6 för fler "störningar" i mönstret när den gudlöse nämns.] 2I övermod (stolthet, arrogans) jagar den gudlöse (förföljer och brinner den ondskefulle som en löpeld efter) den svage (ödmjuke),
    de fångas av deras smidda planer.
[Ordagrant är frasen "i/av högmod gudlös brinner/jagar svage." Det hebreiska ordet dalak används 9 gånger i GT. Ungefär hälften av gångerna är betydelsen att starta en eld och att brinna, se Ps 7:14; Hes 24:10. Den andra hälften är betydelsen att förfölja/jaga, se 1 Mos 31:36. Ordets ursprung har att göra med hur en låga brinner och jagar veken. Den vanligaste tolkningen är att stoltheten och högmodet hos den ogudaktige brinner och jagar den svage. Det går också att se elden som den plåga och grymhet som den svage får uppleva under förföljelse, se Dan 3. I den andra delen syftar "de" antingen på de svaga som utsätts för de ogudaktigas onda planer eller på de gudlösa som ofta fångas i sina egna fällor de satt upp, se Ps 7:16.]
3För (ja, anledningen är att) den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle)
    prisar (ropar "halleluja", berömmer sig av, är stolt över) sin egen aptit (lystnad, sina begär),
    och välsignar den girige [den som rånar och stjäl] och föraktar Herren (Jahve). [Versen börjar med ordet "för" (hebr. ki) och kopplar ihop vers 3–11 med föregående inledande text i vers 2 eller vers 1. Det kan vara en förklaring till den gudlöses högmod och agerande mot de svaga i vers 2 eller höra ihop med psalmistens inledande fråga varför Gud upplevs stå långt borta i vers 1. Ordet ger avstamp för en fortsatt tanke som nu utvecklas mer i detalj. Läsaren kommer i följande verser få en inblick i den gudlöses ord, tankar och resonemang. Versens andra del kan också översättas "den som rånar andra föraktar Herren". Oavsett exakt översättning är huvudbetydelsen tydlig. Den ogudaktige prisar ogudaktighet och föraktar Herren.]
4Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) säger i sitt högmod (ordagrant "höjer föraktfullt sin näsa i vädret"):
    "Han [Gud] kommer inte efterfråga (söka, ställa mig till svars), det finns ingen Gud (han bryr sig inte)."
    [Alternativ översättning: "den gudlöse söker inte Gud", men Ps 10:13 gör att det är troligare att det är Gud som ska hålla räkenskap.]
[Den ogudaktige fruktar varken Gud eller människor:]
5Han går rakt fram på sin väg [skyr inga medel för att nå sina mål],
    höga är dina domslut (förordningar) [dina instruktioner, Herre], långt från [högt över, utom synhåll för] honom,
    han fnyser åt (föraktar, talar mot, blåser bort, bokstavligen "andas" på) sina fiender. [På samma sätt som i vers 2 och 4 är det oklart vem som är subjektet. Det kan vara den gudlöse som föraktar och fnyser åt sina fiender, eller Gud som talar mot eller blåser bort den ogudaktige, se även Ps 2:4.]
[Hans framgångar gör honom självsäker:]
6Han tänker (säger i sitt hjärta): "Aldrig att jag ska vackla,
    ingen olycka ska någonsin (genom alla generationer) drabba mig."
7Hans mun är full av förbannelse (han åkallar onda krafter för att bringa olycka till hans fiender),
    av oärligheter (svek, falska löften) och hot (förtryck),
    under hans tunga [till en början dolt] finns [giftiga ord av] ondska och olycka. [Paulus citerar från denna vers i Rom 3:14, utifrån den grekiska översättningen. Där finns kopplingen till giftormen som har sitt gift i nacken.]
8Han ligger i bakhåll nära byarna (städer utan skyddsmur),
    i smyg vill han dräpa den oskyldige;
    hans ögon spanar efter (lurar på) den hjälplöse (svage, det olyckliga offret).
9Han ligger i bakhåll, gömd, som ett lejon i ett snår;
    han ligger på lur, väntar på att fånga den svage;
    han fångar honom genom att dra in sitt nät.
    
10Han hukar sig [som ett lejon som gör sig redo för språng], lägger sig på lur,
    kastar sig över (överfaller) den hjälplöse (svage, det olyckliga offret) med sin styrka. [Ordet "styrka" står här i plural kan syfta på lejonets klor eller tänder. Pluralformen skulle också kunna referera till den ogudaktiges kumpaner, eller så används den för att förstärka att hans styrka är mycket stor.]
11Han tänker (säger i sitt hjärta):
    "Gud (El) har glömt det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig." [Vers 4 och 11 ramar in beskrivningen av den ogudaktige med hans citat om att Gud inte skulle ställa någon till svars och se vad som sker. Även vers 13 har liknande citat. Efter sex saknade bokstäver återupptas det akrostiska mönstret nu i vers 12.]

ק – Qof

12Stå upp, Herre (Jahve)! Gud (El), lyft din hand,
    glöm inte de ödmjuka (förtryckta på grund av orättfärdighet, de som har böjt sig inför dig och söker dig).
13Varför får den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) förakta (häda) Gud (Elohim)? [Hur kan du tillåta det?]
    Han tänker (säger i sitt hjärta): "Du kommer inte ställa mig till svars (begära något, söka, efterfråga något från mig)." [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Stå upp" som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av vers 13 skiftar från tredje till andra person, från "han tänker" till "du säger". Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven Qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!]

ר – Resh

14Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11],
    ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg),
    för att ge (lägga) det i din hand.
[Uttrycket "ge i din hand" måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha "sett" med ögonen är det nu dags att agera med "handen" och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.]
Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig;
    du är den faderlöses hjälpare. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Du ser" börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även Ps 9:6–7, 18.]

ש – Shin

15Bryt av (krossa) den gudlöses och den ondes arm [bildspråk för styrka, kraft och makt].
    Sök (leta, ställ dem till svars för) deras ondska (ogudaktighet) tills du inte hittar den mer.
[Ordet sök (hebr. darash) används i vers 4 och 13 i betydelsen "ställa någon till svars". Samma betydelse finns även här, dock i en mer poetisk fras som ordagrant är: "sök tills du inte längre hittar".]
16Herren (Jahve) är kung för evigt och i oändlighet,
    de främmande folken (hednafolken) är borta ur hans land. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Bryt av" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att krossa de ogudaktiga.]

ת – Tav

17De ödmjukas (förtrycktas) längtan (begär, hunger, törst, vädjan) har du hört [och du kommer att gripa in], Herre (Jahve),
    du styrker deras hjärtan (uppmuntrar dem), du lyssnar uppmärksamt på (vänder ditt öra mot) dem [när de ber],
18för att upprätta (ge rätt åt) den faderlöse och den nedtryckta (krossade),
    så att ingen på jorden längre kan skrämma dem. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "längtan" i vers 17 börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud hör den som väljer att ödmjuka sig inför Gud och be till honom, se Ps 37:11. Som den sista punkten är detta också en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster som startade i Psalm 9.]

Psalm 11 – Fly inte, förtrösta på Herren

Denna psalm uttrycker förtröstan och hopp mitt under förföljelse och hot. Psalmen är uppbyggd på en dialog där slutet av vers 1 fram till vers 3 är en uppmaning att fly. Det kan vara Davids vänner som uppmanar honom att ge upp och fly eller så är det en inre dialog. Den inleds och avslutas med full tillit till Herren.

Bakgrund: Det finns flera händelser i Davids liv som kan ha gett upphov till denna psalm. Under många år fick David fly för Saul som var ute efter hans liv. Omkringliggande nationer anföll och även hans egen son Avshalom attackerade honom. Att ingen exakt händelse refereras gör att psalmen lättare kan appliceras och bli en personlig bön när vi frestas att ge upp.

Författare: David

Struktur: Psalmen består av två sektioner som båda börjar med en poetisk beskrivning av Herren och avslutas med prepositionen ki (översatt "för") och ordet rättfärdig, se vers 3 och 7.

1. Förtröstan – följt av råd från de gudlösa, vers 1–3
2. Förtröstan – i respons till de ogudaktigas råd, vers 4–7

111Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av David.
-

Del 1

I Herren (Jahve) har jag tagit min tillflykt. [Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, "har tagit min tillflykt" beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Han är på klippan och det finns inget behov av att hitta flyktvägar.] Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som [skrämda, hjälplösa] fåglar [till eller från] ert berg. [Uttrycket 'som en fågel' används som en bild på någon som är jagad, se Klag 3:52. Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judéen måste fly till bergen, se Matt 24:16. Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem.
    I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]
2För se, de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som aktivt tar avstånd från Gud, hatar hans bud, se Ps 10:2–11] spänner bågen,
    de har lagt pilen på strängen och siktar,
    för att i mörkret (i hemlighet) skjuta på dem
    med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").

3För när grundvalarna [grunderna i samhället, värderingar, moral] rivs ned [när de ogudaktiga har framgång och rättfärdiga lider],
    vad kan den rättfärdige uträtta då?" [Ett ovanligt hebreiskt ord används för grundvalarna. Ett närbesläktat ord på ugaritiska, ett syriskt skriftspråk från 1400–1200 f.Kr., används för att beskriva den nedre delen och basen av ett berg eller en klippa. Utifrån föregående vers och det som följer är det bildspråk på ett samhälle där moralen är i upplösning. Här i vers 3 avslutas citatet som ger David rådet att fly. Detta i kontrast till nästa del av psalmen.]

Del 2

4Herren (Jahve) är i sitt heliga tempel,
    Herrens tron är i himlen,
hans ögon ser,
    hans blick (ordagrant: "ögonlock", beskriver hur Gud fokuserar blicken och)
    granskar (prövar, utrannsakar) människorna (Adams barn). [Ordet "ögonlock" används bara två gånger i Psaltaren. I Ps 132:4 är det i betydelsen att inte unna sig någon sömn. Gud ser allt, även det som sker i mörkret, se vers 2.]
5Herren prövar (utrannsakar) [både] den rättfärdige och den gudlöse,
    men han (hela hans varelse – hebr. nefesh) hatar den som älskar våld (terror, laglöshet, plundring – hebr. chamas).
    [Hebreiskan har inte komma, versen kan även översättas: "Han prövar den rättfärdige, men han hatar den gudlöse och den som älskar våld."]
6Låt Herren göra så att det regnar glödande kol och svavel över de gudlösa,
    en brännande het vind är vad de förtjänar (ordagrant "är deras bägares del"). [Det är Davids önskan att Herren dömde de ogudaktiga på en gång. Eld och svavel för tankarna till domen över Sodom och Gomorra och domen mot Gog, se 1 Mos 19:24; Hes 38:22.]
7För Herren är rättfärdig och älskar rättfärdighet,
    den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg) ska få se hans ansikte. [Två närbesläktade ord för rättfärdig används här. Det första ordet är tsedaqah som används om Herren. Det andra ordet som översatts "uppriktig" är jashar. Båda orden är abstrakta men det sistnämnda används konkret för att beskriva en rak/jämn väg. Samma ord används i kombination med hjärta och översätts "uppriktiga hjärtan" i vers 2. Att se Herrens ansikte är inte möjligt för en syndig människa, se 2 Mos 33:20, men den som vandrar på Guds väg kommer en dag att få se honom, se Upp 22:4.]

Psalm 12 – Människors och Guds ord

(Ps 12:0)

Denna psalm handlar om vikten av att tala rätt. Inom judendomen betonas att det speciella med människan – en besjälad varelse – just är förmågan att kommunicera och uttrycka sig. I Bibelns första verser läser vi hur Gud skapar genom det talade ordet. I Ps 34:14 uppmanas vi att vakta tungan från ondska, svek och lögn. Den som är felfri i sitt tal är fullkomlig, säger Jakob i sitt skarpa brev till "de tolv stammarna i förskingringen", se Jak 3:2. Han fortsätter sedan med att beskriva vilken makt tungan har och att resultatet av obetänksamma ord kan liknas vid hur en skogsbrand sprids.
    Psalmen handlar om Guds sanning och människors lögner. Rent bokstavligt står grundtextens ord för sanning stadigt på två fötter, medan ordet för lögn vacklar på ett ben.

Sanning
Det hebreiska ordet för sanning är emet och består av tre bokstäver: Alef, Mem och Tav. Alef inleder även det hebreiska alfabetet, Mem återfinns i mitten och Tav står som den 22:a och sista bokstaven. Alla tre bokstäverna har var och en två beröringspunkter med den tänkta baslinjen och står stadigt. Typografiskt har Alef och Tav också en "fot" på sin vänstra kant. Ordet emet kommer från aman som just betyder stadig och stabil.

Lögn
Ordet för lögn är på hebreiska sheqer och består också av tre bokstäver: Shin, Qof och Resh. Var och en av dessa har bara en beröringspunkt mot den tänkta baslinjen och Qof går nedanför den. Shin utgör den 21:a bokstaven, Qof den 19:e och Resh den 20:e. Rabbiner brukar skämtsamt säga att den 22:a bokstaven Tav redan är upptagen för sanningen, men att lögnen försöker komma nära och tar bokstaven intill. Den kristne författaren C.S. Lewis skriver: "Genom att blanda in ett stänk av sanning hade de gjort sin historia ännu trovärdigare." Lögnens tre bokstäver är i oordning och balanserar på en ytterkant av alfabetet till skillnad från sanningen som vilar på hela alfabetet.

Det hebreiska språket förstärker hur sanningen tar in helheten och är väl balanserad. Lögnen däremot är ensidig och vacklar i varje del. Summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160. Jesus säger: Jag är Alfa och Omega. Den förste och den siste. Före allting och slutet av allt, se Upp 22:13. Alef och Tav motsvarar grekiskans Alfa och Omega. Tecknet för Mem föreställer vatten och symboliserar liv. När Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet, Joh 14:6, så representeras det fullt ut i ordet emet. Det hebreiska ordet för sanning utgörs alltså av att Alef och Tav skyddar och omsluter Mem på livets väg!

Bakgrund: Anges inte, men det tillfälle där Saul dödar 85 präster och deras familjer skulle kunna vara en händelse som gett upphov till denna psalm, se 1 Sam 22:17–19.

Författare: David

Struktur:
Psalmen har ett kiastiskt mönster som ramas in av hebreiskans ben adam, översatt "människors barn" eller "människorna", se vers 2 och 9.

A Gud tilltalas i bön, de goda är borta, vers 2–3
  B Det talas om Gud, de onda citeras, vers 4–5
    C Centralt finns Guds svar, han citeras, vers 6
  B´ Det talas om Gud, hans löften, vers 7
A´ Gud tilltalas i bön, ondskan tilltar, vers 8–9

121Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

På den åttonde. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. [Den åttonde (hebr. sheminit) kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. Symboliskt kan "den åttonde" också förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används i två psalmer, här och i Psalm 6 som har liknande tema, se Ps 6:1 för fler kommentarer.]
-
[Psalmen inleds med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] 2Hjälp, Herre (Jahve)...
    för [det verkar som om] troheten är borta (det finns inga fromma längre),
    de lojala (trofasta) [människorna] finns inte kvar bland människorna (människors barn, ordagrant "Adams barn").
3Alla ljuger för varandra,
    med insmickrande ("halt") tal (läppar),
    och med ett dubbelt hjärta talar de (inkonsekvent, ombytligt, opålitligt). [Ordagrant "med ett hjärta och ett hjärta", vilket är motsatsen till "ett hjärta", se Jer 32:39; Hes 11:19. Jakob använder ett liknande ord "två-själad" för någon som kastas hit och dit mellan tro och otro, i sitt brev, se Jak 1:7–8. Ett brev som också tar upp lögn och tungans makt, se Jak 1:26; 3:5; 3:8–9.]
4Låt Herren tysta (utplåna) alla smickrande ("hala") läppar,
    den tunga som talar stora (vidlyftiga, skrytande) ord.
5De säger: "Vår tunga ger oss makt (seger),
    våra läppar tillhör oss (vi kan säga vad vi vill),
    vem är herre över oss?"
6På grund av förtrycket (plundringen, våldet) mot de svaga (förtryckta),
    på grund av ropen (klagan, jämret av smärta) från de hjälplösa,
    [därför, som ett svar på detta] reser sig nu Herren (Jahve) upp och säger:
    "Jag ska ge dem den räddning (frälsning) de längtar efter."
[Centralt i det kiastiska mönstret finns huvudpunkten att Gud hör bön och kommer att gripa in!]
7Herrens (Jahves) löftesord är rena (felfria) löftesord,
    liksom silver som renats i en smältugn på marken,
    sju gånger [Ps 18:31; 119:140]. [Den första raden har inget verb och är ordagrant: "Löftesord JHVH löftesord rena" (hebr. imrot JHVH imrot tesorot). Ordet för löfte (hebr. imrah) upprepas två gånger och omgärdar Herren. Guds namn står parallellt med ordet rent (hebr. tahor) som används för att beskriva rent guld (2 Mos 25:31). Skrivsättet kommunicerar att Guds löftesord är rent eftersom Gud själv är ren. Talet sju står för fullkomlighet. Silver renades några gånger tills det mesta av slagget var borta, Guds ord är fullkomligt (sjufaldigt) rent. Den grekiska översättningen Septuaginta skriver "bränd och prövad på jorden". I det större kiastiska mönstret står Guds rena löftesord i kontrast till smickrande ord i vers 4–5.]
8Du, Herre (Jahve), ska bevara dem [de svaga och hjälplösa i vers 5],
    du ska alltid beskydda var och en av dem från detta [onda] släkte.
9De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) går (vandrar, stryker, paraderar) omkring på alla sidor
    [överallt, som vilddjur redo att förgöra],
    när det usla (omoralen, dåraktiga) upphöjs av människorna (människors barn). [Versen är svåröversatt. Ordet "usel" (hebr. zullut) används bara här men utifrån närbesläktade språk kan det betyda något i stil med "moraliskt dåraktigt beteende". Jesaja skriver hur människor kommer att kalla ont för gott och gott för ont, se Jes 5:20.]

Psalm 13 – Hur länge

Psalmen inleds med fyra upprepningar av frågan "Hur länge?" Genom tiderna har just denna psalm varit en tröst för det judiska folket när de förts bort i exil och man ställt frågan: "Hur länge ska vi lida?" Det går också att se psalmen som en inre dialog där David frågar sig vad syftet är med den prövning som han går igenom. Istället för att skylla på andra så rannsakar en troende sitt hjärta. Här finns den stora skillnaden mellan Saul och David. Saul skyllde ifrån sig, medan David var snabb att omvända sig.

Författare: David

Struktur:
1. Klagan mitt i en kris, vers 2–3
2. Bön om befrielse, vers 4–5
3. Förtröstan och tacksamhet mitt i prövningen, vers 6–7

131Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
2Hur länge, Herre (Jahve);
    ska du glömma (ignorera, inte bry dig om) mig för evigt?
Hur länge
    ska du dölja (gömma) ditt ansikte för mig?
3Hur länge måste jag grubbla (planera, rådslå) inom mig,
    och dagligen (dag efter dag) ha sorg (bedrövelse) i mitt hjärta?
Hur länge
    ska min fiende dominera (vara upphöjd) över mig?
4Se på mig (överväg, tänk på mig),
    svara mig Herre (Jahve), min Gud (Elohim),
ge ljus åt mina ögon,
    annars somnar jag in i dödens sömn.
5Då skulle min fiende säga:
    "Jag har besegrat (övermannat) honom!"
Då skulle mina motståndare glädja sig
    över mitt fall (när jag vacklar och blir omkullkastad).
6Men jag förtröstar på (litar på) din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
    mitt hjärta gläder sig i din frälsning (befrielse, framgång, seger).
Jag vill sjunga till Herren,
    för han har behandlat mig väl (är så god mot mig; kommer att kompensera mig).

Psalm 14 – Gudlöshetens dårskap

Psalm 14 och Ps 53 är snarlika. Det som skiljer dem åt är några ordval, instruktionerna i den första titelversen och vers 5–6. Psalm 14 använder gudsnamnet JHVH i vers 2, 6 och 7 medan Psalm 53 använder sig av det mer generella ordet Elohim för Gud.
    På Bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen "det finns ingen Gud" i vers 1 syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Psalmens budskap riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är naval och kommer från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar, se även inledningen till Ordspråksboken för de olika orden för dåre i hebreiskan. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval. Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se 1 Sam 25:25. När David nu sjunger ut det hebreiska ordet naval i denna psalm, finns säkert associationen i Davids bakhuvud till denne man med samma namn som personifierar dårskap.

Citeras: Vers 1–3 citeras sammanfattande i Rom 3:10–12

Författare: David

Struktur:
1. Dårens gärningar, vers 1b–4
2. Guds dom, vers 5–6
3. Bön om frälsning, vers 7

141Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av David.
-
Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv):
    "Det finns ingen Gud (han bryr sig inte)." [Ps 10:4]
De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer),
    de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda.
    [Ordet "fördärvade" används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se 1 Mos 6:11.]
2Herren (Jahve) skådar ner från himlen
    på människosläktet (Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
    någon som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [På samma sätt som föregående vers för även denna tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
3Alla (varenda en) har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
    tillsammans – alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
    ingen gör det som är rätt,
inte en enda en. [Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10–12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta" (hebr. alach) är ovanligt. Det återfinns bara i den parallella psalmen Ps 53:4 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6.]
4Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
    de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
    de åkallar inte (ropar inte i bön till) Herren (Jahve). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
5Där står de, helt skräckslagna (ordagrant "förskräckta förskräcks de"),
    eftersom Gud är med de rättfärdigas släkte (står på deras sida).
6Ni förlöjligar (hånar, gör om intet) den förtrycktes (svages) planer [försöker ta bort deras hopp, försöker förvirra dem],
    men Herren (Jahve) är hans tillflykt.

7O, att Israels frälsning
    skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
När Herren (Jahve) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap),
    då ska Jakob jubla och Israel glädjas!

Psalm 15 – Vem får bo på ditt heliga berg?

Denna psalm tar upp frågan om vad som krävs för att närma sig Herren. Gud är helig, och den som närmar sig måste vara ren och helgad. I ljuset av hela Bibelns budskap blir behovet av Jesu verk på korset tydligt. Jesus öppnar vägen för gemenskap med Gud, se Heb 10:19–20; Matt 27:51.

Bakgrund: Ingen specifik händelse anges, men det skulle mycket väl kunna vara när arken fördes tillbaka till Jerusalem och Uzza dog. Det var en tid då David säkert ställde dessa frågor, se 2 Sam 6.

Författare: David

Struktur: Det går att se 10-12 punkter som associerar till de tio budorden. Det finns även en kiastisk struktur:

A Vem får vara hos Herren, vers 2
  B Den som lever rent, rättfärdigt och talar sanning, vers 2
    C Den som inte... tre punkter vers 3
      D föraktar – verb, vers 4a
        E den förkastade – objekt, vers 4b
        E´ de som fruktar Gud – objekt, vers 4c
      D´ ära – verb, vers 4d
    C´ Den som inte... tre punkter, vers 4e-5a
  B´ Den som gör så – lever rätt, vers 5b
A´ Står fast och får bo hos Herren, vers 5c

151En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
Vem får vistas (ha sin temporära boning) i ditt tabernakel?
Vem får bo (ha sin permanenta boning) på ditt heliga berg? [Som svar på dessa frågor följer ett antal satser föreskrifter. Växelvis uttrycks de i vad som ska göras och vad som inte ska göras. Gud är helig och begär fullkomlighet i ord och handling. Psalmen har flera beröringspunkter med de tio budorden, se 2 Mos 20:1–17. Psalmen har ibland kallats "Davids Bergspredikan", se Matt 5:20. Jesus avslutar sex punkter i Bergspredikan med orden "Var fullkomliga på samma sätt som er Fader är fullkomlig", se Matt 5:20, 48. Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd.]
[Tre krav:]
2Den som lever rent (helhjärtat, är uppriktig, har integritet),
    och handlar rättfärdigt (gör det rätta, dömer rättvist),
    och talar sanning i (av) hjärtat (den som är ärlig).
[Tre krav, uttryckt i negationer:]
3Den som inte förtalar (vandrar runt; spionerar – hebr. ragal) med sin tunga [sprider rykten],
    som inte gör ont mot (skadar) sin nästa (vän, granne, medmänniska),
    som inte försöker förolämpa (kränka) sin närmaste (den som står nära). [Dessa tre fraser inleds alla med ordet "inte" som förstärker att detta är något som verkligen inte ska göras. Temat är vad som sägs om andra, se även Jak 3:2–11. Ordet för "sin nästa" (hebr. reah) är ett vanligt ord som översätts "nästa" eller "granne". Ordet kommer från ett verb som betyder "att ha samröre med" och "att tillhöra" och inkluderar alla människor. Det sista ordet "sin närmaste" beskriver någon som är nära. Det är en utstuderad ondska att skada någon som står nära.]
4Den som föraktar
    den förkastade [inte ärar och beundrar den som medvetet valt att lämna Gud].
    De som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve),
dem ärar han. [Detta är psalmens centrum och huvudpunkt. Den hebreiska ordföljden förstärker detta genom att forma ännu en kiasm här där verben ramar in satsen.]
[Tre krav, uttryckt i negationer:]
Den som inte överger ett löfte även om det skadar (är ofördelaktigt för) honom själv,

     5som inte lånar ut pengar för ockerränta,
    som vägrar att låta sig mutas (ta mutor) för att fälla en oskyldig. [Prefixet i det hebreiska ordet för ockerränta, be-neshech ("genom" ränta), indikerar att motivet för att ge lånet är just räntan. Det är genom räntan man vill öka sitt välstånd. Ordet kommer från verbet "att bita" och beskriver hur den som lånar ut får en andel av summan. Att utnyttja någon i beroendeställning på detta sätt är något avskyvärt, se Hes 18:13. Torah (Mose undervisning) uppmanar att låna ut pengar utan ränta till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se 3 Mos 25:35–37; 2 Mos 22:25; 5 Mos 23:19–20.]
[Nu följer ett sammanfattande krav som tematiskt hör ihop med vers 2.]
Den som gör så (har för vana att leva så)
ska aldrig falla (vackla, bli omkullkastad).
[Den som gör så får visats och bo hos Gud. Här kommer svaret på de inledande frågorna i vers 1.]

Psalm 16 – Förtröstan på Herren

Psalmen uttrycker en förtröstan på Herren. Två hot utmanar denna förtröstan. Den första är människor som tillber andra gudar; den andra är fruktan för döden. Det går också att se psalmen i ett profetiskt, messianskt ljus. Den talar då om Jesus och hans mänskliga känslor, hur han får lida och vinner seger över graven, uppstår och blir satt på Faderns högra sida. Både Petrus och Paulus som citerar från denna psalm applicerar orden till Jesu uppståndelse.

Citeras:
Vers 8–11 citeras av Petrus i Apg 2:25–28
Vers 10b citeras av Paulus i Apg 13:35

Författare: David

Struktur:
1. Inledande förtröstan på Herren, vers 1b–2
2. Beskrivning av de heliga vs avgudadyrkare, vers 3–4
3. Herren är min välsignelse, vers 5–6
4. Lovprisning, vers 7–8
5. Avslutande förtröstan, vers 9–11

161
(Ps 16:1)

En Michtam [en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras]. Av David. [Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med "inskription i sten", vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Psalmen beskriver alltså något som är värt att gravera in i guld för all framtid och den kan innehålla dolda element.
    Ordet används bara här och i titeln på fem andra psalmer, se Ps 56:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. Alla dessa psalmer som inleds med ordet michtam, är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmerna användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.]
-
Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El),
    jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.
2Jag säger till Herren (Jahve): "Du är min Herre (Adonaj),
    jag har inget gott (ingen lycka, glädje, rikedom) utanför dig." [Psalmisten uttrycker sitt fulla beroende av Gud. Här finns inte plats för kompromiss och religionsblandning. Ordet gott innefattar allt från moralisk godhet till materiellt välstånd. Hos Gud finns godhet, glädje, lycka, välbehag och allt skönt och vackert.]
3De heliga (Guds utvalda) [församlingen] som finns i landet (världen),
    de är de majestätiska (ädla, härliga) som har allt mitt välbehag (min glädje).
    [Ordagrant "till de majestätiska står all min begäran."]
4De som springer efter (väljer) andra gudar mångdubblar (multiplicerar) sina problem (bedrövelser, sorger, smärtor).
    Jag vill inte offra drickoffer av blod till dem,
    eller ta deras namn på mina läppar [svära en ed på deras namn]. [Vers 3–4 är svåröversatta. De heliga skulle kunna syfta på Guds änglar, se Ps 89:6–8, men eftersom de "är i landet" är det troligare att det handlar om Guds folk eller det religiösa ledarskapet, se Ps 34:10; 2 Krön 35:3. Vers 4 är ännu svårare att översätta. Versen kan beskriva de israeliter som utöver Herren också tillber andra gudar, så kallad synkretism, eller ren avgudadyrkan. Oavsett så är poängen att dessa mångdubblar sina sorger eftersom dessa tyranniska avgudar kräver avskyvärda riter och offer. Det är ironiskt att denna vers om just avgudadyrkan är svårtydd. Det förstärker faktiskt litterärt poängen att avgudadyrkan är något obegripligt i Guds ögon och något vi inte ska ägna oss åt!]
5Herren är min arvedel, min bägare [min lott, jag vill bli fylld av dig Herre, se Ps 23:5].
    Du är den som kontinuerligt uppehåller (bevarar, stödjer, försäkrar) min framtid (lott, mitt arv).
6Underbara bördiga marker har blivit utmätta åt mig,
    [ordagrant "repen/avgränsningarna har fallit/uppmätts ljuvligt"]
    jag har ett gott arv (jag är nöjd och belåten med mitt arv).
7Jag vill välsigna Herren (proklamera Jahve värdig att lovas), han som har väglett mig (varit min rådgivare),
    ja, om nätterna korrigerar (lär, instruerar) mitt innersta (samvete, ordagrant "mina njurar", sätet för känslor och dolda motiv) mig.
    [Nätter kan vara bildligt för nätter av bön, men också mörka stunder, sjukdom, ensamhet, osv., se Ps 4:5.]
8Jag har ständigt Herren (Jahve) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt),
    eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).
9Därför gläder mitt hjärta sig och mitt inre (ordagrant "min ära", heder) jublar.
    Ja, min kropp får (kan) vila i trygghet.
10För du ska inte lämna mig (min själ, min person – hebr. nefesh) åt (till) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    du låter inte den som följer dig (din trogne, helige) se avgrunden.
[David talar profetiskt om Jesus som även på korset kunde vara trygg att Gud skulle låta honom återuppstå.]
11Du visar mig (förklarar, tillkännager, kungör) livets stig (välkända, upptrampade gångväg).
    Stor (total, sprudlande) glädje finns i överflöd i din närvaro (inför ditt ansikte),
    ljuvlighet (fröjd, sötma, behag, härlighet) för evigt (ständigt, alltid) på din högra sida (i din högra hand). [Liv och glädje, närvaro och ljuvlighet är i grundtexten i plural, vilket betonar Guds oräkneliga tillgångar och välsignelser. Det finns också en koppling till hur Gud ger uppenbarelse och hjälp att välja rätt väg när vi söker hans ansikte. Hans högra hand är full av ljuvliga, goda gåvor som han är redo att ge!]

Psalm 17 – Beskydda mig som din ögonsten

Psalmen är en bön om hjälp. Den har likheter med föregående psalm. Jämför fraserna "Din högra hand" (Ps 16:11; 17:7), "Jag sätter min tillit till dig" (Ps 16:1; 17:7) och "Bevara mig" (Ps 16:1; 17:8).

Författare: David.

Struktur: Psalmen har tre delar. Varje del börjar med en vädjan följt av en förklaring.

1a. En första vädjan, vers 1–2
1b. ... för jag är oskyldig, vers 3–5
2a. En andra vädjan, vers 6–9
2b. ... för fiender omringar oss, vers 10–12
3a. En sista vädjan, vers 13–14
3b. ... för jag förtröstar på dig, vers 15

171En bön (vädjan, förbön – hebr. tefillah). Av David. [Detta är den första psalmen som använder hebr. tefillah i inledningen, se även Ps 86:1; 90:1; 102:1; 142:1. Av de minst 12 olika ord som används för bön är detta bland de vanligare. Det kan ha att göra med verbroten palal att falla ner.]
-

Del 1

Hör, Herre (Jahve), rättfärdighet! [Den korta öppningsfrasen är svår att översätta. Ordet "rättfärdighet", som i hebreiskan är ett substantiv, kan tolkas som att bönen gäller en rättfärdig sak eller att författaren anser sig vara rättfärdig och oskyldig. Ett sätt att översätta skulle kunna vara: "Hör rättfärdigheten som talar genom mig." Ordet "rättfärdighet" kan också fungera som ett adjektiv som belyser Guds karaktär. Det blir då en önskan om att Gud i sin rättfärdighet ska höra Davids bön och gripa in och skipa rättvisa. Den trevande inledningen kan vara medvetet formulerad öppen för flera tolkningar. Psaltarpsalmernas texter är också skrivna till musik som förstärker orden, känslan och stämningen. Efter ett musikaliskt intro på harpa kanske den första frasen viskas fram med en paus mellan varje ord: "Hör, Herre, rättfärdighet." Efter ytterligare ett instrumentalt parti görs sedan en ny ansats som formar en fullständig mening:] Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop!
Lyssna till (vänd ditt öra mot) min bön,
    den kommer inte från falska läppar (det är ärliga sanna ord).
2Låt domen (ditt beslut i mitt rättsfall) komma från din närhet (ditt ansikte),
    dina ögon ser (skådar, avgör) vad som är rätt och riktigt (ditt perspektiv är rättvist).
3Du har prövat mitt hjärta (mina inre motiv),
    du har besökt mig på natten [då vi inte är sysselsatta med allt vardagligt och har tid att tänka och reflektera över livet],
    du har noga rannsakat (som en smältdegel renar silver och guld) mig [även på dagen då vi interagerar med andra människor, se Ps 12:7] men finner inget.
Jag har bestämt mig för att inte överträda (säga något ont, synda) med min mun.
4Vad gäller människors handlingar [vad de onda sysselsätter sig med, hur de lever sina liv],
    har jag med hjälp av dina läppars ord (dina instruktioner, din vägledning)
    iakttagit [och på så sätt undvikit] våldsverkarens stigar (sätt att leva, välkända, upptrampade gångvägar).
5Mina steg går stadigt på dina vägar (spår, välkända leder – jag har följt dina instruktioner; levt mitt liv efter ditt Ord),
    mina fötter har inte stapplat (jag har inte vacklat, vikit av från din väg). [Två vägar beskrivs i dessa två verser: Guds väg och våldsverkarens väg. Den rättfärdige kan lära sig även från de ogudaktiga genom att betrakta deras livsval och konsekvenser.]

Del 2

6Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig,
    för du svarar mig, Gud (El)!
vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    hör mina löftesord (hebr. imrah).
7Visa mig en särskild (extra mycket) nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed)
    [i den hårt ansatta situation jag är i just nu behöver jag ett mirakulöst ingripande],
    du som med din högra hand (din makt) räddar den som tar skydd (har sin tillflykt) hos dig,
    från dem som reser sig upp [mot mig].
8
(Ps 17:8) I den vänstra bilden syns reflektionen av fotografen i pupillen.

I den vänstra bilden syns reflektionen av fotografen i pupillen.

Beskydda (försvara, bevara, vårda) mig [reflexmässigt]
    som en ögonsten (pupill/pojke – en älskad dotter). [Den första frasen är laddad med flera starka bildspråk. Ordagrant står det bevara mig som "pupillen/den lilla mannen dotter ögat". Det hebreiska ordet ishon betyder både "en liten man" och "pupill". Anledningen till den dubbla betydelsen är att man kan se sin egen spegelbild i miniatyr i pupillen när man tittar någon i ögat. Nästa ord består av det vanliga ordet för öga (hebr. ajin). Kombinationen av ishon följt av ajin görs 5 ggr i Bibeln. De övriga är 5 Mos 32:10; Ords 7:2, 9; 20:20. Dock görs något unikt här. Ytterligare ett ord skjuts in och ett nytt ord skapas: bat-ajin. Betydelsen är "ögats dotter". Det hebreiska ordet bat betyder dotter, och används t.ex. i frasen Bat mitsvah när en flicka vid tolv års ålder blir en "budets dotter". Pojkar firar Bar mitsvah vid tretton års ålder.
    Här i Psalm 17 formas nu en helhet med den maskulina formen "den lilla mannen – pupillen" tillsammans med den feminina "ögats dotter". Det målar upp en bild av en högt älskad son, dotter, Guds dyrbara ögonsten. På samma sätt som ögat och pupillen skyddas av ögonlocket, ögonbrynet, ögonhålan och handen som reflexmässigt lyfts upp om något kommer mot ögat, vill David att Gud reflexmässigt ska beskydda honom.
    Som en parallell till första raden kommer en bild från djurvärlden där en fågel breder ut sina vingar över sina ungar. Jesus använder samma bild i Matt 23:37. Båda dessa bilder, ögat och vingarna, används i 5 Mos 32:10–12, och är troligen inspirationen till denna vers. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se 2 Mos 25:18–20.]
Göm mig under dina vingars skugga,

     9[beskydda/göm mig] från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) som vill förgöra mig,
    mina dödsfiender (ordagrant "mina själsfiender", de som är ute efter mitt liv) som omringar mig. [Ordet "förgöra" används också om en armé som plundrar, bränner och förgör en stad som de belägrat och intagit. David känner sig omringad av fiender som snart stormar mot honom.]
10Helt omslutna i sin fetma (förhärdade, känslokalla),
    med sin mun talar de stolt (stora ord, arrogant). [Uttrycket "omsluten i sin fetma" är svåröversatt. Fetma används ofta som en bild på rikedom, överflöd och det goda livet. Det används om hur de ogudaktiga blivit högmodiga i sin framgång, se 5 Mos 32:15; Ps 73:7; Job 15:27. Bildligt sett omsluter också fettet människans organ och hindrar dess funktion. I Ps 73:7 står det bokstavligen "ögon som plirar fram från fettet", en bild på hur "fettet", framgången, gjort att de inte kan se klart. Ett annat organ är hjärtat som kan bli omslutet av fett, vilket ger en bild på någon som blivit känslokall och inte längre kan sätta sig in i någon annans situation. Hebreisk poesi har ofta paralleller. Eftersom den andra delen nämner munnen, kan första frasen underförstått syfta på hjärtat och hur det är helt förstockat. Alltså en bild på hur rikedomen har gjort dem känslokalla.]
11De har följt våra steg, de omringar oss,
    de stirrar på mig, redo att slå mig till marken.
12Han kan liknas vid ett lejon som längtar att riva [sitt byte],
    som unga lejon som ligger gömda i bakhåll.

Del 3

13Stå upp, Herre (Jahve)!
Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)!
Få honom ner på sina knän!
Rädda mitt liv (själ – hebr. nefesh) från den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd. [De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är kumah och gå konfrontera är kadmah. Det går att tolka "svärd" i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till "Guds hand" i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se Jes 10:5–7; Jer 51:20.]
14Rädda mig från människor genom din hand (mäktiga kraft),
    från denna världens människor,
    vars arvedel (enda mål) är det här [temporära] livet,
    du fyller deras buk med dina skatter,
    de har många söner och lämnar sitt överflöd till sina barn. [Gud är källan till allt gott, se Jak 1:17. Han låter solen gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga, se Matt 5:45. Även om dessa aktivt ogudaktiga människor inte vet om det, kommer allt gott de fått från Gud. Utan Gud kretsar livet bara runt det som hör till det jordiska och deras högsta mål är att lämna ett arv till sina barn. Det är i sig inte fel, men det är inte det högsta syftet med livet.]
15Jag för min del, i rättfärdighet [till skillnad från de orättfärdigt rika]
    ska jag få skåda ditt ansikte (vara i din närhet) [Ps 11:7],
    när jag vaknar blir jag mättad i din gestalt (avbild). [Vaknar kan tolkas som att vakna från fysisk sömn, se vers 3, bildligt från natten och mörkret till en ny ljus dag, eller vakna upp efter döden till en evighet tillsammans med Gud.]

Psalm 18 – Tack för segern

I denna tacksång bekräftar David att Gud är hans trofasta beskyddare. Psalmen är lång, den tredje längsta i hela Psaltaren och den längsta i första boken (Psalm 1-41). En snarlik version finns även i 2 Sam 22:1–51. Den helige Ande verkar vilja förmedla ett viktigt budskap då sången finns med två gånger. Det är några små skillnader i ordval mellan de två versionerna, men troligtvis var det denna variant i Psaltaren som användes inom tempelmusiken. Paulus citerar denna psalm och kopplar den till Jesu liv, se Rom 15:9. Det går även att se hur psalmen beskriver hans död, uppståndelse, uppstigande, andra tillkommelse och kommande rike. Ingen annanstans i Bibeln beskrivs så detaljerat striden och den seger Jesus vann då han uppstod!

Författare: David

Citeras: Vers 50 citeras i Rom 15:9

Struktur:
Psalmen är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer.

A Inledande lovprisning, vers 2–7
   B Guds ingripande, vers 8–20
     C Guds trofasthet, vers 21–30
   B´ Gud ger kraft, vers 31–46
A´ Avslutande lovprisning, vers 47–51

181Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av Herrens (Jahves) tjänare David, som talade [sjöng] orden av denna sång, den dagen då Herren (Jahve) räddat (ryckt bort) honom ur greppet (handen, dvs. makten) av alla hans fiender och ur Sauls hand. [David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.]
-

Inledande lovprisning

2Han [David] sa [inleder denna frihetssång med följande ord, se vers 1]:

Jag vill älska dig innerligt (omfamna mig som ditt barn, jag behöver känna din närhet)!
[David använder inte det vanliga hebreiska ordet för att älska ahav, utan racham, som annars alltid används för att beskriva hur Gud älskar människan genom att han visar medlidande och nåd. Första gången racham används är i 2 Mos 33:19, där Mose får se Guds härlighet och Gud förbarmar sig över honom. Hur kan David förbarma sig över Gud? En djupare förståelse får vi då ordet också används för att beskriva den innerliga kärlek och omsorg en mor har för sitt barn, se Jes 49:15, dvs. genom den samhörighet och de band som växer fram då en förälder ger sitt barn fysisk närhet. Med detta ord beskriver David sin inre längtan och sitt djupa behov av att få komma nära sin himmelske Fader.]
Herre (Jahve),
    min styrka (källa till kraft).
3Herre (Jahve),
    min bergsklyfta (ointagliga bergskam; skyddade plats)
    och min borg (mitt starka fäste)
    och min räddare (den som befriar mig) [så att jag kan undkomma oskadd].
Min Gud (Eli),
    min Klippa (fasta punkt; mitt massiva berg) – till vilken jag tar min tillflykt [Matt 7:24],
    min sköld [mitt personliga försvar]
    och min frälsnings horn [som hornet på en vildoxe – metafor för militär styrka och seger]
    och mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd)! [I vers 2–3 riktar psalmisten sig direkt till Herren och använder åtta termer: min styrka, min bergsklyfta, min borg, min räddare (verb – en personlig beskyddare), min klippa, min sköld, min frälsnings horn och mitt värn. Detta är den längsta uppräkningen i Psaltaren och visar på Gud som vår Hjälpare och Beskyddare! I vers 4–7 summeras hela psalmen. Här finns ett kiastiskt mönster i flera nivåer som inramar Davids rop och vädjan till Herren.]
4Jag ropade till (höjde min röst i bön, kallade på) Herren (Jahve)
    – som är värdig att bli prisad –
och blev räddad från mina fiender.
5Dödens rep slöt sig om mig,
    fördärvets [laglöshetens sataniska] strömmar (forsande vatten) förskräckte mig [ville dränka mig].
6Sheols (underjordens) rep virade (snodde) sig runt mig,
    dödens snaror mötte mig (dödsfällorna kastade sig mot mig). [Vers 5–6 beskriver bakgrunden och formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den drabbade David. Döden personifieras i ett rytande hav med stormande vågor och farliga strömmar. Rep och snaror trasslar in sitt offer och drar ner det i djupen. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se Ps 46:4; Upp 13:1; 17:15. Fördärvet i vers 5 är det hebreiska ordet belial som också beskriver undergång. I Qumranskrifterna framställs Belial i form av en person som är Guds fiende och som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Jesus kan ha med Belijaal, se 2 Kor 6:15. Den arameiska översättningen tolkar ordet som "utan ok", och då är betydelsen att man lämnat Guds undervisning och lever i laglöshet.]
7I min nöd (ångest, förtvivlan) [när jag var trängd] ropade jag till (höjde jag min röst; kallade jag på) Herren (Jahve),
    till min Gud (Elohim) skrek jag ut (hojtade högt) [efter hjälp och befrielse].
Han hörde min röst från sitt tempel [vers 10 antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas]
    och mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.

Guds ingripande

[Guds närmande beskrivs i liknande termer som mötet på Sinai berg, se 5 Mos 32:22. Jämför också med förstörelsen av Sodom och Gomorra, se 1 Mos 19:24–29. I följande stycke fram till vers 16 beskrivs Guds ingripande i termer som en jordbävning, storm, åska och kanske ett vulkanutbrott.] 8Då gungade jorden (upp och ner) och den skakade,
    bergens grundvalar darrade och skakade, eftersom han var vred (upptänd av ilska).
9Rök steg upp ur hans näsa,
    och förtärande eld från hans mun,
    glödande kol slungades ut (antändes).
10Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner,
    och han steg ner med mörka moln under sina fötter. [Det hebreiska ordet för "böjde" är nata som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum". Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
11Han besteg en kerub och flög,
    han svävade fram på vindens vingar.
    [En kerub är ett bevingat himmelskt väsen, se 1 Mos 3:24; 1 Kung 6:24–27; Hes 1:4–28; 10:20.]
12Han svepte (dolde) sig i mörker (den mörka stormen var som en slöja),
    som ett tält (hydda, täckande skydd av tillfällig natur – hebr. sukka) runt sig, mörka vatten, täta moln.
13Från strålglansen (det bländande skenet) framför honom vek molnen undan,
    med hagel och klot av eld (blixtar). [Det kan vara en referens till Jesu återkomst, se Matt 24:27.]
14Herren (Jahve) dundrade i [2 Sam 22:14 har "från"] himlarna,
    och den Högste (Elion) lät sin stämma höras, hagel och klot av eld (blixtar) [ackompanjerade fortsatt].
15Han sköt sina pilar och skingrade dem [fienderna],
    flammande blixtar i mängd förvirrade dem (panik och tumult bröt ut).
16Havsdjupen exponerades (havets strömmar),
    jordens inre delar blottades vid ditt härskri (tillrättavisning, när du dånat med hög röst), Herre (Jahve),
    genom din kraftiga utblåsning från din näsa.
    [Effekterna av en stor jordbävning med sprickor, slukhål och avgrundsdjup målas upp.]
17Han sträckte sig ner från höjden [med sin hand], tog tag i mig,
    drog mig upp [hebr. masha, samma ord som Mose, vars namn just betyder räddad från vattnet, se 2 Mos 2:10]
    från många (stora) vatten. [De stora haven är ofta en symbol på folk och nationer, se Upp 17:15.]
18Han räddade (ryckte bort) mig från min starke fiende [i Davids fall Saul, se 1 Sam 31:1–4],
    och från dem som hatade mig, för de var mig övermäktiga.
19De konfronterade när jag var som svagast (när jag var som en belägrad stad),
    men Herren (Jahve) blev mitt stöd.
    [Ordet "stöd" används i Jer 3:1 om hjälpsändningar med förnödenheter och vatten till det belägrade Jerusalem.]
20Han förde mig ut i frihet (en rymlig plats, stora vidder),
    han räddade mig, för han älskar mig.
    [En efterlängtad kontrast efter att ha suttit instängd i en belägrad stad.]

Guds trofasthet

[Centralt i psalmen, vers 21–30, finns ett stycke som handlar om Guds trofasthet. Det inleds med en sektion där vers 21 och 25 återspeglar varandra och ramar in den inledande sektionen. I vers 22 och 24 återkommer ordet "följa/vakta". Centralt finns Guds ordning och hans domar.] 21Herren (Jahve) lönade mig (behandlade mig väl; lät mig få växa och mogna, gottgjorde mig) efter min rättfärdighet
    efter mina händers renhet (oskyldiga handlingar) har han återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka).
22För jag har följt (vaktat på) Herrens (Jahves) vägar [skyddat och lytt hans bud]
    och inte avfallit från (agerat ondskefullt mot) min Gud;
23för alla hans domar har jag haft för ögonen,
    och hans förordningar ("inristade bud") har jag inte avvisat.
24Jag har varit uppriktig (helhjärtad, fläckfri, intakt, fullkomlig, levt med integritet) inför honom,
    och hållit mig borta (vaktat på min väg, skyddat mig) från synd (skuld, straff).
    [Ordagrant: "från min synd", dvs. från det som skulle kunnat vara min synd om jag inte levt rent.] [Ordet för uppriktig är tamim. Huvudbetydelsen är att vara hel, fullt antal, fullkomlig, utan någon brist. När ordet används om Gud beskriver det hans helhet och felfrihet. När det används om människor beskriver det inte någon som är helt utan synd, utan någon som är ärlig och har integritet där ord och handlingar hör ihop. Någon som är en hel människa med allt vad det innebär – där det inte finns några dolda rum, baktankar eller något gömt. Ordet för synd är ett brett ord som ordagrant handlar om att vika av från vägen. Betydelsen är rik och innefattar både synden, skammen och straffet.]
25Därför har Herren (Jahve) återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka) efter min rättfärdighet,
    efter mina händers renhet (eftersom mina handlingar är oskyldiga) inför hans ögon.
[Följande stycke, vers 26–27, beskriver på vilket sätt Gud är rättvis, att han agerar i enlighet med människans moral och speglar hennes handlingar. I det föregående stycket, som utgör en kiasm, speglar verserna rent bokstavligt varandra, se vers 21–25. Något som den bevandrade i originalspråket också kan lägga märke till. Den rättfärdige, som vill leva efter Guds moral, kommer själv att möta och erfara Guds trofasthet, uppriktighet och renhet. Den som är moraliskt fördärvad kommer däremot att möta motstånd och uppleva Guds vägar som obegripliga.] 26Mot den trofaste (helige, barmhärtige, kärleksfulle)
    visar du dig trofast (helig, barmhärtig, kärleksfull).
Mot den uppriktige (helhjärtade, ärlige, sanne)
    visar du dig uppriktig (helhjärtad, ärlig, sann).
27Mot den som renat sig (som en metall som hettats upp och där orenheterna avlägsnats),
     visar du dig ren,

men mot den [moraliskt] fördärvade (korrupte, förvridne, slingrande; den som medvetet väljer fel väg),
    visar du dig motsatt (antagonistisk, i strid mot; är du skarpsinnig i motstånd). [I de tre första stroferna – som beskriver positiva egenskaper – bemöter Gud den rättfärdige på motsvarande sätt. I Bergspredikan finns ett liknande uttalande där de barmhärtiga själva ska möta barmhärtighet, se Matt 5:7. I den fjärde strofen, där den ogudaktige som är moraliskt fördärvad beskrivs, visar inte Gud ogudaktighet tillbaka – han är ju helig och ren. Om någon sätter sig upp mot Gud så kommer han med sitt skarpsinne och sin list att motsätta sig denne, men inte på ett förvridet sätt, utan med rättvisa och rättfärdighet. Det blir tydligt i hebreiskan där de tre första stroferna har samma rot, medan den fjärde pat-tal skiljer sig åt:

  trofaste/trofast       – cha-sid / chas-sad
  uppriktige/uppriktig – ta-mim / tam-mam
  renat/ren                – na-bar / ba-rar

  förvriden/motsatt     – iq-qes / pat-tal

Ordet patal förekommer bara fyra ggr i GT. I 1 Mos 30:8 används det mer neutralt i beskrivningen av en konflikt och kamp, medan det i Job 5:13 och Ords 8:8 klingar negativt och betecknar svekfulla ord. Här beskrivs dock hur den ogudaktige upplever Gud som avog och svår att förstå sig på, jfr även Jakobs brottningskamp, se 1 Mos 32:24–28.]
28För du befriar ett ödmjukt (förtryckt) folk,
    men stolta ögon (högmodiga blickar) tar du ner (förödmjukar du).
29För du tänder min lampa [ger mig liv], Herre (Jahve)
    – min Gud (Elohim) lyser upp mitt mörker. [Lampa betecknar ofta fysiskt och andligt liv, se Job 18:5–6; 21:17; Ords 13:9; 20:20; 24:20. David kallas också "Israels ljus", se 2 Sam 21:17. I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se 2 Mos 25:37. Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se Ps 37:11. Här i vers 28 används hebreiska ordet sapal som har betydelsen att tvingas ner lågt.]
30För med (i) dig kan jag attackera (springa mot) en armé (en fiendes barrikad),
    med min Gud (Elohim) kan jag storma (hoppa över) en mur. [Fil 4:13]

Gud ger kraft

[Nu kommer fem verser som beskriver Herren:]
31Vad gäller Gud (El) [den ende sanne Guden]
    – hans väg (sätt att agera) är utan brist (har integritet),
Herrens (Jahves) löftesord (tal) är rent (prövat, luttrat som metall utan slagg) [Ps 12:7],
    han är en sköld för alla som tar sin tillflykt i honom.
32För vem är Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom Herren (Jahve),
    och vem är en klippa (berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud (Elohim)?
    [Nej, ingen är som du!]
33Gud (El) är den som utrustade (gav, iklädde) mig med kraft (styrka, mod, inflytande, rikedom),
    och gjorde min väg utan brist (hjälpte mig att vandra med integritet, gjorde mig helhjärtad, ärlig).
34Som gjorde mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna],
    och ställde mig på mina höga platser (höjderna).
    [Profeten Habackuk använder liknande språk, se Hab 3:19, ordet används också om offerplats som ofta var belägen på en hög plats.]
35Som lärde mina händer att strida (tränade mig för krig),
    så att mina armar kunde spänna kopparbågen. [Kan syfta på en verklig båge dekorerad med koppar i ändarna, eller så är det en poetisk beskrivning av övernaturlig styrka som kan böja en båge i metall. Pilbågen var en välkänd symbol för kunglig styrka både i Assyrien och Egypten vid den här tiden. Den assyriska solguden Ashur avbildas med en pilbåge. En relief som hittats i Assyrien, skulpterad ungefär samtidigt med David, beskriver hur Ashur ger en storslagen båge till kungen.]
[Vers 36–46 fortsätter att beskriva Herrens gärningar, men går tillbaka till att tilltala honom med "Du". På samma sätt som i vers 31 inleds detta stycke med en extra lång mening. Ordet för strid/krig i vers 35 och 40 ramar in vers 36–39.] 36Du gav mig din frälsnings sköld,
    din högra hand upprätthåller mig;
    din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig).
37Du har berett plats för mina steg (utvidgat området under mig),
    mina anklar har inte gått ur led.
    [Syftar på bilden av en hjort på smala bergsstigar.]
38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem,
    jag vände inte om förrän jag gjort slut på dem.
39Jag krossade dem, så de inte kunde resa sig,
    de föll under mina fötter.
40Du utrustade (gav, klädde) mig med kraft (styrka, mod) för striden (kriget),
    du fick de som reste sig upp mot mig att böja sig för mig.
41Mina fiender drev du på flykten (du gav mig deras rygg och nacke),
    de som hatade mig tystade jag fullständigt.
42De skrek (ropade efter hjälp), men det var ingen [av deras avgudar] som hjälpte,
    [de ropade efter hjälp eller skrek i avsky] mot Herren (Jahve), men han svarade inte. [I Jona 1:14 finns exempel på hur hedningar ropar till Israels Gud. I Upp 16:10–11 vänder man sig mot Gud, inte i omvändelse, utan för att häda honom.]
43Jag krossade (malde) dem [så fullständigt så de blev] som stoft [damm] för vinden,
    jag trampade (stampade) på dem som smuts (dy) på vägen.
44Du räddade mig från folkets strider [troligtvis en angripande armé],
    du satte mig som huvud över hednafolken.
Folkslag jag inte kände tjänar nu mig.
    
45så fort de hörde [ryktet om vad Gud gör], lydde de mig.
Främlingar blev kraftlösa inför mig,
    
46främlingar tappade modet (vissnade, skrumpnade ihop),
    och kom darrande fram ur sina fästen.

Avslutande lovprisning

[Psalmen avslutas med ett stycke som fint hör ihop med inledningen, se vers 2–7.] 47Herren (Jahve) lever!
Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast),
    upphöjd är min frälsnings Gud! [De två verben kompletterar varandra, det första har en rörelse nedåt att böja sig, medan det andra en rörelse uppåt. Följande två verser summerar Herrens gärningar:]
48Gud (El) [den sanne Guden],
    han som ger mig fullständig hämnd [plural],
och talar till [kuvar] folk under mig [de som är besegrade],

     49den som befriar mig från mina fiender,
den som lyfter upp (upphöjer) mig över dem som reser sig mot mig,
    den som räddar (rycker bort) mig från våldets man (mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas).

50Därför vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig inför folken, Herre (Jahve),
    och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i Rom 15:9.]
51Stora segrar ger Herren (Jahve) åt sin konung,
    han handlar trofast (nådefullt, med omsorgsfull kärlek) mot sin smorde (utvalde, kung) [syftar också på Messias],
    mot David och hans ätt [säd, singular, se 1 Mos 3:15; Upp 19:11–16] för evigt.

Psalm 19 – Guds existens är uppenbar

Psalmen har tre sektioner som alla har att göra med ord och någon som talar. Flera olika hebreiska ord för att tala, proklamera, osv. används. Psalmen börjar med ord om Gud, fortsätter med ord av Gud och avslutas med ord till Gud. Det är skapelsen som inleder och talar om att det finns en högre makt (vers 1–7). Den andra sektionen (vers 8–12) visar att det är Guds ord som ger full uppenbarelse och glädje åt den inre människan. Allra sist (vers 13–15) gensvarar David och bjuder in var och en att tillsammans med honom uttrycka sin önskan om att låta varje ord och tanke behaga Gud. Det finns också en ökad grad av uppenbarelse. När skapelsen talar används det allmänna ordet för Gud, hebreiska El (vers 2). När Gud uppenbarar sig i Ordet gör han det under sitt personliga namn, Jahve (vers 8–10). I alla tre sektionerna berörs både det yttre och inre livet – vårt tal och vår kommunikation med andra människor och vårt hjärta och våra tankar. På samma sätt som Gud talar och det blir (1 Mos 1:3), är det viktigt att hjärtats tankar är behagliga inför Gud eftersom det påverkar talet, se Matt 12:34.

Författare: David

Citeras: Vers 5 citeras av Paulus i Rom 10:18

Struktur:
1. Skapelsen talar, vers 1–7
2. Guds ord talar, vers 8–12
3. Människan talar, vers 13–15

191Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-

Skapelsen talar

2
(Ps 19:2) Vintergatan

Vintergatan

Himlarna återger (dokumenterar med matematisk exakthet – hebr. safar)
    Guds (Els) härlighet (ära, tyngd, dignitet),
skyn (fästet, himlavalvet) [himlens vidd] berättar om (proklamerar, visar på)
    hans händers verk [står synligt och frimodigt upp för hans hantverk]. [Skapelsen vittnar om Skaparen och hans verk, se Rom 1:19–20. Det hebreiska ordet safar, som här översätts förkunnar, används ofta för matematiska beräkningar och antal, t.ex. i 1 Mos 15:5 där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna.]

Svindlande avstånd
Vår galax, Vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 ljusår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser, när vi tittar på stjärnan, strålade ut från den för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Om avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, då skulle vi ha passerat månen redan efter några få millimeter på vår färd mot Rom!

3Dag efter dag
    flödar de [himlarna och himlavalvet] av tal (ord – hebr. omer),
natt efter natt
    uppenbarar de kunskap (vishet). [Det finns en koppling mellan dag och ord i kontrast till natt och kunskap. Under dagens ljusa timmar används ord för att kommunicera med andra människor, medan det på kvällen och natten ofta ges tillfälle att bearbeta dagens intryck vilket ger kunskap. När mörkret sänker sig bleknar färgerna bort och då stjärnorna framträder är det svårt att inte reflektera över de eviga frågorna. Kopplingen mellan ord och kunskap – hur vi interagerar och reflekterar – återkommer i psalmens alla tre sektioner, se vers 11 och 15.]
4Utan tal (ord), utan ord [mänskligt språk]
    deras röst hörs inte.
5Deras röst [tält-linor] går [ändå] ut [som bevis på Guds storhet] över hela jorden,
    deras prat (hebr. milah) till världens ände.

Han har satt upp ett tält för solen i dem [i himlarna – där den vilar under natten],

     6den [solen] är som en brudgum som går ut från sin bröllopsbaldakin (skydd, kammare, sänghimmel) [Jes 4:5],
    och gläder sig åt att som stark atlet [tapper hjälte] löpa sin bana.
7Den går upp från ena sidan av himlarna,
    följer sin omloppsbana till den andra sidan,
    och ingenting undgår (är dolt för) dess hetta.

Guds ord talar

[I vers 8–10 ges nu sex punkter där David använder Guds personliga namn JHVH (Jahve). Fem ord för Guds ord används, se även Ps 119.] 8Herrens (Jahves) undervisning (Torah) är fullkomlig (komplett, absolut, hel)
    – den ger själen nytt liv (ger omvändelse åt hela människan).

Herrens (Jahves) vittnesbörd (hebr. edot) är tillförlitligt (sant; står stadigt)
    – det gör enkla (okunniga, öppna, villiga) människor visa.

9Herrens (Jahves) föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) är rätta (rättfärdiga; leder rakt fram)
    – de ger glädje åt hjärtat (den inre människan orsak att fröjdas).

Herrens (Jahves) bud (budord – hebr. mitsvah) är klart (rent, strålande)
    – det ger ljus åt (upplyser) ögonen.

10Herrens (Jahves) fruktan (vördnad) är ren
    – den består för evigt. [Den är första steget och grunden för kunskap, se Ords 1:7.]

Herrens (Jahves) domar (påbud, juridiska beslut – hebr. mishpatim) är sanna (utan fel; går att lita på)
    – de är alltigenom rättfärdiga,
11mer önskvärda (dyrbara) än guld,
    ja, än mängder av rent guld.
De är sötare än honung,
    självrunnen från honungskakan [den sötaste honungen är den som självdroppar och inte pressas ut].
12Av dem blir också din tjänare varnad (påmind, upplyst, instruerad),
    att hålla dem (bevara, skydda dem) ger stor lön. [Herrens ord är mer värdefullt än finaste guld och sötaste honung. Förutom denna uppenbara bild, finns även en koppling till det återkommande mönster i psalmen som talar om människans yttre och inre liv, se vers 3 och 15. Guld har med relationer till våra medmänniskor att göra, medan honung handlar om det inre livet. Guld har bara ett värde om det efterfrågas bland människor. På en öde ö skulle ett fynd av guld inte förändra situationen, däremot skulle honung vara en värdefull livsavgörande upptäckt. Guds ord påverkar vårt tal, vilket ger god frukt till alla i vår omgivning och det ger styrka och energi åt den inre människan. Riktigt färsk honung har goda hälsofrämjande egenskaper. Att varje dag få hämta ny styrka och näring ur hans ord, främjar liv och ger kunskap och insikt om hans goda vilja.]

Människans respons

[Nu kommer psalmens sista sektion. Först har naturen talat och vittnat om att det finns en Skapare, se vers 2–7. Sedan uppenbarar Bibeln mer detaljer om vem Gud är, se vers 8–12. Till sist kommer människans respons som blir en bön om att hela livet ska få harmonisera med universums ordning och rytm.] 13Vem kan förstå (märka, uppfatta, se, urskilja) alla sina felsteg (brister)?

Frikänn (rena) mig från alla mina dolda (hemliga) brister [sådant jag felat i som jag kanske inte ens är medveten om],

     14bevara också din tjänare [hjälp din livegne att avstå] från uppenbar synd (stolthet, arrogans, fräckhet).
Låt inte sådant [både dold och uppenbar synd, och då speciellt högmod] ha kontroll (makt) över mig,
    då ska jag vara ren och oskyldig från stor (påfallande, grov) synd (överträdelse). [Ordet "sådant" syftar på synd såsom felsteg, brister och överträdelser, och då kanske främst på högmod, se Ords 16:18. Samma hebreiska ord för "dold" används medvetet både i vers 7 och 13b. Ingenting är dolt för solens hetta, värmen tränger ner i markens djup. På samma sätt tränger Guds ord in i människans inre och berör vårt samvete. Ordet för att "ha kontroll" är samma som i 1 Mos 4:7 där Gud vädjar till Kain att "kontrollera" och råda över sin ilska.]
15Låt min muns ord (tal – plural)
    och mitt hjärtas tankar (begrundan, eftertanke; lågmälda grubblande – singular) [det jag ofta reflekterar över]
    behaga (glädja; finna nåd inför) dig [som ett välbehagligt offer, se 3 Mos 1:3],
Herre (Jahve), min Klippa (styrka)
    och min Återlösare (Förlossare) [den som alltid finns där, redo att betala priset för att rädda och befria mig]. [Den avslutande bönen i denna vers berör både vårt yttre och vårt inre liv – orden som vi talar till andra människor och orden som formas inom oss, se även hur ord förmedlas och beskrivs i vers 3 och 11. Davids avslutande ord "min Klippa och min Återlösare" knyter ihop psalmens tre delar. Klippa är något konkret som associerar till skapelsen och återlösare är ett abstrakt ord som sammanfattar huvudbudskapet i Skriften: att Gud vill återupprätta relationen med människan genom sin Son.]

Psalm 20 – Bön innan striden

Psalmen är en bön om hjälp på nödens dag. Inom judendomen beds den dagligen för att påminna om förlusten av det andra templet. Den används också som en bön när en kvinna ska föda. Psalmen inleds med sju böner som alla börjar på "Må" (vers 2, 6 och 10) och mynnar ut i en bön om seger och förbön för kungen redo att gå ut i krig.
     Psalm 20 och 21 hör ihop. Psalm 20 är bönen innan striden och Ps 21 är tacksägelsen för segern som har vunnits. Uttrycket "nödens dag", i vers 2, syftar ofta i profetiska sammanhang på den sista tiden och Jesu återkomst (Apg 2:16–39; Heb 1:2). Här finns även en koppling till en ny födelse, se Joh 3:3. Profetiskt beskriver psalmen hur Jesus besegrar Satan och befriar sitt folk från mörkrets här, se Heb 2:14–15; Kol 1:13. Det skulle kunna vara den bön som Jesus uppmanade lärjungarna att be i Getsemane när han var i djup ångest på sin väg till korset, se Matt 26:38.

Författare: David

Struktur: Psalmen är välstrukturerad med totalt 70 hebreiska ord, något som gjort att den ofta förknippats med de 70 åren i exil (Jer 29:10). Psalmen kretsar kring ordet svara (vers 2, 7 och 10). Den inleds med att folket ber för sin kung inför förestående krigsdrabbning (vers 2–6). Kungen svarar i vers 7. Till sist svarar folket i kör i vers 8–10. David alternerar mellan pronomenen "vi" och "jag", se vers 6, 7, 8–10.

1. Folkets bön, vers 2–6
2. Kungens svar, vers 7–9
3. Avslutande bön, vers 10

201Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
2Må Herren (Jahve) svara dig på nödens dag [den sista striden, Herrens dag],
    må namnet av Jakobs Gud (Elohim) beskydda dig [högt upp på en ouppnåelig plats].
3Må han sända hjälp (en hjälpare – hebr. ezer) från det heliga [helgedomen],
    och stödja (upprätthålla, hjälpa) dig från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
4Må han komma ihåg (lägga märke till) alla dina offer,
    och med välbehag ta emot ditt brännoffer [blodsoffer].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
5Må han ge dig efter ditt hjärta [ditt hjärtas innersta önskningar],
    och fullborda (uppfylla) hela din plan (ditt rådslag) [låta allt lyckas].
6Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din frälsning [sjunga högt om din seger],
    och höja segerbaner (triumfera; marschera i segertåg) i vår Guds (Elohims) namn.
Må Herren (Jahve) uppfylla (fullborda) alla dina önskningar (böner, planer – hebr. mishalah). [Ovanligt ord, kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även Ps 37:4.]
[Nu skiftar pronomenet från första person plural (vi/vår) i vers 6 till första person singular (jag), för att sedan återgå till plural (vi/oss) i vers 8–10.] 7Nu vet jag att Herren (Jahve) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].
    Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],
    genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].

8Vissa (somliga) [har sin förtröstan] i vagnar och andra (somliga) i hästar [det har dessa som inte känner Gud],
    men vi [Guds folk har satt vårt hopp] i Herrens (Jahves), i vår Guds (Elohims), namn
    – det åberopar vi (kommer vi ihåg; berömmer vi oss av; prisar vi). [Hebreiska konstruktionen är ovanlig där meningens enda verb "åberopa" (hebr. zachar) är placerat sist. Ordet har en rik innebörd av att åberopa, komma ihåg, uppmärksamma, tänka på, nämna, hänvisa till och berömma sig av något. Frånvaron av ett verb i versens inledning förstärker också tomheten och det lönlösa i att prisa sin egna militära förmåga jämfört med att påminna sig om Guds mäktiga ingripanden och räddningsaktioner bland dem som sätter sitt hopp till honom.]
9De [fienden], de sjunker ner (kollapsar) och faller (har böjt sig ner och fallit),
    men vi [Guds folk], vi reser (har rest) oss och förblir stående (står raka/upprättade) [och kan vittna].

10Herre (Jahve), rädda [ge seger åt] konungen!
    Må han svara oss den dag vi ropar (när vi höjer vår röst i bön).
    [Med en förvissning om att Herren kommer att segra.] [En del ser den första delen som fristående: "Herre, fräls." Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med "sin smorde" i vers 7. Ordet dag (hebr. jom) används två gånger i psalmen, här i sista versen och i inledningen, se vers 2. Nödens dag blir här i avslutningen till bönesvarets dag.]

Psalm 21 – Tack för segern

Psalm 20 och 21 hör ihop och handlar om förtröstan på Gud. Föregående psalm var en bön om Guds beskydd före striden och följs av denna psalm med tacksägelse över segern. Psalmen har messianska drag och "liv" i vers 5 kan ses som uppståndelsen.

Författare: David

Struktur: Det finns två sektioner som ramas in av första och sista raden som båda har med orden "Herren" och "i din styrka", se vers 2 och 13. Den första sektionen ramas in av ordet "glädje", se vers 2 och 8. Centralt finns vers 8 som handlar om Guds trofasta kärlek.

1. Kungens tidigare segrar – uppståndelsen från korset, vers 2–8
2. Kungens framtida segrar – Jesu återkomst och domens dag, vers 9–14

211Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-

Tidigare segrar

2Herre (Jahve),
    i din styrka (makt) gläder sig kungen;
    och i din frälsning (räddning), hur högt jublar (dansar) han inte! [Det hebreiska ordet för att fröjdas innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.]
3Du gav honom hans hjärtas önskan [Ps 20:5],
    hans läppars begäran har du inte nekat honom.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

4För du går honom [kungen, vers 2] till mötes med rika välsignelser,
    du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
5När han bad dig om [uppståndelse] liv,
    gav du honom ett långt liv (längd av dagar) för alltid och evigt.
6Stor är hans ära på grund av din frälsning,
    majestät och härlighet har du gett (tilldelat, lagt på) honom.
7Du låter honom bli till evig välsignelse (välsignar och låter honom bli en välsignelse) [på liknande sätt som Abraham blev välsignad för att kunna välsigna andra, se 1 Mos 12:2],
    du gläder honom med fröjd inför ditt ansikte (i din närhet). [Ps 16:11]
8För kungen förtröstar på Herren (Jahve),
    genom den Högstes (Elions) nåd (omsorg, trofasta kärlek) står han trygg och säker.

Framtida segrar

9Din hand når (söker upp och finner) alla dina fiender,
    din högra hand når (söker upp och finner) alla som är mot dig.
10Du sätter dem som i en brinnande ugn [de blir som material som förbränns],
    när du visar dig (visar ditt ansikte).
Herren (Jahve) ska sluka dem i sin vrede;
    eld förtär dem.
11Du förgör deras efterkommande (livsfrukt) från jorden,
    deras avkomma (säd) från människosläktet (Adams barn). [En fullständig befrielse kräver inte bara att de som attackerar elimineras, utan även nästa generation.]
12När de riktat ondska mot dig [ordagrant "sträckt ut ondska"; lagt ut snaror och nät],
    tänkt ut onda planer, lyckas de inte. [Det är inte Herren som tar initiativ till att attackera människor, han svarar på deras attack.]
13Du får dem på flykt (ordagrant "de visar skuldrorna", dvs. vänder sig om),
    med din båge siktar du mot dem. [I vers 12 "sträckte" fienderna ut ondska mot Herren, nu sträcker Herren sin båge och siktar tillbaka på dem.]
14Bli upphöjd, Herre (Jahve), i din styrka (makt),
    vi vill sjunga och lovprisa din storhet (seger, hjältekraft). [Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar och ramas in av lovprisning, se vers 2.]

Psalm 22 – Messias lidande och seger

Psalmen beskriver Jesu lidande, död och uppståndelse. Jesus citerar från den första raden när han hänger på korset: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Troligtvis fortsatte han och bad hela psalmen som efter två tredjedelar skiftar ton och slutar i uppståndelse och seger! Det är mer än ett sammanträffande att denna psalm, skriven av David omkring 1 000 år före Jesus, har så många profetior som Jesus uppfyller in i minsta detalj. Inledningen "till den strålande ledaren" indikerar att den är messiansk. Psalmen beskriver korsfästelsen som avrättningsmetod, 600 år innan den uppfanns av perserna. Inom judendomen, som inte vill se att psalmen förutsäger Jesu lidande, erkänner man ändå att psalmen handlar om framtida händelser och inte bara kan handla om Davids liv. Den medeltida franska rabbinen Rashi, som skrivit det mest inflytelserika kommentarverket, noterar detta.
    Psalmen har ett brett spektrum och kan appliceras på flera situationer. Den skrevs av David då han upplevde sig övergiven av Gud. Orden har också tröstat troende i tider då det känts som om Gud är långt borta. Dessutom finns den profetiska dimensionen där, insprängd i psalmens helhet.

Författare: David

Citeras:
Vers 1, citeras av Jesus i Matt 27:46; Mark 15:34
Vers 19, se Joh 19:24
Vers 23, se Heb 2:12

Uppfyllda profetior:
1. Jesu ord på korset, Ps 22:2Matt 27:46
2. Rytande bön, Ps 22:2Upp 5:5
3. Jesus blev hånad, Ps 22:8–9Matt 27:39–43; Mark 15:29–32; Luk 23:35–37
4. Soldaterna kastar lott om kläderna, Ps 22:19Matt 27:35; Mark 15:24; Luk 23:34; Joh 19:24
5. Händer och fötter genomborrade, Ps 22:17Joh 19:36–37; 20:25
6. Soldaterna krönte (omringade) honom med en törnekrona, Ps 22:13Joh 19:2
7. Jesus var törstig, Ps 22:15–16Joh 19:28
8. Omringad av fientliga hedningar, Ps 22:17Apg 2:23
9. Liknas vid den insekt som användes för att framställa ett rött färgämne, Ps 22:7Jes 1:18.
10. Benen krossas inte, något som annars var vanligt vid korsfästelse, Ps 22:18Joh 19:32–33
11. Stenen rullades bort, Ps 22:9Matt 28:2
12. Bland lärjungarna igen Ps 22:23Joh 20:19
13. Hedningar omvänds Ps 22:28Apg 1:8; 2:41

Struktur:
Psalmen är väl strukturerad i tolv mindre enheter som hör ihop parvis. Dessa sex par bildar i sin tur tre större sektioner. De två första större sektionerna handlar om försakelse och klagan. Det finns ett återkommande mönster med klagan följt av bön. I den tredje och sista stora sektionen vänds bönen från klagan till seger.

Del 1 – Bön från en övergiven, vers 2–11
  1. Klagan, vers 2–3, följt av bön, vers 4–6
  2. Klagan, vers 7–9, följt av bön, vers 10–11

Del 2 – Bön från en kung, vers 12–22
  3. Klagan, vers 12–14, följt av bön, vers 15–16
  4. Klagan, vers 17–19, följt av bön, vers 20–22

Del 3 – Bönesvar, vers 23–32
  5. Bön, vers 23, följt av uppmaning, vers 24–25
  6. Bön, vers 26, följt av uppmaning, vers 27–32

221Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till "Gryningshinden". En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. ["Gryningshinden" var troligtvis en redan känd melodi med det namnet. Det finns fler exempel på liknande beskrivningar, t.ex. "den stumma duvan i fjärran" i Ps 56:1. En mindre trolig tolkning är att "gryningshinden" skulle beteckna ett musikinstrument, jfr Ps 12:1 som nämner "den åttonde". En rabbinsk förklaring är att gryningshinden är ett poetiskt uttryck för de första solstrålarna som skjuter upp som en hjorts två horn. Ordet som används här är dock inte hjorthane (hebr. ajal) utan ordet för ett hondjur i hjortfamiljen (hebr. ajalah), som inte har horn. Kanske skulle det kunna vara en litterär omskrivning med den feminina formen. Jesus citerar den första strofen från denna psalm när han hänger på korset, se Matt 27:46 och Mark 15:34. Det är inte otroligt att han talade ut hela psalmen från början till slut. En ny dag gryr efter en mörk natt, det finns hopp i Jesu död och uppståndelse!]
-

Del 1 – Bön från en övergiven

[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden "Min Gud, min Gud" och "övergivit" kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4–6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för "jämrande" beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se Jes 5:29; Sak 11:3; Job 3:24; Ps 32:3. I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat", se Upp 5:5.] 2Min Gud (Eli), min Gud (Eli),
    varför har du övergivit (lämnat) mig?

Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta,
    avlägsen från mina jämrande (rytande) ord.
    [I Heb 5:7 beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
3Min Gud (Elohim), jag ropar [höjer min röst i bön] om dagen,
    men du svarar inte,
även på natten,
    men får ingen ro (vila).
4Ändå är du helig (fullkomlig, helt avskild från allt orent, motsatsen till all synd),
    [och den som] tronar på Israels lovsånger (lovprisningar med tacksamhet och glädje).
    [Gud vill ta sin boning och regera hos dem som upphöjer honom.]
5Våra fäder förtröstade på dig,
    de förtröstade på dig (litade på, var trygga i dig),
    och du befriade (räddade) dem.
6De ropade till dig och blev räddade (befriade, hjälpta),
    de förtröstade (litade) på dig och blev inte besvikna (behövde inte skämmas, var inte modlösa och gav inte upp hoppet även om de fick vänta). [Här avslutas de två första mindre enheterna av de totalt tolv i denna psalm. Nu i vers 7–11 följer två till med samma mönster. En inledande klagan följd av en bön riktad till Gud hur han tidigare har varit med.]
7
(Ps 22:7) Den karmosinröda färgen framställs från insekten Kermes ilicis. Dess livscykel är fascinerande och har flera paralleller till Jesu liv. När den dör färgas trädstammen blodröd.

Den karmosinröda färgen framställs från insekten Kermes ilicis. Dess livscykel är fascinerande och har flera paralleller till Jesu liv. När den dör färgas trädstammen blodröd.

Men jag är en mask [som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa,
    hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket. [Det finns olika ord för mask. Här används inte hebr. rimmah utan ordet toleah som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i 2 Mos 16:20 när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se Job 25:5–6. Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se 2 Mos 28:5. Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i Mellanöstern, plockades eksköldlössen från ekträd som är dess värd. Efter att de hade torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret.
    Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se Joh 6:55–58. När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord toleah används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda (hebr. toleah) kan bli vita som snö, se Jes 1:18.]
8Alla som ser mig förlöjligar mig,
    de talar nedsättande, de skakar på huvudet [och säger]:
9"Överlämna (rulla eller flytta över) dig åt Herren (Jahve)!
    Han får befria honom, han får rädda (rycka bort) honom
    – om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom." [Ordet för "överlämna" – hebr. galal, betyder att rent bokstavligt rulla undan och flytta något. Den mer abstrakta betydelsen är att "rulla över" till någon – att överlämna sig och förtrösta, se Ps 37:5; Ords 16:3. Första gången ordet används är i 1 Mos 29:3, när Jakob vältrar undan en sten från en brunn. Att detta ovanliga ord används i denna psalm – för att beskriva förtröstan på Gud – har en intressant koppling. Samme Gud sände senare en ängel för att rulla undan stenen från graven, så att Jesu uppståndelse skulle kunna bevittnas, se Matt 28:2–5.]
10Ja, det var du som drog mig ut ur min mors liv,
    du lät mig vara trygg vid min moders bröst.
11Från det att jag föddes har jag alltid varit beroende av dig (ordagrant "blivit kastad på dig"),
    alltsedan [tiden i] min mors livmoder har du varit min Gud (Eli).

Del 2 – En lidande kungs klagan

12Var inte långt borta ifrån mig,
    för nöden är nära (en trång passage, en pressad och ångestladdad situation), och det finns ingen som hjälper.

13Många tjurar omringar (kröner) mig,
    Bashans tjurar tränger på runt mig.
    [Fienderna liknas vid ilskna tjurar, redo att attackera.]
14De spärrar upp sina gap mot mig,
    de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter. [Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se Joh 19:2.

Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i Amos 4:1.
    Ordet "Bashan" betyder "orm" och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se Joh 8:44. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som "ormens plats". Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som "den siste av rafaéerna". Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se 5 Mos 3:8–11; Jos 12:4–5.
    Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att "dödsrikets portar" inte har makt över församlingen, se Matt 16:13–18. Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se Matt 16:21. Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här "på ormens plats" som Petrus säger: "Du är Messias, den levande Gudens Son", se Matt 16:16. Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: "Gå bort ifrån mig Satan", se Matt 16:23.]
15Jag är som vatten som hällts ut (min styrka är borta),
    alla mina ben är separerade (de har skilts åt).
Mitt hjärta är som vax,
    det smälter (blir mjukt, svagt) inom mig.
16Min styrka har torkat upp som en lerskärva,
    min tunga fastnar i gommen.
Du har fört mig till dödens stoft (jag är döende).
17
(Ps 22:17) Manuskript 5/6HevPs med ordet genomborra markerat.

Manuskript 5/6HevPs med ordet genomborra markerat.

Hundar [symboliskt för icke-judar, syftar på de romerska soldaterna som korsfäste Jesus]
    samlas runt mig.
En här av kriminella (ondskefulla män) omringar mig,
    de har genomborrat (spetsat – hebr. kaaro) mina händer och fötter. [I judiska biblar står det: ”mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter.” Dessa bygger på den masoretiska texten som sammanställdes på 1000-­talet e.Kr. Översättarna ändrade en bokstav så betydelsen blev ”som ett lejon” (hebr. ka´ari – כארי) istället för ”genomborra” (hebr. kaaro – כארו). Det är en liten skillnad där sista bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod som är ett kort streck. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med ”genomborra”. Den blev klar 132 f.Kr. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta bekräftades 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittats på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet ”genomborra”.]
18Jag kan räkna alla mina ben [som pressas ut mot huden],
    de ser på mig, de stirrar (i skadeglädje).
19De delar mina kläder mellan sig
    och kastar lott om min klädnad.
20Men du Herre (Jahve),
    var inte långt borta ifrån mig!
    Du min starkhet, skynda till min hjälp!
21Rädda mig (ryck bort min själ) från svärdet (avrättningen),
    mitt liv (mitt enda, dyrbara liv) från hundens våld [bödeln som ska avrätta mig].
22Rädda (fräls) mig från
    lejonets gap,
    från vildoxarnas (bufflarnas) horn,
du har svarat (bönhört) mig! [Psalmens andra sektion, vers 12–22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21–22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar.
    Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första "rädda" är i imperativ medan det avslutande "svarat" är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för "rädda" som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

Del 3 – Bönesvar

23Jag ska förkunna ditt namn (berätta exakt om vad du gjort, sjunga ditt lov)
    för mina bröder (landsmän),
    mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig.
    [Heb 2:12]
24Ni som fruktar (vördar, respekterar – hebr. jare) Herren (Jahve), lovsjung honom (hebr. halleluhu).
Alla ni Jakobs barn,
    ära honom [hebr. kavad; visa honom tyngd – låt inte ord och handlingar väga lätt],
    och bäva (stå i förundran) inför honom,
alla ni Israels barn.
25För han föraktade inte den svages (fattiges, sjukes) elände (påtvingade lidande),
    och såg inte på honom med avsky.
Han gömde inte sitt ansikte för honom,
    utan hörde hans skrik (rop på hjälp).
26Du är orsaken till min lovsång i den stora församlingen [templet].
    Jag ska infria mina löften
    inför dem som fruktar (vördar, respekterar) honom.
27De ödmjuka [som är betryckta på grund av orättfärdighet, som väljer att inte hämnas, se Ps 37:11] ska äta och bli mätta.
    De som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Jahve) ska lovsjunga honom.
    Era hjärtan ska leva (återhämta styrka, mod, tro) för evigt.
28Hela jorden (folk från alla jordens hörn)
    ska komma ihåg det som hänt
    och omvända sig till Herren (Jahve).
Alla släkter (stammar, familjer) från alla hednafolk ska tillbe (böja sig) inför dig,

     29för kungariket tillhör Herren (Jahve),
    och han råder över hednafolken.
30Alla mäktiga [de som har framgång och överflöd] på jorden ska äta och böja sig inför honom,
    alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom,
    även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: "de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv". Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för "dödens stoft", vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att "de ödmjuka" ska "äta och bli mätta" och här i vers 30 att "alla mäktiga på jorden" ska "äta och böja sig för honom". Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant "fet" i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 proklamerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i vers 27 och de mäktiga/välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28. Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se Fil 2:10!]
31Kommande släkten ska tjäna honom,
    det ska berättas om Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) för nästa generation (släkte).
32De ska komma och berätta om hans rättfärdighet till ett folk som ska födas,
    att han har utfört detta [att allt är fullbordat]. [Vers 31–32 talar om nästa generation. Det hör ihop med Jakobs och Israels barn i vers 24 och ramar in detta avslutande stycke i psalmen.]

Psalm 23 – Du är med mig

Psalmen använder flera bildspråk och har två huvudscener. Den inleds med att Gud har rollen av en herde för sina får – detta sett ur ett fårs perspektiv – och avslutas med att han står som värd för en festmåltid. David, och alla som tar del av psalmen, liknas vid fåret och den inbjudne gästen.
    Den första scenen beskriver de gröna ängarna, vattnet, herdestaven som ger vägledning och klubban som skyddar mot fiender. I den andra scenen målas en välkänd österländsk bild upp av ett nomadtält med upprullade tältväggar där det är dukat till fest. Efter en dag i solens hetta blir gästen mottagen och smord med väldoftande olja på huvudet och nacken. En festmåltid med läckra rätter dukas fram.
    Bildspråket från fårflocken och gästabudet går hand i hand och vävs ihop. Ängarna och vattnet som fåren leds till motsvaras av det dukade bordet och bägaren som gästen bjuds in till. Faror representeras i orden "mörkaste ravin" och "fiender"; dock finns det ingen fruktan eftersom Gud är närvarande – "du är med mig", se vers 4. De avslutande verben "förfölja" och "återvända", i vers 6, binder ihop de två scenerna. Herdens godhet och nåd förföljer mig varje dag på min vandring, och jag har min hemvist hos Herren där festmåltiden är dukad.

