Jesaja
11Synen av Jesaja, son till Amots, som han såg angående Juda och Jerusalem (i de tider, under de dagar) då
Ussia [hebr. Uzzijaho; regerade 792-740 f.Kr. – en god kung, men dog som spetälsk, se ],
Jotham [regerade ca 772-750 f.Kr. – en god kung, se ],
Achaz [regerade ca 735-715 f.Kr. – gjorde det som var ont, se ; ; ] och
Hiskia [hebr. Chizkijaho; regerade 715-686 f.Kr. – en god kung och reformator, se ; ; ]
var kungar i Juda. [Jesajas far hette Amots. Hans namn är snarlikt profeten Amos från Tekoa (som levde tidigare i mitten på 700-talet) och skrev Amos bok, se . Jesaja fick sin kallelse 740 f.Kr. (, ) och hans 50-åriga tjänst sträcker sig över fyra kungars regeringsperioder fram till 686 f.Kr. Enligt traditionen blev han ihjälsågad som martyr av Manasse (Hiskias son), se ; .]Dom och hopp för Jerusalem (1-12)
De 12 första kapitlen i Jesaja formar det första av sju stora stycken som hela boken består av. Dessa kapitel formar en kiasm där Jesajas kallelse står centralt i kapitel 6.
A Introduktion – Israels olydnad ()
B Visioner om framtida återupprättelse ()
C Kommande dom över Juda ()
D Jesajas kallelse ()
C´ Kommande dom över Juda ()
B´ Visioner om framtida återupprättelse ()
A´ Sammanfattning – Israels framtida återupprättelse ()
Uppmaning till omvändelse 2Lyssna himlar
och ge ditt öra (lyssna) du jord,
för Herren har talat:
"Söner har jag fött upp och fostrat,
men de har gjort uppror mot mig. [Uttrycket "Lyssna himlar och ge ditt öra (lyssna) du jord!" används redan i där universum och skapelsen kallas som två vittnen till det som Gud gör på jorden (). Det är samma sak här när Jesaja vill att vittnena ska höra vad Gud säger till Juda och Jerusalem.]
3Oxen känner sin ägare
och åsnan sin krubba,
men Israel saknar kunskap,
mitt folk förstår ingenting.
[Jesus lades i en krubba, se .]
4Ve, ett syndfullt land,
ett folk nedtyngt med överträdelser,
avkomma (barn) från dem som gör det onda,
söner som handlar korrumperat.
De har övergett Herren (Jahve),
de har föraktat Israels Helige.
De har vänt sig bakåt (gått bort från Gud). 5Var ska du slås igen
när du villar bort dig mer och mer?
Hela huvudet är sjukt,
hela hjärtat är svagt.
6Från foten till huvudet
finns ingen sundhet.
Skador, blåmärken och öppna sår,
inte omskötta, inte omlagda och utan lindring med olja.
7Ditt land är öde,
dina städer är brända i eld,
främlingar förtär dina fält
i din åsyn,
en ödeläggelse är det,
en omstörtning av främlingar.
8Dottern Sion [Jerusalem] är lämnad som en hydda i en vingård,
som ett skjul i en fruktträdgård, som en belägrad stad.
9Om inte Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) hade lämnat en liten kvarleva,
skulle vi ha varit som Sodom, vi skulle ha varit som Gomorra. 10Hör (lyd) Herrens ord,
ni härskare av [ett annat] Sodom,
ta emot (lyssna på) Guds undervisning (hebr. Torah),
ni folk av [ett annat] Gomorra.
11"Vad är syftet med alla era många offer [om de inte kommer från hjärtat]?" säger Herren (Jahve).
"Jag står inte ut med era brännoffer
av hjortar och gödkalvars fett [utan lydnad].
Jag har inget behag
till blod från tjurar, lamm och bockar [utan rättfärdighet].
12När ni kommer inför mitt ansikte,
vem har begärt att mina [heliga tempel] förgårdar ska trampas ner [av era oheliga fötter]?
[Genom att springa fram och tillbaka i ytliga ceremonier och procedurer.]
13För inte fram några fler tomma (falska) offer,
röken från dem är avskyvärd för mig.
Nymånader och sabbater, utlysta fester
– jag står inte ut med era onda sammankomster (liturgiska ceremonier).
14Era nymånader och era [skenheliga] högtider
avskyr min själ.
De har blivit en börda för mig,
jag är trött att bära (ta emot) dem.
15När ni sträcker era händer [i bön om hjälp],
så döljer jag mina ögon för er,
även om ni ber många böner,
så lyssnar jag inte.
Era händer är fulla av blod, 16tvätta er, gör er rena.