Författare: David

Struktur:
Psalmen är symmetriskt strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket osv. Vers 1 och 6 handlar om Herren som en herde och längtan efter att alltid bo i hans hus. Vers 2 och 5 handlar om vila och försörjning. Vers 3a–4 och 4c handlar om Guds ledning. Kiasmens centrum och höjdpunkt, vers 4b, är: "Du är med mig." Här sker också ett skifte i psalmen. Gud tilltalas nu på ett personligt sätt, Gud är nu "du" och inte "han". Det verkar som om prövningen, vandringen genom dödsskuggans dal, gör att vår relation med Gud förvandlas och blir djupare. För att visualisera detta så är texten inskjuten i olika steg:

A Herren som herde, vers 1a
  B Jag ska inte sakna något, vers 1b
    C Äng, mat och vatten, vers 2
      D Ledning – styrka och rätta vägar, vers 3a–4
        E Du är med mig, vers 4b
      D´ Ledning – käpp och stav, vers 4b
    C´ Bord, mat och dricka, vers 5
  B´ Godhet och nåd ska förfölja mig, vers 6a
A´ Herrens hus, vers 6b

231En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
Herren (Jahve) är min herde [kung, fåraherde].
Jag ska inte sakna någonting (inte lida någon brist). [I Israel och i Mellanöstern var begreppet herde en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2. Herren beskrivs också som sitt folks herde, se Ps 80:2; 100:3. Ordet för herde (hebr. raah) är ett verb "att valla". Ordet kommer från betesmark. I ordet herde (att valla) finns funktionen att leda fåren till platser där fåren kan beta och dricka, något som psalmen tar upp i vers 2–3. Herdens funktion är också att försvara fåren från vilda djur, se vers 4. Att David i denna psalm diktar och sjunger "min herde" visar vilken personlig relation han hade till Gud. I den andra raden har hebreiskan bara två ord: lo echsar, ordagrant "jag ska inte sakna." Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på livets alla områden.]
2Vid gröna ängar (spirande betesmarker)
    låter han mig slå mig till ro (lägga mig ner).
Intill lugna (stilla, rofyllda, trygga) vatten (ordagrant: "invid vilans vatten")
    leder han mig (ledsagar han mig varsamt). [Vis av erfarenhet visste David att man måste leda fåren till lugna friska källvatten. Strömmar och störtfloder utgör nämligen livsfara för ett får – mer än de själva förstår. Samma ord för att leda (hebr. nahal) används av Jesaja när han beskriver hur Herren varsamt leder tackorna och bär lammen, se Jes 40:11.]
3Min själ (hela min varelse; mitt liv)
    vederkvicker (förnyar, återupprättar) han och
    han leder (visar; går före och guidar) mig
på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår) [de av herdar välkända gamla lederna] för sitt namns [sitt eget goda ryktes; sin äras] skull. [Det hebreiska verbet för att vederkvicka, shuv, har innebörden att återställa och föra tillbaka. Verbet för att leda är inte samma som i vers 2, utan det mer generella nacha, som beskriver hur en fåraherde för fram sin hjord. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför och leder den. Dessa två verb (shuv och nacha) är placerade intill varandra, centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas "att bli förd tillbaka genom att låta sig ledas". De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång.]
4Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra)
    genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin),
så fruktar jag inget (kommer jag inte vara rädd för något) ont.
För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!]
Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren]
    och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll]
de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod]. [Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, alltifrån att bli tröstad till att trösta, och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod.
    I denna psalm förstärks det kiastiska mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan vers 2 och 5. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3–4, men övergår i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.]
5Du bereder ett bord (dukar upp till en festmåltid)
    mitt framför ögonen på mina fiender.
Du smörjer mitt huvud med [helande, välbehaglig] olja,
    min bägare är fylld till brädden (flödar över). [Att smörja någons huvud var en akt av gästfrihet för att få gästen att koppla av. Fåraherden smorde också fårens huvud för att läka sår.]
6Ja [ja, så är det verkligen], din godhet och nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed)
    ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv.
Jag vill återvända till (återupprättad vill jag bo i) Herrens (Jahves) hus
    alla mina dagar (ordagrant: "till dagars längd"). [Versen inleds på hebreiska med ach som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. David, som genom hela sitt liv upplevt Herrens godhet och nåd, är förvissad om att Herren ska fortsätta att följa honom. Detta förstärks ytterligare genom att ordet som normalt används för att jaga, förfölja och rusa efter någon används. Det är inte hans fiender som har tagit upp jakten på honom (Ps 7:6; 31:16; 143:3), utan bara den gode herdens godhet och nåd som inte släpper honom ur sikte (Joh 10:11). Ordet för att återvända, shuv (som också används i vers 3 och översätts med vederkvicker), har en rik innebörd och talar här om någon som gång på gång kommer till templet för att tillbe i Herrens hus. Prepositionen bet gör att det ordagrant blir "och återvända i huset Herrens". På Davids tid syftade "Herrens hus" på tabernaklet (2 Sam 6:12, 17) medan nästa generation förknippade termen med Salomos tempel (2 Krön 5:1). Även om man inte rent fysiskt bodde i templet (som leviterna gjorde under tjänstgöringen), kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. En del lägger till en vokal och ser istället ordet jashav, något som översättarna av Septuaginta troligtvis gjort eftersom de skriver "att slå sig ner/bosätta sig". Betydelsen blir då densamma som i Ps 27:4, dvs. att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]

Psalm 24 – Portar, höj er för ärans Konung!

Enligt traditionen som omskrivs i Talmud sjöngs denna psalm varje söndagsmorgon i templet, något som också styrks av tillägget i inledningen (för veckans första dag) i den grekiska översättningen Septuaginta. Psalmen kan ha framförts av David när arken fördes upp till Jerusalem in i tabernaklet, se 2 Sam 6:12–17. Arken symboliserar Guds närvaro och pekar även profetiskt på hur Jesus en dag, rent fysiskt, ska träda in i Jerusalem och hyllas som Konung. Portarna som tilltalas syftar på stadens och templets dörrar, men det finns även en andlig tillämpning – att öppna sitt hjärtas dörr och låta Jesus komma in, se Upp 3:20–21.
    Mitt i den mästerliga poesin med upprepningen av frasen "Höj era huvuden, ni portar…" i vers 7 och 9, finns en grammatisk skillnad i versernas andra del som betonar och indikerar att Jesus kommer två gånger till Jerusalem. Första gången används en passiv verbform: "och låt höja er, ni eviga dörrar ". Vägen var öppen när han ödmjukt red in på en åsna bland hyllande skaror som välkomnade honom med palmblad och ropade "Hosianna, Davids son!", se Joh 12:12–15. Andra gången är verbet i aktiv imperativ form: "och höj er, ni eviga dörrar ". Denna gång kommer Jesus tillbaka till jorden med himmelska härar för att upprätta sitt tusenårsrike. Vid sin andra ankomst är Jerusalem belägrat och Jesus "slår själv upp dörrarna", se Upp 19:11–21.

Författare: David

Struktur: Psalmen har tre sektioner:

1. Herren – världens Skapare, vers 1–2
2. Hur människan närmar sig Herren, vers 3–6
3. Hur Herren närmar sig människan, vers 7–10

241Av David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. [Septuaginta tillägger: "för veckans första dag", dvs. söndag.]

["David" och "psalm" står här för första gången i denna ordning, se även Ps 101:1; 110:1. Den grekiska översättningen Septuaginta har även med ett tillägg om veckodag i fyra andra psalmer: för sabbaten (Ps 38:1), för veckans andra dag (Ps 48:1), för veckans fjärde dag (Ps 94:1) och för dagen innan sabbaten (Ps 93:1). Talmud har instruktioner för läsning av Ps 82 på tredje dagen och Ps 81 på femte dagen. I Ps 92 finns också anvisningen "en sång för sabbatsdagen" i den hebreiska grundtexten.]
-

Herren – världens Skapare

Jorden är Herrens (Jahves) och allt som uppfyller den (all dess fullhet; allt vad den rymmer)
    – världen och de som bor i den.
2För han har lagt dess grund i haven,
    och inrättat den på oceanströmmarna (floderna). [Gud äger jorden, men människan har fått auktoritet att råda över den, se 1 Mos 1:26.]

Vem får träda fram inför Herren?

3Vem får gå upp på Herrens (Jahves) berg?
    Vem kan stå upprätt i hans helgedom? [Herrens tempel i Jerusalem, se Jes 2:2–3.]
4Den som har oskyldiga händer
    och ett rent hjärta [den som är utan skuld och har rena motiv],
som inte har lyft upp sin själ till tomhet [gett sig hän åt meningslöshet; burit fram sig själv åt en avgud]
    eller varit trolös (svurit löften som inte hållits).
5Han ska (kommer att) få välsignelse av Herren (Jahve),
    och rättfärdighet [ett frikännande från domen] från sin frälsnings Gud (Elohim).
6Detta är släktet (den generation) som frågar efter (hängivet/flitigt uppsöker) honom:
    de som söker ditt ansikte (önskar/längtar att vara inför dig) är Jakob [Jakobs släkte].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Herren kommer

7Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
    och låt höja er [låt er lyftas/tas upp – imperativ passiv], ni eviga dörrar,
    så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
8Vem är denne ärans Konung (kung av härlighet)?
Det är Herren (Jahve), stark [som en kraftfull armé] och mäktig (en stridsman)
    – Herren (Jahve), mäktig i strid.
9Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar
    och höj er [lyft er upp – imperativ aktiv], ni eviga dörrar,
    så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
10Vem är han, denne ärans Konung (kung av härlighet)?
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    – han är ärans Konung.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Psalm 25 – Alef-Bet om ledning och beskydd

Psalmen har ett alfabetiskt mönster. I en sådan s.k. akrostisk stil utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen tydligare. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.
    På samma sätt som Psalm 9-10 är skriven i en bruten alfabetisk akrostisk form, saknar även denna psalm några bokstäver. Tjugo av de tjugotvå hebreiska konsonanterna finns med, vers 2, 18 och 22 bryter mönstret. I Psalm 9-10 stördes ordningen så fort ordet ogudaktighet nämndes. På liknande sätt är det två verser som tar upp synd i denna psalm. Synden stör i Guds ordning. David hade begått äktenskapsbrott och mördat, trots det kunde han få förlåtelse och upprättelse. Det kan vara så att denna bön av David, som inte riktigt följer mönsterbilden för en akrostisk psalm, på ett fint sätt illustrerar att Gud kan använda oss människor trots våra brister. Även om några bokstäver saknas är slutresultatet 22 verser, lika många som hebreiska alfabetet. På samma sätt som psalmen blir fulländad, kan våra liv genom omvändelse och bön få bli en helhet tillsammans med Gud. Det är också värt att notera att de två stora "störningarna", att vers 5 för bokstaven Vav är kortare och att ett extra Pe läggs till sist, är exakt samma "störning" som i nästa akrostiska Psalm 34. Detta tyder på att dessa avvikelser är avsiktliga.

Författare: David

Struktur: Alfabetisk – en vers för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9–10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19–20; Ords 31:10–31; Nah 1:2–8.

Även om psalmen följer det akrostiska mönstret finns överlappande teman och strukturer. Första och sista delen av psalmen domineras av uttryck i första person riktade till Gud, se vers 1–7 och 16–22. Däremellan finns mer generella uttryck i plural, se vers 8–10 och 14. Denna sektion avbryts mitt i av vers 11 med en bön om att förlåta min synd.

251Av David. [En kort titel med bara Davids namn. Se även Ps 26:1; 27:1; 35:1; 37:1.]
-

א – Alef

Till dig Herre (Jahve),
    lyfter jag upp min själ (mig själv; hela min varelse – hebr. nefesh) [jag kommer inför dig i bön]
2min Gud (Elohim)! [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Till dig" och "min Gud" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet jag kan göra är att ge hela mitt liv till Gud. Det sista ordet "min Gud", "Elohim" på hebreiska, börjar även det på bokstaven Alef, men den uttalas "e". Ordet står utanför det alfabetiska mönstret vilket ger extra fokus på utropet "Min Gud".]

ב – Bet

Jag förtröstar på dig (litar, lutar mig emot, är trygg i dig),
    tillåt mig inte att bli förödmjukad (komma på skam, tappa hoppet),
    låt inte mina fiender triumfera (glädja sig) över mig. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet "Jag förtröstar" börjar med denna bokstav vilket förstärker hemvisten och förtröstan som tron ger.]

ג – Gimel

3Förutom det [förutom tro, se vers 2, behövs också uthållighet],
    ska ingen som väntar (söker dig ivrigt, binder sig samman med dig) bli besviken (komma på skam, vara modlös, förvirrad eller uppgiven),
    men de som vanemässigt utan orsak handlar trolöst (sviker, bryter löften) kommer på skam (blir besvikna). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i versen är hebreiska gam, det används ofta om ett tillägg och kan översättas med "också", "dessutom" eller som här "Förutom det". Ordet binder ihop denna vers, som handlar om väntan och att vara trogen, med föregående som handlar om tro. Ordet för vänta är qavah som också betyder att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud.]

ד – Dalet

4Dina vägar Herre (Jahve), visa mig (förklara, tillkännage, kungör) dem,
    dina stigar (välkända upptrampade gångvägar), lär mig dem. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Dina vägar" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att fråga Gud efter hans vägar när vi står vid vägval.]

ה – He, ו – Vav

5Led mig i din sanning (trofasthet),
    och lär mig (träna mig), för du är min Gud som frälser (befriar, ger seger);
    jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar) hela dagen. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det orden "Led mig" som börjar med denna bokstav, detta belyser att det bara är hos Gud som vi får rätt perspektiv i vårt liv. Versen är kortare än tidigare verser och hör ihop med nästkommande.
    Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det är i Guds sanning, som föregående rad talar om, som vi ska söka.]

ז – Zajin

6Kom ihåg (tänk på) din barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) [plural] och din nåd (omsorgsfulla kärlek) [plural], Herre (Jahve),
    för de är eviga (har funnits sedan urminnes tider). [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "Kom ihåg" börjar med den bokstaven och förstärker bönen om att Gud inte ska glömma sin barmhärtighet och nåd – ord som i hebreiskan står i plural här. Hebreiska ordet som översatts barmhärtighet är rachamim. Det förekommer alltid i plural i grundtexten. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna – detta pekar på den ofattbara oändliga dimension som finns i Guds barmhärtighet. Rachamim kommer från ordet rechem som betyder moderliv. Guds barmhärtighet kan liknas vid föräldrars ömsinta kärlek till sitt ännu ofödda barn. Det innebär att vi får gömma oss i honom under det att vi växer till i mognad och styrka. Hebreiska ordet för nåd är chesed. Ordet är rikt och beskriver kärlek, genuin godhet och trofasthet som går längre än vad som behövs.]

ח – Chet

7Min ungdoms synder (mina omogna felsteg) och mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter)
    – kom inte ihåg (tänk inte på, räkna inte upp) dem;
    kom [istället] ihåg (tänk på) mig med din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed), för din godhets skull, Herre (Jahve). [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "synder" som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för tidigare överträdelser.]

ט – Tet

8Herren (Jahve) är både god (glad, hjälpsam, vill mänskligheten väl) och rättfärdig (dömer rättvist),
    därför lär (visar, påpekar) han syndare hur man ska leva (visar han den rätta vägen). [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "god" med denna bokstav, och förstärker här att Gud är god.]

י – Jod

9Han leder (hjälper, lotsar) de ödmjuka i vad som är rätt (själva beslutsprocessen, i att döma rättvist),
    han lär (tränar) de ödmjuka hans väg (hur man ska leva). [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "rätt" med denna bokstav och betonar att vi ska handla rätt.]

כ – Kaf

10Alla Herrens stigar (välkända upptrampade gångvägar) är nådefulla (fyllda med kärleksfull omsorg) och sanna (rätta, stabila, trofasta)
    för dem som håller (vaktar, bevarar) hans förbund och vittnesbörd (stadgar, instruktioner). [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "Alla" med denna bokstav och förstärker att Gud vill välsigna och ge vägledning. Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]

ל – Lamed

11För ditt namns (ryktes) skull, Herre (Jahve),
    förlåt mina felsteg (synder, skulder) för de är många. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "För" med denna bokstav och förstärker att Herren förlåter och lär oss. Vers 10 skulle kunna ge intrycket av att det inte finns något hopp för den som misslyckats. Herrens karaktär kräver dock både fullständig lydnad och att han kan ge nåd. Psalmen visar på det paradoxala förhållandet mellan kravet på absolut trohet mot Gud och möjligheten att förlita sig på hans nåd och förlåtelse.]

מ – Mem

12Var finns den människa som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve)?
    Honom ska Herren (Jahve) undervisa vilken väg han ska välja (hur han ska leva). [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar orden "Var finns" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som tillber Herren.]

נ – Nun

13Han själv [den person som fruktar Herren] ska leva i godhet (det ska gå väl för honom),
    och hans efterkommande ska inta (ärva) landet. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. Ordet "Han själv" börjar på den bokstaven. Det är det hebreiska ordet nefesh som ibland översätts med själ, och syftar på hela människan som en levande varelse. Det förstärker versens budskap om att det ska gå väl för dem som ärver landet.]

ס – Samech

14Herren anförtror sig åt (umgås med, delar sina hemligheter med) dem som fruktar (vördar, respekterar) honom,
    och han visar (uppenbarar) sitt förbund för dem. [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "anförtror sig åt" som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud är den som vägleder och stödjer.]

ע – Ajin

15Mina ögon är alltid riktade mot Herren (Jahve),
    för han ska befria mina fötter ur nätet [från mina fiender]. [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav.]

פ – Pe

16Vänd dig till mig och visa mig oförtjänt nåd (ha medlidande, hjälp mig),
    för jag är ensam (sårbar) och betryckt (lider). [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "Vänd dig" som börjar med denna bokstav, och förstärker ropet efter gemenskap med Gud.]

צ – Tsade

17Mitt hjärtas bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) blir fler och fler,
    för mig ut ur min nöd (plåga). [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "bekymmer" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Guds rättfärdighet i en svår situation.]

ר – Resh (extra)

18Se mitt lidande och min nöd (smärta, tunga börda),
    och förlåt mig (lyft upp, bär) alla mina synder (misstag).

[Här bryts mönstret, i stället för den nittonde hebreiska bokstaven Qof, används den tjugonde Resh här. Tecknet Resh avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se och observera. Här är det ordet "Se" som börjar på den bokstaven.
    Qof, som saknas och borde ha kommit här, avbildar ett huvud sett bakifrån. Varför bryts mönstret? En ledtråd kan vara att se vilka ord som börjar på Qof som psalmisten skulle kunna ha använt. I Klagovisorna används "jag ropar" för Qof, se Klag 1:19. Kan det vara så att psalmistens egna ord har tagit slut och han har insett att det inte finns något han själv kan göra, i stället vädjar han till Gud att se hans lidande och förlåta hans synd? Ett annat ord som börjar på Qof som används i alfabetiska psalmer är "vänta", se Ps 37:34. Kan det vara så att behovet här är så akut att det inte finns tid att vänta? Genom att hoppa över bokstaven med bilden på "huvudet bakifrån" och istället gå direkt på "huvudet framifrån" förstärker bönen att Gud ska se hans lidande, vers 18, och även vad hans fiender gör, se vers 19!]

ר – Resh

19Se mina fiender för de är många,
    de hatar mig med orätt (våldsamt, grymt) hat.

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Orden "Se" och "många" börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen.]

ש – Shin

20Bevara mig (min själ) och rädda mig;
    låt mig inte bli besviken (komma på skam, bli modlös, förvirrad och uppgiven på grund av lång väntan)
    för min tillflykt är i dig.

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Bevara" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, i stället för att krossas av fienden är bönen att Gud ska rädda och bevara från döden.]

ת – Tav

21Låt integritet och rättfärdighet skydda (vakta, bevara) mig,
    för jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar). [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "integritet" börjar med denna bokstav, och genom att detta inte är sista versen så frågar sig psalmisten, har Gud integritet, kommer han att infria sina löften och skydda mig?]

פ – Pe (extra)

22Befria (återköp) Israel, min Gud,
    från dess nöd (plåga). [En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten Pe och den används redan i vers 16. Bokstaven avbildar en öppen mun med en tunga i. Ordet "Befria" börjar på den bokstaven och tillsammans med versen innan förstärker det ropet på hjälp och befrielse. Rent bokstavligt är det en mun som ropar på hjälp.]

Psalm 26 – En bön

En bön om upprättelse. Verben går, sitter och står, se vers 1, 3, 4, 11, 12, för tankarna till den första psalmen, se Ps 1:1. Det personliga gudsnamnet "Jahve" tilltalas sex gånger. Tillsammans med tillägget "din ära" i vers 8 fullkomnar det Guds sjufaldiga närvaro. Det finns två motsatta grupper. Den första är "den stora församlingen", som psalmisten lovsjunger tillsammans med, se vers 12. Den andra är "de ogudaktiga", som han inte vill ha något att göra med, se vers 4–5. De ogudaktiga beskrivs med sex olika ord: lögnare, hycklare, onda, ogudaktiga, syndare och mördare, se vers 4–5 och 9.

Författare: David

Struktur: Psalmen följer ett tydligt kiastiskt mönster.

A Försvara mig – jag har förtröstat på Herren, vers 1b–2
 B Jag vandrar i sanning – sitter inte bland lögnare, vers 3–5
  C Renhet – templet, vers 6–8
 B´ Låt mig inte räknas bland syndare – jag vandrar i integritet, vers 9–11
A´ Min fot står på stadig grund, vers 12

261Av David. [På samma sätt som Psalm 25, inleds även denna psalm med bara Davids namn.]
-
Försvara mig [regera i mitt liv, döm mig – avgör vad som är rätt], Herre (Jahve), för
    jag har vandrat i (levt mitt liv med) integritet,
    jag har förtröstat på Herren (Jahve),
    jag snubblar inte (tappar inte fotfästet). [Det hebreiska ordet för "att snubbla" är det ovanliga maad. Det beskriver en smal stig längs en ravin, och används så i Ps 18:37. Det fungerar antingen som ett adverb (som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla), eller så är det en försäkran om att inte avvika från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I vers 2 kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som renas genom upphettning då orenheterna tas bort.]
2Pröva (granska – hebr. bachan) mig, Herre (Jahve),
    utforska (hebr. nasah) mig,
    rannsaka (rena med eld – hebr. tsaraf) mina njurar och mitt hjärta.
    [Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords.]
3För jag har din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) inför mina ögon,
    och jag vandrar i din sanning.

4Jag sitter inte med (slösar inte bort min tid, associerar mig inte med) lögnens män (de som ägnar sig åt tomhet, falskhet)
    och vandrar (umgås) inte med hycklare (de som smider dolda planer för att dölja sin synd).
5Jag avskyr de ondas församling,
    bland de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) sitter jag inte.
6Jag tvättar mina händer i oskuld (för att visa att jag är oskyldig),
    och jag går runt ditt altare [kan delta i offren i templet], Herre (Jahve),
7för att låta tacksägelsen ljuda,
    och för att vittna om alla dina under.
8Herre (Jahve), jag älskar din boning,
    den plats där din härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) bor.
9Ta inte bort mig (ryck inte bort mitt liv) med syndare,
    ta inte bort mitt liv (min existens) med blodtörstiga män (män av blod – hebr. enosh damm) [mördare som spillt oskyldigt blod],
10människor med ondska (en ond plan) i sina händer,
    och vars högra hand är full av mutor. [Vers 9–10 är en bön om att inte räknas i samma grupp som syndare och mördare. Som vanligt i Psaltaren involverar mord inte bara den fysiska handlingen utan också sveket och lögnen bakom mordet. Den som bokstavligen har blod på sina händer är sällan den som är ytterst ansvarig, deras händer är istället fulla av mutor. Ett exempel är Isebel och Navot, se 1 Kung 21:1–16. Dessa händer i vers 10 som är skyldiga står i skarp kontrast till psalmistens händer i vers 6 som är oskyldiga.]
11Men jag, jag vandrar (lever) i min integritet,
    befria (återköp) mig och ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör).
12Min fot står
    på jämn (plan, säker, trygg) mark,
    i den stora församlingen (skaran)
ska jag lovprisa (böja mig inför) Herren (Jahve)! [Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i vers 1 har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet "står" fullbordar kopplingen till Ps 1:1 med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till "jämn mark" kan också ha betydelsen "moraliskt upprätt". Centralt i versen finns två prepositioner "på" och "i" som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten "står" tryggt och han "böjer sina knän". Ordet för lovsång är barach och har sitt ursprung i ordet för knä, berech, och att böja sig inför någon i tillbedjan.]

Psalm 27 – Förtröstan på Gud

David är i trångmål, men inte i mörker – Herren är hans ljus. Med det perspektivet finns inget att frukta. Herrens personliga namn (JHVH – Jahve) förekommer tretton gånger, och inkluderas även "min frälsnings Gud (Elohim)" i vers 9, blir det totalt 14 referenser till Gud – lika många som de 14 verser psalmen utgör. Detta är ett litterärt sätt David använder sig av för att betona Guds ständiga närvaro, trots att han är under attack! Talet fjorton förstärker Guds fulländning, då det utgör summan av två gånger talet sju, som står för fullhet. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn. Matteus använder sig också av talet fjorton i Jesu släkttavla, se Matt 1:17.

Författare: David

Struktur:
A Inledande förvissning, vers 1
   B Motståndare hotar, vers 2–3
     C Närhet till Gud, vers 4–11
   B´ Motståndare hotar, vers 11–13
A´ Avslutande förtröstan, vers 13–14

271Av David. [På samma sätt som Psalm 25 och 26, inleds även denna psalm med bara Davids namn. Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.]
-

Inledande förvissning

Herren (Jahve) är mitt ljus [Joh 1:4] och min frälsning (befrielse, räddning, trygghet)!
    Vem skulle jag frukta (vara rädd för)?
Herren (Jahve) är mitt livs värn (skydd, tillflykt, säkra fästning – den som försvarar mig)!
    Vem skulle jag förskräckas (fasa, skaka) inför? [Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: "ljus, frälsning och tillflykt". David beskriver dem som kommer emot honom i vers 2 med tre ord: "onda människor, motståndare och fiender".]

Motståndare hotar

2När onda människor kom mot mig,
    för att äta mig levande (slita mig i stycken; ordagrant: "äta mitt kött"),
ja, då var det mina motståndare och mina fiender,
    som stapplade och föll.
3Även om en armé skulle omringa (belägra) mig,
    känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta);
om ett krig bryter ut mot mig,
    så är jag trygg.

Närhet till Gud

4Ett [en sak] har jag begärt av Herren (Jahve),
    [bara] detta söker jag (längtar jag efter):
att få bo i Herrens (Jahves) hus
    i alla mina livsdagar,
skåda (se; intensivt betrakta) Herrens (Jahves) ljuvlighet (välbehag, nåd)
    och reflektera [urskiljande begrunda; betraktande söka svar] i hans tempel. [När David skrev denna psalm var templet ännu inte byggt. Det uppfördes senare under hans son Salomos första regeringstid, se 1 Kung 6:1, 37–38. David var dock den som fick föra arken till Jerusalem, se 1 Krön 16:1; 2 Sam 6. I tabernaklet, och även senare i templet, fanns arken med nådastolen där Guds närvaro och helighet vilade. Samtidigt är Bibeln tydlig med att Gud inte bor i mänskligt byggda hus, se 1 Kung 8:27. Davids längtan är att få omgärdas och präglas av Guds närvaro och helighet, se vers 13 och Ps 28:2; 65:5; 84:5; 134:1. Ordet för ljuvlighet är hebr. noam som har en innebörd av nåd – där dess fullhet, välvillighet och välbehag betonas i kombination med favör. Det är här första gången det används, av totalt sju gånger i GT. I vers 4–6 används fyra synonymer: hus, tempel, hydda och boning.]
5För han skyddar (gömmer) mig i sin hydda (hebr. soch, i sitt sammanflätade och täckande skydd),
    på olyckans dag;
han döljer mig på en undangömd (hemlig) plats i sitt tält (tabernakel),
    han lyfter mig [högt] upp på en klippa.
6Och nu är mitt huvud upplyft [högt],
    över mina fiender som omringar mig.
Därför vill jag [ljudligt, med trumpetstötar] offra jublets offer i hans tält (tabernakel).
    Jag vill sjunga och spela till Herrens (Jahves) ära!
7Hör min röst när jag ropar [i bön], Herre (Jahve)
    och visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), [böj dig till mig] och svara mig.
8Mitt hjärta säger om dig [hjärtat talar på Guds vägnar och uppmanar]:
    "Sök [plural] mitt ansikte."
[Versen är svåröversatt. Ordet "sök" används två gånger i denna vers. Första gången är det i plural, andra person, imperativ. Det antyder troligtvis att uppmaningen i psalmistens hjärta, som kommer från Guds hjärta, inte bara syftar på David utan är en inbjudan till allt Guds folk att söka hans ansikte. I denna vers finns även en antydan om att Gud vill bo i mänskliga hjärtan genom tro, se Ef 3:17. Den andra gången ordet "sök" förekommer, se nedan, är ordet i singular och första person. Här syftar det på psalmistens personliga relation med Gud, se även Ps 24:6; 105:4.]
Ja, jag söker [singular] ditt ansikte, Herre (Jahve),
    
9dölj inte ditt ansikte för mig (ignorera mig inte).
Avvisa mig inte (kasta inte bort mig) i vrede,
    du som varit min hjälp;
överge mig inte, lämna mig inte,
    du min frälsnings Gud (Elohim). [I dessa två avslutande rader i vers 9 beskrivs två situationer där Gud "sitter" och "går". I den första liknas Gud vid en sittande kung som potentiellt avvisar den som söker nåd hos honom. I den andra är Davids oro att Gud ska gå sin väg, som en vän som lämnar någon när det är som svårast. Vår familj, och speciellt våra föräldrar, är de som vi förväntar oss förblir lojala mot oss, oavsett vad vi går igenom och anklagas för. I nästa vers tas just denna djupaste av mänskliga relationer som ett exempel. Ett barn som överges av sin far och mor blir ett starkt bildspråk på en total försakelse.]
10Nej, även om min far och mor skulle överge mig,
    tar Herren (Jahve) emot mig [in i sin gemenskap och familj]. [Hebreiska asap används om att samla in skörd, saker och människor. Ordet används för hur ett upphittat vilse djur ska "tas in" i huset för att få skydd, se 5 Mos 22:2. Ordet används även om att "släppa in" en person på flykt i en fristad och ge honom tak över huvudet, se Jos 20:4. Profeten Jesaja försäkrar också att även om en mor skulle överge sitt barn, gör inte Gud det, se Jes 49:15. Temat med hem (Herrens hus) upprepas här från vers 4–5. Alla barn behöver bekräftelse, tröst, skydd och vägledning. Alla dessa emotionella behov möter Gud i vers 7–14.]

Motståndare hotar

11Lär mig din väg, Herre (Jahve),
    led mig på en jämn (plan, säker, trygg) stig (välkänd, upptrampad gångväg).
På grund av mina fiender (som förföljer, vakar med onda syften över mig),
    
12överlämna mig inte till mina fienders vilja.
För de har uppviglat (rest upp) falska vittnen mot mig,
    som andas (är fyllda med) våld. [Apg 9:1]

Avslutande förtröstan

13Hade jag inte trott (om jag inte varit viss om) att [jag skulle] få se Herrens (Jahves) godhet i de levandes land …
    [ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.]
[Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket "de levandes land" syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.]
14Vänta på (sätt ditt hopp till; bind dig samman med) Herren (Jahve)
    – var stark (övervinn)!
    Då ska han ge ditt hjärta frimodighet (inge mod och styrka i ditt hjärta)
– ja, vänta på Herren (Jahve). [Psalmen avslutas med tre imperativ som formar en kiasm (vänta på – var stark – vänta på). Uppmaningarna, som både är en vädjan och ett tecken på förtröstan, riktar sig först och främst till psalmisten själv. Mod och frimodighet följer på styrkan som ges när han "knyter sig samman" med Herren genom att fokusera på honom. Det är samma ord som Gud upprepade gånger talar till Josua innan israeliterna ska inta det utlovade landet, se Jos 1:6, 7, 9, 18. Ordvalet "de levandes land" i versen innan förstärker denna koppling, se vers 13. Genom att återupprepa qavah betonar David vikten av att aldrig sluta hoppas på Herren. Det hebreiska ordet är rikt och kan även innebära att tvinna sig samman som en tråd – en bild på en aktiv väntan där den som riktar sig mot Gud blir sammanflätad med honom.]

Psalm 28 – Gud hör bön

En psalm som är en bön om Guds rättvisa dom. Den börjar med angelägen bön om hjälp i en pressad situation, men avslutas i lovprisning och förtröstan på att Gud hör bön. Psalmen har många motsatser. Den första rör ljud. Psalmisten ropar, men Herren upplevs tyst. Den andra motsatsen har att göra med handlingar. Psalmisten lever i en värld där de onda agerar, samtidigt verkar också Gud och griper in i historien. Psalmen handlar om att lära sig leva mitt i dessa kontraster, men också att urskilja Guds röst och Guds gärningar.

Författare: David

Struktur:
1. Hör mitt rop på hjälp, vers 1b–5
2. Han har hört min bön, vers 6–9

281Av David
-

Hör mitt rop

Till dig, Herre (Jahve), ropar jag (höjer min röst i bön och åkallan);
    min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
    blir jag lik dem som gått ner i graven.
2Hör mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp],
    när jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp),
när jag lyfter mina händer
    mot det allra heligaste i din helgedom.
3Släpa inte bort mig med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
    tillsammans med våldsverkare [till döden];
de som talar fred med sina grannar,
    men har ondska i hjärtat.
4Löna dem för vad de gjort,
    efter alla deras onda handlingar;
löna dem för allt de sysslat med,
    ge dem vad de förtjänar.
5Eftersom de inte förstår
    vad Herren (Jahve) har gjort,
inte hans händers verk (vad han skapat);
    därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem. [Vers 1–5 hör ihop som en sektion. Herren "bryter ned" här i vers 5, hebr. haras, ramar in stycket med det ljudmässigt snarlika ordet harash "stum" i vers 1.]

Bönesvar

6Välsignad (lovad) vare Herren (Jahve),
    för han hör (har hört – och kommer att höra) mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
7Herren (Jahve) är min styrka (starkhet)
    och min sköld,
mitt hjärta förtröstar [har alltid litat] på honom
    och jag får [har alltid fått] hjälp.
Därför jublar mitt hjärta,
    och med min sång vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom.
8Herren är deras [sitt folks] styrka,
    och ett frälsningens (räddningens) värn (en säker tillflykt, ett skydd, försvar, en säker fästning)
    för sin smorde (utvalde, kung).
9Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv.
    Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem]
    och bär (lyft upp) dem för evigt.

Psalm 29 – Ära Gud

Psalmen är väl strukturerad med både kiasmer och upprepningar. Psalmen börjar med tre "ge åt" (vers 1–2) och fortsätter sedan med sju "Herrens röst" (vers 3–9). Dessa sju förekomster av Herrens röst formar huvudstycket som ramas in av ordet "ära". I vers 3 nämns "Ärans Gud" och i vers 9 ropar alla "ära". Ordet ära finns även i vers 1 och 2 och är psalmens huvudtema! Det finns även en anspelning på åska som dundrar och ekar, se vers 3. På liknande sätt ekar Guds röst sju gånger i psalmen. Ordet styrka ramar också in psalmen, se vers 1 och 11. Guds personliga namn Jahve (översatt Herren) nämns arton gånger. Gud erkänns för sin styrka, och han ger den till sitt folk. Något som också utmärker psalmen är att den inledningsvis inte riktar sig till människor, utan till himmelska väsen, ordagrant: "Guds söner".

Författare: David

Struktur:
1. Inledande inbjudan att prisa Gud, vers 1–2
2. Gud beskrivs som en storm som drar fram, vers 3–9
3. Avslutande välsignelse från Gud, vers 10–11.

291En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David [för avslutningen av sukkot]. [Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget att den användes vid avslutningen av sukkot (lövhyddohögtiden) som firas på hösten, se 3 Mos 23:34. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40–42. Det är intressant att det är i slutet på högtiden Jesus träder fram, se Joh 7:37–38.]
-
Ge åt Herren (Jahve), Guds söner [änglar, himmelska väsen],
    ge åt Herren (Jahve) ära och styrka (makt).
2Ge åt Herren (Jahve) hans namns ära,
    böj er inför Herren (Jahve) i hans heliga majestät (skönhet). [Psalmen börjar i vers 1–2 med en uppmaning att "ge", hebr. jahav. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant "Gudars söner". Det är första gången som hebreiska ordet elim, gudar, används i Psaltaren. Frasen "Guds söner" används även i Job 1:6 och Ps 89:7. Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]
3Herrens (Jahves) röst var över vattnen;
    ärans Gud (El) dundrade (ekade som åskdunder),
    Herren (Jahve) var över de stora vattnen.
4Herrens (Jahves) röst var mäktig,
    Herrens (Jahves) röst var majestätisk.
[Från att ha talat om skapelsen i dåtid skiftar psalmen till vad Herren gör nu. Alla himmelska väsen, och den som sjunger och hör psalmen, uppmanas att se att Gud både har verkat och verkar nu. Vers 5–9 formar själva kärnan i psalmen och är strukturerad som en kiasm. Vers 5 och 9b talar om "träd", vers 6 och 9a handlar om "djur" och centralt nämns öknen i vers 7–8. Även geografiskt finns ytterligheterna med Libanon i norr och Kadesh i söder. Guds röst dånar som ett oväder som drar fram genom landet Israel. Sju gånger ekar Herrens röst som åskknallar med blixtar, se vers 7. På samma sätt som i den första delen nämns inga människor i detta stycke heller. Alla himmelska väsen måste böja sig och även i öknen är Herren allsmäktig.]

5Herrens (Jahves) röst knäcker cedrar,
Herren (Jahve) knäcker Libanons cedrar.
6Han får dem att hoppa som en kalv, Libanon och Sirjon [annat namn för berget Hermon, se 5 Mos 3:9],
som en ung vildoxe.
7Herrens (Jahves) röst blixtrar som eldslågor.
     8Herrens (Jahves) röst får öknen att bäva,
Herren (Jahve) får Kadeshöknen att bäva.
9Herrens (Jahves) röst får hindarna att kalva,
och ödelägger skogens klädnad.
I hans [himmelska] palats ropar alla: "Ära!" [Ordet "ära" ramar in vers 3–9 som centreras kring sju upprepningar av frasen "Herrens röst".]
10Herren (Jahve) satt på sin tron när syndafloden kom,
    Herren (Jahve) tronar för evigt. [Referensen till syndafloden är tydlig både genom bestämd artikel och det speciella hebreiska ordet mabul som bara används här och i berättelsen om syndafloden i, se 1 Mos 6–11. I det kiastiska mönstret hör temat med vatten här i vers 10 ihop med vattnen i vers 3–4.]
11Må Herren (Jahve) ge styrka åt sitt folk,
    må Herren (Jahve) välsigna sitt folk med frid (fred, hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden).

Psalm 30 – Helad

Psalmen är en typisk tacksägelsepsalm, inledningen med orden "Jag vill" indikerar detta. Samtidigt är den ett personligt vittnesbörd om vad Herren har gjort. Psalmen förknippas ofta med Psalm 6. Psalm 30 skulle kunna vara skriven som en tacksägelse och ett vittnesbörd på hur Gud har hört och svarat på bönen som beskrivs i Psalm 6. Det finns många igenkänningspunkter i tema och ord mellan psalmerna. Båda nämner helande, se vers 3 och Ps 6:3; skräck, se vers 8 och Ps 6:4; oförmågan att kunna prisa i dödsriket, se vers 10 och Ps 6:6.
    Psalmen är fylld av motsatser: Gud och fiender, gråt och jubel, kväll och morgon, sorg och dans, lovprisning och tystnad. Allt detta illustrerar spänningen mellan den oro och det hopp som David upplever och kontrasten mellan död och liv.

Författare: troligtvis David

Struktur:
1. Inledande lovprisning, vers 2–4
2. Inbjudan att lovsjunga, vers 3–6
3. Bakgrund, vers 9–11
4. Bönesvar, vers 12

301En psalm, sång (text som ska sjungas) för (vid) husets (boningens, templets) invigning. Av (för) David. [Titeln är ovanlig. Den använder både ordet psalm och sång. Det första ordet psalm (hebr. mizmor) används ofta för en sång som ackompanjeras. Det betonar det musikaliska uttryckssättet, grundordet har att göra med att slå an strängar i ett slag. Det andra ordet som översatts med sång är hebr. shir. Det handlar mera om sången och texten än det musikaliska. Det är enda gången det används i första boken, Psalm 1-41, men förekommer ofta i de andra böckerna.
    Beskrivningen för eller vid "husets invigning" är inte helt entydig. Det kan syfta på Davids hus, palats, tabernaklet eller templet. David kan ha skrivit den med tanke på hans son Salomos framtida invigning av templet i Jerusalem. Ordet för invigning är hebr. chanukka. Inom den judiska liturgin citeras psalmen under tempelinvigningsfesten, Chanukka, se Joh 10:22.]
-
2Jag vill upphöja dig, Herre (Jahve),
    för du har dragit mig upp [som ett kärl som sänkts ned och hissats upp],
    och har inte låtit mina fiender glädja sig över mig. [Hebreiska ordet för "dragit upp" är dalah. Det används för att beskriva ett kärl som sänks ned och hissas upp för att dra vatten ur en brunn. Substantivet av detta verb är just ordet för hink. Den huvudsakliga användningen i Bibeln är i betydelsen att dra upp vatten från en brunn, se 2 Mos 2:16 och Ords 20:5. Men i ordet finns också betydelsen att dingla och svaja. Ordet kan även betyda att sänka ned. För att hissa upp en hink måste den ju först ha halats ned. Valet av detta ord med dess dubbla betydelse beskriver träffsäkert de förändringar som karaktäriserar denna psalm. Davids livssituation skulle kunna illustreras med ett tomt kärl som varit på väg ner i brunnen, men nu har det vänt. Gud har fyllt honom och dragit upp honom, se vers 4!]
3Herre (Jahve), min Gud (Elohim), jag skrek ut till dig (ropade efter din hjälp),
    och du helade mig.
4Herre (Jahve), du förde mig upp från Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    du räddade mitt liv (höll mig vid liv), bevarade mig från att fara ner i graven (cisternen, brunnen).
5Lovsjung (sjung och spela till) Herren (Jahve), ni hans trogna följare,
    tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher) [heliga namn].
    [Hur han räddat folket från slaveriet, gett dem undervisningen, fört dem in i landet, osv. Se även Ps 97:12; Luk 22:19; 1 Kor 11:24–26.]
6Ett ögonblick varar hans vrede,
    hela livet hans nåd (favör, glädje, behag, välvilja).
På kvällen gästar gråt,
    men på morgonen jubelsång.
[Gråten är som en tillfällig nattgäst som avreser redan tidigt nästa dag. Den kan förvandlas till glädje – hastigt, som över en natt. Lika säkert som det efter varje natt kommer en ny dag, lika mycket förtröstar psalmisten på att Gud kommer att gripa in.]
[I vers 7–8 kommer bakgrunden till den kris och konflikt som beskrivits i tidigare verser.] 7I min framgång (trygghet) sa jag (tänkte jag för mig själv):
    "Jag ska aldrig vackla."
8Herre (Jahve), genom din nåd (favör, välvilja)
    hade du gjort mitt berg starkt.
    [David regerade från berget Sion, Jerusalem. Gud hade gett honom framgång, trygghet och makt, som berget är en metafor för här.]
Du dolde ditt ansikte (ignorerade, var långt borta, se Ps 88:14);
    jag blev skräckslagen.
    [Den prästerliga välsignelsen avslutas med att Herren vänder sitt ansikte, se 4 Mos 6:25–26. Att Herren döljer sitt ansikte är motsatsen.]
[Vers 9–11 är Davids bön. Den första raden tilltalar Gud i andra person, här används det personliga gudsnamnet Jahve. Den andra raden talar om Gud i tredje person, här används namnet Adonaj. Det beskriver en relation mellan en slav och en herre. De två uttrycken speglar psalmens dubbla roll som både en personlig tacksägelsepsalm och ett vittnesbörd.] 9Till dig Herre (Jahve), ropade jag (höjde jag min röst i bön),
    till Herren (Adonaj) vädjade jag om nåd (oförtjänt kärlek; favör):
10"Vad vinner du på mitt blod (min död),
    att jag sjunker ned i avgrunden (graven)?
Kan stoftet tacka (prisa, bekänna) dig,
    kan det berätta om din trofasthet (sanning)?
    [På hebreiska är människa adam, blod dam och stoft adamah, se 1 Mos 2:7; 1 Mos 3:19.]
11Hör Herre (Jahve),
    jag vädjar om din nåd (oförtjänta kärlek; favör),
    Herre, var min hjälpare."
12Du vände min klagan (ceremoniella sorgeperiod)
    till dans (ringdans, jubel och fest) [2 Mos 15:20; Jer 31:13];
du lossade (befriade mig från) min sorgdräkt (säckklädnad)
    och klädde mig i glädje.
13Därför ska hela min varelse (ordagrant: "ära"; kan syfta på hjärta, människans innersta eller tungan)
    lovsjunga dig och inte vara tyst.
Herre (Jahve) min Gud,
    jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt. [Exakta detaljer på hur Herren grep in och helade och räddade David från döden ges inte i psalmen. Däremot beskrivs hur Gud personligen grep in och vände situationen. Inom judisk tradition är det en sju dagars sorg när någon dött. Den sörjande familjen lämnade inte huset, och vänner kom på besök, se 1 Mos 23:2; 50:10; 1 Sam 25:1; 28:3. De som sörjde klädde sig i säcktyg för att fysiskt känna och visa att man hade sorg, se 2 Kung 19:1. Tyget gjordes av get- eller kamelhår (Matt 3:4). Materialets sträva och grova struktur lämpade sig bra för tältdukar och säckar, därav namnet, men inte till kläder. Den sista raden i vers 12 beskriver det som om Gud personligen lossar säcktyget, som den sörjande har svept sig i, och klär honom i ljusa festkläder. Från att ha varit begravning blir det förberedelse för fest. Texten refererar inte till att sorgdräkten byts ut till festkläder, utan till "glädje". Det ger en fin länk mellan början och slutet av versen – från klagan till glädje!]

Psalm 31 – Upprepad bön

Psalmen har två parallella rörelser. Den första sektionen formar en bön som skulle kunna vara en egen psalm. Vers 10–25 upprepar ett liknande flöde, men med en annan vinkling. Upprepningen blir en litterär poäng som visar att ibland tar befrielsen längre tid än vad som var tänkt. Språket är stilfullt och det finns en fin struktur. Det hebreiska ordet chesed, som beskriver Guds nåd och omsorgsfulla kärlek används tre gånger, se vers 8, 17 och 22, och tio gånger nämns Guds namn Jahve.

Citeras:
Vers 6, citeras av Jesus i Luk 23:46. Den första martyren, Stefanos, refererar till denna vers, se Apg 7:59.
Vers 7 citeras delvis av Jona, se Jona 2:8.
Vers 14 citeras sex gånger av Jeremia, se Jer 6:25; 20:3; 20:10; 46:5; 49:29; Klag 2:22.
Vers 25 citeras av Paulus i 1 Kor 16:13.

Författare: David

Struktur:
1. Bön om hjälp, vers 2–9
2. Upprepad bön om hjälp, vers 10–25

311Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-

Del 1

2I dig, Herre (Jahve) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet).
    Låt mig aldrig komma på skam.
    Rädda (bered en flyktväg för) mig genom din rättfärdighet.
3Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    rädda (ryck bort; lyft upp) mig snabbt.
Var min klippa och värn (tillflykt, skydd, försvar),
    en borg (ett hus med många starka fästningar) som räddar (frälser) mig.
4Du är min klippa [en hög och ointaglig bergskam] och min borg (fästning).
    För ditt namns skull ska du föra mig framåt (skapa möjligheter)
    och leda (ha omsorg som en herde, leda mig i handen, bära) mig.
    [Herren liknas vid en fast klippa och en fåraherde som har omsorg om sina får som bär de små lammen i sin famn, se Ps 23:2–3; Jes 40:11.]
5Du ska dra mig ur det nät de i hemlighet har lagt ut för mig,
    för du är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning).

     6I din hand överlämnar (lämnar) jag min ande (mitt liv). [Jesus citerar från första delen av denna vers på korset, se Luk 23:46. Det hebreiska ordet för överlämnar betyder att överlämna något i någons vård, men här finns också bilden på en deposition, där någon lämnar något och sedan får tillbaka det. Inom judendomen citeras ofta denna vers som avslutning på den dagliga kvällsbönen. Tanken är att man överlämnar sin ande till Gud för att han ska ha den i tryggt förvar under natten. I den judiska morgonbönen Mohed Ani finns sedan en fras där man tackar Gud för att han på nytt gett vår inre människa liv, se Ps 111:10.] Du friköper mig, Herre (Jahve),
    du trofaste Gud (Elohim).
7Jag hatar de som tjänar (vakar över, aktar på) fåfänglig tomhet [falska avgudar],
    jag har full förtröstan på Herren (Jahve).
8Jag vill jubla och glädja mig över din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    att du har sett mitt lidande,
    du känner till varje bekymmer i mitt liv (min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer).
9Du har inte stängt in (överlämnat) mig i fiendens hand,
    utan ställer mina fötter på en rymlig plats (stora vidder, ger mig frihet). [Ordet för "stänga in" används bl.a. om hur Gud "stänger" dörren till arken, se 1 Mos 7:16. Applicerar vi denna psalm i ett messianskt perspektiv så kan det beskriva hur graven och döden inte kunde hålla kvar Jesus, se Matt 28:2; Apg 2:24!]

Del 2

10Ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahve),
    för jag är i nöd.
Mitt öga [singular, syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart),
    [så även] hela min person (själ) och mitt inre (magen; känslor, tankar).
    [Kombinationen av hebr. nefesh (själ) och beten (mage) beskriver hela personen.]
11Mitt liv är på väg att sluta i sorg,
    mina år i suckan;
min styrka (kraft) är borta (jag faller ihop) på grund av min synd [skuld, straff; grekiska översättningen har "svaghet"],
    benen i min kropp blir allt svagare (ger vika).
12Bland alla mina fiender har jag blivit en som de föraktar,
    och för mina grannar ännu mer [någon de hånar], de som känner mig är förskräckta över min situation,
    när de ser mig ute (på gatan, publikt), vänder de sig bort (flyr de) från mig.
13Jag är glömd, som en död, borta ur minnet (hjärtat);
    jag har blivit som ett sönderslaget kärl.
    [Lerkärl hade lågt värde, och ett trasigt kärl byttes lättvindigt ut mot ett nytt.]
14För jag hör mig förtalas av många
    – skräck (orsak att frukta) från alla håll (runt omkring mig)!
De konspirerar tillsammans mot mig,
    de planerar att ta mitt liv.
    [Uttrycket "skräck från alla håll" är en vanligt återkommande fras i Jeremia, se Jer 20:10; 46:5; 49:29; Klag 2:22.]
[Vers 15–19 bildar en enhet och följer ett mönster med små avsnitt som alla har tre rader.] 15Men jag förtröstar på (litar på) dig, Herre (Jahve),
    jag säger: "Du är min Gud (Elohim)!"

     16Mina tider (hela mitt liv – min framtid) är i dina händer. [Uttrycket är parallellt med vers 6 "i din hand lägger jag min ande". Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet "tider" används även i uttrycket "tider av brist" under belägring, se Ps 9:10. Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i Ps 1:3 om att bära frukt i "rätt tid". Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet kairos som, till skillnad från chronos som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.] Rädda (ryck bort) mig från mina fienders händer och de som förföljer (jagar) mig.
     17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare [5 Mos 6:25],
    rädda (fräls) mig i (genom) din trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek).
18Herre (Jahve), låt mig inte skämmas (bli förödmjukad), för jag ropar [höjer min röst i bön] till dig;
    låt [istället] de gudlösa (ogudaktiga, medvetet ondskefulla) skämmas (bli förödmjukade),
    låt dem bli tystade (gå klagande, sörjande ner) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats). [Fiender har anklagat psalmisten och det kommer att bli skam och vanära i något läger. David ber att sanningen ska fram och de som falskt anklagar ska bli förödmjukade. På samma sätt verkar situationen kräva någons död. Fienderna anklagar David för något som skulle kunna leda till dödsstraff. Om deras anklagelser visar sig falska, blir de istället ansvariga, skyldiga och drabbas av det straffet.]
19Låt lögnaktiga läppar tystas,
    de som talar arrogant (fräckt, oförskämt) mot den rättfärdige,
    med högmod och förakt.
20Hur stor (överflödande) är inte din godhet,
    som du hållit gömd (lagrat; syftet med att dölja var för att skydda det) åt den som fruktar (vördar, respekterar) dig,
som du ger (verkar för att ge) till dem som tar sin tillflykt (söker skydd) i dig,
    mitt framför människors (Adams barns) ögon.
    [I samband med bön talar Jesus om dolda rum med skatter, se Matt 6:6.]
21Du beskyddar dem [som vördar dig och tar sin tillflykt till dig, vers 20] säkert i din närhet (i ditt ansikte)
    från mänskliga sammansvärjningar (intriger, konspirationer).
Du gömmer (lagrar, syftet med att dölja är för att skydda) dem i din hydda (hebr. sukka)
    från stridande (anklagande) tungor (elakt tal). [Hebreiska ordet för hydda är sukka, som också har betydelsen "att vara sammanflätad" och blir en kontrast till mänskliga onda sammansvärjningar. Den som vördar Gud blir skyddad i hans värn (Ps 27:5). Ordet för också tankarna till lövhyddohögtiden (sukkot), se 3 Mos 23:34. Högtiden firas för att komma ihåg Guds beskydd under ökenvandringen. Än idag bygger man små bås som kallas sukka där man studerar, äter och sover under högtidens sju dagar, se 3 Mos 23:42. Vers 20–21, som handlar om Guds beskydd, får ännu en dimension när den kopplas ihop till just denna högtid. Guds beskydd finns både i Guds närhet och i hans hydda. Sukkan har ett lövtak, men det måste vara glest så man kan se stjärnhimlen. Det går att skåda upp mot Guds ansikte i himlen genom taket i sukkan. Samtidigt är väggarna täta mot omgivningen och Gud blir en tillflykt "mitt framför människors ögon", se vers 20.
    Psalmens titel "till den strålande ledaren" (vers 1) och att Jesus citerar från psalmen (vers 6) indikerar att den har messianska undertoner. Johannes beskriver hur Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se Joh 7:2. Det finns flera paralleller. Allteftersom de gröna löven vissnar under den sju dagar långa högtiden blir mer och mer av himmelen synlig genom taket. När Jesus besöker Jerusalem är han inte synlig de första dagarna, se Joh 7:1, 10. På den sista dagen träder han dock fram och ropar med ljudlig stämma: "Om någon är törstig, låt honom komma till mig och dricka", se Joh 7:37, och vid samma tillfälle även: "Jag är världens ljus", se Joh 8:12. Jesus är Betlehemsstjärnan, se Matt 2:2, och morgonstjärnan, se Upp 22:16; 2 Pet 1:19.]
22Välsignad (lovad, värd att lovsjungas) är Herren (Jahve),
    för han har visat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) mot mig,
    i en belägrad stad. [Troligtvis en bild på en situation "som en belägrad stad", utan tillgång till förnödenheter och instängd utan frihet, se Ps 18:19–20. Det finns även rent bokstavliga tillämpningar, Jeremia levde i en tid då Jerusalem var belägrat, se Jer 32:1–2.]
23Jag sa i min ängslan (irrationellt och hastigt):
    "Jag är separerad (avskuren) från dina ögon (inte längre i din närhet, osynlig för dig)." [Ps 22:2]
Ändå hörde du mina böners ljud (mina ödmjuka förfrågningar om nåd),
    när jag skrek ut till dig (ropade efter din hjälp).

Uppmaning till alla

24Älska Herren (Jahve), alla ni hans trogna (fromma, lojala) följare!
    Herren (Jahve) bevarar de trogna,
    men han lönar (kompenserar) i fullt mått den högmodige (arrogante). [Även om betydelsen är att Gud kommer straffa den högmodige är texten svår att översätta exakt. Lönar är hebreiska salem som har samma rot som ordet shalom. Det handlar om att Gud gör något fullständigt och helt. Sedan följer hebreiska al-jeter som kan betyda "fullt mått" eller "med en bågsträng" och då blir betydelsen "med exakthet", som en pil på en bågsträng skjuts iväg och träffar sitt mål. En annan möjlig betydelse är att det väntar en "belöning" i proportion till deras högmod.]
25Var starka och låt era hjärtan vara frimodiga,
    alla ni som sätter ert hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar sin blick mot) Herren (Jahve).
    [Den avslutande versen liknar den i Ps 27:14.]

Psalm 32 – Bekännelse och frihet!

Psalmen beskriver tyngden av att bära på synd, men också lättnaden av att bekänna och få bli verkligt fri. Psalmen tar upp frågor som rör synd och lidande. Inom judendomen var välgång ett tecken på Guds välsignelse och sjukdom berodde på synd. Ibland finns det ett samband, men inte alltid. Där det finns till synes olika svar är det viktigt att läsa hela Bibeln och se att summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160. Paulus redogör för sambandet i 1 Kor 11:29–30. När Jesus helar den lame mannen, som hissats ner genom taket, antyds också sambandet, se Mark 2:1–12. Samtidigt säger Jesus att det inte fanns någon koppling mellan den blindfödde mannens sjukdom och hans eller hans föräldrars synd, se Joh 9:3. Job drabbas av sjukdom och Gud säger att han var en god och hederlig man, se Job 1:8. I Hebreerbrevet nämns hur kvinnor och män, just på grund av sin tro, fått lida och dö, se Heb 11:36–38. I Psaltaren finns också exempel där oskyldiga människor får lida, medan andra psalmer som denna, antyder att det kan finnas ett samband mellan personlig synd och sjukdom. Bibeln målar inte en svartvit bild, ibland kan sjukdom bero på personlig synd, vid andra tillfällen inte.

Bakgrund: Ingen bakgrund ges, men den skulle kunna höra ihop med Psalm 51, som uttryckligen beskriver Davids synd med Batsheva (Batseba), se Ps 51:2. David hade begått äktenskapsbrott och sedan mord för att dölja sin första synd, se 2 Sam 11. Under ett års tid hade David burit på denna hemlighet. Psalm 51 är hans bön om förlåtelse och Psalm 32 skulle kunna varit skriven efter detta, för att visa på Guds stora nåd och Davids lärdomar från denna händelse.

Citeras: Vers 1–2, citeras av Paulus i Rom 4:7–8.

Författare: David

Struktur:
1. Förlåtelsens välsignelse, vers 1b–2
2. Tyngden av obekänd synd, vers 3–5
3. Inbjudan att söka och glädja sig i Herren, vers 6–7
4. Var inte tyst, vers 8–9
5. Avslutande uppmaning – var glada, vers 10–11

321Av David, en sång med visdom (hebr. maskil). [Hebr. maskil är en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång". Följande tretton psalmer har detta ord i sin titel, se Ps 42:1; 44:1; 45:1; 52:1; 53:1; 54:1; 55:1; 74:1; 78:1; 88:1; 89:1; 142:1. Ordet återfinns även i Ps 47:7.]
-
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den
    vars överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud) har förlåtits (lyfts av, burits bort),
    vars synd (oförmåga att nå upp till Guds standard) är utplånad (övertäckt).
2Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa
    som Herren inte tillräknar skuld (inre ondska, onda tankar) [skulden är helt avskriven och raderad],
    som inte har falskhet (svek) i sin ande.
3När jag var tyst [och vägrade att bekänna min rebelliskhet, inre skuld, synd och mina onda tankar]
    förtorkade mina ben när jag jämrade mig (som ett lejons rytande) hela dagen lång.
4För dag och natt
    vilade din hand tung över mig;
min kraft försvann
    som [en planta som tynar bort] under sommarens torka (perioder av extrem hetta). [Det räcker med några timmar i den heta ökensolen för att kroppen ska bli uttorkad. Bilden som målas upp är hur både den inre och yttre människan dräneras på liv. Den obekända synden påverkar David både fysiskt och psykiskt.]Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
5Då bekände jag (lät jag dig veta – bli intimt förtrogen med) min synd
    jag dolde inte [längre] min missgärning (skuld).
Jag sa: "Jag vill erkänna (med öppna händer lyfta upp)
    mina överträdelser (mina rebelliska handlingar) inför Herren,"
    och då (på en gång) förlät du mig min syndaskuld.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Därför ska alla (varenda en av) dina trogna (fromma, lojala) följare vädja (be) till dig,
    i en tid av sökande (medan du går att finna).
[Den sista delen är inte helt tydlig i hebreiskan och går att tolka olika beroende på vem som är subjektet. Det kan vara Herren som söker den trogne, eller den trogne som söker Herren. Det kan vara i en tid då Herren söker, eller när han går att finna, se Jes 55:6. Ytterligare ett alternativ är att se det som att det är en tid då vi söker och rannsakar oss själva. En del sätter ihop ordet söka (hebr. metso) med nästföljande hebreiska ord raq, översatt till "ja". Gör man det bildas det snarlika ordet matsoq, som kan översättas till "nödens tid". Betydelsen blir då att de trogna ska vädja till Gud "i nödens tid". I alla dessa betydelser så är det en uppmaning att be och söka Herren. För ordet vädja se även Ps 5:3; 106:30.]
Ja, även om stora floder [bild på stora faror Ps 66:12; även dom över synd] kommer,
    ska de inte nå dem. [De som ber och tar sin tillflykt till dig.]
7Du är mitt skydd (gömställe),
    du bevarar mig från nöd,
    med glädjejubel över befrielsen omger du mig!

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Följande två verser kan tolkas som Herrens ord till psalmisten. Det kan också vara Davids uppmaning individuellt till var och en som hör eller läser psalmen. David har lärt sig vad bekännelse och förlåtelse innebär och vill nu föra den lärdomen vidare.] 8Jag vill [varsamt och medvetet] vägleda dig (lära/instruera dig; ge dig insikt) och undervisa dig
    om den väg du vandrar (peka ut din väg – den som du ska gå);
    jag vill ge dig råd – med mitt [vakande] öga över dig.
9Var inte som en häst eller mula
    utan insikt,
som måste prydas med töm och betsel för att kontrolleras
    om den ska komma till dig (ordagrant: annars kommer den inte nära dig). [Frasen "som måste prydas med" består av det hebreiska substantivet adi, som förutom "huvudlag" och "mun" också har betydelsen "smycke". Troligtvis är innebörden – i en nästan ironisk ton – att hästens "utsmyckning" är töm och betsel. Detta substantiv är snarlikt ordet för galopp, och kan då även påminna om att djurets rörelse och temperament måste kontrolleras.]
10Många är sorgerna (smärtorna; alla de själsliga bedrövelserna) som drabbar de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
    men den som förtröstar på Herren (Jahve) omsluts (ska bli omgiven) av nåd (omsorgsfull kärlek; trofasthet).
11Var glada i Herren (Jahve),
    jubla (ordagrant: "cirkla runt"; dvs. dansa i glädje och fröjd), ni rättfärdiga,
    gläd er med sång (höj gälla triumferande jubelrop), alla ni rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)! [Psalmen ramas in av glädje, jämför vers 1–2 med vers 10–11. Bekännelse och förlåtelse lyfter en människa och ger sann glädje!]

Psalm 33 – Prisa Gud

Föregående psalm avslutas med en uppmaning att vara glad och prisa Gud, och denna psalm tar vid och utvidgar denna uppmaning. Det finns även kopplingar i ordval som binder samman denna psalm med föregående och nästföljande. Ordet välsignad (hebr. ashre) finns centralt i psalmen i vers 12. Ordet återfinns även i Ps 32:1–2 och Ps 34:9.

Författare: Troligtvis David. Den grekiska översättningen av den hebreiska texten Septuaginta har tillägget "av David". I en av Dödahavsrullarna finns också titeln "Av David, en sång" med. Även placeringen mellan Psalm 34 och 32, som båda är skrivna av David, kan ge en ledtråd till varför just Psalm 33 saknar titel. Psalmen har en nära koppling till Psalm 32 och det kan ha varit så att man sjöng Psalm 33 direkt efter 32 utan något avbrott.

Struktur:
1. Inledande inbjudan att prisa Gud, vers 1–3
2. Skäl att prisa Gud, vers 4–19
3. Avslutande uppmaning, vers 20–22

Inledning – Prisa Gud

331Jubla (höj gälla triumferande jubelrop) i Herren (Jahve), alla ni rättfärdiga;
    lovsång är passande (det enda lämpliga) för de uppriktiga (de ärliga) [som vandrar rakt fram på Guds väg].
2Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve) med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor),
    prisa (spela till) honom med tiosträngad nevel-lyra (hebr. nevel). [Kinnor-harpan var ett bärbart instrument (1 Sam 10:5). Galileiska sjön heter på hebreiska jam Kinneret (Harpsjön), just för att formen på sjön liknar en harpa. Kinnor-harpan användes för att spela ljusare toner och hade sju eller tio strängar. Nevel-lyran var större och hade (enligt den judiske historikern Josefus) vanligtvis 12 strängar med djupare toner. Här nämns en snarlik version som hade 10 strängar. Det hebreiska ordet nevel betyder skinn och kan antyda att resonanslådan var av läder och liknande en banjo. En annan tolkning är att instrumentets form liknade en skinnsäck, se Job 38:37. Se även Ps 150:3; 2 Sam 6:5.]
3Sjung en ny (fräsch, förnyad) sång till honom,
    spela skickligt [knäpp helhjärtat på strängarna] med glädje [skapa musik, spela högt, ropa ut i segerjubel]! [Uttrycket "en ny sång" behöver inte betyda att sången är nyskriven, det kan också betyda att en gammal sång sjungs med en ny hängivenhet och förståelse av ordens innebörd. Nästa vers börjar med "för" och ger flera anledningar till att prisa Gud. Gud är sanning, han är trofast, visar nåd och han är alltings Skapare! I GT används frasen "en ny sång" sju gånger, se Ps 33:3; 40:4; 96:1; 98:1; 144:9; 149:1; Jes 42:10, och två gånger i NT, se Upp 5:9; 14:3.]

Skäl att prisa Gud

4För Herrens (Jahves) ord är rätt (sant, rättfärdigt; leder rakt fram),
    och han är trofast (hebr. emonah) i allt han gör (ordagrant: allt hans verk – i stadighet). [Detta är den första av 22 förekomster av hebr. emonah i Psaltaren – totalt används ordet 49 ggr i GT. Guds ord står stadigt och Gud är trofast!]
5Han älskar rättfärdighet och rätt [han finner glädje i att döma rättvist],
    jorden är full av Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Nåden fyller hela jorden.]
6Genom Herrens (Jahves) ord blev himlarna till,
    och genom hans muns ande (utandning, andetag) hela dess här [skapades alla stjärnorna i skyn].
7Han samlar havets vatten som i en hög (på en plats som en vall, damm eller i en vinlägel),
    han lägger oceanerna (djupen) i [deras] förvaringsrum. [1 Mos 1:9]
8Må hela jorden frukta (vörda) Herren (Jahve),
    må alla som bor i världen förundras av (respektera, hedra; bäva för) honom.
9För han talade och det blev till,
    han befallde och det stod där. [I skapelsen talade Gud och det blev till, se 1 Mos 1:3, 6, 9, 11, 14–15, 20, 24, 26. I föregående vers nämns jorden och världen som står i feminin form. Här används maskulin form för "det" två gånger. Referensen är dock ändå till "allt" skapat som finns i världen. Ljus, mellanrum, vatten osv. som skapas i Första Mosebok har i hebreiskan maskulint genus.]
10Herren (Jahve) upphäver (annullerar) hednafolkens beslut (rådslag; gör hedningarnas planer om intet),
    han sätter stopp för (håller tillbaka; hindrar) folkens planer (tankar).
11Herrens (Jahves) beslut (planer, rådslut) står fast för evigt,
    hans hjärtas planer (tankar) från släkte till släkte.
12Rikt välsignat (saligt; mycket lyckligt) är det folk (den nation) vars Gud (Elohim) är Herren (Jahve),
    det folk som han har utvalt till sin egendom (sin arvedel) [2 Mos 19:5].
    [Vers 12 är psalmens centrum.]
13Från himlarna blickar Herren (Jahve) ned,
    han ser alla människors barn (Adams söner).
14Från sin boning [där han sitter på sin tron] betraktar han
    alla som bor på jorden.
15Han som [precis som en krukmakare] formar [vart och ett av] deras hjärtan till en gedigen enhet;
    han som förstår (ser, uppfattar) alla deras verk [intellektuellt kan urskilja allt de gör]. [Versen inleds ordagrant: "Han som formar enhetligt/tillsammans deras hjärta". Hjärtat syftar på den mänskliga naturen såsom intellekt, känslor och vilja. I hebreiskan är adverbet jachad placerat efter verbet för att forma, vilket gör att betydelsen inte är att han formar "alla mänskliga hjärtan" utan snarare att "varje individuellt hjärta" är format till en harmonisk enhet. Versens fortsättning har samma tema som Ps 94:9, nämligen: Den som skapat människans öra och öga, skulle han inte höra och se allt vad människorna gör?]
16Ingen kung räddas av [kan få seger genom] en stor armé,
    en hjälte (mäktig krigare) kan inte befrias (rädda sig själv) genom stor styrka.
17En falsk trygghet är stridshästen [den eller någon annan världslig kraft garanterar inte seger],
    trots att den har stor [fysisk] styrka kan den inte heller rädda [befria någon]. [Tre gånger används ordet "stor" (hebr. rov) i vers 16–17. Det beskriver ett numerärt stort antal, ofta något mäktigt och imponerande. Stridshästen var den största militära tillgången vid den här tiden. Ordagrant inleder hebreiskan: "en lögn är hästen för seger".]
18Se, Herrens (Jahves) öga är vänt till dem
    som fruktar (vördar, respekterar) honom,
    till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
19för att rädda (rycka bort) dem från döden,
    och hålla dem vid liv (upprätthålla/bevara dem) under [tider av] hungersnöd.

Avslutande uppmaning

20Hela vår varelse (vår själ) väntar på [dröjer sig ivrigt kvar och längtar efter] Herren (Jahve);
    han är vår hjälp (hjälpare – hebr. ezer) och vår sköld (beskyddare). [Han kommer till vår undsättning!]
21För i honom gläder sig vårt hjärta,
    för vi förtröstar (vi har litat) på hans heliga namn.
22Låt din nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Jahve), vara [vila] över oss,
    på samma sätt som vi [tålmodigt] hoppas (väntar, förtröstar) på dig.

Psalm 34 – Alef-Bet om en rätt gudsfruktan

Psalmen handlar om galenskap och kaos, men i slutändan har Gud full kontroll. Det centrala budskapet finns i vers 10 och är att ha en sund och rätt gudsfruktan. Psalmen följer ett alfabetiskt mönster där varje rad utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt.

Bakgrund:
På grund av fruktan för Saul flyr David till Gat. Han försöker vara anonym, men snart upptäcks hans verkliga identitet, och han grips, se Ps 56:1 Han blir rädd och låtsas vara galen och släpps fri. Väl fri begrundar David dessa händelser och förstår att han handlat utifrån människofruktan, snarare än gudsfruktan, se Ps 56:4–5. Han ödmjukar sig under Gud och skriver Psalm 56. Kanske i samband med detta, eller senare, skrivs Psalm 34. Här prisar David Gud för hur han har befriat honom, trots hans fruktan och synd, och vill visa på hur en rätt och sund gudsfruktan gör att vi inte behöver vara rädda för något.

Citeras:
Vers 9 citeras i 1 Pet 2:3
Vers 13–17 citeras i 1 Pet 3:10–12
Vers 19 citeras delvis i Matt 5:3
Vers 21 antyds i Joh 19:36.

Författare: David

Struktur: Alfabetisk – en vers för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9–10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19–20; Ords 31:10–31; Nah 1:2–8.

Psalmen följer nästan hela det hebreiska alfabetet. Den sjätte bokstaven Vav saknas som en egen vers med två rader och ett extra Pe läggs till sist, se vers 6 och 23. Samma mönster finns även i den föregående akrostiska psalmen som också lägger till ett sista Pe, se Ps 25:22. Inom judendomen finns många rabbinska förklaringar. Den första, mittersta och sista bokstaven, Alef-Lamed-Pe, formar det hebreiska verbet för "att lära". Ett signifikant ord på Pe är, Pidjom, som betyder återlösning, se Ps 49:8–9.

341Av David, när han spelade vansinnig (ordagrant: "förändrade sitt sinne") inför Avimelech [troligtvis en titel på filisteiska kungar i Gazaområdet, se 1 Mos 20:2; 26:1], som drev bort honom [David], och han kunde undkomma (gå därifrån). [Bakgrunden till denna psalm är att David har besegrat filistéernas Goliat (1 Sam 17). Kvinnorna i Israel sjöng: "Saul har slagit tusen, David tiotusen" (1 Sam 18:7). Detta gjorde David populär vilket skapade avundsjuka hos Saul. Med tiden växte hatet och David flydde från honom. I fruktan för Saul sökte David skydd hos filistéernas kung i Gat, Goliats hemstad. Väl där började ryktet sprida sig om vem han var och David greps av fruktan. Han låtsades vara galen och släpptes fri (1 Sam 21:10–15).
    I Samuelsboken är den filisteiska kungens namn Akish, 1 Sam 21:10, men här i psalmen kallas han Avimelech. Den sista delen av namnet är melech, vilket betyder kung på hebreiska. Avimelech är troligtvis en generell titel på filisteiska kungar i Gazaområdet, på samma sätt som Roms kejsare eller Egyptens farao. Namnet Avimelech gör även att tankarna går till två händelser ungefär tusen år tidigare i samma område, se 1 Mos 20:2; 26:1. Abraham och Isak försökte också förleda en kung som hette Avimelech. Att samma namn används gör att deras berättelser också finns med som en bakgrund. Den som läser eller hör psalmen uppmuntras att tänka sig in i hur Abraham, Isak och David har konfronterat sin fruktan. Nyckeln till befrielse är att frukta Gud mer än människor och att lyda Gud mer än människor, se Apg 5:29.]
-

א – Alef

2Jag vill lova (prisa, upphöja, lovsjunga) Herren (Jahve) alltid,
    hans lov ska ständigt vara i min mun. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. Det hebreiska ordet, som motsvarar svenska frasen "Jag vill lova", börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att lovsjunga och ära Gud.]

ב – Bet

3I Herren (Jahve) ska hela min varelse (min själ, allt vad jag är, hebr. nefesh) berömma sig,
    låt den ödmjuke höra och glädja sig. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet "I" börjar med denna bokstav vilket förstärker att den troendes hemvist och boning är i Herren.]

ג – Gimel

4Tillskriv storhet till (väx, förstora) Herren (Jahve) med mig,
    låt oss upphöja hans namn tillsammans! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Här är det orden "Tillskriv storhet till" som börjar med denna bokstav. Ordet används för att beskriva hur en människa växer fysiskt i längd, i auktoritet, om ljud som ökar i styrka, känslor som ökar i intensitet, osv. Ju mer vi lovar och prisar Herren tillsammans, desto mer ser vi hans storhet och rikedom.]

ד – Dalet

5Jag frågade efter (sökte; tog min tillflykt till; närmade mig) Herren (Jahve)
    och han räddade (ryckte bort) mig från alla mina farhågor (var sak som ingav mig skräck och fruktan). [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Ordet för "Jag frågade efter" börjar med denna bokstav som representerar beslut och belyser vikten av att välja rätt väg. Gud vill att vi först av allt ska söka honom, så kommer han – som redan vet vad vi behöver – att ta hand om oss på alla sätt. Vi uppmanas att inte ta ut bekymmer i förskott, se Matt 6:31–34. Herren välkomnar oss att ofta träda fram inför hans tron och be om vägledning – dörren står hela tiden öppen!]

ה – He (och kanske ו – Vav)

6De som ser upp mot honom [i tro och bön] strålar [av glädje, se Jes 60:5],
    och deras ansikten behöver inte rodna av vanära (tappa fattningen på grund av skam eller förvirring). [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. I denna vers är det ordet för "De som ser" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv.
    Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Andra delen i vers 6 börjar på Vav med ordet "och" – bokstaven finns alltså i rätt ordning, men inte som en egen vers med två rader som alla andra bokstäver. Det ska noteras att i hälften av alla psalmens 22 verser börjar den andra raden med Vav, så det är inte en ovanlig kombination. Se även inledningen till psalmen för en utförligare diskussion.]

ז – Zajin

7Denne stackare (ödmjuke, betryckte) ropade (höjde sin röst i bön) [David själv],
    och Herren (Jahve) hörde,
    och frälste (befriade) honom ur all hans nöd (ångest, svårighet; allt trångmål). [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet för "Denne" börjar med denna bokstav och visar på Guds ingripande när han hör sina barn kalla på honom.]

ח – Chet

8Herrens ängel (utsände budbärare) slår läger (vaktar) runt dem som fruktar (vördar, respekterar) honom [Herren],
    och han befriar var och en av dem. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "slår läger" som börjar med denna bokstav. Ordet används om en armé som slår läger. Användningen här belyser hur Gud beskyddar den som vänder sig till honom.]

ט – Tet

9Smaka (pröva, undersök) [drick djupt från Guds källor] och se hur god Herren (Jahve) är!
    Välsignad (salig, lycklig) är den man (stridsman) [i sin bästa ålder] som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) honom. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I denna vers börjar det hebreiska ordet för "smaka" på Tet, och det förstärker uppmaningen att välja Gud som är god. Att "smaka" på Guds godhet talar om ett inre liv tillsammans med Herren. Versen citeras av Petrus i 1 Pet 2:2–3.
    Den hebreiska texten har ki-tov JHVH (ordagrant: "för god Jahve"). Här finns inget ord för "är" med. Enligt det grekiska tänkesättet (som påverkat oss i väst) kan godhet existera oberoende av Gud. Godhet anses alltså inte som ett av Guds attribut. I den judiska världsbilden hör dessa två begrepp oskiljaktigt ihop. Det går inte att se godhet utan att se Gud. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv. Det finns ingen godhet skild från Gud – Gud och godhet hör ihop.
    Värt att notera är också att här används inte något av de vanliga hebreiska orden för människa, utan gever som beskriver en stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft. Denna paradox visar på att verklig styrka inte finns i det yttre och synliga, utan handlar om att villigt böja sig inför Gud.]

י – Jod

10Frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve), ni heliga (Guds utvalda),
    för de lider ingen brist, de som fruktar honom. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Denna vers både inleds och avslutas med ordet "Frukta" (hebr. jare), som börjar med denna bokstav. Här finns en koppling till Ordspråksbokens kända inledning där gudsfruktan är början till all kunskap, se Ords 1:7; 9:10.]

כ – Kaf

11Unga lejon [som vanligtvis är starka och kan skaffa föda] kan lida nöd och hungra,
    men de som frågar efter (söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Jahve) saknar inte något gott. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "Unga lejon" med denna bokstav. Det förstärker att det inte är fysisk styrka och egen kraft som är avgörande för vår försörjning, utan om vi söker Guds rike först, se Matt 6:33; Jak 1:17.]

ל – Lamed

12Kom, barn, lyssna på mig,
    jag ska lära er vördnad för Herren (Jahve). [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "Kom" med denna bokstav och förstärker att Herren bjuder in oss att komma till honom för att få undervisning. Att inbjudan är riktad till "barn" understryker att det handlar om ödmjukhet, se Ords 4:1; Matt 18:3.]

מ – Mem

13Vem är den människa, som älskar livet,
    som önskar se många dagar och ha det gott? [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vem" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som vill leva ett liv till fullo? Föregående vers talade om att vörda Herren. Denna vers visar att sann gudsfruktan inte begränsar, istället är det vägen till verklig glädje.]

נ – Nun

14Vakta din tunga från ondska,
    dina läppar från att tala falskhet (förtal, svek). [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I denna vers börjar ordet "Vakta" med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt vårt tal är. Jakob uppmanar att vara snar att lyssna och sen att tala, se Jak 1:19. Tungan är en liten eld som kan sätta en stor skog i brand, se Jak 3:5.]

ס – Samech

15Vänd dig bort från det som är ont och gör [istället] gott,
    sök frid – sträva efter den (jaga den). [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på den bokstaven. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig bort från ondska, och även aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]

ע – Ajin

16Herrens (Jahves) ögon är vända till de rättfärdiga,
    och hans öron till deras ångestfyllda rop (i djup vånda). [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud ser de rättfärdiga. Att både "ser" och "hör" används parallellt förstärker att Gud är närvarande och aktivt involverad.]

פ – Pe

17Herrens (Jahves) ansikte är emot [i vrede för att döma, se Ps 21:10] dem som gör det onda,
    för att utplåna deras minne från jorden. [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "ansikte" som börjar med denna bokstav, och förstärker hur Gud vänder sig mot de onda.]

צ – Tsade

18De [rättfärdiga, vers 16] ropar och Herren (Jahve) hör,
    och räddar dem (rycker bort; för dem ut) ur all deras nöd (alla deras trångmål och svårigheter). [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet för ropar (hebr. tsaaq) börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]

ק – Qof

19Herren (Jahve) är nära dem som har ett förkrossat (brustet) hjärta,
    han frälser (befriar) dem som har en bedrövad [fullständigt krossad och söndersmulad] ande. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. Ordet för "nära" börjar på denna bokstav, vilket betonar att Herren är nära den som har ett förkrossat hjärta. Det hebreiska ordet för "förkrossat" kommer från verbet shavar (att brista/bryta sönder). Verbformen piel intensifierar och beskriver något som är krossat och slaget i bitar. I nästa strof används daka som i Ps 90:3 beskrivs som "stoft". Två väldigt grafiska framställningar av några som är helt beroende av Gud Ps 51:19; Jes 57:15; 61:1.]

ר – Resh

20Många är de svårigheter (problem, elakheter, bedrövelser) den rättfärdige får möta,
    men Herren (Jahve) räddar (befriar; rycker bort) honom ur dem alla. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Det hebreiska ordet för "många" börjar på Resh vilket förstärker insikten om att den rättfärdige måste gå igenom mycket lidande, men att Herren också ser allt och kommer med sin fullständiga frälsning, se Joh 16:33; Jak 1:2–4, 12; Rom 8:28; Fil 4:13.]

ש – Shin

21Han beskyddar alla hans ben,
    inte ett enda av dem ska krossas. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. Ordet "beskyddar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att beskydda så att inte något av hans ben "krossas".]

ת – Tav

22Ondska dödar den ondskefulle (gudlöse, ogudaktige),
    och de som hatar den rättfärdige ska dömas skyldiga. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "dödar" börjar med denna bokstav och förstärker att de gudlösa själva kommer drabbas av ondska. Det i kontrast till den rättfärdige som överlever och tar sig segrande igenom en mängd problem, se vers 20. En dag kommer också rättvisa att skipas.]

פ – Pe (extra)

23Herren (Jahve) återlöser (befriar, gång på gång) sina tjänares liv,
    ingen som tar sin tillflykt till honom ska stå där med skuld. [En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten "Pe" och den används redan i vers 17 där de onda beskrevs. Det kopplar ihop dessa verser och att Gud en dag kommer att döma all ondska. Verbformen på ordet "återlöser", som börjar på denna bokstav, förstärker också att detta handlande är karaktäristiskt för Gud.]

Psalm 35 – Låt inte fienden glädja sig över mig

Psalmen är en bön om att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. Språket är ett av de mest emotionella av alla psalmer. Ibland har kristenheten haft svårt att hantera dessa texter. Det är dock bra att komma ihåg att Jesus själv citerade från denna psalm och hade inte något problem med den.

Författare: David

Citeras: Vers 19 citeras av Jesus i Joh 15:25

Struktur:
Psalmen har tre delar som alla avslutas med lovprisning, se vers 9–10, 18 och 28:

Del 1, vers 1–10
Del 2, vers 11–18
Del 3, vers 19–28

351Av David.
-

Del 1

Herre (Jahve), kämpa mot (anklaga) dem som kämpar mot (anklagar) mig,
    strid mot (attackera) dem som strider mot (attackerar) mig.
2Tag upp din mindre [runda] sköld och din stora [rektangulära] stridssköld,
    res dig upp till min hjälp;
3dra svärd och spjut,
    för att möta (spärra vägen) dem som förföljer (jagar) mig.
Låt mig få höra dig säga (säg till min själ):
    "Jag är din frälsning (räddning)." [Gud liknas vid en stridsman. Vers 1–3 består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, vers 4–6, ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.]
4Låt dem som är ute efter mitt liv,
    bli förödmjukade och vanärade!
Låt dem som vill mig ont,
    vända om förnedrade.
5Låt dem bli som agnar för vinden,
    när Herrens (Jahves) ängel (utsände budbärare) driver bort dem.
6Låt deras väg [när de flyr] bli mörk och hal,
    när Herrens (Jahves) ängel förföljer (jagar) dem. [David önskar att rollerna vore ombytta, istället för att förfölja ska förföljarna bli förföljda, se vers 3. Flykten sker på natten genom smala bergsstigar med stenar som lätt rullar, och blir hala. Bilden av agnar för vinden var välbekant, mer skrämmande för dem som med egna ögon såg denna process varje år under skörden. Herrens ängel nämns bara här i vers 5–6 och Ps 34:8. Det är en Guds representant, se Jes 63:9; 2 Mos 23:20. Det kan vara Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]
7Utan orsak har de dolt (gömt) en nät-grop (fallgrop täckt med ett nät) för mig,
    utan orsak har de grävt [en grop, snara, grav] för mitt liv [Ps 7:16].
    [Att frasen "utan orsak" upprepas förstärker att David är oskyldig, ordet återkommer även i vers 19.]
8Låt katastrofen komma över honom [som förföljer mig] plötsligt (utan att han vet om det),
    låt det nät han själv gömt fånga honom,
    låt honom själv falla i den katastrofen (förintelsen). [Hebreiska ordet shoah beskriver en katastrof och förintelse. I modern hebreiska används ordet för "förintelsen" under andra världskriget, då nazisterna försökte utrota judarna.]
9Men jag (hela min inre varelse) ska jubla (dansa, fröjda sig) i Herren (Jahve),
    glädja mig i hans frälsning (räddning).
    [Det hebreiska ordet för jubla innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.]
10Alla mina ben ska säga:
    "Herre (Jahve), vem är som du?
Du som räddar (rycker bort) den svage från den som är starkare än honom,
    ja, den svage och fattige från den som plundrar honom." [Dessa två verser avslutar den första sektionen. Referensen till ben (hebr. etsem) i vers 10 kompletterar hebreiska nefesh, översatt "hela min varelse" i vers 9. Båda orden används om hela personen, men nefesh betonar mer den inre människan och benen, själva kroppen. Notera också att det inte är en skadeglädje över motståndarnas fall, glädjen är i Guds frälsning.]

Del 2

11Laglösa (falska, våldsamma – hebr. chamas) vittnen träder fram,
    de frågar mig om saker jag inte vet.
12De lönar gott med ont [Saul erkände att han behandlat David så, se 1 Sam 24:17],
    hela min inre varelse är övergiven (barnlös, i förtvivlan som en som förlorat sitt barn).
13När de var sjuka,
    klädde jag mig i sorgdräkt (säckklädnad) [Ps 30:12],
visade min sorg genom att fasta,
    men min bön återvände till mitt knä (besvarades inte).
14Jag agerade som om sorgen gällde min vän eller bror,
    jag böjde mig (bedrövad, nedtyngd, se Ps 38:7) i sorg (nattsvart mörker) som en moder
    [i djup sorg över ett barn som hon förlorat, se vers 12].
15Men när jag stapplade, gladde de sig och samlades,
    de samlade (gaddade ihop) sig mot mig,
angripare som jag inte kände,
    de rev mig [som vilddjur som attackerar], utan uppehåll.
16Som gudsfientliga gycklare vid fester,
    gnisslar de tänder [ett tecken på outtalad fiendskap och hat] mot mig. [Ps 37:12]
17Herre (Adonaj), hur länge ska det dröja innan du ser [och agerar]?
Rädda (ta tillbaka) mig från deras förgörelse,
    mitt liv från de unga lejonen [som vill slita mig i stycken].
18Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig i den stora församlingen [templet],
    bland många (ett stort mäktigt) folk ska jag prisa dig. [Ps 22:23, 26]

Del 3

19De ska inte glädja sig över mig, de som attackerar mig på falska grunder,
    de som är mot mig utan skäl, och blinkar med ögonen.
    [Har hemliga planer och signaler eller använder magi, se Ords 6:12–13; 10:10]
20De talar inte frid (vänligt, fred, andras välgång – hebr. shalom),
    utan mot de som bor stilla i landet,
    planerar de lögnaktiga ord.
21De spärrar upp sina [fula] gap mot mig,
    och säger: "Haha, haha (hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje), våra ögon har sett det."
[De har sett psalmisten lida, och troligtvis även ser för sina ögon hur deras planer att fälla honom kommer att lyckas och tar ut segern i förskott. Det är en ordlek mellan denna och nästa vers. Fiendens ögon har sett, men Guds ögon har också sett i vers 22.]
22Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahve) – var inte tyst;
    min Herre (Adonaj), var inte långt borta från mig!
23Vakna, stå upp till mitt försvar,
    min Gud (Elohim) och Herre (Adonaj), för min talan.
24Döm mig enligt din rättfärdighet, Herre (Jahve) min Gud (Elohim),
    låt inte dem [mina fiender] glädja sig över mig.
25Låt dem inte tänka (säga i sina hjärtan):
    "Haha (hebr. heach), vi fick som vi ville!"
De får inte säga: "Vi har slukat honom!"
26Låt alla dem som gläder sig över min olycka,
    bli förödmjukade och vanärade.
De som förhäver sig över mig,
    måste bli klädda med skam och förödmjukelse.
27Låt alla jubla (höja gälla triumferande jubelrop) och glädja sig,
    alla de som vill se mig upprättad (bryr sig om min rätt, uppskattar min rättfärdighet).
De ska alltid säga: "Herren (Jahve) är stor,
    han som vill se (unnar) sin tjänare i frid (välgång, allt gott – hebr. shalom)!"
28Då ska min tunga berätta om (förkunna; begrunda – hebr. hagah) din rättfärdighet
    och prisa dig hela dagen lång!

Psalm 36 – Din trofasta kärlek når till himlen

Psalmen är en bön. Den börjar med en inblick i hur den ogudaktige tänker.

Författare: David

Struktur: Psalmen har tre delar:

1. Den ogudaktige, vers 2–5
2. Lovprisning över Guds nåd, vers 6–10
3. Bön, vers 11–12

361Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av Herrens (Jahves) tjänare David. [Bara denna och Psalm 18 har denna inledning med "Herrens tjänare", se Ps 18:1.]
-
2Synden [upproret mot Gud personifierad] förkunnar (säger, proklamerar) till den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) djupt i hans hjärta,
    det finns ingen gudsfruktan (respekt och vördnad för Elohim) i hans ögon,
3för den smickrar honom själv i hans egna ögon,
    så att han inte ser sin egen synd och hatar den. [Han förleder sig själv, utjämnar, slätar över, är hal, tror inte att Gud kommer hålla honom ansvarig.] [Den hebreiska texten beskriver ondskan personifierad som talar mot Gud. Det första som tas upp är gudsfruktan. Bibeln är tydlig med att en hälsosam gudsfruktan är det första steget till vishet, se Ords 1:7. I Paulus genomgång av synden i brevet till Rom är just brist på gudsfruktan klimax i hans porträtt av synden, se Rom 3:18. Både första och andra versen är svåröversatta. Vissa manuskript har "hans hjärta" andra "mitt hjärta". Troligtvis beskriver David den ogudaktige i tredje person, men han skulle också kunna inkludera sig själv och sitt eget hjärta. Det mänskliga hjärtat är opålitligt, se Jer 17:9; Ords 28:26.]
4Orden i hans mun är onda och svekfulla;
    han har slutat vara vis (insiktsfull) och göra gott.
5Han planerar ondska på sin bädd [privat, dolt],
    han träder in på den väg (livsstil) som inte är god,
    han tar inte avstånd från ondska.
    [Han planerar under natten för att kunna utföra sina onda planer på dagen, se Mika 2:1.]
6Herre (Jahve)
Din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet)
    finns i himmelen,
Din trofasthet (sanning)
    sträcker sig till molnen (skyarna).
    [Herrens nåd och trofasthet är obegränsad.]
7Din rättfärdighet (trofasthet)
    är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).
Dina domar
    är som det djupaste hav [outgrundligt].
Du beskyddar (bevarar, hjälper)
    både människa och djur (mänskligheten och djurriket),
Herre (Jahve). [Vers 6–7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se Rom 8:35–39; Ps 139:7–12. Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
8Hur dyrbar är inte din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet), o Gud (Elohim)!
    Mänskligheten (Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.
9De är mättade med mat från ditt hus,
    du låter dem dricka från din flod av ljuvlighet (dina delikatesser, ditt överflöd och din glädje).
    [Ordagrant: "från floden Eden", dvs. samma namn som paradiset där allt var perfekt.]
10För hos dig är livets källa (livets ursprung, källflöde),
    i ditt ljus ser vi ljus.
11Fortsätt med (sträck ut till sin fulla längd) din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) till dem som känner dig,
    din rättfärdighet till de rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!
12Låt inte de högmodigas fot trycka ner mig,
    eller de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) hand tvinga bort mig.
13Där [titta, där] ligger de slagna, de som gör ondska,
    de är omkullkastade (nedkastade) och de kommer inte att resa sig. [Meningen inleds med ett adverb "där" (hebr. sham) som ger en dramatisk effekt: Titta där ligger de! Verbformen i meningen ändras också och antyder att de ondas fall har skett mitt framför ögonen på bedjaren. Men hur har det skett? Svaret finns i verbet "omkullkastade" (hebr. dachah) i den andra delen av vers 13. Verbformen är passiv, vilket indikerar att det är någon som har orsakat deras fall. Gud har gripit in. Det blir helt tydligt i den sista delen av meningen som bekräftar att de inte kommer att resa sig igen och fallet är slutgiltigt!]

Psalm 37 – Alef-Bet om den rätta vägen

Psalmen försäkrar att även om de ogudaktiga kan verka lyckas för tillfället så kommer de inte att bestå. Det finns risk att snegla på deras skenbara framgång, bli arg och kanske även frestas att överge den rätta vägen och följa deras exempel. Flera gånger uppmanar psalmen oss att inte bära på en sådan ilska, se vers 1, 7 och 8. Den orättfärdige kommer inte finnas kvar, se vers 9, 22, 28, 34, 38. Ett återkommande uttryck är att den rättfärdige ska "ärva landet", se vers 9, 11, 22, 29, 34. Tredje gången denna fras används är i vers 22, det är i mitten och centralt i psalmen. Vers 21–22 faller under den tolfte hebreiska bokstaven Lamed, som inleder psalmens andra halva.
    Psalmen har ett alfabetiskt mönster där varje rad utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig.

Citeras: Vers 11 citeras av Jesus i Matt 5:5.

Författare: David, troligtvis på ålderns höst, se vers 25.

Struktur: Alfabetisk – två verser för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9–10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19–20; Ords 31:10–31; Nah 1:2–8. Psalmen är också en kiasm i flera nivåer. Centralt i vers 21–31 upprepas tre punkter:

A Upprörs inte av ogärningsmän – förtrösta på Herren, vers 1–11
  B Den gudlöse konspirerar mot den rättfärdige, vers 12–20
    C1 De ogudaktiga lånar utan att ge igen, vers 21
    C2 De rättfärdiga ska ärva jorden, vers 22
    C3 Herren gläder sig över och leder den rättfärdiges steg, vers 23–24
    C1 De rättfärdiga lånar ut, vers 25a–28
    C2 De rättfärdiga ska inta landet, vers 28b–29
    C3 Den rättfärdiges steg vacklar inte, vers 30–31
  B´ Den gudlöse håller utkik på den rättfärdige, vers 32–33
A´ Vänta på Herren – de orättfärdiga kommer att förgöras, vers 34–40

371Av (för) David.
-

א – Alef

Upptänds inte av vrede (reta inte upp dig) över de onda [när de verkar ha framgång],
    avundas inte dem som gör orätt [som begår orättfärdiga handlingar].
2För de ska snabbt torka ihop (falla ner, klippas av) som gräs,
    och vissna som nysått gräs [som snabbt växer upp men inte har någon rot]. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I dessa verser är det ordet "inte" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet är att inte uppröras över onda människor. Den hebreiska formen på "upptänds" är hitpael vilket antyder att handlingen av verbet riktas inåt på personen. Det ger en nyans av en ilska som inte får utlopp. Av de närmare hundra gånger verbet används är det bara fyra som har denna verbform. Tre av dem är i denna psalm, se Ps 37:1, 7, 8; Ords 24:19.]

ב – Bet

[Istället för att vara fylld av negativa känslor över de ogudaktigas kortvariga framgång:] 3Förtrösta (lita på; luta dig emot) Herren (Jahve)
    och gör det goda;
bo (bosätt dig; var kvar) i landet
    och föd [följ efter – vaka som en herde över; livnär dig på] trofasthet (sanning, integritet).
4Och ha din lust (njut och känn välbehag; var ömsint, mild och mjuk) i Herren (Jahve)
    då ska han ge dig ditt hjärtas önskningar (böner, planer – hebr. mishalah). [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller dem som är i huset – familjen. Ordet "Förtrösta" börjar med Bet och förstärker uppmaningen att sätta sin tilltro till Herren, han som låter den trofaste bo i landet, se även vers 9b. Det ovanliga hebreiska ordet anag – att ha sin lust, njuta och uppleva välbehag, återfinns även i vers 11b, där det tematiskt knyter an till vers 3–4. Det ovanliga ordet mishalah kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även Ps 20:6.]

ג – Gimel

5Överlämna (anförtro, rulla över) din väg (din framtid) till Herren,
    förtrösta på (lita på, luta dig emot) honom och han ska agera [i ditt ställe].
6Och han ska låta din rättfärdighet (ditt försvar) komma fram som ljuset [efter nattens mörker],
    och din rätt som middagssolen [då den lyser som starkast, lika öppet och tydligt kommer din rätt fram]. [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Kamelen vandrar långa sträckor utan vatten genom torra landskap och når fram till målet. Här är det ordet "Överlämna" som börjar med denna bokstav vilket förstärker att Herren strider för den som överlämnar sitt liv i hans hand, se 2 Mos 14:14; Ps 34:20; Ords 16:3.]

ד – Dalet

7Var stilla inför (vila i) Herren,
    vänta tålmodigt på honom.
Bli inte upprörd (irritera dig inte, låt dig inte upptändas av vrede) över den som har [skenbar] framgång,
    en människa som utför (verkar lyckas med) onda planer. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Var stilla" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att inte rusa i väg för kortsiktiga vinster, utan vila i Gud i alla beslut vi tar. Här finns också en koppling till vers 1 att inte uppröra sig över de ondas kortvariga framgång.]

ה – He

8Släpp vreden, överge (lämna) ilskan,
    reta inte upp dig (låt dig inte upptändas av vrede), det leder till ondska [då blir du själv ond].
9För de onda ska bli utplånade,
    men de som sätter sitt hopp till (väntar på) Herren (Jahve)
    de ska inta (ärva) landet. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Släpp" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv, att inte ta rätten i egna händer och hämnas, se Rom 12:19; 5 Mos 32:35. En dag kommer varje människa att stå inför Gud på domens dag, se Dan 7:9–10; Upp 20:11–15; 2 Pet 3:9.]

ו – Vav

10Och ännu en liten tid, och den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) finns inte mer,
    ja, fast du söker (noggrant ser) efter på hans plats – så är han borta.
11Men de ödmjuka (förtryckta) ska inta (ärva, äga) landet,
    och njuta (ha sin lust, känna välbehag, bli tillfredsställda; vara ömsinta, milda och mjuka) i stor frid (i ett överflöd av fred och välfärd). [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "Och", "Men" osv. börjar med "vav". Ordvalet förstärker sambandet till föregående stycke i vers 9, Gud kommer att gripa in, det kommer att ske ett skifte där de ödmjuka ska ärva landet. Något som Jesus försäkrar kommer att ske, när han citerar från vers 11, se Matt 5:5.
    Att vara ödmjuk innebär inte att vara svag och menlös. Utifrån sammanhanget i denna psalm definieras en ödmjuk person som någon som kan släppa vreden och lita på att Gud kommer ge en rättvis dom, se vers 8 och även Rom 12:19. Inom judendomen definieras ödmjukhet utifrån det parallella uttrycket i Ps 22:27 "den som söker Gud". Att vara ödmjuk är att söka Herren. Mose var ödmjuk, se 4 Mos 12:3, och Jesus hade ett ödmjukt hjärta, se Matt 11:29. Ordet ödmjuk används i Amos 2:7 när någon blir exploaterad och kränkt i rätten. En konsekvens av att de orättfärdiga regerar är att den ödmjuke då kommer att bli betryckt och kanske ses som "svag" eftersom han inte hämnas och ger igen med samma mynt. Detta är just temat här i Psalm 37. Att vara ödmjuk handlar om att kontrollera sina känslor, inte ta rätten i egna händer, inte vara arrogant och högmodig, göra ett medvetet val och böja sig inför Gud och söka honom.]

ז – Zajin

12Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) konspirerar (gör upp onda planer) mot den rättfärdige,
    och de gnisslar tänder [ett tecken på outtalad fiendskap och hat] mot honom. [Ps 35:16]
13men Herren (Jahve) [är inte förfärad, han] ler [Ps 2:4],
    för han vet (ser) att hans dag kommer.
    [Hans dag kan syfta på Herrens dag eller den dag då den ondes planer och makt stoppas.] [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "konspirerar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att agera. Det finns även koppling till nästa grupp som visar på vad som kommer hända med de ogudaktiga. Både vers 14 och 15 börjar med ordet svärd, och beskriver hur det vänds och går in i deras eget hjärta. Det nästföljande stycket, vers 14–15, är också längre än normalt och har tre rader istället för två.]

ח – Chet

14De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) drar svärdet,
och spänner sin båge,
för att fälla den som är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud],
    för att slakta dem som går på rätta vägar (lever ett rättfärdigt liv).
15Deras svärd ska tränga in i deras eget hjärta,
och deras bågar ska brytas sönder. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Ordet "svärd" börjar med denna bokstav och återfinns både i vers 14 och 15. Stycket formar en kiasm där svärd och båge ramar in. De ogudaktigas mål är inte bara att fälla utan att helt förgöra den som vill följa Gud. Dock vänds deras vapen mot dem själva och de förgörs.]

ט – Tet

16Bättre det lilla den rättfärdige har,
    än de många gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) överflöd (tumult, oväsen, turbulens).
17För de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) makt (kraft, ordagrant: "armar") ska smulas sönder,
    men Herren (Jahve) upprätthåller ständigt de rättfärdiga. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "Bättre" och förstärker hur det är bättre att böja sig inför Herren och lita på honom. Ordet för armar används också bildligt om kraft och makt, verbformen förstärker ironin att de trolösa inte kan bära allt sitt överflöd i sina armar. Detta speciella ord för "överflöd" har flera betydelser. Huvudbetydelsen är tumult, oväsen och larm. Det används om ljudet av en stor armé och beskriver i detta sammanhang ett kaosartat överflöd, Jer 47:3. Slutsatsen är att om Herren bär dig, räcker det med lite. Däremot om Herren inte gör det, räcker inte ens ett överflöd av rikedom.]

י – Jod

18Herren (Jahve) känner (vet) de uppriktigas dagar (han tar hand om de helhjärtade) [Ps 18:24],
    deras arv består för evigt.
19De ska inte komma på skam i svåra (onda) tider,
    i tider av hunger ska de bli mättade [2 Mos 16:8]. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Vers 18 börjar med tre ord som alla börjar med jod. I hebreiskan är de i ordningen känner, Herren och dagar. Herren är aktivt involverad i den troendes liv. Han är dagligen involverad i den som lever med integritet och Gud förser med dagligt bröd, se Matt 6:11.]

כ – Kaf

20För de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås,
    de som hatar Herren (Jahves fiender).
Som de mest dyrbara ängarna försvinner de,
    i rök försvinner de.

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "För" med denna bokstav och binder ihop med tidigare stycken som handlat om hur Gud mättar trots tider av hungersnöd. I den andra raden som består av fem hebreiska ord börjar fyra av dem med bokstaven kaf, det är bara "rök" som inte gör det. Ordet kan både tolkas "i rök" eller "som rök", i så fall betecknar det flyktigheten i de ogudaktigas liv. Ordet för "äng" är det ovanliga hebreiska ordet "karim", troligen valt eftersom det börjar med k. En av kopplingarna till tidigare stycken kan vara att bördiga fält brinner upp, vilket orsakar hungersnöd. Även i nästa vers fortsätter samma tema. Det är i svåra tider människor behöver låna och skuldsätter sig.]

ל – Lamed

21Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) lånar och betalar inte tillbaka,
    den rättfärdige visar nåd (oförtjänt kärlek; favör) och ger [känner sympati och lånar ut frikostigt, se vers 26].
    [Verbformerna beskriver ett vanemässigt beteende.]
22För de som välsignas [av Herren] ska inta (ärva, äga) landet,
    men de som förminskas (förringas, förbannas) ska utplånas. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "lånar" med denna bokstav. Det finns två ord som översätts till förbanna. Det ord som används som motsats till välsigna är hebr. arar. Här används inte det ordet utan qalal som snarare berör effekten av att något förminskas. Välsignelsen adderar medan motsatsen är att förminska.]

מ – Mem

23Med Herren blir stegen hos en stark man (stridsman) [en man i sin bästa ålder] fasta (de är förberedda),
    och han [Herren] gläds över (är känslomässigt engagerad, har behag i) hans väg.
    [Sista raden kan också översättas: "han, den starke mannen, gläder sig i Herrens väg."]
24Även om han faller (misslyckas) ska han inte störta ner (ligga kvar, bli utkastad)
    för Herren upprätthåller (stödjer) kontinuerligt hans hand. [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I hebreiskan börjar de två första orden med Mem. Först kommer "Med" Herren följt av ett ovanligt ord för "steg", det har nyansen av att marschera i takt eller en procession. Bland alla jordens folk ser Gud, och gläder sig över den som vandrar rättfärdigt, i takt med Guds vilja.]

נ – Nun

25Jag har varit ung och nu är jag gammal,
    men jag har ännu inte sett den rättfärdige övergiven (utan stöd)
    eller deras barn (avkomma) behöva tigga bröd.
26Han visar alltid (alla dagar) oförtjänt nåd (är generös) och lånar ut [utan ränta],
    och hans barn (avkomma) är välsignade. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I denna vers börjar ordet "ung" med denna bokstav. Användandet i detta stycke förstärker hur Gud är trofast i generation efter generation. Enligt lagen ska inte ränta tas ut för lån, se Ps 15:5; 2 Mos 22:25. Att låna ut pengar kan ses mindre generöst än att ge, men det är inte alltid sant. Ett lån ger större värdighet för mottagaren, se även Matt 5:42; Luk 6:35.]

ס – Samech

27Vänd dig bort från ondska och gör gott,
    och du ska få bo kvar för alltid.
28För Herren (Jahve) älskar det rätta,
    han överger inte sina fromma. [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "Vänd" som börjar på denna bokstav. Nyckeln till frid är att aktivt vända sig från ondska, och aktivt sträva efter det som är gott. Det ger en stabil frid.]

ע – Ajin

De blir bevarade för evigt (lång tid),
    men de gudlösas (ogudaktigas) barn (avkomma) blir utplånade.
29De rättfärdiga ska inta (ärva, äga) landet,
    och för evigt bo där. [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Det symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "för evigt" som börjar med denna bokstav. Ordet har en preposition, "le", men ordets rot börjar på Ajin. Det första ordet som verkligen börjar på Ajin är det sista ordet i vers 29, "där". Placeringen illustrerar hur vi behöver ha Guds tidsperspektiv. Den ogudaktige kan verka ha framgång här på jorden, men han förgås, bara den rättfärdige har ett evigt hopp.]

פ – Pe

30Den rättfärdiges mun yttrar (hebr. hagah) vishet [lågmält upprepande],
    hans tunga talar det som är rätt [kan avgöra och ta rätta juridiska beslut].
31Hans Guds (Elohims) undervisning (hebr. Torah) finns i hans hjärta [Jer 31:33],
    hans steg vacklar inte (han tappar inte fotfästet – står fast). [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "mun" som börjar med den bokstaven, och förstärker hur stycket handlar om att tala.]

צ – Tsade

32Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) håller utkik (är som en vaktpost som aktivt spejar) på den rättfärdige,
    och söker ett tillfälle att döda honom,
33Herren (Jahve) överlämnar inte honom i hans [den orättfärdiges] hand (våld),
    och låter inte honom bli dömd när han ställs inför rätta. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet och en rättfärdig man, hebreiska tzaddik. Ordet "håller utkik" börjar med denna bokstav. Som generell regel överlämnar inte Gud en rättfärdig i ogudaktigas våld, men det finns exempel där det skett. Abel dödades av Kain och Navot fälldes i en korrupt rättegång, se 1 Mos 4:8; 1 Kung 21:13; Heb 11:36–40. Den sista raden har flera perspektiv. Gud låter generellt sett inte den rättfärdige bli dömd. Det finns också ett längre perspektiv. Den orättfärdige "spejar" här i jordelivet, men den rättfärdige ser längre. I den slutgiltiga domen kommer Gud döma alla människor rättvist, se 2 Kor 5:10.]

ק – Qof

34Vänta (sök ivrigt, bind dig samman med) Herren (Jahve),
    håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig till att inta (ärva, äga) landet,
    du kommer att få se (bevittna) de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) bli utplånade. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Vänta" som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren finns nära den som söker och väntar på honom.]

ר – Resh

35Jag såg en gudlös (ogudaktig, medvetet ondskefull person), en hänsynslös (kallblodig våldsverkare),
    han bredde ut sig (exponerar sig, blir naken) som ett inhemskt (icke flyttat) grönskande träd [som rotat sig väl].
36Men jag gick förbi igen, och han var borta,
    jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "såg" börjar på den bokstaven. Det tillsammans med att sista ordet i vers 34 är "se" förstärker versens tema att titta på vad som händer med den ogudaktige. Ett av psalmens huvudord är just den ogudaktige, hebreiska rasha, som börjar med hebreiska bokstaven R – Resh. Det finns också en intressant språklig detalj som förstärker att den ogudaktige är borta. Från och med frasen "håll dig på hans väg" i vers 34 fram till "och han var borta" i vers 36 är det 15 hebreiska ord. Alla dessa innehåller bokstaven Resh någonstans i ordet. Däremot den sista frasen "jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen" består av fem hebreiska ord där inget av dem har bokstaven Resh. En språklig detalj som förstärker att på samma sätt som bokstaven Resh inte längre finns i något ord, kan den ogudaktige inte hittas!]

ש – Shin

37Observera (betrakta noggrant) den oskyldige (den som är ren och vill leva rätt), se på den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg),
    för det finns en framtid för fredens (fridens) man.
38Men överträdarna (de som gör uppror), ska alla förgås,
    de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) framtid skärs av (utplånas). [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Observera" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att ge den oskyldige som söker frid en framtid.]

ת – Tav

39Men frälsningen (segern) för de rättfärdiga kommer från Herren (Jahve),
    han är deras värn (tillflykt, beskydd, försvar) i tider av brist (torka, nöd).
40Och Herren (Jahve) hjälper dem och befriar dem,
    räddar dem från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) och frälser dem,
    eftersom de tar sin tillflykt i honom. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "frälsning" börjar nästan med denna bokstav. Det har ett prefix "vav" som binder ihop med föregående vers, se vers 10–11. Huvudordet är det ovanliga tesua som börjar på Tav. Genom hela psalmen har det funnits en förväntan på frälsning, och nu för första gången nämns den. Som sista punkten är det en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster i denna psalm. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesu hebreiska namn Jeshua.]

Psalm 38 – Lidande och synd

Psalmisten är hårt ansatt. Han tillrättavisas av Gud på grund av personlig synd, och plågas av fiender. I detta mörka tillstånd ber han till Herren att befria honom. Hans hopp står till Herren som han bekänt sina felsteg inför. Den hebreiska konjunktionen ki, oftast översatt "för" eller "ty", finns sju gånger i psalmen. Den ger orsaken till bönen, se vers 3 och 8; orsaken till plågan, se vers 5 och 18; och orsaken till psalmistens respons, se vers 16, 17 och 19.
    De akrostiska psalmerna 34 och 37 ramade in fyra psalmer som handlade om oskyldigt lidande, se Psalm 34-37. Direkt efter dessa psalmer följer nu fyra psalmer om skyldigt lidande, se Psalm 38-41. Vetskap om denna uppdelning hjälper den som lider att kunna be och applicera "rätt" psalm beroende på om lidandet drabbats av omständigheter som personen inte kan rå över eller orsakats av egna medvetna felsteg.

Författare: David

Struktur:
1. Vädjan om hjälp, vers 2–3
2. Lidandet beskrivs, vers 4–9
3. Längtan, hjärtslag, vers 10–11
4. Utanförskap, vers 12–15
5. Önskningar till Gud, vers 16–21
6. Avslutande bön om hjälp, vers 22–23

381En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, för att minnas (komma ihåg). [Till påminnelse för att få Guds uppmärksamhet.]

[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "för sabbaten".]
-
2Herre (Jahve), straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte i din vrede,
    disciplinera mig inte i din glöd!
3För dina pilar har trängt in i mig,
    din hand ligger tung på mig.
4Hela min kropp är sjuk (inget är friskt) på grund av din vrede [straff],
    inte ett ben är helt (hela mitt inre är trasigt) på grund av min synd (mina felsteg).
5För mina felsteg (synder, skulder) överväldigar mig (rör sig över mitt huvud)
    [som flodvågor som håller på att dränka mig];
    de är som en tung börda [omöjlig att bära].
6Mina sår stinker och varar (är infekterade, rinner),
    på grund av min dårskap (oförstånd, galenskap, otålighet).
7Jag går krokig och böjd,
    hela dagen går jag sörjande.
    [Lidandet beskrivs med de yttre tecknen, krokig och böjd, och går vidare med ett inre känslomässigt tillstånd av sorg.]
8För mina höfter brinner av smärta (feber, skam),
    det finns inget helt i min kropp [allt är i obalans].
9Jag är kraftlös (förlamad, bortdomnad) och förkrossad – till det yttersta,
    jag jämrar mig (ropar – "ryter") [som ett lejon] i mitt hjärtas ångest.
10Herre (Adonaj), inför dig [helt öppet] är all min längtan,
    min klagan (mitt suckande) är inte dold för dig.
    [Texten indikerar ett tydligt underförstått: "Nej, den är verkligen inte dold!"]
11Mitt hjärta slår-slår (slår häftigt, vandrar bort), min kraft har övergett mig
    mina ögons ljus, även det är borta från (inte med) mig. [Ordet för "slår" är hebreiska sachar. Formen här är unik, de två sista bokstäverna upprepar sig vilket ger ett nytt ord: sachar-char. Det nya ordet kan kanske indikera ett hastigt, upprepat och ovanligt hjärtslag. Grundordet har också betydelsen att vara på vandring, och används om köpmän, eftersom de reser fram och tillbaka med varor, se 1 Mos 23:16. Även den betydelsen att vara på vandring kan antydas, och då bildligt för hur hjärtat har vandrat bort, kraften har övergett mig och det är tomt på insidan.
    Eftersom både hjärta och ögon nämns i denna vers, är den primära betydelsen av uttrycket "mina ögons ljus som är borta" försämrad syn, se 1 Sam 3:2. Samtidigt anas också uttryckets mer abstrakta syftning på förlorad livsenergi, se 1 Sam 14:27; Ps 13:4; Matt 6:22, och det finns även en koppling till sorg och gråt, se Ps 6:8; Job 17:7.]
12[Nu förändras fokus. Hittills har det bara handlat om psalmisten och Gud. Nu kommer även vänner och fiender in i bilden.]
Mina kära (de som älskar mig) och mina vänner (de som förknippas med mig) [mina nära och kära],
    håller sig undan för [håller sig borta när de ser] min plåga [det slag som har drabbat mig].
Mina närmaste håller sig på avstånd,

     13och de som står efter mitt liv lägger ut snaror.
De som söker min olycka talar om undergång (schismer, skadligheter, ödeläggelser – i plural)
    [planerar sådant som bryter ner och slukar som ruiner],
    de mumlar (tänker på) bedrägligheter [de sviker och upprepar falska löften lågmält] dagen lång.
[Nu beskrivs hur psalmisten hanterar dessa attacker:]
14Men jag är som en döv, som inte kan höra,
    som en stum, som inte kan öppna sin mun.
15Jag har blivit som en man som inte hör,
    oförmögen att argumentera emot dem.
16För jag sätter mitt hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar min blick mot) Herren (Jahve),
    du ska svara mig Herre (Adonaj), min Gud (Elohim).
17För jag säger (tänker, ber): "Låt dem inte få glädja sig över mig,
    låt dem inte fira när min fot vacklar [på den smala vägen]."
18För jag är redo att falla [jag står på klippkanten],
    och min smärta (sorg, själsliga bedrövelse) är ständigt närvarande (framför mig).
19För jag berättar om (bekänner) min skuld (missgärning),
    jag är orolig (bekymrad, ängslig) på grund av min synd (mitt felsteg).
20Mina fiender lever, och är många (mäktiga),
    de som utan orsak hatar mig ökar i antal.
21De som lönar gott med ont,
    anklagar (attackerar) mig, bara för att jag strävar efter (följer) det som är gott.
[Psalmen avslutas som den började med en bön. På samma sätt som i vers 2 är det två negationer. Den tredje raden och det sista verbet blir positivt, och ber inte bara om ett ingripande, utan ett ingripande nu, se vers 23.] 22Överge (lämna) mig inte Herre (Jahve),
    min Gud (Elohim), var inte långt borta (stanna inte borta) från mig.
23Skynda till min hjälp [nu på en gång],
    min Herre (Jahve), min frälsning. [Psalmen avslutas med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

Psalm 39 – Lär mig att livet är kort

David har kommit till insikt om hur kort livet är och kastar sig mot Gud som är hans enda hopp. Situationen liknar den i Psalm 38: Tystnad i närvaro av andra, se Ps 38:13–14; 39:3; Guds handlande mot synd, se Ps 38:2–4; 39:10–12; Gud som enda hoppet, se Ps 38:16, 22, 23; 39:8. Fokus är dock lite olika. I Psalm 38 hade sjukdomen exponerat synd och behovet av förlåtelse. I Psalm 39 har sjukdomen gjort att livets bräcklighet blivit uppenbar. Bönen mynnar ut i en längtan om en ljusare tid innan livet är slut, se vers 14.

Citeras: Orden "gäst och främling" i vers 13 citeras i Heb 11:13; 1 Pet 2:11.

Författare: David, troligtvis när han är äldre. Frasen "främlingar och gäster", se vers 13, återfinns i 1 Krön 29:15. Där har David på ålderns höst avslutat en insamling till tempelbygget som hans son ska genomföra.

Struktur:
1. Psalmistens tystnad, vers 2–4
2. Livets bräcklighet, vers 5–7
3. Gud – mitt enda hopp, vers 8–12
4. Bön, vers 13–14

391Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till (för) Jedutun. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. [Jedutun var en av de tre stora sångledarna på Davids och Salomos tid, se 1 Krön 16:41, 42; 2 Krön 5:12. Han omnämns i tre psalmer, denna och Ps 62:1; 77:1. Det finns även en Jedutun några hundra år senare på Josias tid, se 2 Krön 35:15. Namnet kommer från ordet jada som betyder "prisa". Frasen "för Jedutun" betyder ordagrant "för lovprisning". Inom judendomen tolkas det som om det rör en viss typ av instrument som Jedutun använde. På samma sätt som olika artister förknippas med olika musikstilar idag, kan frasen indikera en speciell känsla eller stil som Jedutun och hans kör hade.]
-

Jag var tyst

2Jag sa: "jag ska vaka över mina vägar (mitt liv, mina beslut),
    så att jag inte syndar med min tunga;
jag ska tygla (sätta munkavle för) min mun,
    så länge den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) är framför mig (i min närhet)."
3Jag blev stum (bunden), i tystnad (stilla) [inför mina fiender],
    jag sa ingenting, inget gott. [Psalmen inleds med att David har beslutat sig för att vara tyst, i alla fall för en period. Även om det finns uppmaningar i Ordspråksboken att avhålla sig från att tala är beslutet att vara helt tyst ett ovanligt förhållningssätt. Lovprisning i Psaltaren karaktäriseras av att skapa ljud. Psaltaren avslutas med att allt som andas ska prisa Herren, se Ps 150:6! Frasen "inget gott" kan antingen tolkas som att David höll tillbaka och inte ens sa det som var gott. Det kan också vara en beskrivning att när han var tyst, så var det inte något gott. Utifrån fortsättningen verkar frasen beskriva att det inte var bra att vara tyst.] Min smärta, den upprördes,

     4mitt hjärta blev brinnande inom mig (jag blev arg på insidan).
När jag mumlade (tänkte på det) brann en eld,
    jag talade med min tunga.

Lär mig förstå att mina dagar är räknade

5Hjälp mig att förstå mitt slut (att jag en gång ska dö), Herre (Jahve),
    att mina dagar snart är räknade,
    låt mig inse hur kort (flyktigt) mitt liv är.
    [Hjälp mig att ta tillvara varje dag.]
6Se, mina dagar är som några korta handsbredder.
    [Dåtidens minsta längdmått, bredden av fyra fingrar, ca 8-9 cm.]
    En människas livslängd är ingenting från ditt perspektiv.
Ja (det är verkligen så att), även i sina bästa dagar [när allt verkar säkert och lugnt]
    är människan ändå bara en vindfläkt (något kort, flyktigt; fåfänglighet – hebr. hevel). [En livslängd är bara ett andetag. Jesus använder liknande liknelser, se Matt 6:26–30; Luk 12:24–26.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Refräng:]
7Ja (det är verkligen så att), människorna passerar genom livet som en skuggbild (som i ett stumt skådespel).
    Ja (det är verkligen så att), de samlar på sig värdelösa rikedomar
    utan att veta vem som en gång ska få dem.

Gud – du är mitt enda hopp

8Så nu, vad ska jag sträva efter (vänta på, sätta mitt hopp till) Herre (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt)?
    Du är mitt enda hopp (jag ser med förväntan fram mot vad du ska göra)! [Det finns en parallellism och en kontrast mellan de två raderna i vers 8. Verbet qavah, översatt "sträva efter", i första raden och substantivet tohelet, översatt "hopp" i andra raden är synonymer. Men de används som en kontrast. Först ställs en fråga vad en människa ska söka och sträva efter. Svaret på den gavs i föregående vers och visade sig vara ingenting. Denna värld är en skuggbild och samlade rikedomar försvinner, se vers 7. Det krävs ett paradigmskifte och psalmisten skiftar från "vad" till "vem". Istället för att vänta på någonting materiellt vänds hoppet till en person. Insikten om att livet är kort ger inte slutsatsen att försöka njuta av det så mycket man kan så länge man kan. Istället leder det till Gud. Han ger fullständig tillfredsställelse både i detta jordeliv och i evighet.]
9Rädda (ryck bort) mig från mina överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud),
    låt mig inte bli hånad (förnedrad) av dårar (oförnuftiga).
10[Nu återgår temat till orsaken till tystnaden i vers 2–3, ordet "stum" från vers 3 upprepas.]
Jag är stum (bunden), öppnar inte min mun,
    för det är du som har gjort det.
11Vänd bort din plåga från mig,
    jag går snart under på grund av din tillrättavisning (din hands slag).
12När du tuktar någon för hans skuld (synd),
    och förtär som en mal det han älskar. [Refräng:]
Ja (det är verkligen så att), alla människor är bara ett andetag (som en vindpust; fåfänglighet). [I vers 7, efter ordet selah kom en refräng, nu upprepas samma tanke, dock före ordet Selah. I vers 7 talades om rikedomar. Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att samla dåtidens investeringar som var konstföremål i metall som rostade, och dyrbara kläder som mal förstörde. Jesus använder samma bild av den jordiska rikedomens flyktighet som rostar och mal äter upp, se Matt 6:19–21.]Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Bön

13Hör min bön, Herre (Jahve),
    lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda),
    var inte tyst vid mina tårar;
för jag är en främling hos dig,
    en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna (det första skrivna verket som sammanfattar Torah och den muntliga traditionen) se Berachot 32b. Uttrycket "främlingar och gäster" har sitt ursprung från 1 Mos 23:4, där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se 1 Krön 29:15; Heb 11:13; 1 Pet 2:11. I 3 Mos 25:23 äger Gud landet och israeliterna är "främlingar och gäster hos Gud". Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.]
14Vänd bort din blick från mig, så jag kan le igen,
    innan jag går bort och inte finns mer [innan jag dör, och inte finns kvar på jorden]. [Paradoxalt är psalmens sista önskan att Herren ska vända bort sin blick från David. Det verkar motsäga önskan i vers 13 om att höra hans bön och se hans tårar. Dock förstår vi att David rannsakar sig själv och sin skuld, se vers 9. Det finns likheter med Job som har samma önskan om att Gud inte ska se, syna och pröva, se Job 7:19; 9:27; 10:20; 14:6. Herrens hand som tillrättavisade i vers 11 var olidlig, så David önskar en lättnad. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "låt mig gå" och "bespara mig" din blick. Innebörden är troligtvis ett uttryck för att han nu tycker att det räcker med prövningar. Det är intressant att i nästa psalm befinner sig David i en djup mörk grop, oförmögen att ta sig upp själv. Där griper Gud in och lyfter upp honom och ger honom en ny sång, se Ps 40:1–4.
    Den första boken i Psaltaren, Psalm 1-41, närmar sig sitt slut. På samma sätt som den ofta handlar om Davids liv, handlar flera av dessa sista psalmer om Davids ålderdom och sjukdomar, se Ps 37:25; 38:4, 8, 11. Psalmen har konstaterat att livet är kort. David har accepterat döden, men det betyder inte att han ger efter för hopplöshet. Det finns en önskan och bön att få glädja sig åt livet och få "le" igen.
    Eftersom israeliterna hade en tro på människans fortsatta existens i dödsriket, Sheol, är det inte troligt att de sista orden "jag inte finns mer" skulle syfta på ett tillstånd av icke-existens. Bibeln är tydlig med att det finns en dubbel utgång, evigt liv och evig död, se Dan 12:2; Matt 25:46; Joh 3:16. Psalmen avslutas med en önskan om Guds ingripande här medan David ännu levde, se Ps 6:5–6.]

Psalm 40 – Räddad

Psalmen börjar med bön och tacksägelse. Den sista delen, vers 14–18, återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag i Ps 70.

Citeras:
Vers 7–9, citeras i Heb 10:5–7
Vers 18 i Matt 5:3

Författare: David

Struktur:
1. Lovsång – räddad ur gropen, vers 2–6
2. Offer och Guds vilja, vers 7–11
3. Bön om befrielse, vers 12–18

401Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
-

Tacksägelse för befrielse

2Jag väntade tålmodigt på (sökande sökte jag ivrigt efter) Herren (Jahve),
    och han böjde sig till mig
    och hörde mitt rop (rop på hjälp; nödanrop). [I versens inledning intensifieras och förstärks det hebreiska verbet qavah (som i sin grundform betyder att ivrigt söka och uthålligt vänta) genom att det upprepas och då kan uttryckas "sökande jag sökte". Verbet har även betydelsen att tvinna sig samman som en tråd. Det är en bild på en aktiv väntan där den som söker Gud blir sammanflätad med honom. Ordet för rop är det något ovanligare shavah som David just använt för sin vånda i psalmen innan, se Ps 39:13. Nu beskriver han sitt bönesvar:]
3Han drog mig upp ur fördärvets (tumultets) grop (grav, cistern, brunn),
    ur lerans [djupa] dy.
Han ställde mina fötter på en klippa [en hög och ointaglig bergskam],
    han gjorde mina steg fasta. [Jeremia kunde säkert relatera till denna psalm när han några hundra år senare hissades ner i en vattencistern i Jerusalem, se Jer 38:6–7. Ordet för "fördärv" är ovanligt och beskriver också vågors dån och brus. Bilden skiftar helt i versens andra del. Det är inte bara en temporär räddning till en klippavsats – utan till ett högt berg! Att bestiga ett sådant berg är riskfyllt, men Herren gjorde stegen fasta. Det hebreiska ordet för steg, ashshur, används ofta om vandringen med Gud (Ps 17:5; 37:31; 44:19; 73:2) och ger en antydan om att Herren inte bara räddade psalmistens liv, utan även grundlade, möjliggjorde och etablerade hans fortsatta vandring med Gud.]
4Han lade i min mun en ny sång,
    en lovsång till vår Gud (Elohim).
Många ska se och frukta (vörda, ära),
    och förtrösta (lita) på Herren (Jahve). [Ordet för se är jiru och frukta är snarlika jirau och följer varandra naturligt. Här uttrycker David en bön och önskan att många ska se vad Gud har gjort, och själva få tro och förtröstan på att Herren vill göra samma sak för dem.]
5Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
    som valt att göra Herren (Jahve) till sin trygghet,
    som inte vänder sig till de stolta och de som viker av till lögn [avgudar].
6Herre (Jahve), min Gud (Elohim),
    du har gjort så många fantastiska under
    och har så många planer för oss.
Ingen kan mätas med dig.
    Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla,
    så går det inte, de är fler än man kan räkna. [I denna vers skiftar psalmen första gången från "min" till "oss". Psalmisten är del av "den stora församlingen", ett uttryck som ramar in vers 10–11.]
7Slaktoffer och matoffer kan inte tillfredsställa dig (det är inte vad du främst vill ha).
    Du har gett mig förmågan att höra och lyda,
    du frågar inte efter brännoffer och syndoffer. [Hos 6:6]
8Därför säger jag:
    "Här är jag [jag kommer som jag är och överlämnar mig till dig].
    I bokrullen står vad jag ska göra.
9Jag vill göra din vilja (behaga dig), min Gud.
    Din undervisning (hebr. Torah) är i mitt hjärta (ordagrant: buk – hebr. meeh)." [Vers 7–9 citeras i Heb 10:5–7.]
10Jag har predikat de glada nyheterna om din rättfärdighet,
    i den stora församlingen (alla de som tillber i templet).
Jag håller inte tillbaka några ord,
    du Herre (Jahve) vet att det är sant.
11Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,
    utan har talat om din trofasthet (sanning, fasthet) och frälsning (räddning).
Jag har inte undanhållit din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och sanning
    från den stora församlingen.
12Du, Herre (Jahve), kommer inte att hålla tillbaka
    din barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) mot mig.
Låt din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och din sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet)
    alltid (fortsättningsvis – både dagligen och evigt) bevara mig. [Nåd och sanning i vers 11–12 (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Ordet för barmhärtighet är hebr. rachamim. Det förekommer bara i plural och visar på Guds oändliga nåd, se Ps 25:6.]
13För ondska [plural] har omringat mig,
    mer än jag kan räkna.
Mina skulder (felsteg, synder) har hunnit ifatt mig,
    och jag kan inte se;
de är fler än mina huvudhår,
    mitt hjärta sviktar (mitt mod lämnar mig). [Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet avon har betydelsen att "vika av från vägen". Det beskriver ett handlingssätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se vers 15.]

Avslutning – fortsatt angelägen bön

[Vers 14–18 avslutar psalmen och blir på nytt en bön för att Gud ska gripa in. Stycket återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag, se Ps 70:2–6.] 14Visa välvilja (ge din villkorade nåd; ha välbehag i mig – hebr. ratsah) [välkomna min bön]!
    Herre (Jahve), rädda (ryck bort; lyft) mig!
    Herre (Jahve), skynda till min hjälp!
15Må skam och förvirring drabba alla dem
    som försöker ta mitt liv.
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig)
    vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
16Må de som ropar: "Haha, haha" (driver med mig; hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje),
    tvingas fly på grund av sin förödmjukelse.
17Må alla som söker dig
    vara glada och jubla i dig.
Må de som älskar din befrielse alltid säga:
    "Herren (Jahve) är stor (han ska lovas, upphöjas)."
18Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av Gud, se Matt 5:3],
    men Herren [Jahve] tänker på mig ("väver" – planerar, tänker och räknar ut för mig).
Min hjälp och min befriare är du,
    min Gud (Elohim) – dröj inte!

Psalm 41 – En bön från sjukbädden

Detta är den sista psalmen i den första av de fem böckerna i Psaltaren. De binds ihop genom att de börjar med samma ord, välsignad, se Ps 1:1.

Citeras: Jesus citerar från vers 10 när han talar om förrädaren Judas, se Joh 13:18.

Författare: David

Struktur:
1. Välsignad är den som är omtänksam, vers 2–4
2. Bön om hjälp, vers 5–11
3. Förtröstan, vers 12–13

4. Avslutande lovprisning (sektion mellan bok ett och två), vers 14

411Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-

Välsignad är den omtänksamme

2Välsignad är den som ser (reflekterar, agerar; på ett vist sätt hjälper) den fattige;
    på den onda dagen ska Herren (Jahve) rädda honom. [Det hebreiska ordet sakal betyder både att fysiskt se något, men också själva processen att tänka och fundera över situationen och slutligen också att agera. Ordet för fattig är i singular. Här avses inte alla fattiga i hela världen, utan en specifik person och dess unika situation. Bibeln blir personlig och får oss att tänka, vem i min närhet är den fattige? Det handlar om att sätta sig in i personens behov och utifrån det göra en vis bedömning av vad den andra personen bäst blir hjälpt av. Det kan innebära allt från undervisning, praktisk och ekonomisk hjälp, men också bön och att räkna med Guds ingripande, se Apg 3:6. Den andra delen "på den onda dagen ska Herren rädda honom" tolkas ibland som att det syftar på den som ser den fattige. Det blir i så fall en gudsbild där man kan "köpa sig" frälsning. Troligare, även textmässigt, är att det är en uppmaning att se hur Gud har omsorg och räddar den fattige, ett sådant exempel är Lasarus, se Luk 16:19–31.
    Eftersom Jesus citerar från psalmen, och den har messianska undertoner i inledningen, kan vi även se en djupare innebörd här. Vi uppmanas att se, studera och begrunda Jesu liv. Han var rik men blev fattig för vår skull, se 2 Kor 8:9. Gud grep in och uppväckte Jesus och lät honom öppet visa sig, se Apg 10:40.]
3Herren ska bevara honom och upprätthålla (återge) hans liv,
    han ska kallas välsignad i landet.
Inte ska du överlämna honom åt hans fienders vilja.

     4Herren ska upprätthålla honom på sjukbädden;
    i hans lidande förvandlar du hans bädd.

Bön om hjälp

5[Vers 5–11 ramas in av bönen att Herren ska vara nådig.]
Jag säger Herre (Jahve): "Visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot mig;
    hela min själ (mitt liv), för jag har syndat mot dig.
6Mina fiender talar ont om mig:
    'När ska han dö och hans namn utplånas?
7Om han kommer på besök,
    då talar han tomhet.
Hans hjärta samlar på ondska;
    när han går ut, sprider han det.'
8Tillsammans viskar (hebr. lehesh) alla mina ovänner om mig,
    de smider onda planer mot mig.
    [Viskar är ett onomatopoetiskt (ljudhärmande) ord som låter som en orms väsande ljud, se även Jak 3:5–10.]
9[De säger om mig:] 'Något ondskefullt (hebr. belijaal) har sköljts över honom,
    han ligger där och reser sig aldrig mer.' [I Dödahavsrullarna framställs Belijaal som en person vilken är Guds fiende som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Messias kan ha med Belijaal (Beliar), se 2 Kor 6:15.]
10Ja, min vän,
    en som jag litade på,
en som åt mitt bröd [vid samma måltidsbord],
    lyfter sin häl mot mig (förråder mig)." [Jesus citerar denna psalm under den sista måltiden och refererar till Judas, se Matt 26:23; Mark 14:18; Luk 22:21; Joh 13:18. I Davids liv kan denna falska vän syfta på Ahitofel. Vi läser hur han var Davids rådgivare och nära vän, se 2 Sam 15:12. Han var troligtvis även Batshevas farfar, se 2 Sam 11:3; 23:34. Det kan förklara varför Ahitofel så villigt går med i Avshaloms kupp mot David, se 2 Sam 15:12. Han hade personliga skäl att hämnas David som hade betett sig illa mot hans barnbarn Batsheva (David hade ju dödat hennes man och sedan tagit henne som hustru). Det kan förklara hans första råd att sexuellt vanära Davids bihustrur, se 2 Sam 16:15–23. Även i hans andra råd till Avshalom, att döda David, kan man ana att det finns ett personligt motiv, se 2 Sam 17:1–2. Det finns en parallell mellan Ahitofel och Judas i hur de dog. Båda tog sina egna liv genom att hänga sig, se 2 Sam 17:23.]
11Men du, Herre (Jahve), visa nåd (ge mig favör; var välvillig),
    upprätta mig så jag kan återgälda (återförenas med) dem. [Hebreiska sillem har samma rot som ordet shalom. Ordet har att göra med upprättelse och att en relation blir hel. Det ligger helt i linje med Bibelns undervisning att söka frid och återupprätta relationer, se Ords 20:22; Rom 10:17–19. David sörjde djupt sin son Absaloms död, 2 Sam 18:33.]

Förtröstan

12Genom detta vet jag att du har behag till mig,
    att min fiende inte jublar över mig.
13Du upprätthåller min integritet,
    och låter mig stå inför ditt ansikte (i din närhet) för evigt!
-

Avslutande lovprisning

[Den första boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 2, 3 och 4, se Ps 72:18–20; 89:53; 106:48.] 14Välsignad är Herren (Jahve), Israels Gud,
    från evighet till evighet!
Amen och amen.

ANDRA BOKEN (Psalm 42-72)

Den andra boken i Psaltaren består av 31 psalmer, Psalm 42-72. Ett av bokens särdrag är att det är den enda av Psaltarens fem böcker som nämner Korachs söner i titeln. Hälften av bokens psalmer har två hebreiska ord med oklar betydelse i titeln. Det hebreiska ordet maskil, som troligtvis har att göra med instruktion, finns i Psalm 42, 44-45 och 52-55. Hebreiska ordet michtam, som verkar att ha att göra med "inskription" finns i Psalm 16 och 56-60. I den första boken användes ofta Guds personliga namn Jahve, här i andra boken är det vanligare med ordet Elohim.

Psalm 42-43 – Törstar efter Gud

Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se Ps 42:6; 42:12; 43:5.

Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas "av" eller "till". En del hör Davids röst i psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se 4 Mos 16:1–2, och hur Absalom har gjort revolt.

Citeras: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se Matt 26:38; Mark 14:34.
Delar av vers 7 citeras, se Joh 12:27.

Struktur:
Del 1, Ps 42:2–5
Refräng, Ps 42:6
Del 2, Ps 42:7–11
Refräng, Ps 42:12
Del 3, Ps 43:1–4
Refräng, Ps 43:5

421 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) Korachs söner (ättlingar). [Betydelsen av det hebreiska ordet maskil är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till rätta praktiska beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term, eller skulle kunna betyda ´en välskriven sång´. Följande tretton psalmer har maskil i sin titel, se Ps 32:1; 42:1; 44:1; 45:1; 52:1; 53:1; 54:1; 55:1; 74:1; 78:1; 88:1; 89:1; 142:1. Ordet återfinns även i Ps 47:7.
    Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, se Ps 42, 44-49, 84-85 och 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se 4 Mos 16:1. Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se 1 Krön 9:19; 26:1–19; 2 Krön 20:19.]
-

Del 1

2Som hjorten trängtar (flämtar; ropar ut sin längtan)
    efter [forsande] vattenbäckar (strömmande vatten),
så trängtar (flämtar, ropar) allt jag är (hela mitt inre, min själ – hebr. nefesh),
    efter dig, o Gud (Elohim). [Det hebreiska ordet för att trängta (arag) är ovanligt och används endast tre gånger – två här i denna vers och en gång i Joel 1:20. Det beskriver inte bara en tyst längtan utan också ett ljudligt rop. Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd (en wadi) som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen. Hjorten kommer fram till en sådan fåra, ser att den är tom och ger ifrån sig ett sorgset och ljudligt rop efter detta forsande och friska vatten. Det är denna desperata längtan efter Gud som den här psalmen sätter ord på, se även Ps 143:6. Djuret i liknelsen är inte en kamel (som kan klara sig längre tider utan vatten) utan en hjort som behöver ha daglig tillgång till vattenkällor för att överleva.]
3Hela min varelse (själ – hebr. nefesh) törstar efter Gud (Elohim),
    den levande Guden (El).
När får jag komma
    och se Guds ansikte (träda fram inför Elohim)?
4Mina tårar är mitt bröd (min mat) [vad jag lever på],
    dag och natt,
samtidigt säger man dagarna i ända:
    "Var är [nu] din Gud?" [Samma plågsamma fråga som kommer utifrån gnager även inom psalmisten själv: Min Gud, var är du någonstans, har du övergivit mig? Se även Ps 3:3; 22:9.]
5När jag tänker på det som varit [och hur min situation ser ut nu],
    är det som hela min varelse brister (smälter, mina känslor väller över mig av sorg).
Jag gick med folkhopen (hebr. sach), ledde processionen till Guds hus (boning),
    med glädjerop och tacksägelse tillsammans med dem som firar högtiden. [Versen är delvis svåröversatt. Hebreiska substantivet sach används bara här. Det kan betyda ett stort antal, och då syfta på en stor folkskara, vilket passar bra in här. Det betyder också något som är täckt, i så fall kanske täckta vagnar, se 4 Mos 7:3. Ordet har samma rot som sukkot och kan också syfta på lövhyddohögtiden (sukkot). Då blir betydelsen att "gå in i sin sukka". Ett exempel där David gläder sig i dans är när arken förs in i Jerusalem, se 2 Sam 6:14–15.]

Refräng

6Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre; hela min varelse – hebr. nefesh),
    varför så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim),
    för jag ska på nytt få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
    för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte).

Del 2

7Gud (Elohim), jag är deprimerad (hela min varelse är bedrövad inom mig),
    därför ber jag till dig (kommer jag ihåg dig)
från [övre] Jordans land och Hermons höjder [plural],
    från det lilla (unga) berget (Misars berg). [Israels norra gräns var Hermons höjder. Misars berg är okänt. Hebreiska ordet misar betyder "mindre" och kan syfta på någon av de mindre topparna i Hermons bergsmassiv. Troligtvis nämns dessa som exempel på platser långt från Jerusalem och templet. Inom judendomen tolkas platserna som en del i berättelsen om uttåget ur Egypten mot löfteslandet. De korsade Jordan, och landet sträcker sig till Hermon i norr. Berget Misar tolkas som det "yngre" (tidigare) berget Sinai där Mose fick stentavlorna och Gud förlät israeliternas avgudadyrkan av guldkalven.]
8Djup (hebr. tehom) ropar (höjer sin röst i bön) till djup,
    i dånet (som rösten) av dina vattenfall (kanaler – hebr. tsinor),
Alla dina bränningar och vågor,
    har sköljt över mig. [Djup (hebr. tehom) används om vatten från djupen i 1 Mos 7:11. Där forsar också vatten fram från himmelens fönster. Frasen "djup ropar till djup" kan förstås som den mänskliga själens djup i all sin torrhet som ropar efter att bli fylld av Guds djupa fullhet. Referensen till Hermon och Jordanfloden i föregående vers, kan höra ihop med bilderna med forsande vatten och vågor i denna vers. Jordanflodens källflöden kommer från Hermon och forsar ner genom flera dånande vattenfall. Bilden som målas upp är hur psalmisten är på väg att drunkna. Det finns också ett tema med vatten från vers 2–3, där var det brist på vatten, i vers 4 droppar tårar för att här bli stora vatten som är en dödlig kraft. Ordet för djup är samma ord som används om de väldiga djupa vattenmassorna som täckte jorden i begynnelsen, se 1 Mos 1:2. Beskrivningen med djup och vågor är samma ord Jona använder, se Jona 2:3. Psalmen har messianska undertoner, se vers 1. Dessa kopplingar syns i erfarenheten Jona hade i valens buk, som också liknas vid Jesu död, se Matt 12:40. Jesus använder fraser från vers 6–7 i sin kvalfyllda bön i Getsemane, och utifrån den bakgrunden kan språket här i vers 8 beskriva hur världens synd sköljdes över Jesus, se Matt 26:39, 42.]
9Om dagen ska Herren (Jahve) befalla sin nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) [mot mig],
    om natten är hans sång hos mig
    – en bön till mitt livs Gud (den levande Elohim).
10Jag vill säga till Gud, min klippa (min ointagliga bergskam och bergsklyfta):
    "Varför har du glömt mig?
    Varför måste jag gå (sörjande) i mörker på grund av mina fienders förtryck?"
11Det är som om man krossade benen [i min kropp – det skär ända in i märgen],
    när mina motståndare hånar (förtalar, kränker) mig.
Hela dagen säger de till mig:
    "Var är [nu] din Gud?" [Fienden ställer samma fråga i vers 4.]

Refräng

12Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. nefesh),
    och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim),
    för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
    min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim). [Som så ofta när det gäller repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med vers 6 (där det är Guds ansikte) är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar ju känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker (se vers 10) har vänts till ljus och glädje.]
[Psalm 43 är en fortsättning på Psalm 42, se inledningen till Psalm 42.]

Del 3

431Döm mig (ge en rättvis dom), Gud (Elohim),
    försvara mig (avgör min sak),
        från ett kärlekslöst (trolöst) folk,
        från en falsk och ond människa [folk i kollektiv singular, eller en specifik person],
rädda (befria) mig.
2För du är den Gud (Elohim) som är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar)!
    Varför har du förkastat mig?
    Varför måste jag gå runt i sorg,
        förtryckt av fienden?

3Sänd ditt ljus och din sanning [som lyser upp vägen],
    må de leda mig [till dig].
De kan föra mig till ditt heliga berg [Sion, Moria berg],
    till dina boningar [templet i Jerusalem].
4Så jag kan komma till Guds (Elohims) altare [2 Sam 6:17, det yttre brännofferaltaret och det inre rökelsealtaret],
    till Gud, min överväldigande glädje (hebr. El simchah gijil; "Gud, min jublande glädje")!
Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa],
    Gud (Elohim), min Gud (Elohim)!

Refräng

5Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. nefesh),
    och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim),
    för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
    min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim). [Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se Ps 42:12. Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig (den första refrängen finns i Ps 42:6). Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!]

Psalm 44 – Varför döljer du ditt ansikte?

I en tid av nationell nöd, troligtvis under Davids regeringstid, är denna psalm både en påminnelse om hur Gud har gripit in tidigare i historien och en bön om att han ska göra det igen. Tematiskt hör den ihop med den föregående dubbelpsalmen, psalm 42-43, där psalmisten beskriver ett folk som saknar templet. På samma sätt som Psalm 73 och Jobs bok beskriver psalmisten frågan om oskyldigt lidande, men här är det en nations lidande snarare än personligt lidande.

Författare: Korachs söner

Citeras: Vers 23, Rom 8:36.

Struktur:
1. Dåtid, vers 2–9
2. Nutid, vers 10–23
3. Framtid, vers 24–27

441Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil). [Inledningen är snarlik föregående psalm, enda skillnaden är att ordföljden på Korach och Maskil är omvänd, se Ps 42:1.]
-

Dåtid

[Psalmen börjar med en unison del där "vi" prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanaans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomenet "vi" används i vers 2–4, 6, 8–9 och "jag" i vers 5 och 7.] 2[Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron,
    våra förfäder har berättat för oss,
om det du gjort för oss [singular, hur vi fick landet Israel],
    i forna dagar
3då du grep in med din hand (makt).
Du fördrev hednafolken och planterade [våra förfäder],
    du krossade folken som levde där, men lät dem [våra förfäder] breda ut sig [som vinrankor, se Ps 80:12].
4För det var verkligen inte genom deras svärd [israeliternas militära styrka] som de intog (ärvde) landet [Kanaans land],
    deras arm [kraft] gav dem inte seger. [Jerikos murar föll genom Guds ingripande, se Jos 6:1–27. Se även Jos 24:11–12.]
Det var din högra hand (personliga engagemang), din arm (styrka och kraft), ditt ansiktes ljus [med välvilja, nåd och frid, se 4 Mos 6:25; Ps 4:7; Pred 8:1],
    eftersom du visade dem nåd (villkorad nåd; favör, älskade dem – hebr. ratsah).
5[Solist:] Du är min konung, o Gud (Elohim),
    ge befallning för Jakobs [Israels folks] seger!

6[Kör:] Med din hjälp kan vi slå ner (stånga) våra fiender,
    i ditt namn kan vi trampa ner våra motståndare.

7[Solist:] För jag litar inte på min båge,
    och mitt svärd kan inte befria (rädda) mig.
    [Jag förtröstar inte på den här världens vapen, de kan inte rädda mig.]
8[Kör:] Du räddade oss från våra fiender,
    och har förödmjukat dem som hatar oss.
9Vi har lovat (prisat, hyllat) Gud (Elohim) varje dag,
    vi ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn för evigt!

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Nutid

[Vers 11–15 börjar alla med den hebreiska bokstaven "Tav". Bokstaven uttalas "t" och ger en stackatoeffekt med ljudmässigt korta anslag med ett tydligt avbrott som förstärker hednafolkens förakt. Hebreiskan växlar också mellan två verbformer, qatal och yiqtol, i dessa verser. Båda formerna beskriver en dåtida händelse som har en pågående påverkan i nutid. Även om de oftast översätts perfekt översätts yiqtolformen till presens så skillnaden framkommer, se vers 10, 11, 12, 13, 14 och 15.] 10Ändå har du föraktat och förnedrat oss,
    du drar inte ut med våra härar.
    [Som du gjort tidigare, se 2 Mos 15:3; 2 Krön 20:20–21.]
11Du tvingar oss att vända tillbaka från fienden,
    de som hatar oss har tagit byte.
12Du utlämnar oss som får (lamm, småboskap) att bli [slaktade och] slukade (uppätna) [se vers 23],
    du har förskingrat oss [i exil] bland hednafolken.
13Du säljer ditt folk för inget,
    du har inte satt ett högt pris på dem. [Jes 52:3; Amos 2:6]
14Du gör oss till åtlöje för våra grannar,
    till spott och spe för dem som bor omkring oss.
15Du gör oss till ett ordspråk (talesätt – hebr. mashal) bland hednafolken,
    en anledning till att de skakar på huvudet åt oss.
16Ständigt är min vanära (smärta, som ett öppet sår) inför mig,
    mitt ansikte är täckt i skam,
17från rösten av förolämparen och smädaren (från verbet "att skära och såra"),
    från ansiktet [synen] av fienden och hämnaren. [Röst och ansikte kompletterar varandra, både hörsel- och synintryck påverkar. Vers 16 har framträdande k-ljud och i vers 17 är m-ljudet framträdande. Vers 17 är på hebreiska miqqol meharep umageddep mipene oyeb umitnaqqem. Med hjälp av allitteration och assonans, vokalrim på bokstaven "e", kulminerar beskrivningen av fienden.]
18Allt detta har kommit över oss, och vi har inte glömt dig
    eller svikit (varit falska mot) ditt förbund.
19Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
    våra steg har inte vikit av från din stig (välkända, upptrampade gångväg),
    [Hjärta och steg beskriver tillsammans hela personen, det inre livet och det yttre med handlingar.]
20Ändå har du krossat oss i schakalernas (ormens, sjömonstrets) plats [förvirring och tumult],
    och höljt oss i ett djupt mörker (mörkaste ravin, skuggor av död). [Ps 23:4]
21Om vi hade glömt vår Guds (Elohims) namn [hans auktoritet, se Jer 23:27],
    och sträckt våra händer [i bön] till en främmande gud (hebr. el),
22skulle då inte Gud (Elohim) upptäckt det (sökt, utrannsakat detta),
    han som känner hjärtats alla hemligheter?
23På grund av dig (för din skull) dödas vi dagligen (alla dagar),
    vi räknas som får (lamm, småboskap) som ska slaktas. [Jes 53:7; Rom 8:36]

Framtid

24Vakna upp! Varför sover du Herre (Adonaj)?
    Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
    [Jesus sov mitt i stormen, se Matt 8:23.]
25Varför döljer du ditt ansikte (vi upplever inte din närvaro),
    och glömmer (ignorerar) vår svaghet och vårt förtryck?
26För vår själ (hela vår varelse, allt vad vi är – hebr. nefesh) har sjunkit ner i stoftet,
    vår kropp (ordagrant "buk, mage") ligger nedtryckt mot marken.
27Stå upp och hjälp oss!
    Återlös (befria, köp tillbaka) oss på grund av din nåd (trofasta, omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)!

Psalm 45 – En bröllopssång

Psalmen beskriver ett kungligt bröllop mellan en israelitisk kung och en brud från ett annat land, se vers 11. Psalmen har en språklig dubbeltydighet där kungen jämställs med Gud, se vers 8. Detta har gjort att en del judiska kommentarer förringat den versen och tolkat att kungens tron är "given av" Gud. Många tolkar dock psalmen messianskt. I Targum (en arameisk tolkningsskrift från andra tempelperioden) finns en kommentar till vers 3: "Din skönhet, o kung Messias, är större än människors barn." Att psalmen också talar om Jesus som kung och brudgum bekräftas av hur psalmen citeras i Hebreerbrevet. Psalmen har alltså en dubbel tolkning, dels ett dåtida kungabröllop, men också ett framtida bröllop mellan Jesus och hans brud.
    Ordet kung, hebreiska malek, används sju gånger, se vers 2, 6, 10, 12, 14, 15 och 16. Psalmen har två delar där först brudgummen och sedan bruden prisas. Psalmen karaktäriseras av inramningar. Skrivarens hjärta och tunga ramar in kungen, se vers 2. Kungens hållning och svärd ramar in Gud, se vers 3–4. De kungliga attiraljerna – tronen, spiran och kläderna – ramar in hur Gud har smort honom, se vers 7–9. Kungen ramas in mellan två folk, brudens familj och folket från Tyros, se vers 11–13. Hela psalmen ramas in av poetens inledning och avslutning, se vers 2 och 18. Även ord ramar in början och slutet. Ordet "därför" används i vers 3, 8, 18 och "för evigt", hebreiska olam, i vers 3, 7 och 18.

Författare: Korachs söner (ättlingar)

Citeras: Vers 8 citeras i Heb 1:8–9, brudgummen är kung Jesus.

451
(Ps 45:1)

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till liljorna [en symbol för skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller kanske ett sexsträngat instrument], av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) – en kärlekssång. [Frasen ´till liljorna´ (hebr. al-shoshannim) kan vara relaterat till ett egyptiskt ord för en näckros eller en stor vit blomma. Det finns även en koppling till akkadiska ordet shushu som betyder sex sidor, därav kopplingen till en lilja med sex blad. Salomo hade en förkärlek till just liljor och templet var utsmyckat med sådana sexbladiga blommor, se 1 Kung 7:19, 22, 26. Kanske härrör även Davidsstjärnan med sex uddar från liljans form. Ordet symboliserar ofta skönhet, se Höga V 2:2. Här i Psaltaren kan det syfta på en dåtida melodi vid det namnet eller kanske ett instrument med sex strängar eller pipor. Ordet används i titeln på fyra psalmer, denna och Ps 60:1; 69:1; 80:1.]
-

Psalmistens introduktion

2Mitt hjärta flödar (bubblar, fylls med inspiration) med ett gott ord;
    jag talar [presenterar, sjunger] mitt verk [plural, musikaliska komposition] inför kungen;
    min tunga är som en penna hos en erfaren (snabb) skrivare (stenograf).

Hyllning till brudgummen

3Du är den mest stiliga bland människor (Adams barn),
    nåd (oförtjänt favör – hebr. chen) flödar från dina läppar [Ords 22:11],
    därför har Gud (Elohim) välsignat dig för evigt.
4Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte (mäktig krigare),
    [fäst] din ära och majestät,
5och träd fram i majestät!
Rid ut (dra ut i strid) för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten,
    din högra hand (makt) ska visa dig väldiga (underbara) gärningar.
6Dina pilar är vässade – folken faller inför dina fötter –
    de [sylvassa pilarna] träffar kungens fiender i hjärtat.
7Din tron, o Gud (Elohim), består för alltid och evigt. [Här jämställs kungen med Gud. I Mellanöstern ansågs kungar vid den här tiden vara gudomliga, men så var inte fallet i Israel. Versen har messianska undertoner. Något som bekräftas i nästa vers som citeras och tydligt refererar till Jesus i Hebreerbrevet. Hur förklaras då psalmens ursprungliga kontext som verkar handla om en jordisk kung? Genom att använda ordet "Elohim" sträcks det hebreiska språkets bredd till det yttersta, liknande användning finns även i Ps 8:6 där människan "nästan är en Gud". En jordisk kung kan aldrig leva upp till dessa förväntningar. Denna dubbelhet gör att denna och andra kröningspsalmer som t.ex. Ps 2, talar om den kommande Messias.] Din kungliga spira är en rättvisans spira.
    
8Du älskar (tillägnar dig, verkar aktivt för) rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud (Elohim), har din Gud (Elohim) smort dig
    med glädjens olja mer än dina jämlikar.
    [Kungar smordes med olja när de kröntes, se 1 Sam 10:1; 16:13. Denna vers citeras i Heb 1:8–9 och refererar tydligt till Jesus.]
9Dina kläder doftar [underbart] som myrra, aloe och kassia (kanel);
    från smyckade palats (elfenbenspalats) [hörs musik från] stränginstrument som gläder dig!
    [Tre aromatiska oljor som alla framställdes från träd. Myrra och kanel var ingredienser till templets smörjelseolja, se 2 Mos 30:22–24, se även Ords 7:17; Höga V 4:14.]

Hyllning till bruden

10Kungadöttrar bland dina mest ärade kvinnor,
    vid din högra sida [Neh 2:6] står drottningen [din blivande brud], i guld från Ofir.
    [Ofir nämns även i Jes 13:12; Job 28:16 och beskriver värdefullt guld. Exakt var det låg är okänt, allt från Indien till Afrika har föreslagits.]
11Lyssna, dotter, se och hör (böj ditt öra, lyssna uppmärksamt nu);
    glöm ditt folk [hemland] och din faders hus (familj). [I vanliga fall var det sonen som skulle lämna sin fars hus, se 1 Mos 2:24. Här verkar bruden komma från ett annat land. Hon var tvungen att lämna sin gamla kultur, lojaliteter och sin religion. Här är Rut ett fint exempel, se Rut 1:15–16, medan Salomos och Ahabs fruar inte gjorde det. I ett messianskt perspektiv behöver Guds församling lämna det gamla livet och avskilja sig för Jesus, se Ef 5:25–27.]
12Låt kungen [den kommande Messias] längta efter din skönhet,
    eftersom han är din herre (adonaj), ska du böja dig inför honom.
13Dotter Tyros söker din favör (ditt ansikte) med en gåva,
    de rikaste folk med
14dyrbara ägodelar (härlighet). [Enda gången uttrycket "dotter Tyros" används i GT, det är troligtvis en poetisk beskrivning av folket i staden på motsvarade sätt som "dotter Sion" och "dotter Babylon" används, se Ps 9:15; 137:8. Tyros låg i Fenikien, nuvarande Libanon, och var känd för sin rikedom.] Kungadottern (prinsessan) därinne (i gemaket),
    med en dräkt av guldvirkat tyg,
15vackert broderad i många färger,
    blir förd till kungen.
Brudtärnor bakom henne, hennes vänner,
    förs fram till dig.
16Under glädje och jubel leds de fram;
    de tågar in i kungens palats.

Psalmistens avslutning

[Kungen tilltalas:]
17Dina söner ska ta över i dina fäders steg (gå i fädernas fotspår);
    du ska insätta dem som ledare i landet.
18Jag vill göra ditt namn ihågkommet i generation efter generation,
    därför ska folken tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt och i oändlighet.

Psalm 46 – Gud är med oss!

I Psalm 45 firades ett kungligt bröllop. Nu följer tre psalmer som fokuserar på hur Gud regerar över jorden från Jerusalem. Även om inte Jerusalem eller Sion nämns uttryckligen är det underförstått utifrån benämningen "Guds stad", se vers 5. Det finns ingen flod i dagens Jerusalem, men i det nya Jerusalem finns en flod, se Upp 22:1.

Bakgrund: Den mirakulösa befrielsen av Jerusalem omkring år 701 f.Kr. ser en del som tänkbar historisk bakgrund. Då hade den assyriske kungen Sanherib belägrat staden och Gud grep in och räddade Jerusalem. Händelserna beskrivs i 2 Kung 18:13–19:35; Jes 36–37.

Författare: Korachs söner (ättlingar)

Struktur: Psalmen har tre sektioner som var och en slutar med ordet "sela". De två sista har också en refräng som upprepas, se vers 8 och 12.

1. Naturen i uppror, vers 2–4
2. Hednafolk i uppror, vers 5–7
    Refräng, vers 8
3. Fred på jorden, vers 9–11
    Refräng, vers 12

461Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av (för) Korachs söner. En sång för alamot. [Det hebreiska ordet alamot betyder jungfrur och syftar antagligen på en musikstil. Kanske är psalmen skriven för att sjungas av en flickkör. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "till dolda ting", och har även tillägget "För ändens tid" i inledningen, samma fras som inleder många psalmer.]
-

Naturen i uppror

2Gud (Elohim) är vår tillflykt och [vår] styrka (starkhet, makt),
    en hjälp (en hjälpare) i nöden (motgångarna, svårigheterna) – väl beprövad.
    [Även med betydelsen: ständigt och mycket närvarande – alltid där.]
3Därför ska vi inte frukta (vara rädda) även om jorden förändras (ger vika, skälver, skakar)
    och bergen störtar ner i havens djup,
4även om vågorna är i uppror och skummar (svallar),
    och bergen skakas på grund av stora forsande vattenmassor. [Bergen kan i detta sammanhang även syfta symboliskt på städer och riken, och haven på hednafolk. Vi ska inte frukta även om jorden skakas av ekonomiska, politiska och sociala problem som aldrig tidigare skådats.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Hednafolk i uppror

5Det finns en flod vars flöden ger glädje åt Guds (Elohims) stad,
    den Högstes (Elions) heliga boning.
6Gud (Elohim) bor i staden, den kan inte falla (skakas).
    Gud (Elohim) räddar den när morgonen gryr.
7Hednafolk är i uppror, och riken skakas.
    Då hörs hans röst, och jorden (marken, invånarna) smälter. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
[Refräng:]
8Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är med oss (på vår sida),
    Jakobs Gud (Elohim) är vårt försvarstorn (värn; vår fästning, säkra höjd).

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Fred på jorden

9Kom, se (skåda) Herrens (Jahves) gärningar (verk)
    – ödeläggelser (fruktansvärda gärningar) gör han (har han gjort och kommer att göra) på jorden [Jes 13:9].
10Han stillar strider till jordens ände (gör slut på krig över hela jorden),
    bryter bågen [i bitar] och bräcker (hugger itu; klyver) spjutet,
    bränner vagnarna i eld. [Den grekiska översättningen Septuaginta har "häpnadsväckande ting" istället för "ödeläggelser" i vers 9 och "sköldarna" istället för "vagnarna" i vers 10.]
[Nu hörs Guds röst som talar:]
11"Var stilla (låt det vara; släpp taget; kapitulera) [lägg ner era vapen] och besinna (vet, var väl förtrogen med) att jag är Gud (Elohim)!
    Jag är [har varit och ska alltid vara] upphöjd bland nationerna (hednafolken),
    jag är [har varit och ska alltid vara] upphöjd på jorden."

[Refrängen från vers 8 upprepas:]
12Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är med oss (på vår sida),
    Jakobs Gud (Elohim) är vårt försvarstorn (värn; vår fästning, säkra höjd).

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Psalm 47 – Gott nytt år!

Psalmen firar hur Gud är kung över hela världen och uppmanar till jubel. I vers 7–8 används ordet lovsjung (hebr. zamar) fem gånger! Historiskt sett var Gud med israeliterna när de intog Kanaans land, samtidigt finns en eskatologisk aspekt, se Upp 21:3. I vers 6 nämns hur man ska blåsa i shofar. Eftersom 3 Mos 23:24 nämner att shofarhögtiden (jom teroah) ska firas med shofarstötar, har denna psalm en central roll och citeras sju gånger i den moderna judiska liturgin på rosh hashana (som denna högtid också kallas sedan 1600-talet).

Författare: Korachs söner (ättlingar)

Struktur: Psalmen har två delar, vers 2–6 och vers 7–10. Delarna är symmetriskt uppbyggda och följer samma mönster. De inleds med en uppmaning att ljudligt prisa Gud, se vers 2 och 7. Följt av dessa två inledande fraser kommer ordet "för" som ger anledningen till att prisa Gud, se vers 3 och 8. Vers 4 och 9 hör ihop och beskriver hur Gud regerar. Vers 5 och 10a beskriver hur Jakob är utvald men även hur hedningarna har en plats i Abrahams familj. Båda avsnitten avslutas med hur Gud stiger upp, se vers 6 och 10b.

Del 1, vers 2–6
Del 2, vers 7–10

471Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av Korachs söner, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
-

Del 1

2Alla folk,
    klappa [era] händer (applådera)!
    Ropa till Gud (Elohim) med jublande [hög] röst [väsnas triumferande inför honom]! [En ordagrann översättning från hebreiskan lyder "Alla folk, klappa hand!". Det är en uppmaning att stå enade i lovprisning inför Gud. Ordet för ljud/röst (hebr. qol) beskriver ofta ett högt rop, en signal eller buller. Det används även om shofarhornets stötar i vers 6, och ramar in psalmens första sektion tillsammans med ordet för jubel (hebr. rua), som också används i vers 2 och 6.]
3För Herren (Jahve), den Högste (Elion) [som regerar över alla folk], är värd att fruktas (vördas, högaktas),
    han är en stor kung över hela jorden.
4Han lägger (talar – hebr. davar) [och genom hans ord tvingas] folk under oss,
    och hednafolk (länder) under våra fötter. [Det vanliga hebreiska ordet för tala (hebr. davar) används här. Ordet har att göra med kommunikation men har en bredare betydelse i att skapa och orsaka följdeffekter. En del ser att ordet här och i Ps 18:48 är en homonym – ett ord som stavas likadant men har en annan betydelse. Det kan vara så, men oavsett finns kopplingen till "att tala" i betydelsen "att regera". I Uppenbarelseboken har Jesus ett svärd i sin mun. Där och på flera ställen finns samma koppling mellan ord och makt, se Jes 2:3–4; Upp 1:16; 19:15. Den omedelbara kontexten och den troliga associationen för dem som sjöng psalmen i templet är hur Gud var med israeliterna när de intog Kanaans land. Samtidigt pekar den hebreiska verbformen i dessa verser på något som sker nu men som kommer att fullbordas i framtiden.]
5Han utväljer åt oss vår arvedel [vårt landområde, landet Israel, se Ps 105:11; 135:12; 136:21–22],
    Jakobs upphöjdhet [Juda bergsbygd] som han älskar [Mal 1:1–3; Rom 9:13].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

6Gud har farit upp (blivit upphöjd) under [ett larmande] jubel (härskri),
    Herren (Jahve), under [det höga] ljudet (rösten – hebr. qol) av shofar (horn, basun). [Samma hebreiska ord för att fara/gå upp finns även i vers 10 och kan beskriva en kungs seger/kröning. I psalmens kontext har Gud stigit ned för att rädda sitt folk och när han stiger tillbaka upp på sin tron förtjänar han lovprisning, se även Ps 68:19; 98:6. Texten anspelar även på hur Herren steg ner på Sinai berg, se 2 Mos 19:16, 20. Här finns även en profetisk koppling till hur Jesus steg ned i ödmjukhet och vann segern på korset, se även Joh 3:13; Ef 4:9; 1 Thess 4:16–17.]

Del 2

7Lovsjung Gud (Elohim), lovsjung,
    lovsjung vår Kung, lovsjung.
8För Gud (Elohim) är kung över hela jorden,
    lovsjung med en välskriven sång (undervisning, vishet – hebr. maskil). [Betydelsen av det hebreiska ordet maskil är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Det har att göra med vishet men kan också vara en musikalisk term, eller skulle kunna betyda ´en välskriven sång´. Följande tretton psalmer har detta ord i sin titel, se Ps 32:1; 42:1; 44:1; 45:1; 52:1; 53:1; 54:1; 55:1; 74:1; 78:1; 88:1; 89:1; 142:1. I den första av dessa vishetspsalmer sätts tonen: Rikt välsignad är den vars överträdelser förlåtits, vars synd är utplånad, se Ps 32:1.]
9Gud (Elohim) regerar (är kung) över hedningarna,
    Gud (Elohim) har satt sig på sin heliga tron.

10Folkens furstar (ädla, villiga tjänare) har samlats,
    tillsammans med Abrahams Guds folk [som alla folk ska bli välsignade i, se 1 Mos 12:1–3].

För jordens sköldar [folkens furstar; ledare som beskyddar, se även Ps 84:10–11] tillhör Gud,
    mäktigt (högt) har han gått upp (blivit upphöjd)! [Ordet "gått upp" är samma hebreiska ord alah som i "farit upp" i vers 6. Det tredje och sista "för" i psalmen förstärker Guds allmakt. Hedningar och judar förenas som ett folk, se Upp 21:24.]

Psalm 48 – Guds stad

Psalmen är en sång om Sion – Jerusalem. Den hör tematiskt ihop med de två föregående psalmerna. Psalmen firar Guds styre och seger över kaos och alla fiender.

Författare: Korachs söner (ättlingar)

Citeras: Vers 3 citeras i Matt 5:35

Struktur: Psalmen är välstrukturerad och består av 106 ord (förutom de 4 första orden i inledningen). Den matematiska mittpunkten finns i vers 9. Den första sektionen (vers 2–5) och den sista (vers 13–15) har exakt 24 ord vardera. Summan (24 + 24) är 48, vilket är det antal ord som flera andra Sion-psalmer har, se Ps 87; 126. Talvärdet för Sion på hebreiska är också 48. I vers 8 som leder upp till crescendot nämns öst och väst. Guds namn och lov kommer att sträcka sig över hela världen, se vers 11. Intressant är att de fyra väderstrecken finns nämnda i psalmen:

Norr – vers 3
Öst – vers 8
Högra handen (söderut)vers 11
Bakom (västerut)vers 14.

A Sion – Guds stad, vers 2–4
  B Fientliga kungar, vers 5–8
    C Gud bevarar Sion – den centrala versen, vers 9
  B´ Begrunda Guds egenskaper, vers 10–13
A´ Undersök Sion, vers 13–15

481En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Korachs söner. [Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "för veckans andra dag," vilket är måndag.]
-

Sion – Guds stad

2Stor är Herren (Jahve) och högt är han prisad
    i vår Guds (Elohims) stad.
Hans heliga berg
3är den vackraste höjden,
    hela jordens fröjd (glädje). [Klag 2:15]
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] är [som] nordsidan [som gudaberget Tsafon i norr],
    den store Kungens stad. [Matt 5:35]

[Hebreiska tsafon är det vanliga ordet för "norr". Tsafon identifieras i ugaritiska och andra kanaaneiska myter som boningsplatsen för stormguden Baal-Tsafon och ansågs även vara en samlingsplats för andra gudar. Platsen identifieras som berget Jebel Aqra på gränsen mellan moderna Syrien och Turkiet vid mynningen av floden Orontes, några mil norr om Ugarit.]

4Gud (Elohim) bor i dess palats (borgar),
    han har gjort sig känd som ett försvarstorn (värn; en fästning, en säker höjd).

Kungar flyr i skräck

[Vers 5–7 har likheter med den sista striden i Ps 2. Här i Psalm 48 beskrivs hur arméer samlas och deras hastiga reträtt. Det ovanliga ordet för bävan readah används här i vers 7 och Ps 2:11. Verben i vers 6 följer på varandra vilket intensifierar hur de såg och på en gång häpnade, blev skräckslagna och flydde.] 5Se, när kungarna samlade sig,
    de ryckte fram tillsammans [mot Israel].
6De såg, de häpnade,
    de blev skräckslagna, de flydde.
7Bävan (fruktan) grep dem där,
    vånda (ordagrant "med vridande", smärta) som hos en födande kvinna.
    [Vers 6–7 har liknande språk som i 2 Mos 15:15]
[Ett skifte i psalmen markeras här genom att verbformen blir imperfekt, även en metafor med skepp introduceras. Psalmisten riktar sig också nu direkt till Gud i bön och tacksägelse:]
8Med en östanvind,
    krossade du (förgör du fullständigt, gång på gång) skepp från Tarshish [väst]

[Tarshish kan referera till Spanien eller en ö i Medelhavet, se Jona 1:3. I denna vers möts väderstrecken öst och väst. Stora lastskepp var också en symbol på mänsklig storhet och ekonomisk välgång, se Jes 2:16.]

Gud bevarar sin stad!

[Vers 8 och vers 10–12 är riktade till Gud. Här i vers 9 växlar psalmen på nytt till att tala om Gud. Denna vers är psalmens mittpunkt, vilket också förstärks av det avslutande Selah.] 9Det vi har hört, det fick vi se
    i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) stad,
i vår Guds (Elohims) stad,
    som Gud bevarar till evig tid.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i vers 6 som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även Hes 10.]

Vi begrundar din nåd

[På nytt skiftar psalmen till en bön. På samma sätt som kungarna som flydde beskrevs med fyra adjektiv, beskrivs fyra av Guds egenskaper som beskyddar staden: Hans nåd, hur hans namn och lov når hela världen, hans rättfärdighet och hans domar.] 10Vi begrundar din nåd (omsorgsfulla kärlek), Gud (Elohim),
    här i ditt tempel.
11Liksom ditt namn, Gud (Elohim),
    når ditt lov till jordens ändar. [Vers 11b–12 formar en kiasm som ramas in av rättfärdighet/domar:]
Av rättfärdighet är din högra hand full.

     12Låt Sions berg [tempelberget i Jerusalem] glädja sig.
    Låt Juda döttrar [städerna i Juda] fröjda sig,
på grund av dina domar.

Tåga runt Sion

13Tåga runt Sion [Jerusalem], vandra omkring det,
    räkna hennes torn.
14Lägg märke (sätt ditt hjärta) till dess murar (befästningar),
    gå igenom dess palats (borgar),
så att ni kan berätta om dem för en generation (ett släkte) som kommer (som följer, bakom),

     15att sådan är Gud (Elohim).
Vår Gud (Elohim) för alltid och evigt,
    han ska leda oss förbi döden (till slutet, vid/till döden – hebr. al mot). [Den sista frasen al mot liknar ordet alamot som används i Ps 9:1 och i Ps 46:1.]