Ta bort era onda handlingar,
från mina ögon.
Sluta att göra det onda (skada, planerad ondska), 17lär er i stället att göra det som är gott (behagligt, rätt).
Sök efter rättvisa,
tillrättavisa den som förtrycker.
Försvara den faderlösa,
för änkans talan [i rätten]."
18Kom nu och låt oss tala med varandra,
säger Herren (Jahve).
"Även om era synder är röda som scharlakan,
ska de bli vita som snö.
Även om de är röda som karmosin,
ska de bli vita som ull.
19Om ni är villiga och lyder (min undervisning),
ska ni äta landets goda.
20Men om ni vägrar och är upproriska,
ska ni förtäras av svärdet."
För Herrens (Jahves) mun har talat.
21Hur har inte den trofasta staden blivit en sköka!
En gång var hon full av rätt,
rättfärdigheten bodde i henne,
men nu bor mördarna där.
22Ditt silver har blivit slagg,
ditt vin utspätt med vatten.
23Dina furstar är upproriska
och är vänner med tjuvarna.
Alla älskar en muta
och jagar efter vinning.
De försvarar inte den föräldralöse
och änkans ärende bekommer dem inte.
24Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot),
den mäktige i Israel:
"Ve! Jag ska få lättnad från mina fiender
och ta hämnd för mig själv på mina motståndare.
25Sedan ska jag vända min hand mot dig,
rensa bort ditt slagg och ta bort all din legering.
26Jag ska upprätta dina domare,
som det var från början,
dina rådgivare
som från begynnelsen.
Därefter ska du kallas (ges namnet) Rättfärdighetens stad,
den Trofasta staden.
27Sion [tempelberget i Jerusalem] ska återlösas med rätt
och hennes ångerfulla med rättfärdighet.
28Men där ska vara ett fördärv av överträdare och syndare tillsammans,
och de som överger Herren (Jahve) ska uppslukas.
29De ska skämmas över de heliga ekarna som ni önskade,
och generas på grund av trädgårdarna som ni valde.
[Ekarna och trädgårdarna står för platser där man utövade avgudadyrkan och ägnade sig åt sexuella orgier.]
30Du ska bli lik en ek med vissnande löv,
lik en trädgård utan vatten.
31Den starke ska bli som fnöske
och hans arbete som en gnista,
båda ska brinna tillsammans
och ingen ska släcka dem. 21Ordet som Jesaja, Amots son, såg angående Juda och Jerusalem.Högmod och dom (kap 2-4)
2Det ska hända i den sista tiden, att det berg där Herrens (Jahves) hus är ska bli fast grundat och vara det högsta berget, upphöjt över andra höjder, och alla nationer ska strömma dit. 3Många folk ska komma och säga: "Kom låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds Hus, så att han kan undervisa oss om sina vägar, så vi kan vandra på hans stigar. För från Sion ska undervisning utgå (komma, förkunnas) och Herrens (Jahves) ord från Jerusalem. 4Han ska döma mellan nationerna och skipa rättvisa åt många folk. Då ska de smida sina svärd till plogar [för att bruka jorden] och sina spjut till vingårdsknivar [för att beskära träd]. En nation ska inte längre lyfta upp svärd mot en annan nation, och inte längre ska man träna (rusta) för strid. 5Ni av Jakobs hus, kom, låt oss vandra i Herrens (Jahves) ljus. 6Du har övergett ditt folk, Jakobs hus. För de var fyllda med spåmän,
och de har klappat ihop handen med främlingarnas barn.
7Deras land är fyllt med silver och guld,
det är ingen gräns på deras skatter (rikedomar).
Deras land är också fyllt med hästar
och det är ingen gräns på deras vagnar (de är oändligt många).
8Deras land är även fyllt av avgudar. De tillber sina händers verk, vad deras egna fingrar har gjort.
9Människorna böjer sig ned och männen gör sig låga,
de har ingen ursäkt.
10Gå in i klippan och göm dig i jorden av fruktan för Herren (Jahve)
och härligheten av hans majestät.
11Mannen med arroganta ögon blir ödmjukad, de höga blir låga,
för Herren (Jahve) ensam ska bli upphöjd på den dagen. 12För Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har bestämt att det ska komma en dag [med dom] över alla som är stolta (arroganta) och övermodiga (de som reser sig upp mot Gud) och mot alla som är upphöjda – de ska bli ödmjukade. 13Ja, [Guds vrede ska först komma] över alla Libanons cedrar [väster om Jordanfloden] som är höga och stolta, och mot alla Bashans ekar [öster om Jordanfloden]. 14Och [efter det] över alla de höga bergen och kullarna som är upphöjda, 15över alla höga torn och alla befästa murar, 16över alla Tarshish skepp, ja över alla vackra utsmyckningar [skapade bara för lyx]. 17Människornas stolthet (arrogans) ska tvingas ner, och männens övermod ska brytas ned (tvingas till ödmjukhet). Bara Herren (Jahve) ska bli upphöjd på den dagen. 18Avgudarna ska fullständigt försvinna.