Psalm 49 – Kan någon undgå döden?

Detta är den sjunde och sista psalmen av Korachs söner i den andra boken. Temat är döden och mänskligt välstånd och makt. I vers 6–7 formuleras frågan varför jag skulle frukta i svåra tider, när bedragare omger mig som litar på sin rikedom och sitt inflytande i samhället? I vers 5 används orden "ordspråk" och "mysterier". Mysteriet formuleras i vers 6–7 och själva svaret och ordspråket återkommer i refrängen i vers 13 och 21.

Författare: Korachs söner (ättlingar)

Struktur:
1. Introduktion, vers 2–5
2. Mysteriet, vers 6–7
3. Första svaret på frågan, vers 8–13
4. Summering, vers 14–16
5. Andra svaret på frågan, vers 17–21

491Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av Korachs söner, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
-

Introduktion

2Hör detta alla folk (stammar – hebr. am),
    lyssna (ge ert öra – lystring, hör upp) alla livsspann (alla som glider förbi, lever i världen – hebr. cheled) [allt liv som passerar],
3både mänsklighetens söner ("låga" – hebr. bene adam),
    som mäns söner ("höga" – hebr. bene ish) [alla],
    såväl rik
som fattig.
4Min mun ska tala visdom,
    mitt hjärtas begrundan (tanke) ska vara förstånd.
5Jag vill böja mitt öra till ordspråk (visa ord – hebr. mashal) [talesätt med många bottnar; ibland även profetiska ord],
    jag vill förklara (öppna) mina mysterier (mörka och förbryllande ord) vid kinnor-harpan (kitharan – hebr. kinnor) [mindre harpa, se Ps 33:2].

Frågeställning – mysterium

6Varför skulle jag vara rädd (frukta) när det är oroliga tider,
    när mina förföljares ondska omger mig,
7de som förlitar sig på sina ägodelar (sin egen styrka, förmåga),
    och skryter över sina stora rikedomar?

Första svaret

8Ingen människa kan rädda sin broder,
    man kan inte betala en tillräckligt stor lösensumma till Gud (Elohim).
9Lösensumman för ett människoliv är för hög (kostsam),
    det går inte att betala ett pris
10för att få leva för evigt
    och undgå att se graven.
11Det är faktiskt så att även
    de visa en dag kommer att dö. [Döden är ofrånkomlig.]
På samma sätt kommer också
    dårar och andligt okänsliga (oförnuftiga) att en gång dö
    och de lämnar kvar sina ägodelar åt andra [inte ens till sina barn].
12De trodde att deras hus (gods) skulle bestå för evigt,
    att deras boning [skulle gå i arv] i generation efter generation,
    de uppkallade platser (landområden) efter sina namn.
    [I stället blir graven deras eviga boning.]
[Refräng:]
13En människa i allt sitt välstånd (rikedom) förblir knappast (övernattar knappast – hebr. bal lon),
    hon liknar (hebr. mashal) boskapen som förgår. [Refrängen återkommer med en liten variation i slutet på psalmen, se vers 21. Liknar (hebr. mashal) har samma rot som ordspråk i vers 5.]

Summering

14Detta är vägen (slutresultatet) för dem som (dåraktigt) litar till sig själva,
    och dem [deras efterföljare] som godkänner (gläder sig i; har mänsklig godtycklig nåd i – hebr. ratsah) deras tal [deras stora mun].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

15Som en fårhjord (flock med småboskap) är de på väg mot Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    med döden som sin herde.
De rättfärdiga ska regera över dem när på morgonen [när upprättelsens dag gryr, när Gud griper in];
    deras gestalt (form) tynar bort i Sheol (dödsriket),
    långt bort från deras höga boning [deras imponerande stora hus].
16Men (ja) Gud (Elohim) ska återlösa mitt liv (min själ) från Sheols (underjordens) makt (kraft, hand),
    för han ska ta emot (ta upp) mig. [Samma ord som när Gud "tog" Henok, se 1 Mos 5:24.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Andra svaret

17Frukta inte när en människa blir rik,
    och hans hus (familj, ägodelar) växer i härlighet [och hans inflytande ökar, se vers 6–7],
18för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
    hans härlighet följer inte efter honom ner.
19Även om han prisar sig själv under livet [Ps 10:3; Luk 12:19]
    – andra lovordar (tackar, berömmer, applåderar) dig när du lyckas väl –
20men han ska gå till sina fäders släkte [följa dem i familjegraven],
    de ska aldrig mer se ljuset.
[Refräng:]
21En människa i allt sitt välstånd (rikedom) är utan förstånd (har ingen urskiljning – hebr. lo bin),
    hon liknar (hebr. mashal) boskapen som förgår. [Refrängen är nästan identisk med vers 13. Psalmisten byter ut en fras, "knappast förbli/övernatta" i vers 13 till att här istället vara "utan förstånd/urskiljning". Det betonar dårskapen i att bara se till materiellt välstånd som kan försvinna över en natt, se Luk 12:20.]

Psalm 50 – Sann tillbedjan

Denna psalm är skriven som en domstolsförhandling där Herren ställer frågor till sitt folk. Det finns likheter med Jes 1:2–20. Gud värdesätter äkta tillbedjan framför tomma religiösa ritualer. Detta är den första psalmen som tillskrivs Asaf.

Författare: Asaf

Struktur:

1. Introduktion, vers 1–6
2. En rätt tillbedjan, vers 7–15
3. En rätt livsstil, vers 16–21
4. Slutsats, vers 22–23

501En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, denna och Ps 73–83.]
-
Gud (El), Herrarnas Gud (Elohim Jahve) [Gudarnas gudar – den mäktige Guden],
    har talat och kallat (namngett) jorden
    från solens uppgång till dess nedgång [från öst till väst – över hela jorden]. [Det var genom att tala som allting blev till i skapelsen, här påminns om hur Guds tal är skapande. Kombinationen av Guds namn El Elohim Jahve är ovanlig, se även vers 14 och 22.]
2Från Sion [templet i Jerusalem], skönhetens fulländning, har Gud (Elohim) strålat fram (visat sig i glans),
    
3vår Gud (Elohim) kommer och han tiger inte (kan inte tiga).
En förtärande eld stormar kraftigt framför honom
    och runt omkring honom.
4Han kallar på himlarna däruppe
    och på jorden, till att döma sitt folk.
    [Himlarna och jorden är Guds vittnen när Han dömer, se 5 Mos 32:1.]
5Samla mina heliga till mig,
    dem som har ingått förbund med mig genom ett offer.
6Himlarna berättar om hans rättfärdighet,
    för Gud (Elohim) själv är domare.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

[Vers 7–15 riktar sig till folket i stort:]
7Hör mitt folk och jag ska tala,
    Israel och jag ska vittna mot dig.
    Gud, din Gud (Elohim Elohim) det är jag.
8Jag tillrättavisar dig inte för dina offer,
    dina brännoffer är ständigt inför mig.
9Jag har inget behov av en tjur från ditt hus,
    eller boskap från din fålla.
10Alla skogens djur är mina,
    boskapen på tusen kullar.
    [Ett uttryck för att allt levande tillhör Gud, han har ju skapat allting till sig själv.]
11Jag känner alla bergets fåglar
    och fältets vilda djur är mina.
12Om jag blev hungrig, skulle jag berätta det för dig [Israel],
    världen tillhör mig och allt som finns i den.
13Äter jag tjurars kött
    eller dricker jag getters blod?
14Offra tacksägelsens offer till Gud (Elohim) [3 Mos 7:11–18]
    och uppfyll dina löften till den Högste (Elion).
15Och ropa till mig på nödens dag [då du är trängd och möter svårigheter],
    jag ska befria dig och du ska ära mig.
[Vers 16–23 riktar sig personligt:]
16Men till den gudlösa (ogudaktige, ondskefulle) säger Gud (Elohim):
    "Vad gör du (vad har du för dig)?
    Läser upp mina lagar och tar mitt förbund i din mun?
    [Hur vågar du tala som om du kände mig? Jämför 2 Tim 3:5.]
17Du hatar tillrättavisning
    och kastar mitt ord bakom dig (vänder ryggen till det).
18När du ser en tjuv är du belåten med honom,
    och din del är tillsammans med äktenskapsbrytare.
19Du har öppnat din mun för ondska,
    och din tunga främjar svek och bedrägeri.
20Du sitter och talar mot din broder,
    skvallrar om din egen mors son.
21Dessa saker har du gjort. Skulle jag då vara tyst?
    Du tänker att jag är likadan som du,
    men jag förebrår dig och ställer detta inför dina ögon.
22Betänk nu detta, du som glömmer bort Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden],
    annars ska jag slita dig i stycken utan att någon räddar (rycker bort) dig.
23Ett lovets offer ärar mig,
    och till den som styr sina steg rätt
    ska jag visa Guds (Elohims) frälsning."

Psalm 51 – Ge mig ett nytt hjärta!

Psalmen är en bön om förlåtelse. Bakgrunden är hur David har begått äktenskapsbrott med Batsheva (Batseba) och även beordrat hennes man Urias död. David inser att hans synd inte bara är mot andra människor utan först och främst Gud själv. Psalmen hör på många sätt ihop med Ps 32 som kan ha varit skriven efter denna bön och bekännelse för att visa på Guds stora nåd och lärdomar från denna händelse.

Citeras: Vers 6 citeras av Paulus i Rom 3:4

Författare: David

Struktur: Psalmen är formad som en kiasm med två huvudstycken:

Del 1
A Utplåna mina överträdelser, vers 3
  B Tvätta mig – rena mig, vers 4
   C Jag vet, vers 5
     D Jag har syndat, vers 6a
       E Du är rättfärdig, vers 6b
     D´ ... i synd, vers 7
   C´ … så jag förstår, vers 8
 B´ Rena mig – tvätta mig, vers 9
A´ Utplåna min skuld, vers 10–11

Del 2
A Rent hjärta – ståndaktig ande, vers 12
 B Förkasta inte – ta inte, vers 13
   C Din frälsning, vers 14
     D Jag ska undervisa om dina vägar, vers 15
   C´ … min frälsnings Gud, vers 16
 B´ Inte behag, inte tillfredställelse, vers 18
A´ Bruten ande – krossat hjärta, vers 19

Det går också att se ett linjärt mönster:
1. Bön om nåd, vers 3–4
2. Bekännelse, vers 5–8
3. Vädjan, vers 9–14
4. Löfte, vers 15–17
5. Avslutande ord, vers 18–19
6. Bön för Sion, vers 20–21

511Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av David,
2när profeten Natan kommer till honom efter att han gått in (kommit) till Batsheva (Batseba). [Samma hebreiska ord används för hur Natan "kom" till David och hur David "kom" till Batseba.]
-

Del 1

3Var mig nådig (visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim) i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek)
    för din stora barmhärtighets (medkännande nåds) skull, utplåna (radera, omintetgör) mina överträdelser (rebelliska handlingar). [Här vädjar David till Gud om nåd med tre av de fem ord för nåd som finns i hebreiskan. De hebreiska orden för nådig, nåd och barmhärtighet är chen, chesed och rachamim. Psalmisten inser att inget annat än Guds nåd kan rädda honom ur den situation som han själv har försatt sig i.]
4Gång på gång, tvätta mig (gör mig helt ren)
    från min skuld (synd och dess konsekvens – singular)
    från min synd [singular],
rena mig. [Jes 1:16] [Denna vers börjar med verbet herev som betyder öka och göra något upprepade gånger. Sedan följer fyra ord som alla har en ändelse i första person singular – jag/mig. På hebreiska: kabisini meaoni vmechatati tahreni. Denna vers är ett exempel på vokalrim (assonans). Versen är också en mindre kiasm som ingår i en större kiasm. På samma sätt som tre olika ord för nåd användes i vers 3, används tre olika ord för synd i vers 3–4. Orden överträdelser, skuld och synd är hebreiska pesha, avon och chattat. Samma ord finns i 2 Mos 34:7 där Gud förlåter.]
5För jag är väl medveten om mina överträdelser (rebelliska handlingar)
    och min synd är alltid inför mig.
6Mot dig (Gud), enbart mot dig, har jag syndat
    och gjort det som är ont i dina ögon.
Du är rättfärdig när du talar
    och du är rättvis när du dömer.
[Detta är centrum i den första delen – Gud är rättfärdig och rättvis.]
7Se, jag är född i skuld (synd och dess konsekvens – singular)
    och i synd föddes jag av min mor. [Psalmistens poäng är att han har varit en syndare ända sedan han föddes. Det är vad första raden i vers 5 säger, sedan ger han extra tyngd åt det när han går tillbaka ända till befruktningen. Det är ett typiskt litterärt sätt i hebreisk poesi där den andra raden antingen ger en motsats eller förstärker den första raden. Här förstärker den första raden att han är en syndare. I kontext av hela psalmen så är David tydlig med att psalmen handlar om hans otrohetsaffär med Batsheva och den skuld han känner, se vers 2. Det är hans skuld: "Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd, för jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig." Även om versen har använts (ur sitt sammanhang) för att säga att all sexualitet är syndig, så stämmer ju inte det med Bibelns helhetssyn på detta där det är något gott i ett äktenskap.]
8Se, sanning i det innersta är din önskan, det som behagar dig,
    gör mig därför sådan att jag förstår vishet i mitt innersta, i djupet av min varelse.
9Rena mig med isop så att jag blir ren [jag var som en spetälsk],
    tvätta mig, så att jag blir vitare än snö. [Jes 1:18]
    [Samma ord för att "tvätta" återkommer här, se vers 4.]
10Låt mig höra fröjd och glädje,
    så att benen som du har krossat (tillintetgjort) kan bli glada igen.
    [Benen används symboliskt för människans innersta.]
11Göm ditt ansikte från mina synder
    och utplåna (radera, omintetgör) all min skuld (alla mina synder och dess konsekvenser) [plural].

Del 2

12Skapa [1 Mos 1:1] ett rent hjärta i mig, Gud (Elohim),
    och förnya en ståndaktig (upprätt, stark) ande i mig.
    [Gör min ande motståndskraftig mot synd.]
13Förkasta mig inte från ditt ansikte
    och ta inte din helige Ande ifrån mig.
14Låt mig få tillbaka glädjen över din frälsning
    och låt villighetens ande upprätthålla mig.
    [Hebr. roach nadiv kan också ha betydelsen av en generös/ädel inställning.]
15Då ska jag undervisa överträdarna dina vägar
    och syndarna ska återvända till dig.
[Central vers – jag ska undervisa dina vägar.]
16Rädda (ryck bort) mig från blodskuld Gud (Elohim),
    min frälsnings Gud (Elohim),
så ska min tunga sjunga om (höja gälla jubelrop i triumferande glädje över) din rättfärdighet.
17Herre (Adonaj) öppna du mina läppar
    och min mun ska berätta (förkunna) ditt lov.
18Du har inte behag till offer, annars skulle jag ge dig det;
    du finner ingen tillfredsställelse i brännoffer. [Hos 6:6]
19Ett offer till Gud (Elohim) är en brusten ande,
    ett brustet och krossat (tillintetgjort) [ångerfullt] hjärta, o Gud (Elohim), det ska du inte förakta (ringakta, avvisa).
20Gör gott i din nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) över Sion [tempelberget i Jerusalem],
    bygg upp Jerusalems murar.
21Då ska du njuta av rättfärdiga offer, av brännoffer och heloffer,
    då ska man offra oxar på ditt altare.

Psalm 52 – Två livsvägar

Psalm 52 uppfyller löftet i föregående psalm att undervisa överträdarna om deras vägar, se Ps 51:15. Undervisningen sker genom att visa två livsval. Det finns bara ett rätt sätt att leva sitt liv och det är att förtrösta på Herrens nåd, se vers 10–11.

Författare: David

Struktur:
1. Vägen för den som är emot Gud, vers 3–6
2. Guds framtida dom, vers 7
3. Vägen för den rättfärdige, vers 8–11

521Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) David.
2När Doeg, edomiten, kom till Saul och berättade för honom att David kommit till Ahimeleks hus.
-

Den ogudaktiges väg

3Varför förhäver du dig själv med ondska (skryter med din ondska), mäktige man?
    Guds (Els) nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) varar oavbrutet.
4Din tunga tänker ut fördärv,
    som en skarp kniv arbetar den bedrägligt.
5Du älskar ondska istället för det goda,
    lögn mer än att tala det rättfärdiga.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Du älskar bara förtärande ord,
    du förrädiska tunga.

Guds respons

7[I psalmens centrum ändras nu subjektet till Gud.]
Gud (El) ska på samma sätt slå ned dig för alltid,
    rycka upp dig och kasta ut dig ur ditt tält
    och utrota dig ur de levandes land.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

De rättfärdigas väg

8De rättfärdiga ska se det och frukta (Herren),
    de ska skratta åt honom.
9Se, detta är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
    som inte gjorde Gud (Elohim) till sitt värn (sin tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning).
Istället litade han på sin myckna rikedom
    och styrkte sig själv med sina onda önskningar.
10När det gäller mig är jag som ett grönskande olivträd
    i Guds (Elohims) hus.
Jag litar på Guds (Elohims) nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet)
    i all evighet.
11Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt
    för allt som du gjort.
Jag hoppas på (ser till) ditt namn för det är gott,
    i närvaron av dina heliga.

Psalm 53 – Gudlöshetens dårskap

Psalm 53 är snarlik Psalm 14. Introduktionen skiljer sig lite åt. Här finns ytterligare två hebreiska ord, mahalat och maskil. Gudsnamnet Elohim används genomgående här medan psalm 14 använder Jahve, se Ps 14:2, 6, 7. Vers 5–6 är annorlunda. Istället för en försäkran om att Gud är de rättfärdigas tillflykt och en klagan på de orättfärdiga i Ps 14:5 beskrivs här de ondas ben som redan skingrade, se Ps 53:6. I Psalm 53 beskrivs det profetiska uppfyllandet av det som Psalm 14 talar om.
    På Bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen "det finns ingen Gud" i vers 2 syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Psalmens budskap riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är naval och kommer från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar, se även inledningen till Ordspråksboken för de olika orden för dåre i hebreiskan. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval. Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se 1 Sam 25:25. När David nu sjunger ut det hebreiska ordet naval i denna psalm, finns säkert associationen till denne man med samma namn som personifierar dårskap i Davids bakhuvud.

Citeras: Vers 1–3 citeras sammanfattande i Rom 3:10–12

Författare: David

Struktur:
1. Dårens gärningar, vers 1b–4
2. Guds dom, vers 5–6
3. Bön om frälsning, vers 7

531Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till mahalát. En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) David. [Ordet mahalat finns bara här och i inledningen till Psalm 88, se Ps 88:1. Troligtvis har det att göra med sorg, och indikerar en sorgsen melodi.]
-
2Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv):
    "Det finns ingen Gud (han bryr sig inte)." [Ps 10:4]
De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer),
    de har begått avskyvärda handlingar,
    ingen gör det goda.
    [Ordet "fördärvade" används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se 1 Mos 6:11.]
3Gud (Elohim) skådar ner från himlen på människosläktet (Adams barn),
    för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
    någon som frågar efter (söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [Även denna vers för tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
4Alla har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
    tillsammans, alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
    ingen gör det som är rätt,
inte en enda en. [Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10–12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta", hebreiska alach, är ovanligt. Det återfinns bara i parallellpsalmen Ps 14:3 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6.]
5Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
    de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
    de ropar inte (höjer inte sin röst i bön) till Gud (Elohim). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
6Där står de, helt skräckslagna (ordagrant "förskräckta förskräcks de"),
    utan att det finns något att vara rädd för
    eftersom Gud (Elohim) har skingrat benen (låtit dem försvinna) på dem som belägrade dig,
    du har fått dem att skämmas eftersom Gud har förkastat dem. [Det är här i denna vers den största skillnaden är mellan Psalm 14 och 53, se Ps 14:5. I Psalm 14 fanns en förvissning om att Gud skulle skydda de rättfärdiga. Här är det profetiska löftet fullbordat, deras ben är skingrade och de är förkastade av Gud.]
7O, att Israels frälsning
    skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
När Gud (Elohim) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap),
    då ska Jakob jubla och Israel glädjas!

Psalm 54 – Namnet som räddar

Psalm 54 är en bön. Det är den första av en grupp psalmer som uttrycker förtröstan på Gud, se Psalm 54-59 och 61-63.

Författare: David

Struktur:
1. En bön om hjälp mot fiender, vers 3–5
2. Förtröstan på Guds ingripande, vers 6–7
3. Tacksägelseoffer och bekännelse, vers 8–9

541Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

På stränginstrument. En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) David,
2när zifiterna [en klan från staden Zip, strax sydost om Hebron] kom till Saul och sa att David gömmer sig själv bland vårt folk. [1 Sam 23:19; 26:1]

[Bakgrunden till psalmen är att David är på flykt från Saul, se 1 Sam 23:15–28.]
-
3Gud (Elohim), i ditt namn, fräls mig (rädda mig)
    och försvara mig med din styrka.
4Gud (Elohim), hör min bön,
    lyssna på (ge ditt öra till) orden från min mun.
5Främlingar har rest sig mot mig,
    ondskefulla och våldsamma män söker efter min själ (står efter mitt liv),
    de har inte Gud (Elohim) som sitt rättesnöre.
    [De ser inte Gud som ett föredöme för sina handlingar.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Dock, Gud (Elohim) är verkligen min hjälpare,
    Herren (Adonaj) är den som upprätthåller min själ (håller mig vid liv).
7Han ska löna de onda som sitter och väntar på mig,
    i din sanning ska du förgöra dem.
8Jag ska offra ett frivilligt offer till dig,
    jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn, Herre (Jahve), för det är gott.
9Han har räddat (ryckt bort) mig ur nöd (trångmål och svårigheter)
    och mina ögon har fått se mina fiender (ge vika).

Psalm 55 – Kasta din börda på Herren

Psalmen är en bön om hjälp när fiender hånar från alla håll. Det som smärtar David är att bakom allt detta förakt finns en person som tidigare varit hans nära vän. Psalmen uttrycker starka känslor och ibland önskar han fly bort från allt. Psalmen är delvis svåröversatt. Den innehåller fem hebreiska ord som bara förekommer här i hela GT, fyra andra ord har en osäker rot och tio rader är svårtydda.

Författare: David

Citeras: Vers 23 citeras av Petrus i 1 Pet 5:7

Struktur:
1. Bön till Gud, vers 2–4
2. Klagan och önskan att fly bort, vers 5–8
3. En stad fylld med ondska och terror, vers 9–12
4. En väns svek, vers 13–15
5. Hopp – Gud hör min röst, vers 16–19
6. Smickrande ord, men hat i hjärtat, vers 20–22
7. Förtröstan på Herren, vers 23–26

551Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

På stränginstrument, en undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) David.
-
2Lyssna (vänd ditt öra), Gud (Elohim), till min bön
    och göm inte dig själv från min bön om hjälp (ignorera mig inte).
3Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mig, hör (svara) mig;
    jag är rastlös [irrar från en tanke till en annan] i min klagan (fundering, i mitt lågmälda grubblande) och upprörd.
4På grund av min fiendes röst (rop, oväsen),
    på grund av de ondas förtryck,
för de kastar elände över mig
    och i sin ilska förföljer de mig.

5Mitt hjärta vrider sig i mig
    och dödens terror har övermannat mig.
6Fruktan och bävan (jordbävning, skakningar) har kommit över mig,
    skräck har övertäckt mig.
7Och jag säger: Om jag ändå hade (Vem skulle ge mig) vingar som en duva (hebr. jonah),
    då skulle jag flyga iväg och finna vila.
8Säkerligen skulle jag ta mig långt bort,
    jag skulle stanna i öknen.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

9Jag skulle skynda till min tillflyktsort,
    bort från stormvinden och ovädret.
10Fördärva, Herre (Adonaj), dela deras tunga (förvirra och förbrylla deras tal) [1 Mos 11:1–9],
    för jag ser våld och kiv i staden,
11dag och natt
    går de runt den [staden] på dess murar.
Överträdelser och elände råder därinne,

     12ondska och ruiner finns i hennes [stadens] mitt.
Förtryck och bedrägeri
    lämnar inte hennes torg.

13Om en fiende hade hånat mig,
    hade jag uthärdat det.
Om min motståndare hade förhävt sig själv över mig
    hade jag kunnat gömma mig för honom.
14Men det är du, en man lik mig själv,
    min kompanjon och min nära vän!
15Vi hade en underbar gemenskap tillsammans,
    i Herrens (Elohims) hus brukade vi vandra runt med (bland) folkmassorna.
16Låt ödeläggelse komma över dem,
    låt dem gå ner levande i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    för det onda är mitt ibland dem i deras hem.
17Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud (Elohim)
    och Herren (Jahve) ska (kommer) frälsa (rädda, befria) mig.
18Kväll och morgon och vid middagstid
    begrundar (funderar, reflekterar) jag och stönar (ropar högt);
och han har hört min röst.

     19Han har återlöst hela mig (min själ – hebr. nefesh) i frid (shalom, hel och väl)
från striden mot mig (så att ingenting kan komma nära mig),
    för det var många som stred med [eller mot] mig. [Hebr. immadi betyder "med mig" och kan antingen betyda att David hade många som var på hans sida, eller att hans motståndare som stred mot honom var många. Utifrån kontext och det generella temat i många psalmer, där psalmisten förtröstar på Gud och inte människor, så syftar det här troligen på fiender som stred mot honom, se vers 4, 20]
20Gud (El) ska höra och ödmjuka dem,
    han som tronar sedan urminnes tid.
    [Här används hebr. kedem, öster, som också beskriver dåtid.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Ingenting förändras,
    de fruktar (vördar, aktar) inte Gud (Elohim).
21Min kompanjon sträcker fram sin hand mot dem som lever i fred med honom
    och samtidigt vanhelgar han sitt förbund.
22Mjukare (halare) än smör var hans mun (tal),
    ändå hade han krig i hjärtat –
        hans ord [var]
    lenare än olja,
ändå var de dragna svärd. [Vers 22 formar en kiasm där hans ord står centralt och ramas in av två jämförelser.]
23Kasta det som är dig givet (din lott – hebr. jehav) på Herren (Jahve),
    så upprätthåller han (understödjer, bevarar, livnär) [kommer han alltid att ta hand om] dig. [1 Pet 5:7]
Han låter aldrig någonsin
    den rättfärdige vackla (falla; bli omkullkastad).
24Men, du Gud (Elohim), ska störta (kommer att dra) ner dem
    i fördärvets grop –
blodtörstiga och bedrägliga människor –
    de ska inte leva [de når inte ens] hälften av sina dagar.
Men jag, jag förtröstar [kommer alltid att lita] på dig. [Substantivet jehav används bara i vers 23 och kommer från det hebreiska verbet för "att ge". Här beskriver det något som har blivit tilldelat – en given lott i livet – mitt i den situation och tid man befinner sig i. Det kan innefatta både det som är tungt och svårt, men också det som är lätt och glädjefyllt. Eftersom Gud hela tiden är med och hjälper och stöttar, så betonas här möjligheten till befrielse från det som upplevs som en börda. Det är troligen därför den grekiska översättningen Septuaginta använder ordet merimna, som just betyder oro och bekymmer. Det är den översättningen Petrus refererar till i sitt brev där han också vidgar betydelsen till att kasta all oro och varje bekymmer på Herren, se 1 Pet 5:7.]

Psalm 56 – Tro på Gud

Detta är den första av sex psalmer, alla är personliga böner av David, som inleds med hebreiska ordet michtam. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmerna användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.

Författare: David

Struktur:
1. Bön – rädda mig från mina fiender, vers 2–3
2. Förtröstan, vers 4–5
3. Fiendens handlingar, vers 6–7
4. Vädjan till Gud att agera, vers 8–10
5. Förtröstan, vers 11–12
6. Tacksägelse för befrielse, vers 13–14

561Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

"Den stumma duvan i fjärran." Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras), när filistéerna grep honom i [Goliats hemstad] Gat. [1 Sam 21:10–15; Ps 34] [Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. Ordet används i titeln här och i följande psalmer: Ps 16:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med "inskription i sten" vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid.]
-
2Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek), Gud (Elohim), för människor vill sluka mig,
    hela dagen strider de och förtrycker mig.
3Mina fiender ligger på lur (i bakhåll) mot mig hela dagen,
    för att sluka mig (för att trampa ner mig). Det är många som i arrogans strider (krigar) mot mig.
4Dagar (dagen) när fruktan (rädsla) kommer över mig,
    förtröstar jag på (sätter jag mitt hopp till) dig.
5I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord –
    i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit).
Jag ska inte frukta,
    vad kan kött (människor) göra mig?
6Hela dagen förvränger de (missuppfattar medvetet) mina ord,
    deras tankar mot (om) mig är onda.
7De samlar sig tillsammans och väcker strid, de gömmer sig,
    de vaktar på mina steg, ivriga (redo) att fånga min själ (de är ute efter mitt liv).
8Ska de få fly trots sådana synder?
    Kasta ut dem i din brinnande vrede, Gud (Elohim)!
9Du har tecknat upp (skrivit ned) min vandring.
    Samla du mina tårar i din flaska (ditt kärl),
    finns de inte i din bok?
10Sedan ska mina fiender komma tillbaka
    den dag jag ropar [höjer min röst i bön].
    Det vet jag, att Gud (Elohim) är för mig. [Rom 8:31]
11I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord –
    i Herren (Jahve) – jag vill prisa hans ord –
12i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit).
    Jag ska inte frukta; vad kan människor göra mot mig?
    [I vers 5 används ordet kött (hebr. basar), här används människa (hebr. adam).]
13Dina löften är över mig (gäller för mig), Gud (Elohim);
    jag vill löna (fullfölja) dig med tackoffer.
    [Ordet "löna" är shalam vars rot är shalom.]
14För du har räddat (ryckt bort) mitt liv (min själ – hebr. nefesh) från döden,
    Ja, du har hindrat mina fötter från fall (att bli omkullknuffade – hebr. dechi).
    [Fallet är inte att snava, utan att fiender medvetet försöker fälla.]
Jag kan vandra inför Gud
    i de levandes ljus.

Psalm 57 – Från grottan till himlarna

En bön om hjälp. Den inledande frasen "var mig nådig, Gud" är identisk med föregående psalm, se Ps 56:2. Även löftet att prisa Gud i Ps 56:13 och Ps 57:10 binder samman dessa psalmer. De sista fem verserna återfinns med viss variation i Ps 108:1–5 och vers 11 är nästan identisk med Ps 36:6

Författare: David

Struktur: Psalmen är välstrukturerad i ett kiastiskt mönster som ramas in med bön. Den består också av två strofer som båda avslutas med en refräng, se vers 6 och 12.

A Bön, vers 2–3
  B Fiender, vers 4–5
    C Refräng, vers 6
  B´ Fiender, vers 7a–8
A´ Bön och tacksamhet, vers 8b–11
  C´ Refräng

571Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). När han flydde från Saul och var i grottan. [Troligtvis utspelar sig händelserna i Adullam strax sydväst om Jerusalem, se 1 Sam 22:1–5, men ett annat alternativ är Ein Gedi vid Döda havet, se 1 Sam 24, se även Ps 142:1 som också nämner grottan.]
-
2Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek), Gud (Elohim), var mig nådig
    – för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp)
och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [Rut 2:12; Matt 23:37]
    tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi. [Till skillnad från Ps 56:2 upprepas "var mig nådig" en gång till här och förstärker Davids vädjan om nåd. Verbet "ta sin tillflykt" används också två gånger. Först i perfekt, "har tagit min tillflykt", vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat – David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. När verbet upprepas är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum "ska jag ta min tillflykt" – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även Ps 17:8; 36:8; 61:5; 63:8; 91:4.]
3Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud den Högste (Elohim Elion),
    till Gud (El) som fullbordar (avslutar, gör klart) det för mig.
4Han [Gud] ska sända [hjälp] från himlen
    och frälsa mig när den som vill sluka mig hånar (talar föraktfullt om mig).

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Gud ska komma med sin
    nåd (omsorgsfulla kärlek) och sanning. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
5Jag (min själ) är bland (omringad av) lejon,
    jag ligger bland människor (Adams barn) som andas eld (vill förgöra mig) [med sina lögner].
Deras tänder är som spjut och pilar
    och deras tungor som skarpa svärd.
[Refräng:]
6Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim),
    må din ära (bokstavligt "tyngd") finnas över hela jorden. [Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12.]
7De har förberett ett nät för mina steg,
    jag (min själ, hela min varelse) är nedböjd [missmodig],
de har grävt en grop framför mig,
    men de har själva fallit ner i dess mitt.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

8Mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull), Gud (Elohim),
    mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull).
Jag vill sjunga och lova,

     9vakna min ära (min tyngd).
Vakna nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar] och kinnor-harpa [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2]
    Jag vill väcka gryningen.
10Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig bland folken, Herre (Adonaj),
    jag vill sjunga ditt lov bland folkslagen.
11För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor, den når till himlarna,
    och din sanning når till skyarna
    [Ännu en gång kommer begreppet "nåd och sanning", se vers 4].

[Refräng:]
12Du är upphöjd över himlarna, Gud (Elohim),
    högt över hela jorden din ära (din tyngd).

Psalm 58 – Gud skall döma de orättfärdiga

En bön om hjälp från onda människors attacker. Det finns en djup förtröstan att Gud ska agera. Även om psalmen använder svåra ord, komplicerad syntax, analogier och förbannelser finns det en klar struktur och ett klart budskap. De system som finns för rättvisa här på jorden är korrupta, men Gud kommer att döma rättvist.

Författare: David

Struktur: Det finns flera olika sätt att strukturera psalmen. Nedan är en linjär struktur:

1. Fienderna beskrivs, vers 2–6
2. Önskan att Gud ska agera – sju förbannelser, vers 7–10
3. De rättfärdigas glädje, vers 11–12

Det går också att se ett kiastiskt mönster:

A Domare som inte dömer, vers 2–3
  B Liknelser – de ogudaktiga, vers 4–6
    C Bön att Herren ska agera, vers 7
  B´ Liknelser – de ogudaktiga, vers 8–10
A´ Domaren som ska döma, vers 11–12

581Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras).
-

Orättfärdiga ledare

2Talar ni verkligen rättfärdighet, ni gudar (elem) [tysta domare]?
    Dömer ni med rättvisa människosläktet (Adams barn)?
3Nej, i hjärtat tänker ni ut orättfärdighet;
    era händer sprider ut (banar väg för) ondska på jorden. [Hebreiska elem i vers 2 kan översättas både som gudar i plural eller hänföras till roten alam som betyder tyst, tigande. Den inledande frasen blir till en ironisk fråga: "Talar ni rättfärdighet i tysthet?" Det finns en dubbelhet i vad "gudar" syftar på. Det kan syfta på änglar och då särskilt onda makter, se Ps 82:1; Dan 10:13. Det kan också tala om korrupta ledare här på jorden. Uttrycken "era händer", "på jorden" och beskrivningen i vers 4–6 antyder att det gäller onda domare. De är "tysta" och talar inte för rättfärdighet och sanning vilket gör att ondskan sprider ut sig på jorden.]

Liknelser om de ogudaktiga

[I vers 4–6 beskrivs nu de ogudaktiga som främlingar och ormar. Stycket hör ihop med vers 8–10 som beskriver deras dom. Båda sektionerna använder bildspråk.] 4De ogudaktiga är främlingar redan från modersskötet,
    genom att ständigt tala lögn har de gått vilse från födseln.
    [Anledningen till att de går vilse är att de talar lögn.]
5Deras gift [orden från deras munnar] är som ormens gift [Ps 140:4; Matt 23:33; Jak 3:8],
    de är som en döv kobra som sluter sitt öra,
6så att den inte hör rösten av ormtjusaren
    eller av den listigaste trollformel. [Jer 8:17]

Önskan att Herren ska döma

7Gud (Elohim), bryt sönder tänderna i deras mun,
    dra ut huggtänderna på de unga lejonen, Herre (Jahve)! [En intensiv bön om Guds drastiska ingripande för att få tyst på och fördärva vapnen för de ogudaktiga. Att bryta sönder tänder är en metafor för dom, se Ps 3:8.]

Liknelser hur de ogudaktiga straffas

8Låt dem flyta iväg som vatten som rinner undan (bort, ner i marken).
    Låt pilarna brytas av när de spänner bågen.
    [Versen är svåröversatt, kan också tolkas som att de ogudaktiga ska förtvina lika hastigt som pilen skjuts ut från bågen.]
9Låt dem bli som en snigel (ofullgånget foster – hebr. shablul) som smälter bort (löses upp),
    likt en kvinnas missfall låt dem aldrig se solen. [Även denna vers är svåröversatt. Hebreiska ordet shablul används bara här i GT. Är det en snigel så kan bilden vara det slemspår den lämnar som snabbt torkar upp i solen. Det kan också vara en parallell till missfall och ett oigenkännligt foster.]
10Innan dina grytor kan känna (upplever) [värmen av det snabbt brinnande] törnet,
    oavsett de lever (är friska) eller brinner av vrede,
    ska han svepa bort dem [de ogudaktiga] med en virvelvind. [Versen är väldigt svår att översätta, troligtvis är poängen snabbheten i Guds dom. Kvistar av vilda törnbuskar var vanligt som bränsle för att snabbt få värme, se Ps 118:12; Pred 7:6.]

Domaren som ska döma

11Den rättfärdige ska fröjdas när han ser hämnden,
    när han tvättar sina steg (fotsteg – hebr. paam) i de ogudaktigas blod. [Jes 63:1–6; Upp 14:19–20; 19:13–14]
12Sedan ska man säga: "Det finns verkligen en belöning för den rättfärdige;
    ja, det finns verkligen en Gud (Elohim) som dömer jorden!" [Hur förhåller sig denna psalm till budskapet att inte löna ont med ont, se Rom 12:17–21. Paulus citerar från 5 Mos 32:35 där Gud säger att "hämnden är min" som grund för att inte hämnas någon, se Rom 12:19. Det är dock skillnad mellan att själv hämnas och be att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. I liknelsen med den orättfärdige domaren avslutar Jesus med att domen ska ske hastigt, se Luk 18:7–8. I Uppenbarelseboken frågar sig kristna martyrer hur länge det ska dröja innan Gud dömer dem som dödat martyrerna, se Upp 6:10.]

Psalm 59 – Skydda mig

En bön om hjälp. Psalmisten är omringad och ansatt av illasinnade fiender. Bönen är inte behärskad och balanserad, tvärtom har den tvära kast. Psalmen visar på friheten att komma till Gud med alla sina känslor.

Författare: David

Struktur: Psalmen består av kiasmer i flera nivåer. I vers 7–8 och 15–16 beskrivs fienderna som ylande hundar. Denna refräng ramar in vers 9–14 där vers 11 är själva kulmen med förtröstan på Guds nåd och hans absoluta närvaro trots fiender.

1. Bön till Gud om hjälp, vers 2–6
2. Refräng – de är som ylande hundar, vers 7–8
3. Förtröstan på Gud, vers 9–11
4. Agera mot fienderna Gud, vers 12–14
5. Refräng – de är som ylande hundar, vers 15–16
6. Förtröstan på Gud, vers 17–18.

591Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). [Bakgrund:] När Saul sände [soldater] och lät bevaka hans hus för att döda honom. [Saul sände soldater för att döda David på morgonen nästa dag. Davids hustru Mikal får höra detta och hissar ner David från ett fönster tidigt på morgonen före gryningen och David beger sig till profeten Samuel i Rama, se 1 Sam 19:11–17.]
-

Bön om hjälp

2Rädda (ryck bort) mig från mina fiender, min Gud (Elohim),
    beskydda mig (sätt mig på en hög plats), långt bort från dem som reser sig upp mot mig.
3Rädda (ryck bort) mig från överträdarnas hantlangare (de som medvetet ägnar sig åt synd och uppror mot Gud),
    rädda mig från blodtörstiga människor (som aktivt arbetar för att skada andra).
4För se, för de ligger i bakhåll efter mitt liv (min själ – hebr. nefesh),
    trotsiga människor väcker upp strid mot mig.
Inte för mina överträdelser eller synder, Gud (Jahve),

     5jag är utan skuld, men de skyndar (rusar) iväg och hittar på saker (onda uppsåt).

Vakna, till att hjälpa mig, och se [hur illa de beter sig]!

     6Därför Herre, härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim),
res dig upp och straffa alla hednafolk.
    Visa dem ingen nåd (oförtjänt kärlek) för några (inte för en enda) förrädiska överträdelser.
    [Här används ett uttryck som även kan betyda "quisling".] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Refräng – som ylande hundar

7De återvänder på kvällen (vid solnedgången), de ylar och morrar som hundar
    och går runt i och omkring (omringar) staden.
8Se, de kräks (spyr) med sina munnar,
    svärd (plural) är i deras läppar:
    För vem lyssnar? [När allt kommer omkring, är det verkligen någon som alls bryr sig? Refrängen återkommer i vers 15–16 med samma tema, men med lite andra ord.]

Förtröstan på Gud

9Men du Gud (Jahve) ska skratta åt dem.
    Du ska göra alla länder till åtlöje.
10Min styrka, jag väntar (hoppas) på dig,
    för Gud (Elohim) är mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd).

11Min nåds (kärleksfulle omsorgs; trofaste) Gud (Elohim) ska komma och möta mig.
    Gud (Elohim) ska låta mig se ner på mina motståndare. [Verbet "möta mig" har en hebreisk rot qedem, som betyder öster eller fronten, men det är även ett uttryck som beskriver att man möter både sig själv och Gud – både bakåt och framåt. Den rika innebörden blir att jag och Gud ömsesidigt går varandra till mötes, men också att Gud just därför även går framför mig.]

Agera mot fienderna

[Psalmen började med en bön att befria från fiender, se vers 2–6, och fortsatte med bön mot dem, vers 9–11. Nu kommer några uppseendeväckande fraser som inleds med en bön att inte förgöra motståndarna. Syftet kan vara detsamma som efter Josuas död då Gud inte genast drev undan kanaanéerna, utan lät dem vara kvar. Hotet från fienden gjorde att israeliterna vandrade på Guds väg, se Dom 2:20–23.] 12Slakta dem inte för att mitt folk inte ska glömma,
    låt dem vandra hit och dit genom din makt.
Slå ner dem, Herre (Adonaj) vår sköld,

     13för deras muns synd och deras läppars ord,
låt dem fångas i sin stolthet,
    för förbannelser och lögner som de talar.
14Förtär (gör slut på) dem i vrede,
    förtär dem så att de inte längre finns,
och låt dem veta att Gud (Elohim) regerar i Jakob,
    till jordens yttersta gräns.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Refräng – som ylande hundar

15De återvänder på kvällen (solnedgången), de ylar och morrar som hundar
    och går runt i och omkring (omringar) staden.
16De vankar hit och dit efter mat.
    Blir de inte mätta stannar de uppe (hela natten).

Förtröstan på Gud

[Psalmen avslutas med två verser som uttrycker förtröstan på Gud. Vers 17 inleds med ett men och är en kontrast till de två föregående verserna. Skillnaden förstärks även av de olika tidsangivelserna. I verserna 7 och 15 diktar och sjunger David om hur han under kvällen hör sina fiender yla som hundar i staden; nu på morgonen riktar han sin tacksamhet och sitt förnyade hopp till Gud.] 17Men jag ska (vill) sjunga om din makt (styrka, starkhet),
    ja, var morgon (vid soluppgången) ska jag jubla (vill jag sjunga) högt i glädje (höjer jag höga triumferande glädjerop)
    över din nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed).
För du är (har varit/kommer alltid vara) mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd)
    och min tillflykt i tider av nöd (på min nöds dag – hebr. tsar) [är trängd och står inför svårigheter, oro och bekymmer].
18Min [mäktige] styrka (starkhet), till dig vill jag sjunga lovsånger,
    för Gud (Elohim) är mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd), min nåds (kärleksfulle omsorgs; trofaste) Gud (Elohim).

Psalm 60 – Vi ska vara tappra

Psalmen är en nationell bön om Guds ingripande efter en militär förlust. Vers 7–14 citeras i Ps 6–12.

Författare: David

Struktur: 1. Bortkastad av Gud, vers 3–5
2. Guds frälsning, vers 6–7
3. Guds kraft, vers 8–10
4. Utkastade av Gud, vers 11–13
5. Bön och förtröstan, vers 14

601Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till "Vittnesbördets lilja" (hebr. Shoshan edot) [en då känd melodi eller kanske ett sexsträngat instrument], en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras), för undervisning. [Ordet "lilja" (hebr. shoshan) används i fyra psalmer, se Ps 45:1; 69:1; 80:1. Här i genetiv tillsammans med vittnesbörd (hebr. edot), se även Ps 80:1.]

Av (för) David,
2när han stred med Aram-Naharim [Ordagrant: "Aram vid de två floderna", dvs. östra Syrien mellan floderna Eufrat och Khabur] och med Aram-Zoba [ett land nordost om Damaskus] och Joav [befälhavare i Davids armé, se 2 Sam 2:13] återvände och slog 12 000 av edomiterna i Saltdalen [troligtvis strax söder om Döda havet]. [Inledningen anspelar på Davids segrar över filistéerna, moabiterna, syrierna och edomiterna, se 2 Sam 8:13 och 1 Krön 18:12. I dessa redogörelser är siffran 18 000, men förmodligen är det ändå detta tillfälle som åsyftas. Ordet för "mäta" i vers 8 är samma ord för "mätte dem med snöre" i 2 Sam 8:2, något som kan tala för att det är samma händelse. I 2 Kung 14 och 2 Krön 25 finns också strider med edomiterna beskrivna, men dessa sker flera hundra år efter Davids livstid. Den hebreiska frasen le-David kan översättas "av David" men också "för" eller "till" David.]
-

Bortkastad av Gud

3Gud (Elohim), du har kastat bort oss, du har brutit ner oss, du har blivit arg,
    upprätta oss!
4Du har fått marken att skaka, du har fått den att rämna (så att raviner bildas);
    hela dess brutna ben [poetisk omskrivning där ravinerna i marken beskrivs som benbrott]
    för den (marken) lider av skälvningar.
5Du har låtit ditt folk se svårigheter;
    du har låtit oss dricka skälvande vin (vin som berusar oss så att vi raglar).

Guds frälsning

6Men åt dem som fruktar (vördar, respekterar) dig har du gett ett baner
    [hebr. nes, samma rot som i Guds namn JHVH Nissi – Herren mitt baner]
    för att det ska synas inför (framför) bågskyttarna.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
7För att dina älskade vänner ska kunna bli befriade,
    fräls med din högra hand och svara oss.
    [Versen citeras i Ps 108:7.]

Guds kraft

8Gud (Elohim) har talat i sin helighet:
Jag ska jubla (triumfera, hoppa i glädje), Jag ska dela Shechem [nuvarande Nabulus i Samarien, se 1 Mos 12:6]
    och mäta ut Sukkots dal (Lövhyddodalen).
9Gilead tillhör mig.
    Manasse tillhör mig.
Efraim är [bildligt som] min hjälm (mitt huvuds värn, och skydd, en säker fästning).
    Juda är min spira (kungaspira). [Jakob profeterade att Juda skulle ha kungaspiran, se 1 Mos 49:10.]
10Moab är mitt tvättfat.
    På Edom kastar jag min sandal (sko).
    Filistéen, gråt högt på grund av mig
    [Filistéen har all anledning att vara rädd för Herren.]

Utkastade av Gud

11Vem ska föra in mig i den befästa staden?
    Vem ska leda mig till Edom?
12Har inte du Gud (Elohim) kastat ut oss?
    Drar du inte längre ut med vår armé?
13Ge oss hjälp mot vår motståndare,
    för människors hjälp (hoppet att en människa ska kunna frälsa) är värdelöst.

Bön och förtröstan

14Genom (i) Gud (Elohim) ska jag vara tapper,
    han är den som ska krossa (förtrampa) våra motståndare.

Psalm 61 – Under dina vingars beskydd

Psalmen handlar om Guds beskydd och tryggheten i honom.

Författare: David

Struktur:
1. Bön till Gud, vers 2b–3
2. Led mig till dig Gud, vers 3c–6
3. Önskningar för kungen, vers 7–8
4. Jag vill prisa dig för evigt, vers 9

611Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till stränginstrument. Av (till) David.
-
2Hör mitt rop, Gud (Elohim),
    ge akt (lyssna uppmärksamt) på min bön.
3Från jordens yttersta gräns ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig
    när mitt hjärta försvagas.

Led mig till en klippa som är för hög för mig,

     4för du har blivit min tillflykt,
    ett starkt torn framför min fiendes ansikte.
5Jag vill bo i ditt tält för evigt,
    jag vill ta min tillflykt i gömstället under dina vingar.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

6För du, Gud (Elohim), har hört mina löften.
    Du har garanterat ett arv för dem som fruktar (vördar, respekterar) ditt namn.
7Må du lägga dagar till kungens dagar (förlänga hans liv),
    låt hans år bli som många generationers.
8Må han [kungen] sitta (leva, bo) inför Gud (Elohim) för evigt;
    låt nåd (kärleksfull omsorg) och sanning bevara honom. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
9Så ska jag prisa ditt namn för evigt,
    dagligen ska jag fullgöra (infria) mina löften.

Psalm 62 – Jag ska inte vackla

En psalm om förtröstan på Gud. Det är fyra olika grupper som tilltalas. Fiender i vers 4, psalmisten själv i vers 6, människor i allmänhet i vers 9 och till sist Gud i vers 13. Ordet "bara" hebr. ka inleder sex verser, se Ps 62:2, 3, 5, 6, 7, 10.

Författare: David

Struktur: Psalmen har en kiastisk struktur:

A Förtröstan på Gud, vers 2–3
  B Fiendens planer, vers 4–5
    C Fullständig förtröstan på Gud, vers 6–9
  B´ Människor är opålitliga, vers 10–11
A´ Förtröstan på Gud, vers 12–13

621Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till Jedutun. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. [Jedutun är en av Davids tre lovsångsledare. De andra två är Asaf och Heman, se 1 Krön 16:41–42; 25:1–6; 2 Krön 5:12.]
-

Förtröstan på Gud

2Bara hos Gud (Elohim) får min själ ro (jag blir lugn och stilla inför Gud),
    från honom kommer min räddning (frälsning).
3Bara han är min klippa och min räddning,
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    jag ska inte vackla mycket (svikta så stort, vara så osäker).
    [Jag kan stå trygg, vara säker och inte falla.]

Fiender

4Hur länge ska ni hota mig, och försöka ta mitt liv (alla ni som förföljer mig, en ensam man, ska ni aldrig ge upp)?
    Ni är lika farliga som en lutande vägg, en fallfärdig mur.
5Det enda de [fienderna] planerar för är (deras enda mål, vad de lägger all sin tid på är)
    hur de ska störta ner (vanära) honom.
    [Ordagrant är versen: "Bara, från höjden störta planerar de för."]
De älskar lögn (falskhet),
    med munnen välsignar de,
    men i sitt hjärta förbannar de.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Fullständig förtröstan på Gud

6Bara hos Gud (Elohim) kan min själ (mitt inre) vara stilla,
    för mitt hopp (mina förväntningar) kommer bara från honom.
7Bara han är min klippa och min räddning (frälsning),
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    jag ska inte vackla [jag står verkligen trygg, faller inte]. [Här utelämnar David adjektivet "mycket" i en annars identiskt upprepning av den tidigare frasen, se vers 3. Istället skriver han: "jag ska inte vackla". Denna nyansskillnad visar att David nu har en total tillit till Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.]
8Gud (Elohim) är den som befriar och upphöjer mig.
    Gud är min starka beskyddare och min tillflykt.
9Förtrösta (lita) alltid på honom, ni människor,
    utgjut era hjärtan (uttryck alla era känslor) inför honom [i bön]!
Gud (Elohim) är vår tillflykt.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Människans flyktighet

10Bara en vindfläkt (ett andetag; fåfänglighet – hebr. hevel) är människor (Adams söner),
    människosläktet är opålitligt (falskt, bedrägligt).
Skulle man lägga dem alla i vågskålen,
    väger de lättare än luft.
11Sätt inte ditt hopp till vad du kan vinna genom utpressning,
    sätt inte falska förhoppningar till vad du kan få genom att råna.
Om rikedomen växer,
    så bli inte för fäst vid den (låt inte ditt hjärta fångas av den).

Förtröstan på Gud

12Gud har talat en gång,
    två gånger har jag hört detta (Gud har sagt detta upprepade gånger):

All makt (styrka, auktoritet) tillhör Gud,

     13och du Herre (Adonaj) visar nåd (omsorgsfull kärlek),
    men kommer också att löna var och en efter vad han gjort.
    [Guds styrka innehåller både nåd och dom.]

Psalm 63 – På flykt i öknen

Psalmen uttrycker en fullständig förtröstan på Herren. Titeln anger att David befann sig i öknen. Ordet för öken (hebr. midbar) beskriver en stäppliknande ödemark och ordagrant översatt är det: "ordets plats". Öknen är den plats där vi normalt inte hör människor tala, men där Gud uppenbarar sig. Där fick Mose sin kallelse, se 2 Mos 3:1–2; Guds folk fick förbundet och buden i Sinai öken, se 2 Mos 19:1; Hagar fick se Gud, se 1 Mos 21:15–20.

Författare: David

Struktur:
1. Uttryck för längtan efter Gud, vers 2–5
2. Livet med Gud, vers 6–9
3. Fiendens öde, vers 10–12

631En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, när han var i Juda öken. [Den torra ödemarken öster om Jerusalem ner mot Döda havet.]

[Bakgrunden kan vara Davids egen sons Avshaloms uppror då David tvingas fly till öknen, se 2 Sam 15–17. I så fall kan referensen i vers 2 till hur David är "törstig" och hur han och de med honom anlände "utmattade" vara en beröringspunkt, se 2 Sam 16:14. En annan händelse kan vara när David fick fly för Saul, se 1 Sam 21–31.]
-
2Gud (Elohim), du är min Gud (El, den mäktige, starke), jag söker (längtar) ivrigt efter dig.
    [Det första jag gör, min högsta önskan och prioritet är att ha en relation med dig, se också Ps 42:2–3.]
Hela min varelse (min själ, jag) törstar efter dig, min kropp längtar efter dig,
    i ett kargt och uttorkat land där det inte finns något vatten.
3Ja, jag har sett dig i helgedomen,
    och sett din makt och ära (härlighet).
4För [att få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) är bättre än livet självt,
    mina läppar ska lovsjunga (prisa) dig.
5Därför ska jag välsigna (prisa) dig med mitt liv (så länge jag lever),
    i ditt namn ska jag lyfta mina händer [i bön och vördnad för dig].
6Som av märg och olja (fett) [utsökt feta rätter] mättas min själ (hela min varelse)
    [mitt inre blir riktigt tillfredsställt; en mättnadskänsla infinner sig som efter en perfekt måltid],
    så med jublande läppar (läppars jubelrop) prisar min mun dig.
7När jag kommer ihåg dig
    på min bädd
    och under nattväkterna,
begrundar jag (talar jag lågmält och tänker på) dig. [Jos 1:8]

[Judarna delade in natten i tre nattpass på vardera fyra timmar. Pluralformen indikerar flera pass, vakna timmar och sömnlösa nätter.]

8Du har varit min hjälp
    och under dina vingars skugga sjunger jag (höjer jag gälla triumferande jubelrop)!
9Hela mitt jag (min själ) klamrar sig fast vid dig,
    din högra hand upprätthåller mig.
10Men de som söker efter att fördärva (skada) mitt liv (min själ)
    ska gå ner i jordens djup [till dödsriket eller graven].
11De ska bli plundrade av svärdet
    och bli ett byte för schakalerna.
12Men kungen ska glädja sig i Gud (Elohim).
    Alla som svär vid honom [Gud] ska äras,
    men de som talar lögn ska få sin mun tillsluten (tystad, stängd, tilltäppt).

Psalm 64 – Rädda mig från de ondas planer

I föregående psalm var Gud i fokus, medan fienderna fanns med i kulisserna. Här är rollerna omvända, men resultatet det samma – Gud griper in och räddar psalmisten från de ondas planer. Fiendernas vapen består av lögn och förtal. Psalmen målar först upp en mörk bild där onda människor helt utan gudsfruktan attackerar och planerar för "det perfekta brottet". Men Gud står inte handfallen, pilarna som var riktade mot den oskyldige vänds och kommer tillbaka på dem själva.

Författare: David

Struktur: Psalmen består av två större stycken, vers 2–7 och 8–11. Flera verser speglar varandra mellan dessa stycken. De ondas pilar i vers 5 speglas av Guds pilar i vers 10; de onda är utan fruktan i vers 5 medan alla ska frukta Gud och erkänna hans gärningar i vers 10.

1a. Bön till Gud om hjälp, vers 2–3
1b. De ondas gärningar beskrivs, vers 4–7
2a. Gud agerar, vers 8–10
2b. Uppmaning till att prisa Gud, vers 11

641Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
2Hör, Gud (Elohim), min röst i min klagan (hör mitt lågmälda grubblande, mitt ibland bittra ordflöde),
    bevara mitt liv från fiendens terror (förskräckelse över fienden).
3Göm mig från de ondas hemliga rådslag,
    från tumultet (konspirationerna) av dem som ägnar sig åt överträdelser (ondska, avgudadyrkan).
    [Psalmistens fiender ägnar sig åt ockult verksamhet.]
4[Detaljerat beskrivs nu hur fienderna planerar sin attack. Vers 1–6 är en enda mening i hebreiskan.]
De som vässar sina tungor likt ett svärd
    och spänner sina bågar med bittra ord som pilar,
5för att från sina gömställen (bakhåll) skjuta den oskyldige,
    plötsligt (instinktivt, på en gång) skjuter de mot honom utan fruktan (helt frimodigt).
6De stärker (tar fasta på) ett ont ord (uppmuntrar varandra till att göra det onda) [upprepar ockulta förbannelser mot mig];
    de överlägger för att placera ut hemliga fällor.
De frågar: "Vem ser [oss och de snaror vi lagt ut]?",

     7medan de planerar (söker) olagliga handlingar (letar efter sätt att göra orätt).
[De säger:] "Vi har fulländat (planerat, sökt, smitt) den perfekta planen!"
    Ja, det är människans inre och hjärtat är djupt (ingen kan utforska det). [Den sista delen kan vara ett ordspråk, se Ords 18:4; 20:5; Pred 7:24, eller en fortsättning på fiendernas dialog. De är fullständigt övertygade att deras onda plan kommer att lyckas och ingen kommer att komma på dem.]
8Men Gud (Elohim) ska skjuta dem med en pil,
    plötsligt visar sig deras skada (sår, de skjuts ner och faller ihop).
    [Orden: skjuta, pil och plötsligt plockas upp från vers 4–5.]
9Deras egen tunga (egna ord) blir deras fall (ras, gör att de tappar kontrollen);
    alla som ser dem skakar (på huvudet i förvåning över deras nederlag).
    [Kan också översättas: "Alla ser hur de flyr."]
10Alla människor fruktar [Ords 1:7],
    de ska berätta om (förstå, förkunna, erkänna) Guds (Elohims) verk [hur han dömde de onda i vers 9]
    och begrunda (förstå) vad han har gjort. [Hebreiska ordet för att "se" i vers 9 är raa som är snarlikt ordet för "frukta" (hebr. jare) i början på vers 10. Båda orden ligger nära varandra i både uttal och betydelse. När människor får se vad Gud gör genererar det en sund gudsfruktan och vördnad för honom.]
11Den rättfärdige ska glädja sig i Herren (Jahve)
    och ta sin tillflykt till honom
    och alla med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade") ska berömma sig. [Den sista versen är annorlunda. Istället för Elohim, se vers 2 och 8, används Herrens heliga namn JHVH här. Psalmen började med fruktan för fiender, men avslutas med glädje i Herren!]

Psalm 65 – Glädje över Guds godhet och makt

En tacksägelsepsalm över Guds godhet och makt. Psalmen har tre akter som alla inleds med ordet Elohim – Gud. Inom judendomen citeras vers 5a under ceremonin brit mila då pojkar omskärs på åttonde dagen, se även Luk 1:59; Apg 7:8; Ef 2:11.

Författare: David

Struktur:
1. Guds förlåtelse, vers 2–5
2. Guds kraft, vers 6–9
3. Guds nåd, vers 10–14

651Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, en sång.
-

Guds förlåtelse

2Lovsång väntar på dig (allt är redo och mitt hjärta är stilla inför dig),
    o Gud, på Sion [tempelberget i Jerusalem].
Vi ska hålla våra löften till dig,

     3du som hör bön.
Alla människor (allt kött) kommer till dig,

     4våra synder överväldigar mig (är för tunga att bära),
    men du förlåter våra upproriska handlingar (överträdelser).
5Välsignade (glada, lyckliga) är de som du utväljer,
    som får komma nära dig (som du drar till dig),
    de får bo på dina förgårdar.
Vi mättas av din godhet i ditt hus,
    av det heliga i ditt tempel.

Guds kraft

6Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet,
    Gud (Elohim), vår räddare (frälsare – hebr. jesha).
Du som är en tillflykt för hela jorden
    och de avlägsna haven,
7Du som gör bergen fasta med din makt,
    rustade med kraft.
8Du som stillar havens brus,
    vågornas brus, ja, folkens larm (tumult).
9De som bor vid jordens ändar [jordens avlägsna hörn]
    häpnar för dina tecken,
    du gör så att platserna där morgon och kväll föds (öster och väster) fylls med jubel (triumferande glädjerop).

Guds nåd

10Du besöker jorden och vattnar den,
    du berikar den i stora mått.
Guds flod är full av vatten.
    Du bereder deras säd [människornas sådd],
    för du bereder jorden så den ger skörd.
11Du vattnar rikligt fältens [plöjda] fåror, jämnar det upphöjda,
    du mjukgör jorden med regnskurar, du välsignar det som växer där.
12Du kröner året med din godhet [du välsignar marken och växtligheten],
    dina vägar (spår, välkända leder, inarbetade rutter) dryper av överflöd.
[En bild på hur välsignelser följer i Guds fotspår.]
13Betesmarkerna i ödemarken dryper (droppar) [av livsnödvändig fukt],
    höjderna klär sig i glädje.
14Ängarna är fyllda med fårhjordar (flockar av småboskap),
    dalarna täcks med säd.
    De ropar av glädje och sjunger.

Psalm 66 – Sjung lovsång hela jorden!

Lovsång och tacksägelse för Guds ingripande och befrielse.

Författare: Okänd

Struktur: Tre gånger används ordet Selah (vers 4, 17 och 15). Det tillsammans med skiftet från "jag" till "vi" i vers 13 gör att psalmen kan delas in i två, fyra eller fem delar. Kärnbibeln har fem rubriker som följer båda dessa markörer på ett nytt stycke. En enkel struktur utifrån skiftet från jag/vi är:

Sektion 1 – vi, vers 2–13
Sektion 2 – jag, vers 14–21

661Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
-

Sjung lovsång alla länder

Ropa till Gud (Elohim), hela jorden,

     2lovsjung hans namns ära,
    ge honom den ära han förtjänar!
3Säg till Gud (Elohim): "Hur underbara är inte dina gärningar,
    för din stora makts skull viker dina fiender undan för dig.
4Hela jorden böjer sig inför dig,
    lovsjunger dig, lovsjunger ditt namn!

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Kom och se vad Gud har gjort

5Kom och se vad Gud (Elohim) har gjort
    – väldiga (fruktansvärda) gärningar bland människorna (Adams barn)!
    [Hans fantastiska gärningar övergår mänskligt förstånd!]
6Han förvandlade havet till torr mark [2 Mos 14–15],
    de kunde ta sig över floden till fots [Jos 3].
Där gladde vi oss i honom,

     7han som genom sin makt härskar för evigt.
Hans ögon vakar över hednafolken,
    upprorsmännen – de kan inte resa sig [och utmana honom].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Välsigna Gud, alla folk

8Välsigna vår Gud (Elohim), alla folk,
    låt lovsången ljuda högt.
9Han bevarar våra liv
    och tillåter inte vår fot att vackla.
10För du prövade oss, Gud (Elohim),
    du renade oss på samma sätt som man renar silver.
11Du ledde oss in i nätet (fångenskap),
    vi fick lida (du lade en tung börda på vår rygg).
12Du tillät människor rida fram över våra huvuden [trampa på oss, göra oss till fångar],
    vi fick gå genom eld och vatten,
    men du har fört oss ut i frihet (till överflöd, en stor vidsträckt öppen plats).

Jag kommer med offer

[Nu ändras formen från "vi" till det individuella "jag".] 13Jag kommer till ditt hus med brännoffer [3 Mos 1:1–17],
    jag infriar mina löften till dig,
14som mina läppar uttalade (öppnade hastigt och stort),
    och min mun talade när jag var i nöd. [Kanske förhastade löften.]
15Som brännoffer vill jag offra feta får [det bästa jag har],
    med rök från baggar,
    jag vill offra både tjurar och bockar.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Berätta om Guds godhet

[Som komplement till offren kommer nu orden som ärar Gud. Psalmens sista sektion formar en kiastisk struktur som växlar mellan olika verbformer.] 16Kom och hör, och jag ska berätta, alla ni som fruktar (vördar) Gud (Elohim) [Ords 1:7],
    vad han har gjort för mig (min själ).
17Jag ropade (höjde min röst i bön) till honom med min mun,
    och hans lov (upphöjande) var redan på min tunga.
18Om jag hade sett någon synd i mitt hjärta,
    så skulle Herren (Adonaj) inte höra.
19Men Gud (Elohim) har hört mig,
    aktade (lyssnade uppmärksamt) på mina böners ljud.
20Lovad (välsignad) är du, Gud (Elohim),
    som inte avvisade min bön
    eller tog din nåd (omsorgsfulla kärlek) från mig.

Psalm 67 – En bön om Guds välsignelse

Föregående psalm avslutades med frasen "välsigna Gud". Psalm 67 tar vid med en önskan om Herrens välsignelse. I den prästerliga välsignelsen i 4 Mos 6:24–25 var det prästen som välsignade folket, här är det folket som ber denna bön. Önskan är att Guds välsignelse ska bli känd i hela världen genom Israels folk, se 1 Mos 12:3.

Författare: Okänd, grekiska översättningen anger David.

Struktur: Psalmen har en kiastisk struktur med en refräng som återkommer två gånger.

A Välsigna oss, vers 2–3
  B Refräng, vers 4
    C Guds omsorg om alla jordens folk, vers 5
  B´ Refräng, vers 6
A´ Du har välsignat oss, vers 7–8

671Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till stränginstrument, en psalm [sång ackompanjerad på strängar], en sång. [Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget "för ändens tid" och att det är David som är författare.]
-
2Gud (Elohim) är nådig (visar sin oförtjänta kärlek) mot oss och välsignar oss,
    han låter sitt ansikte skina över oss [kommer med sin närvaro]. [4 Mos 6:24–25]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
3För att tillkännage (uppenbara) dina vägar på jorden
    din frälsning (räddning, hjälp) bland alla hednafolk. [Ofta används ordet selah som ett avbrott mellan två stycken. Här fungerar det istället som en mittpunkt för att binda ihop vers 2 och 3. Anledningen till bönen om Guds välsignelse förklaras i vers 3. Här finns bara ett verb som betyder att tillkännage och göra något begripligt och uppenbarat. De två saker som Gud vill uppenbara här på jorden hos alla folk är sina vägar och sin frälsning. Vägar har att göra med Guds förordningar och hur vi ska leva våra liv. Det hebreiska ordet för frälsning här är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus, vilket pekar på var vår frälsning finns.]
[Refräng:]
4Låt folken tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig, Gud (Elohim),
låt alla folken prisa (bekänna, tacka) dig!
[Kiasmens centrum och psalmens huvudbudskap:]
5Låt alla folk vara glada och jubla (sjunga av fröjd, ropa högt i triumf),
    för du härskar över (och ska döma) folken med rättvisa,
och leder folken på jorden.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Refräng:]
6Låt folken tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig, Gud (Elohim),
låt alla folken prisa (bekänna, tacka) dig!
7Jorden har gett (har varit och är generös med) sin gröda (all slags skörd),
    må Gud (Elohim), vår egen Gud (Elohim) välsigna oss [det judiska folket].
8Må Gud (Elohim) välsigna oss och låt hela jorden,
    till dess yttersta gräns, frukta (vörda, respektera) honom.

Psalm 68 – En segermarsch!

Psalm 68 är en sång som handlar om Guds makt och majestät. Gud har varit Israels Gud under vandringen från Sinai till Sion, men han är också en Gud över alla folk, och en dag ska han regera från Jerusalem. Psalmen har messianska undertoner. Vers 19 citeras av Paulus i Efesierbrevet om Jesu seger på korset. Bashan är känd som "ormens plats", se vers 16, i kontrast till Sion som är Guds stad. Den urgamla profetian från 1 Mos 3:15, hur ormens huvud ska krossas, får sitt uppfyllande i vers 21.

Psalmen innehåller sju olika namn på Gud: Elohim (vers 2), Jah (vers 5), Jahve (vers 11), El Shaddaj (vers 15), Jah Elohim (vers 19), Adonaj (vers 20) och Jahve Adonaj (vers 21).

Författare: David

Citeras: Vers 19 citeras i Ef 4:8 och antyds i 2 Kor 2:14.

Struktur: Det finns olika sätt att dela upp psalmen, men det går att se ett kiastiskt mönster med en central proklamation.

A Introduktion, vers 1–7
    B Från Sinai till Sion, vers 8–19
        C Proklamation, vers 20–24
    B´ Segermarsch mot templet, vers 25–32
A´ Avslutning, vers 33–36

681Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) David, en sång.
-

Introduktion

2Gud (Elohim) reser sig (står upp),
    hans fiender förskingras
    de som är emot honom flyr från hans ansikte (hans närvaro).
    [De tre verben är desamma som i 4 Mos 10:35. Här anas också uppståndelsen, se vers 19.]
3Som rök driver bort [skingras för vinden]
    så fördriver du (skingrar du; knuffar du isär) dem [Hos 13:3],
    som vax smälter för eld [Mika 1:4].
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte],

     4men de rättfärdiga – de gläder sig.
De [rättfärdiga] fröjdar sig inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte, i hans närvaro],
    de jublar i glädje!
5Sjung till Gud (Elohim),
    sjung [och spela] lovsånger till hans namn.
Bana väg för (höj upp en sång till) honom
    som rider [far] fram genom öknarna (ökenvidderna, på stäpperna – hebr. arabah),
    hans namn är Herren [ordagrant: "i Jah, hans namn"].
Jubla (triumfera, hoppa av glädje) inför honom. [Jah, som är en kortare form av Jahve, betecknar att han alltid har existerat. Gud ledde Israels folk genom öknen med både eldstoden och molnstoden, och han leder även i dag sitt folk med den helige Ande. Versen har sin parallell med vers 34. Det är inte stormguden Baal som far fram i öknarna och rider på molnen – Gud gör det, se 5 Mos 33:26; Jes 19:1. Nu kommer en närmare anledning till sången och glädjen:]
6En fader för de faderlösa
    och en änkornas försvarare (försvarsadvokat, domare)
    är Gud (Elohim) i sin heliga boning.
    [Han tar sig an de utsatta, för deras talan och dömer rättvist, se Jak 1:27; 4:11–12; 1 Tim 5:5.]
7Gud (Elohim) ger de ensamma ett hem [han inhyser/placerar dem i en familj]
    – för ut fångar (tjänare) i frihet (lycka, framgång, sång),
    men de som öppet trotsar (de som vänder sig bort; de som är envisa och gör uppror) [är ovilliga att förändras] får bo i öknen (en torr öde vildmark). [1 Tim 5:6]

Från Sinai till Sion – Gud går med sitt folk

8Gud (Elohim), när du drog ut framför ditt folk,
    när du marscherade fram i ödemarken … [Här avbryts meningen för att ge tid för eftertanke.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

[När Gud marscherade med sitt folk skedde följande:]
9Jorden bävade,
    ja, himlarna vräkte ner regn,
inför Gud (Elohim), Sinais Gud,
    inför Gud (Elohim), Israels Gud. [Dom 5:4–5]
10Gud (Elohim), du lät ett ymnigt regn falla över ditt utvalda folk (ditt arv),
    när de var trötta så gav du dem styrka (du helade dem).
11Din skara (din militärtrupp) fick bo där [i det utlovade landet Israel],
    du försörjde de fattiga (ödmjuka) i din godhet, Gud (Elohim).
12Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) talade sitt ord.
    En stor mäktig armé av kvinnor sprider (proklamerar) de glada nyheterna: [Syftar antagligen på alla kvinnorna som dansade och lovsjöng Gud under ledning av Mirjam efter segern över Egyptens armé, se 2 Mos 15:20.]
13"Kungarna som leder arméer flyr – de flyr!
    Kvinnorna hemma vid husen delar upp bytet.
14När ni ligger ner i era fårfållor [när ni är hemma i säkerhet, eller när ni är stilla],
    då ska ni glittra och glänsa i silver och glänsande guld [ni har fått ett stort segerbyte],
    ni ska vara helt övertäckta precis som duvorna täcks av sina vingar!"
15När den Allsmäktige (El Shaddaj) förskingrar kungarna där,
    som snö på Samon!" [Det finns ett berg som heter Samon nära Sikem (Shechem), se Dom 9:48. Detta område i Samarien får aldrig mycket snö och uttrycket skulle kunna motsvara något mycket ovanligt som "snö i Saharaöknen". Guds seger är oväntad och extraordinär. Etymologiskt kan ordet samon komma från, eller påminna om, ordet för "mörk". I kontrast till den vita rena snön så kan betydelsen i så fall vara: "mörka berg täckta i vit snö". Titeln "El Shaddaj" förekommer bara här och i Ps 91:1 i Psaltaren. Ordets ursprung är okänt, men kan komma från ordet för att förgöra (hebr. sadad). Den kopplingen skulle kunna finnas här i hur Gud som "förgör" förskingrar kungarna.]
16Berget Bashan [Hermon] är ett gudaberg [hebr. har elohim; även i betydelsen: ´ett upphöjt/majestätiskt berg´],
    ett berg med många (höga, rundade) toppar [bergskedjan i Golanhöjderna, med början i Hermon med dess toppar]. [Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. Berget Bashan syftar troligtvis på berget Hermon. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön. Hebreiska ordet bashan betyder också orm och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som "ormens plats". Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som "den siste av rafaéerna". Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se 5 Mos 3:8–11; Jos 12:4–5.]
17Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt)
    på berget [Sion, se Ps 48:3, 9] som Gud (Elohim) valt till sin boning?
    Ja, Herren (Jahve) ska bo där för alltid.
18Guds (Elohims) vagnar [för striden] är tiotusentals, tusen och åter tusen,
    Herren (Adonaj) är mitt ibland dem, i helighet som på Sinai.
    [Tankarna går till Egyptens militär med vagnar, se 2 Mos 14–15, men Guds härskara är större, se Ps 20:8; 2 Kung 6:15–17.]
19Du for upp i höjden [himlen], du tog fångar (du förde bort fångar i fångenskap),
    du tog emot gåvor bland människor,
    ja, även bland de upproriska (som vände sig mot dig), för att du, Herre Gud (Jah Elohim), skulle bo där [i Sion].
    [Versen citeras av Paulus i 2 Kor 2:14; Ef 4:8.]

Proklamation

20Välsignad är Herren (Adonaj) [låt oss knäböja inför honom, ja, inympas i honom – hebr. barach]!
    Dag efter dag bär han oss [som en börda; med vår börda – han som tar hand om sitt folk],
    Gud (El) [den Mäktige] är vår frälsning (räddning).

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Det hebreiska ordet för välsigna (barach) kan även betyda att knäböja och att inympa.]
21Vår Gud (El) är en Gud (El) som befriar (Vår Gud är frälsningens Gud),
    ja, hos Herren (Jahve), Herren (Adonaj) [den högste allsmäktige Guden]
    finns befrielse (räddning) från döden.
22Ja, han ska krossa (slå) sina fienders huvuden,
    den håriga kronan (skalpen) på den som går där i sin stora skuld. [Den håriga skalpen kan syfta på det barbariska eller demoniska utseendet på dessa fiender. Här kan man också ana ett uppfyllande av den urgamla profetian från 1 Mos 3:15.]
23Herren (Adonaj) säger: "Från Bashan [Hermon, ormens plats, se vers 15] ska jag föra tillbaka dem,
    föra dem tillbaka från havets djup [som ofta representerar kaos],
24så att din fot kan stampa (bada) i blod,
    och dina hundars tunga kan ta del av [äta, slicka blodet från] fienderna." [Upp 14:20; 19:17]

Segermarsch mot templet

25Man såg din segermarsch (din väg, resa, intåg), Gud (Elohim),
    segermarschen av min Gud (El), min kung, i helighet!
26Sångarna främst, instrumenten [musiker på strängade instrument] sist,
    i mitten unga flickor som spelar på tamburiner. [2 Mos 15:20; Dom 11:34; 1 Sam 18:6]
[Nu kommer en inbjudan att stämma in i lovsången:]
27Välsigna (prisa) Gud (Elohim) i den stora församlingen,
    Herren (Jahve) – från Israels källa.
    [Israels folk har sitt ursprung från Gud som är livets källa, se Ps 36:10.]
28Där [i segertåget, se vers 25] går Benjamin, som är minst, som erövrare [som den som slog fienden],
    Juda ledare i den stora skaran (ordagrant "en stor hög med stenar"),
    [tillsammans med] Zevoluns ledare och Naftalis ledare. [Saul var från Benjamins stam, som var den ringaste, se 1 Sam 9:21. Zevolun och Naftalis land motsvarar övre och nedre Galileen, det område som det profeteras att Jesus skulle verka i, se Jes 9:1.]
29Gud (Elohim) har befallt din styrka [att du ska vara stark – Israel],
    var stark, O Gud (Elohim).
Du som agerade (verkade) för oss
30från ditt tempel –
    upp till Jerusalem kommer kungar med gåvor till dig.
31Straffa (tillrättavisa) odjuret i vassen [Behemot, se Job 40:10, 16],
    tjurarnas hop och folkens kalvar. [Fientliga nationer liknas med farliga djur.]
Trampa ner dem som älskar silver,
    förskingra de folk som vill ha (finner nöje i) krig.
32De kommer med röda kläder (bronsartiklar) [eventuellt kan det betyda "högt uppsatta personer" eller "ambassadörer"] från Egypten,
    Kush [nuvarande Etiopien/Sudan] skyndar sig att sträcka fram sina händer.
    [För att prisa Gud eller skyndar hit för att ge gåvor.]

Avslutning

33Jordens riken, sjung till Gud (Elohim),
    spela till Herrens ära!

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

34Till honom som rider fram på himlarna, urtidshimlarna [se vers 5],
    där låter han sin röst höras, hans mäktiga röst.
35Ge Gud (Elohim) makten (erkänn att det är Gud som har kraften, makten och äran),
    vars majestät är över Israel, hans makt är i himlarna.
36Fruktad är du, Gud (Elohim), i din helgedom,
    du som är Israels Gud (El),
som ger makt och styrka åt sitt folk,
    lovad är Gud (Elohim).

Psalm 69 – Jag håller på att gå under

Psalmen är den längsta bönen om Guds hjälp och ingripande i hela Psaltaren. Bönen har flera olika teman: personliga problem, fiender, egen synd och hur Gud upplevs overksam och tillåter lidande. Här finns även en sektion med den lidande tjänaren (vers 8–13) som har profetiska undertoner och citeras av Jesus. I sig självt är inget av dessa teman ovanliga i Psaltarens böner, det speciella är att alla finns samlade i en lång bön. Psalmen visar hur komplext livet kan vara och hur alla dessa områden kan påverka.

Författare: David

Citeras:
Vers 6 citeras i Joh 15:25
Vers 10a citeras om Jesu uttalande i Joh 2:17
Vers 10b citeras i Rom 15:3
Vers 4 och 22, Jesu törst och vinättika, se Matt 27:34, 48; Mark 15:36; Luk 23:36; Joh 19:28–29
Vers 23–24 citeras av Paulus i Rom 11:9–10
Vers 26 citeras angående blodsåkern där Judas dog, se Apg 1:20

Struktur: Psalmen börjar med problem men avslutas i lovprisning.

1. Bön till Gud, vers 1–30
2. Individuell lovprisning, vers 31–34
3. Gemensam lovprisning, vers 35–37

691Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till liljorna (hebr. al-shoshannim) [en symbol för skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller ett sexsträngat instrument], av (till) David. [Ordet lilja/liljor används i fyra psalmer, se Ps 45:1; 60:1; 80:1.]
-

Bön om hjälp

[Den första sektionen, vers 2–30, ramas in av ordet "fräls".] 2Fräls (rädda) mig Gud (Elohim)
    för vattnen [bildligt för kaos] har kommit ända upp till halsen (nacken, själen – hebr. nefesh). [Hebr. nefesh beskriver en levande varelse och överästts med ordet själ. Psalmisten jämför sig själv med en hjälplös, drunknande man. Hela hans existens är i fara, se även Ps 105:18; Ords 23:2; Jona 2:6.]
3Jag har sjunkit djupt i dyn,
    utan fotfäste,
jag har hamnat på djupt vatten
    och en flodvåg översköljer mig.
4Jag är utmattad av mitt ropande (i bön),
    min strupe är uttorkad,
mina ögon sviker mig
    i min väntan efter Gud (Elohim).
5Fler än hårstråna på mitt huvud,
    är de som hatar mig utan orsak.
Många (starka, som ett vilddjur som knäcker ett ben i sin käke) är de som vill fullständigt släcka ut (tysta) mig,
    som attackerar med sin lögn.
Vad jag inte stulit
    måste jag nu ersätta det?
6Gud (Elohim) du känner till, vet allt, om min dårskap.
    Mina överträdelser är inte dolda för dig.
7Må de som sätter sitt hopp till dig, inte skämmas för min skull,
    Herre (Adonaj), Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Låt inte dem som söker dig hamna i förvirring genom mig,
    Israels Gud (Elohim).
8För din skull har jag utstått hån,
    förvirring har täckt mitt ansikte.
9Jag har blivit en främling för mina bröder,
    som en främling för min mors söner.
10Nitälskan (en djup passion och kärlek) för ditt hus har ätit upp (förtärt) mig,
    och smädelserna från dem som smädar dig har fallit över mig.
11När jag grät och fastade (utgöt min själ – hela min person),
    blev det till smädelse för mig (hånade de, gjorde de sig lustiga över min längtan efter dig).
12Jag klädde mig i sorgdräkt (säckklädnad),
    men jag blev som ett ordspråk för dem.
13De som sitter i portarna [inflytelserika, "fint folk"] pratar (skvallrar) om mig
    och jag är ämnet för dryckesvisorna bland dem som dricker sig druckna [de på samhällets botten].
[I detta stycke, vers 14–19, finns femton imperativ efter bönen "svara mig" i vers 14.] 14Men jag låter mina böner gå till dig, Gud (Jahve),
    i nådens tid [då Gud välkomnar, accepterar, villkorad nåd – hebr. ratson, se 3 Mos 1:4.]
Gud (Elohim) i din stora nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed) svara mig
    med sanningen om din frälsning (med sanningen som befriar).
[I denna vers finns både villkorad nåd (hebr. ratson) och kärleksfull omsorgsnåd (hebr. chesed). Genom hela Bibeln hör nåd och sanning ihop. De finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Den sista delen klingar likt Jesu uttalande i Joh 8:32: sanningen ska göra er fria!]
15Rädda (ryck bort) mig från dyn och låt mig inte sjunka,
    låt mig bli befriad från dem som hatar mig, upp ur de djupa vattnen.
16Låt inte flodvågen dränka mig;
    låt inte djupet svälja mig;
    låt inte slukhålet stänga sin mun över mig!

17Svara mig, Herre (Jahve),
för din nåd (kärleksfulla omsorg) är god;
i enlighet med din stora barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd).
Vänd ditt ansikte till mig,
18och dölj (göm) inte ditt ansikte för din tjänare.
[Att dölja sitt ansikte betyder att ignorera, se Ps 13:2; 51:11, eller ännu starkare att avvisa, se Ps 30:8; 88:14]
För jag är i nöd,
svara mig med hast (fort).

19Kom till (nära) min själ (mitt liv, hela min person), återlös den,
    betala lösensumman för mina fienders skull.
20Du känner till (vet allt om) mina förebråelser,
    min skam och min förvirring.
Dina motståndare finns alla inför dig;

     21förakt har brutit ner mitt hjärta och jag är svårt sjuk.
Jag söker efter någon som kan visa medlidande,
    men där finns ingen, och efter tröstare, men fann ingen.
22De har lagt gift (galla, bitterhet) i min mat
    och i min törst gav de mig vinättika att dricka. [Hebr. rosh används för gift, ofta framtaget från en växt (Hos 10:4; Amos 6:12) eller ormgift, se 5 Mos 32:33; Job 20:16. När Jesus hänger på korset erbjöds han först galla för att mildra lidandet, vilket han nekade (Matt 27:34). Sedan erbjuds han surt vin som han tog, vilket förlängde lidandet, se Joh 19:29.]
23Låt deras bord framför dem bli en snara,
    och deras frid (säkerhet, trygga förhållanden) bli en fälla för dem.
24Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
    och låt deras höfter skaka.
25Utgjut din harm över dem
    och låt din brinnande vrede hinna ikapp dem.
26Låt deras läger bli öde,
    låt ingen få bo i deras tält.
[Nu ges orsaken till varför psalmisten ber som han ber. Här finns likheter med Job och den lidande tjänaren i Jes 53:3–5.] 27För de förföljer honom som du har slagit
    och de talar illa om (mild förbannelse) den som du har sårat.
28Ge dem (addera) överträdelse till deras överträdelser
    och låt dem inte komma in i din rättfärdighet.
29Låt dem raderas ur Livets bok
    och låt dem inte bli upptecknade bland de rättfärdiga.
30Jag är plågad och i smärta,
    låt din frälsning (räddning), Gud (Elohim), beskydda mig (sätta mig på en hög plats).

Individuell lovprisning

31Låt mig prisa Herrens (Elohims) namn med sång (hebr. shir)
    och upplyfta honom med tacksägelse.
32Det ska behaga Herren (Jahve) mer än [ett offer av] en oxe [hebr. shor, snarlikt med sång i vers 31]
    eller [en fullvuxen] en tjur med horn och klövar. [3 Mos 11:3]
33De ödmjuka (betryckta, fattiga) ska se det och vara glada.
    [Att offra oxar var dyrt.]
    Ni som frågar efter (söker, tar er tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Elohim) – ja, era hjärtan ska återupplivas.
34För Herren (Jahve) lyssnar till de fattiga och behövande,
    och försmår inte dem som är fångar (i fångenskap).

Gemensam lovprisning

35Låt himlarna och jorden prisa honom,
    havet och allt som rör sig däri.
36För Gud (Elohim) ska frälsa Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och åter bygga upp Juda städer.
Sedan ska de bo där och besitta det [Sion – Jerusalem, se Ps 48:13; 102:14].

     37Hans tjänares barn ska ärva det
    och de som älskar hans namn ska bo där.

Psalm 70 – Skynda dig Herre!

Psalm 70 är en brådskande bön. Psalmen är kort, något som förstärker angelägenheten och behovet av Guds ingripande nu på en gång! Varje rad består av en vädjan till Gud. I kontrast till andra psalmer har den inte en avslutande lovprisning. De judiska skrivare som kopierade manuskripten måste ha blivit förvånade över psalmens form och korthet. Flera hebreiska manuskript kombinerar Psalm 70 och 71 till en längre psalm. Något som också är speciellt är kopplingen till Psalm 40. Innehållet återfinns i en lite modifierad form i avslutningen där, se Ps 40:14–18. Det är omöjligt att veta vilken av dessa texter som kom till först, men eftersom samlingen med psaltarpsalmer har med dem båda kan det vara värdefullt att se psalmen i sitt sammanhang. Placeringen av Psalm 70 här mellan Psalm 69 och 71 som är två långa psalmer som båda avslutas med lovprisning, förstärker angelägenheten och nöden.

Citeras: Vers 6 i Matt 5:3

Författare: David

Struktur: Psalmen har ett kiastiskt mönster:

A Vädjan – skynda till undsättning, vers 2
  B Nuvarande situation, vers 3–4
    C Världen som den är tänkt att vara, vers 5
  B´ Nuvarande situation, vers 6a
A´ Vädjan – skynda till undsättning, vers 6b

701Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av (till) David, för att minnas (komma ihåg). [Till påminnelse för att få Guds uppmärksamhet.]

[Frasen "för att minnas" finns bara i öppningen här och i en annan psalm, se Ps 38:1.]
-
2Gud (Elohim), rädda (ryck bort; lyft) mig,
    Herre (Jahve), skynda till min hjälp! [I parallellversen i Ps 40:14 finns ett inledande verb ratsah som översätts "Visa välvilja". Första versen är korthuggen, vilket visar på desperationen i bönen. I Ps 40:14 används Jahve två gånger, medan här är första referensen till Gud Elohim och den andra Jahve.]
3Må de skämmas och bli generade som står efter mitt liv (själ – hebr. nefesh).
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig) vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
4Må de vända tillbaka i skam,
    de som säger: "Haha, haha" (driver med mig; hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje).
5Låt alla dem som söker dig fröjdas och vara glada i dig.
Låt dem som älskar din frälsning oavbrutet säga: "Låt Gud (Elohim) bli stor."
6Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud].
Gud (Elohim), skynda dig till mig,
    du är min hjälp och min befriare,
Herre (Jahve), dröj inte! [Psalmen börjar och slutar på samma sätt och använder samma hebreiska vokabulär i vers 1 (ezrah choch – till min hjälp skynda) och här i vers 6 omvända ordföljden (choch ezri – skynda till min hjälp). Psalmens sista ord är "dröj" (hebr. achar) som beskriver någon som går i tjära och därför blir fördröjd.]

Psalm 71 – Hela livets Gud

Flera hebreiska manuskript sätter ihop Psalm 70 och 71 till en psalm. Båda är böner om hjälp, men de har också olikheter. Psalm 70 är kortfattad och rakt på sak medan Psalm 71 är mer reflekterande. Vers 9, 17 och 18 talar om ålderdomen. Det är inte en desperat bön utan snarare en eftertänksam bön av någon som levt ett helt liv och förtröstat på Guds trofasthet.
    Ett nyckelord är Guds rättfärdighet som nämns i vers 2, 15, 16, 19 och 24. Ett annat tema är tid. Psalmen berör alla livets stadier – ungdom, medelålder och ålderdom. Vers 18 indikerar att psalmisten är mitt i livet och förtröstar på Gud även när han blir gammal och grå. Redan i första versen, med ordet "aldrig" (hebr. olam) finns tidsbegreppet med. I vers 17–19 används ordet "ända till" (hebr. ad) fyra gånger och mynnar ut i att Guds rättfärdighet når ända till den högsta himlen. Psalmens slutsats är att Guds rättfärdighet kan proklameras i livets alla åldrar och skeenden.

Flera tidigare psalmer citeras:

Vers 1–3 nästan exakt från Ps 31:2–4
Vers 5–6 innehållsmässigt från Ps 22:10–11
Vers 11 från Ps 22:2
Vers 12–13 liknar Ps 35:22; 38:22; 40:14–15
Vers 18 har tankar från Ps 22:22, 30–31
Vers 24 från Ps 35:4, 26; 40:15

Författare: inte angiven, men mycket av materialet är hämtat från psalmer som har David som författare, se Ps 22:1; 31:1; 35:1; 38:1; 40:1. Den grekiska översättningen Septuaginta anger David som författare, men även att Jonadav har varit med och sammanställt psalmen.

Struktur:
1. Du har alltid varit mitt hopp, vers 1–8
2. Oro för framtiden, vers 9–11
3. Bön, vers 12–18
4. Lovprisning, vers 19–24

[Av David. Av Jonadav och de första som togs tillfånga.] [Ovan är ett tillägg i den grekiska översättningen Septuaginta som inte finns i den hebreiska texten. Psalm 71 är den första psalmen sedan Psalm 33 som inte har en inledning i den hebreiska texten. Psalm 43 saknar också inledning, men hör tydligt ihop med Psalm 42 med gemensam refräng som återkommer i båda psalmerna. Liknande strukturella samband finns mellan Psalm 9 och 10. Psalm 71 och 70 hör ihop, men inte lika tätt som 9-10 och 42-43. Eftersom flera hebreiska manuskript kombinerar dessa två psalmer är det naturligt att det inte finns en inledning. Det är också förståeligt hur de grekiska översättarna lade till David som författare, eftersom mycket av materialet kommer från andra psalmer som David författat. Hänvisningen till Jonadav pekar på att psalmen sammanställdes efter exilen i Babylon.]
-

Du har alltid varit mitt hopp

711I dig, Herre (Jahve), har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet),
    låt mig aldrig komma på skam (skämmas). [Ps 31:2]
2Rädda (ryck bort; lyft upp) mig genom din rättfärdighet, befria (bered en flyktväg för) mig;
    vänd ditt öra (lyssna noga) till mig och rädda (fräls) mig. [Ps 31:3]
3Var min beskyddare och tillflykt,
    en stark befäst borg där jag kan bo (komma gång på gång och vara trygg).
Du har befallt (har bestämt dig för) att rädda mig,
    för du är min klippa [höga och ointagliga bergskam] och min borg (fästning). [Ps 31:4]
4Min Gud, befria mig från den orättfärdiges hand (den ondes grepp),
    rädda mig undan den grymma förtryckaren genomsyrad av ondska. [Ordagrant "den syrade mannen". Det är jästen som gör att hela degen jäser och blir syrad. Ordet målar upp en bild av en rakt igenom grym man som är helt genomsyrad av ondska. Genom hela Bibeln är jäst en bild på ondska, se t.ex. 1 Kor 5:8.]
5För du är mitt hopp (den som gett och ger mig framtidstro),
    Herre (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt), Herre (Jahve, Guds namn),
min förtröstan (trygghet) ända från min ungdom. [Vers 5 är fint strukturerad. Den ramas in av två substantiv som är synonymer och centralt finns Herren Gud – Adonaj JHVH. Hopp (hebr. tikvah) handlar om det som vi ser fram emot. Förtröstan (hebr. mibtach) om personen vi ser till för vårt hopp.]
6Du har varit mitt stöd (du har upprätthållit mig) från moderlivet [redan innan jag föddes ända fram tills nu],
    ja, du förlöste mig från moderlivet.
Min lovsång (tillbedjan, tacksägelse, glädje) är ständigt i dig.
7Jag är som ett tecken för många [något människor förundras över, en varning, något olycksbådande],
    men du är mitt starka beskydd.
8Min mun är fylld med ditt lov
    och med din ära hela dagen.

Oro för framtiden

9Kasta inte bort mig när jag blir gammal,
    när min styrka veknar (på grund av hög ålder),
överge mig inte.

10För mina fiender talar emot mig,
    de som söker efter mitt liv (min själ) smider konspiratoriska planer
11och säger: "Gud har övergett honom,
    jaga honom och ta fatt honom för ingen kommer att rädda honom."

Bön

12Gud (Elohim), var inte långt borta,
    min Gud (Elohim), kom snabbt (fort) till min räddning.
13Låt dem skämmas och förtäras,
    de som är ute efter mitt liv (min själ).
Låt dem övertäckas med förakt och förvirring,
    de som söker min ofärd (undergång). [Vers 12–13 är tematiskt och rent fysiskt psalmens centrum. Ordet "skämmas" (hebr. bosh) återfinns i första och sista versen, och här i vers 13.]

Förtröstan och lovprisning

[Bönen övergår nu till lovprisning:] 14Men jag (för min del), jag vill vänta (ivrigt hoppas) oavbrutet
    och prisa dig mer och mer.
15Min mun ska förkunna (räkna upp, skriva om – hebr. safar)
    din rättfärdighet (rättvisa, trofasthet)
        – hela dagen [alltid, ständigt]
    din frälsning,
för jag vet inte antalet (numren; kan inte skriva – hebr. sefora). [Sista frasen kan översättas "jag vet inte numren" (av alla dagar, se Ps 40:6) eller "jag kan inte skriva". Det kan syfta på det som sagts och syftar då på storheten i Guds rättfärdighet och frälsning, eller framåt på vers 16 och alla Guds gärningar och rättfärdighet.]
16Jag ska komma med dina mäktiga gärningar, Herre (Adonaj), Gud (Jahve).
    Jag ska komma ihåg din rättfärdighet, din ensam (exklusiva rättfärdighet).

17Gud (Elohim) du har undervisat mig från min ungdom
    och ända tills nu [till denna dag som idag är] berättar jag om dina underbara gärningar.
18Så även när jag blir gammal och grå [ska jag fortsätta att göra det].
    Gud (Elohim), överge mig inte,
ända tills dess att jag berättat om din starka arm för nästa generation,
    om din makt till alla (generationer) som kommer

     19och din rättfärdighet, Gud (Elohim), som når ända till [högsta] himlen [singular]. [Vers 17–19 kopplas ihop med hebr. ad som används fyra gånger och översätts "ända till/tills/när".] Du har gjort stora ting Gud (Elohim),
    vem är som du (vem kan jämföras med dig)?
20Du lät mig se (få uppleva) många bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) [plural]
    och mycket ondska (lidande) [plural],
du ska återuppliva oss igen,
    från jordens djup ska du låta mig komma upp igen.
21Låt min storhet öka (upprätta mig igen, ära mig stort)
    och vänd dig om (omslut mig) och trösta mig (känn min smärta, agera och vänd min sorg till hopp). [Ordet "storhet" används ofta om Guds storhet, se Ps 145:3. Det kan vara anledningen till att den grekiska översättningen Septuaginta skriver "Låt din storhet öka" och förtydliga att det inte är en högmodig bön om egen storhet utan syftar på "de stora ting Gud gjort", se vers 19. Storhet och stor har samma hebreiska rot. Denna bön om återupprättelse hör också ihop med psalmens genomgående bön att inte komma på skam, se vers 1, 13 och 24. De två sista verben är rika på innebörd. Hebreiska savav betyder att återvända, cirkla runt och omsluta. Det sista ordet nicham, som ibland översätts "ångra" betyder både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Psalmisten ber att Gud ska känna med honom, men också komma och ge hopp, tröst och räddning, se 1 Mos 6:6; Ps 23:4.]
22Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig med nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar]
    för din sanning, min Gud (Elohim).
Jag ska sjunga ditt lov med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2]
    Israels Helige.
23Mina läppar ska jubla (triumfera, ropa i glädje), när jag sjunger ditt lov,
    hela min varelse (min själ), som du har återlöst (befriat).
24Ja, min tunga ska dagen lång tala om (lågmält begrunda) [Jos 1:8] din rättfärdighet,
    eftersom de fick skämmas (de bleknade; de blev konfunderade),
    eftersom de blev förödmjukade (de rodnade; de blev generade)
    [de hamnade i förvirring och skam dessa] som försökte skada mig.

Psalm 72 – Kungen och kungars kung

Psalm 72 är en passande avslutande psalm för Psaltarens andra bok (Psalm 42-72). Oväntat handlar inte psalmen om David, som nämnts i inledningen på många av psalmerna i denna bok, istället är fokus på Messias – kungars kung och Davids son.

Författare: Salomo

Struktur:
1. Bön till Gud för kungen, vers 1–4
2. Bön om långt liv och välgång i landet, vers 5–7
3. Bön om internationellt erkännande, vers 8–11
4. Kungens gärningar, vers 12–14
5. Må han leva, vers 15–17

Avslutande lovprisning, vers 18–20

721Av (för) Salomo. [Psalmen är en bön för kungen. Titeln "av Salomo" kan även översättas "för Salomo", och då är det också en bön skriven för Salomo och efterkommande kungar. Bönen återspeglar idealbilden av en kung. Den beskriver enligt judisk tradition hur Messias, och enligt den tidiga kyrkans tradition hur Jesus, ska regera i tusenårsriket.]
-
Gud, ge konungen dina domar (förmågan att döma rättvist),
    ge konungasonen din rättfärdighet (låt honom bli kvalificerad för sitt uppdrag).
2Han ska döma ditt folk med rättfärdighet (rättvist),
    och låter dina betryckta (de ödmjuka) få rättvisa domar.
3Bergen ska ge (bära, berätta nyheten om) frid åt folket,
    och höjderna rättfärdighet. [Bergen och höjderna är poetiskt personifierade som budbärare som kommer med frid, det hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden.]
4Han ska försvara de betryckta i folket (skipa rätt),
    han ska befria de fattigas barn (de som är nödställda)
    och krossa förtryckaren.
5Människor ska frukta dig (tillbe dig i vördnad),
    så länge solen och månen finns kvar,
    generation efter generation.
6Han ska vara som regnet som kommer ner på det nyslagna gräset
    [då skörden bärgats och rötterna är som mest känsliga för torka],
    som regnskurar (våg efter våg av stilla strilande regn) som vattnar jorden.
7I hans dagar [då Jesus regerar i tusenårsriket] ska den rättfärdige blomstra
    och det ska vara stor frid (välsignelser på alla områden)
    så länge månen finns i skyn.
8Han ska härska från hav till hav,
    från floden till jordens ändar.
9Öknens (ödemarkens) folk ska böja knä för honom,
    hans fiender ska slicka stoftet.
10Kungarna från Tarshish och avlägsna kuster [i väst]
    ska komma med gåvor.
Kungarna från Saba [hebr. Sheba; nuvarande Jemen eller Aksum i Etiopien] och Seva [i öst]
    ska bära fram gåvor.
11Ja, alla kungar ska falla ner inför honom,
    alla hednafolk ska tjäna honom.
12Han ska befria den nödställde som skriker (ropar efter hjälp),
    och den förtryckte som inte har någon hjälpare (ingen som försvarar honom).
13Han ska känna medlidande med de nödställda (de som lider),
    han ska frälsa deras liv (rädda deras själ, ande).
14Han ska återköpa deras liv från förtryck och våld,
    deras blod ska vara dyrbart i hans ögon.
15Må han leva [länge leve Konungen] och må man offra
    guld från Saba (hebr. Sheva) till honom [vers 10].
Må man ständigt vädja till (falla ner i bön inför) honom
    och välsigna (falla ner och ge gåvor till) honom hela dagen lång.
16Må säden växa rikt i landet,
    ända upp till bergens toppar.
Må dess frukt vaja som Libanons skogar [cederträd]
    och städernas folk blomstra som markens örter.
17Må hans namn [kungen] leva för evigt,
    må hans namn blomstra så länge solen skiner.
I honom ska man välsigna sig,
    alla hednafolk ska prisa honom salig. [1 Mos 12:3]
-

Avslutande lovprisning

[Den andra boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 3 och 4, se Ps 41:14; 89:53; 106:48.] 18Välsignad är Herren Gud (Jahve Elohim),
    Israels Gud (Elohim) som ensam gör under!
19Välsignat är hans härliga Namn för evigt.
    Må hans ära [närvaro] fylla hela jorden!

Amen och amen.
-
20Slut på Davids, Ishais sons, böner. [Detta är ett tillägg som inte heller hör till Psalm 72, men som avslutar den andra boken. Eftersom Psaltaren är så pass omfattande fick den inte plats på en skriftrulle utan delades ofta upp på två. Den första innehöll Psalm 1-72 och den andra Psalm 73-150. Detta tillägg har troligen att göra med att detta avslutar den första skriftrullen som främst har psalmer med David som författare. Det finns även fynd med andra sammanställningar av psalmer, troligtvis för andra syften, på liknande sätt som vi idag också sammanställer olika sångböcker.]

TREDJE BOKEN (Psalm 73-89)

Den tredje boken i Psaltaren består av 17 psalmer, Psalm 73-89.

Psalm 73 – Varför har de gudlösa framgång?

Psalmen tar upp mysteriet med hur onda människor till synes kan ha bekymmerslösa och framgångsrika liv. Här, liksom i Psalm 1 och Psalm 2, har de gudlösa en framträdande roll. Ordet för god, hebr. tov, ramar in psalmen, se vers 1 och 28. Detta ger oss den första ledtråden till svaret på denna fråga: Guds perspektiv och hans godhet. Till en början är psalmisten på hal mark (vers 1–3), medan de onda verkar vara säkra (vers 4–12). Men i slutet på psalmen är situationen omvänd: de onda halkar (vers 18–20) och psalmisten står stadigt (vers 21–28). Detta förstärks även i hur de lidande begreppen speglas: "nöd/för svårt" (vers 5a och 16) och "plågas" (vers 5b och 14).

Författare: Asaf

Struktur: Det hebreiska ordet ak, översatt "ja", delar upp psalmen i tre delar vid vers 1, 13 och 18. Vers 1–12 beskriver problematiken i tolv rader; vers 13–17 är en vändpunkt; följt av lösningen i tolv rader. Psalmen talar om förvirring och tvivel, och gör det på ett mycket strukturerat sätt.

En psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83.]
-

Jag snavar – de ogudaktiga tycks stå säkert

731Ja (sannerligen), Gud (Elohim) är god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.

2Men när det gäller mig [här kommer min personliga berättelse]:
    min fot höll nästan på att snava,
    mina steg for undan under mig [de var nära att slinta],
3för jag var avundsjuk på de arroganta (högmodiga)
    när jag såg de ondas (de ogudaktigas) framgång [välgång på alla områden].
4För de lider inga kval när de dör (de slipper hinder och plågor fram till sin död)
    och deras kropp är välmående (deras hull ser välnärt, fett och fylligt ut).
5De drabbas inte av mänsklig nöd (svårighet, oro, misär, sorg – hebr. amal) [som vanliga dödliga]
    och de plågas inte som andra människor [ordagrant: som människa rörs/nås/slås de inte heller].
6Därför omsluter högfärd (arrogans, högmod, stolthet) dem som en halskedja,
    våld omger dem (sveper in dem) som en klädnad [mantel].
7Deras ögon sticker fram (buktar ut) ur fetman,
    de har gått bortom sitt hjärtas föreställningar (de har mer än deras hjärta kan önska; deras fantasier har ingen gräns).
8De hånar (bespottar, hädar, förlöjligar) och talar [öppet] om (hotar med) ondskefullt förtryck,
    överlägset talar de [som om det inte fanns någon Gud].
9De har satt (ställt) upp sin mun [öppnat sitt gap] mot himlarna,
    och deras tunga vandrar (far) fram över jorden.
    [De talar mot bättre vetande, mot Gud själv och deras skvaller sprider sig gränslöst.]
10Därför återvänder hans folk hit [till dessa ogudaktiga förtryckare]
    och suger (tömmer) i sig vatten i mängd (i fulla drag).
    [Kan också tolkas som att Guds folk gråter.]
11De säger: Hur kan Gud (El) veta [hur har Gud känt till och varit intimt förtrogen med detta]
    och har den Högste (Elion) [någon] kunskap?
12Se, sådana är de onda,
    de gör det alltid enkelt för sig och samlar rikedom på hög (i lugn och ro förökar de ständigt sin rikedom).

Vändpunkten

13Ja (sannerligen), förgäves har jag bevarat mitt hjärta rent
    och tvättat mina händer i oskuld.
14För jag plågas (jag har blivit slagen) hela dagen och fått
    min [dagliga ranson av] tuktan varje morgon.
15Om jag hade sagt: Så [här] vill jag förkunna [återge/resonera/uttala mig om detta],
    se, då skulle jag ha förrått en generation av dina barn (svikit dina söners släkte).
16Och när jag funderade för att förstå (försökte begripa; bli intimt förtrogen med) detta,
    var det för svårt (hebr. amal, se vers 5) för mig [i mina ögon],
17till dess jag gick in i Guds (Els) helgedom
    och förnam (insåg; kunde urskilja) deras slut [de ondas och de ogudaktigas öde].

Deras fasader faller – jag står fast

18Ja (sannerligen), på hala platser ställer du dem (du ställer dem på det hala),
    du har störtat dem i fördärvet [de har fallit för sina egna lögner].
19Hur blev de inte ödelagda på ett ögonblick,
    de förgicks (rycktes bort) – fick en ände med förskräckelse (det slutade i katastrof) [plötslig död].
    [Hes 26:21; Job 18:14]
20Liksom när man vaknar upp ur en dröm, ska du, Herre (Adonaj)
    – när du står upp –
    förakta deras skuggbilder (yttre sken; illusioner) [som om de vore fantasier].
21När mitt hjärta visar sig vara bittert [när jag blir sur och snarstucken]
    och det sticker till i mina njurar [när jag känner ett styng i mitt inre],
22då är jag brutal (vettlöst oförnuftig) och okunnig.
    [När det gäller mig så är jag då utan personlig vetskap eller kännedom.]
    Jag har varit som boskap [plural; som en stum och vilsen boskapsflock] inför dig.
23Men nu är jag alltid hos dig,
    du håller mig i min högra hand [och har så gjort hela tiden].
24Du vägleder mig med ditt råd [du leder mig fram enligt din plan],
    du tar sedan emot mig med ära (efteråt tar du med mig i härlighet).
25Vem har jag i himlarna [utom dig]?
    Och förutom dig finns det ingenting jag [någonsin] önskar (har nöjt mig med; glatt mig åt) [här] på jorden.
    [Himlarna/jorden är en s.k. merism – Gud är det viktigaste av allt i hela universum!]
26När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp,
    är Gud (Elohim) mitt hjärtas klippa och min del (min lott som tilldelats mig) för evigt.
27För se, de som är långt borta från dig ska gå förlorade [de vandrar bort och försvinner].
    Du förgör alla dem som [lättsinnigt – likt en sköka] är otrogna mot dig.

28Men när det gäller mig så är det gott (hebr. tov) att vara nära (dra mig nära; närma mig) Gud (Elohim).
    Jag har gjort Herren Gud (Adonaj Jahve) till min tillflykt [jag sätter mig hopp och min förtröstan till honom].
    Jag ska förkunna (återge, resonera, uttala mig) [se vers 15] om alla dina verk. [Frasen "vad gäller mig" (hebr. va ani) är identisk med inledningen i vers 2 och återfinns även i vers 22 och 23.]

Psalm 74 – Vad står fast?

Psalmen beskriver hur templet i Jerusalem har attackerats och förstörts, se vers 3–7. Hela psalmen uttrycker en frustration över hur Gud upplevs vara långt borta. Samtidigt klargör psalmisten en tro på Guds ingripande från vers 10 och framåt, där en blandning av vetskapen om Guds förmåga, och en undran varför Gud inte agerar, genomsyrar texten. Psalmen slutar som den börjar. Gud verkar långt borta. Psalmen är en lektion i att ibland dröjer bönesvaret. Det finns dock hopp – Gud har verkat tidigare, se vers 12–17, och han kommer att gripa in.

Bakgrund: Psalmen beskriver en attack mot Jerusalem och templet. Historiskt passar händelserna in på det som skedde kring första templets förstörelse 586 f.Kr., men även Egyptens kung Shishaks attack och plundring av templet omkring 930 f.Kr., se 2 Krön 12:4, 9.

Författare: Asaf

Struktur:
1. Varför, vers 1–11
2. Gud har verkat tidigare, vers 12–17
3. Försvara dig Herre, vers 18–23

741En sång med visdom [hebr. maskil – en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång"]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83.]
-

Varför

Varför, Gud (Elohim), har du övergett oss (tycks det som) för alltid?
    [Ordet i hebreiskan är uttryck mer för en känsla än ett faktum av väldigt lång, oändlig tid]
    Varför är din rykande vrede vänd mot din fårhjord (flock av småboskap) på bete?
[Första sektionen inleds och avslutas med frågan "varför", se vers 11.]
2Kom ihåg din församling som du friköpt (hebr. kana) i forna tider,
    stammarna som du återlöst som ett arv,
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] där du bodde.
    
3Lyft upp dina steg (gå) till dessa eviga ruiner.
    En fiende har gjort allt detta onda mot helgedomen.
[Vers 4–9 beskriver hur templet i Jerusalem förstörs:]
4Dina motståndare har vrålat inuti din mötesplats.
    Där har de satt upp sina egna tecken (fälttecken, flaggor) som tecken. [Guds mötesplats är arken i det allra heligaste längst in i tabernaklet, dit fick ingen gå in utom översteprästen en gång om året. Mötesplatsen kan även syfta på rökelsealtaret precis utanför förhänget till det allra heligaste som stod längst in i det heliga där prästerna tjänstgjorde dagligen. Oavsett exakt var så är betydelsen att de har vanhelgat templet. Ordet för tecken syftar troligtvis på militära fältflaggor, se 4 Mos 2:12. Samma ord används i vers 9 i samband med profeter. Guds närvaro uppenbarades genom profeterna, se Jes 38:7–8; 20:3.]
5Det verkade som om yxor höjts
    bland tätt stående träd (tät träddunge).
    [Templets förstörelse liknas vid hur skogshuggare fäller träd.]
6De slår ner alla snidade verk där
    med yxa och hammare.
    [Vandaliserar och förstör alla ornament i templet.]
7De har satt ditt tempel i brand och bränt ner det till grunden.
    De har vanhelgat boplatsen för ditt namn.
8De säger i sina hjärtan: Låt oss fullständigt fördärva.
    De har satt eld på alla Guds (Els) mötesplatser i landet.

9Vi kan inte se våra tecken [samma ord som i vers 4].
    Ingen profet finns mer
    och ingen ibland oss som vet för hur länge. [Versen kan antyda viss ironi. Före och direkt efter år 586 f.Kr. när templet förstördes av Babylonierna profeterade Jeremia om att fångenskapen skulle vara i 70 år, se Jer 25:11.]
10Hur länge, Gud (Elohim), ska dina motståndare få häda?
    Ska dina fiender få smäda ditt namn för evigt?
11Varför drar du undan (tillbaka) din hand, ja, din högra hand (makt)?
    Dra fram den ur manteln [den ficka i famnen där manteln är dubbelvikt] – fullända (stoppa, förgör) [fienderna]! [Herrens högra hand är en symbol på Guds egen omnipotenta, allsmäktiga styrka. Här önskar psalmisten att Gud öppet ska visa sin styrka.]

Gud har verkat tidigare

12Men Gud (Elohim), min kung sedan urminnes tid,
    som arbetar [kontinuerligt] med frälsning på jorden (i hela världen).
13Du delade havet [Röda havet] med din styrka.
    Du krossade sjömonstrens (hebr. tannin) [drakarnas] huvuden på (mot, i) vattnet. [Ordet används om stora havsdjur, se 1 Mos 1:21. Här syftar det på farao och Egyptens ledare.]
14Du krossade Leviatans [sjöodjurets, se Job 41:1] huvuden
    och gav honom till mat åt öknens inbyggare.
15Du öppnade källor och bäckar.
    Du torkade ut ständigt rinnande floder.
16Dagen är din, natten är också din.
    Du har skapat ljusbärare [ljus; stjärnor, månen, se 1 Mos 1:14] och solen.
17Du har utstakat alla jordens gränser.
    Du har skapat sommar och vinter.

Försvara dig Herre

18Kom ihåg detta, hur fienden har hånat Herren (Jahve)
    och hur dåraktiga människor har smädat ditt namn.
19Låt inte din turturduvas liv (själ) bli given till vilddjuren.
    Glöm inte bort dina plågades liv för alltid (som det känns). [Samma ord som i vers 1.]
20Betrakta (respektera, akta) förbundet;
    eftersom de mörka platserna i landet är fulla av ondskans inbyggare.
21Låt inte de förtryckta falla tillbaka i skam (förvirring).
    Låt den fattige och förtryckte prisa ditt namn.
22Res dig upp, Gud (Elohim)! Plädera för din egen skull (försvara din egen sak).
    Kom ihåg hur dårarna smädar dig hela dagen lång.
23Glöm inte bort rösten (ljudet, larmet) från dina fiender,
    deras uppror (kaoset bland dem som reste sig upp emot dig) som fortsätter att stiga (öka utan avbrott).

Psalm 75 – På ditt sätt och i din tid

Psalm 75 är en passande uppföljare till Psalm 74. Nu ges svaret på hur länge motståndarna ska få häda och när Gud ska gripa in. Genom hela denna psalm talas det om olika horn, de ondas och de rättfärdigas. Horn är en bild på makt. Att få sitt horn upphöjt är att vinna makt eller så tillskansar man sig makt genom att själv höja sitt horn. På motsvarande sätt är ett nedsänkt eller avhugget horn förlorad makt.

Författare: Asaf

Struktur: Vers 3–8 formar en kiasm. Genom psalmen växlar vem som talar. Den inleds med att församlingen tackar Gud och växlar sedan till Guds röst.

1. Församlingen tackar Gud, vers 2
2. Gud talar, vers 3–4
3. Ett ord till de arroganta, vers 5–10
4. Avslutande ord, vers 11

751Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Fördärva (ödelägg) inte. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Asaf, en sång. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83.]
-
[Församlingen:]
2Vi har tackat (prisat, hyllat och erkänt) dig, Gud (Elohim),
    vi har tackat (prisat, hyllat och erkänt),
och ditt namn var nära (på ett personligt sätt, som en vänskapsrelation),
    våra läppar har talat om dina underbara gärningar.
[Gud talar:]
3När jag bestämmer en särskild tid,
    ska jag själv döma med rättvisa.
4Då ska jorden och alla invånare som finns på den upplösas (smälta).
    Jag själv håller fast dess pelare [upprätthåller jorden]. [Bara Fadern vet tidpunkt för domen, se Matt 24:36. Så länge Gud håller fast jorden består den, när han släpper taget upplöses den.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
[Det kan vara Gud som fortsätter att tala även i vers 5–7, men frasen "Jag säger" brukar ofta vara psalmistens röst i Psaltaren. Vers 3–8 formar också en kiasm där ordet "döma" och "domaren" ramar in stycket. Jorden i vers 4 speglar väderstrecken i vers 7 och centralt i vers 5–6 finns varningen till de arroganta att inte använda sin egen styrka, som hornet är en bild på.] 5Jag säger till de arroganta: "Inget mer skryt",
    och till de ogudaktiga: "Lyft inte upp ditt horn (våga inte visa din egen styrka)."

     6Lyft inte upp ditt horn högt [var inte så säker att du vunnit seger],
tala inte arrogant med en högdragen nacke [fräckt och i rebelliskhet mot Gud].
7Upphöjelse (ära) kommer varken från öster (uppgången – hebr. motsa) eller från väster,
    inte ens ifrån öknen (hebr. midbar) [söder].
8Ja, för Gud (Elohim) är domaren,
    han för ned (tvingar till ödmjukhet) den ene och lyfter upp (ger ära till) en annan.
9Ja, för i Herrens (Jahves) hand är en bägare med skummande vin,
    blandat med kryddor,
och den utgjuter han. Förvisso ska de onda på jorden dricka av den,
    ja, de ska tömma den till botten på dräggen.
10Men jag, jag ska berätta om det för alltid,
    jag ska sjunga lovsånger till Jakobs Gud (Elohim).
[Avslutande ord, troligtvis Gud:]
11Jag ska hugga av de ondas horn [som de lyft, se vers 5–6],
    men de rättfärdigas horn ska bli upphöjda. [Det är oklart om sista versen är psalmistens eller Guds ord. Eftersom psalmisten varit tydlig med att det är bara Gud som är rättmätig domare, se vers 8, är det lämpligt och mest troligt att det är Guds ord som avslutar psalmen.]

Psalm 76 – Guds triumf

En segersång. Gud beskrivs som en mäktig krigare som förgör Israels fiender. Psalmen har flera kopplingar till Ps 46–48. Inom judendomen reciteras psalmen första dagen under lövhyddohögtiden (sukkot).

Författare: Asaf

Struktur: Hela psalmen följer samma tema där varje rad handlar om Guds seger, de två förekomsterna av det hebreiska ordet selah delar upp psalmen i tre delar:

Del 1, vers 2–4
Del 2, vers 5–10
Del 3, vers 11–13

761Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till stränginstrument. En psalm, en sång, av (till) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83. Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "en sång för assyriern".]
-
2Gud (Elohim) är känd i Juda,
    i Israel är hans namn stort.
3I Salem [Jerusalem] står hans lövhydda
    och hans boningsplats är Sion [tempelberget i Jerusalem, se Ps 48].
4Där bröt han bågens flammor (blixtrande pilar),
    skölden, svärdet och striden (slaget, kriget).

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Pilar, sköld och svärd är metaforer för att Gud avbryter, avslutar allt som står i vägen för fridsriket (tusenårsriket).]

5Strålande är du [Gud],
    majestätisk, mer än berg fulla av byte (föda – hebr. taref). [Fiendenationer som Assyrien liknas vid berg, se Jes 41:15; Sak 4:7. Kanske är bilden bergen kring Jerusalem där fiendehärar är slagna, se Hes 38:12.]
6De tappra har blivit plundrade, de sover i sin sömn.
    De mäktiga kan inte lyfta (bokstavligt "inte hitta") sina händer.
7Vid din tillrättavisning, o Jakobs Gud (Elohim),
    kastas både hästar och ryttare in i dödens sömn.

8Du är obeskrivligt underbar, ja, det är du verkligen!
    Vem kan stå inför ditt ansikte i din närvaro, när du vredgas?
9Från himlen fick du domen att höras (förkunnar du domen).
    Jorden fruktar och blir stilla,
10när Gud (Elohim) står upp för att döma,
    för att frälsa alla de ödmjuka på jorden.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

11För människans vrede ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig,
    du ska omgjorda dig med kvarlevans vrede.
    [Här finns en koppling till hotet från Assyrien, se Jes 37:4; 14:30.]
12Gör löften till Herren (Jahve), din Gud (Elohim), och uppfyll dem.
    Låt alla runtomkring honom ge hyllning till den Ende som är värd att fruktas (vördas).
13Han hugger av (slår ner, inhägnar) furstarnas ande [övermod, eller släcker deras liv].
    Jordens kungar har (står i) respekt, vördnad inför honom.

Psalm 77 – Kom ihåg vad Herren gjort

Psalmen rör sig från klagan och frågor till reflektion och hågkomst av Guds tidigare gärningar. Tio olika ord för att tänka och fundera används i de första 16 verserna. Tankarna som snurrar runt i psalmistens huvud tröttar ut, se vers 4, samtidigt leder frågorna och grubbleriet till hur psalmisten kommer ihåg hur Gud tidigare har agerat och hjälpt i svåra situationer.

Författare: Asaf

Struktur:
1. Rop till Gud, vers 2–4
2. Beskrivning av olyckan, vers 5–7
3. Frågor till Gud, vers 8–10
4. Reflektion, vers 11–16
5. Lovsång till Gud, vers 17–21

771Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till (för) Jedutun. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Asaf. [Jedutun var en av de tre stora sångledarna på Davids och Salomos tid, se 1 Krön 16:41, 42; 2 Krön 5:12. Han omnämns i tre psalmer, denna och Ps 62:1; 77:1. Det finns även en Jedutun några hundra år senare på Josias tid, se 2 Krön 35:15. Namnet kommer från ordet jada som betyder "prisa". Frasen "för Jedutun" betyder ordagrant "för lovprisning". Inom judendomen tolkas det som om det rör en viss typ av instrument som Jedutun använde. På samma sätt som olika artister förknippas med olika musikstilar idag, kan frasen indikera en speciell känsla eller stil som Jedutun och hans kör hade.
    Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83.]
-

Rop till Gud

2Min röst [är] till Gud (Elohim) och jag ropar;
    min röst [är] till Gud (Elohim)
    för att han ska lyssna på (vända sitt öra till) mig.
3På min nöds dag [då jag var trängd och mötte svårigheter]
    frågade jag efter (sökte; tog jag min tillflykt till; trädde jag fram inför) dig, Herre (Adonaj),
    på natten var min hand [oavbrutet] utsträckt utan att domna bort [tröttna, bli hjälplös eller svag].
Min själ (hela min varelse – hebr. nefesh) vägrar att låta sig tröstas [jag ville inte bli tröstad].

     4När jag kommer ihåg (tänker på) Gud (Elohim), måste jag stöna och jämra mig,
    när jag begrundar (tänker, reflekterar) blir min ande försvagad.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Denna vers är gåtfull, hur kan det vara plågsamt att komma ihåg Gud, det borde ju ge hopp! När Asaf tänker på Gud, kan det syfta på Guds karaktär och helighet i förhållande till hans egen bräcklighet, men också på tidigare ingripanden av Gud i hans eget liv och sitt folk. I den jämförelsen ser den nuvarande situationen hopplös ut, Gud upplevs långt borta och det blir smärtsamt att se den kontrasten.]

Olyckan

5Du höll mina ögonlock öppna,
    jag var betryckt och kunde inte tala.
6Jag har slutat räkna dagar som gått,
    de eviga åren.
7Under natten ska jag komma ihåg min sång,
    jag ska umgås med (reflektera över) mitt eget hjärta
    och min ande ska göra noggranna efterforskningar.

Frågor

[Utifrån dessa noggranna efterforskningar formuleras sex frågor:]
8Ska Herren (Adonaj) förkasta oss för evigt?
    Ska han någonsin igen ge oss nåd (välvilja, favör)?
9Är hans nåd (kärleksfulla omsorg) borta för alltid?
    Har hans tal (språk; löften – hebr. omer) upphört från släkte till släkte (generation till generation)?
10Har Gud (El) glömt att visa nåd (oförtjänt kärlek),
    eller har han i sin vrede tillslutit sin barmhärtighet (medkännande nåd)? [Hebr. rachamim kommer från ordet rechem som betyder moderliv. Guds barmhärtiga nåd liknas genom detta ord vid den ömsinta kärlek föräldrarna har till sitt ofödda barn som ännu är i mammas mage. Ordet tillslutit kan också i sammanhanget ha betydelsen att psalmisten Asaf i sin klagan och djupa oro undrar om det som är från Gud kanske ändå inte kommer att födas fram.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Reflektion

11Jag säger [svarar och tänker högt]: Det smärtar mig att den Högstes (Elions) högra hand
    kan förändras (ordagrant "bytas ut"). [Syftar på att den inte alltid gör likadant eller tycks vara overksam.]
12Jag ska komma ihåg Herrens (Jahs) gärningar,
    ja, jag ska komma ihåg dina under (förunderliga ting, mirakler, välgärningar) från forna tider.
13Ja, jag begrundar [lågmält nämner jag om]
    allt ditt verk [rekapitulerar allt det du gjort]
    och dina [förunderliga] gärningar (bedrifter)
vill jag reflektera över.

14Gud (Elohim), dina vägar är heliga.
    Vilken stor gud (hebr. el) kan jämföras med dig, Gud (Elohim)?
15Du är den Gud (El) som gör under (mirakler),
    du har gjort din styrka känd bland människor.
16Du har återlöst ditt folk med din arm,
    Jakobs söner och Josef.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Lovsång till Gud

17Vattnen såg dig, Gud (Elohim), vattnen såg dig.
    De var i smärta, också djupen skakade.
18Molnen vräkte ut vatten,
    skyarna lät höra sin röst,
    dina pilar vandrar också iväg.
19Ljudet av ditt dundrande (din åska) i stormvirveln,
    blixtar lyste upp världen,
    jorden skälvde och bävade.
20Din väg var i havet, dina steg i det stora vattnet
    men dina fotsteg var okända.
21Du ledde ditt folk som en fårhjord (flock av småboskap)
    med Mose och Arons hand.

Psalm 78 – Lär av historien

Denna långa psalm är unik. Den kan ses som en återberättelse av Israels historia, men samtidigt är den utformad för att undervisa om kostnaden för vad olydnad innebär.

Författare: Asaf

Struktur:

1. Introduktion, vers 1b–11
2. Ökenvandringen, vers 12–39
   a. Guds gärningar, vers 12–16
   b. Uppror, vers 17–20
   c. Guds respons, vers 21–31
   d. Guds nåd, vers 32–39
3. Egypten och Jerusalem, vers 40–72
   a. Guds gärningar, vers 40–55
   b. Uppror, vers 56–58
   c. Guds respons, vers 59–64
   d. Guds nåd, vers 65–72

781En sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term; kan även betyda "en välskriven sång"]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83.]
-

Introduktion

Lyssna (vänd era öron), mitt folk, till min undervisning (hebr. Torah),
    hör (böj era öron mot) orden från min mun.
2Jag ska öppna min mun till liknelse (ett ordspråk – hebr. mashal),
    jag ska uppenbara (flöda, bubbla över med, berätta om) mysterier (mörka och förbryllande ord – hebr. chida) från äldre tider (fordom).
3Sådant som vi hört och känner till
    och som våra fäder (förfäder) har berättat för oss.
4Vi ska inte dölja det för våra söner (våra barn),
    vi ska berätta för nästa generation
om att prisa Herren (Jahve), hans styrka
    och hans märkliga och underbara gärningar som han har gjort.
5För han har grundat ett vittnesbörd i Jakob,
    och utvalt en undervisning i Israel [2 Mos 19–24]
som han har befallt våra fäder
    att göra känd för sina söner (barn),
6för att kommande generationer ska känna till dem,
    även de barn som ska födas i framtiden
ska resa sig upp och berätta för sina söner (barn),

     7för att de ska sätta sin förtröstan på Gud (Elohim)
och inte glömma bort Guds (Els) gärningar
    utan hålla (vakta, bevara) hans bud. [5 Mos 6:6–9, 20–22]
8Så ska de inte bli som sina fäder (förfäder),
    en envis och upprorisk generation.
En generation som inte har sitt hjärta rätt [alltså ett hjärta som förlitar sig på sig själv i stället för på Gud]
    och vars ande inte stadigt är med Gud (El). [Asaf gör här tydligt att grundinställningen måste vara att alltid lita på Gud, att alltid välja att gå med Gud och ha sina prioriteringar i livet inordnade i Guds ordningar. Se även 5 Mos 9:6–7, 13, 24; 31:27; 32:5; Apg 2:40.]
9Efraims söner [det norra riket Israel] var som bågskyttar med pilbågar
    men de vände tillbaka på stridens dag [de var fega och vågade/ville inte ta striden när det väl gällde].
    [Kan syfta på 1 Sam 4:1–4 eller 1 Sam 28–31.]
10De höll inte Guds (Elohims) förbund
    och vägrade att vandra enligt hans (Guds) undervisning [Torah – instruktionerna i Moseböckerna].
11De glömde bort hans gärningar
    och alla underbara verk som han visat dem.

Ökenvandringen

Guds gärningar

12Inför deras fäder gjorde han under (förunderliga ting, mirakler) [plågorna, se 2 Mos 7–12]
    i Egyptens land, på Soans fält.
    [Soan var en stad i Nildeltat nära en forntida flodmynning i Medelhavet, dess grekiska namn var Tanis.]
13Han delade havet och lät dem gå rakt igenom,
    han lät vattnet stå som en mur. [2 Mos 14:21–22]
14Han ledde dem med ett moln på dagen
    och hela natten i ett ljus av eld. [Ps 105:39; 2 Mos 13:21; 4 Mos 10:34]
15Han klöv klippor i öknen
    och gav dem rikligt med vatten som vore det ur djupen.
16Han lät strömmar komma ur klippan
    och lät vattnet rinna som floder.

Uppror

17Ändå fortsatte de (kontinuerligt) att synda mot honom
    och vara upproriska mot den Högste (Elion) i öknen.
18De fortsatte att fresta Gud (El) i sina hjärtan
    genom att be om mat utifrån sina begär.
19Ja, de talade mot Gud (Elohim), de sa:
    Kan Gud (El) duka ett bord i öknen?
20Se, han slog klippan så att vatten kom ut
    och strömmarna rann,
kan han också ge oss bröd att äta
    eller förse sitt folk med kött? [2 Mos 16:2, 12–13, 31]

Guds respons

21När Herren (Jahve) hörde detta blev han vred
    och en eld tändes mot Jakob
och även mot Israel upptändes vreden.

     22För de trodde inte på Gud (Elohim)
    och förtröstade (litade) inte på hans frälsning. [4 Mos 11:1–3]
23Han befallde skyarna från ovan
    och öppnade himmelens dörrar.
24Han lät manna regna över dem som mat
    och gav dem av himlens säd.
25Människor åt änglars bröd,
    han gav dem proviant (full försörjning så de blev mätta).
26Han lät östanvinden blåsa i himlen
    och med sin makt drog [ledde] han fram sunnanvinden.
27Han lät kött regna över dem som stoft
    och bevingade fåglar som havets sand.
28Han lät det falla mitt i deras läger,
    runt om deras boplatser.
29De åt och blev fullständigt mättade,
    för han gav dem vad de längtade efter (önskade, åtrådde).
30De var inte främmande för sin åtrå
    och maten var fortfarande i deras mun,
31när Herrens (Elohims) vrede gick upp över dem
    och dödade de mest välmående (fetaste) bland dem
    och slog ner unga män i Israel.

Guds nåd

32Trots detta fortsatte de att synda (kontinuerligt)
    och litade inte (trodde inte) trots hans underbara gärningar.
33Därför avslutade han deras dagar som ett andetag (i fåfänglighet – hebr. hevel),
    i meningslöshet och deras år i terror (plötslig skräck – hebr. behalah).
34När han slog dem skulle de ha frågat efter (sökt, tagit sin tillflykt till, närmat sig) honom
    och vänt om och sökt Gud (El) ärligt.
35De [Israels folk under ökenvandringen] kom ihåg
    att Gud (Elohim) var deras beskyddare (starka befästa klippa), och
    att Gud den Högste (El Elion) var deras Återlösare (befriare).
    
36Men ändå bedrog de honom med sin mun (sina ord),
    och ljög för honom med sin tunga.
37De höll inte fast (deras hjärtan var inte rätt och förankrade) vid honom,
    och de var inte trogna mot hans förbund.
38Trots detta är han barmhärtig (känner han medlidande),
    han förlåter synd och vill inte förgöra.
Det är så ofta han håller tillbaka sin vrede,
    och inte låter sin avsky [över synden och ondskan] bryta fram.
39Han kom ihåg att de bara är kött (människor),
    en vindpust som blåser förbi och är borta.

Egypten och Jerusalem

Guds gärningar

40Hur ofta gjorde de inte uppror mot honom i öknen
    och gav honom sorg i vildmarken.
41De återvände (gång på gång gick de tillbaka) till att pröva Gud (El)
    och begränsade (märkte med en signatur, ristade; sårade – hebr. tava) Israels helige. [5 Mos 1:19–23]

[Verbet tava används bara här i GT. Det kommer från sista bokstaven i alfabetet (hebr. Tav). Piktogrammet för bokstaven är ett kors, och betydelsen kan vara att märka eller staka ut en väg eller gräns, därav betydelsen att sätta en begränsning. Ordet (om det appliceras på en person) kan också vara att bli sårad och orsaka smärta, utifrån betydelsen att rista, se även 1 Sam 21:13; Hes 9:4.]

42De kom inte ihåg hans hand,
    inte dagen då han befriade (återlöste) dem från deras åklagare,
43hur han gjorde tecken i Egypten och
    undren på Soans fält.
44Han vände deras floder till blod
    så att de inte kunde dricka ur strömmarna. [Ps 105:29; 2 Mos 7:17–20; Upp 16:4]
45Han sände flugsvärmar bland dem som uppslukade dem [2 Mos 8:20–32]
    och grodor som fördärvade dem. [2 Mos 7:25–8:15]
46Han gav också deras inkomst till larver (skadedjur som åt upp det som skulle bli deras skörd)
    och deras arbete till gräshoppor. [2 Mos 10:1–20]
47Han förstörde deras vindruvor med hagel
    och deras sykomorträd med frost. [2 Mos 9:13–35]
48Han gav också deras boskap till haglet
    och deras småboskap till eldens fördärv.
49Han sände sin rasande vrede över dem,
    ilska och indignation och olycka,
en lång rad av ondskans budbärare.

     50Han banade en väg för sin vrede.
Han sparade inte deras själ från döden
    utan gav deras liv till pesten (farsoten).
51Han slog allt förstfött i Egypten [2 Mos 12],
    förstlingsfrukten av deras styrka i Chams (Hams) tält.
    [Ättlingar till Noas andra son, 1 Mos 10:6.]
52Men sitt eget folk lät han dra ut som en fårhjord (flock av småboskap),
    han ledde dem som en boskapshjord i öknen.
53Han ledde dem tryggt och de fruktade inte
    men havet överväldigade deras fiender.
54Han tog dem till sitt heliga område (gräns),
    bergen som hans högra hand hade fått.
55Han fördrev hednafolken framför dem
    och tilldelade dem (hednafolkens landområden) som arvedel
    och lät Israels stammar bo i sina tält.

Uppror

56Ändå prövade och provocerade de Gud den Högste (Elohim Elion)
    och höll inte hans vittnesbörd (stadgar).
57De vände tillbaka och handlade förrädiskt som sina fäder,
    de blev åsidosatta som en opålitlig pilbåge.
58De provocerade honom med sina höga platser [offerplatser med ockulta avgudaoffer, se 5 Mos 12:2–3]
    och gjorde honom avundsjuk med sina snidade avgudar.
[Guds respons:]
59Gud (Elohim) hörde
    och blev vred och vände mycket hat mot Israel.
60Han övergav tabernaklet i Shilo [i centrala Israel],
    tältet (tabernaklet) som han hade satt upp bland människorna.
    [Tabernaklet hade byggts i Sinai och förts med för att sedan placeras i Shilo när de kommit in i landet.]
61Han lät sin styrka fängslas
    och sin ära gav han i åklagarens hand.
    [Profetisk underton om det som Jesus gjorde i samband med korsfästelsen.]
62Han utlämnade sitt folk till svärdet
    och vredgades mot sitt arv.
63Eld slukade deras unga män,
    och deras jungfrur hade ingen bröllopssång.
64Deras präster föll för svärdet
    utan att änkorna sjöng några klagovisor. [1 Sam 4:12–22]

Guds nåd

65Sedan vaknade Herren (Adonaj) upp som ur en sömn,
    som en mäktig man som återhämtat sig från vinets berusning.
66Han slog tillbaka sina åklagare
    och lade på dem ett evigt förakt.
67Dessutom avskydde (förkastade) han Josefs tält
    och valde inte Efraims stam.
68Men han utvalde Juda stam,
    Sions berg [tempelberget i Jerusalem], som han älskade.
69Han byggde sin helgedom som höjderna,
    som jorden som han grundat för evigt.
70Han valde också David, sin tjänare,
    och tog honom från fårhjorden (flocken av småboskap),

     71från de diande tackorna.
Han tog honom till att vara herde för Jakob, hans folk,
    och Israel, hans arvedel.
72Han var en herde för dem med hjärtats integritet
    och ledde dem med skickligheten i sin hand.

Psalm 79 – Nationell sorg

Psalmen beskriver en nationell katastrof. Vers 1 antyder att det är templets förstörelse 586 f.Kr., men Jerusalem har varit utsatt för hot både före och efter så den kan ha varit skriven före eller efter den tidpunkten. Psalmens tema är inte katastrofen, utan samtalet och bönen med Gud i sorgen och nöden.

Författare: Asaf

Struktur: Det finns olika sätt att dela in Psalmen, nedan är ett sätt:
1. Landssorg, vers 1b–4
2. Böner inför Gud, vers 5–12
3. Löfte om att prisa Gud, vers 13

791En psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83.]
-
Gud (Elohim),
    folken har invaderat din arvedel,
    orenat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i ruiner.

     2De gav dina tjänares slaktade kroppar till mat åt himmelens fåglar,
    köttet av dina heliga till jordens vilddjur.
3De har hällt ut deras blod som vatten
    runt hela Jerusalem,
    och där fanns ingen som kunde begrava dem.
4Vi har blivit till hån för våra grannar,
    till förakt och åtlöje för dem omkring oss.
5Hur länge, Herre (Jahve), ska du vara vred, arg på oss? För alltid?
    Ska din avundsjuka fortsätta att flamma som eld?
6Häll ut din vrede över hednafolken (nationerna) som inte känner dig;
    över kungariken som inte ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till ditt namn!
7För de har uppslukat Jakob
    och förött hans land.
8Håll inte våra fäders synder emot oss.
    Låt din barmhärtighet (ömsinta, oändliga nåd) komma och möta oss med hast (fort),
    för vi har förts mycket djupt (lågt, förtryckts, ödmjukats).
9Hjälp oss, vår frälsnings Gud (Elohim),
    för ditt namns ära,
rädda (ryck bort; lyft upp) oss och sona våra synder
    för ditt namns skull.
10Varför skulle hedningarna få säga:
    "Var är deras Gud (Elohim)?"

Inför våra ögon, låt det bli känt bland nationerna
    att du hämnas det utgjutna blodet av dina tjänare.
11Låt fångarnas jämmer (klagan) komma till dig (inför ditt ansikte), nå dig.
    Bevara [livet på] dem som är dömda till döden, med din stora (väldiga) arm [mäktiga kraft]. [Ps 102:21]
12Betala tillbaka, ge igen sjufalt för deras förebråelser mitt bland våra grannar (i deras famn),
    för förebråelserna som de slungade mot dig, min Herre (Adonaj).
13Vi är ditt folk och en fårhjord (flock av småboskap) på ditt bete,
    vi vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt,
    vi vill lyfta upp ditt lov från släkte till släkte.

Psalm 80 – Återupprätta din vingård

En bön om att Gud ska återupprätta Israel ännu en gång, och speciellt de tio norra stammarna som är på väg att försvinna, se vers 2, 3, 16–18. Templet står kvar och folket är i landet, se vers 2, 9–16, men det är en tid av djup nöd då man blivit attackerade. Troligtvis är psalmen skriven just innan assyrierna för bort de tio norra stammarna, se 2 Kung 15:29.

Författare: Asaf

Struktur: En nästan identisk refräng återkommer i vers 4, 8 och 20:

1a. Lyssna, vers 2–3
1b. Refräng, vers 4

2a. Nuvarande situation, vers 5–7
2b. Refräng, vers 8

3a. Guds ingripande då och nu, vers 9–19
3b. Refräng, vers 20

801Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till liljorna (hebr. al-shoshannim) [en symbol för skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller ett sexsträngat instrument], ett vittnebörd (hebr. edot), en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf. [Ordet llilja/liljor (hebr. shoshan) återfinns i titeln på fyra psalmer, se Ps 45:1; 60:1; 69:1. I Ps 60:1 även i kombinationen med ordet vittnesbörd. Det kan tolkas att det är liljans vittnesbörd (som i Ps 60:1) eller Asafs vittnesbörd. Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83.]
-

Lyssna

2Lyssna (vänd ditt öra – hör upp), o Israels herde,
    du som leder Josefs fårhjord (flock av småboskap),
    du som tronar ovanpå keruberna [nådastolen, se 2 Mos 25:17], träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt).
3Innan Efraim och Benjamin och Manasse [tre av de norra stammarna] väckte upp din makt
    och kom för att frälsa (rädda) oss.
4[Refräng]
Gud (Elohim), upprätta oss
    och låt ditt ansikte lysa [Ps 31:16; 67:1; 4 Mos 6:24–26]
    och vi ska bli frälsta (räddade).

Nuvarande situation

5Herre (Jahve), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot),
    hur länge ska du vara vred på ditt folks böner?
6Du har mättat dem med tårarnas bröd
    och gett dem tårar att dricka i stor mängd.
7Du har gjort oss till ett stridsämne bland våra grannar
    och våra fiender ljuger (om oss) som det behagar dem.
[Refräng:]
8Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), upprätta oss
    och låt ditt ansikte lysa
    och vi ska bli frälsta (räddade).

Guds ingripande då och nu

[Här är vinplantan en bild på Israel som befriades från slaveriet i Egypten och fick Israels land efter att Herren drivit undan ett flertal folkslag för dem.] 9Du drog upp vinplantan, ut från Egypten.
    Du drev undan folkslag och du planterade den [vinplantan, Israel].
10Du gjorde i ordning en plats för den [vinplantan, Israel]
    och den blev djupt rotad och fyllde landet.
11Bergen täcktes av dess skugga
    och de mäktiga cedrarna med dess grenar.
12Hon skickade ut sina grenar till havet [Medelhavet]
    och sina skott till floden [Jordanfloden].
13Varför har du brutit ner hennes beskydd
    så att alla som går förbi på vägen kan rycka upp henne?
14Vildsvinet från skogen fördärvar den,
    markens vilda djur betar av den.
15Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), återvänd (kom hit igen) vi ber dig!
    Titta ner från himlarna och se och kom ihåg din vinplanta [Israel].
16Och vinstocken som din högra hand planterade,
    och grenarna som du själv gav styrka,
17den är bränd i eld, den är nerhuggen,
    de förgås av din tillrättavisning.
18Låt din hand [ditt stöd] vara över din högra hands människa [den smorda kungen, som du har utvalt],
    över människosonen som du själv har gjort stark. [Kan syfta på vinstocken Israel, se vers 15–16 eller Messias, se Ef 1:20; Heb 8:1]
19Då ska vi inte vända oss bort ifrån dig.
    Återuppliva oss (ge oss på nytt styrka, mod och tro) och vi ska ropa (åkalla, höja vår röst i bön) till ditt namn.
20[Refräng]
Herre, Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), upprätta oss,
    låt ditt ansikte lysa,
    och vi ska bli frälsta (räddade).

Psalm 81 – Om du bara ville lyssna på mig

Psalm 80 och 81 nämner Josef, se Ps 80:3 och Ps 81:6. I Psalm 80 nämns hans två söner Manasse och Efraim, som ofta används synonymt med de tio norra stammarna i Israel.

Författare: Asaf

Struktur:
1. Uppmaning att prisa Gud, vers 1a–6
2. En profetröst

A "Jag hör en röst jag inte känt"; befrielse, vers 6b–8
 B Guds vädjan: "Israel ... lyssna på mig", vers 9
  C Tillbe Herren Gud, vers 10a–11
   D Öppna er mun ... jag ska fylla den, vers 11b
A´ "Mitt folk hör inte på min röst", vers 12–13
 B´ Guds vädjan: "Lyssna på mig ... Israel", vers 14
  C´ Konsekvenser av att inte lyda, vers 15–16
   D´ "mättade ... tillfredsställda", vers 17

811Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till Gittit [antagligen en musikstil], av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83.]
-

Prisa Gud

2Sjung (höj gälla triumferande jubelrop) till Gud (Elohim), vår styrka.
    Ropa (i segerjubel, väsnas med rop och härskri) till Jakobs Gud (Elohim).
3Ta upp en melodi och låt tamburinen ljuda [Ps 68:26; 149:3; 150:4; 2 Mos 15:20],
    den sköna kinnor-harpan (kitharan – hebr. kinnor) [mindre harpa]
    tillsammans med nevel-lyran [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar, se Ps 33:2].
4Blås i shofar (vädurshorn) vid nymånaden,
    vid fullmånen på våra högtidsdagar. [Shofarer användes inte i musiken utan för att utlysa att en högtid började, se 3 Mos 23:24. Både sukkot och osyrade brödets högtid börjar på den 15:e dagen i månaden då det är fullmåne, se 3 Mos 23:6, 34. Se även 4 Mos 10:10; 2 Krön 30:21–23.]
5För det är en stadga för Israel,
    en befallning från Jakobs Gud (Elohim).
6Han bestämde det i Josef [som här representerar de norra stammarna] som ett vittnesbörd,
    när han gick fram mot Egyptens land [uttåget; 2 Mos 12–15]. [Jakob, se vers 2 och 5, representerar hela Israel, alla de tolv stammarna, före brytningen 930 f.Kr. till det norra och södra riket. Josefs söner, Manasse och Efraim, utgjorde huvuddelen av det norra riket och används ofta synonymt med de norra stammarna, se även Ps 80:3.]

En profetröst talar

[En profetröst talar Guds budskap. Vers 6b–11 följer ett mönster i fyra delar som upprepar sig i vers 12–17. Sektionerna är inskjutna och markerade med A, B, C och D.]

[A]
Jag hörde ett språk (en läpp) jag inte kände [inte tidigare lyssnat på]:
7Jag tog bort hans skuldror från bördan (oket) [slaveriet i Egypten],
    hans händer befriade jag från korgen.
    [Orden börda och korg är parallella, och kan syfta på de korgar som israeliterna fick bära material i för slavarbetet, se 2 Mos 1:14.]
8Du ropade (höjde din röst i bön) i din nöd och jag räddade dig.
    Jag svarade dig från gömstället i åskan.
    Jag prövade dig vid Merivas (stridens, tvistens) vatten.
    [Meriva är hebreiska för strid, provokation, tvist och gräl, se Ps 95:8; 106:32; 2 Mos 17:1–7; 4 Mos 20:1–13] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
9[B]
Hör (lyssna, lyd), mitt folk, jag ska tillrättavisa er,
    O, Israel om du ville höra (lyssna på, lyda) mig! [2 Mos 15:26]
10[C]
Det ska inte finnas någon främmande gud (hebr. el) hos er [Ps 44:21],
    inte heller ska ni tillbe (böja er inför) någon okänd gud (hebr. el). [De första av de tio orden i tio Guds bud, se 2 Mos 20:3, 5]
11Jag är Herren (Jahve), din Gud (Elohim),
    som förde dig ut ur Egyptens land. [2 Mos 20:2]
[D]
Öppna din mun på vid gavel [för att ta emot Guds ord, se Ps 119:131; Jer 15:16; Hes 2:8]
    och jag [inte någon avgud] ska fylla den.
    [4 Mos 29:6]
12[A´]
Men mitt folk hörde (lydde) inte min röst [se vers 6 där samma ord "hör" används],
    och Israel ville inte underordna sig mig. [Ordagrant "inte vilja mig", där hebr. avah handlar om att inte vilja göra någonting. De vill inte lyda. Ordet har en snarlik rot som ordet för far, abba – de ville inte veta av Gud som sin Fader.]
13Så jag lät dem gå efter sina egna envisa hjärtan,
    så att de vandrar i sina egna rådslut.
14[B´]
O, att mitt folk ville höra (lyssna på, lyda) mig,
    så att Israel skulle vandra på mina vägar [följa mina instruktioner]!
15[C´]
Jag skulle med hast underkuva deras fiender,
    och vända min hand mot deras motståndare.
16De som hatar Herren (Jahve) skulle krympa ihop inför honom [eller de låtsas böja sig inför honom],
    och deras tid (öde, straff) skulle vara för evigt.
17[D´]
De skulle också bli mättade med det bästa vetet (ordagrant: det feta vetet)
    och med honung från klippan skulle jag tillfredsställa dem.

Psalm 82 – Guds domstol

Jämfört med andra psalmer är denna psalm annorlunda sett både till form och till innehåll. Gud porträtteras mitt bland andra "gudar" som domare i den högsta domstolen. Psalmen kan ses som ett drama mellan gott och ont. I vers 6 används det hebreiska ordet elohim, som kan syfta på Gud, avgudar men även människor och då ofta domare, se Ps 8:6; 2 Mos 7:1; 21:6; 22:8–9, 28.

Författare: Asaf

Citeras:
Vers 6 citeras av Jesus i Joh 10:34

Struktur:
1. Inledning: Guds domstol, vers 1
2. Åtalspunkterna, vers 2–4
3. Avgudarnas okunskap, vers 5
4. Avgudarnas död, vers 6–7
5. Epilog: Bön om fred, vers 8

821En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83.]
-

Inledning: Guds domstol

Gud (Elohim) [universums domare] står i gudaförsamlingen [den himmelska domstolen],
    mitt bland gudarna (elohim) håller han dom. [I det sammansatta ordet "gudaförsamlingen", ordagrant "i Guds församling", används det mest generella ordet för gud, hebr. El. Det kan beskriva Gud, se Ps 19:2, avgudar eller mäktiga människor, och då ofta domare. Betydelsen här verkar vara en himmelsk domstol inför en samlad gudomlig kommitté, se Job 1:6; 2:1; 1 Kung 22:19–23, en scen som även finns beskriven i ugaritiska texter som Legenden om Keret. Paulus beskriver också en andlig hierarki, se Ef 6:12; Kol 1:16. Se även vers 6 och Ps 89:6–8. Allt som tar Guds plats är en avgud, se 2 Mos 20:3. Den hebreiska prepositionen qerev, översatt "mitt bland", kräver att det andra elohim översätts i plural: "mitt bland gudarna".]

Åtalspunkterna

2[Gud, universums domare, inleder med frågor. Mallen för ett rätt styre finns i Psalm 72.]
Hur länge ska ni döma orättfärdigt
    och ta hänsyn till (vara partiska till förmån för) de ogudaktiga?

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

3Försvara den svage och faderlöse,
    ge den bedrövade (drabbade) och utblottade rättvisa.
4Befria (rädda) den svage och fattige,
    ryck upp (rädda) dem från den ogudaktiges hand.

Avgudarnas okunskap

5De [avgudarna, ser vers 1] vet ingenting, de förstår ingenting,
    de vandrar omkring i mörker.
    Hela jordens fundament är förflyttat (skakat). [Denna vers indikerar att de kosmiska konsekvenserna av orättvisa är stora – jordens grundvalar vacklar! Det som sker i den högsta himmelska världen får återverkningar på jorden.]

Avgudarnas död

6Jag säger: "Ni är gudar [hebr. elohim – gudalika varelser, se Joh 10:34]
    och ni är alla söner till den Högste (Elion),
7likväl ska ni dö som människor
    och falla som en av furstarna."

Epilog

8Res dig, Gud (Elohim)! Döm jorden!
    För du ska besitta alla länder.

Psalm 83 – En krigssång

Detta är den sista av tio psalmer som tillskrivs Asaf. Psalm 82 och 83 kopplas samman genom att de båda använder "Elion", "den Högste", se Ps 82:6; 83:19. Psalm 83 börjar med en kontrast att Gud är tyst medan de omgivande nationerna är i tumult.

Författare: Asaf

Struktur:
1. Vädjan till Gud, vers 2–9
2. Agera Gud, vers 10–19

831En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73–83.]
-

Vädjan till Gud

2Gud (Elohim),
    tig inte,
    var inte tyst
    och var inte overksam,
Gud (El).
3För se, dina fiender är i uppror
    och de som hatar dig har lyft sina huvuden.
4De håller listiga rådslag mot ditt folk,
    och rådslår mot dina dolda (bevarade, gömda) [dem du beskyddar – din ögonsten].
5De säger: "Kom låt oss hugga av dem så att de inte längre är ett land,
    så att namnet Israel inte längre blir något man minns (kommer ihåg)."
6De har överlagt tillsammans med allas samtycke,
    mot dig har de gjort ett förbund.
7Edoms tält [ättlingar till Jakobs tvillingbror Esau, fiender sydost om Döda havet]
    och ismaeliterna [Ismael var Isaks halvbror, se 1 Mos 16:1–16; 21:8–21],
Moab [ättlingar från Lot, fiender öster om Döda havet, se Dom 3:12]
    och hagariterna [i nordost, på andra sidan Jordan, se Dom 3:13; 2 Kung 24:2],
8Geval [troligtvis söder om Negev, nära Petra]
    och Ammon [ättlingar till Lot, se 1 Mos 19:30–38, öster om Jordanfloden]
    och Amalek [i Negev, söder om Juda, se Dom 3:13: den första fienden israeliterna mötte sedan de lämnat Egypten, se 2 Mos 17:8–16],
filistéerna [nuvarande Gaza, bittra fiender särskilt under Saul och Davids tid]
    med invånarna i Tyros [Libanon],
9Assyrien [de mest brutala fienderna, folket i Mesopotamien] har också anslutit sig till dem,
    de har blivit en arm (styrka) till Lots barn [moabiterna och ammoniterna, se 5 Mos 2:9, 19]. [Den assyriska stormakten beskrivs i termer av de historiska nära regionala fienderna. Psalmisten antyder att Moab och Ammon har ingått en allians med Assyrien mot Israel.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Agera Gud

10Gör med dem som med Midjan [fiende, se Dom 6–7],
    som med [befälhavaren] Sisera [som ledde Javins armé, se Dom 4:2–3],
    som med [kungen] Javin [i norra Kanaan, se Dom 4:2, 24]
    vid Kishons bäck [Dom 4–5],
11som förgjordes vid Ein-Dor [Jos 17:11; 1 Sam 28:7],
    de blev till dynga på marken.
12Gör deras ädlingar som [du gjorde mot midjanitiska furstar som Gideon stred mot]
    Orev och Zeev [Dom 7:25]
    och deras furstar som Sheva och Tsalmunna. [Dom 8:21]
13De som sa: "Låt oss ta Guds boning i besittning
    för oss själva."
14Min Gud (Elohim), gör dem till virvlande damm,
    som agnar för vinden.
15Som elden bränner ner skogen,
    och som flammorna sätter bergen i brand,
16jaga dem med ditt oväder,
    och skräm dem (få dem att frukta) med din storm.
17Fyll deras ansikten med skam (vanära, förödmjukelse),
    för att de må söka ditt namn, Herre (Jahve).
18Låt dem skämmas och frukta (vara rädda) för alltid,
    ja, låt dem bli generade och förgås,
19för att de ska veta att du ensam är den vars namn är Herren (Jahve),
    den allra Högste (Elion) över hela jorden.

Psalm 84 – Bättre en dag i dina gårdar

Psalmen utrycker längtan och bönen hos en pilgrim på väg mot templet i Jerusalem.

Författare: Korachs söner

Struktur:
1. Längtan, vers 2–5
2. Pilgrimsfärden, vers 6–8
3. Bön, se vers 9–13

841Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till Gittit. En psalm av (till) Korachs söner. [Titeln "Gittit" kan syfta på namnet Goliat, en musikstil, eller betyda vinpress. Korachs ättlingar tjänstgjorde som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se Ps 42:1.]
-

Längtan

2Hur underbara (ljuvliga, högt älskade) är inte dina boningar (tabernakel, tält),
    Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
3Min själ (mitt inre) går sönder
    av längtan till Herrens tempels förgårdar. [Jag är desperat för att få vara i Herrens närhet!]
    Mitt hjärta och hela min varelse jublar (ropar i glädje) mot den levande Guden (El).
4[Psalmisten liknar sig vid en fågel, ofta en symbol på något med lågt värde, se även Ps 11:1; 55:7; 102:7–8.]
Till och med fågeln har hittat ett hem
    och svalan ett bo åt sig,
där hon kan skydda sina ungar nära dina altare.

Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    min kung och min Gud.
5Hur lyckliga (glada, avundsvärda) är inte de
    som bor (har sitt permanenta hem) i ditt hus
    och ständigt prisar (lovsjunger, ärar) dig.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Pilgrimsvandringen

6Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa som har sin styrka i dig,
    har vägarna [till ditt tempel] i sitt hjärta.
    [De som längtar att få gå på pilgrimsvägarna till ditt tempel i Jerusalem, se vers 8.]
7När de går genom dalen med bakaträd (tåredalen),
    gör de den till en vattenkälla,
    regnen (de tidiga höstregnen, eller läraren) täcker dem med välsignelser (de blir till vattenreservoarer). [Versen är mångbottnad. Hebreiska baka kan syfta på 3-4 meter höga balsamträd vars doftande kåda användes för att göra balsam. Ordet är snarlikt verbet beki som används för "att gråta" i Bibeln. Anledningen kan vara kopplingen till hur träden "gråter" ut sin kåda från barken. Frasen kan tolkas bildligt för en tid av sorg, en dal med tårar. Om det däremot är en verklig plats så nämns bakaträden i samband med Refaimdalen nära Jerusalem, se 2 Sam 5:22–24; 1 Krön 14:13–16. I den dalen vann David seger över filistéerna. Israeliterna anföll från den plats där bakaträden stod, samtidigt som Herren lät ljudet från bakaträdens toppar låta som en här som skrämde filistéerna. Refaimdalen är den dal som leder upp till den sista sträckan till Jerusalem från sydväst, den sista etappen före målet. Associationen till hur Herren hjälper pilgrimen på väg till templet och tårarna blir en källa till glädje passar bra. Ordet för de tidiga höstregnen, hebreiska moreh, har också betydelsen lärare. Sista ordet är berakhot, välsignelser, som är snarlikt berekhot (vattensamlingar), och en fin parallell med källor.]
8De går från kraft till kraft (från plats till plats, som en vandrare som hämtar styrka och vila på varje lägerplats på väg mot målet),
    var och en träder fram inför Gud (Elohim) på Sion [templet i Jerusalem].

Bön

9Herre (Jahve), Gud (Elohim), Sebaot (härskarornas härskare),
    hör min bön,
    lyssna (vänd ditt öra), Jakobs Gud (Elohim). [Förstärker den personliga relationen med Gud]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
10Gud (Elohim), ser vår sköld [bildligt, vår ledare],
    se på din smordes ansikte [din smorde kung, David, se 1 Sam 16:12].
11För en dag i dina gårdar [i templet] är bättre än tusen [någon annanstans, borta från Guds närvaro];
    jag skulle hellre stå [som en dörrvakt eller en tiggare] vid tröskeln till min Guds hus,
    än att bo i de ogudaktigas tält.
    [Kan syfta på filistéernas område, väster om Jerusalem, se Ps 83:7–8.]
12För Herren Gud (Jahve Elohim) är som en sol och sköld,
    Herren (Jahve) ger oförtjänt nåd (favör – hebr. chen) och ära.
Han håller inte tillbaka något gott,
    från dem som vandrar (lever sitt liv) uppriktigt (helhjärtat, har integritet).
13Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa som förtröstar på (litar på, lutar sig emot) dig.

Psalm 85 – Gud talar frid

Psalmen är en bön om att återupprätta relationen med Gud. Ord som återupprätta, frälsning, frid, nåd och sanning är centrala teman.

Författare: Korachs söner

Struktur:
1. Gud har förlåtit och upprättat tidigare, vers 2–4
2. Bön om Guds förlåtelse nu, vers 5–8
3. Förtröstan på Gud, se vers 9–14

851Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar], av (för) Korachs söner.
-

Tacksamhet för vad Gud har gjort

[Vers 2–4 ramas in av ordet vända/återvända. Psalmen börjar med tacksamhet över hur Gud tidigare har verkat. Det är en grund och ger tro för att Gud på nytt ska upprätta.] 2Herre (Jahve), du visade välvilja (var nådig) mot ditt land.
    du vände (återupprättade) Jakobs öde.
    [Ordagrant "du vände med en vändning mot Jakob", se även Ps 14:7.]
3Du tog bort (lyfte bort; förlät) ditt folks missgärning (skuld, synd, orättfärdighet),
    du överskylde (begravde; täckte över) all deras synd.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

4Du drog tillbaka din upprördhet (ordagrant: "rörelse"),
    du vände dig ifrån din vredes glöd (ordagrant: "brinnande näsa"). [Tre ord för vrede används här. I den första raden används ett ord som beskriver rörelse och upprördhet. Den andra raden har två ord. Ordet vrede (hebr. ap) kommer från näsborre och beskriver hur någon andas kraftigt genom näsan. Här förstärks det med hebr. haron som beskriver en brinnande ilska som en eld.]

Klagan

[Vers 5–8 ramas in av ordet frälsning. Det hebreiska ordet är Jeshua. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesus, vars hebreiska namn är Jeshua. Fortfarande finns ordet "tillbaka" med som ett ledmotiv, se vers 7.] 5Vänd åter (återupprätta oss), du vår frälsnings Gud (Elohim),
    upphör med din upprördhet mot oss.
6Ska du vredgas (från ordet näsborre, att "andas kraftigt") för alltid?
    Ska du låta din vrede vara (dra ut på den) från släkte till släkte?
7Är det inte du som väcker oss (för oss tillbaka) till liv igen,
    så att ditt folk kan glädja sig i dig?
8Herre (Jahve), låt oss se din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
    ge oss din frälsning.

Fullbordan

9Jag vill lyssna på vad Gud (El), Herren (Jahve), säger,
    för han ska tala frid (välsignelse på alla områden)
till sitt folk, hans trogna (heliga, de som följer honom);
    låt dem inte återvända till dårskap.
    [Ett liv där man aktivt väljer att gå mot Guds lagar och är självrättfärdig.]
10Ja, hans befrielse (frälsning) är nära (den åtföljs tätt av) dem som fruktar (vördar, respekterar) honom,
    och detta för att härlighet (ära – Guds påtagliga närvaro) ska bo i vårt land.
11Nåd (kärleksfull omsorg) och sanning (trofasthet) – de har mötts,
    rättfärdighet och frid – de har hälsat varandra med en kyss.
12Sanning (trofasthet) ur jorden (landet) – växer upp [från det mänskliga hjärtats jordmån]
    och rättfärdighet från himlen – har blickat ner. [I vers 11–12 är verbet placerat sist, istället för i början som är det vanliga i hebreiskan. Det ger extra tyngd, särskilt som de är ovanliga, ingen annanstans används verbet pagas för hur abstrakta begrepp möts. Detsamma gäller för ordet för att kyssas, hebr. nasaq.
    Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
13Herren ska ge det som är gott,
    och vårt land ska ge sin skörd.
14Rättfärdighet ska gå framför honom
    och bereda väg för hans steg. [Psalmen ramas in av ordet för land, hebr. eretz. I vers 2 är det "ditt land" och här i avslutningen är det "vårt land", se vers 10, 12 och 13.]

Psalm 86 – Hör min bön om nåd

Psalmisten vädjar om Guds nåd och ber om befrielse från fiender.

Författare: David

Citeras: Vers 9 refereras i Upp 15:4

Struktur:
Psalmen har ett kiastiskt mönster. Talet sju är också centralt. Adonaj används sju gånger. Jahve används fyra gånger, vilket tillsammans med tre "namn" blir sju. Hebreiska attah, översatt du/din, som ger eftertryck används sju gånger, se vers 2, 5, 10, 10, 12, 15, 17. Psalmen avslutas med sju imperativ i vers 16–17.

861En bön av (för) David. [Detta är den enda psalmen i den tredje boken som nämner David som författare. Psalmen hämtar material från andra psalmer som David skrivit, se Ps 25:1; 27:1; 34:1; 54:1.]
-
Vänd ditt öra (mot mig), Herre (Jahve), och svara mig,
    för jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig, Gud].
2Bevara min själ (mitt liv, hela min person),
    för jag är gudfruktig.
Du, min Gud (Elohim),
    fräls (rädda) din tjänare som litar på dig.

3Visa nåd (oförtjänt kärlek) mot mig, Herre (Adonaj),
    för till dig ropar jag (höjer jag min röst i bön) hela dagen.
4Din tjänares själ fröjdar sig (är glad),
    för till dig, Herre (Adonaj), lyfter jag upp min själ.
5För du, Herre (Adonaj), är verkligen god och förlåtande,
    du visar stor nåd (kärleksfull omsorg; trofasthet) till alla som ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till dig.
6Lyssna (vänd ditt öra) till min bön, Herre (Jahve),
    ge akt (lyssna uppmärksamt) på mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
7På min nöds dag [då jag är trängd och möter svårigheter], ropar jag (åkallar, höjer jag min röst i bön) till dig,
    för du ska svara mig.
8Det finns ingen som kan jämföras med dig bland gudarna (elohim), Herre (Adonaj),
    de har inte ens några gärningar (de gör ingenting).
9Alla hednafolk som du har gjort ska komma och tillbe (falla ner inför) dig, Herre (Adonaj),
    och de ska ära ditt namn. [Upp 15:4]
10För du är stor och gör stora under;
    bara du är Gud (Elohim).
11Visa mig din väg, Herre (Jahve),
    så att jag kan vandra och leva i din sanning.
Lär mig att helhjärtat vörda (frukta, ära)
    ditt namn (bind mitt hjärta vid ditt hjärta).
12Jag vill tacka (med öppna händer prisa) dig, Herre (Adonaj), min Gud (Elohim), av hela mitt hjärta,
    och jag vill ära ditt namn för evigt.
13För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor mot mig
    och du har räddat (ryckt bort) min själ från Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
14Gud (Elohim), de stolta har rest sig mot mig och skaran med onda män har letat efter min själ.
    De har inte satt dig [Gud] framför sig (gjort Herren till sin förebild och sitt rättesnöre för levernet).
15Men du, Herre (Adonaj), är en Gud (El) som är
    barmhärtig (är nådig och har ett starkt känslomässigt band till oss) och ger favör (generös i nåd),
        sen till vrede
    och överflödar i (är rik på) nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning. [I denna vers finns 3 olika ord för nåd för att beskriva den så mångsidigt som möjligt. Herren både är nåd och ger nåd på alla upptänkliga sätt. Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
16Vänd dig till mig,
    visa mig din nåd (favör, oförtjänt kärlek);
ge din kraft till din tjänare,
    rädda din tjänarinnas son.
    [Här beskrivs en slav som är född in i den relationen, se 1 Mos 14:14. En bild på Davids ödmjuka inställning.]
17Visa mig ett tecken [Dom 6:17] på din godhet,
    när mina fiender ser, ska de komma på skam,
för du, Herre (Jahve),
    hjälper och tröstar mig (vänder min sorg till hopp inom mig).

Psalm 87 – Guds stad Sion

En sång som prisar Sion som Guds stad där han bor. Jerusalem är alla nationers ursprung, och profetiskt den plats där Gud en dag ska bo, se Upp 22:1–5.

Författare: Korachs söner

Struktur: Psalmen har 48 ord (förutom inledningen), se Ps 48; 126. Flera ord och uttryck är inte helt enkla och kan ha olika betydelser. Ordet selah förekommer två gånger (vers 3 och 6) och delar upp psalmen i tre delar:

1. Prisa Sion, vers 1b–3
2. Sion – nationernas vagga, vers 4–6
3. Källan till lovsång, vers 7

871En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av Korachs söner, en sång.
-
Hans grund (grundvalar) finns i de heliga bergen.

     2Herren (Jahve) älskar Sions [Jerusalems] portar
    mer än alla Jakobs boningar.
3Förunderliga, underbara och härliga ting är talade om dig,
    du Guds (Elohims) stad.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

4"Jag ska nämna Rahav ['den arrogante'; Egypten i väster, se Jes 30:7] och Babylon [i öster]
    bland dem som känner mig.
Se, Filistéen [nuvarande Gaza] och Tyros [Libanon] med Kush [området söder om Egypten],
    [och de säger:] denne är född där." [Nu talar Sion, eller troligare Herren. Dessa länder har alla negativa minnen av förtryck – slaveriet i Egypten och fångenskapen i Babylon. Ska dessa länder känna Gud? Även de tre följande länderna som räknas upp väcker känslor. Filistéen var den fiende som israeliterna så ofta stred mot, Tyros var de stolta och rika i norr och Kush står för det avlägsna och okända. Frasen "denne är född där" kan syfta på nationen, eller en jude född i diasporan eller en hedning, som ska räknas som Guds folk. Samma fras återkommer i vers 6.]
5Men om Sion [tempelberget i Jerusalem] ska det bli sagt:
    "Den och den mannen föddes i henne
    och den allra Högste (Elion) själv har grundat henne."
6Herren (Jahve) ska räkna i folkets mantalslängder:
    "Denne är född där." [Samma fras som i vers 4]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

7Under sång och dans
    – alla mina källor (till glädje) är i dig. [Sista versen målar upp en bild av fest och glädje. Källor beskriver också glädje, se Ps 46:5; Jer 2:13; Hes 47; Upp 22:1–5. Sista ordet "i dig" kan syfta på Gud eller Sion. Utifrån sammanhanget så verkar betydelsen vara att alla nationer har sitt ursprung i Jerusalem – staden där Gud bor.]

Psalm 88 – Vid dödens gräns

Psalm 88 och 89 står tillsammans i slutet på den tredje boken i Psaltaren och är båda böner om hjälp som inte får något svar. Psalm 88 är ett rop från en som upplever sig övergiven av Gud. Psalmen följer inte ett normalt mönster utan är en brutalt ärlig klagan och protest till Gud. För den ovane bibelläsaren kan uttrycken nästan te sig chockerande. Samtidigt är psalmen hoppfull, psalmisten går till Gud med sina tvivel.

Författare: Korachs söner och esraiten Heman

Struktur:
1. Rop till Gud, vers 2a–10
2. Ifrågasättande av Gud, vers 10b–13
3. Anklagelser mot Gud, vers 14–19

881En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Korachs söner. Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till mahalat [en sorgsen melodi], en sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång"]. Av (för) esraiten Heman. [Ordet mahalat finns bara här och i inledningen till Psalm 53, se Ps 53:1. Troligtvis har det att göra med sorg, och indikerar en sorgsen melodi. Namnet Heman betyder trofast, och han (och även nästa psalms författare Ejtan, se Ps 89:1) är en esrait. Både Heman och Ejtan används i jämförelse med Salomos vishet, vilket visar att de båda verkade på Salomos tid och var bland de mest visa männen som fanns då, se 1 Kung 4:29–31. Det finns flera Heman i Bibeln, men denne var en levit och nämns i 1 Krön 6:33; 25:4–6. Han och hans familj fanns även med när arken fördes till Jerusalem, se 2 Krön 5:12. Ingen annan psalm har en sådan lång uppradning av ord som denna överskrift som är svårtydd. På något sätt speglar den komplexa överskriften det kaos och den förtvivlan som psalmen förmedlar.]
-

Del 1

2Herre (Jahve), min frälsnings Gud (Elohim),
    dag och natt ropar jag inför dig.
3Låt min bön komma inför dig,
    vänd ditt öra mot (lyssna noga på) mitt rop.
4För min själ (hela min varelse) är mättad med bekymmer,
    och mitt liv dras mot Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
5Jag räknas bland dem som går ner i graven (avgrunden, brunnen).
    Jag har blivit som en hjälplös stridsman (hebr. gever) [en man i sin krafts dagar],
6fri bland de döda [frigiven, men inte som en fri levande man], som de slaktade som ligger i graven, som du inte längre kommer ihåg, och de är avhuggna från din hand.
7Du har lagt mig längst ner i avgrunden (ordagrant: "brunnen"),
    på en mörk plats i djupet.
8Din vrede vilar tungt över mig,
    och alla dina vågor hemsöker mig.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

9Du har flyttat bort mina vänner långt ifrån mig,
    du har gjort mig till en styggelse för dem.
    Jag är tystad och kan inte komma vidare.

     10Mina ögon förtvinar på grund av lidande.

Del 2

Jag har ropat (åkallat, höjt min röst i bön) till dig, Herre (Jahve), varje dag;
    jag har sträckt ut mina händer till dig (i tacksamhet).
11Ska du göra under (tecken, mirakler) för de döda?
    Eller ska skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim) resa sig och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig?

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
12Berättas det om din nåd (omsorgsfulla kärlek) i graven,
    om din trofasthet i Abaddon (döden, avgrunden, förgörelsens plats)? [Det hebreiska ordet Abaddon har koppling till verbet att förstöra och förgöra och intensifierar dödens destruktivitet. Läggs någon i en grav så försvinner kroppen, den förmultnar. Se även Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11.]
13Ska dina under (förunderliga gärningar, mirakler) bli kända i det mörka?
    Och din rättfärdighet i de glömdas land?