19Människor ska gå in i klippans grottor och jordens hålor,
på grund av fruktan för Herren (Jahve) och glansen från hans majestät, när han reser sig för att skaka jorden.
20På den dagen ska man kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld,
som man har gjort för att tillbe mullvadar och fladdermöss.
21De går in i klippskrevorna och alla skrymslen de kan finna,
på grund av fruktan för Herren (Jahve) och glansen från hans majestät, när han reser sig för att skaka jorden.
22Sluta förlita dig på människan, som andas genom näsan,
för hur lite är han verkligen värd? (Vad är han att räkna med?) 31Se, Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot)
tar bort stöd [militär stöttning; säkerhet och beskydd] och uppehälle [tillgång till livsnödvändiga behov] från Jerusalem och Juda,
all införsel av bröd och all vattenförsörjning, 2mäktiga män och stridsmän,
domarna och profeterna
och spåmännen och de äldste,
3ledaren över femtio, och män av rang,
rådgivarna och de listiga charmörerna och de yrkesskickliga trollkarlarna. 4Och jag ger barn att bli deras prinsar
och spädbarn ska råda över dem.
5Och folket ska förtrycka varandra,
varje man sin medmänniska, och varje man sin granne.
Barnen ska vara oförskämda mot de gamla
och de usla mot de ärbara. [I den hebreiska kulturen ses ungdom, och då ännu mer barn, som något negativt när det gäller ledarskap. Man har stor respekt för den livserfarenhet och visdom som hög ålder ger. Därför är äldre ledare mycket högre sedda än unga ledare. Att Gud nu säger att han ska sätta barn och spädbarn som ledare, är att på ett extremt sätt tala om att Jerusalem och Juda inte är värda några riktiga ledare.] 6En man ska ta tag i sin bror i sin fars hus:
"Du har en mantel, bli vår ledare
och låt detta ruckel vara under din hand."
7På den dagen ska han svära och säga:
"Jag vill inte vara ledare, för i mitt hus finns varken bröd eller en mantel.
Ni ska inte göra mig till ledare för ett folk." 8För Jerusalem är i ruiner
och Juda har fallit,
eftersom deras tungor (deras tal) och deras gärningar är emot Herren (Jahve),
de provocerar ögonen av hans härlighet (vanhelgar hans härlighets närvaro).
9Deras ansiktsuttryck vittnar emot dem,
och de berättar om sin synd som Sodom,
de döljer inget.
Ve över deras själ,
för de har dragit ondska över sig själva! 10Säg till (berätta för) den rättfärdige, att det är väl (det kommer gå bra),
för de ska äta frukten av sina gärningar.
11Ve till den onde, det ska gå illa för honom,
för arbetet i hans hand ska göras mot honom (det han gör mot andra ska drabba honom själv). 12Angående mitt folk är ett spädbarn deras mästare
och kvinnor råder över dem.
Å mitt folk, de som leder dig för dig till en återvändsgränd
och fördärvar vägen för dina steg. 13Herren (Jahve) står upp för att genmäla
och står upp för att döma folken.
14Herren (Jahve) vill gå till doms
med de äldste i sitt folk, och med dess furstar:
"Det är ni som har ätit upp vingårdarna,
de fattigas rester finns i era hus.
15Vad menar ni med att krossa mitt folk
och göra de fattigas ansikten hålögda?"
Förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot). 16Dessutom säger Herren (Jahve):
"Eftersom Sions dotter är arrogant (högdragen)
och vandrar med uppsträckt nacke och lättsinniga ögon,
går omkring och är tillgjord när hon går
och låter det pingla (har små bjällror) om hennes fötter,
17därför ska Herren (Adonaj) slå av kronan från dottern Sions huvud,
och Herren (Jahve) ska blotta hennes hemliga delar (nakenhet)." 18På den dagen ska Herren (Adonaj) ta bort deras prydnad (det vackra): fotringarna och hårbanden och månsmyckena, 19örhängena och armbanden och [de långa] slöjorna, 20tiarorna (huvudbonaderna), och fotkedjorna och skärpen, och brynjorna, och amuletterna, 21ringarna och smyckena i näsan, 22förklädena, och mantlarna, och slängkapporna och gördlarna, 23och de skira dräkterna, och det fina linnet, och turbanerna, och floren (korta slöjor). 24Och det ska ske att istället för sötsaker (färsk mat) ska det vara förruttnelse,
och istället för gördlar trasor,
och istället för lockat hår skallighet,
och istället för figursydda kläder hängande säcktyg,
brännmärken istället för skönhet.