Del 3

14Men jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp), Herre (Jahve),
    på morgonen kommer min bön till dig.
15Herre (Jahve), varför kastar du bort min själ (mitt liv)?
    Varför gömmer du ditt ansikte för mig?
16Jag är bedrövad och vid dödens gräns sedan min ungdom,
    jag har burit din skräck, jag är förtryckt.
17Din brinnande vrede har gått över mig,
    din plötsliga skräck (hebr. biotim) har skurit av mig.
18Den kommer runt omkring mig som vatten hela dagen,
    den omger mig helt och hållet.
19De jag älskar och mina följeslagare har du flyttat långt bort från mig,
    och mina vänner till mörkret.

Psalm 89 – Guds löfte till David

Psalm 88 och 89 hör ihop, två ord som återkommer är nåd, se Ps 88:12; 89:2, 3, 15 och trofasthet, se Ps 88:12; 89:25, 34, 50. Den frågande tonen där Gud är gömd återfinns också i båda psalmerna, se Ps 88:15; 89:47. Psalm 89 avslutar den tredje boken och har en viktig roll, liknande Ps 2 där Gud talar till nationer och folk som inte vill kännas vid Gud.

Författare: Ejtan

Struktur:
Psalmen har ett kiastiskt mönster i vers 2–34 som ramas in av Guds nåd och trofasthet.

891En sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång"]. Av esraiten Ejtan. [Ejtan var en av Davids sångare tillsammans med Asaf, se 1 Krön 15:19. Han nämns tillsammans med föregående psalms författare (Heman, se Ps 88:1), och beskrivs som en vis man, se 1 Kung 4:29–31. Namnet Ejtan betyder permanent, bestående, tålmodig och varaktig, vilket är passande för psalmens inledande ord i vers 2!]
-
2Jag ska sjunga om Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek) för evigt,
    för alla släkten (generationer) ska jag kungöra din trofasthet med min mun.
3Jag har sagt: "För evigt är nåden (den omsorgsfulla kärleken) skapad,
    i själva himlarna har du etablerat din trofasthet.
4Jag har gjort (ingått) ett förbund med min utvalde,
    jag har svurit (gett mitt löfte till) David, min tjänare.
5För evigt ska jag låta din säd (dina avkomlingar, ättlingar) bestå,
    och bygga upp din tron i alla släktled (generationer).
    [Ps 89:2; 72; 78:70–72; 2 Sam 7:11–16; 1 Krön 17:10–14] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Himlarna ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dina under (förunderliga gärningar, mirakler), Herre (Jahve),
    och din trofasthet i de heligas församling.
7Vem i skyarna kan jämföras med Herren (Jahve),
    vem av de mäktigas (guds – hebr. el) söner kan liknas vid Herren (Jahve)?
8En Gud (El) som är fruktad i de heligas stora rådsförsamling,
    och respekterad av alla dem som är omkring honom.
9Herre (Jahve), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot),
    vem är en sådan mäktig som kan liknas vid dig, Herre (Jah)?
    Och din trofasthet är runt omkring (omsluter) dig.
10Du regerar över havets stolta svall.
    När dess vågor reser sig, stillar du dem. [Matt 8:26]
11Du krossade Rahav [den Stolte – Leviatan], som någon som är slaktad (dödligt sårad),
    du skingrade dina fiender med din arms styrka. [Rahav betyder stolt och används ibland som ett symboliskt namn för Egypten, se Ps 87:4; Jes 30:7. Även sjömonstret Leviatan kallas Rahav, se Jes 51:9; Job 26:12; 41:24–25. Det beskriver ondskan och djävulen som Gud en dag kommer att straffa, se 1 Mos 3:14–15; Ps 74:13–14; Jes 27:1. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se Ps 46:4; Upp 13:1; 17:15, men Gud är den som skapar ordning, se 1 Mos 1:2.]
12Dina är himlarna,
    din är också jorden.
Du har skapat (grundlagt) världen
    och allt som finns i den.
13Du har skapat norr och söder,
    Tabor och Hermon jublar i (ropar högt i glädje över) ditt namn. [Alla väderstreck är representerade. Norr och söder, berget Tabor i väst och berget Hermon i öst prisar Guds storhet bara genom sin existens.]
14Din arm har kraft,
    din hand är stark,
    din högra hand är segerrik.
15Din tron vilar på (ditt konungsliga styre baseras på)
    rättfärdighet och rättvisa,
    nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet)
    går framför ditt ansikte (karaktäriserar hur du regerar). [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
16Välsignat (glatt, lyckligt) är det folk som prisar dig!
    Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus (får uppleva din favör).
17De gläder sig hela dagen lång i ditt namn,
    de lyfts upp av din rättfärdighet.
18För du ger dem ära och styrka,
    och genom din nåd (favör, villkorad nåd – hebr. ratson) har vi seger.
    [Ordagrant "Du upphöjer vårt horn". Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
19För Herren (Jahve) är vår sköld,
    och den Helige i Israel är vår kung.
[Vers 20–21 den första kiasmens centrum:]
20Sedan talade du [Herre] genom en vision (uppenbarelse)
    till dina trogna efterföljare och sa:
    "Jag har lagt ner kraft i (jag hjälper, assisterar) en krigsman,
    jag har rest upp en ung man ur folket.
21Jag har funnit min tjänare David,
    med min heliga olja har jag smort honom [till kung].
22Min hand ska stödja (ständigt vara med) honom,
    min arm ska styrka (skydda) honom.
23Ingen fiende
    ska lura honom (plundra, utnyttja, eller behandla honom illa),
ingen hänsynslös förtryckare
    ska förtrycka (förödmjuka) honom.
24Nej, i stället ska jag krossa hans fiender framför honom
    och jag ska slå ner dem som hatar honom.
25Min trofasthet (fasthet, stabilitet) och min nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) ska vara med honom.
    I mitt namn ska han få stor styrka och seger.
    [Ordagrant "hans horn vara upphöjt i mitt namn". Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
26Jag ska lägga havet under hans hand,
    floderna under hans högra hand.
    [Havet och floderna syftar antagligen på fiender, se vers 10–11, men kan också syfta på Medelhavet och floden Eufrat med dess bifloder.]
27Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig:
    "Du min Fader, min Gud (Elohim), min frälsnings klippa!"
28Jag ska göra honom till den förstfödde [som har speciella privilegier],
    till den högste av alla jordens kungar.
29Jag ska hålla fast min trofasta kärlek (nåd) mot honom för evigt,
    mitt förbund med honom ska stå fast (är oföränderligt).
30Jag ska ge hans ätt evig dynasti (hans barn ska vara vid makten för evigt),
    och hans tron så länge som himlen består.
31Om hans söner (barn) överger min undervisning (hebr. Torah)
    och inte vandrar efter mina stadgar,
32om de vanhelgar mina påbud
    och inte håller mina befallningar,
33då ska jag besöka (hämnas) deras överträdelser med min stav
    och deras missgärningar med slag.
34Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska jag inte ta bort (hugga av) från honom,
    inte heller ska jag göra avkall på (vara falsk med) min trofasthet (sanning). [Vers 34 ramar in det första stycket med orden nåd och trofasthet, se vers 2–3.]
35Mitt förbund ska jag inte vanhelga,
    inte heller ändra på det som gått över mina läppar (ångra eller ändra på något som jag sagt).
36En gång har jag svurit (avlagt en ed) vid min helighet,
    förvisso ska jag inte vara falsk mot David (ändra på något som jag lovat honom).
37Hans säd (avkomma, ättlingar) ska finnas för evigt,
    och hans tron som en sol inför mig.
38Den ska bestå för alltid precis som månen,
    och vara fast grundad som trovärdiga vittnen i skyn.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

39Men du har kastat bort och förskjutit,
    du har blivit vred på dina smorda.
40Du har avskytt förbundet med din tjänare,
    du har vanhelgat hans krona ända till marken.
41Du har brutit ner hans inhägnader,
    du har gjort hans starka fästen till ruiner.
42Alla som går vägen förbi förstör honom,
    han har blivit till hån för sina grannar.
43Du har upphöjt hans motståndares högra hand [gjort hans motståndare starka],
    och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
44Ja, du vänder hans svärdsegg,
    och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
45Du har låtit hans glans falna,
    och kastat ner hans tron på marken.
46Hans ungdoms dagar har kortats (blivit färre),
    du har övertäckt honom med skam.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

47Hur länge, Herre (Jahve)?
    Ska du gömma dig för alltid?
    Hur länge ska din brinnande vrede brinna som en eld?
48Kom ihåg hur kort min tid är.
    För vilken fåfänga har du skapat alla människans söner (barn)?
49Vilken man (stridsman) [i sin bästa ålder] är han som lever och inte ska se döden,
    som ska befria sin själ från Sheols (gravens, underjordens) makt?

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

50Var är din tidigare nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Adonaj),
    som du i din trofasthet svor (gav din ed på) till David?
51Herre (Adonaj), kom ihåg hånet mot din tjänare,
    hur jag bar så många människors hån i min famn,
52hur dina fiender har hånat, Herre (Jahve),
    hur de har hånat din Smordes (Messias) fotsteg (hälar – hebr. akevim). [Messias (hebr. mashiach) kan syfta på David, som en smord kung (vers 50) eller på Messias. Uttrycket "din Smordes hälar" kan vara en referens till alla dem som följer Messias eller syfta på de "vägar" och tillvägagångssätt Gud har när han kommer låta Messias bli den lidande tjänaren, se Ps 22:7; Jes 52:13–15. Ordet häl ger också en anspelning till 1 Mos 3:15.]

Avslutande lovprisning

[Den tredje boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 2 och 4, se Ps 41:14; 72:18–19; 106:48.] 53Välsignad är Herren (Jahve) för evigt!

Amen och amen.

FJÄRDE BOKEN (Psalm 90-106)

Den fjärde boken i Psaltaren består av 17 psalmer, Psalm 90-106.

Psalm 90 – Människans bräcklighet och Guds evighet

Frågan "Hur länge?" binder ihop bok tre och fyra, se Ps 89:47 och Ps 90:14. Psalm 90 är den enda psalmen som anger Mose som författare. Moses sång finns nämnd i 5 Mos 31:30–32:43. Titeln gudsman används om Elia, Elisha och Mose. Sången ramas in av Herren (Jahve) och Gud (Elohim), se vers 2 och 17.

Författare: Mose

Citeras: Vers 5 citeras i 2 Pet 3:8

Struktur:
1. Lovprisning till den evige Guden, vers 1–2
2. Kom ihåg hur kort livet är, vers 3–6
3. Guds vrede, vers 7–12
4. En upprättad relation, vers 13–17

901 En bön av gudsmannen Mose (Moshe).
-
[Vers 1b–2 formar en kiasm som ramas in av "du", följt av generation/evighet och centralt jorden.]

Du, Herre (Adonaj), har varit vår tillflyktsplats
från generation till generation.
2Innan bergen föddes,
    eller du ens hade format jorden
och världen (marken, den bebodda delen),
från evighet till evighet
är du (har alltid varit, och kommer alltid att vara) Gud (El).
3Du vände människan till ånger och sa:
    "Människobarn, vänd om (kom tillbaka)."
4För tusen år i dina ögon är som gårdagen som gick förbi,
    och som en nattväkt.
5Du sveper bort dem som med en flod, medan de sover.
    På morgonen är de som spirande gräs.
6På morgonen blomstrar det och växer upp,
    på kvällen vissnar det och torkar bort.
7Vi är förtärda av din vrede,
    av ditt raseri blir vi förskräckta.
8Du har ställt våra överträdelser inför dig,
    våra dolda synder i ljuset (utstrålningen – hebr. maor) av ditt ansikte.
9Alla våra dagar är borta i din vrede,
    våra år kommer till ett slut som en suck.
10Våra år varar i 70 år,
    eller med styrka, 80 år.
Likväl är deras stolthet [bästa år som en passerande storm] möda (hårt arbete) och fåfänga (tomhet, smärta, olycka);
    de är snabbt förbi och vi flyger bort. [Hebreiska ordet stolthet rohav är ovanligt, det kommer från verbet "att storma" och har betydelsen av att vara högmodig och arrogant uppblåst. Här finns också liknelsen att livet är som oväder som snabbt drar in och hastigt försvinner. Se även Pred 1:2.]
11Vem känner kraften i ditt raseri, och din vrede,
    så att man ger dig vederbörlig vördnad?
12Lär oss antalet av våra dagar
    så att vi kan få visa hjärtan.
13Kom tillbaka, Herre (Jahve), hur länge… [Meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en "aposiopesis", som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad.]
    trösta din tjänare (vänd min sorg till hopp).
14Gör oss tillfredsställda (mätta oss) på morgonen med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    så att vi kan jubla (höja gälla triumferande jubelrop) och vara glada alla våra dagar.
15Gör oss glada för alla de dagar som du har plågat oss,
    för alla de år som vi har sett ondska.
16Låt ditt verk (det du gör) bli synligt för dina tjänare,
    och din härlighet över dina söner (barn).
17Låt din nåd (ditt välbehag, din favör), Herre (Adonaj), vår Gud (Elohim), komma över oss.
    Upprätta över oss våra händers arbete,
    ja, våra händers arbete, må du upprätta det.
    [Om inte Gud är med oss i vårt arbete, arbetar vi fåfängt och förgäves.]

Psalm 91 – Gud är fortfarande min sköld

Psalmen handlar om Guds beskydd. Efter en lång väntan i Psalm 88, 89, 90 kommer nu Guds svar i vers 14–16 i denna psalm!

Författare: Okänd, troligtvis David.

Citeras:
Vers 11–12 citeras av djävulen när Jesus frestas, se Matt 4:6 och Luk 4:10–11
Vers 13 citeras i Luk 10:19

Struktur:
1. Förtröstan på Herren, vers 1–13
2. Guds svar, vers 14–16

[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "En sång av David." Fyra olika namn används om Gud i vers 1–2: Elion, El Shaddaj, JHVH och Elohim. Gud den Allsmäktige, El Shaddaj, förekommer bara här och i Ps 68:15 i Psaltaren.] 911Den som sitter (vistas, bor) i den Högstes (Elions) gömställe
    förblir [ska få vila och dröja kvar] i (under) den Allsmäktiges (El Shaddajs) skugga. [Verbet "förblir" är i formen hitpael och beskriver en personlig plats. Det används ofta om att stanna över natten, se Job 39:12.]
2Jag ska (vill) säga om Herren (Jahve):
    "Min tillflykt och min borg (mitt starka fäste), min Gud (Elohim)
    – jag vill lita (kommer att förtrösta) på honom!"
3För han räddar (utan tvekan ska han rycka bort) dig från fågelfångarens snara (jägarens nät),
    från dödlig pest (förödande farsot). [Ps 78:50]
4Han ska betäcka dig med sina fjädrar,
    och under hans vingar finner du (ska du söka) tillflykt. [4 Mos 32:11; Jes 31:5; Matt 23:37; Luk 13:34]
Hans sanning (trofasthet, tillförlitlighet) är [ska vara din] sköld och skärm [en stor rektangulär täckande stridssköld].
5Du ska [behöver] inte vara rädd för nattens fasor,
    för pilen som flyger om dagen,
6inte för pesten som smyger (går fram) i mörkret
    eller plågan (farsoten, förödelsen) som ödelägger [härjar i hettan] mitt på dagen.
7Tusen kan falla vid din sida,
    ja, tiotusen vid din högra sida,
    men det ska inte drabba (komma nära) dig.
8Du ska bara se på (observera, skåda) med egna ögon,
    och du ska se hur vedergällningen drabbar de onda (du ska se de ogudaktigas lön). [Med egna ögon ska du som engagerad betraktare själv få bevittna hur de gudlösa straffas. Samma verb för att se (hebr. raa) återkommer sedan i psalmens sista vers, se vers 16.]
9För du har sagt: "Herren (Jahve) är min tillflykt (mitt skydd)",
    du har gjort den allra Högste (Elion) till din boning.
10Inget ont ska drabba dig,
    och ingen plåga ska komma nära ditt tält (ditt hem; din boplats),
11för han ska ge sina änglar (budbärare) befallning om dig,
    att bevara (vaka över; skydda) dig på alla dina vägar.
12På sina händer ska de bära [högt upp ska de lyfta] dig,
    så att du inte stöter din fot mot någon sten. [Matt 4:6]
13Över (på) lejon och huggorm ska du gå (träda, marschera) fram,
    det unga lejonet och ormen (draken) ska du trampa på (ner; under dina fötter).
[Nu kommer det efterlängtade svaret när Gud talar:]
14Eftersom han håller fast (har klamrat sig fast; är fäst) vid mig [har satt sin kärlek till mig och därför hör ihop med mig],
    ska jag också befria (lösgöra, förlösa) honom [låta honom undkomma].
Jag ska beskydda honom (sätta honom högt),
    eftersom han [personligen] känner mitt namn.
15Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig och jag ska svara honom.
    Jag ska vara med honom i nöden [svårigheterna]. [Den centrala versen.]
Jag ska rädda (rycka/slita/dra bort; befria) honom och föra honom till ära [hedra honom].
16Jag ska mätta honom med långt liv (längd av dagar)
    och låta honom få se (visa honom) min frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua). [I vers 14–16 är huvudpoängen och det centrala att Gud själv är med. Sex stycken verb (tre på vardera sida) visar på Herrens agerande och omger de hebreiska orden för "jag med honom i nöden". Verben är: befria, beskydda, svara, rädda, mätta och visa.]

Psalm 92 – Tacksägelse på sabbatsdagen

Detta är den enda psalm som är skriven speciellt för sabbatsdagen, se vers 1. Den sjufaldiga upprepningen av Guds namn och referensen till skapelsen i vers 4–5 kan vara en anledning till kopplingen. Sabbaten är en föraning om den vila som kommer för skapelsen när Guds fiender slutgiltigt är besegrade, en seger som denna psalm ser fram emot och firar.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Uppmaning till lovprisning (vers 2–6)
2. Guds seger över de onda (vers 7–12)
3. Guds omsorg (vers 13–16)

Det går också att se ett kiastiskt mönster:
A Herrens hus (vers 2–4)
  B Guds hand i skapelsen (vers 5–7)
    C Guds seger (vers 8–10)
  B´ Gud vakar över de sina (vers 11–12)
A´ Herrens hus (vers 13–16)

921En psalm, en sång för sabbatsdagen. [2 Mos 20:8–11; 4 Mos 5:12–15]
-
2Det är gott (en god sak) att tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve),
    och att sjunga lovsång till ditt namn, du den Högste (Elion).
3Att berätta om din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,
    och din trofasthet (sanning) under nattimmarna.
4Med ett tiosträngat instrument och med nevel-lyra (hebr. nevel) [större harpa, vanligtvis tolvsträngad]
    och det högtidliga ljudet (hebr. higajon) av kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa, se Ps 33:2.]
5För du, Herre (Jahve), har gjort mig glad med dina verk.
    Jag vill jubla (höja glädjerop, sjunga) över dina händers verk.
6Hur stora är inte dina gärningar, Herre (Jahve)!
    Dina tankar (idéer) är mycket djupa (outgrundliga, svåra att begripa).
    [Jes 55:8; Rom 11:33–34]
7En djurisk (rå, oförnuftig) människa känner dem inte,
    inte heller förstår en [oresonlig] dåre detta.
8När de onda växer upp som gräset,
    och när de som ägnar sig åt överträdelser blomstrar,
är det för att de ska förgöras för alltid.

     9Men du, Herre (Jahve), är hög för evigt.
10För dina fiender, Herre (Jahve),
    ja, dina fiender ska förgås,
    alla som ägnar sig åt missgärningar ska bli kringspridda.
11Men mitt horn [symbol på styrka] har du upphöjt som vildoxens horn.
    Jag är rikligen smord med olja.
12
(Ps 92:12) Libanons stolthet är cedern som än i dag pryder deras flagga.

Libanons stolthet är cedern som än i dag pryder deras flagga.

Mina ögon har sett på dem som ligger på lur efter mig,
    mina öron har hört ogärningsmännens önskningar som reser sig upp mot mig.

13Den rättfärdige ska blomstra som palmträdet [Ps 1:3; 52:10],
    han ska växa som en ceder i Libanon.
14Planterade i Herrens (Jahves) hus
    ska de blomstra i vår Guds (Elohims) gårdar.
15De ska fortsätta att bära frukt vid hög ålder,
    de ska vara fulla av sav och rikedom,
16för att berätta att Herren (Jahve) är uppriktig,
    min klippa, i vilken inte finns någon orättfärdighet.
    [Ps 28:1; 42:9; 62:2; 4 Mos 32:4]

Psalm 93 – Herren regerar i ära och makt

Gud sitter på tronen, han är kung och regerar och världen kan inte skakas. Nationer och folk liknas vid brusande vatten, men Gud står över dem. Det finns en vila i att veta att Gud har kontroll, se Matt 8:23–27; Job 9:8.
    Många av psalmerna i den fjärde boken (Psalm 90-116) beskriver hur Gud regerar här på jorden. Flera tron-psalmer är 47, 95-99. Denna och följande sex psalmer appliceras inom judendomen på en kommande tid då Messias regerar här på jorden.

Författare: Okänd, kanske David

Struktur:
1. Gud är kung och skapare, vers 1–2
2. Gud är mäktigare än vattnen – nationer i uppror och kaos, vers 3–4
3. Gud regerar i evighet, vers 5

[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "för dagen före sabbaten, när jorden först blev bebodd. En sång av David." Dagen före sabbaten är fredag, den sjätte dagen i den judiska veckan.]
-
931Herren (Jahve) regerar (är kung)!
    Han är klädd i härlighet (höghet).
Herren (Jahve) har iklätt sig
    och spänt om sig makt som ett bälte (runt sig, omgjordat sig). [Styrka liknas vid ett bälte som håller ihop klädnaden. Herrens kraft gör att han kan regera. Här finns också ett bildspråk för att vara redo att agera. Dåtida klädnader hängde löst och för att göra sig redo att arbeta omgjordade man länderna och band upp klädnaden.] Ja, världen är skapad och står fast,
    den kan inte rubbas (vackla, står tryggt fast).
2Din tron [rike] är skapad och står fast från urminnes tider,
    du är evig. [Ordet "evig" är hebr. olam, troligtvis från alam som betyder "att dölja", dvs. vad som är dolt i avlägsen framtid eller historia. En tidpunkt som inte går att se. Ordet har ofta betydelsen evig.]
3Forsarna (strömmar, vågorna) reser (höjer) sig, Herre (Jahve),
    forsarna reser sig högt,
    forsarna reser sig dånande (slår in som vågor med full kraft). [Ordet för fors har grundbetydelsen "att flöda", det används för att beskriva floder som Eufrat och Jordan. På samma sätt som havet symboliskt beskriver folk och nationer, se Jes 17:12–13; Upp 17:1, 15, kan floder syfta på folk och nationer i rörelse, se Jes 2:2. Havet står också för kaos och oordning, se 1 Mos 1:2; Job 40:20.]
4Mäktigare än (starkare, högt över) dånet av stora vatten,
    mäktigare än havets bränningar,
    Herren (Jahve) upphöjd i majestät!
5Dina vittnesbörd (stadgar) [Ps 19:7] är helt pålitliga,
    helighet tillhör (är lämpligt, passande, smyckar och är något vackert i) ditt hus,
        Herre (Jahve),
    för alltid (ordagrant "i längd av dagar").

Psalm 94 – Gud kommer att döma världen

Psalmisten ber Gud döma de onda och förtröstar på Guds rättvisa dom.

Citeras:
Vers 11 citeras i 1 Kor 3:20
Vers 14 citeras i Rom 11:1–2

Författare: Okänd

Struktur:
1. Gud vedergäller, vers 1–7
2. Gud som lärare, vers 8–15
3. Gud är trofast, vers 16–26

941[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "En psalm av David, för veckans fjärde dag", vilket är onsdag.]
-
Hämndens Gud (El), Herre (Jahve),
    Hämndens Gud (El), träd fram i glans (lys fram, stråla tydligt)!
2Stå upp (lyft upp dig själv), du jordens domare,
    ge de stolta deras vedergällning.
3Herre (Jahve), hur länge ska de onda...
    hur länge ska de onda jubla (triumfera, ropa i glädje)?
4De sprutar ur sig (okontrollerat, spyr ut) [en massa ord, se Ords 15:2], de talar arrogant (fräckt),
    alla som ägnar sig åt överträdelse sätter sig själva högt.
5De krossar folket, Herre (Jahve),
    och hemsöker deras arv.
6De slår änkan och främlingen
    och mördar den faderlöse.
    [De mest utsatta i samhället, se 2 Mos 22:21; 5 Mos 24:17; Mal 3:5.]
7De säger: "Herren (Jah) ska inte se,
    inte heller ska Jakobs Gud (Elohim) höra [vad vi håller på med]."
8Tänk efter, ni brutala (råa, djuriska) bland människor.
    Och ni [oresonliga] dårar, när ska ni förstå?
9Han som formade örat,
    skulle han inte höra?
Han som formade ögat,
    skulle han inte se?
10Han som tuktar hednafolk (nationer),
    skulle han inte korrigera?
    Ja, han som lär människan kunskap?
11Herren (Jahve) känner människans tankar,
    att de är fåfängliga.
12Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
    som du undervisar, Herre (Jah), och lär om din undervisning (hebr. Torah),
13så att du kan ge honom vila från de onda dagarna,
    till dess avgrundsdjupet har blivit grävt för de onda.
14För Herren (Jahve) ska inte förkasta sitt folk,
    inte heller ska han överge sin arvedel.
15Rätten ska återvända till domarna,
    och alla rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan) ska följa den.
16Vem ska stå upp för mig mot våldsverkarna?
    Vem ska stå upp för mig mot överträdarna?
17Om inte Herren (Jahve) hade varit min hjälp,
    skulle min själ snart ha bott i tystnaden (graven).
18Om jag säger [tänker inom mig]: "Min fot vacklar",
    då upprätthåller mig din nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Jahve).
19När mina oroliga tankar är många inom mig (när mitt inre är fullt av bekymmer),
    då gläder din tröst [plural – Guds flera sätt att trösta] min själ. [Ordet för oroliga tankar och bekymmer (hebr. sarafim) används bara här och i Ps 139:23. Det hebreiska verbet för att glädja (shaa) beskriver en lekfull och sprudlande glädje som ett barn har, se även Jes 11:8; 66:12; Ps 119:16, 47, 70. Roten till det hebreiska ordet för tröst (tanhum) har att göra med att andas djupt och beskriver intensiva känslor av sorg och medlidande. Det finns hopp och lindring för varje orolig tanke då Gud genom sitt mångfacetterade tröstsätt vänder sorg till glädje, se Ps 30:12.]
20Ska fördärvets tron (ondskefulla domarsäten) [partiska domare], som främjar ont uppsåt med sina lagar,
    ha gemenskap med dig?
21De samlar sig tillsammans mot den rättfärdige (hans själ, liv, person – hebr. nefesh)
    och utgjuter (dömer) oskyldigt blod.
22Men Herren (Jahve) har varit mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    och min Gud (Elohim) min tillflykts klippa.
23Han har fört deras egna överträdelser över dem,
    och ska hugga av dem i deras egen ondska,
    Herren (Jahve) vår Gud (Elohim) ska hugga av dem.

Psalm 95 – Kom prisa en helig Gud

Psalmen uppmanar att komma inför Gud och prisa honom för hans storhet, men påminner också om att Gud är helig. Denna psalm inleder en serie kröningspsalmer som uppmanar till lovprisning, Psalm 95-100.

Författare: Inte angiven i den hebreiska texten, men utifrån NT anges att psalmen är inspirerad av den helige Ande och nedskriven av David, se Heb 3:7; 4:7.

Citeras:
Vers 7–11 citeras i Heb 3:7–11, 15, 18; 4:1, 3, 5, 7

Struktur: Psalmen är uppdelad i två huvudsektioner, vers 1–7 och en avslutande varning i vers 8–11. Det går att se tre sektioner:

1. Kom – prisa Gud, vers 1–5
2. Gå in – närma er Gud i tillbedjan, vers 6–7
3. Varning – ni går in på helig mark, vers 7–11.

Kom – en uppmaning att glädja sig

951Kom (börja gå, vandra; sätt igång)!

Låt oss sjunga (höja gälla triumferande jubelrop)
    till Herren (Jahve).
Låt oss ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri)
    till vår frälsnings klippa. [Det hebreiska ordet jesha som betyder frälsning, räddning, befrielse, säkerhet, vård och välgång används sextio gånger i Psaltaren och är detsamma som Jeshua – det hebreiska namnet på Jesus.]
2Låt oss träda fram inför hans ansikte (inför honom; i hans närvaro)
    med tacksägelse [som ett gemensamt hyllningsoffer]
    med sånger (psalmer, sång och spel) ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri) till honom.
3För en stor [allsmäktig] Gud (El) är Herren (Jahve)
    och en stor kung över alla gudar (hebr. elohim). [Ps 47:3; 96:4]
4I hans hand är jordens djup,
    och bergstopparna tillhör honom.
5Hans är havet, för han gjorde det,
    hans händer formade torra land. [Bland de omkringliggande hedniska folken hade man olika gudar för olika områden, men Israels Gud är en, och han råder över allt skapat – djup och höjd, hav och land. Det vanliga ordet för "torrt land" är jabasha, se 1 Mos 1:9–10; 2 Mos 14:16; Jos 4:22. Här används dock det ovanligare jabeshet som annars bara påträffas i 2 Mos 4:9, där Gud berättar för Mose hur han ska ta vatten från floden som ska förvandlas till blod på "torra land". Gud är större än alla egyptiska avgudar! Ordet "torra land" för också tankarna till uttåget ur Egypten och hur israeliterna korsade Röda havet, en berättelse som återknyter till varningen i psalmens senare del.]

Kom – i vördnadsfull tillbedjan

6Kom (kom in, gå in)!

Låt oss falla ner (buga oss djupt ner; kasta oss till marken)
    och böja oss (böja våra knän);
    låt oss knäböja (välsigna) inför Herrens (Jahves), vår Skapares, ansikte. [Tre olika hebreiska ord används för att beskriva ödmjuk tillbedjan: shacha, kara och barach. Denna trefaldiga upprepning ger extra betoning på denna vers som en central vers i psalmen.]
7För han är vår Gud (Elohim)
    och vi är folket i hans vård (hjord; på hans betesmark),
    en fårhjord (flock av småboskap) i hans hand [under hans ledning och beskydd].
    [Joh 10:27]

En varning

[Nu skiftar tonen i psalmen. Från glädjefylld tillbedjan till en varning från den helige Ande, se Heb 3:7. Detta skärper tonen och visar allvaret i en sund gudsfruktan, se Ords 1:7. Vi påminns om att tillbedjan inte bara är sånger och ord, utan också lydnad. Om Gud ska vara vår herde, måste vi också följa honom. I Mellanöstern drivs inte får på bakifrån, de följer efter sin herde och lyssnar till hans röst.]

Idag, om du hör hans röst:

     8"Förhärda inte ert hjärta, som vid Meriva [hebreiska för strid, provokation, tvist och gräl, se 2 Mos 17:7],
    som [den där] dagen i Massa [hebreiska för prövning, frestelse, test och förtvivlan] i öknen (vildmarken) [då israeliterna var utan vatten],
9där era fäder satte mig på prov, de prövade mig,
    fastän de hade sett min gärning (mitt verk) [uttåget – befrielsen från slaveriet]. [De hebreiska orden Meriva och Massa har fått namnge platser längs israeliternas ökenvandring. Inte långt efter att de korsat Röda havet på ett mirakulöst sätt, sattes de på prov då det inte fanns vatten. Frågan som då ställdes var: "Är Herren med oss eller inte?", se 2 Mos 17:7. En liknande händelse inträffade även en generation senare när Mirjam hade dött i öknen Sin, se 4 Mos 20:1, 13. Hebreerbrevets författare varnar utifrån dessa verser för risken att avfalla från den levande Guden och betonar att de ska uppmuntra varandra att hålla fast vid sin tro, se Heb 3:7–14. Se även 5 Mos 6:16; 9:22; 32:51; 33:8; Ps 81:8; 106:32.]
10I fyrtio år var jag förbittrad på (avskydde, föraktade, sörjde jag) detta släkte (den generationen),
    och jag sa: 'De är ett folk som far vilse i sitt hjärta [ett folk med vilsna hjärtan].
    De känner inte mina vägar.'
11Därför svor jag i min vrede:
    'De ska aldrig komma in i min vila.' " [4 Mos 14:21–23; 5 Mos 1:34, 35]

[Denna psalm har ett allvarligt budskap. Både Paulus och Hebreerbrevets författare tar upp texten som ett varnande exempel, se 1 Kor 10:1–10, 13; Heb 3–4. Budskapet är att vi ska prisa Gud med glädje i sång och jubel, men också med vördnad. Anledningen är att vår Skapare och Herde är en allsmäktig och helig Gud. Psalmen påminner oss även om att tillbedjan och lydnad går hand i hand. Ord och handlingar hör ihop, se Jak 2:17. Det är viktigt att se förhållandet mellan den första delen i vers 1–7 och varningen i vers 8–11. Uppmaningen som inledde psalmen – att lova Gud – är något att verkligen hörsamma. Att sluta lovprisa Gud utgör det första steget till ett förhärdat och hårt hjärta. Den som vill bevara sitt hjärta, se Ords 4:23, gör väl i att alltid ödmjuka sig, prisa och lova Herren.]

Psalm 96 – Gud ska döma med rättvisa!

Psalm 96 är en lämplig fortsättning på Psalm 95, där den som vill följa och lyda Gud blivit påmind om Guds helighet. Frasen "en ny sång" återfinns här och i Ps 98:1. I sammanhanget är det en ny sång som kommer utifrån en djup medvetenhet om den svaga mänskliga naturen. Med denna klangbotten får sången också messianska undertoner. I vers 11 finns Guds personliga namn inkodat i den första radens ord som i ordningsföljd börjar på Jod, He, Vav och He – JHVH.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Uppmaning att sjunga om Guds storhet, vers 1–6
2. Uppmaning till folken, vers 7–10
3. Uppmaning till skapelsen, vers 11–13

Sjung till Herren

961[Stycket inleds med tre uppmaningar att sjunga.]
Sjung till Herren (Jahve), en ny sång.
    Sjung till Herren (Jahve), hela jorden.
2Sjung till Herren (Jahve), välsigna hans namn.
    Ropa ut hans frälsning (räddning – hebr. jesha), dag efter dag.
3Förkunna hans ära bland hednafolken,
    hans under bland alla folk.
4För Herren (Jahve) är stor och högt är han prisad,
    han ska fruktas högt över alla gudar (elohim).
5Folkets alla gudar (elohim) är avgudar,
    men Herren (Jahve) är den som har gjort himlarna.
6Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
    makt och glans i hans helgedom.

Ge till Herren

7[Stycket inleds med tre uppmaningar att "ge till Herren".]
Ge till Herren (Jahve), alla folkens familjer (släkter).
    Ge till Herren (Jahve), ära och makt.
8Ge till Herren (Jahve), den ära som tillhör hans namn.
    Bär fram ett offer, och kom till hans gårdar [templet i Jerusalem]. [Motsvarande fras i 1 Krön 16:29 har "inför hans ansikte"; templet fanns inte när psalmen skrevs. Gårdar (pluralis) syftar på både inre och yttre gården i templet.]
9Tillbe Herren (Jahve) i helig skrud,
    bäva inför honom, hela jorden.
10Säg bland hednafolken (hebr. goj): "Herren (Jahve) regerar (är kung),
    världen står fast och vacklar inte.
    Han ska döma folken (hebr. am) med rättvisa."

Herren kommer

[Tre uppmaningar till himlen, havet och marken:]
11Må himlen glädja sig, och jorden fröjda sig. [Hebreiskan har fyra ord vars begynnelsebokstäver är JHVH, det formar ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve.]
    Må havet brusa, med allt som fyller det.

12Må marken vara glad, tillsammans med allt på den.
    Då ska skogens alla träd jubla (triumfera, ropa i glädje),
13inför Herren, för han kommer,
    han kommer för att döma jorden.
        Han ska döma världen med rättfärdighet,
    och folken med sin sanning (trofasthet). [Ps 98:9]

Psalm 97 – Herrens makt

Gud är allsmäktig. Han kommer uppenbara sig och komma till jorden. Psalmen beskriver denna händelse och jordens respons. Temat om Gud som rättvis domare finns med i vers 8 och hela sista stycket, se vers 10–12. Gud är världens skapare och kungen som är värd att lovprisas.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Gud uppenbarar sig, vers 1–5
2. Respons, vers 6–9
3. Guds omsorg om de rättfärdiga, vers 10–12

Gud uppenbarar sig

971Herren (Jahve) regerar (är kung)!
Låt jorden jubla,
    låt de fjärran kusterna (öarna) [jordens mest avlägsna platser] glädja sig.
2Moln och mörker är kring honom,
    rättfärdighet och rätt (rättvisa domar – hebr. mishpat) är grunden för hans tron.
    [Tronen symboliserar här hur Gud regerar.]
3Eld går framför honom,
    förtär hans motståndare på alla sidor.
    [Fienderna är både människor (vers 6 och 10) och avgudar (vers 7 och 9).]
4Hans blixtar lyser upp världen (den bebodda delen av jorden),
    jorden ser det och bävar [folken blir skräckslagna].
5Bergen smälter som vax inför Herren (Jahve),
    inför hela jordens Herre (Adonaj).

Respons

6Himlarna berättar om hans rättfärdighet,
    och alla folk ser hans härlighet [hans manifesterade närvaro].
7Låt dem komma på skam, alla som tjänar bildstoder [statyer i trä eller sten, samma ord som i 2 Mos 20:4],
    de som skryter om sig själva med ting som är ingenting,
    böj er inför honom [Gud] alla gudar (elohim) [avgudar].
8Sion hörde det och gladdes,
    Juda döttrar fröjdades över dina domar (rättvisa beslut – hebr. mishpat), Herre (Jahve).
9För du, Herre (Jahve), är den Högste (Elion) över hela jorden,
    du är upphöjd högt över alla gudar (avgudar).

Guds omsorg om de rättfärdiga

10Ni som älskar Herren (Jahve),
    hata det onda!
Han bevarar sina heligas liv (deras själar).
    Han räddar (rycker bort) dem ut ur den ondes hand.
11Ljus är sått för de rättfärdiga,
    och glädje för dem som är rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan).
12Gläd er i Herren (Jahve), ni rättfärdiga,
    och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher).
    [Guds helighet, men även när man uttalar hans heliga namn, se Ps 6:6; 30:5.]

Psalm 98 – Sjung en ny sång!

En kröningspsalm. Psalm 98 är snarlik Psalm 96 och beskriver hur himmel, jord och hela skapelsen prisar Gud som är kung, skapare, frälsare och domare.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Uppmaning att sjunga om Guds storhet, vers 1–6
2. Uppmaning att prisa med instrument, vers 4–6
3. Uppmaning till naturen att prisa, vers 7–9

981En psalm.
-
Sjung en ny sång till Herren (Jahve),
    för han har gjort och gör fantastiska under.
Hans högra hand [hans militära styrka]
    och hans heliga arm [hans godhet, rättvisa och sanning – Jesu syndfria liv]
    har gett honom segern (befrielsen, frälsningen).
2Herren visar sin kraft att frälsa (befria).
    Han uppenbarar sin rättfärdighet inför hednafolkens åsyn.
3Han kommer ihåg sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och trofasthet mot Israels folk,
    [folk från] alla jordens hörn ser hur vår Gud (Elohim) frälser (räddar).
4Ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri) till Herren (Jahve), alla länder (hela jorden).
    Brist ut i jubel (höj gälla triumferande jubelrop) och lovsång!
5Lovsjung Herren (Jahve) med kinnor-harpa (kithara) [ren instrumental musik],
    med kinnor-harpa och melodistämma [sång ackompanjerad med instrument],

     6med trumpeter (trumpetstötar) och shofarer (vädurshorn, basuners ljud).
Ropa i glädje inför kungen, Herren (Jahve)!
7Låt havet och allt som är i det ropa (brusa),
    tillsammans med världen och de som bor i den.
8Låt floderna klappa sina händer,
    låt bergen jubla (höja gälla triumferande jubelrop) tillsammans
9inför Herren,
    för han kommer för att döma [och regera på] jorden.
Han ska döma världen med rättfärdighet och folken (nationerna) med rättvisa.

Psalm 99 – Herren regerar!

En kröningspsalm. Psalmens inledande fraser och sista frasen formar psalmens tema: Herren regerar och Gud är helig.

Författare: Okänd, den grekiska översättningen Septuaginta lägger till "en psalm av David".

Struktur:
1. Herren regerar, vers 1–3
2. Herren dömer världen, vers 4–5
3. Gud svarar på bön, vers 6–9

Herren regerar

991Herren (Jahve) regerar (är kung)!
    Låt folken bäva (darra, skaka)!
Han tronar på keruberna [nådastolen ovanpå arken, se 2 Mos 25:17–20]!
    Låt jorden skälva (jordbävning)!
2Herren (Jahve) är stor i Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och han är högt upphöjd över alla folk.
3Låt dem tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn
    som stort och vördnadsbjudande. [Refräng:] Han är helig.

Herren dömer världen

4Kungens makt (styrka) älskar rätten.
    Du har etablerat likvärdighet,
du har verkställt rätt och rättfärdighet i Jakob.
    [Denna vers har likheter med talesättet att "om man är stark, måste man vara snäll"]
5Upphöj Herren (Jahve), vår Gud (Elohim),
    och böj dig själv inför hans fotpall. [Refräng:] Han är helig.

Gud svarar på bön

6Mose och Aron var bland hans präster,
    och Samuel bland dem som ropar (höjer sina röst i bön) till hans namn.
De ropade (höjde sina röster i bön) till Herren (Jahve)
    och han svarade dem.
    [2 Mos 32:11–13, 30–32; 4 Mos 12:13; 14:13–19; 1 Sam 7:5, 8–9; 12:16–18; Jer 15:1]
7Han talade till dem i molnstoden. [2 Mos 13:21]
    De höll hans vittnesbörd (stadgar) och de förordningar (oföränderliga lagar) han gav dem.
8Herre (Jahve), vår Gud (Elohim), du svarade dem
    och du var en förlåtande Gud mot dem,
    trots att du hämnades deras felsteg (misstag).

[Refräng:]
9Upphöj Herren (Jahve), vår Gud (Elohim),
    och tillbe på hans heliga berg,
för Herren (Jahve), vår Gud (Elohim), är helig. [Han är helig upprepas som en refräng i vers 3 och 5 och här upprepas det igen med Guds fulla namn som ett crescendo på refrängen.]

Psalm 100 – Tacka Herren

Den sista i en serie av kröningspsalmer (Ps 95–100), se även Ps 24; 47; 93; 110. Denna psalm nämner inte Gud som kung, men har många av dessa psalmers språk. Psalmisten uppmanar hela jorden och hans folk att prisa Gud.

Författare: Okänd

Struktur: Psalmen har två sektioner som är parallella. Fyra imperativ i vers 1a–3 leder fram till en orsak för att prisa Gud i vers 3bc. Sedan kommer på nytt tre imperativ i vers 4 som leder fram till slutsatsen i vers 5 att Gud är god och att hans nåd varar för evigt.

1. Uppmaningar att prisa, vers 1a–3
2. ... för vi är hans folk, vers 3bc
3. Uppmaningar att prisa, vers 4
4. ... för Gud är god, vers 5

Det finns också ett kiastiskt mönster kring dessa sju verb som centrerar kring uppmaningen att lära känna Gud i vers 3 – han som är den sanne Guden. Detta signaleras tydligt i hebreiskan genom samma verb bo, som översätts "kom" och "gå", används i vers 2b och 4:

A Ropa, vers 1
 B Tjäna, vers 2
  C Kom, vers 2b
   D Förstå (känn) – gemenskap med Gud, vers 3
  C´ Gå (kom), vers 4
 B´ Var tacksamma, vers 4b
A´ Välsigna, vers 4c

1001En tacksägelsepsalm.
-
Ropa högt (höj triumferande jubelrop, väsnas med rop och härskri) till Herren (Jahve)
    [alla tillsammans utöver] hela jorden (alla länder)!
[Det hebreiska verbet rua beskriver segerjubel och segerlarm; ordets ursprungsbetydelse är att förstöra genom att bryta något. Här skulle det bildligt kunna tolkas som att öronen brister p.g.a. öronbedövande ljud.]
2Tjäna [bli hans livegna och arbeta för] Herren (Jahve)
    i [största] glädje [med fröjd, munterhet och nöje],
kom inför hans ansikte (träd in i hans närvaro)
    i jubelsång [med triumferande fröjderop]!

3Förstå (vet; känns vid; bli intimt förtrogen med) [tänk på] att Herren (Jahve) själv är Gud (Elohim)
    – han har skapat (gjort, frambringat, åstadkommit) oss och inte vi själva –
[vi är] hans folk [i samlad trupp] och får (flock av småboskap)
    på hans betesmark (grönbete). [Ps 74:1; 79:13; Joh 10:11–14]

[Fyra imperativ (ropa, tjäna, kom och förstå) i vers 1–3 leder fram till den första slutsatsen: att vi är hans folk. Vers 3 är den centrala versen som handlar om en personlig gemenskap med Gud. Här används det starkaste hebreiska ordet (jada) för att känna någon på ett personligt sätt. Psalmen avslutas med ytterligare tre imperativ i vers 4 – kom (gå), var tacksamma och välsigna – som leder fram till den andra slutsatsen i vers 5: att Herren är god och att hans nåd och sanning trofast består!]
4Gå in i hans portar med (i) tacksägelse [bär fram ett hyllningsoffer – tillsammans i kör],
    [kom] till hans förgårdar med (i) lovsång (lovord).
Var tacksamma mot (hylla; erkänn och prisa) honom,
    välsigna (lova; tala gott om) hans namn.
[Den ursprungliga hebreiska betydelsen av att tacka är att använda och hålla ut sin hand, men även att kasta något. Här finns troligen innebörden av att lyfta sina händer i lovprisning med, men även att bekänna och vrida sina händer under gråt och intensivt "kasta ut" sina bekännelser inför Herren. Hebreiskans ursprungliga innebörd för att välsigna är att böja knä.]
5För Herren (Jahve) är god [han har den bästa välviljan],
    i evighet [varar]
        hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)
    och från släkte till släkte (från generation till generation) [varar]
hans trofasthet (sanning, fasthet – hebr. emonah). [Versen formar en kiasm där Guds nåd står centralt och ramas in av "tidsangivelserna" evighet och släkte till släkte. Den yttre ramen utgörs av Herrens godhet och trofasthet/sanning. Den hebreiska texten har ki-tov JHVH (ordagrant: "för god Jahve"). Här finns inget ord för är med. Enligt det grekiska tänkesättet – som påverkat oss i väst – kan godhet existera oberoende av Gud. Godhet anses alltså inte som ett av Guds attribut. I den judiska världsbilden hör dock dessa två begrepp oskiljaktigt ihop. Det går inte att se godhet utan att se Gud. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv. Det finns ingen godhet skild från Gud – Gud och godhet hör ihop. Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 3:4; 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord står tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden nämns alltid först.]

Psalm 101 – Kungen ska regera rättfärdigt

En kunglig psalm.

Författare: David

Struktur: Psalmen har flera olika mönster och upprepningar. Redbarhetens väg, se vers 2 och 6; ögon, se vers 3, 5 och 6.

A redbarhetens väg, vers 2a
 B inom mitt hus, vers 2b
  C framför mina ögon, vers 3a
   D göra, vers 3b
    E ondska, vers 4b
     F förgöra, vers 5a

Centralt tema, vers 5b–6a

A redbarhetens väg, vers 6b
 B i mitt hus, vers 7a
   D som gör, vers 7a
  C inför mina ögon, vers 7b
     F förgöra, vers 8a
    E onda, vers 8a

1011Av (för) David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
-
Jag vill sjunga om nåd (omsorgsfull kärlek) och rätt (rättvisa),
    till dig, Herre (Jahve), ska jag sjunga mitt lov.
2Jag ska studera (akta, beskåda) redbarhetens väg.
    När ska du komma till mig?

Jag ska vandra med mitt hus (min familj) med redbarhet i mitt hjärta.

     3Jag ska inte ha några låga (dåliga) ting framför mina ögon.
Jag hatar att göra krokiga (onda, förvridna) saker,
    det ska inte få klänga på mig.
4Ett falskt (förvridet, moraliskt fördärvat) hjärta ska lämna mig,
    jag ska inte kännas vid ondskans föremål.
5Den som förtalar (skvallrar på) sin granne i hemlighet,
    honom ska jag förgöra.

Den som har arroganta ögon och ett stolt hjärta,
    honom ska jag inte skona.
6Mina ögon vilar på de trofasta i landet,
    för att de ska bo med mig.

Den som vandrar på redbarhetens väg,
    han ska få betjäna mig.
7Den som ägnar sig åt svek (förleder andra) ska inte bo i mitt hus,
    han som talar falskhet (lögn) ska inte bestå inför mina ögon.

8Morgon efter morgon ska jag förgöra
    alla onda i landet,
hugga av från Herrens (Jahves) stad
    alla som sysslar med missgärning.

Psalm 102 – En bön om hjälp

Överskriften till psalmen är speciell. Istället för att ange författare, plats eller omständighet, beskrivs istället sinnesstämningen hos någon som är betryckt och ansatt.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Introduktion, vers 2–3
2. Klagan, vers 4–12
3. Förtröstan på Gud, vers 13–23
4. Bön, vers 24–25
5. Förnyat hopp, vers 26–29

1021En bön av en betryckt (ansatt), när han är överväldigad och utgjuter sin klagan (fundering, i sitt lågmälda grubblande) inför Herren (Jahve).
-

Introduktion

2Herre (Jahve), hör min bön,
    ja, låt mitt rop komma inför dig.
3Göm inte ditt ansikte för mig [ignorera inte mig]
    på min nöds dag (i tider av stor begränsning och trångmål).
Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    den dag då jag ropar [höjer min röst i bön], svara mig med hast (fort).

Klagan

4Mina dagar försvinner som rök,
    och mina ben brinner som en eldstad.
5Mitt hjärta är slaget (attackerat, bränt) och förvissnat som gräs [Hos 9:16],
    för jag glömmer att äta mitt bröd.
    [Förlorad aptit är inte ovanligt hos någon som är drabbad av ångest.]
6På grund av min suckande röst
    åtskiljs mina ben från mitt kött (skelett och muskler faller isär).
7Jag är som en pelikan i öknen,
    jag har blivit som en minervauggla [en liten ihopkurad uggla] på en övergiven plats. [Jes 34:10–15; Sef 2:13–15]
8Jag tittar och har blivit
    som en ensam fågel på taket.
9Mina fiender hånar mig hela dagen,
    de som är arga på mig använder mig som en förbannelse.
10Jag har ätit aska som bröd,
    och blandat min dryck med tårar.
11På grund av din harm och din vrede,
    för du tog upp mig och kastade bort mig,
12är mina dagar som en lång skugga
    och jag vissnar bort som gräs.

Förtröstan

13Men du Herre (Jahve) sitter på tronen för evigt,
    och ditt namn är för alla släktled (generationer, det upphör aldrig).
14Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion [tempelberget i Jerusalem],
    för det är tid att visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot henne,
    för hennes bestämda tid har kommit.
15Dina tjänare har sitt behag i hennes stenar
    och visar oförtjänt nåd mot hennes stoft [grus].
16Nationerna (länderna, hedningarna) fruktar (vördar) Herrens (Jahves) namn,
    alla jordens kungar din härlighet.
17När Herren (Jahve) har byggt upp Sion [tempelberget i Jerusalem],
    när han har visat sig i sin härlighet,
18när han har sett de utblottades böner,
    och inte föraktat deras böner.
19Detta ska skrivas för kommande generationer,
    och ett folk som ska skapas för att prisa Herren (Jah, kortformen av Guds namn).
20För han har sett ner från sin helgedom i höjden,
    från himlarna har Herren (Jahve) skådat ner på jorden,
21för att höra jämmern från de fångna,
    för att lösa dem som är bestämda till död (bokstavligt; för att öppna för dödens söner),
22för att människor ska berätta om Herrens (Jahves) namn i Sion [tempelberget i Jerusalem],
    och förkunna hans lov i Jerusalem.
23När folken samlas,
    och kungarikena för att tjäna Herren (Jahve).

Bön

24Han försvagar min styrka på vägen,
    han förkortar mina dagar (gör dem färre).
25Jag säger: "Min Gud (El), ta inte bort mig mitt i mina dagar (mitt i livet),
    du vars år varar genom alla släkten (generationer).

Förnyat hopp

26En gång lade du jordens grund,
    och himlarna är skapade av dina händer.
27De ska förgås,
    men du står kvar.
De slits ut som ett plagg,
    som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem.
28Du är densamme (du förändras inte),
    dina år har inget slut.
29Dina tjänares barn ska bo här,
    och deras barn ska leva i trygghet inför dig (i din närhet)."

Psalm 103 – Välsigna Herren, min själ

Strofen "Välsigna Herren, min själ!" – som tillhör en av de mest kända i hela Psaltaren – inleder och avslutar Psalm 103. Även Psalm 104 inleds och avslutas på samma sätt (Ps 104:1, 35), vilket kopplar ihop de två psalmerna. Psalm 103 är en maning till lovprisning som rör sig utifrån psalmistens perspektiv, vidare till hela Guds folk (vers 6–18) för att till sist riktas till hela skapelsen (vers 19–22).

Författare: David

Struktur:
1. Inbjudan att prisa Gud, vers 1–2
2. Personlig erfarenhet av Guds nåd, vers 3–8
3. Gemensam erfarenhet av Guds nåd, vers 9–16
4. Guds nåd mot mänskligheten, vers 17–19
5. Avslutande inbjudan att prisa Gud, vers 20–22

1031Av (för) David.
-

Välsigna Herren

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
    min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh)
    och allt som är inom mig ... Hans heliga namn ... [Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]
2Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
    min själ (hela min varelse),
    och glöm inte alla hans välgärningar (ingripanden, förmåner) [allt det goda han gör]. [Det hebreiska ordet för själ (nefesh) innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och påminna sig om Guds omsorg och trofasthet.]

Personlig erfarenhet av Guds nåd

3Han är den som förlåter dig [min själ] alla dina synder,
    som helar alla dina sjukdomar (brister),
4som återlöser (köper tillbaka) [och på så vis räddar] ditt liv från graven (döden, dödsriket) [från ett liv i meningslöshet],
    som kröner (hedrar) dig [min själ] med nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (medkännande nåd),
5som mättar (fyller) ditt liv (din utsmyckning) med allt gott [sätter guldkant på tillvaron],
    som förnyar (återskapar) din ungdom [så att du blir ung på nytt] som örnen. [Den inledande frasen är ordagrant "som mättar/tillfredsställer gott/vacker din utsmyckning". Substantivet adi har oftast betydelsen smycke, ornament eller juvel (även en hästs betsel, vilket dock inte är betydelsen här, se Ps 32:9). En del tolkar det som en omskrivning för "längtan" och att Gud uppfyller önskningar. Andra ser parallellismen med ordet ungdom och att smyckningen syftar på kroppen som får vara vid god hälsa även under ålderdomen. Ordet för att mätta (hebr. sava) delar rot med talet sju (som står för fullkomlighet). Det används parallellt med ordet för att förnya (hebr. chadesh), som delar rot med ordet för månad och nymåne (hebr. chodesh). Här används alltså både vecka och månad i en medveten konstruktion som visar hur Gud regelbundet varje vecka mättar alla behov och även ger det där lilla extra som blir en guldkant på tillvaron. Varje månad sker också en förnyelse! Örnen lever länge och symboliserar styrka och frihet. Uttrycket "som örnen" kan också syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt.]
6Herren (Jahve) gör det som är rätt,
    han ger rättvisa åt alla som är förtryckta.
7Han visade sina vägar för Mose [2 Mos 34:5–7],
    sina gärningar för Israels folk.
    [Vägar visar på förtrolighet och en nära relation.]
8Herren (Jahve) är barmhärtig (ger oändlig nåd; är förlåtande, känner medlidande) och nådefull,
    sen till vrede och stor i (överflödande rik på) nåd (kärlek, omsorg) [han är trofast och trogen sina löften].
    [Denna vers innehåller tre olika ord som alla betyder nåd, med lite skilda aspekter.]

Gemensam erfarenhet av Guds nåd

9Han går inte ständigt till rätta,
    och behåller inte sin vrede för evigt.
    [Ps 86:15; 145:8–9; 2 Mos 34:6–7; Neh 9:17, 31; Joel 2:13; Jona 4:2]
10Han behandlar oss inte efter våra synder (felsteg),
    och ger inte igen för den skuld vi förtjänar [verkställer inte domen mot oss].
11För lika höga som himlarna är över jorden,
    lika väldig (stark, mäktig) är hans nåd (omsorgsfulla kärlek) mot dem
    som fruktar (vördar) [tillber] honom. [Ords 1:7]

12Lika långt som öster är från väster [en oändligt lång och omätbar sträcka],
    lika långt förvisar han (har han flyttat) våra upproriska överträdelser från oss.
13Som en far förbarmar sig över (visar kärleksfull ömhet mot) barnen,
    så förbarmar sig Herren (Jahve) över dem som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom.

14För han vet hur vi är skapade (hur vi är),
    han kommer ihåg (tänker på) att vi är stoft (lera).
    [1 Mos 2:7; 3:19; Job 4:19; 10:9; 34:15; Pred 3:20; 12:7]
15Människans dagar är som gräset [Ps 90:5–6; Jes 51:12],
    som en blomma på fältet blomstrar hon.
16Vinden drar förbi över den och den är borta,
    dess plats är inte längre känd.

Guds nåd mot hela mänskligheten

17Men Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek) varar från evighet till evighet
    över dem som fruktar (vördar) honom,
    och hans rättfärdighet till sönernas söner (från generation till generation).
18För sådana som håller hans förbund och till dem som kommer ihåg hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)
    och gör efter dem [lever sina liv som Gud vill].
19Herren (Jahve) har rest sin tron i himlarna [Matt 6:9],
    och hans kungarike råder över allt. [Ps 93:1; 96:10; 99:1]

Välsigna Herren

20Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
    ni hans budbärare [profeter som talar inspirerat av Gud, kan även syfta på änglar],
    ni starka krigare som utför hans uppdrag och lyder hans befallningar.
21Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
    alla hans härar (alla änglar),
    alla hans tjänare som utför hans vilja (villkorade nåd – hebr. ratson).
22Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
    alla hans verk,
    överallt (på alla områden) i hans välde.

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve)
    min själ (hela min varelse).

Psalm 104 – Gud är stor

Detta är en tvillingpsalm till Psalm 103. Båda börjar och slutar med samma strof. Om den föregående psalmen prisade Gud för hans nåd, är fokus i denna psalm Guds storhet.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Inbjudan att prisa Gud, vers 1a
2. Gud och himlarna, vers 1b–4
3. Gud och vattnen, vers 5–9
4. Guds ordning i skapelsen, vers 10–23
5. Guds mångfald i skapelsen, vers 24–30
6. Herrens ära, vers 31b–35
7. Avslutande inbjudan att prisa Gud, vers 35cd–

1041Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve)
    min själ (hela min varelse).

Gud och himlarna

Herre, min Gud, du är väldig och stor,
    du är klädd i majestät och härlighet.
2Du sveper dig i ljus som en klädnad,
    du spänner ut (expanderar) himlarna (universum) som ett tält
    [här antyds ett expanderade universum, se även Ps 18:10],
    
3och har lagt (konstruerat, timrat) balkarna till dina övre rum [tronsalar] ovan skyn (vattnen).
Du gör molnen till din vagn,
    och drar fram på vindens vingar.
4Du gör vindar till dina sändebud,
    eldslågor till dina tjänare.
    [Kan även översättas: "Du gör dina änglar till sändebud, dina tjänare till flammande eldslågor."]

Gud och vattnen

5Du grundade jorden på dess fästen,
    så att den aldrig kommer att vackla.
6Du täckte den med djupet som en klädnad,
    vattnet stod högt över bergen.
7På ditt kommando flydde de,
    för din dundrande röst skyndade de bort.
8De gick över bergen,
    de gick ner i dalarna, till den plats du hade bestämt för dem.
9Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över,
    aldrig mer ska de täcka jorden. [1 Mos 9:11]

Guds ordning i skapelsen

10Du förvandlar källor till flöden,
    och låter dem forsa fram mellan bergen.
11De vattnar (ger vatten att dricka) till alla markens djur,
    vildåsnor släcker sin törst.
12Vid dem har himlens fåglar sina bon,
    de sjunger från grenarna.
13Du vattnar bergen från dina salar,
    jorden mättas av din frukt.
14Du låter gräs växa för boskapen,
    och grödor (plantor, spannmål) som människan kan bruka.
Du gör så att marken producerar bröd (mat),

     15och vin som gör människan glad,
som får hennes ansikte att skina (stråla) med [glädjens] olja [Ps 23:5; 45:7],
    och bröd som styrker människans hjärta.

16Herrens (Jahves) träd har sin mättnad (tillfredsställelse, all näring som de behöver med råge),
    Libanons cedrar som han har planterat.
17Där bygger fåglarna sina bon,
    storken har sitt hem i furorna.
18De höga bergen är [ett hem] för stengetterna [Job 39:4–7],
    klipporna är en tillflyktsort för klippgrävlingarna [klipphyraxen, se 3 Mos 11:5].
19Månen visar de bestämda tiderna [1 Mos 1:14–15],
    solen vet när den ska gå ner.

20Du har gjort mörkret och det är natt,
    när alla skogens djur kommer fram.
21De unga lejonen ryter efter byte,
    och söker sin mat från Gud (El).
22Solen går upp och de gömmer sig,
    de lägger sig i sina lyor.
23Människan kommer ut till sina sysslor
    och arbetar till kvällen.

Guds mångfald i skapelsen

24Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre (Jahve),
    i vishet har du gjort dem alla,
    jorden är full av det du har skapat.
25Där borta är havet, stort och brett (vidsträckt),
    däri finns oräkneliga ting som glider omkring,
    levande varelser både små och stora.
26Där går skeppen, där är Leviatan
    som du har format till att leka där.
    [Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se Ps 74:14; Job 40:20.]
27Alla dessa [allt levande som Gud har skapat] ser med förväntan på dig,
    att du ger dem mat i rätt tid.
28Du ger dem mat och de tar emot,
    du öppnar din hand och de äter sig mätta.
29Du döljer ditt ansikte
    och de blir skräckslagna.
När du tar bort deras ande,
    dör de och återgår till jorden (stoft).
30När du sänder ut din livgivande ande
    då skapas de och du förnyar jordens yta.

Herrens ära

31Låt Herrens (Jahves) ära (majestät, tyngd) bestå för evigt.
    låt Herren (Jahve) glädja sig över allt han gjort.
32Han som ser på jorden och den darrar [det blir jordbävningar],
    han rör vid bergen och de ryker [det sker vulkanutbrott].
33Jag ska sjunga till Herren (Jahve) så länge jag lever,
    jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) så länge jag andas.
34Mitt tal (begrundan, fundering, mitt lågmälda grubblande) behagade honom,
    jag ska glädja mig i Herren (Jahve).
35Låt syndaren försvinna från jorden
    och låt inte de onda finnas mer.

Avslutande lovprisning

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
    min själ (hela min varelse).

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Psalm 105 – Gud är trofast

Psalmisten uppmanar Israel att prisa Gud eftersom han har befriat sitt folk från Egypten och uppfyllt sina löften till Abraham. En parallell version av de första 15 verserna av psalmen finns också i 1 Krön 16:8–22.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Inledande uppmaning att prisa Gud, vers 1–6
2. Guds trofasthet mot Abraham, vers 7–15
3. Guds trofasthet mot Josef, vers 16–23
4. Guds trofasthet mot israeliterna i Egypten, vers 24–36
5. Guds trofasthet genom öknen och i landet, vers 37–45

Prisa och sjung till Guds ära

[Vers 1–15 återfinns i stort sett ordagrant också i 1 Krön 16:8–22.] 1051Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
    åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
2Sjung till honom, musicera till honom,
    begrunda (tänk på, reflektera över) alla hans underbara gärningar (om allt fantastiskt han gjort).
3Ha er ära i hans heliga namn,
    låt deras hjärtan glädja sig som söker Herren (Jahve).
4Fråga efter (sök, ta er tillflykt till, träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahve) och hans styrka (makt) [frälsning],
    sök (leta, be, längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen; för evigt). [I hebreiskan används två olika hebreiska verb (darash och baqash) som översatts "fråga efter" och "sök". Ordet darash beskriver ett noggrant sökande och består av tre bokstäver: Dalet, Resh och Shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven Dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. Resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, Shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man söker Guds ansikte och hans kraft. I ordet finns också betydelsen att ofta besöka och vistas hos Gud för att konsultera honom.
    Ordet baqash har också tre bokstäver: Bet, Qof och Shin. Den sista bokstaven, Shin, illustrerar Guds kraft precis som i darash. Bet är en bild på ett hus och Qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist i huset och som därmed har Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka, som är frälsningen, se Ps 3:9. Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro.
    Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet som översatts "ständigt" kommer från verbet "att sträcka" eller "att tänja" dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. I denna vers finns tre begrepp – Herren, hans ansikte och hans kraft. Dessa hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se 4 Mos 6:26; Rom 8:31.]
5Kom ihåg hans underbara gärningar,
    allt fantastiskt som han har gjort,
    hans mirakler och hans muns domar.
6Abrahams säd, hans tjänare,
    Jakobs söner (barn), hans utvalda. [1 Mos 12:1–3]

Guds trofasthet mot Abraham

7Han är Herren vår Gud (Jahve Elohim).
    Hans domar finns på hela jorden.
8Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
    orden som han befallde för tusen generationer.
9Förbundet som han upprättade (skar) med Abraham,
    och eden som han gav Isak. [Förbundet är ett blodsförbund, 1 Mos 15; 17:23; 26:3–5 och i hebreiskan är uttrycket alltid att man "skär ett förbund" det pekar fram på Jesus som när han gav oss det Nya förbundet gjorde det med sina sår och genom att utgjuta sitt blod för oss.]
10Han har bekräftat det till Jakob som en förordning (hebr. choq),
    till Israel ett evigt förbund.
11Du säger: "Till dig ska jag ge Kanaans land,
    hela ditt arv." [1 Mos 15:18]
12När de bara var ett fåtal, ja, mycket få,
    och färdades genom det (utlovade landområdet),
13när de gick från land till land,
    från ett kungarike till ett annat folk,
    [Det landområde som Gud hade utvalt beboddes av ett flertal folkgrupper innan Israel fick ta över landet.]
14tillät han ingen att göra fel mot dem,
    han bestraffade kungar för deras skull.
15[Och sa:] "Rör inte mina smorde (utvalda)
    och tillfoga inte mina profeter någon skada."

Guds trofasthet mot Josef

16Han kallade på en hungersnöd över landet,
    han avbröt hela matförsörjningen (allt bröd uteblev). [1 Mos 41:54]
17Han sände en man framför dem,
    såld som en slav – Josef. [1 Mos 37; 45:5; 50:20]
18hans fötter sattes i kedjor,
    hans nacke (hebr. nefesh) slogs i järn (hela hans person var bunden),
19till den tid då hans ord (tal – hebr. davar) kom,
    Herrens (Jahves) löftesord (hebr. imrah) prövade honom.
20Kungen sände bud och frigjorde honom,
    folkets regent satte honom fri. [1 Mos 41:14, 40]
21Han gjorde honom till herre över sitt hus
    och till regent över hans egendom [Apg 7:10],
22till att disciplinera hans furstar efter sitt behag
    och undervisa hans äldste i vishet.
23Israel kom också till Egypten
    och Jakob reste till Hams (hebr. Cham) land [Egypten, se 1 Mos 46:1–7].

Guds trofasthet mot israeliterna i Egypten

24Han lät sitt folk växa till storligen (i antal, vara fruktsamma) [2 Mos 1:7]
    och gjorde dem övermäktiga för sina motståndare.
25Han vände deras [egyptiernas] hjärtan
    till att hata hans folk och hantera hans tjänare hårdhänt. [2 Mos 1:8]
26Han sände Mose,
    sin tjänare och Aron som han utvalt. [2 Mos 3:1–4:17]
27De utförde ibland dem hans olika tecken,
    mirakler [2 Mos 7–12] i Hams land [Egypten, se 1 Mos 46:1–7].
28Han sände mörker, och det blev mörkt,
    och de gjorde uppror mot hans ord. [2 Mos 10:21–22]
29Han förvandlade deras vatten till blod
    och slog deras fiskar. [2 Mos 7:20–21]
30Deras land vimlade [övertäcktes] av grodor,
    ända in i kungens kammare. [2 Mos 8:6]
31Han talade och det kom flugsvärmar
    och myggor inom alla landets gränser. [2 Mos 8:17; 21]
32Han gav dem hagel istället för regn
    och flammande eld (åskoväder) i deras land.
33Han slog deras vinstockar och deras fikonträd
    och bröt sönder träden i deras land. [2 Mos 9:23]
34Han talade och gräshoppor kom
    och skadliga larver utan tal (omöjliga att räkna på grund av sin stora mängd). [2 Mos 10:4–5]
35De åt upp alla örter i deras land
    och de åt upp all frukt på marken.
36Han slog alla förstfödda i deras land,
    det förstfödda av deras styrka. [2 Mos 11:4–5]

Guds trofasthet genom öknen och i landet

37Han förde ut dem med silver och guld [2 Mos 12:35–36],
    och där fanns ingen som snavade (gick dåligt) bland hans stammar.
38Egypten gladdes när de lämnade,
    för fruktan för dem hade kommit över dem.
39Han spred ut en molnstod som ett skydd
    och eld för att ge dem ljus på natten. [2 Mos 13:21–22]
40De bad och han gav dem vaktlar [2 Mos 16:13; 4 Mos 11:31–32],
    och gav dem mycket himmelskt bröd [2 Mos 16:14–15].
41Han öppnade klippan och vatten forsade ut,
    det rann en flod på en torr plats. [2 Mos 17:1–7]
42För han kom ihåg sitt heliga ord
    till Abraham, sin tjänare. [1 Mos 12:1–3]
43Han förde ut sitt folk med glädje,
    sina utvalda med sång. [2 Mos 15]
44Han gav dem ländernas områden
    och de tog folkets arbete i besittning.
45För att de skulle hålla (vakta, bevara) hans förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chuqim)
    och ta vara på hans undervisning [Torah – instruktionerna i de fem Moseböckerna].

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Psalm 106 – Guds trofasthet genom historien

Detta är den sista psalmen i den fjärde boken. Psalm 105 och 106 hör ihop och båda reflekterar över Israels historia, dock med lite olika perspektiv. Föregående fokuserar på de positiva delarna och patriarkerna Abraham, Isak och Jakob, medan denna mer på syndens konsekvenser som exilen – då israeliterna blivit förskingrade bland nationerna.

Författare: Okänd

Struktur:
Introduktion – uppmaning att prisa, vers 1–5
1. Israels synd och Guds trofasthet i Egypten, vers 6–12
2. Israels synd och Guds trofasthet i öknen och på Horeb, vers 13–23
3. Israels synd och Guds trofasthet från Horeb till landet, vers 24–33
4. Israels synd och Guds trofasthet i landet, vers 34–46
Avslutande vädjan och lovprisning, vers 47

Introduktion – uppmaning att prisa Herren

1061Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek). [1 Krön 16:34; Ps 107:1; 118:1; 136:1]
2Vem kan förklara Herrens (Jahves) mäktiga gärningar
    eller låta all hans lovprisning bli hörd?
3Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som håller rätten [gör och skyddar det som är rätt],
    som alltid gör det rättfärdiga.
4Kom ihåg mig, Herre (Jahve), när du ger ditt folk nåd (hebr. ratson),
    tänk på mig när du ger frälsning,
5så att jag får se framgången hos dina utvalda,
    så att jag får glädja mig i ditt folks (hebr. goj) glädje,
    så att jag får lovprisa med ditt arv (alla de som tillhör Herren).

1. Israels synd och Guds trofasthet i Egypten

6Vi har syndat med våra fäder [på samma sätt som de],
    vi har handlat orättfärdigt, vi har agerat ondskefullt.
7Våra fäder i Egypten uppmärksammade inte dina under,
    de glömde din rikliga nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
    de var upproriska vid havet, ja vid Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet]. [Ps 78:13; 2 Mos 14–15]
8Likväl frälste (räddade) han dem för sitt namns skull,
    för att han skulle göra sin mäktiga kraft känd.
9Han tillrättavisade Vasshavet och det torkade upp;
    han ledde dem genom djupen liksom genom öknen.
10Han frälste dem från hans hand som hatade dem;
    han återlöste (beskriver en frivillig handling) dem från deras fiendes hand.
11Vattnet övertäckte deras åklagare [en beskrivning av farao och hans armé som utplånades fullständigt],
    inte en enda av dem undkom.
12Sedan trodde de (Israels barn) hans ord,
    de sjöng hans lov.

2. Israels synd och Guds trofasthet i öknen och på Horeb

13Men de glömde snabbt vad han gjort,
    de inväntade inte hans råd och vägledning,
14utan svävade ut i ohämmad lusta i öknen
    och prövade Gud (El) i vildmarken. [4 Mos 11]
15Han gav dem vad de begärde
    men lät samtidigt deras själ (person – hebr. nefesh) bli mager. [Deras fysiska begär efter mat, frosseri, tillfredsställdes men på bekostnad av själens behov. Gud ville vara deras tillfredsställelse både fysiskt och själsligt, se 4 Mos 11:33–35]
16De var avundsjuka på Mose i lägret
    och på Aron, Guds (Jahves) helige.
17Jorden öppnade sig och slukade Datan
    och övertäckte Avirams avdelning. [4 Mos 16]
18En eld tändes i deras avdelning,
    flamman brände upp de svaga.
19De gjorde en kalv i Horeb (hebr. Chorev) [annat namn på Sinai berg, se Ps 68:18]
    och tillbad en gjuten avgud. [2 Mos 32; 5 Mos 9:7–17]
20På det viset bytte de ut sin ära
    mot bilden av en oxe som äter gräs.
21De glömde bort Gud (El) deras frälsare
    som gjort stora ting för dem i Egypten,
22förunderliga ting i Hams land
    [annat namn på Egypten efter Noas son Cham (Ham) vars ättlingar bosatt sig i Afrika],
    fruktansvärda ting vid Vasshavet.
23Därför sa han [Gud] att han skulle förgöra dem.
    Om inte Mose, hans utvalde,
hade ställt sig framför honom i gapet
    för att avvända hans vrede, skulle han ha förgjort dem. [2 Mos 32:30–33:23; 4 Mos 9:18–21]

3. Israels synd och Guds trofasthet från Horeb till landet

24Dessutom föraktade de det åtråvärda landet [Israel],
    de trodde inte på hans ord. [4 Mos 14:1–12]
25De knotade i sina tält [5 Mos 1:27; 1 Kor 10:10],
    de lyssnade inte till Herrens (Jahves) röst.
26Därför gav han dem sin ed
    att han skulle förgöra dem i öknen
27och skingra deras ättlingar bland hednafolken
    och sprida ut dem i länderna [vilket skedde i exilen]. [4 Mos 14:27–35]
28De gick i ok med Baal från Peor
    och åt offer från döda ting.
[De åt förmodligen sådant som var offrat till avgudar, vilka här bokstavligt omnämns som döda ting, då de bara är skurna beläten.]
29På det sättet retade och provocerade de honom med sina gärningar
    och en farsot bröt ut ibland dem.
30Men Pinchas stod upp och ingrep
    så att farsoten stoppades. [4 Mos 25:6–9]
31Det tillräknades honom som rättfärdighet,
    från generation till generation för evigt. [4 Mos 25:10–13; Mal 2:4–6]
32Vid Merivas vatten framkallade de hans vrede [Ps 81:7; 95:8]
    och Mose fick bekymmer på grund av dem.
33De förbittrade hans ande
    och han talade förhastat med sina läppar. [4 Mos 20:10–11]

4. Israels synd och Guds trofasthet i landet

34De förgjorde inte folken [olika fiender som krigade mot Israel under ökenvandringen]
    såsom Herren (Jahve) hade sagt till (befallt) dem att göra.
35Tvärtom beblandade de sig med de hednafolken
    och lärde sig deras sätt [vanor och kulturyttringar, framför allt avgudadyrkan].
36De tjänade deras avgudar,
    som blev en snara för dem.
37De till och med offrade sina söner
    och döttrar till demonerna.
    [Alla slags gudar/avgudar utom Gud är manifestationer av olika demoner, se 3 Mos 18:21; 5 Mos 12:31; 2 Kung 16:1; 21:6; 23:10; Jer 7:31; Hes 16:20–21; 20:31; 1 Kor 10:20]
38De utgöt oskyldigt blod,
    blodet av deras söner och döttrar,
som de offrade till Kanaans avgudar [Jer 19:4],
    så landet blev ohelgat (orenat) genom blodet.
39Så skändade de sig själva med sina handlingar,
    de prostituerade sig själva (var otrogna mot Gud) med sina gärningar.
40Därför upptändes Herrens (Jahves) brinnande vrede mot sitt folk
    och han hatade sin arvedel.
41Han utlämnade dem till hednafolken [alla länder dit de blev kringspridda]
    och de som hatade dem [judarna] regerade över dem.
42Deras fiender förtryckte dem
    och de kuvades under deras händer.
43Många gånger räddade han dem (ryckte han upp dem)
    men de fortsatte avsiktligt med sitt uppror
    och sjönk därför allt djupare i sin synd.
44Trots det såg han till deras nöd
    när han hörde deras rop (på hjälp).
45Han kom ihåg förbundet som han slutit med dem
    och ångrade sig (kände en sorg och agerade) i enlighet med sin överflödande (rika) nåd (omsorgsfulla kärlek). [Ordet för att "ångra" (hebr. nicham) innebär inte att Gud ångrar sitt första beslut i betydelsen "inser att det var fel". Betydelsen är både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Gud känner sorg över att människan föll i synd, men det finns hopp och tröst och räddning!]
46Han gav dem medömkan (lät dem finna barmhärtighet, medkännande nåd)
    inför alla som tagit dem till fånga.

Avslutande vädjan och lovprisning

47Fräls oss, Herre (Jahve), vår Gud (Elohim),
    och samla oss från hednafolken [dit de blivit utspridda]
så att vi får tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt heliga namn
    och triumfera i din lovprisning.
-
48Välsignad är Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim)
    från evighet till evighet,
låt alla människor säga:
    Amen! Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

FEMTE BOKEN (Psalm 107-150)

Den femte boken i Psaltaren består av 44 psalmer, Psalm 107-150.

Psalm 107 – Guds godhet

Psalmen är en av de längre i Psaltaren. Den innehåller upprepade uppmaningar till tacksägelse över att Gud i sin godhet och nåd samlat sitt folk som varit långt borta. Psalmisten lär oss att bön fungerar i alla situationer: i den torraste öken, i fångenskap, på sjukbädden eller mitt på ett stormande hav.

Författare: Okänd

Struktur: Centralt finns fyra sektioner med flera gemensamma återkommande fraser. Vers 6 återges snarlikt i vers 13, 19 och 28. Vers 8 återges exakt i vers 15, 21 och 31. De fyra delarna följer ett liknande mönster med introduktion, bön, beskrivning av befrielsen och avslutande tacksägelse.

Inledande uppmaning till tacksägelse, vers 1–3
1 – Vilsna ökenvandrare, vers 4–9
2 – Fångar som blivit fria, vers 10–16
3 – Sjuka som blivit helade, vers 17–22
4 – Sjömän som räddats, vers 23–32
Gud förser, vers 33–42
En sista uppmaning, vers 43

I den hebreiska texten finns ett inverterat Nun (׆) i marginalen på sju verser, se vers 21–26 och vers 40. Det var något med dessa verser som gjorde att skrivarna som kopierade texten markerade dessa verser. Bara på ett ställe till i Bibeln används detta tecken och det är i 4 Mos 10:34–35. Där tolkar många rabbiner att det stycket (där arken går före folket) kommer att få sin uppfyllelse när Messias kommer tillbaka. Applicerar vi denna messianska tolkning även här, är det intressant att just vers 23–26 anspelar på Jona, och hur Jesus nämner om sin död och uppståndelse som just Jona tecken, se Matt 12:39.

Inledande uppmaning

1071Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
    för han är god [Gud har den bästa välviljan och är riklig på allt gott],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Psalmen inleds med ett verb (hebr. jada) som härrör från det hebreiska ordet för en öppen hand, här finns betydelsen att lyfta händerna i lovprisning, men även att bekänna. Hebreiskans ord för god, tov, beskriver adjektivet i dess vidaste bemärkelse.]
2Så ska de återlösta (befriade) säga,
    de som Herren (Jahve) har återlöst (befriat) från fiendens hand,
3och samlat från [avlägsna] länder:
från öster (där solen går upp),
    från väster (där solen går ner),
    från norr (hebr. tsafon) [Ps 48:3]
    och från havet.
[Här förväntar man sig de fyra väderstrecken, men det sista ordet är havet som i vanliga fall brukar syfta på väst. Det kan vara en referens till Röda havet och uttåget ur Egypten, och då är det syd som avses. Oavsett tolkning av havet, så leder dessa fyra ord här upp till de fyra sektioner som nu följer: Öknen öster om Israel, se vers 4–9; fångenskapen (också bildligt för mörker) motsvaras av väst där solen går ner, se vers 10–16; sjuka som blivit helade i norr (kan syfta på gudaberget Tsafon i norr och avgudadyrkan), se vers 17–22 och till sist havet och sjömännen, se vers 23–32.]

1. Vilsna ökenvandrare tackar

4De vandrade genom öknen på en öde väg,
    de fann ingen stad att bo i.
5De var hungriga och törstiga,
    deras själ försmäktade (de gick under av utmattning).

[Bön:]
6Då ropade de till Herren (Jahve) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
    och han räddade (ryckte upp; förde ut) dem från deras svårigheter (trångmål).
    [Frasen återkommer snarlikt i vers 13, 19 och 28.]
[Befrielse:]
7Han ledde dem på en jämn väg,
    så att de kunde hitta en stad där de kunde bo.

[Tacksägelse:]
8Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
    för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
    och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
    [Exakt samma fras återkommer i vers 15, 21 och 31.]
9För han har överflödande gett vatten till den själ (person; även "strupe") som törstat,
    och mättat den själ som hungrar med sitt goda. [Jes 58:10–11; Jer 31:25; Luk 1:53]

2. Fångar som blivit fria tackar

10Som den som sitter i mörkret och i dödens skugga,
    som är bunden i lidande och järnkedjor.
11Eftersom de gjorde uppror mot Guds ord,
    och föraktade den Högstes (Elions) råd.
12Därför har han ödmjukat deras hjärtan med födslovåndor,
    de snubblade och där fanns ingen som kom till hjälp.

[Bön:]
13Då ropade de till Herren (Jahve) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
    och han räddade (frälste) dem från deras svårigheter (trångmål).
    [Se vers 6, 19 och 28.]
[Befrielse:]
14Han förde dem ut ur mörkret och dödens skugga,
    och bröt sönder deras bojor.

[Tacksägelse:]
15Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
    för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
    och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
    [Jfr vers 8, 21 och 31.]
16För han har brutit sönder portarna av brons,
    och huggit sönder bommarna av järn.

3. Sjuka som blivit helade tackar

17Dårar [moraliskt fördärvade var de], eftersom de vandrar på överträdelsens väg
    och olyckliga på grund av sina synder.
18De tappade aptiten för all mat,
    och drogs nära dödens portar.

[Bön:]
19Då ropade de till Herren (Jahve) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
    och han räddade (frälste) dem från deras svårigheter (trångmål).
    [Se vers 6, 13 och 28.]
[Befrielse:]
20Han sände sitt ord och helade dem,
    och räddade dem från fällan (gropen, graven) de var fångade i.

[Tacksägelse:]
21Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
    för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
    och allt han gör för människosläktet (Adams barn). [Jfr vers 8, 15 och 31.]
22Låt dem bära fram tackoffer
    och med starkt jubel berätta (ropa ut) vad han gjort.

4. Sjömän som räddats tackar

[I marginalen till följande sex verser (vers 23–28) finns ett inverterat Nun (׆), se inledningen.] 23De som går ner till havet i skepp,
    som gör affärer (sjömännen) på de stora vattnen,
24de såg Herrens (Jahves) verk
    och hans under i djupen.
25Han talade och frambringade stormvinden,
    som lyfte upp dess (havets) vågor,
26de reste sig mot himlen, de kom ner i djupen.
    Deras själ smälte bort på grund av skräck.
27De vinglade (rörde sig i cirklar, dansade) och raglade som en berusad (drucken man),
    all deras vishet var uppslukad. [Ordet för att smälta i vers 26 betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen. Hebreiskan växlar ofta mellan plural och singular. Genom att beskriva hur "de" betedde sig som "en berusad man" målas en inre detaljrik bild upp för läsaren av en berusad man som vinglar fram på en gata, inte en grupp berusade på avstånd.]
[Bön:]
28Då ropade de till Herren (Jahve) i sin svåra situation (nöd, smala passage),
    och han förde ut (befriade) dem från deras svårigheter (trångmål).
    [Se vers 6, 13 och 19.]
[Befrielse:]
29Han tystade stormen,
    och stillade vågorna. [Jesus stillade stormen, se Matt 8:26]

[Tacksägelse:]
30Sedan blev de glada när sjön blev lugn,
    och han förde dem säkert till den hamn dit de ville. [Jona 1:11–12; Joh 6:21]
31Må de tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve)
    för hans nåd (omsorgsfulla kärlek),
    och allt han gör för människosläktet (Adams barn).
    [Jfr vers 8, 15 och 21.]
32Må de upphöja honom i församlingen,
    och prisa (lova) honom inför folkets ledare (de äldste).

Gud förser

33Han gjorde floder till öken
    och vattenkällor till törstig mark.
34Ett fruktbärande land till saltavfall,
    på grund av ondskan hos dem som bodde där. [1 Mos 19]
35Han gjorde öknen till en vattenrik sjö
    och torrt land till vattenkällor.

36Där lät han de hungriga bo
    och de gjorde en stad där man bor,
37de besådde fälten och planterade vingårdar,
    som bar riklig frukt.
38Han välsignade dem så att de förökades rikligt
    och deras boskap led inte av att bli färre (förminskades inte).

39Åter blev de svaga och krympte ihop
    genom förtryck och ondska och sorg.
40Han utgöt förakt över furstar och lät dem vandra i meningslöshet,
    där det inte fanns någon väg. [I marginalen finns ett inverterat Nun (׆), se inledningen.]
41Han sätter de behövande högt över (långt ifrån) lidande,
    och gör sin familj till en fårhjord (flock av småboskap).
42De med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade") ser det och är glada,
    och all missgärning upphör (ordagrant: stoppar hennes mun).

En sista uppmaning

43Den som är vis, låt honom lägga märke till (bevara, skydda) dessa ting,
    och låt dem förstå (uppfatta, se) Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek). [Hos 14:9]

Psalm 108 – Jag ska prisa dig bland folken

Psalmen är sammansatt av två andra psalmer. Vers 1–5 kommer från Ps 57:8–12 och vers 6–12 från Ps 60:7–14.

Författare: David

Struktur:
1. Tack för befrielse, vers 2–5
2. Vädjan till Gud, vers 6–7
3. Förtröstan på befrielse, vers 8–10
4. Bön till Gud, vers 11–13
5. Förtröstan och lovprisning till Gud, vers 14

1081En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) David.
-
2Mitt hjärta är redo, Gud (Elohim), jag ska sjunga;
    ja, jag ska musicera med hela min ära (tyngd).
3Vakna nevel-lyra (hebr. nevel) [vanligtvis tolvsträngad] och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa],
    jag ska väcka morgonrodnaden. [Morgonrodnaden här syftar speciellt på det spektakulära färgspelet när solen går upp över Olivberget öster om Jerusalem och en ny dag gryr. För mer om de olika stränginstrumenten, se Ps 33:2.]
4Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig Herre (Jahve) bland folken,
    jag ska prisa dig bland folkslagen.
5För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor över himlarna,
    och din sanning når till skyarna. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
6Var upphöjd, Gud (Elohim), över himlarna,
    och din ära ska vara över hela jorden.
7För att dina älskade vänner ska kunna bli befriade,
    fräls med din högra hand och svara mig.
    [Exakt citat från Ps 60:7, förutom justeringen av "oss" till "mig".]
8Gud (Elohim), tala i din helighet, så att jag kan upphöja,
    så att jag kan dela Shechem [nuvarande Nabulus i Samarien, se 1 Mos 12:6] och mäta ut Sukkots dal [dalen kring staden Sukkot öster om Jordanfloden].
9Gilead [bergsområde öster om Sukkot] är mitt, Manasse [öster och väster om Jordanfloden, se 4 Mos 32:33] är mitt,
    Efraim [väster om Jordanfloden, mellan Manasse och Benjamin] är försvaret av mitt huvud, Juda [Jerusalem och den södra delen av Israel] är min spira.

10Moab [fiender öster om Döda havet, se Dom 3:12] är mitt tvättfat [som jag tvättar mina fötter i],
    över Edom [fiende söder om Döda havet] kastar jag min sko [som en tjänare],
    över Filistéen ropar jag högt i segerjubel.

11Vem ska föra in mig i den befästa staden?
    Vem ska leda mig till Edom?
12Har inte du, Gud (Elohim), förkastat oss?
    Drar du inte längre ut med vår armé?

13Ge oss hjälp mot vår motståndare,
    för människors hjälp (hoppet att en människa ska kunna frälsa) är värdelöst.

14Genom (i) Gud (Elohim) ska jag vara tapper,
    han är den som ska krossa (förtrampa) våra motståndare.

Psalm 109 – Var inte tyst

Psalmisten vädjar till Guds rättvisa.

Författare: David

Struktur:
1. Klagan över fiender, vers 1–5
2. Vädjan att Gud ska agera, vers 6–19
3. Personlig klagan och vädjan, vers 20–29
4. Förtröstan och lovprisning, vers 30–31

1091Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
Gud (Elohim), som jag lovsjunger,
    var inte tyst (döv).
2De onda och bedrägliga har öppnat sin mun mot mig.
    De har talat till mig med en lögnaktig tunga.
3De omringade mig med ord av hat
    och stred med mig utan orsak.
4Som tack för min kärlek är de mina fiender,
    men jag är ständigt bedjande (ordagrant: "jag är bön").
5De har gett mig ont för gott,
    och hatar mig för min kärlek.
6Må du sätta en ond man över honom
    och låt en åklagare stå vid hans högra hand.
7När han döms, låt honom gå i fördömelse
    och låt hans böner vändas till synd.
8Låt hans dagar bli få,
    låt någon annan ta hans plats.
9Låt hans barn bli faderlösa,
    och hans hustru bli änka.
10Låt hans barn bli lösdrivare och tigga
    och låt dem söka (fråga efter) sitt bröd på öde platser.
11Låt fordringsägarna ta allt som han haft
    och låt främlingar fördärva hans arbete.
12Låt det inte visas någon nåd (omsorgsfull kärlek) mot honom,
    låt inte heller någon visa nåd (oförtjänt kärlek) mot hans faderlösa barn.
13Låt hans eftermäle bli avhugget (inte finnas),
    låt deras namn bli bortglömt i kommande generationer.
14Låt hans fäders missgärningar bli ihågkommen inför Herren (Jahve)
    och låt inte hans mors synder glömmas bort,
15låt dem vara inför Herren (Jahve) hela tiden (kontinuerligt)
    så att han kan utplåna (ordagrant: hugga av) deras minne från jorden.
16Eftersom han inte kom ihåg att visa nåd (omsorgsfull kärlek)
    utan förföljde de betryckta (ansatta) och fattiga [helt beroende av dig Gud]
    och dem med brustna hjärtan, var han redo att dräpa.
17Ja, han älskade förbannelse [att förbanna och kalla ner Guds straff på andra]
    och den kom till honom.
Han hade inte sin glädje (lust) i välsignelse
    och den var långt från honom.
18Han klädde sig själv i förbannelse som i en mantel,
    och det trängde in i hans inre som vatten
    och som olja till hans ben.
19Låt det bli för honom som manteln han tar på sig
    och som gördeln som han omger sig med hela tiden.
20Detta ska mina motståndare få erfara från Herren (Jahve),
    dem som talar ont mot min själ.
21Men du, Herre (Jahve), Herre (Adonaj), handla med mig för ditt namns skull,
    eftersom din nåd (omsorgsfulla kärlek) är god, rädda (lyft upp) mig du,
22för jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig, Gud]
    och mitt hjärta är sårat i mig.
23Jag är borta som en skugga när den förlängs,
    jag har skakats av som gräshopporna.
24Mina knän vacklar på grund av fasta,
    och mitt kött är magert och har inget fett.
25Jag har blivit ett hån för dem,
    när de ser mig skakar de på sina huvuden.
26Hjälp mig, Herre (Jahve), min Gud (Elohim),
    fräls mig (rädda mig) i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
27för att de ska veta att detta är din hand,
    att du, Herre (Jahve), har gjort det.
28Låt dem förbanna (ta lätt på, lättviktigt, en mild förbannelse) men välsigna du,
    när de reser sig ska de bli satta i skam, men din tjänare ska glädja sig.
29Mina motståndare ska bli klädda i förvirring
    och ska ta på sig sin egen skam som en ämbetsdräkt.
30Jag ska storligen tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) med min mun,
    jag ska prisa honom bland skarorna,
31för han står vid den behövandes högra hand (sida)
    för att frälsa (rädda) honom från den som dömer hans själ.

Psalm 110 – Sitt på min högra sida

Detta är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus, se Matt 22:41–45; Mark 12:36–37; Luk 20:42–44. Denna psalm är den mest citerade i hela NT – hela 27 citat.

Författare: David

Struktur: Psalmen är uppdelad i två exakt balanserade halvor, vers 1–3 och 4–7.

Del 1 – Herrens ord till sin son, vers 1–3
Del 2 – Herrens löfte om sonens seger, vers 4–7

1101Av David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].
-
Herren (Jahve) [Gud Fadern] förkunnar (säger, proklamerar) [profetiskt] till min Herre (Adonaj) [Guds Son – Jesus]:
    "Sitt på min högra sida tills jag lagt dina fiender
    under dina fötter (tills de blivit din fotpall)."
2Herren [Jahve – Gud Fadern] sträcker ut din kungaspira (ditt herradöme) från Sion [Jerusalem]. [Fadern uppmanar nu sonen:]
Regera (utöka ditt rike) mitt bland dina fiender (trots att det är fiender omkring dig).
3Ditt folk följer dig villigt (offrar frivilliga gåvor)
    när du går ut i strid.
På samma sätt som daggen föds av sin moder på de heliga bergen,
    så ska din armé komma till dig. [Guds folk liknas här med den oräkneliga skara av miljontals daggdroppar som omger Jerusalem efter en natt. De kommer villigt, för med sig liv och kraft, och reflekterar morgonljuset.]
4Herren [Jahve – Gud Fadern] har gett ett löfte (svurit en ed)
    som han inte ska ta tillbaka:
        "Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek."
    [Hebreiska namnet Malkizedek betyder: "Min kung är rättfärdig".]
5Herren [Guds Son, Jesus] är på din högra sida. [Fadern proklamerar nu vad sonen ska göra:]
Han ska krossa kungar på sin vredes dag.
6Han ska döma hednafolken,
    han fyller dalen med döda kroppar,
    han ska krossa huvudet för många länder (folk).
    [Antikrist, Satan själv, som leder allt motstånd mot Jesus, ska bli krossad, se 2 Thess 2:8.]
7Från bäcken längs med vägen ska han dricka,
    sedan lyfter han huvudet högt (återfår han styrka och kraft).

Psalm 111 – Alef-Bet om Guds gärningar

Den första av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118). Psalm 111 och 112 hör ihop. Båda är alfabetiska psalmer som följer det hebreiska alfabetet. Jämfört med Psalm 119 (som har åtta verser för varje bokstav) är Psalm 111 och 112 kortare och har två till tre bokstäver för varje vers. För en djupare beskrivning av de 22 hebreiska bokstävernas tecken med bilder, se Ps 119.

Författare: Okänd

Struktur: Alfabetisk – en halv eller tredjedels vers för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9–10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19–20; Ords 31:10–31; Nah 1:2–8.

1111Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

א – Alef, ב – Bet

Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) av hela hjärtat,
    tillsammans med dem som lever rätt [lever helhjärtat för Gud], i församlingen. [Ordet "jag vill tacka" börjar på den första hebreiska bokstaven Alef, det förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud. Frasen "tillsammans med" börjar på bokstaven Bet som avbildar ett hus och symboliserar hem och gemenskap. Ordet och bokstaven förstärker hur viktig gemenskapen med andra troende är då vi tillsammans får tacka och lovprisa Gud.]

ג – Gimel, ד – Dalet

2Stora är Herrens (Jahves) gärningar (ageranden – hebr. maaseh) [används ofta för att beskriva händelserna kring uttåget ur Egypten],
    de studeras (ett sökande som leder till mer och mer förståelse) av alla dem som älskar det han gör. [Ordet "Stora" börjar på bokstaven Dalet och "studeras" med Gimel.]

ה – He, ו – Vav

3Majestätiskt och fantastiskt är [allt] vad han gör (hans verk – hebr. poal),
    och hans rättfärdighet består för evigt. [Det dubbla sammansatta hebreiska ordet hod-vehadar översatt till "Majestätiskt och fantastiskt" börjar på bokstaven He. Ordet "och" börjar med Vav.]

ז – Zajin, ח – Chet

4Till ett minnesmärke (minnesverk) [för att han ska äras] har han gjort otroliga under,
    nådefull och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande) är Herren (Jahve). [Substantivet för verbet att "komma ihåg" börjar på bokstaven Zajin och "nådefull" med Chet. Orden "nådefull och barmhärtig" återfinns som de två första attributen när Gud beskrivs för Mose, fast i omvänd ordning, se 2 Mos 34:6.]

ט – Tet, י – Jod

5Mat (byte, kött) ger han till dem som fruktar (vördar) honom,
    han kommer aldrig glömma sitt förbund. [Det lite ovanliga ordet för mat (hebr. terep) börjar på bokstaven Tet. Ordet används för ett byte som är jagat och fångat och kommer från verbet att "slita isär", men kan också betyda mat i allmänhet. Här beskriver det hur Gud förser den som fruktar honom. Frasen "han kommer" börjar på Jod.]

כ – Kaf, ל – Lamed

6Kraften (styrkan) i hans gärningar har han berättat om för sitt folk,
    genom att ge dem hedningarnas (nationernas) arvedel. [Jos 1–12]

[Ordet "Kraften" börjar på bokstaven Kaf och "genom att ge" på Lamed.]

מ – Mem, נ – Nun

7Gärningarna i hans händer [allt han utför] är sanning (trofasthet – hebr. emet) och rätt (rättvisa – hebr. mishpat),
    trofasta (stabila, oföränderliga) är alla hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim). [Ordet "gärningar" börjar på bokstaven Mem och "trofasta" på Nun. Jesus är vägen, sanningen och livet, se Joh 14:6.]

ס – Samech, ע – Ajin

8De står fasta för alltid och evigt [Matt 5:18],
    de utförs (ska verkställas) i sanning (trofasthet) och rättvisa (uppriktighet). [Ordet "står fasta" börjar på Samech och "utförs" börjar på Ajin.]

פ – Pe, צ – Tsade

9Befrielse (återlösning, åtskillnad – hebr. pedot) sände han för sitt folk,
    han befallde (slöt, stadgade) sitt förbund för evigt. [Ordet "befrielse" börjar på Pe och "befallde" på Tsade. Guds förbund (hebr. brit) tillsammans med Guds namn (hebr. shem) i nästa fras är fundament i den judiska tron.]

ק – Qof, ר – Resh

Heligt och fruktansvärt är hans namn,

     10början (begynnelsen; det allra första steget) till vishet är fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahve). [Ords 1:7; 9:10]

[Ordet "Heligt" börjar på Qof och "början" börjar på Resh. Här används samma ord för "början/begynnelsen" (hebr. reshit) som i 1 Mos 1:1. Ordspråksboken inleds också med hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet, se Ords 1:7. Ämnet utvidgas sedan i kapitel 8-9, se särskilt Ords 9:10. Den första delen av denna vers "början till vishet är fruktan för Herren" är den första bönen en ortodox jude ber varje morgon.]

ש – Shin, ת – Tav

Ett gott förstånd (insikt, förståelse – hebr. sechel) – får alla som gör dem [följer Herrens förordningar, se vers 7].
    Hans lov består (går upp) för evigt! [Ordet "förstånd" börjar på bokstaven Shin och till sist som avslutning "lov" på den tjugoandra och sista bokstaven Tav. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar.]

Psalm 112 – Alef-Bet om vår respons

Den andra av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118). På samma sätt som föregående psalm är detta också en kort alfabetisk psalm. Den har totalt 79 ord, Psalm 111 hade 72 ord. Båda psalmerna har likheter och delar många fraser och nyckelord. För en djupare beskrivning av de 22 hebreiska bokstävernas tecken med bilder, se Ps 119.

Författare: Okänd

Struktur: Alfabetisk – en halv eller tredjedels vers för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9–10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19–20; Ords 31:10–31; Nah 1:2–8.

1121Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

א – Alef, ב – Bet

Välsignad är den som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve) [Ords 1:7; 9:10],
    som har sin stora glädje i hans budord. [Ordet "Välsignad" börjar på den första hebreiska bokstaven Alef. Ordet budord (hebr. mitsvah) har här prepositionen "i" som är bokstaven Bet. Den avbildar ett hus och symboliserar hem och gemenskap. Bokstävernas tecken förstärker hur gudsfruktan ger välsignelse för den som "bor" och är "i" Guds ord.]

ג – Gimel, ד – Dalet

2Mäktiga (väldiga hjältar) ska hans barn bli på jorden,
    de rättsinnigas (med ärliga och rena hjärtan, rakhjärtades) släkte (generation) ska bli välsignat. [Ordet "Mäktiga" börjar på bokstaven Dalet och "släkte" med Gimel.]

ו – Vav, ה – He

3Välstånd och rikedom finns i hans hus,
    och hans rättfärdighet består för evigt. [Ordet "Välstånd" börjar på bokstaven He och "och" med Vav.]

ז – Zajin, ח – Chet

4Ett ljus lyser (har gått upp) i mörkret för dem med uppriktiga hjärtan (de rättsinniga; ordagrant "rakhjärtade"),
    [ljuset, som representerar Gud är]
    nådig (full av omsorgsfull kärlek)
    och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande, oändlig nåd)
    och rättfärdig. [Ordet "lyser" börjar på bokstaven Zajin och "nådig" med Chet. Versen avslutas med tre adjektiv i singular, det skulle kunna beskriva de uppriktiga, men troligare är att det beskriver Guds ljus som går upp med nåd, barmhärtighet och rättfärdighet.]

ט – Tet, י – Jod

5Det går väl (är gott) för den som visar oförtjänt nåd (är generös) och ger lån [5 Mos 15:9],
    den som handlar (agerar) rättvist i allt han gör. [Ordet "Det går väl" börjar på bokstaven Tet och "handlar" med Jod.]

כ – Kaf, ל – Lamed

6För han ska inte vackla,
    ihågkommen ska den rättfärdige bli i evighet. [Ordet "För" börjar på bokstaven Kaf och "ihågkommen" på Lamed som är den storleksmässigt längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. De rättfärdiga "sticker ut" från mängden och blir ihågkomna.]

מ – Mem, נ – Nun

7Han fruktar inte ett ont budskap,
    fast förankrat (fixerat) är hans hjärta, det förtröstar på Herren (Jahve). [Ordet "budskap" börjar på bokstaven Mem och "fast förankrat" på Nun.]

ס – Samech, ע – Ajin

8Lugnt (fast, stadigt) är hans hjärta, han är inte rädd,
    till sist får han se sina fiender falla. [Ordet "Lugnt" börjar på Samech och "till sist" börjar på Ajin.]

פ – Pe, צ – Tsade, ק – Qof

9Han strör ut, han ger åt de fattiga.
    Hans rättfärdighet består för evigt.
    Hans horn (kraft, makt) blir upplyft och ärat. [Nu följer tre bokstäver för varje vers. Ordet "Han strör ut" börjar på Pe, "Hans rättfärdighet" på Tsade och "Hans horn" på Qof.]

ר – Resh, ש – Shin, ת – Tav

10Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) ser det och är rasande,
    han gnisslar tänder och tynar bort.
    Åtrån (längtan, planerna) hos de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås (blir ingenting med). [Ordet "Den gudlöse" börjar på Resh, "han gnisslar tänder" bokstaven Shin (som just avbildar en tand) och till sist som avslutning "Åtrån" på den tjugoandra och sista bokstaven Tav. Psalm 112 börjar med samma ord (hebr. ashre) som Psalm 1 börjar med och slutar med samma ord (hebr. avad), se Ps 1:1; 1:6.]

Psalm 113 – Prisa Herrens namn

(Ps 113:0) Amerikansk prydnadsväggplatta från mitten på 1800-talet för att indikera bönens riktning mot Jerusalem i öst. Centralt står ordet Mizrach (מִזְרָח) som betyder öst.

Amerikansk prydnadsväggplatta från mitten på 1800-talet för att indikera bönens riktning mot Jerusalem i öst. Centralt står ordet Mizrach (מִזְרָח) som betyder öst.

Den tredje av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den första i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden. Dessa sex psalmer sjöngs alltså kvällen före israeliternas uttåg och befrielse från slaveriet i Egypten, och även kvällen före Jesu uttåg (gr. exodus) till himlen, se Luk 9:31.
    Psalmen är väl strukturerad och har tre exakt balanserade strofer, var och en på tre verser. I mitten lyfts psalmens tema fram genom en retorisk fråga: "Vem kan jämföras med Herren vår Gud?" I judiska hem i Europa och USA (väster om Jerusalem) finns ofta vers 3 tillsammans med ordet mizrach (öst) på ett ornament som hänger på den östra väggen i hemmet för att indikera bönens riktning. Seden baseras på Salomos bön (1 Kung 8:33, 44, 48; 2 Krön 6:34) och Daniel som öppnade fönstren mot Jerusalem, se Dan 6:10.

Författare: Okänd

Citeras: En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26.

Struktur:
1. Halleluja, vers 1a
2. Uppmaning att prisa, vers 1b–4
3. "Vem är som Herren?", vers 5a
4. Prisa Herren, vers 5ba–9
5. Halleluja, vers 9b

1131Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Prisa (hebr. halal) Herren (Jahve), ni hans tjänare,
    prisa Herrens (Jahves) namn.
2Låt Herrens (Jahves) namn bli välsignat (prisat, låt oss böja oss inför honom),
    nu och för evigt!
3Från solens uppgång (i öster – hebr. mizrach) till dess nedgång ("mot dess ingång", dvs. i väster) [över hela jorden]
    ska Herrens (Jahves) namn prisas.
4Herren (Jahve) är högt över alla hednafolk,
    hans härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) sträcker sig högt över himlen.
5Vem kan jämföras med Herren (Jahve),
    vår Gud (Elohim)? [Fram till och med vers 5a har Herrens personliga namn Jahve nämnts sex gånger. Nu i psalmens centrala vers kommer crescendot där Gud omnämns den sjunde gången som "vår Gud" (hebr. Elohai). Talet sju står för fullkomlighet. Vers 6–9 beskriver nu vad Gud gör, men använder pronomet "han".]Han som tronar så högt.
6Han som böjer sig ner,
    för att se på himlen och jorden.
7Han reser (lyfter) den fattige (ringe) ur stoftet,
    han reser (lyfter) den hjälplöse från dyngan (sophögen, platsen där avfall dumpades).
8för att sätta honom bredvid furstar,
    tillsammans med sitt folks furstar. [1 Sam 2:8; Luk 1:52]
9Han låter den ofruktsamma bo i hemmet,
    som lycklig mor till barn. [Barnlöshet var en stor skam, se 1 Sam 1:2–20.]

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Psalm 114 – Bäva inför Herren, du jord

Den fjärde av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den andra i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden. Denna glada triumfsång berättar hur Israel tågade ut ur fångenskapen i Egypten.

Författare: Okänd

Citeras: En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26.

Struktur:
1. När Israel lämnade Egypten, vers 1–2
2. Havet, Jordan, bergen och kullarna, vers 3–4
3. Varför, o hav, Jordan, berg och kullar, vers 5–6
4. Bäva du jord, vers 7–8

1141När Israel lämnade Egypten,
    när Jakobs familj lämnade ett folk med ett främmande språk bakom sig,
2då blev Juda hans heliga,
    Israel hans kungarike.
3Havet såg detta och flydde [när de korsade Röda havet, 2 Mos 14:21].
    Jordan vände tillbaka [när de korsade Jordanfloden, se Jos 3:13, 16].
4Bergen hoppade som baggar,
    höjderna som lamm.
    [Kan syfta på jordbävningen när Gud uppenbarade sig på berget Sinai, se 2 Mos 19:18–19.]
5Hav, varför flydde du?
    Jordan, varför vek du undan?
6Berg, varför hoppade ni som baggar,
    och ni höjder som lamm?
    [Genom dessa frågor förstärks nu slutsatsen som de leder fram till:]
7Bäva inför (i närvaro av) Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt),
    du jord, bäva inför Jakobs Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden],
8han som förvandlar (då förvandlade och fortfarande förvandlar) klippan till en vattenrik sjö,
    det hårda berget (hårdaste kisel) till en vattenkälla. [Refererar till händelserna i 2 Mos 17:6 och/eller 4 Mos 20:11, se också 5 Mos 8:15; Ps 78:15, 16, 20. Jesus är klippan och det levande vattnet, se Joh 4:10–14; 1 Kor 10:4.]

Psalm 115 – Den ende sanne Guden

Den femte av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den tredje i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden.

Citeras: En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Bön, vers 1–2
2. Stumma avgudar, vers 3–8
3. Förtrösta på Herren, vers 9–11
4. Guds välsignelse, vers 12–15
5. Vi prisar Herren för evigt, vers 16–18

1151Inte till oss, Herre (Jahve), inte till oss [det handlar inte om oss],
    utan till ditt namn ge äran,
    för din nåds skull, för din sannings skull. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
2Varför ska hedningarna få säga:
    "Var är nu deras Gud (Elohim)?"
3Vår Gud (Elohim) är i himlarna,
    allt han vill har han gjort.
4Deras avgudar är silver och guld,
    ett arbete av människors hand.
5De har munnar men talar inte,
    ögon men ser inte,
6de har öron men hör inte,
    näsa, men kan inte känna doft,
7de har händer men kan inget göra med dem,
    fötter men kan inte gå,
    inte heller kan de tala (mumla lågmält) med sin strupe.
8De som har gjort dem ska bli dem lika,
    ja, alla som litar (sätter sin förtröstan) på dem.
    [Ps 135:15–18; Jes 44:9–20; 46:6–7; Jer 10:1–9; Hab 2:18–19]
9O, Israel lita på Herren (Jahve)!
    Han är din hjälp (hjälpare – hebr. ezer) och din sköld!
10Arons hus (översteprästerna), lita på Herren (Jahve)!
    Han är din hjälp och din sköld!
11Ni som fruktar (vördar) Herren (Jahve) [Ords 1:7],
    lita på Herren (Jahve)!
    Han är din hjälp och din sköld!
12Herren (Jahve) har kommit ihåg oss.
    Han ska välsigna oss,
    han ska välsigna Israels hus,
    han ska välsigna Arons hus [prästerna],
13Han ska välsigna dem som fruktar (vördar) honom [Ords 1:7],
    både stora och små.
14Herren ska föröka er mer och mer,
    er och era söner (barn).
15Välsignad är Herren (Jahve)
    som har gjort himlarna och jorden. [1 Mos 1:1]
16Himlarna är Herrens (Jahves) himlar,
    och jorden har han gett till människosläktet (Adams barn).
17De döda prisar inte Herren (Jah),
    inte heller de som gått ner i tystnaden [i graven och döden].
18Men vi ska välsigna Herren (Jahve)
    från nu och till evig tid.

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Psalm 116 – De levandes land

Den sjätte av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den fjärde i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden. Psalmen är en tacksägelsepsalm. Gud omnämns i nästan alla verser. Gudsnamnet Jahve används 15 gånger och Elohim en gång i vers 5. Detta mer generella ordet används om Gud i skapelsen där hans egenskaper blir synliga i naturen. Formen som används här är Eloheinu, som betyder "vår Gud". Det förstärker att Gud är synlig, men inte bara opersonligt som i skapelsen utan personligt engagerad som "vår Gud". I vers 5 beskrivs också tre egenskaper hos Gud. De två första (nådefull och rättfärdig) är beskrivande adjektiv. Att Gud är nådefull innebär att han ger oss välsignelser vi inte förtjänar men också att han måste agera utifrån sin rättfärdiga natur. Den tredje egenskapen är dock ett verb. Gud är inte bara "barmhärtig" som en egenskap, han agerar barmhärtigt. Han ger oss barmhärtighet genom att aktivt göra något. Detta är unikt för denna vers. Här är enda gången i hela GT verbet "agerar barmhärtigt" används tillsammans med adjektivet "nådefull". Denna vers är alltså ett specialfall i ett specialfall! Gud har inte bara attributen nådefull och barmhärtig, han är nådefull och agerar barmhärtigt och utför nådefulla handlingar på ett personligt sätt mot oss.

Författare: Okänd

Citeras: Vers 10 citeras i 2 Kor 4:13
En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26

Struktur:
1. Introduktion, vers 1–2
2. Beskrivning av vad som hänt, vers 3–11
3. Prisa Gud för befrielse och beskydd, vers 12–19

I den grekiska och latinska översättningen är psalmen uppdelad i två egna psalmer, vers 1–9 är en psalm och vers 10–19 är nästa psalm.

1161Jag älskar –
    för Herren (Jahve) har hört min röst,
    mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
2Han har vänt sitt öra till mig (böjt sig ner mot mig),
    därför ska jag åkalla (ropa i bön till) honom hela mitt liv. [Den grammatiska konstruktionen i den första versen är ovanlig. Verbet "älskar" (hebr. ahav) har inget objekt, men är riktad till Gud som räddat psalmisten från döden. Första gången ordet används är i 1 Mos 22:1, där Gud talar till Abraham att ta sin ende son "som han älskar" och gå till berget Moria.]
3Dödens band omslöt mig mer och mer,
    Sheols (underjordens, dödens) ångest hade mig i sitt grepp.
Jag stod inför nöd (enorma problem) och stor sorg,

     4då åkallade jag (höjde jag min röst och bad i) Herrens (Jahves) namn:
"O, Herre (Jahve),
    rädda min själ (mitt liv)."
5Nådefull (full av kärleksfull omsorg – hebr. chanon) är Herren (Jahve)
    och rättfärdig,
ja, vår Gud (Elohim) agerar barmhärtigt (ger oss nåd och barmhärtighet – hebr. racham).
[Gud har inte bara attributen nådefull och rättfärdig – han agerar också barmhärtigt!]
6Herren (Jahve) bevarar ständigt de enkla (öppna, helhjärtade),
    jag var i stor nöd (hjälplös, svag, ordagrant "förd lågt ner"), och han räddade mig.
7Återvänd till din vila, min själ,
    för Herren (Jahve) har varit god mot dig.
8Du har räddat min själ från döden,
    mitt öga från tårar,
    min fot från fall.
9Jag ska vandra inför Herren (Jahve),
    i de levandes land.
-
10Jag hade tillit (trodde), därför talade jag [2 Kor 4:13]:
    "Jag är mycket prövad."
11Jag sa i min brådska (flykt, oro – impulsivt) [Ps 31:23]:
    "Alla människor är lögnare."
12Hur kan jag återgälda Herren (Jahve)
    alla hans överflödande välgärningar mot mig?
13Jag ska lyfta upp frälsningens bägare,
    och åkalla (höja min röst och be i) Herrens (Jahves) namn. [Frälsningens bägare (ordagrant "frälsningar" i plural) kan syfta på dryckesoffer eller en offergåva i samband med högtider (4 Mos 29:19). Fortsättningen i vers 14 kan tala för det. En annan tolkning är den bildliga betydelsen av bägare – dvs. portion, lott, som i Ps 16:5. Här anas också en profetisk dimension. Eftersom Psalm 113-118 ingår i Hallel (psalmerna som sjöngs kring påsken) finns en anknytning till nattvarden, se Matt 26:27.]
14Jag ska infria mina löften till Herren (Jahve),
    i närvaro av (framför) hela hans folk.
15Dyrbart i Herrens (Jahves) ögon
    är hans benådades död.
16Jag ber dig, Herre (Jahve),
    för jag är din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son [Ps 86:16],
    du har lossat mina band.
    [Här beskrivs en slav som är född in i den relationen, se 1 Mos 14:14. En bild på psalmistens ödmjuka inställning.]
17Jag ska offra tackoffer till dig,
    jag ska åkalla (höja min röst och be i) ditt namn Herre (Jahve),
18jag ska infria mina löften till Herren (Jahve),
    i närvaro av (framför) hela hans folk,
19i gårdarna till Herrens (Jahves) hus,
    i din mitt, Jerusalem.

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Psalm 117 – Prisa Herren alla folk

Den sjunde av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den femte i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden.
    Bland alla psaltarpsalmer är denna psalm den kortaste. Det är även det kortaste kapitlet i hela Bibeln. Det finns olika sätt att räkna ut Bibelns mittpunkt, men vad gäller kapitel så är denna psalm det centrala kapitlet (det 595:e kapitlet av Bibelns 1 189 kapitel)! Den består av två verser med totalt 16 hebreiska ord. I den judiska traditionen finns denna psalm med och citeras under alla högtiderna. Eftersom psalmen är så kort har det föreslagits att den kan vara en avslutning av Psalm 116 eller en inledning till Psalm 118, men det finns många textuella bevis i tidiga manuskript som visar att det är en enskild psalm. Vissa rabbiner har förklarat att dess enkelhet visar på hur det kommer vara när Messias regerar – inga fiender, alla folk tillber och prisar Gud, precis som det var tänkt att vara från början.

Författare: Okänd

Citeras: Vers 1 citeras av Paulus i Rom 15:11.
En av de psalmer Jesus och lärjungarna sjöng under påsken, se Matt 26:30; Mark 14:26

Struktur:
1. Alla nationer och folk ska prisa Gud, vers 1
2. Israel prisar honom, och fortsätter göra det i evighet, vers 2.

Psalmen är också en kiasm som ramas in av ordet prisa, följt av gudsnamnet Jahve. Centralt står ordparet nåd och sanning!

1171Prisa (hebr. hallelu) Herren (Jahve) alla hednafolk (nationer),
    stå i stum beundran inför honom (prisa, vila i honom – hebr. shavach) alla folk (stammar)!
    [5 Mos 32:43; 2 Sam 22:50; Jes 11:10; Rom 15:11] [Uppmaningen att prisa Herren görs med två parallella verb. Det ovanligare shavach har betydelsen att bli stilla och lugn, men också att upphöja och prisa. Ordets rika betydelse blir en stum beundran av Gud inför hans storhet. I Ps 65:8 används ordet för hur Gud stillar havens brus, jfr även Luk 8:22–25 där Jesus stillar stormen.]
2För mäktig (väldig, stark, överflödande) över (mot) oss är
    hans nåd (omsorgsfulla kärlek)
    och sanning (trofasthet) – Herrens (Jahves),
som varar i evighet!

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)! [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]

Psalm 118 – Herren är god

Den åttonde och sista av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den sjätte och sista i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden. Psalmen ramas in av den kortaste psalmen (Ps 117) och den längsta (Ps 119).
    Det är troligt att det är just denna psalm som Esra refererar till att man sjöng under invigningen av det återuppbyggda templet, se Esra 3:10–11. Psalmen har en viktig roll i den judiska liturgin. David nämns i Esra 3:10 och antas ofta vara författaren. Även om psalmen var en av Davids psalmer, så är det också en triumfsång med messianska undertoner. Det var denna lovsång som Jesus och lärjungarna sjöng när de avslutat påskmåltiden och var på väg mot Getsemane, se Matt 26:30; Mark 14:26. Här finns bland annat strofen om den föraktade stenen som blir en hörnsten, se vers 22.

Författare: Okänd

Citeras:
Vers 6 citeras i Heb 13:6
Vers 22–23 om hörnstenen citeras av Jesus i Matt 21:42 och i Apg 4:11 och Ef 2:20–21
Vers 25–26 citeras när Jesus rider in i Jerusalem, se Matt 21:9; 23:39; Mark 11:9–10; Luk 13:35; 19:38; Joh 12:13

Struktur:
1. Inledande uppmaning till lovprisning, vers 1–4
2. Prövning, vers 5–18
3. Avslutande lovprisning, vers 19–29

Tacka Herren

[Psalmen inleds med lovprisning. En försångare kan ha sjungit den första strofen och sedan har församlingen svarat "för i evighet varar hans nåd".] 1181Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).

2Sjung, du Israels folk,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
3Sjung, du Arons släkt [alla präster],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
4Sjung, ni som fruktar (vördar) Herren (Jahve) [Mal 3:16; Ords 1:7],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).

Prövning

[Vers 5–18 handlar om prövning. Här ges bakgrunden till den inledande lovprisningen i vers 1–4. Subjektet skiftar till första person singular (jag/min) i denna sektion och blir mer personligt. Troligtvis sjungs denna del av en solist.] 5I mitt trångmål ropade jag (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jah),
    Herren (Jah) svarade mig och förde mig ut till en rymlig plats.
6Herren (Jahve) är för mig (vid min sida), jag fruktar inte. [Rom 8:31]
    vad kan människor (ordagrant "Adam", en människa) göra mig? [Heb 13:6]
7Herren (Jahve) är för mig (vid min sida), min hjälpare,
    därför kan jag i triumf se på dem som hatar mig.
8Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahve),
    än att förlita sig på människor (hebr. adam).
9Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahve),
    än att förlita sig på furstar (gåvor). [Ordet furste (hebr. nadiv) kommer från verbet "att ge". Det är lätt att sätta sin förhoppning till människor och deras gåvor. Ett exempel finns i Esra bok där Kyros gav gåvor, men hur andra ledare senare vill hindra bygget, se Esra 1:4–5; 3:7; 4:1–24.]
10Alla hednafolk (nationer) omringar mig.
    I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
11De omringar mig, ja, de omringar mig
    I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
12De omringar mig som bin, de slocknar som eld i törne
    I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
13Ni [fientliga nationer] stöter (knuffar, tränger) mig aggressivt, för att få mig på fall,
    men Herren (Jahve) – han hjälper mig.
14Herren (Jah) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
    och han blev mig till frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua). [2 Mos 15:2; Jes 12:2]
15Segerjubel (glädjerop) och frälsningsglädje hörs i de rättfärdigas tält (deras boningar).
    Herrens (Jahves) högra hand visar sin kraft (militära styrka).
16Herrens (Jahves) högra hand ger seger.
    Herrens (Jahves) högra hand visar sin kraft. [Dessa tre strofer i vers 10–16 är psalmens strukturella mittpunkt. De förstärker huvudbudskapet i denna psalm som är att det är Herren som har kraft och vinner seger!]
17Jag ska inte dö,
    utan leva och berätta (vittna, proklamera) vad Herren (Jah) har gjort.
18Herren (Jah) prövade mig hårt,
    men han överlämnade mig inte till döden.

Avslutande lovprisning

19Öppna rättfärdighetens portar för mig [in till den sanna kungens tempel].
    Jag vill gå in genom dem och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jah).
20Detta är Herrens (Jahves) port,
    genom den ska de rättfärdiga gå in.
21Jag tackar (prisar med öppna händer, hyllar och erkänner) dig
    för du hörde min bön och blev mig till frälsning (befrielse).
22Den sten som arbetarna förkastade (föraktade, inte ville veta av),
    har blivit hörnstenen (den mest betydelsefulla och ärofyllda delen i byggnaden).
    [Jes 8:4; 28:16; Luk 20:17; Apg 4:11; Ef 2:20; 1 Pet 2:7]
23Detta är Herrens verk,
    det är helt otroligt i våra ögon!
    [Matt 21:42; Mark 12:10–11]
24Detta är dagen som Herren (Jahve) har gjort (då han grep in),
    låt oss jubla och vara glada.
25Herre (Jahve), hosianna (fräls, befria, fortsätt att hjälpa oss),
    Herre (Jahve), ge oss framgång (hjälp oss att fullfölja uppdraget)!
26Välsignad är han som kommer i Herrens (Jahves) namn (böj er inför honom).
    Vi välsignar (böjer oss ned inför) er från Herrens (Jahves) hus.
    [Mark 11:9; Luk 13:35; 19:38]
27Herren (Jahve) är Gud (El, den mäktige) och han har gett oss ljus
    [vänder sitt ansikte mot oss, ger favör och seger över fiender].
    Bind fast offret med band vid altarets horn. [2 Mos 27:2]
28Du är min Gud (El),
    jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig!
Min Gud (Elohim),
    jag vill upphöja dig.
29Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve) för han är god.
    I evighet varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).

Psalm 119 – Den stora alfabetspsalmen

Psalm 119 är Bibelns längsta kapitel och är en hyllning till Guds ord. Psalmen är alfabetisk. I ordningsföljd genom hela det hebreiska alfabetet följer åtta verser som alla börjar på samma bokstav. Den första och femte versen i varje sektion har ofta samma tema. Den sjätte är ofta en kontrast till den femte och den sista (åttonde) tenderar att introducera nästa stycke.
    De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Eftersom temat på versen ofta följer bokstavens symbol förklarar det varför ämnet i psalmen ibland skiftar tvärt. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.

Åtta hebreiska uttryck för Guds ord återkommer ofta:

Imrah (singular, 19 ggr) – löftesord, tal.
Davar (singular, 24 ggr) – ord, uppenbarelse; pluralformen davarim används några gånger (det finns vissa skillnader i manuskript, se vers 57, 130, 139 och 161) och även om de tio budorden, se 2 Mos 34:28; 5 Mos 4:13; 10:4.
Chuqim (plural, 21 ggr) – förordningar; ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring.
Mitzvot (plural, 22 ggr) – budord, tydliga befallningar; den judiska traditionen har identifierat inte bara 10, utan 613 mitzvot (totalt 365 förbud och 248 uppmaningar) i de fem Moseböckerna.
Mishpatim (plural, 23 ggr) – påbud, bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra.
Edot (plural, 23 ggr) – stadgar, vittnesbörd; Guds grundläggande regler.
Piqudim (plural, 21 ggr) – föreskrifter, påbud, uppdrag; ordet återfinns bara här och i tre andra psalmer.
Torah (singular, 25 ggr) – undervisning, vägledning med instruktioner. Ordet Torah (som Kärnbibeln genomgående skriver med stor begynnelsebokstav p.g.a. dess centrala roll) kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning. Användningen är bred, ibland syftar ordet generellt på hela Guds ord, ibland endast på de fem Moseböckerna. I Torah ingår chuqim, mitzvot och mishpatim och även halacha, den juridiska aspekten av "lagen".

Bara 4 av psalmens 176 verser har inte med något av dessa orden, se vers 3, 37, 90 och 122. I 6 av psalmens 22 sektioner finns alla dessa åtta ord med, se He, Vav, Chet, Jod, Kaf och Pe.

Författare: Okänd

Struktur: Alfabetisk – Åtta verser för varje bokstav. Här finner vi en kiastisk struktur i sju steg där varje sektion består av tre bokstäver, förutom den i mitten som har fyra. Psalmen har ibland kallats Menorah-psalmen, då ljusstaken i templet, menoran, är dekorerad med 22 mandelblommor som har samma strukturella mönster: tre på de sex grenar som sträcker sig från lampstaken och fyra på den centrala, se 2 Mos 25:31–40.

א – Alef, vers 1–8
ב – Bet, vers 9–16
ג – Gimel, vers 17–24

 ד – Dalet, vers 25–32
 ה – He (har alla 8 ord), vers 33–40
 ו – Vav (har alla 8 ord), vers 41–48

  ז – Zajin, vers 49–56
  ח – Chet (har alla 8 ord), vers 57–64
  ט – Tet, vers 65–72

   י – Jod (har alla 8 ord), vers 73–80
   כ – Kaf (har alla 8 ord, vers 88b mittpunkt), vers 81–88
   ל – Lamed, vers 89–96
   מ – Mem, vers 97–104

  נ – Nun, vers 105–112
  ס – Samech, vers 113–120
  ע – Ajin, vers 121–128

 פ – Pe (har alla 8 ord), vers 129–136
 צ – Tsade, vers 137–144
 ק – Qof, vers 145–152

ר – Resh, vers 153–160
ש – Shin (kiasm kring talet sju), vers 161–168
ת – Tav, vers 169–176

När en psalm är alfabetisk är det ett tecken på att psalmisten vill vara allomfattande. I t.ex. Psalm 145, som är en lovsång, vill David prisa Gud på alla tänkbara sätt från A till Ö. Här i Psalm 119 är psalmistens önskan att leva ett heligt liv. Genom att följa den alfabetiska strukturen (gånger åtta) uttrycker psalmisten sin överväldigande önskan att tjäna Gud på alla möjliga sätt som går att uttrycka med ord! Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9–10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19–20; Ords 31:10–31; Nah 1:2–8.

א – Alef

(Ps 119:1) Från början skrevs de hebreiska bokstäverna som piktogram. Den första bokstaven är Alef och har sitt ursprung från en bild av ett oxhuvud. Vänd på vår bokstav A så ser man likheterna.

Från början skrevs de hebreiska bokstäverna som piktogram. Den första bokstaven är Alef och har sitt ursprung från en bild av ett oxhuvud. Vänd på vår bokstav A så ser man likheterna.

[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Talvärdet är 1. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den förste och det viktigaste. De två första verserna börjar båda med ordet ashrei, samma ord som inleder hela Psaltaren, se Ps 1:1. Ordet för att vandra (hebr. halach) används i vers 1 och 3 (dock med olika verbformer) och ramar in vers 2. Att hebreiskan saknar tempus går inte att förmedla i en översättning. Därför blir det på svenska som om det vore olika tempus: "vandrar" och "har vandrat". Psalmisten både lever och har levt efter Guds vilja – hebreiskan betonar något ständigt pågående. Detta förstärks ytterligare genom att yiqtol, som ofta översätts i futurum "kommer att fråga efter", används i den inramade versen, vers 2. Att vandra och leva efter Guds vilja gäller hela livet. I vers 4 används en fjärde hebreisk verbform som översatts till: "ska följa". Dessa olika verbformer lyfter fram vikten av att alltid följa Guds föreskrifter.] 1191Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten) [rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena],
    de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahves) undervisning (Torah).
2Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot),
    de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.
3De som inte heller gör något orättfärdigt,
    de som har vandrat på hans vägar [plural; jfr vers 1].
4Du har befallt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    för att vi ska följa dem noggrant (med all kraft; ordagrant "mycket").

5O tänk om (ack, om ändå – hebr. achalaj) mina vägar var styrda (bestämda, fasta)
    så att jag följer dina förordningar (hebr. chuqim). [Fil 4:12–14]
6 ska jag inte skämmas
    när jag tar hänsyn till alla dina budord (hebr. mitzvot).

7Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,
    när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
8Jag ska hålla (skydda, följa, ge akt på) dina förordningar (hebr. chuqim),
    överge mig inte fullständigt (ordagrant "mycket"). [Hebr. meod som betyder mycket, många och med full kraft och intensitet används både i vers 4 och 8. Ordet "hålla" (hebr. shamar) används både här i avslutningen och i första versen i nästa stycke och binder samman dessa stycken.]

ב – Bet

(Ps 119:9) Bokstaven Bet kommer från ett piktogram som avbildar ett hus/tält sett från ovan med en ingång och två rum.

Bokstaven Bet kommer från ett piktogram som avbildar ett hus/tält sett från ovan med en ingång och två rum.

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Talvärdet är 2. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. De flesta verserna börjar med ord som inleds med prepositionen "b" och som översatts: "Hur" (vers 9), "Med" (vers 10, 13), "i" (vers 11, 14, 16) och "över/på" (vers 15). Den enda versen som inte är en preposition är vers 12 som börjar med ordet baroch – prisad. Detta är den enda versen med detta ord i hela Psalm 119. Det andra verbet "lär" används också i vers 7 och där tillsammans med "tacka".
    Hela stycket inleds med en retorisk fråga hur man ska kunna leva rätt och rent. Det självklara svaret kommer i nästa rad: "Genom att följa Guds ord!" Dock utvecklas svaret i verserna som följer, vilket visar att det inte är självklart och kan tas för givet. Det krävs både vilja, överlåtenhet och lärande för att hålla sig på Guds väg.]
9Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren?
    Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).

10Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,
    låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
11I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21],
    så att jag inte ska synda mot dig.

12Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahve),
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).

13Med mina läppar
    har jag uttalat
    alla påbud (hebr. mishpat)
från din mun. [Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se Jes 50:4. Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven "mina läppar" och "din mun" ramar in versen och inneslutna däremellan är "uttalade beslut". Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]
14Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg,
    lika mycket som över all [världens] rikedom. [All rikedom i hela världen måste till för att ens göra någon form av jämförelse med glädjen att få vandra tillsammans med Gud på hans väg, se även Ords 10:22. Tidigare har hjärtat nämnts, se vers 2, 7, 10–11. I hebreiskan refererar hjärtat till hela vår varelse och liv. Det är viktigt att känslorna också finns med, hur vi känner påverkar vårt beteende. Glädje i Guds ord är en viktig ingrediens i svaret på hur vi håller oss på Guds väg.]
15Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)
    vill jag begrunda (tänka på, reflektera över)
    och skåda
dina stigar (välkända upptrampade gångvägar). [På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.]
16I dina förordningar (hebr. chuqim)
    har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar],
    och jag ska inte glömma
ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har "dina ord" i plural.]

ג – Gimel

(Ps 119:17) Bokstaven Gimel avbildar en kamel med dess höga huvud och två framben. Den utvecklades till den latinska bokstaven G (som är spegelvänd på grund av skillnaden i läsriktning).

Bokstaven Gimel avbildar en kamel med dess höga huvud och två framben. Den utvecklades till den latinska bokstaven G (som är spegelvänd på grund av skillnaden i läsriktning).

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel (hebr. gamal). Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.] 17Handla generöst med din tjänare,
    så att jag får leva och jag ska lyda ditt ord (hebr. davar). [Det första verbet gamal är ett rikt ord som används för att skörda, avvänja ett barn, kompensera och ge lön. Det kopplas ihop med verben "leva" och "lyda". Orden avtäck och ta bort, i vers 22, har samma rot.]
18Avtäck (öppna) mina ögon,
    så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). [Apg 9:18]
19En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag –
    göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.
20Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person),
    i min ständiga längtan efter dina påbud (hebr. mishpatim).
21Du har bestraffat de stolta som är förbannade,
    då de gjort fel mot dina budord (hebr. mitzvot).[Upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.]
22Ta bort (rulla undan) från mig hån och förakt,
    för jag har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) dina vittnesbörd (hebr. edot).
23Även då furstar sitter och talar emot mig,
    har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).
24Ja (även, också), dina vittnesbörd (hebr. edot) är min njutning,
    de är mina rådgivare.

ד – Dalet

(Ps 119:25) Piktogrammet för bokstaven Dalet ser ut som en stängd tältdörr.

Piktogrammet för bokstaven Dalet ser ut som en stängd tältdörr.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval.
    I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i vers 25 och 28. I vers 20 uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit till marken. Det första ordet här i vers 25 är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se Ps 22:16; 30:10; 104:29). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. Vers 25–28 formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och davar.]
25Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],
    skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
26Jag berättar om mina vägar och du svarar mig –
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
27Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.
28Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,
    upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).

29Ta bort från mig falskhetens väg,
    och ge mig i nåd (oförtjänt kärlek) din undervisning (Torah).
30Jag har valt sanningens väg,
    dina domar (hebr. mishpat) har jag för ögonen. [Falskhet (hebr. sheqer) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]
31Jag håller fast vid (följer efter, "är som limmad mot" – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot).
    Herre, låt mig inte komma på skam!
32Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg,
    för du har vidgat mitt hjärta. [Psalmisten inte bara går, utan springer med entusiasm! Gud har gett insikt genom att ge en längtan och glädje för Guds ord.]

ה – He

(Ps 119:33) Piktogrammet för He avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstaven har utvecklats till bokstaven E i det latinska alfabetet, och vändes för att läsas från vänster till höger.

Piktogrammet för He avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstaven har utvecklats till bokstaven E i det latinska alfabetet, och vändes för att läsas från vänster till höger.

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Talvärdet är 5. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. Ordet för väg, som dominerade förra stycket, används också här i vers 33 och vers 37. Varje vers, utom den sista, börjar med ett uppmanande imperativ – stycket handlar om Herren som en lärare, ledare och befriare.] 33Undervisa mig Herre (Jahve) dina förordningars (hebr. chuqims) väg,
    och jag ska hålla (vakta, bevara) dem i varje steg (jag tar).
34Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)
    och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.
    [Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se Jak 2:10.]
35Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg),
    för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).

36Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot)
    och inte till girighet.
37Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
    och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar. [I vers 36 nämns "hjärta" och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret "ögon" och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22; Matt 6:24.]
38Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: "res upp") ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare,
    som ägnar sig åt att frukta (vörda) dig.
39Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42]
    som jag fruktar (är rädd för),
    för dina påbud (hebr. mishpat) är goda.
40Se, jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet.

ו – Vav

(Ps 119:41) Piktogrammet för Vav är en tältpinne.

Piktogrammet för Vav är en tältpinne.

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Talvärdet är 6. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med "vav". Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven "vav" har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga. Varje ord börjar med ett ord som har "vav" som ett prefix.] 41Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig, Herre (Jahve),
    liksom din frälsning (räddning), enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
42Så att jag kan svara den som hånar mig,
    för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar).
43Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
    för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
    [De tre första verserna beskriver hur psalmisten är under press.]
44Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)
    hela tiden (kontinuerligt) för evigt.
45Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),
    för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

46Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar
    utan att behöva skämmas.
47Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot)
    som jag har kära (älskar).
48Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar
    och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).

ז – Zajin

(Ps 119:49) Piktogrammet för Zajin är ett svärd, den latinska bokstaven Z härstammar från denna symbol.

Piktogrammet för Zajin är ett svärd, den latinska bokstaven Z härstammar från denna symbol.

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Talvärdet är 7. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Guds ord är levande och verksamt och skarpare än något tveeggat svärd, se Heb 4:12. Hebr. zakar, "komma ihåg" inleder tre verser, se vers 49, 52, 55. Även Torah förekommer tre gånger, se vers 51, 53, 55. Detta är det enda ord för Guds vägledning som återkommer tre gånger i en sektion i Psalm 119 och visar på en fulländning. Ordet "Detta" (hebr. zok) i vers 50 och 56 är de enda två förekomsterna i hela denna långa psalm, och kan syfta tillbaka på vad som sagts, eller framåt, vilket är troligast här.
    Som den sjunde bokstaven finns en koppling till hur Gud vilade på sjunde dagen. De sju första verserna formar en kiasm där just "kom ihåg" är ett nyckelord. (Med tanke på andra strukturer kring sju, se t.ex. vers 165, är det inte oväntat att finna denna typ av form även här.) Mitt i livets strid – omringad av stolta och onda människor, bokstavligt och strukturellt båda sidor om psalmistens uttalande centralt i kiasmen, se vers 51 och 53 – kan vi komma ihåg Guds ord och få bli tröstade, se vers 52. Orden "pilgrims boning" i vers 54 anknyter också till en viloplats.]
49Kom ihåg ditt ord (hebr. davar) till din tjänare,
    eftersom du har gett mig hopp.
50Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse:
    att ditt löftesord (hebr. imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv).
51De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] hånar mig mycket,
    men jag viker inte av från din undervisning (Torah).
52Jag kommer ihåg dina påbud (hebr. mishpat)
    från forna dagar, Herre (Jahve), och jag blir tröstad (går från sorg till hopp).
    [Guds ord är från forna dagar, står fast och går att lita på.]
53Brinnande harm (en rättfärdig vrede) griper tag om mig,
    eftersom de onda överger din undervisning (Torah).
54Sånger (lovprisning) – har dina förordningar (hebr. chuqim) blivit för mig –
    i min pilgrimsfärds boning (det hus där jag vilat på min vandring) [Heb 11:13].
    [Sånger (hebr. zemirot) kan också betyda beskydd – lovsången är en starkhet, se Ps 118:14.]
55Jag kommer ihåg ditt namn Herre (Jahve) under natten,
    och håller fast vid (beskyddar, vakar över) din undervisning (Torah).
[Psalmisten kommer ihåg Guds namn. Ett namn är mer än bara några bokstäver. Till skillnad från en titel så beskriver namnet hela personen med allt vad den är. Natten kan bokstavligt syfta på tider av oro med sömnlösa nätter då tankarna snurrar. Natt kan också bildligt syfta på mörka perioder i livet. Det finns många olika ord för svårigheter, både bildliga och konkreta. Ett annat ord är trångmål, som ordagrant är en "trång passage", se Ps 118:5. Det är en sak att veta omfattningen av ett problem och kämpa sig igenom en trång passage, men i natten är det svårt att ens veta riktningen, okända faror kan lura och vägen framåt är inte tydlig. Mitt i detta mörka kaos håller psalmisten fast vid Torah. Ordet Torah kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning och ger vägledning. Guds ord är också en lykta, se Ps 119:105.]
56Detta har jag (kan tillgodoräkna mig):
    att jag har hållit (ordagrant: låtit växa som en grönt skott, dvs. bevarat) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

ח – Chet

(Ps 119:57) Piktogrammet för Chet är ett staket, den latinska bokstaven H kommer från denna symbol (vriden 90°).

Piktogrammet för Chet är ett staket, den latinska bokstaven H kommer från denna symbol (vriden 90°).

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Talvärdet är 8. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek.] 57Herren (Jahve) är min del (arvedel, lott),
    jag har sagt att jag ska hålla (vaka över, bevaka, bevara) dina ord (hebr. davarim).
58Jag bönfaller inför ditt ansikte med hela mitt hjärta,
    ge mig nåd (oförtjänt kärlek) i enlighet med ditt löftesord (hebr. imrah).
59Jag har tänkt på (planerat, "vävt") mina vägar (mina vägval)
    och styrt mina fötter enligt dina vittnesbörd (hebr. edot).
60Jag har skyndat mig
    och dröjde inte att hålla (följa) dina budord (hebr. mitzvot).

61De ondas snaror (band) har omsnärjt mig
    men jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
62Mitt i natten ska jag stå upp
    och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
63Mina vänner (de jag väljer att umgås med, mina kamrater) är de som fruktar (vördar) dig,
    och de som håller dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
64Jorden, Herre (Jahve), är full av din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim). [Herrens namn, Jahve, nämns bara i första och sista versen, se vers 57 och 64. Även kombinationen av hur Herren ger chelek (arvedel) och chesed (nåd) hjälper till att rama in detta stycke. På ett fint sätt förstärker dessa nyckelord, som båda börjar på bokstaven Chet, hur Herren ger ett utstakat område och omsluter och skyddar med sin nåd!]

ט – Tet

(Ps 119:65) Piktogrammet för Tet föreställer en korg eller ett hjul. Det kan också vara en orm i en korg. Det antika piktogrammet har gett upphov till den grekiska bokstaven Theta. (Den motsvarar ingen av våra latinska bokstäver.)

Piktogrammet för Tet föreställer en korg eller ett hjul. Det kan också vara en orm i en korg. Det antika piktogrammet har gett upphov till den grekiska bokstaven Theta. (Den motsvarar ingen av våra latinska bokstäver.)

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Talvärdet är 9. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I detta stycke finns ordet "tov" sex gånger och det översätts med orden "väl", "gott", "god" och "bättre". De två första och de två sista verserna börjar med det ordet. I psalmens centrala del finns "tov" två gånger (vers 68), vilket förstärker Guds godhet och hur Guds undervisning är något gott! Verbet anah som översatts ödmjukad/ödmjukas är ett rikt ord som betyder vara svag, fattig, plågad, osv. Det kommer från verbet att vara låg och nedtryckt, men även att svara, ge respons och sjunga! I ordets betydelse ser vi hur en prövning kan vara ett verktyg där vi kan komma ut på andra sidan ödmjukade med en lovsång på våra läppar. Ordet används i vers 67 och 71 och ramar in det centrala stycket i vers 68–70. Hela stycket följer ett kiastiskt mönster där Guds goda handlande enligt hans Ord (Davar/Torah) är bättre än all tänkbar materiell välsignelse, se vers 66 och 72.] 65Väl (gott) har du behandlat din tjänare, Herre (Jahve),
    i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
66Gott omdöme (ordagrant: "god smak") och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det,
    för jag tror på dina budord (hebr. mitzvot).
[Lär mig att skilja mellan vad som är moraliskt rätt och fel. Se även Fil 1:9.]
67Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet),
    men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah). [Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68–70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även Matt 6:13; Jak 1:2–3.]
68God är du – och du gör gott,
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
[Hebr. tov används två gånger i denna vers. Bakom Herrens goda egenskaper och all godhet han ger finns faktumet att Gud är god. Guds godhet är inte bara ett attribut – det är hans essens! Vers 69b är styckets kärna – ett villigt hjärta! Vers 69–70 ramar in ordet "hjärta" och kontrasten mellan ett ödmjukt hjärta och ett hårt, lögnaktigt hjärta.]
69De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] har smitt (täckt över, dolt) en lögn mot mig,
    men med hela mitt hjärta vill jag hålla (vakta, bevara) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

     70Okänsliga som fett är deras hjärtan,
men jag har min lekfulla glädje (entusiasm; som ett barn som leker och skrattar) i din undervisning (Torah).
71Gott (bra) var det för mig att ödmjukas (att jag blev svag; att jag fick gå igenom svårigheter),
så att jag fick lära mig dina förordningar (hebr. chuqim).
72Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun
    än mängder av (ordagrant "tusentals") guld och silver [mynt].

י – Jod

(Ps 119:73) Piktogrammet föreställer en hand eller en arm. Den utvecklades till vår latinska bokstav I.

Piktogrammet föreställer en hand eller en arm. Den utvecklades till vår latinska bokstav I.

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Talvärdet är 10. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft.] 73Dina händer har gjort mig och format mig,
    ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina budord (hebr. mitzvot).
74De som fruktar (vördar) dig ska se mig och vara glada,
    eftersom jag har mitt hopp i ditt ord (hebr. davar).
75Jag vet, Herre (Jahve), att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga
    och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning).
76Jag ber dig, låt din nåd (omsorgsfulla kärlek) vara redo att trösta mig,
    efter ditt löftesord (hebr. imrah) till din tjänare.

77Din barmhärtighet (medkännande nåd) kommer över mig, så jag kan leva,
    för din undervisning (Torah) är min glädje!
78Låt de stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] komma på skam, för de har förvrängt min sak med falskhet,
    men jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
79Låt dem som fruktar (vördar) dig komma tillbaka till mig,
    och de som känner dina vittnesbörd (hebr. edot).
80Låt mitt hjärta vara odelat (låt mig vara helhjärtad) i dina förordningar (hebr. chuqim),
    så att jag inte drabbas av skam.

כ – Kaf

(Ps 119:81) Piktogrammet avbildar en handflata.

Piktogrammet avbildar en handflata.

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Talvärdet är 20. Tecknet avbildar en handflata. Bokstavens symboliska betydelse är något öppet, att tillåta, något böjt eller kupat. Hebreiska ordet för sked är just kaf, eftersom det är en naturlig förlängning av handen som en behållare. Bokstaven kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. Hela detta stycke domineras av upplevelse att var under hård press. Hebr. kala betyder att något tar slut eller blir förgjort. Ordet används tre gånger översätts förgås och förtärt, se vers 81, 82 och 87.] 81Min själ (hela min person) förgås (är utmattad, utarmad och trängtar) efter din frälsning (räddning),
    på ditt ord (hebr. davar) hoppas jag.
82Mina ögon förgås (är uttröttade, mattas av längtan) efter ditt löftesord (hebr. imrah),
    jag säger: "När ska du trösta mig?"

83För jag har blivit som en vinlägel i rök,
    likväl glömmer jag inte dina förordningar (hebr. chuqim).
    [Vinläglar gjordes av skinn som blir torrt och sprucket när det utsätts för större mängder rök.]
84Hur många [hur få] är din tjänares dagar?
    När ska du verkställa domen (hebr. mishpat) på dem som förföljer mig?
85De stolta [som arrogant reser sig mot Gud] har grävt en djup grop för mig,
    vilket är emot din undervisning (Torah).

[Vers 86–87 formar en kiasm där den centrala versen är en önskan om Guds hjälp.] 86Alla dina budord (hebr. mitzvot) är trofasta,
de [ogudaktiga, se vers 85] förföljer mig för ingenting,
hjälp mig du.
87De har nästan förtärt (utplånat – hebr. kalal) mig på jorden,
men för min del har jag inte försakat något av dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

88I din nåd (med din omsorgsfulla kärlek) – ge mig liv (bevara, återuppliva mig)
    och jag ska följa din muns alla stadgar (hebr. edot). [Denna vers är psalmens mittpunkt om man räknar hebreiska ord. Fram till och med vers 88a är det 530 ord och från vers 89 till sista versen (vers 176) är det också 530 ord. Den sista raden (vers 88b) består av tre hebreiska ord. Det centrala ordet är edot och den centrala frasen, och psalmens centrala budskap, är: "och jag önskar att följa – dina vittnesbörd – från din mun"!]

ל – Lamed

(Ps 119:89) Piktogrammet avbildar en herdestav eller en oxpiska. Det är den högsta bokstaven i det hebreiska alfabetet.

Piktogrammet avbildar en herdestav eller en oxpiska. Det är den högsta bokstaven i det hebreiska alfabetet.

[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Talvärdet är 30. Den är storleksmässigt den högsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Som den högsta bokstaven sträcker den sig uppåt mot himlen och kopplar ihop bokstäverna med himmelen.] 89För evigt, Herre (Jahve),
    står ditt ord (hebr. davar) fast i himlarna.
90Från generation till generation varar din trofasthet,
    du har grundat jorden och den står fast.
91Enligt dina påbud (hebr. mishpatim) består de än idag,
    för alla ting är dina tjänare.
92Om inte din undervisning (Torah) hade varit min lust,
    skulle jag ha gått under i mina bedrövelser.

93Jag ska aldrig glömma dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    för med dem har du upplivat mig (bevarat, låtit mig få leva och vara frisk).
94Jag är din, fräls (rädda) mig
    för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
95De onda har väntat mig för att kunna förgöra mig,
    men jag begrundar (tänker noga på) dina vittnesbörd (hebr. edot).
96Jag har sett ett slut (en gräns) på varje fulländning,
    men dina budord (hebr. mitzvot) saknar begränsning.

מ – Mem

(Ps 119:97) Piktogrammet för Mem föreställer en våg och vatten. Den latinska bokstaven "m" är lik den första  bokstaven från  2000 f.Kr.

Piktogrammet för Mem föreställer en våg och vatten. Den latinska bokstaven "m" är lik den första bokstaven från 2000 f.Kr.

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Talvärdet är 40. Ursprungligen föreställde tecknet vågor på vattnet. Vår bokstav "M" har fortfarande kvar denna vågform, medan det nuvarande hebreiska tecknet är bilden på ett lugnt vatten. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk.] 97Hur jag älskar din undervisning (Torah)!
    Hela dagen är den min begrundan (det jag ständigt reflekterar över).
98Dina budord (hebr. mitzvot) gör mig visare än mina motståndare,
    för de är alltid med mig.
99Jag har mer förståelse än alla mina lärare,
    för dina stadgar (hebr. edot) är min begrundan [det jag ständigt reflekterar över].
100Jag förstår mer än mina äldste,
    eftersom jag håller (vaktar, bevarar) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

101Jag har avhållit min fot från varje ond stig (välkänd, upptrampad gångväg)
    för att jag har hållit (följt, varit lydig mot) ditt ord (hebr. davar).
102Jag har inte vikit av från dina påbud (hebr. mishpatim),
    som du har instruerat mig.
103Hur söta (ljuvliga) är dina löftesord (hebr. imrat) för min gom,
    ja sötare än honung i min mun. [Guds ord liknas vid honung. Syftar antagligen på dess ljuvliga smak men också dess fantastiska hållbarhet. Honung kan förvaras över 3 000 år och fortfarande vara ätbar. Den innehåller också olika antibiotika som har hälsosamma effekter.]
104Av (genom) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) får jag förståelse,
    därför hatar jag varje falsk stig (välkänd, upptrampad gångväg).

נ – Nun

(Ps 119:105) Piktogrammet föreställer ett frö som börjat gro. En annan teori är att det avbildar en fisk. Det moderna hebreiska ordet "nun" betyder att fortsätta, avkomma och arvinge.

Piktogrammet föreställer ett frö som börjat gro. En annan teori är att det avbildar en fisk. Det moderna hebreiska ordet "nun" betyder att fortsätta, avkomma och arvinge.

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Talvärdet är 50. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Orden för lykta och stig börjar på Nun. Guds uttalade ord – hans löften och varningar – hjälper mig i val och beslut, se Ords 6:23; 2 Tim 3:16. Jesus är världens ljus, se Luk 2:29–32; Joh 1:4; 8:12; 1 Pet 1:19.] 105Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg],
    och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg).
106Jag har svurit (gett min ed) och jag har bekräftat det
    för att hålla (följa, lyda) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpatim).

107Jag är bedrövad, djupt plågad,
    uppliva mig (ge mig liv på nytt) Herre (Jahve), enligt ditt ord (hebr. davar).
108Ta emot det frivilliga offret från min mun,
    jag ber dig Herre (Jahve) och lär (undervisa) mig dina påbud (hebr. mishpatim).

109Min själ (hela min person) är hela tiden (kontinuerligt) i min hand,
    jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
110De onda har lagt ut en snara för mig,
    men jag vandrar inte bort från dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

111Dina stadgar (hebr. edot) har jag tagit som arv för alltid,
    de är mitt hjärtas glädje.
112Jag har böjt mitt hjärta till (har bestämt mig) att följa (göra) dina förordningar (hebr. chuqim)
    för alltid – till slutet (varje steg).

ס – Samech

(Ps 119:113) Piktogrammet kan avbilda en pelare, en sköld eller en törnbuske. Bokstaven har blivit den latinska bokstaven S.

Piktogrammet kan avbilda en pelare, en sköld eller en törnbuske. Bokstaven har blivit den latinska bokstaven S.

[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Talvärdet är 60. Den exakta betydelsen av piktogrammet för Samech är inte känd. Det hebreiska ordet samech betyder dock stöd och stöttning. Piktogrammet kan avbilda en pelare, en sköld eller en törnbuske. Törne används ofta av herdar för att avgränsa ett område för får. Stycket är uppdelat i flera kiasmer. Vers 113a–115 och 118–120 formar en yttre ram där psalmisten ger en kontrast mellan hat och kärlek. Centrala står vers 116b, som ramas in av samach (uppehåll) och saad (stötta).] 113De ostabila (två-delade, halvhjärtade) hatar jag [Jak 1:8],
    men din undervisning (Torah) [som ger tydlig vägledning] älskar jag.
        
114Mitt gömställe (hemliga skydd, min tillflyktsort) och min sköld är du;
    jag hoppas (väntar tålmodigt; förtröstar) på ditt ord (hebr. davar). [Ps 27:5]
115Vik bort (stig åt sidan) från mig, ni som gör det onda,
så jag [obehindrat] kan hålla (vakta, bevara) min Guds (Elohims) budord (hebr. mitzvot).
116Uppehåll mig enligt ditt löftesord (hebr. imrah) så att jag får leva,
och låt inte mitt hopp komma på skam.
[Detta är den centrala versen.]
117Stötta mig och jag ska bli frälst (räddad)
och jag ska ägna mig oavbrutet åt dina förordningar (hebr. chuqim).
118Du föraktar alla som gör fel (tar lätt på) mot dina förordningar (hebr. chuqim),
    för deras lögn är fåfäng.
        
119Som slagg tar bort alla onda från jorden,
    därför älskar jag dina vittnesbörd (hebr. edot).
120Mitt kött skälver i fruktan för dig, och jag är rädd för dina domar (hebr. mishpatim).

ע – Ajin

(Ps 119:121) Piktogrammet för Ajin är ett öga. Bokstaven har blivit den latinska bokstaven O.

Piktogrammet för Ajin är ett öga. Bokstaven har blivit den latinska bokstaven O.

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Talvärdet är 70. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Tre gånger förekommer frasen "din tjänare". Först i vers 122 och 124 som leder upp till vers 125 där frasen står först i meningen och med deklarationen "Din tjänare – är jag"! Förtryckare och stolta struntar i Guds undervisning. Vi anar en frustration hos psalmisten i bönen för Gud att gripa in, se vers 126. Symbolen för Ajin förstärker frågorna om inte Gud ser de ogudaktiga och om han inte ser hans tjänare?] 121Jag har gjort det som är rätt (hebr. mishpat) och rättfärdigt,
    utlämna mig inte till mina förtryckare.
122Garantera (ge ett löfte att göra) din tjänare gott,
    låt inte de stolta [som föraktar Gud och hans Ord] förtrycka mig. [Detta är den enda versen i hela kapitlet som inte har med ett av åtta ord för Guds ord. Dock tolkas ordet "gott" som att det syftar på att Guds ord är gott!]
123Mina ögon trånar efter din frälsning (räddning)
    och efter ditt rättfärdiga löftesord (hebr. imrah).
124Handla (gör) med din tjänare i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek)
    och lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
125Din tjänare är jag – ge mig förstånd
    så att jag kan ha kunskap om dina vittnesbörd (hebr. edot).
126Det är tid för Herren (Jahve) att agera (handla, göra något),
    för de [ogudaktiga] har upphävt (omintetgjort, brutit) din undervisning (Torah).
    [De ogudaktiga kan syfta på förtryckarna och de högmodiga, se vers 121–122.]
127Därför älskar jag dina budord (hebr. mitzvot) över allt guld,
    ja mer än finaste guld.
128Därför högaktar (följer) jag alla dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) i allting;
    alla falska stigar (välkända upptrampade gångvägar) hatar (avskyr, föraktar) jag. [Sektionen avslutas med två verser som båda börjar med hebr. alken, översatt "därför". Två starka känslor kontrasteras: att älska Guds ord på alla livets områden – mer än guld – och hata medvetet falska tillvägagångssätt.]

פ – Pe

(Ps 119:129) Piktogrammet för Pe är en mun och beskriver ofta tal och utandning.

Piktogrammet för Pe är en mun och beskriver ofta tal och utandning.

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Talvärdet är 80. Tecknet avbildar en mun. Detta är anledningen till ordvalet i vers 131 där psalmisten beskriver hur han öppnar sin mun på vid gavel och flämtar efter Guds ord! Pe står ofta för munnens funktioner som tal, utandning och att äta. Orden som formas i munnen är också det sätt vi kommunicerar med andra människor, vilket i sin tur gör att bokstaven ofta beskriver relationer till andra människor. Ordningen i alfabetet, där Pe följer Ajin, antyder också en prioriteringsordning. Ögat, som handlar om att se och förstå, kommer före munnen, som står för verbal kommunikation. Är ordningen omvänd blir det "blind konsumtion" som intas eller tanklöst prat som kommer ut. Den som är vis observerar först innan han ger uttryck för sin åsikt. Ögat (Ajin) ger insikt. Munnen (Pe) ger insikten en röst. Även denna sektion har ett kiastiskt mönster som ramas in av psalmistens längtan att hålla Guds ord och sorgen över dem som inte gör det.] 129Underbara (övernaturliga, fantastiska) är dina stadgar (hebr. edot),
    därför håller jag dem (min själ vaktar dem).
130Öppnandet (uppenbarelsen) av dina ord (hebr. davarim) – ger ljus (klarhet) [välsignelse];
    det ger förståelse (urskillningsförmåga) för de enkla (öppna, villiga) [människor]. [Hebr. petach betyder "öppning" och kommer från verbet "att öppna". Att glänta på och avslöja ryms också i ordets betydelse här. När Guds ord förstås och förklaras ger det ljus som när en stängd port öppnas, se Luk 24:27, 31; Apg 17:3; Ef 1:18. Ljus är en symbol på uppenbarelse men också förknippat med välsignelse, se Ps 97:11; 112:4; 118:27, något som också förstärks med det kiastiska mönstret då denna vers tematiskt hör ihop med vers 135.]
131Jag öppnar min mun på vid gavel och flämtar,
    för jag längtar efter dina budord (hebr. mitzvot).
132Vänd dig till mig och var nådefull (ge mig oförtjänt kärlek, favör),
    så som rätt är (hebr. mishpat) mot dem som älskar ditt namn (sätter dig främst).

133Led mina steg (gör dem fasta) med ditt löftesord (hebr. imrah),
    låt ingen synd dominera (styra, regera över) mig.
134Befria (återlös, köp tillbaka) mig från människors förtryck [som missbrukar sin auktoritet; krossar motståndare],
    så jag kan hålla dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
135Låt ditt ansikte lysa över din tjänare [kom med din närvaro och välsignelse, se 4 Mos 6:25–26],
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
136Strömmar av tårar rinner från mina ögon,
    därför att människor inte följer (håller sig till) din undervisning (Torah). [Versen hör tematiskt ihop med vers 129 där psalmisten håller och vakar över Guds stadgar. Hela denna sektion har präglats av den personliga glädjen och engagemanget i Guds ord. Den avslutas nu med en sorg över att människor inte delar den längtan, bildligt rinner floder av tårar ner över psalmistens ansikte. Detta är också ett tecken på en verklig personlig övertygelse. Den som gråter över olydnad mot Guds ord, kan ju själv inte vara oengagerad i Guds undervisning.]

צ – Tsade

(Ps 119:137) Piktogrammet för Tsade kan beskriva en man som böjt sig ned i ödmjukhet. En annan teori är att det avbildar en fiskkrok. Det hebreiska ordet betyder att jaga och att fånga. Det hebreiska ordet "tzadik" betyder rättfärdig, och bokstaven förknippas ofta med det ordet. Det finns ingen grekisk eller latinsk bokstav från detta piktogram.

Piktogrammet för Tsade kan beskriva en man som böjt sig ned i ödmjukhet. En annan teori är att det avbildar en fiskkrok. Det hebreiska ordet betyder att jaga och att fånga. Det hebreiska ordet "tzadik" betyder rättfärdig, och bokstaven förknippas ofta med det ordet. Det finns ingen grekisk eller latinsk bokstav från detta piktogram.

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Talvärdet är 90. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Första och sista versen ramar in stycket med nyckelordet tsadik – rättfärdig. Ordet förekommer fyra gånger, se vers 137, 138, 142 och 144. Ordföljden i vers 138 beskriver bokstavligen också fastheten i Guds vittnesbörd (hebr. edot – grundläggande regler) genom att det ordet står centralt och ramas in av orden rättfärdighet och trofasthet. Rättfärdighet är inte bara ett abstrakt begrepp, rättfärdigheten har sitt praktiska uttryck i att också göra det som är rätt, se vers 121.] 137Rättfärdig är du Herre (Jahve)
    och rätta (raka) är dina domar (hebr. mishpatim).
138Du har befallt dina vittnesbörd (hebr. edot) i rättfärdighet
    – och i trofasthet (sanning) – överflödande!

139Min nitälskan har förgjort mig,
    eftersom mina motståndare har glömt dina ord (hebr. davarim).
140Ditt löftesord (hebr. imrah) är prövat till sitt yttersta,
    och din tjänare älskar det!

141Jag är liten (den yngsta, minsta, se 1 Sam 9:21) och föraktad,
    likväl har jag inte glömt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
142Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet
    och din undervisning (Torah) är sann.

143Bekymmer och ångest har överväldigat mig,
    men dina budord (hebr. mitzvot) är min lust.
144Rättfärdiga är dina stadgar (hebr. edot) – för evigt,
    ge mig förstånd och jag ska leva.

ק – Qof

(Ps 119:145) Piktogrammet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud.

Piktogrammet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud.

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Talvärdet är 100. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa.
    Stycket har ett intressant mönster där de två första verserna börjar med samma ord, hebr. qara, se vers 145–146. Även de två följande verserna formar ett par med hebr. qidem, se vers 147–148. På liknande sätt finns ett par i vers 150–151, som dessutom hör ihop med sista versen (vers 152), som använder ett ord med samma rot. I denna struktur står vers 149 ut som en central vers. Detta ger en extra betoning på bönen att bli hörd och få ny kraft!]
145Jag ropar [höjer min röst i bön] av hela mitt hjärta, svara mig, Herre (Jahve)
    – jag ska hålla (vakta, bevara) dina förordningar (hebr. chuqim).
146Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig, fräls (rädda) mig
    och jag ska följa dina vittnesbörd (hebr. edot).

147Jag möter (närmar mig vid) skymningen [eller kanske gryningen] och skriker ut (ropar efter hjälp),
    jag väntar (hoppas) på ditt ord (hebr. davar).
148Mina ögon möter (konfronterar; har förutsett) nattens [alla tre] väkter [jag är vaken hela natten],
    så jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) ditt löftesord (hebr. imrah).

149Hör min röst, i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    uppliva mig (ge mig ny styrka och liv), Herre (Jahve), med dina domar (hebr. mishpat).

150Nära (precis bakom mitt huvud) är de som jagar (följer) efter ondskan,
    från din undervisning (Torah) – är de långt borta.
    [Rent språkligt förstärks budskapet genom ordföljden då första ordet är "nära" och sista ordet är "långt borta".]
151Nära är du, Herre (Jahve),
    och alla dina budord (hebr. mitzvot) är sanna.
152Från forna tider (bakom) vet jag av dina vittnesbörd (hebr. edot)
    att du har grundat dem för evigt. ["Forna tider" (hebr. qedem) används om öster men är också ett uttryck för att se både framåt och bakåt, göra bokslut och få visioner, ordet har samma rot som "nära" (hebr. qarov) i de två föregående verserna. I vers 150 beskrivs hur fienderna är nära, dock är psalmisten trygg. Ja, fienderna är nära, men det är också Herren, se vers 151.]

ר – Resh

(Ps 119:153) Piktogrammet avbildar ett huvud från sidan och beskriver ansiktet, någon som tittar och ser.

Piktogrammet avbildar ett huvud från sidan och beskriver ansiktet, någon som tittar och ser.

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh. Talvärdet är 200. Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Önskan att Gud ska "se" ramar in stycket, se vers 153 och vers 159, där det står i imperativ; ordet återfinns även i vers 158. Tre gånger återfinns också frasen "ge mig liv", se vers 154, 156, 159. Jämfört med föregående bokstav "Qof", som avbildade baksidan av ett huvud, förstärker Resh här hur Gud ska vända sitt ansikte mot psalmisten och se och vara närvarande!] 153Se mitt lidande (elände) och rädda mig,
    för jag glömmer inte din undervisning (Torah).
154Strid för mig (för min talan) och återlös mig,
    ge mig liv (blås nytt liv i mig) enligt ditt löftesord (hebr. imrah).

155Långt borta är frälsningen från de ogudaktiga,
    eftersom de inte frågar efter (söker, tar sin tillflykt till) dina förordningar (hebr. chuqim)
156Din barmhärtighet [plural] är stor (din medkännande nåd är överflödande), Herre (Jahve),
    ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom dina domar (hebr. mishpatim).
    [Bara Gud kan balansera barmhärtighet och samtidigt döma.]
157Många är mina förföljare och ovänner,
    men jag väjer inte undan från dina stadgar (hebr. edot).
158Jag har sett de trolösa och känner sorg (jag bryts sönder inombords, mår illa, känner avsky),
    eftersom de inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord (hebr. imrah).
159Se hur jag älskar dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    Herre (Jahve), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom din nåd (omsorgsfulla kärlek).

160Summan av ditt ord (hebr. davar) är sanning,
    och alla dina rättfärdiga domar (hebr. mishpat) är eviga.
    [Ordagrant: "Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar."]

ש – Shin

(Ps 119:161) Piktogrammet avbildar två tänder. Beskriver ofta att tugga eller att krossa något.

Piktogrammet avbildar två tänder. Beskriver ofta att tugga eller att krossa något.

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Talvärdet är 300. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att "tugga" och bearbeta Guds ord.] 161Furstar har förföljt mig utan orsak,
    men mitt hjärta förblir i förundran över dina ord (hebr. davarim).
162Jag fröjdar mig i ditt löftesord (hebr. imrah)
    som en som har funnit en stor skatt som varit borttappad.
163Jag hatar och avskyr lögn,
    din undervisning (Torah) älskar jag.

164Sju gånger om dagen prisar jag (ropar jag "halleluja" till) dig
    för dina rättfärdiga domar (hebr. mishpatim).
[Talet sju kan beskriva sju bönetillfällen om dagen, även om tre är vanligare, se även Ps 55:18. Troligare är dock att sju står för fulländning och helhet – dvs. kontinuerlig bön och tacksamhet till Gud. Anledningen till att det hebreiska ordet för sju, Sheva, används just här kan också vara för att uppmärksamma läsaren på nästa vers som består av just sju ord (detta är enda förekomsten i hela Psaltaren). Även i hela stycket för Shin anas en fin struktur med 3 verser på vardera sida om vers 164–165 som formar en central enhet.]
165Frid (hebr. shalom – fred, helhet och harmoni på alla områden)
    som är stor
        har de som älskar
            din undervisning (Torah),
        ingenting
    kan få dem
på fall. [Denna vers består av sju hebreiska ord där det första är shalom. Detta är enda gången ordet förekommer i hela Psalm 119. Ordet shalom skrivs med fyra bokstäver Shin, Lamed, Vav och Mem. Intressant är att begynnelsebokstaven i vartannat ord (första, tredje, femte och sjunde ordet) i denna vers är just dessa fyra bokstäver. Kodat i varannan begynnelsebokstav i denna vers finns alltså fridshälsningen – shalom! Centralt i denna vers med sju ord står Guds undervisning – Torah! Bokstaven Shin är den tjugoförsta (3 x 7) bokstaven i alfabetet! Att all denna symbolik med det fullkomliga talet sju dessutom finns i den tjugoförsta sektionen i Psalm 119 (vers 161–168), som i sin tur är central i den sjunde sektionen med de tre sista bokstäverna Resh, Shin och Tav (vers 153–176) ger extra betoning. De som sätter Guds undervisning centralt i sitt liv har fullkomlig frid och inget kan få dem på fall! Något som rent bokstavligt också illustreras med fullkomlig balans i språket.]
166Jag har hoppats på din frälsning (räddning), Herre (Jahve),
    och har gjort (efterlevt) dina budord (hebr. mitzvot).
167Min själ (jag, hela min person) har hållit (följt, lytt) dina vittnesbörd (hebr. edot)
    och jag älskar dem oändligt.
168Jag har hållit (följt, lytt) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) och dina vittnesbörd (hebr. edot),
    för alla mina vägar är inför dig [känner du].

ת – Tav

(Ps 119:169) Piktogrammet avbildar troligtvis två korslagda pinnar som markerade en plats. Det hebreiska ordet "tav" betyder markering.

Piktogrammet avbildar troligtvis två korslagda pinnar som markerade en plats. Det hebreiska ordet "tav" betyder markering.

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Talvärdet är 400. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Sex av de åtta verserna inleds med verb som har verbformer som beskriver en önskan och som ofta översätts med "låt" på svenska. Det förstärker psalmistens beroende av Gud och viljan att låta Gud få leda. Vi behöver Guds hjälp för att bli fulländade. Psalmen avslutas lite oväntat med bilden av ett förlorat får, se vers 176. Samtidigt är det en väldigt lämplig avslutning – psalmisten har självinsikt om ett ständigt behov av Gud genom hela livet.] 169Låt mitt rop (ljud – bönerop eller jubelrop) komma nära ditt ansikte,
    ge mig förmågan att förstå ditt ord (hebr. davar) [Rom 12:1–2].
170Låt min bön komma inför ditt ansikte,
    rädda (lyft upp) mig, enligt ditt löftesord (hebr. imrah) [Guds löften i Skriften]. [Hebr. rina i vers 169 kan betyda jubelrop men också bönerop. Ordet är djupt förknippat med offer, första förekomsten är i det sammanhanget, se 3 Mos 9:24. Eftersom vers 170 tydligt handlar om bön så är det troligt det är den nyansen som främst avses här, samtidigt ger dubbelheten till jubelsång en fin introduktion till psalmens nästa två verser som handlar om lovsång, se vers 171–172.]
171Mina läppar ska flöda över av lovsång (lovprisning),
    för du lär (undervisar) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
172Låt min tunga sjunga om ditt löftesord (hebr. imrah),
    för alla dina budord (hebr. mitzvot) är rättfärdiga (rättvisa).

173Låt din hand hjälpa mig,
    för jag har valt [att lyda] dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
174Jag har längtat efter din frälsning (räddning, befrielse), Herre (Jahve),
    det är en sådan underbar glädje (tillfredsställelse) i din undervisning (Torah).

175Låt mig (min själ; hela min person – allt vad jag är) leva och prisa dig,
    och låt dina domar (hebr. mishpat) [din moral] hjälpa mig.
176Jag har gått vilse som ett förlorat (döende, vilsegånget) får.
    Kom sök efter din tjänare,
    för jag har inte glömt dina budord (hebr. mitzvot). [De flesta av verserna i denna långa psalm är uppbyggda av 5-7 ord. Den sista versen (vers 176) är den längsta med hela 9 ord, fördelade på tre rader, istället för de vanliga två. Detta ger en extra tyngd åt avslutningen. Psalmisten inser att han är som ett vilsegånget får, eller mer ordagrant ett "döende" får, helt beroende av Guds nåd.]

PILGRIMSPSALMER (120-134)

Psalm 120 – Jag vill fred

Detta är den första av de femton pilgrimspsalmerna, de "stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöng man när man gick upp till de tre veckolånga högtider som varje år firades i Jerusalem; det osyrade brödets högtid, pingsten och lövhyddohögtiden. Se 2 Mos 23:15–17

Författare: Okänd

Struktur:
1. Förtröstan, vers 1–2
2. Vedergällning, vers 3–4
3. Ve mig, vers 5–7

1201En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
I min ångest ropade jag (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jahve)
    och han svarade mig.
2Herre (Jahve), rädda (ryck bort) min själ (mitt jag, mitt liv) från ljugande (lögnaktiga) läppar,
    från en bedräglig (falsk, vilseledande) tunga.

[Nu riktas orden från Herren till en motståndare och hans lögnaktiga ord:]
3Vad ska jag ge dig och vad mer kan jag göra för dig,
    du bedrägliga tunga?
4Mäktiga mäns skarpa pilar
    med brinnande kol från ginstbuskar. [Rötterna var hårda och fungerade bra som träkol.]
5Ve mig eftersom jag vistas i Meshech [långt i norr],
    jag bor bland Kedars tält [i den arabiska öknen sydost om Israel]. [Meshech är namnet på ättlingar till Noa som bodde norrut, antingen i norra Israel eller i trakten av Armenien. Deras namn nämns ofta tillsammans med Tubal och Magog, se 1 Mos 10:2 Ordet betyder att dra upp som en fisk ur vattnet eller en rot ur jorden, eller rita ut ett spår, dra upp en linje. Men det kan också betyda en sådd eller en besittning.
    Kedar var Ismaels son, se 1 Mos 25:14. Ordet betyder "mörk". Genom att ange områden i norr och öster visar psalmisten hur han är som en nomad, borta från landet.]
6Min själ har alltför länge bott bland
    den som hatar fred (shalom). [Singular "den" förstärker.]
7Jag, fred (shalom) [Jag vill fred, välgång, helhet; jag är fridsam],
    men när jag talar, är dessa för krig. [Ordagrant står det "Jag, fred". Ordet shalom betyder frid, fred och fullhet på alla områden. Guds frid är djupt förknippad med Gud själv.]

Psalm 121 – Jag lyfter mina ögon mot bergen

Detta är den andra av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

Författare: Okänd

Struktur:
Denna psalm består av fyra rimmande verspar. Den är antifonal, vilket innebär att en försångare först sjunger ett stycke och sedan upprepar en annan stämma i karavanen (eller en hel kör) samma fras. Psalmen har också ett kiastiskt mönster:

A hjälp – komma från, vers 1a–2
 B himlar och jord, vers 2b
  C fot, vers 3a
   D Herren ska bevara dig (3 ggr) – han sover inte, vers 3ba–5
  C´ högra hand, vers 5b
 B´ sol och måne, vers 6
A´ bevara dig – komma in, vers 7–8

1211En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
Jag lyfter mina ögon mot bergen [som omger Jerusalem – Sions berg och Moria berg].
    Varifrån ska min hjälp komma (träda in – hebr. bo)?
2Min hjälp kommer från Herren (Jahve),
    som har gjort himlar och jord. [Hebreiskan använder alltid den duala formen på himmel, shamajim. När både "himlar och jord" nämns presenteras Gud som hela universums Skapare, se 1 Mos 1:1. Här används ordet asa för att göra, se 1 Mos 1:7; 2:18.]
3Han låter inte din fot slinta (han låter dig inte tappa fotfästet) [förlora balansen],
han som bevarar (beskyddar; vakar över) dig ska inte vila (slumra).
4Nej, han som bevarar (beskyddar; vakar över) Israel
ska varken vila (slumra) eller sova.
5Herren (Jahve) är den som bevarar (beskyddar; vakar över) dig.
Herren (Jahve) är din skugga (ditt skydd) på din högra hand.
6Solen ska inte skada (förgöra) dig om dagen,
    inte heller månen om natten. [En stridsman höll skölden i sin vänsterhand och var oskyddad på sin högra sida. Herren står på din högra sida och försvarar dig. Solen och månen hör tematiskt ihop med himlar och jord i vers 2, men för också in tidsbegreppet att Gud är den som bevarar dygnet runt.]
7Herren (Jahve) ska bevara (beskydda) dig från allt ont,
    han ska bevara ditt liv (din själ).
8Herren (Jahve) ska bevara (beskydda; vaka över) din utgång och din ingång [när du går ut och när du kommer tillbaka – allt du gör och tar dig för],
    från nu och till evig tid. [Ingång är hebr. bo, samma ord översätts "komma" i vers 1 och ramar in psalmen. Hjälpen och skyddet kommer från Herren!]

Psalm 122 – Låt oss gå upp till Herrens hus

Den tredje av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Tre av de stigande sångerna tillskrivs David, detta är den första av dem, se även Ps 124 och Ps 131. Tillsammans med Ps 46, Ps 48, Ps 76 och Ps 84 har Ps 122 kallats sånger om Sion. Jerusalem och Sion används som synonymer, där Sion ofta syftar på den andliga aspekten – templet och Guds närvaro, medan Jerusalem oftare är själva staden – Israels huvudstad, stenarna, husen och folket som bor där. Det som är unikt för denna psalm är dess fokus på staden Jerusalem.
    Det hebreiska namnet är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här finns även aspekten av två städer, det himmelska och det jordiska Jerusalem. I antika egyptiska källor kallas staden "Ursalimmu" vilket betyder "fridens fundament/fredens grund".

Författare: David

Struktur: Orden Herre, Jerusalem, hus och frid/fred (shalom) används tre gånger. Psalmen har ett kiastiskt mönster:

A Psalmisten och hans vänner, vers 1–2
  B Jerusalem, vers 3–4
    C Troner för domarna – Davids hus, vers 5
  B Jerusalem, vers 6–7
A Psalmisten och hans vänner, vers 8–9

1221En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.
-
Jag gladdes, när man sa till mig:
    "Låt oss gå upp till Herrens (Jahves) hus"
2Våra fötter står
    vid (innanför) dina portar, Jerusalem. [Psalmen inleds med hur en pilgrim får höra att det är dags att gå upp till en av de tre årliga högtiderna i Jerusalem. På ett ögonblick mellan vers 1 och 2 har målet nåtts och synen av den heliga staden beskrivs.]
3Jerusalem, byggd som en stad
    där husen står tillsammans (sluter sig tätt intill varandra, hus vid hus utan mellanrum).
4Dit stammarna går upp,
    Herrens (Jahs) stammar,
som ett vittnesbörd för Israel för att tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna],
    ge sitt tack till Herrens (Jahves) namn.

5Där har troner satts fram för domarna,
    troner för Davids hus.
6Be för Jerusalems frid (shalom, välgång på alla områden);
    må de som älskar dig ha all slags framgång (hebr. shala). [Ps 48:3]
7Må frid (shalom, all slags välgång) råda inom (innanför) dina murar,
    och säkerhet (trygghet, överflöd – hebr. shala) i dina palats (fästningar). [Psalmisten ber (hebr. saalu) för Guds frid (hebr. shalom) och välgång (hebr. salom) över Jerusalem. Sex av de tio orden består av bokstäverna Shin och Lamed, vilket gör att både visuellt och ljudmässigt betonas frid och fred i bönen.]
8För mina bröders och vänners skull vill jag nu tala:
    "Frid (shalom, all slags välsignelse) ska vara hos dig."
9För Herrens (Jahves) hus skull, vår Gud (Elohim),
    ska jag söka ditt goda.

Psalm 123 – Visa oss nåd, Herre

Detta är den fjärde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmen är troligtvis antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma. Psalmisten talar direkt till Gud i inledningen, singular "jag" i vers 1 ändras till plural "våra ögon" i vers 2. Sången är en klagosång som avslutas med att beskriva folkets förtryck och svåra situation. Det finns flera dubbla uttryck och upprepningar som förstärker – ögon, hand och nåd.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Uttryck om förtröstan, vers 1–2
2. Bön och klagan, vers 3–4

1231En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
Jag lyfter mina ögon mot dig,
    du som bor (har din tron) i himlen.
2Som tjänarens ögon ser mot sin herres hand,
    som tjänarinnans ögon ser mot sin husmors hand,
på samma sätt ser våra ögon mot Herren (Jahve), vår Gud (Elohim),
    ända tills han visar oss nåd (oförtjänt kärlek; favör).
3Visa oss nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahve), visa oss nåd (oförtjänt kärlek; favör),
    för vi [Guds folk, som har vårt hopp i dig] har blivit föraktade länge nog nu. [Upprepningen av frasen "visa oss nåd" förstärker desperationen och ärligheten i bönen.]
4Vår själ är fylld till brädden av de självsäkras hån,
    och de högmodigas (arrogantas) förakt.

Psalm 124 – Herren på vår sida

Detta är den femte av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Det är en av de tre stigande sångerna som tillskrivs David, se även Ps 122 och Ps 131

Författare: David

Struktur:
1. Tidigare segrar, vers 1–5
2. Lovprisning för vad Gud gjort, vers 6–7
3. Förtröstan, vers 8

1241En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.
-
Om inte Herren (Jahve) hade varit med oss (på vår sida)
    låt Israel nu säga:
2"Om inte Herren (Jahve) hade varit med oss,
    på vår sida, när människor reste sig mot oss,
3då hade vi blivit slukade levande,
    när deras vrede (hat) brann (glödde) mot oss,
4då hade vattenmassor dränkt oss,
    strömmarna hade överväldigat oss (våra själar),

     5de stolta vattnen hade översköljt våra själar." [Genom hela Bibeln används hav och vatten som symboler på folk, människomassor, länder och språk, se Jes 8:7; Upp 17:15.]
6Välsignad är Herren (Jahve)
    som inte har utlämnat oss som byten till deras tänder.
7Vi (vår själ) har flytt som en fågel
    ut ur fågelfångarens snara,
    snaran har gått sönder
och vi har flytt.
8Vår hjälp är i Herrens (Jahves) namn
    som gjort (format, skapat) himlar och jord. [1 Mos 1:1]

Psalm 125 – Som Sions berg

Detta är den sjätte av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Förtröstan på Guds beskydd, vers 1–2
2. Övergång från förtröstan till bön, vers 3
3. Övergång från bön till att uttala frid över Israel, vers 4–5

1251En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
De som förtröstar på (litar, sätter sitt hopp till) Herren (Jahve)
är som Sions berg [tempelberget i Jerusalem]
    som inte kan rubbas (skakas) utan står fast (stadigt, stabilt) för evigt.
2Som bergen omger Jerusalem,
så omger Herren sitt folk både nu och för evigt. [Vers 1–2 formar en kiasm där centralt en bild av Sion och Jerusalem används för att illustrera Guds beskydd. Jerusalem ligger på 800 meters höjd över havet i Judéens bergsområde. Runt hela staden reser sig bergen något högre än själva Jerusalem, särskilt österut. Jerusalem själv är också en kuperad stad eftersom den ligger på flera berg. Här i psalmen kan vi föreställa oss pilgrimen som firar en högtid i Jerusalem och som blickar ut över de omgivande bergen och liknar dem med Guds beskydd som omringar Guds folk. Bergen, och särskilt Sions berg, står för något fast och stadigt.]
3För ogudaktighetens spira [ett förtryck från en ondskefull kung] ska inte vila
    över de rättfärdigas land
med mindre än att de rättfärdiga
    sätter sina händer till orättfärdighet (viker av från den rätta vägen).

4Gör gott, Herre (Jahve), mot de goda
    och mot dem som har uppriktiga (upprätta, stående) hjärtan.
5Men de som viker av på slingriga omvägar (krokiga vägar)
    ska Herren (Jahve) leda bort med dem som gör det onda.

Frid (shalom, allt gott) vare över Israel.

Psalm 126 – Ge oss liv på nytt

Detta är den sjunde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmen inleds med minnet av vad Gud har gjort och den glädje det gett upphov till. Utifrån den ansatsen formas en gemensam bön att Gud på nytt ska visa sin kraft och vända sorgen till glädje. Psalmen kopplas ofta ihop med Ps 137 – som inleder den babyloniska fångenskapen. Denna psalm beskriver troligtvis slutet på denna period.

Författare: Okänd, ett förslag är Esra.

Struktur: Psalmen har 48 ord (förutom inledningen), se Ps 48; 126. Ordet "för tillbaka" (hebr. sub) används i vers 1 och 4.

1. Förtröstan, vers 1–3
2. Vädjan, vers 4
3. Lovprisning, vers 5–6

1261En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-

Tidigare glädje

När Herren (Jahve) förde tillbaka Sions fångar ...
    det var som om vi drömde (det kändes helt overkligt; vi kunde knappt tro att det var sant). [Syftar troligtvis på återtåget från exilen, se 2 Krön 36:22–23; Esra 1. Verbroten för att drömma (hebr. chalam) har även betydelsen "att vara stark; bli stark".]
2
(Ps 126:2) Israels premiärminister reciterade Psalm 126 vid undertecknandet av fredsavtalet med Egypten 1978. På bilden: Menachem Begin, Jimmy Carter och Anwar Sadat under förhandlingarna i Camp David.

Israels premiärminister reciterade Psalm 126 vid undertecknandet av fredsavtalet med Egypten 1978. På bilden: Menachem Begin, Jimmy Carter och Anwar Sadat under förhandlingarna i Camp David.

Då fylldes vår mun med skratt,
    och vår tunga med jubel (höga triumferande glädjerop).

Då sa man bland hednafolken:
    "Herren (Jahve) har gjort stora ting med dem!"
3Herren (Jahve) har gjort något stort med oss;
    vi är glada.

Vädjan

4För tillbaka våra fångar, Herre (Jahve),
    på samma sätt som strömmarna i Negev [öknen i söder]. [Fårorna i Negevöknen i södra Israel är torra större delen av året, men fylls plötsligt med strömmande vatten under några få timmar när vinterfloden kommer.]

Från sorg till glädje

[Vers 5 formar en kiasm där kontrasten mellan tårar och jubel står centralt inramad av verben för att så och skörda. Hebreiska prepositionen bet (i) betonar hur både sorgen och glädjen involverar hela personen – de sår och skördar inte med tårar och jubel, utan i tårar och jubel.] 5De som sår
    i tårar –
    i jubel (höga triumferande glädjerop)
ska de skörda. [Matt 5:4]

6Den som går ut [går fram och tillbaka] gråtande (under sorg),
    bärande på sitt [dyrbara, sista] utsäde –
han ska [utan tvekan] återvända med jubel (höga triumferande glädjerop),
    bärande på sina kärvar. [Han ska få bärga in en rikligt välsignad skörd!]

[Under sådden var man helt beroende av regn. Rädsla och oro för torka eller angrepp av skadedjur kunde göra att man sådde sin säd under gråt – särskilt om det varit ett dåligt år innan. Om utsädet var det sista man hade kvar, var man helt beroende av en god kommande skörd. Israels folk fick utstå svåra tider, men man väntade på att Guds löften skulle uppfyllas. Psalmisten är helt säker på att det kommer en tid av glädje och fröjderop.]

Psalm 127 – Om inte Herren bygger huset…

Detta är den åttonde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmens författare Salomo är känd för sin visdom och att han byggde det första templet i Jerusalem, de två temana i denna psalm. Psalmen ger instruktioner för att leva ett rättfärdigt liv och kategoriseras som en av visdomspsalmerna, se även Ps 128.

Författare: Salomo

Struktur:
1. Huset, vers 1–2
2. Barn, vers 3–5

1271En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) Salomo.
-
Om inte Herren (Jahve) bygger huset (familjen; templet – hebr. bajit) [Salomo byggde templet, se 2 Kung 22:3]
    arbetar (sliter) de som bygger på det fåfängt (i tomhet; förgäves).
Om inte Herren (Jahve) bevarar (beskyddar; vakar över) staden,
    vaktar (vakar) väktarna fåfängt.
    [Deras insats blir misslyckad och är inte till någon nytta om inte Gud är med.]
2Det är meningslöst för dig att stiga upp tidigt
    stanna uppe sent [arbeta hårt hela dagen],
att du äter mödans bröd –
    detta [välsignelser] ger han till dem han älskar (sina vänner) medan de sover.
[Till en början kan vers 1–2 och 3–5 verka inte höra samman, men i hebreiskan är ordet för hus bajit och ordet för barn (plural) banim snarlika.] 3Se, barn (hebr. banim) är ett arv från Herren (Jahve),
    livmoderns frukt är en belöning.
4Som pilar i en mäktig mans (krigsmans) hand
    är barn som man får när man är ung.
5Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
    som har sitt koger fyllt av dem.
De ska inte komma på skam
    när de talar med sina fiender i porten. [Stadsporten var den plats där man möttes när man hade något som behövde avgöras inför domstol. Fiende här bör kanske i första hand ses som en motpart i ett rättsfall, men har också en utvidgad betydelse.]

Psalm 128 – Herren välsignar dig från Sion

Detta är den nionde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Detta är en visdomspsalm som intygar hur en sund gudsfruktan är grundläggande för att ta del av Herrens välsignelse. Det är en lämplig fortsättning på föregående psalm som handlade om hus och barn.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Ord av visdom, vers 1–4
2. Prästerliga ord, vers 5–6

1281En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve) [Ords 1:7],
    som går (vandrar) på hans vägar (gör det som är rätt och behagar Gud),
2för han ska äta frukten av sin hands arbete.
    Du ska vara välsignad (salig, mycket lycklig) och det ska gå väl för dig.

3Din hustru ska vara som en vinstock
    som bär riklig frukt i ditt hem.
Dina barn ska vara som olivplantor
    runt ditt bord. [Bordet, eller matbordet, är en viktig symbol för familjens sammanhållning i Bibeln. Att ha ett bord där alla samlas och där det alltid finns en plats för änkan, den faderlöse och främlingen, är att ha en familj som lever i enlighet med Guds intentioner för vårt liv på jorden. Där fattas det aldrig mat eftersom Gud alltid välsignar den som lever enligt hans förordningar.]
4Se, den man (stridsman) [en man i sin bästa ålder]
    som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve) ska verkligen (sannerligen) bli (vara) välsignad.
5Herren (Jahve) välsignar dig från Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och låter dig se Jerusalems goda
    i alla dina livsdagar.
6Må du leva och få se dina barnbarn.

Frid (shalom, alla Guds välsignelser) vare över Israel!

Psalm 129 – Herren är rättfärdig

Detta är den tionde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Tidigare lidande, vers 1–3
2. Gudomligt ingripande, vers 4
3. Ord om dom, vers 5–8

1291En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom,
    låt Israel nu säga:
2Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom,
    men de har inte övervunnit mig. [Vistelsen i Egypten var Israels ungdom, se Hos 11:1.]
3Plöjare har plöjt min rygg,
    de gjorde sina plogfåror långa. [Förlängde lidandet, även profetiskt om Jesus, vars rygg blev slagen.]
4Herren (Jahve) är rättfärdig,
    han har huggit av de ondas band (rep). [Ordet används om de remmar på plogens ok som fästes vid oxens hals, se Job 39:10.]
5Må alla som hatar Sion [tempelberget i Jerusalem]
    drivas tillbaka i skam (vanära).
6Låt dem bli som gräs på taken [Jes 37:27]
    som vissnar bort innan det [ens] kan ryckas bort,
7en skördeman kan inte fylla sin hand med det,
    inte heller kan den som binder ihop kärvarna fylla sin kärve.
8Ingen som går förbi ska säga [kunna ge en välsignelse under skördetiden]:
    "Herrens (Jahves) välsignelse över er!
    Vi välsignar dig i Herrens (Jahves) namn." [Ett exempel är Boaz som hälsar skördearbetarna som sedan svarar, se Rut 2:4.]

Psalm 130 – Ur djupen ropar jag till dig, Herre

Detta är den elfte av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmen är troligtvis antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma eller en kör.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Bön – hör mig, vers 1–2
2. Förtröstan på Herren, vers 3–4
3. Förtröstan på Herren, vers 5–6
4. Inbjudan till Israel att förtrösta på Herren, vers 7–8

1301En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
Ur djupen [vattendjupen; metafor för en situation med oöverstigliga problem]
    ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig, Herre (Jahve).
2Herre (Adonaj), hör min röst,
    låt dina öron höra mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
3Om du, Herre (Jah – kortformen av Jahve; betecknar att han alltid har existerat),
    skulle hålla fast vid (föra räkenskap över) våra synder,
    vem skulle då kunna stå inför dig [på domens dag]?
4Men hos dig finns förlåtelsen (hebr. ha slichah),
    för att man ska frukta (vörda) [ära] dig.
5Jag väntar på (tittar ivrigt efter; hoppas uthålligt på) Herren (Jahve)
    – hela min varelse (min själ – hebr. nefesh) väntar –
    och jag förtröstar på hans ord (väntar på vad han ska säga).
6Hela min varelse (min själ) [väntar/längtar] efter min Herre (Adonaj),
    mer än väktarna efter morgonen,
    mer än väktarna [längtar] efter morgonen. [Versen saknar verb, men det följer underförstått med från vers 5, men med ett nytt objekt – min Herre.]
7Israel, förtrösta (vänta ivrigt) på Herren (Jahve),
    för hos Herren (Jahve) finns nåd (omsorgsfull kärlek – chesed),
    och hos honom finns full befrielse (fullständig lösensumma för att köpa oss fria från synden).
8Han ska friköpa (befria) Israel
    från alla deras synder (från syndens konsekvenser).

Psalm 131 – Som ett avvant barn

Detta är den tolfte av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Denna korta psalm uttrycker förtröstan och tacksamhet till Gud på ett enkelt och okomplicerat sätt. Det är en av de tre stigande sångerna som tillskrivs David, se även Ps 122 och Ps 124. Denna korta psalm handlar om en enkel barnslig förtröstan på Gud. Det är som ett eko av Davids svar till Sauls dotter Mikal sedan han dansat inför Gud, se 2 Sam 6:21.

Författare: David

Struktur:
1. Ödmjukhet, vers 1
2. Förtröstan på Gud, vers 2
3. Uppmaning till Israel att lita på Herren, vers 3

1311En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.
-
Herre (Jahve) mitt hjärta är inte stolt,
    jag ser inte ner på andra (mina ögon är inte överlägsna).
    [Stolthet har sitt ursprung i hjärtat och tar ofta sitt uttryck i en högfärdig blick.] Jag ägnar mig inte åt (vandrar inte i; går inte efter för) stora ting,
    åt det som är för svårt [komplexa mysterier].
    [Jag är förnöjd, kan släppa det som övergår mitt förstånd – Guds stora mysterier – som jag inte är redo att förstå ännu.]
2Jag har lugnat och stillat min själ (mitt inre),
    som ett avvant barn [tryggt och stilla] vilar i sin mors famn,
    som ett avvant barn [som inte längre rastlöst suger] är min själ i mig.

3Israel [Guds folk],
    lita (ha er tillit och förtröstan) på Herren (Jahve),
    nu och för evigt!

Psalm 132 – Kom ihåg Herre, för Davids skull

Detta är den trettonde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Bön
 a. Davids löfte till Gud, vers 1–5
   b. Berättelsen om Guds ark, vers 6–8
     c. En bön för präst och folk, vers 9
       d. En bön för David, vers 10

2. Svar på bön
 a. Guds löfte till David, vers 11–12
   b. Guds svar på berättelsen om arken, vers 13–15
     c. En bön för präst och folk, vers 16
       d. Svaret på Davids bön, vers 17–18

1321En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-

Bön

Herre (Jahve), kom ihåg David,
    allt hans lidande,
2och hur han svor, gav sin ed till Herren (Jahve)
    och sina löften till den Mäktige i Jakob.

3"Jag ska inte gå in i mitt [eget] tält-hus (tabernakel-boning – hebr. ohel bajit) [anknyter till mötestältet (hebr. ohel moed), se 2 Mos 33:7 och vers 5],
    inte vila på min bädd,
4inte heller ska jag ge mina ögon någon sömn,
    eller sluta mina ögonlock,
5förrän jag finner en plats till Herren (Jahve),
    en viloplats för den Mäktige i Jakob."
6Se, vi har hört om att det skulle vara i Efratah [området runt Betlehem, Davids hemtrakt],
    vi fann det på Jaars fält. [Jaar är den poetiska kortformen för Kirjat Jearim där arken fanns innan David förde hem den till Jerusalem, se 1 Sam 6:21–7:2.]
7Låt oss gå till hans boning (tabernakel – hebr. mishkan),
    låt oss tillbe vid hans fotpall.
8Stå upp (res dig), Herre (Jahve), till din viloplats,
    du och förbundsarken med din styrka.
9Låt dina präster bli klädda med rättfärdighet,
    och låt dina heliga jubla (höja gälla triumferande jubelrop).
10För din tjänare Davids skull,
    vänd inte bort ditt ansikte från din Smorde.

Guds svar

11Herren (Jahve) har gett sin ed (svurit) till David,
    ett sant löfte som han inte ska ta tillbaka.
Från frukten av din kropp
    ska jag sätta en på din tron,
12om dina barn håller mitt förbund
    och mina vittnesbörd (stadgar – hebr. edot) som jag ska lära (undervisa) dem,
då ska dina söner för evigt,
    sitta på din tron.
13Herren (Jahve) har utvalt Sion [tempelberget i Jerusalem].
    Hans önskan är att ha det som sin boning.
14"Detta är min viloplats för alltid,
    här vill jag bo för jag har utvalt den.
15Jag ska rikligen välsigna hennes mat.
    Jag ska tillfredsställa alla behövande med bröd.
16Jag ska klä hennes präster med frälsning
    och hennes gudfruktiga ska jubla (höja gälla triumferande jubelrop).
17Där ska jag låta ett horn komma upp för David,
    jag har satt en lampa [som ständigt ska brinna] för min Smorde. [2 Mos 27:20–21; 1 Kung 11:36]
18Hans fiender ska jag klä med skam,
    men på honom själv ska hans krona lysa (skina, sprida sitt klara sken)." [Vers 17 och 18 är en profetia om Messias, Jesus, när han kommer i härlighet och ska regera från Sion i tusenårsriket.]

Psalm 133 – Kärleken bland Guds folk

Detta är den fjortonde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Denna korta psalm (som är en sats i hebreiskan) är både enkel och tydlig, men samtidigt väldigt komplex. Den första versen säger allt, sedan följer jämförelser som uttrycks i fraserna "som den dyrbara oljan" och "som daggen på Hermon". Man kan säga att psalmen börjar, men slutar aldrig. Vi anar hur denna psalm finns som bakgrund för Jesu bön om enhet, se Joh 17:20–23.

Författare: David

Struktur: Psalmen är en enda mening i hebreiskan. Bara det talar om en enhet och hur det är välsignat med goda vänskapsband.

1331En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Av (för) David.
-
Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är
    för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet)
    i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister].
[Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se 1 Mos 4:2), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I 1 Mos 13:5–8 finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: "Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)", se 1 Mos 13:8. En liknande konflikt uppstår också i 1 Mos 36:6–7.]
2Som den dyrbara oljan [2 Mos 30:22–33] över huvudet
    – kommer (rinner) ner över
        skägget (hakan, kinderna – hebr. zaqan),
        Arons skägg,
    den som kommer ner
på hans färgade mantel.
[Översteprästen bar till skillnad från de övriga prästerna en dräkt med många färger. Vi tänker oss ofta ett pipskägg, men här är det troligtvis prästens sidlockar (långa polisonger, på hebreiska peijot, från ordet för hörn, se 3 Mos 19:27) som ligger mot manteln som det syftas på. Välluktande olja användes under festligheter, så bilden här är glädje och fest, se Ps 23:5; 141:5. Oljan användes även när en präst eller kung kröntes, se 2 Mos 29:7; 3 Mos 8:12.]
3Som daggen på Hermon [i norra Israel]
    – kommer ner över Sions berg [tempelberget i Jerusalem].
[I ett regnfattigt land är daggen livsavgörande för växtligheten, skörden och livet, se Jes 26:19; Sak 8:12; Hos 14:6. Kungens välvilja är lika livgivande och svalkande som daggen på gräset, se Ords 19:12. I 1 Mos 27:28 formar olja och dagg ett par, där oljan är en bild på regn.]
För därifrån befaller Herren (Jahve) sin välsignelse – evigt liv! [En intressant notering med regn (och dagg) är att den berör alla, rättfärdig och orättfärdig, se Matt 5:45. Att leva i förlåtelse och endräkt är en troendes aktiva beslut, se Matt 6:12, 14–15; Rom 12:18 som påverkar hela samhället. Denna psalm avslutas med ett svindlande löfte att som respons på sann enhet ska Herren befalla sin välsignelse – evigt liv.]

Psalm 134 – Prisa Gud hela natten lång

Detta är den sista av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. De fjorton föregående psalmerna som leder upp till Psalm 134 ger anledningar och bakgrunden för uppmaningen här att prisa Gud. Psalmen har likheter med Psalm 150 som avslutar hela Psaltaren.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Uppmaning att prisa, vers 1–2
2. Välsignelse, vers 3

1341En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
Skåda, välsigna Herren (Jahve), alla Herrens (Jahves) tjänare,
    som står hela natten i Herrens (Jahves) hus.
2Lyft upp era händer till helgedomen
    och välsigna Herren (Jahve).

3Må Herren (Jahve) välsigna er från Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han som gjort (format, skapat) himlar och jord [1 Mos 1:1].

PSALM 135-150

Psalm 135 – Prisa Herrens namn

Psalmisten uppmanar Guds folk att prisa Herren. Gud är ojämförbar med den här världens gudar och har gjort stora under för Israel.

Författare: Okänd

Struktur:
A Halleluja, vers 1a
  B Uppmaning att prisa Gud, vers 1b–4
  C Gud är över alla andra gudar, vers 5–7
   D Guds gärningar för Israel, vers 8–14
  C´ Andra nationers gudar jämfört med Gud, vers 15–18
 B´ Uppmaning att välsigna Gud, vers 19a–21
A´ Halleluja, vers 21b

1351Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Prisa Herrens (Jahves) namn,
    lovprisa, ni Herrens (Jahves) tjänare.
2Ja, ni som står i Herrens (Jahves) hus,
    i gårdarna till vår Guds (Elohims) hus.
3Prisa Herren (Jah) för Herren (Jahve) är god,
    sjung lovsång till hans namn, för det är välbehagligt.
4Herren (Jah) har utvalt Jakob [och hans släktled] till sig själv,
    och Israel som sin egen dyrbara skatt.
5För jag vet att Herren (Jahve) är stor,
    och att vår Herre (Adonaj) är över alla gudar.
6Allt som Herren (Jahve) har lust med, det har han gjort,
    i himlarna och på jorden
    och i haven och i alla dess djup.
7Vem får dimman att stiga från jordens yttersta gräns?
    Han gör blixtar till regnet,
    Han för fram vindarna ur sina förråd.

8Vem slog de förstfödda i Egypten,
    både människor och djur? [2 Mos 11]
9Han sände tecken och under i din mitt, Egypten,
    över farao och över hans tjänare. [De tio plågorna, se 2 Mos 7–12]
10Vem slog många hednafolk (nationer)
    och slog ner mäktiga kungar?
11Sichon, amoréernas kung
    och Og, Bashans kung [4 Mos 21:21–35]
    och alla Kanaans kungariken [4 Mos 21:1–3; Jos 1–12],
12och gav deras land som arv,
    ett arv till Israel, hans folk.

13O, Herre (Jahve), ditt namn varar för evigt,
    din ryktbarhet, Herre (Jahve), genom alla generationer.
14För Herren (Jahve) ska döma sitt folk,
    och ha barmhärtighet och trösta sin tjänare.

15Hednafolkens avgudar är silver och guld,
    gjorda av människors händer.
16De har munnar men talar inte,
    de har ögon men ser inte,
17de har öron men lyssnar inte,
    inte heller finns det någon andedräkt i deras munnar.
18De som har gjort dem ska bli dem lika,
    ja, alla som förtröstar (litar) på dem.
    [Ps 115:4–8; Jes 44:9–20; 46:6–7; Jer 10:1–9; Hab 2:18–19]
19Israels hus, välsigna Herren (Jahve),
    Arons hus (översteprästerna), välsigna Herren (Jahve),
20Levi hus [alla präster], välsigna Herren (Jahve),
    ni som fruktar (vördar) Herren (Jahve), välsigna Herren (Jahve).
21Välsignad är Herren (Jahve) från Sion [tempelberget i Jerusalem], han som bor i Jerusalem.

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Psalm 136 – Tacka Herren för hans nåd

Varje vers i den 26 verser långa psalmen avslutas med den hebreiska frasen: ki olam chesed. Det blir som en refräng som ordagrant översatt är: "för hans nåd – evig", och beskriver hur Guds nåd och trofasta kärlek är evig. Denna psalm är antifonal, dvs. en ledare sjunger först en fras som sedan församlingen/kören svarar på. Detta föreskrevs av David, och praktiserades 500 år senare, se Neh 12:24.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Tacka Gud, vers 1–3
2. Tacka Gud som skapar, vers 4–9
3. Tacka Gud som leder och skyddar, vers 10–22
4. Tacka Gud som förser, vers 23–25
5. Tacka Gud, vers 26

1361Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
2Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] gudarnas Gud (Elohei elohim),
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
3Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] herrarnas Herre (Adonaj adonim),
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
4Till honom som ensam gör stora mirakler,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
5Till honom som gjort (skapat) himlarna med förstånd (kunskap),
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
6Till honom som har fördelat (spridit ut, expanderat) jorden ovanpå vattnet [se Job 37:18],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
7Till honom som gjort stora ljus [plural],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
8Till honom som gjort solen att råda över dagen,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
9Till honom som gjort månen och stjärnorna att råda över natten,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
10Till honom som slog Egyptens förstfödda,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
11Till honom som förde ut Israel ifrån dem [Egypten],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
12Med stark hand och med uträckt arm,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
13Till honom som delade Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] i två delar,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek),
14och lät Israel gå mitt igenom det [Röda havet],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
15Till honom som skakade ner (skingrade, kringströdde – hebr. naar) farao och hans här i Vasshavet,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
16Till honom som ledde sitt folk genom öknen,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
17Till honom som störtar stora kungar,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
18Till honom som störtar mäktiga kungar,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek):
19Amoréernas kung Sichon,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek),
20och Basans kung Og,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
21Till honom som gav deras [kungarnas] land till arvedel,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
22Ja, till en arvedel åt sin tjänare Israel,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
23Till honom som kom ihåg oss i vår ringhet [när vi var slavar],
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
24Till honom som befriade oss från våra fiender (motståndare),
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
25Till honom som ger bröd (mat) till allt kött (allt levande)
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
26Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] himmelens Gud (El),
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).

Psalm 137 – Vid floderna i Babel

Psalmen är skriven under fångenskapen i Babylon, 596-538 f.Kr. Psalm 137 har några av de mest älskade inledande stroferna och den mest fasansfulla avslutningen av alla psalmer. Det går inte att förminska de avslutande orden. Detta är en äkta klagan riktad till Gud med en önskan om Guds rättvisa och hämnd för alla dem som föll offer när babylonierna intog Jerusalem.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Platsen beskrivs, vers 1–3
2. Minnet av Jerusalem, vers 4–6
3. Bön om upprättelse, vers 7–9

1371Vid Babylons floder [under exilen], där satt vi och grät,
    när vi kom ihåg Sion [tempelberget i Jerusalem].
2I pilträden i dess mitt
    hängde vi upp våra kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor).
3De som förde oss i fångenskap bad oss om sångernas ord,
    våra plågare bad oss vara muntra:
    "Sjung en av Sions sånger".

4Hur ska vi kunna sjunga Herrens (Jahves) sång
    i ett främmande land?
5Om jag glömmer dig, Jerusalem,
    låt min högra hand glömma ... [Meningen avslutas inte. Syftar poetiskt på att handen förlorar sin förmåga att kunna spela igen. Ordet för att glömma (hebr. shachach) är också snarlikt tikhshakh, att förtvina.]
6Låt min tunga fastna i gommen i min mun,
    om jag inte kommer ihåg dig,
om jag inte gör Jerusalem
    till min högsta glädje.

7Kom ihåg, Herre (Jahve), mot Edoms söner,
    Jerusalems dag [då staden föll],
de sa: "Bryt ner, bryt ner,
    även dess grundvalar."

8O, Babylons dotter, som måste bli fördärvad,
    lycklig (välsignad) är han som hämnas dig
    för det du gjort mot oss.
9Lycklig (välsignad) är den som tar dina små
    och krossar dem mot klippan. [Nah 3:10] [Denna strof visar hur vi kan få lämna alla våra känslor till Gud, t.o.m. hatet mot dem som har gjort oss eller någon av våra närmsta illa. Genom att tala ut dessa ord ger vi uttryck för smärtan och lämnar den till Gud, och vet att en dag kommer han att döma varje människa rättvist, se Rom 12:16–21.]

Psalm 138 – På grund av din nåd och trofasthet

Psalm 138 är den första av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Det är en individuell tacksägelsepsalm.

Författare: David

Struktur: Psalmen kan delas in i tre delar, utifrån de tre olika grupper som psalmisten prisar Herren inför:
1. I närvaro inför andra gudar, vers 1–3
2. I närvaro av jordens kungar, vers 4–6
3. I närvaro av fiender, vers 7–8

1381Av (för) David.
-

Jag vill tacka

Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig av hela mitt hjärta,
    lovsjunga dig inför gudarna (elohim).
    [Kan syfta på den himmelska änglahären, hedniska avgudar eller Guds råd, se Ps 82:1.]
2Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel,
    och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn
    för din nåd (omsorgsfulla kärlek) och din sanning. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.] För du har gjort ditt löftesord och ditt namn större än allt!
    [Du har överträffat allt!]
3Den dag jag ropade (höjde min röst i bön), svarade du mig;
    du stärkte mig (gav mig frimodighet) med [din] styrka i mitt inre (min själ).

Alla ska tacka

4Alla jordens kungar ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig, Herre (Jahve),
    när de hör orden från din mun.
5De ska sjunga om Herrens (Jahves) vägar,
    för Herrens (Jahves) härlighet är stor (en fullständigt mättad gudsnärvaro, Guds ära och tyngd är stor).
6Även om Herren (Jahve) är upphöjd, ser han till den ringe (den som är långt ner)
    [för den ödmjuke in i gemenskap med honom],
    men den högmodige känner han [bara] på långt avstånd.

Tacksamhet oavsett omständigheter

7Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem) så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft);
    du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede.
Din högra hand räddar (frälser) mig.

     8Herren (Jahve) ska fullborda sitt verk för mig.
Herre (Jahve), din nåd (omsorgsfulla kärlek) varar för evigt;
    överge inte (upphör inte med) dina händers verk.

Psalm 139 – Du rannsakar och känner mig

Psalm 139 är den andra av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Det är en sång som prisar Gud för hans godhet och befrielse i en svår situation. Verbet för att känna, veta och vara förtrolig (hebr. jada) används sammanlagt sex gånger (en gång vardera i vers 1, 2, 4 och 14, och 2 gånger i vers 23). Om man även räknar in ordet för kunskap (hebr. daat – som härrör från jada) i vers 6 blir det totalt sju gånger. Dessutom använder sig David av sju synonymer till jada (fem olika ord, varav två används två gånger): att rannsaka (hebr. chaqarvers 1, 23), urskilja (hebr. binvers 2), syna (hebr. zarahvers 3), vara förtrogen (hebr. sachanvers 3) och att se (hebr. raahvers 16, 24). Allt detta förstärker psalmens tema, nämligen att Gud ser allt och känner sin tjänare (vers 7–12).

Författare: David

Struktur:
1. Gud – du känner mig så väl, vers 1–6
2. Jag kan inte undgå dig, vers 7–12
3. Du har skapat mig, vers 13–18
4. Bön till Gud, vers 19–24

1391Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) David.
-
Herre (Jahve), du rannsakar (utforskar, genomsöker, granskar) mig
    och känner mig.
2Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står [känner varje handling];
    du urskiljer (förstår) mina motiv på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem). [Matt 10:30]
3Min stig [mina dagliga aktiviteter – det publika] och min bädd [det privata] synar (mäter) du –
    med alla mina vägar (livsval, vanor) är du förtrogen.
4För inget ord (hebr. milah) har formats på min tunga,
    utan att du, Herre (Jahve), vet om (känner till) det.
5Du omsluter (belägrar, omringar) mig – bakom och framför (på alla sidor),
    och du har lagt din hand över mig.
6Den kunskapen övergår mitt förstånd,
    den är så hög att jag inte kan förstå den.
[I ett par retoriska frågor hyllar David nu Guds stora kärlek och nåd som når överallt, se även, se även Ps 23:6:]
7Vart kan jag gå (skulle jag vandra) från din Ande?
    Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro; ordagrant: dina ansikten)?
8Om jag stiger upp för himlarna,
    är du där,
och lägger jag mig (bäddar jag åt mig) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket],
    se, där är du [också]! [ordagrant: se – du/dig!]
9Tar jag [lyfter jag på] morgonrodnadens vingar
    [förflyttar jag mig i ljusets hastighet längs med en solstrimma i soluppgången]
    och bosätter mig [på andra sidan – på de öar som ligger] längst ut (ytterst) i havet [i väst],
10ska också där din hand leda mig,
    och din högra [hand] hålla (gripa tag om) mig.
11Och säger jag:
    "Mörker ska helt visst täcka mig [öppna sitt vida gap; överväldiga, krossa mig, se 1 Mos 3:15; Job 9:17],"
    så är även natten ljus för mig. [Joh 1:5]
12Nej, mörkret ska inte vara mörkt (mörkna) för dig,
    utan natten lysa som dagen – mörkret och ljuset gör ingen skillnad [för dig]. [Versen avslutas ordagrant: "som mörkret som ljuset". De två vertikala ytterligheterna (himlarna och underjorden, se vers 8) och de två horisontala (öst och väst, se vers 9) beskriver på ett poetiskt sätt att det inte finns någon plats där Guds Ande inte kan nå fram och hans närvaro förvandla situationen!]
13För du har skapat mina njurar [mitt inre],
    du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11; Ps 119:73; Jes 44:24]

[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.]

14Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)
    är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].
Underbara är dina verk,
    och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).
15Min kropp (skelett) var inte dold för dig
    när jag formades i det fördolda.
När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup,

     16såg dina ögon min omformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo].
Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]
    innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.
17Hur ofattbara (dyrbara)
    är inte dina tankar om mig, Gud (El) [den mäktige, starke]!
Hur ofantligt stor
    är inte summan av dem alla!
18Om jag skulle räkna dem
    skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta],
    är jag fortfarande hos dig.
[Följande fyra verser utelämnas ibland när psalmen reciteras, men de finns med i psalmen och ger en bakgrund till varför den komponerades. Psalmisten har blivit sårad och sviken, utstått ondska från människor som hatar Gud och gör uppror mot honom. Mitt i detta kaos och motstånd, talar denna psalm om förtröstan, tacksamhet och en innerlig gudsnärvaro.] 19Om du bara ville döda de gudlösa, Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden]!
    Bort från mig, ni blodtörstiga!
20De som talar om dig med svek i sinnet,
    de har fört dina städer i fördärvet.
21Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre (Jahve),
    och avsky dem som gör uppror mot dig?
22Jag hatar dem med starkaste (fullständigt, omslutande) hat,
    de har blivit mina fiender.
[David avslutar psalmen med samma verb som han använder i inledningen, se vers 1b–2, dock med en vädjan istället för i den indikativa formen "Du rannsakar mig och känner mig":] 23Rannsaka (genomsök, granska) mig Gud (El),
    och känn (bli intimt förtrogen med; var personligt involverad i) mitt hjärta (mitt innersta). [Ps 26:2]
Pröva (undersök, testa) mig [som silver och guld renas, se Ps 66:10; Ords 17:3]
    och känn [ta hand om] mina oroliga tankar (min oro – hebr. saraf). [Det hebreiska ordet med innebörden "oroliga tankar" står i plural och används bara här och i Ps 94:19.]
24Och se [sedan] om det finns en fördärvlig (smärtsam) väg hos (i) mig [ett sätt som sårar dig och skadar mig],
    och led mig på den eviga vägen.
    [Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.]

Psalm 140 – Beskydda mig från onda människor

Psalm 140 är den tredje av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). En bön om beskydd.

Författare: David

Struktur:
Psalmen är väl strukturerad i både kiasmer och andra mönster. Herrens namn Jahve förekommer sju gånger, se vers 2, 5, 7–9, 13. Det kiastiska mönstret är:

A Våldsamma människor, vers 2–3
  B Läppar, vers 4
    C Ondskefulla planer, vers 5–6
      D Guds suveränitet, vers 7–8
    C´ Ondskefulla planer, vers 9
  B´ Läppar, vers 10–11
A´ Våldsamma människor, vers 12
Guds vägar, vers 13–14

Vers 2–4 innehåller 23 hebreiska ord och avslutas med Selah.
Vers 5–6 innehåller också 23 ord och avslutas med Selah.
Vers 7–9 innehåller 24 ord och avslutas med Selah.
Vers 10–12 innehåller 23 ord.

1401Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar], av (för) David.
-
2Befria mig, Herre (Jahve), från onda människor,
    bevara mig från våldsmännen,

     3som bär på ondska i sina hjärtan.

Dagligen uppviglar de till krig.

     4De har skärpt (vässat) sina tungor likt ormar,
    ormyngels gift är under deras läppar.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
5Håll mig borta, Herre (Jahve), från den ondes hand,
    bevara mig från våldsamma människor,
    som försöker göra mina steg hala (vill få mig att halka).
    [Vers 5 har samma tema som vers 2 och är snarlik.]
6De stolta har gömt en fälla och rep för mig,
    de har lagt ut ett nät vid vägkanten (längs med stora rutter),
    de har lagt en snara för mig.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
7Jag har sagt till Herren (Jahve): "Du är min Gud (El)."
    Lyssna (vänd ditt öra), Herre (Jahve), till mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
8Herre (Jahve), Herre (Adonaj), min frälsnings styrka,
    som har hållit en skärm över mitt huvud (skyddat mitt huvud som med en hjälm) under stridens dagar,
9Herre (Jahve), låt inte de ondas önskningar gå i uppfyllelse,
    befrämja inte deras onda uppsåt, så att de kan upphöja sig själva.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
10På deras huvud (över ledaren), som omringar mig,
    låt elakheterna från deras egna läppar komma över dem själva,
11låt brinnande kol falla över dem,
    låt dem bli kastade i elden,
    i avgrundsdjupet, så att de aldrig mer kan resa sig.
12En baktalare [ordagrant: ´tungans man´; någon som skvallrar eller sprider falska rykten] ska inte upprättas på jorden (ska inte förbli i landet),
    våldsamma och onda människor ska bli jagade med olycka på olycka.
13Jag vet att Herren (Jahve) ska försvara (ordagrant: utföra/göra) de fattigas (ödmjukas) sak
    och rätten för de behövande. [2 Mos 3:7]
14Sannerligen ska de rättfärdiga tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn,
    de som står rakt (är rakryggade, ärliga, omutbara, har hög integritet) ska vistas i din närvaro (inför ditt ansikte).

Psalm 141 – Hjälp mig vakta min tunga

Psalm 141 är den fjärde av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). En bön och vädjan att inte hamna i dåligt sällskap och bli influerad av onda människor.

Författare: David

Struktur:
1. Bön om hjälp, vers 1–2
2. Vädjan, vers 3–6
3. Bevara mig, vers 7–10

1411En psalm [sång ackompanjerad på strängar], av (för) David.
-
Herre (Jahve), jag ropar [höjer min röst i bön] till dig, skynda till mig,
    Lyssna (vänd ditt öra) till min röst, när jag ropar [höjer min röst i bön] efter dig!
2Låt mina böner vara som rökelse inför dig [2 Mos 30:7–8; Upp 5:8],
    mina upplyfta händer som aftonoffret.
3Sätt en vakt, Herre (Jahve), framför min mun,
    vakta över mina läppars dörr.
    [Hjälp mig kontrollera mina ord, se Ords 13:3; 21:23; Jak 3:1–12.]
4Låt inte mitt hjärta vika av (luta, dras iväg) mot onda ting,
    så det blir upptaget med ondskans gärningar,
med människor som begår överträdelser,
    och låt mig inte äta av deras läckerheter [vara delaktig i deras synd].
5Låt den rättfärdige drabba mig, det är nåd (omsorgsfull kärlek),
    och tillrättavisa mig, det är olja på mitt huvud.
    Men mina böner är fortfarande emot deras ondska.
6Deras domare är nedkastade från klippan,
    och de ska höra mina ord, för de är ljuvliga.
7Som när man plöjer och bryter upp jorden,
    ska våra ben spridas för Sheols (gravens, underjordens) öppning (mun) [porten/ingången till de dödas plats].
8För till dig, Herre (Jahve), Herre (Adonaj), är mina ögon [riktade],
    i dig har jag min tillflykt, utgjut inte min själ (släck inte mitt liv; låt det inte rinna bort).
9Bevara mig från snaran som de har lagt ut för mig,
    och från våldsverkarens fälla.
10Låt de onda falla i sina egna nät,
    medan jag kan gå förbi oskadd.

Psalm 142 – Du är min tillflykt

Psalm 142 är den femte av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). En psalm skriven under svaghet, vers 3 och i en hopplös situation, se vers 1. David ber till Gud om beskydd och befrielse.

Författare: David

Struktur:
1. Bön, vers 2a–4
2. Klagan och förtröstan, vers 4b–6
3. Hör mig, vers 7–8

1421En sång med visdom [hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång"]. Av David. En bön. När han var i grottan. [Troligtvis utspelar sig händelserna i Adullam strax sydväst om Jerusalem, se 1 Sam 22:1–5, men ett annat alternativ är Ein Gedi vid Döda havet, se 1 Sam 24. Se även Ps 57:1 som också nämner hur David flydde från Saul och var i grottan.]
-
2Jag höjer min röst och ropar till Herren (Jahve),
    jag höjer min röst och ber till Herren (Jahve) om nåd (oförtjänt kärlek; favör).
[Versen är en kiasm där klagan/nöd står centralt och ramas in av verben utgjuter/berättar:] 3Jag utgjuter,
    inför honom (hans ansikte),
        min klagan (fundering, grubblar lågmält),
        min nöd (pressade situation)
    inför honnom (hans ansikte),
berättar jag.
4När min ande försvagas i mig,
    känner du mina steg (min väg).

På stigen (min välkända upptrampade gångväg) där jag går
    har de gömt en snara (fälla) för mig.
5Titta på min högra hand och se,
    för det finns ingen som känner mig.
Jag har ingenstans att fly,
    ingen bryr sig om (söker, frågar efter) min själ (mitt liv).

6Jag har ropat till dig, Herre (Jahve), jag har sagt:
    "Du är min tillflykt,
    min del i de levandes land."
7Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop, för jag är djupt nedböjd,
    rädda (ryck bort) mig från mina förföljare
    för de är för starka för mig.

Psalm 143 – Lär mig din vilja

Psalm 143 är den sjätte av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Den är en bön om hjälp från en person i djup kris och den har flera återkommande teman från speciellt Ps 140-142. Många strofer återfinns också i andra psalmer som David skrivit. Fem gånger används ordet nefesh som beskriver hela människan med betoning på själen och det inre livet, se vers 3, 6, 8, 11 och 12. Den hebreiska betydelsen av själ skiljer sig från den grekisk-filosofiska tanken om en odödlig själ skild från kroppen (som beskrivs i Platon och Aristoteles antika skrifter). När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse – en levande själ, se 1 Mos 2:7.

Författare: David

Citeras:
Vers 2b citeras av Paulus i Rom 3:20

Struktur: Psalmen har två sektioner som i sin tur har tre stycken. Några ord och fraser som återfinns i vers 1–3 och 11–12 ramar in hela psalmen: "i din rättfärdighet", "din tjänare", "levande", "mitt liv", "fiende" och Herrens namn.

1. Mitt liv är i spillror, vers 1–6
2. Bönhör mig – jag är din tjänare, vers 7–12

1431En psalm [sång ackompanjerad på strängar], av (för) David. [Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget: "när han flydde för sin son", se Ps 3:1.]
-

Del 1

Herre (Jahve), hör min bön,
    lyssna (vänd ditt öra) till mina vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd),
i din trofasthet, svara mig
    – i din rättfärdighet ...
2Inled inte en rättsprocess med din tjänare,
    för inför dig är ingen levande [varelse] rättfärdig [Rom 3:22; Gal 2:16].
3För fienden har förföljt min själ (mig – hebr. nefesh),
    han har krossat mitt liv i grunden [trampat det till marken],
han har fått mig att bo i mörkret,
    som de som har varit döda länge. [Klag 3:6]
4Min ande förtvinar i mig [Ps 142:3],
    mitt hjärta är förskräckt i mig (är som förlamat).
5Jag kommer ihåg forna dagar
    [ordagrant: "dagar från öster" – anspelar på det som varit];
begrundar (har tänkt på) [lågmält reflekterar jag över]
    ditt verk [rekapitulerar allt det du gjort],
    talar [samtalar förtroligt] om dina händers agerande. [Ps 77:13]
6Jag sträcker mina händer mot dig i bön,
    min själ (mitt inre; hela min varelse) längtar efter dig som uttorkad jord ... [Meningen är inte fullständig, det är en "aposiopesis". I stället för att beskriva hur uttorkad jord längtar efter vatten vill psalmisten att läsaren ska skapa en inre bild av torr jord som i glödhet värme desperat törstar efter vatten. Ett exempel på svenska är uttrycket: "vänta bara ..." I stället för att avsluta meningen lämnas rum till läsarens fantasi att lägga till egna ord och då förstärks vad som just sagts.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Del 2

[Nu i vers 7–12 staplas i snabb följd tolv uppmanande verb i en desperat vädjan till Gud:] 7Skynda att svara (se, uppmärksamma) mig, Herre (Jahve),
    min ande orkar inte mer (min ande förgås; jag har ingen styrka kvar).
Dölj inte ditt ansikte för mig,
    så att jag blir lik (liknar) dem som far (går) ner i graven (gropen).
8Låt mig få höra om (hörsamma, förstå) [möta; uppmärksamt få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,
    för på dig förtröstar (litar) jag.
Låt mig [personligen] få veta (lära känna) [visa mig] den väg jag ska gå,
    för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). [Ps 25:1]
    [En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se vers 3.]
9Rädda (ryck bort) mig från mina fiender, Herre (Jahve),
    jag flyr till dig för skydd.
10Lär mig (egga/sporra mig; träna mig i) att göra din vilja (göra din villkorade nåd – hebr. ratson),
    för du är min Gud (Elohim).
Låt din goda Ande [som kommer med din välsignade närvaro]
    leda mig in på jämn mark (in i rättrådighetens land – hebr. b-erets mishor).
11För ditt namns skull, Herre (Jahve),
    uppliva mig [ge mig andligt liv på nytt, se även Ps 119:25, 37, 50, 88, 93]
i din rättfärdighet,
    led min själ (mig, mitt liv, mitt inre) ut ur nöden [denna trånga passage – denna känslomässigt pressade situation],
12och i din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)
    tysta (hugg av; utplåna) mina fiender,
    och förgör alla dem som plågar min själ (mitt liv, mitt inre)
för jag är din tjänare.

Psalm 144 – En glad stridsman

Psalm 144 är den sjunde av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Psalmisten uttrycker sin förtröstan på Gud och ber om Guds ingripande i en kommande strid. Det finns en förvissning om Guds välsignelse och seger.

Författare: David

Struktur: Vers 1–11 är i första person singular och vers 12–15 första person plural.

1a. Prisa Herren, vers 1b–2
1b. Vad är en människa, vers 3–4
1c. Bön till Gud, vers 5–8,
1d. Repris med refräng, vers 9–11
2. Gemensamma ord av förtröstan, vers 12–15

1441Till (av) David. [Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget "mot Goliat".]
-

Klagan

Välsignad är Herren (Jahve) min klippa,
    som övade min hand för krig,
    och mina fingrar för striden. [Det hebreiska ordet för krig, kerav, beskriver ett fientligt möte. Ordet för strid lacham är närbesläktat med ordet för bröd lechem och kan tolkas både som en närkamp och som en kamp för brödfödan.]
2Min nåd (omsorgsfulla kärlek),
    och min borg,
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    och min befriare,
    min sköld,
    honom, i vilken jag tar skydd,
    som kuvar folk under mig.
    [Varje rad i denna vers är ett attribut på Gud.]
3Herre (Jahve), vad är en människa,
    att du tar notis om honom?
Eller en människoson,
    att du tar hänsyn till honom?
4Människan är som ett andetag (en vindfläkt; fåfänglighet – hebr. hevel),
    hennes dagar är som en skugga som drar förbi.
5O, Herre, låt himlarna (universum) böja (kröka) sig och kom ned [här antyds relativitetsteorin, se Ps 18:10],
    rör vid bergen så att det ryker om dem.
6Kasta ut blixtar och skingra dem,
    sänd ut dina pilar och förvirra dem (orsaka panik, tumult).
7Sträck ut dina händer från höjden,
    rädda mig och rädda (ryck bort) mig från de många vattnen [som är en bild på olika folkslag]
    ut ur främlingarnas hand,
8vars munnar talar falskhet,
    och vars högra hand är en högerhand som ljuger. [Se vers 11]
9O Gud (Elohim), Jag ska sjunga en ny sång till dig,
    på tiosträngad nevel-lyra [bärbart stränginstrument, från ordet för skinn, se även Ps 33:2] ska jag lovsjunga dig,
10som ger frälsning till kungarna,
    som räddar David, din tjänare, från det smärtsamma svärdet.
11Befria mig och rädda (ryck bort) mig ut ur främlingarnas hand,
    vars munnar talar falskhet,
    och vars högra hand är en högerhand som ljuger [vers 8].

Gemensam förtröstan

[Nu växlar formen från jag/mig till vi:]
12Vi, vars söner är som groende plantor som växer upp i sin ungdom,
    vars döttrar är som hörnpelare, utsnidade för att passa i ett palats.
13vars förrådsbodar är fyllda, som erbjuder alla slags varor,
    vars fårhjord (flock av småboskap) förökar sig i tusental och tiotusental ute på fälten,

     14vars oxar är välgödda.
Där finns inga sprickor,
    ingen som går i fångenskap,
    ingen som ropar på torgen.
15Rikt välsignat (saligt; mycket lyckligt) är ett sådant folk!
    Ja, välsignat (saligt, lyckligt) är det folk vars Gud är Herren (Jahve Elohim)!

Psalm 145 – Alef-Bet om lovsång

Psalm 145 är den sista av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Ordet prisa används 46 gånger i psalmerna 145-150! Psalm 145 är den enda av alla psalmerna som har en inledande titel "En lovsång av/för David", se vers 1. Det är också en alfabetisk psalm, där varje vers börjar med en av de tjugotvå hebreiska bokstäverna.

Författare: David

Struktur: Alfabetisk – en vers för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9–10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19–20; Ords 31:10–31; Nah 1:2–8.

1451En lovsång av (för) David.
-

א – Alef

Jag vill upphöja dig, min Gud (Elohim), du Konung,
    och jag vill prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn, alltid och för evigt. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Jag vill upphöja" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud.]

ב – Bet

2Varje dag vill jag prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn,
    alltid och för evigt. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset – familjen. I den här versen är det ordet "Varje dag" som börjar med denna bokstav, och förstärker att jag vill leva och bo i dig, Gud, för alltid.]

ג – Gimel

3Stor är Herren! Han är värdig all lovprisning!
    Ingen kan mäta hans storhet (den är ofattbar). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Ordet "Stor" i denna vers börjar med denna bokstav, och förstärker Guds storhet.]

ד – Dalet

4Släkte efter släkte ska prisa (tala väl om) dina gärningar
    och berätta om din väldiga styrka. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Släkte" börjar med denna bokstav och förstärker hur Guds ord ska gå från generation till generation.]

ה – He

5Ditt majestäts (skönhets – hebr. hadar) härlighet (tyngd) och ära
    och [allt] det underbara du gjort (orden av dina under) vill jag begrunda (tänka på, reflektera över). [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. I denna vers är det ordet "majestäts" som börjar med denna bokstav, detta belyser hur vi ska fokusera och se på Guds majestäts härlighet och ära, och hur det ger rätt perspektiv i vårt liv.]

ו – Vav

6Och människor ska tala om dina fruktansvärda gärningar (som får människor att darra av rädsla),
    och jag ska förkunna din storhet (ära). [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Bokstaven symboliserar något som håller ihop olika delar. Bokstaven har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar bokstaven ofta människan och det mänskliga. I denna vers är det ordet "Och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Det är alltså viktigt att vi människor talar öppet om och berättar för andra om vad Gud gör.]

ז – Zajin

7De ska komma ihåg (sprida ryktet om) din stora överflödande godhet (ryktet sprids likt en fontän som sprutar ut vatten),
    och de ska sjunga om (entusiastiskt höja gälla triumferande jubelrop över) din rättfärdighet. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "komma ihåg" som betonar att Guds ord sprids snabbt.]

ח – Chet

8Herren (Jahve) är full av nåd (oförtjänt kärlek) och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande, oändlig nåd),
    sen till vrede och stor (överflödande) i nåd (omsorgsfull kärlek). [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers finns det tre ord som betyder nåd, två av dessa börjar med denna bokstav, vilket belyser hur enorm Guds nåd är. En del av Guds nåd är barmhärtighet vilket syns i ordet rachamim som beskriver en nåd som är gränslös, saknar möjlighet att låta sig mätas, men också barmhärtighet. Orden chen och chesed handlar om olika typer av kärlek, chen är nåd och oförtjänt kärlek medan chesed är nåd och omsorgsfull kärlek.]

ט – Tet

9Herren (Jahve) är god mot alla,
    och förbarmar sig över (känner med – hebr. rachamim) [har en förälders kärlek till] allt han skapat. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "god" med denna bokstav, och förstärker versens budskap om Guds godhet. Ordet för nåd, hebr. rachamim delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd. På samma sätt som det ofödda barnet också är helt beroende av navelsträngen för att få näring, ligger i detta ord för nåd även en dimension som visar att vi är helt och hållet beroende av Guds eviga nåd för att ens överleva! Det gör att barmhärtigheten, medlidandet och förbarmandet får mycket djupare dimensioner än en allmän välvilja.]

י – Jod

10Allt du skapat (alla dina verk) ska tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig, Herre (Jahve),
    och dina heliga (de som följer dig) ska välsigna (lovprisa) dig. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar orden "tacka", "Herre", och "välsigna" med denna bokstav och fångar både betydelsen att lyfta sina händer i lovprisning till Gud och välsigna honom, men också att Gud har skapat allt.]

כ – Kaf

11De ska tala [proklamera och visa på] ditt rikes härlighet (ära, tyngd, där det råder en mättad fullständig gudsnärvaro),
    och berätta om din makt (kraft). [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "härlighet" med denna bokstav och beskriver hur Guds härlighet, hans närvaro, ges som en fri gåva.]

ל – Lamed

12För att kungöra för människors barn (för att hela mänskligheten ska lära känna) hans mäktiga gärningar,
    och hans rikes ärofyllda majestät (ära och härlighet, så alla får ta del av den mättade fullständiga gudsnärvaron som råder i hans rike). [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Orden "för" börjar med denna bokstav och binder ihop denna och föregående vers. Det är Guds härlighet, som beskrivs i versen innan, som drar människor till Gud och gör honom känd. På samma sätt som bokstaven Lamed är synlig och står ut i texten, kungörs Guds gärningar för alla människor.]

מ – Mem

13Ditt kungarike är ett evigt rike (ett rike för alla tider),
    och ditt herradöme består från generation till generation. [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk. Ordet "kungarike" börjar med denna bokstav, och förstärker att Guds rike består från generation till generation.]

נ – Nun [Saknas]

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar en fisk och kan betyda arvtagare, avkomma eller avfall och symboliserar syndafallet. Här borde en vers som börjat med bokstaven Nun kommit, men ingen av de hebreiska handskrifterna har någon sådan vers. Däremot den grekiska översättningen Septuaginta och i Dödahavsrullarna (Qumran-rullarna) finns följande text: "Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör". En del svenska översättningar har med denna extra vers, andra inte. Versen motsäger inte Guds karaktär, och liknar väldigt mycket vers 17. SKB väljer att inte ta med denna vers av följande anledningar:
1. Versen saknas i alla hebreiska handskrifter.
2. I Dödahavsrullarna, där den finns med, saknas i stället vers tolv helt. Dessutom är texten "Välsignad är Herren och välsignat är hans namn för evigt och alltid" tillagd i slutet på varje vers.
3. Enligt judisk tradition tog David inte med Nun avsiktligt för att representera Israels avfall från Gud. Han vill påminna om att Gud har makt att helt förgöra och ta bort. Bokstaven Nun representerar ofta "de fallna". Bokstaven ingår i det hebreiska ordet nephalim som översätts till "jättar" i 1 Mos 6:4. Det var denna synd och avfallet som orsakade att Gud sände syndafloden, se 1 Mos 6:13.
4. Det finns även exempel på andra brutna alfabetiska psalmer som inte har med alla bokstäver, t.ex. Ps 9; 10; 25; 35.

Det är ett väldigt effektfullt sätt att medvetet bryta mönstret i psalmen och helt utesluta bokstaven "Nun". Det totala utplånandet förtydligar konsekvensen att medvetet gå emot Gud.]

ס – Samech

14Herren upprätthåller (stödjer) alla som är på väg att falla,
    och reser upp alla som är nedböjda (tyngda av bördor, oroliga). [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "upprätthåller" som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud är den som reser upp och stödjer.]

ע – Ajin

15Allas ögon väntar (söker efter, ser förväntansfullt) på dig
    och du ger dem deras mat i rätt tid. [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav.]

פ – Pe

16Du öppnar din hand
    och mättar alla behov hos allt levande. [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer, men också öppning. Här är det ordet "öppnar" som börjar med denna bokstav.]

צ – Tsade

17Herren (Jahve) är rättfärdig i alla sina vägar (i allt han gör),
    och visar nåd (omsorgsfull kärlek, är trogen sina löften) i allt han gör. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok. Symboliserar ofta rättfärdighet och här är det just ordet "rättfärdig" som börjar med denna bokstav.]

ק – Qof

18Nära [tillgänglig] är Herren (Jahve) – för alla som ropar till (åkallar) honom,
    för alla som åkallar (har ropat och fortsätter att ropa till) honom i sanning (trofasthet, visshet, ärlighet, uppriktighet). [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I denna vers börjar de hebreiska orden för "nära" och "ropar till" på denna bokstav och det förstärker vittnesbördet att Gud är nära dem som höjer sin röst i bön till honom.]

ר – Resh

19Han har sin glädje i att tillfredsställa dem
    som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom. [Han ger dem som troget följer honom vad de begär.]
    Han hör deras rop och räddar (frälser, befriar) dem. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh. Tecknet avbildar framsidan av ett huvud. Här är det orden "har sin glädje i" som börjar på denna bokstav.]

ש – Shin

20Herren bevarar alla som älskar honom,
    men de ogudaktiga ska han förgöra. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att "tugga" och bearbeta Guds ord. Här är det ordet "bevarar" som börjar på denna bokstav, vilket ger betydelsen av att begrunda och reflektera Guds ord.]

ת – Tav

21Min mun ska tala Herrens (Jahves) lov (lovprisning).
    Låt allt kött (allt som lever)
    alltid prisa hans heliga namn för evigt. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "lov" (hebr. tehilla) börjar med denna bokstav. Det är samma ord som också inleder psalmen, så hela psalmen ramas in av lovprisning!]

Psalm 146 – Herren regerar för evigt!

Psalm 146 är den första av de fem Halleluja-psalmer som avslutar hela Psaltaren (Ps 146-150). Psalm 145 slutade med orden "Min mun ska tala Herrens lov", se Ps 145:21. Det är precis vad som händer nu. Hela Psaltaren avslutas nu med fem psalmer, psalm 146-150, som alla börjar och slutar med det hebreiska ordet "Hallelu-jah". Den första delen är "prisa" och "Jah" är kortformen av Guds namn. Ordet används ibland som ett utrop (interjektion – "prisat vare Herren" eller "låt Herren vara prisad"), men är ett imperativ: "Prisa Herren!" Det är en uppmaning till andra: "Du ska prisa Herren"! Slutet på Psaltaren reflekterar början. Drömmen om att Gud ska regera fullt ut som presenterades i de två första psalmerna, Psalm 1-2, existerar nu till sist. Det kommer ett rike där Guds lag råder och som består i all evighet.

Författare: Okänd

Struktur:
A Inledande lovprisning, vers 1–2
 B Ord av visdom, vers 3–4
  C Gud som skapare och återlösare, vers 5b–8
 B´ Ord av visdom, vers 8c–9
A´ Avlutande lovprisning, vers 10

1461Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
    Lova Herren (Jahve) min själ.
2Jag ska prisa Herren (Jahve) hela mitt liv,
    jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim)
    om och om igen, så länge som mitt liv varar.
3Förtrösta inte på furstar [politiker och ledare i samhället, på deras generositet och rikedom],
    eller någon annan människoson [någon enskild människa], som inte kan befria (frälsa, rädda).
4I samma ögonblick de ger upp andan (när anden lämnar kroppen),
    och de [deras kropp] återvänder till jorden,
    då försvinner alla deras planer (tankar, projekt).
5Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som har Jakobs Gud (El) som sin hjälpare [den som förlitar sig på Guds kraft],
    den som har sitt hopp i Herren (Jahve), sin Gud (Elohim).

6Han som format himlar och jord,
    havet, och allt som finns i dem,
som alltid är trofast,
    
7som ger de förtryckta rätt (rättvisa – hebr. mishpat),
    som ger bröd till de hungriga.
[Nu följer fem korta fraser som beskriver vad Herren gör:] Herren (Jahve) befriar de fångna.
8Herren (Jahve) ger syn till de blinda.
Herren (Jahve) reser upp de nedböjda (de som har tappat modet).
Herren älskar de rättfärdiga.
9Herren (Jahve) beskyddar främlingar,
    han lyfter upp (styrker) faderlösa och änkor,
    men han står emot de ogudaktiga (omkullkastar deras planer, gör deras väg krokig).
10Han regerar (är kung) för evigt, Herren (Jahve),
    din Gud (Elohim), o Sion [tempelberget i Jerusalem],
    från generation till generation.

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah).

Psalm 147 – Guds ord återupprättar Jerusalem

Psalm 147 är den andra av de fem Halleluja-psalmer som avslutar hela Psaltaren (Ps 146-150). Som alla dessa fem psalmer, börjar och slutar även denna med ordet halleluja. Psalmen klassificeras som en gemensam hymn som inbjuder att lovprisa Gud för hans makt och hela skapelsen.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Inbjudan att sjunga lovsång till Gud, vers 1–6
2. Inbjudan att sjunga och spela till Herrens ära, vers 7–11
3. Inbjudan att ära Gud, vers 12–20

1471Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Det är gott (välsignat) att [till stränginstrument] lovsjunga vår Gud,
    ja, det är ljuvligt (härligt, vackert – hebr. naim) och passande (det enda lämpliga – hebr. nave)!
2Herren (Jahve) bygger upp Jerusalem igen,
    han samlar det skingrade (deporterade) Israel.
3Han helar (botar, reparerar; syr ihop) de brutnas [dem som har ett brustet och förkrossat] hjärta,
    och förbinder deras sår [dem som har smärta och sorg].
4Han bestämmer stjärnornas antal,
    han nämner alla vid namn [ger dem egna namn].
5Stor är vår Herre (Adonaj) [fokus på Guds storhet och makt],
    och överflödande (väldig) i kraft,
    hans vishet (förstånd, intelligens) är utan gräns [den är obegränsad och går inte att räkna ut eller teckna ner].
6Herren (Jahve) lyfter upp (hjälper, omsluter, återupprättar) de ödmjuka,
    han kastar ner (tvingar ner; ödmjukar) de ogudaktiga till (mot) marken.
7Sjung till Herren med tacksamhet (sjung tacksånger),
    lovsjung vår Gud (Elohim) till kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa, se Ps 33:2] till vår Gud –
8[lovsjung] honom som täcker himlarna med moln,
    som bereder regn åt jorden,
som låter gräset växa (gro; skjuta upp) på bergen;
    
9han som ger föda åt djuren, åt korpens ungar som ropar. [Det är Herren som står bakom hela kretsloppet, från molnen som ger regn, till gräset som mättar djuren. Ja, han ser till att den minsta fågelunge bereds mat, se även Matt 6:26.]
10Han har [verkligen] inte sin glädje (lust) i stridshästens styrka,
    hans behag står inte till (han fröjdar sig inte över) en människas starka ben.
    [Han imponeras inte av mänskliga arméer och en krigares starka vader.]
11Herren (Jahve) har sitt behag (sin fröjd/glädje) i dem
    som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom,
    som [ivrigt och tålmodigt] väntar (hoppas) på hans nåd (omsorgsfulla kärlek).
12Jerusalem, lova (prisa, vila i; stå i stum beundran inför – hebr. shavach) Herren,
    Sion, prisa (hebr. halal) din Gud.
13För han stärker bommarna för dina portar,
    han välsignar dina barn i dig.
14Han ger fred [han låter frid råda] vid dina gränser,
    han mättar dig med bästa vete.
15Han sänder sitt löftesord (hebr. imrah) till jorden,
    hans tal (ord – hebr. davar) rör sig snabbt. [1 Mos 1:3; Ps 33:9]
16Han låter snö falla som ull,
    rimfrost sprider (strör) han som aska.
17Han slungar ner sitt hagel som smulor.
    Vem kan bestå inför hans kyla?
18Han sänder ut sitt ord och låter det frusna (ordagrant: dem) smälta (töa bort).
    Han låter sin vind (Ande, andedräkt) blåsa [han andas ut] [och] vattnet (vattnen) strömmar.
19Han berättar [frimodigt och öppet] sitt ord för Jakob.
    Sina förordningar ("inristade bud") och påbud för Israel.
20Han har inte gjort så med något hednafolk [någon annan nation],
    och hans domar har de inte haft kunskap om.
    [När det gäller hans domar känner de personligen inte till dem.] Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Psalm 148 – Halleluja, allt skapat prisar Guds namn

Psalm 148 är den tredje av de fem Halleluja-psalmer som avslutar hela Psaltaren (Ps 146-150). Som nummer tre är den placerad i mitten, central i denna grupp, och har flera kiastiska mönster. Ordet prisa är första och sista ordet och ramar in hela psalmen. Det används även tio gånger inuti psalmen, vilket gör att det totala antalet förekomster är tolv.
    Det finns kopplingar till skapelseberättelsen genom hela psalmen. En beröringspunkt är talet sju och de sju dagarna i Bibelns första kapitel. Det finns sju "prisa" från himlen i vers 1–4. I den andra delen nämns 23 instanser som ska prisa Gud från jorden. Dessa är uppdelade i 7 och 16. Tillsammans med de sju rösterna från himlen är det totalt 30 röster som prisar Gud från himlen och jorden.

Författare: Okänd

Struktur:
Psalmen är väl strukturerad och berör två domäner: Himlarna i höjden och jorden.
1. Prisa Gud från himlen, vers 1–6
2. Prisa Gud från jorden, vers 7–13
3. Messias och Israels speciella plats, vers 14.

1481Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)! [Psalmen inleds och avslutas med uppmaningen att prisa Herren, se vers 14. Den hebreiska frasen hallelu-jah translittereras ofta rakt av och har blivit ett välkänt uttryck på alla språk för uppmaningen att prisa Guds namn. Verbet hallelu betyder prisa. Ordet Jah är den första delen i Guds personliga namn Jahve, vars innebörd är den evige.]

Prisa Gud från himlarna

[Efter den inledande uppmaningen att prisa Herren, hebr. hallelu-jah, följer sju imperativ av hebreiska verbet hallelu. Det är en uppmaning till allt i himlen att prisa och lova Gud. Himlarna står här i kontrast till jorden i vers 7 som också uppmanas att prisa Gud. I vers 2–4 nämns sju aktörer som alla ska prisa Gud i himlarna. Talet sju står för fulländning, så tillsammans med de sju verben som uppmanar att prisa Gud visar det även numerologiskt på en fulländad lovprisning i himlen.]

Prisa Herren (Jahve) från himlarna,
    prisa honom i höjden [ovan jorden].
2Prisa honom alla ni änglar (budbärare),
    prisa honom alla ni [himmelska] härar.
3Prisa honom, sol och måne,
    prisa honom, alla strålande stjärnor.

4Prisa honom, ni himlars himlar,
    och ni vatten ovan himlarna. [1 Mos 1:7]

[Vers 4 är intressant strukturerad i hur den låter när den talas ut på hebreiska. Här finns sex sch-ljud och nio m-ljud. Dessa två ljud kopplar även ihop versen ljudmässigt med både föregående och nästföljande vers. Ordet för "sol" i vers 3 är hebr. shemesh och det teologiskt viktiga ordet för "namn" är hebr. shem i vers 5. De sex sch-ljuden påminner också om vågornas brusande mot en stenig strand. Förutom allt detta sker en ljudmässig omvändning i mitten mellan de två raderna i vers 4. Det skapar en ljudmässig kiasm som inte bara är vacker att lyssna på, men också kan hjälpa i tolkningen av versen. Vattnen ovan himlarna refererar till 1 Mos 1:7 och skulle också kunna syfta på det hav av kristall som Johannes såg framför tronen, se Upp 4:6; 15:2.]
5Låt dem [alla sju instanser i himlarna som nämnts i vers 2–4] prisa Herrens (Jahves) namn,
    för han befallde, och de blev skapade.
6Han gav dem deras plats (ordagrant "gjorde så de stod") för alltid och evigt,
    han gav dem en förordning ("inristat bud", grundläggande lag), och ingen överträder den. [Ordet "förordning" härstammar från verbet "att rista in", vilket indikerar en permanent oföränderlig lag. Utifrån sammanhanget, se vers 2–3, syftar denna förordning här på naturlagar som tyngdlagen och gravitationen. Ordet används dock även om Guds instruktioner för människan, se 2 Mos 18:16, så även Guds moraliska lagar ingår i begreppet.]

Prisa Gud från jorden

[Vers 7–12 hör ihop till en enhet. I vers 1–4 presenterades 7 himmelska aktörer som prisade Gud från himlen. Nu följer på motsvarande sätt lovprisning från jorden. Totalt nämns 23 enskilda klasser som kan grupperas i 7 kategorier. Uppräkningen sker i snabb takt och ordet "prisa" återkommer inte mellan varje uppräkning som det gjorde för de himmelska instanserna. Uppräkningen börjar med det osynliga och okända och blir mer och mer konkret för att avslutas med skapelsens krona, människan, se Ps 8:6–7.] 7Prisa Herren (Jahve) från jorden:
[Haven:]
Ni stora havsdjur (sjömonster)
    och alla djup.
[Direkt efter att den jordiska domänen har presenterats nämns två termer: tanninim och tehomot. Istället för att följa den mer vanliga uppdelningen i tre delar med hav, jord och himmel, ingår haven och djupen i det jordiska. Hebreiska tanninim är samma ord som används i skapelsen om de stora havsdjuren, se 1 Mos 1:21. Ordet används även i samband med Leviatan och har mytologiska undertoner som beskriver det okända och även ondska, se Ps 74:13–14; 104:26; Job 3:8; 39:20–40:25; Upp 12:3. Det andra hebreiska ordet som är översatt "djup", är samma ord som används i 1 Mos 1:2. Det kan syfta på allt skapat i havet, se 1 Mos 1:20.]
[Atmosfären:]
8Eld och
    hagel,
    snö
och rök;

du stormande vind
    som gör (uträttar) hans ord [befallning]. [I den första raden används de vanliga termerna för hagel och snö. Orden eld och rök kan tolkas på olika sätt. Ser man versen som ett kiastiskt mönster hör hagel och snö ihop, och eld och rök bildar en naturlig grupp som förutom naturlig eld också skulle kunna syfta på vulkanisk aktivitet. Det finns en kontrast mellan eldens hetta och haglets isande kyla och mellan svart rök och den vita snön. Även om orden inte brukar ha den betydelsen så kan man tolka eld som blixtar i ett oväder tillsammans med hagel. Röken syftar då på dimma eller moln. Den andra delen av vers 8 är helt tydlig, och versens budskap som helhet är att dessa naturliga fenomen lyder Guds befallningar.

Uppmaningen till jorden att prisa Gud inleds med 7 aktörer, se vers 7–8. Djuren i havet är osynliga, medan eld, vind och stormar är mer konkreta. I vers 9–12 fortsätter nu uppräkningen med 16 helt konkreta aktörer som landskap, vegetation, djur och till sist människan. I de fyra kommande verserna nämns 4 x 4, totalt 16 instanser. Uppdelningen med 4 substantiv i varje vers förstärker det jordiska. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck. Numerologi med 7 + 4 + 4 + 4 + 4 förstärker psalmens budskap att allt på jorden ska prisa Gud.]
[Landskapet:]
9Berg och alla höjder.

[Vegetationen:]
Fruktträd [som ger föda] och alla [vilda] cederträd [som användes som byggnadsmaterial].

[Djuren:]
10Vilda djur och alla [tama] boskapsdjur,
    kräldjur (reptiler och insekter) och bevingade (flygande) fåglar.

[Människor i ledande positioner:]
11Jordens kungar och alla folk,
    furstar (ledare) och alla domare på jorden.

[Alla människor:]
12Ni unga män och unga kvinnor,
    gamla tillsammans med unga. [Alla människor oavsett samhällsklass, kön eller ålder uppmanas att prisa Gud från jorden!]
13Låt dem [alla 7 grupper, 23 instanser, på jorden som nämnts i vers 7–12] prisa Herrens (Jahves) namn,
    för bara hans namn är högt,
    hans majestät (ära) är över jorden och himlarna

14Han har lyft upp ett horn för sitt folk (gett dem makt och framgång),
    [ett skäl till] en lovsång för alla dina trogna (fromma, lojala) följare,
    för Israels barn, det folk som står honom nära. [Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger, se Ps 89:18, 25. Här finns också starka messianska undertoner, se Ps 18:3; Luk 1:69. Totalt nämns 30 instanser som ska prisa Gud och här i avslutningen är finalen Messias som var 30 år då han började sin tjänst, se Luk 3:23; 4 Mos 4:47. Jesus är Messias, anledningen till vår lovprisning!]Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Psalm 149 – Sjung en ny sång till Herren

Psalm 149 är den fjärde av de fem Halleluja-psalmer som avslutar hela Psaltaren (Ps 146-150). Psalm 149 har kopplingar till Psalm 2. Psalmen har totalt sju uppmaningar att prisa Gud. Det inleds med imperativet "Sjung till Herren" följt av sex verb i jussiv form (som beskriver en önskan) och översätts med ordet "låt" (vers 2, 3 och 5). Psalmens avslutning har också ett messianskt perspektiv, se vers 8–9, och kan ses som en parallell till Ps 2 i bokens inledning.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Låt hans heliga prisa och glädja sig, vers 1–4
2. Lovsång med ett tveeggat svärd, vers 5–9

1491Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Del 1

Sjung till Herren (Jahve) en ny sång
    och hans lov i de heligas församling.

2Låt Israel fröjdas i sin skapare,
    låt Sions barn glädja sig i sin kung.
    [Det judiska folket är skapat.]
3Låt dem prisa hans namn med dans,
    låt dem sjunga lovsång till honom med tamburiner och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor). [Olika instrument speglar olika känslor. Tamburiner står för glädje, dans och seger, se 2 Mos 15:20. Även harpan förknippas med en glädje och en ny sång, se Ps 33:1–2.]
4För Herren (Jahve) har sin glädje i sitt folk.
    Han kröner de ödmjuka med frälsning.

Del 2

5Låt de heliga jubla (triumfera) i härlighet,
    låt dem ropa (höja gälla triumferande jubelrop) på sina bäddar (dynor).
    [Dag som natt, eller att firandet pågår hela dagen ända in till natten.]
6Guds fulla lovprisning ska vara i deras mun
    och ett tveeggat (tvåmunnat) svärd i deras hand. [Heb 4:12]
    [Lovprisning är ett vapen – ett svärd!]
7För att verkställa hämnd över hednafolken (nationerna – hebr. goj)
    och tillrättavisning över folken (hebr. am).
8För att binda kungar i kedjor
    och fjättra deras furstar med järn.
9För att fullgöra domen som är skriven över dem.
    Detta är äran för alla hans heliga.

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Psalm 150 – Må allt som har anda prisa Herren

Psalm 150 är finalpsalmen som avslutar hela Psaltaren. Psalmen är också den sista av de fem Halleluja-psalmerna (Ps 146-150). Psalmen är en uppmaning till lovprisning med alla tänkbara instrument. Den vanligaste kategorin av psalmer i Psaltaren är böner, dock varken inleds eller avslutas Psaltaren med en sådan bönepsalm. Psalm 1 handlar om att följa Guds undervisning och vandra på Guds väg. Man skulle kunna tro att slutresultatet skulle vara lydnad för Guds bud, och visst – självklart finns lydnaden med som en biprodukt, men målet och slutresultatet beskrivs här i Psalm 150 – lovprisning, att allt som har anda ska prisa Herren!

Författare: Okänd

Struktur:
1. Prisa honom för hans storhet, vers 1–2
2. Prisa honom med instrument, vers 3–5
3. Låt allt som andas prisa honom, vers 6

1501Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)! [Psalmen inleds och avslutas med uppmaningen att prisa Herren, se vers 6. Den hebreiska frasen hallelu-jah translittereras ofta rakt av och har blivit ett välkänt uttryck på alla språk för uppmaningen att prisa Guds namn. Verbet hallelu betyder prisa och har betydelsen att välsigna, böja sig och tala väl om Gud. Ordet Jah är den första delen i Guds personliga namn Jahve, vars innebörd är den evige.]

Gud är stor – prisa honom

[Mellan det inledande och avslutande halleluja, finns elva imperativ av verbet hallelu. Det första och sista är riktat till Gud och däremellan kommer nio "Prisa honom".]

Prisa Gud (El) i hans helgedom [här på jorden],
    prisa honom i hans starka (mäktiga) fäste (himlavalvet). [Ps 19:2; 1 Mos 1:6–8]
2Prisa honom för hans mäktiga (väldiga) gärningar,
    prisa honom för hans enorma storhet. [Här i vers 1–2 uppmanas vi att prisa Gud i stort och smått, i hans helgedom syftar på templet i Jerusalem, där Gud har valt att ha sin boning mitt ibland oss. Himlavalvet säger oss att Gud inte bara finns i vår mitt och i vårt hjärta utan i precis hela sin skapelse. Det finns med andra ord ingen omständighet som kan hindra oss från att prisa Gud.]

Prisa med instrument

3Prisa honom med [det explosiva] ljudet av shofar (vädurshorn),
    prisa honom med [de milda ljuden av stränginstrumenten] nevel-lyra (psaltare) och kinnor-harpa (kithara). [Shofarer användes inte som ett instrument utan för att ge en signal. Det räknas troligtvis upp först här, eftersom det ofta användes för ange att något började, som t.ex. en högtid. Nu börjar lovsången! Nevel-lyran hade enligt den judiske historikern Josefus 12 strängar. Det hebreiska ordet nevel betyder skinn och kan antyda att resonanslådan var av läder eller att instrumentets form liknade en skinnsäck. Kinnor-harpan var också bärbar och mindre med 10 strängar. När båda dessa instrument nämns tillsammans blir summan av strängar 22 strängar – lika många som antalet hebreiska bokstäver! För mer om de olika stränginstrumenten, se Ps 33:2; 2 Sam 6:5.]
4Prisa honom med tamburiner och dans,
    prisa honom med stränginstrument och flöjt.
5Prisa honom med stora (högljudda) cymbaler,
    prisa honom med små (lågmälda) cymbaler. [I vers 3–5 uttrycks motpoler som uppmanas att prisa Herren. Shofarens skarpa, explosiva och starka ljud med en känsla av staccato, i motsats till harpan och lyran som har förhållandevis svaga, milda ljud med en känsla av legato. I vers 4 nämns tamburiner och dans som ger känslan av både starka ljud och vilda, snabba rörelser i motsats till stränginstrument och flöjt som har lugnare både ljud och tempo. I vers 5 nämns först stora, nästan skrällande, cymbaler med en mäktig klang i motsats till små cymbaler som har ett sprött och välbehagligt klingande ljud.]

Finalen – allt ska prisa Gud

6Må allt som har anda (allt liv som andas, lever, har en andedräkt) prisa Herren (Jah). [Varje strof har nu lett upp till det sista crescendot i vers 6 som avslutar denna psalm och hela Psaltaren. Allt som över huvud taget har en möjlighet att ge ljud ifrån sig, eftersom det andas, uppmanas att prisa Gud.] Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!