25Dina män ska falla för svärdet
och dina mäktiga i striden.
26Och hennes portar ska klaga och sörja
och helt utblottad ska hon sitta på marken. 41På den dagen ska sju kvinnor ta tag i en man [krigen har gått hårt åt den manliga befolkningen] och ropa:
"Vi ska äta vårt eget bröd,
och vi ska bära våra egna kläder.
Låt oss bara få bära ditt namn,
ta bort vårt förakt [från att inte ha en make och barn]." 2På den dagen ska Herrens (Jahves) gren [grönska i landet eller en titel för Messias, se ; ] vara vacker och härlig, och frukten i landet ypperlig och tilltalande för Israels överlevande. 3Då ska det ske att vem som än är kvar i Sion [tempelberget i Jerusalem] och vem som än är kvar i Jerusalem ska kallas helig, alla som är upptecknade bland de levande i Jerusalem. 4Efter det att Herren (Adonaj) har tvättat bort smutsen från Sions döttrar och har rensat bort Jerusalems blod från hennes mitt med domens ande och med brinnande ande, 5sedan ska Herren (Jahve) skapa över hela berget Sions område och över hennes sammankomster, ett moln på dagen och en rök och en skinande eldsflamma på natten, och över allt (detta) ska härligheten vara en bröllopsbaldakin (tak, skydd – hebr. chuppa). [Orden påminner om molnstoden och eldstoden som ledde och följde Israels barn under ökenvandringen. Alla traditionella judiska vigslar äger rum under en bröllopsbaldakin. Tyget som är fäst på pelare liknar en sänghimmel. Att ordet chuppa används här visar hur Guds härlighet är som ett tak som skyddar, men associerar också till den djupa gemenskap som Gud vill ha med sitt folk. Äktenskapet är det starkaste förbund människan kan ingå. Herren önskar denna totala och ömsesidiga överlåtelse och intima relation med sitt folk.] 6Sedan ska där vara en lövhydda till skugga på dagen från hettan och som en tillflykt och ett skydd mot storm och regn. [Mänskligt sett kan inte en lövhydda ge något skydd mot storm och regn och dessutom bara en begränsad skugga eftersom taket ska vara glest så att man kan se stjärnorna genom det på natten. Lövhyddan är en bild på Guds fullkomliga beskydd och det är som sådan den används även här.]Israel – Herrens vingård (kap 5)
[Gud liknar ofta Israel med en vingård, se ; ; ; ; ; . Det är en välkänd metafor som även Jesus använder sig av, se ; .] 51Låt mig sjunga till min älskade (kära vän – hebr. jadid),
en sång till min älskling (hebr. dod) och hans vingård.
Min älskade (hebr. jadid) har en vingård
på ett bördigt berg.
2Han har grävt den
och gjort fritt från stenar
och byggt ett torn i dess mitt
och även huggit ut ett kar (vinpress) där.
Och han förväntade sig att den skulle bära goda druvor,
men den bar vilddruvor [värdelösa druvor]. 3Och nu ni Jerusalems invånare och Juda män,
döm – jag ber er – mellan mig och min vingård.
4Vad mer hade kunnat göras för min vingård,
som jag inte har gjort?
Varför, när jag förväntade att den skulle bära goda druvor,
bar den vilddruvor [värdelösa druvor]?
5Jag ska berätta för dig
vad jag ska göra med min vingård.
Jag ska ta bort dess häck
och den ska bli slukad,
jag ska bryta ner dess mur
och den ska bli nedtrampad.
6Och jag ska lägga den öde,
den ska inte bli beskuren (vinstockarna ska inte skötas om) eller hackad (jorden ska inte bearbetas),
utan det ska komma upp tistlar och törnen.
Jag ska även befalla molnen
att inte regna något regn över den. 7För Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) vingård
är Israels hus,
och Juda män
är hans älskade plantering (som han finner behag i).
Och han sökte efter rätt (hebr. mishpat),
men såg våld (hebr. mishpat),
[sökte] efter rättfärdighet (hebr. tsedaqa), men såg skrik (rop – hebr. tseaqa) [kaos och upplopp]. [Det första av sex verop:]
8Ve dem som sätter (placerar, bygger) hus vid hus,
som lägger fält till fält,
till dess det inte finns mer utrymme,
och man blir tvungen att bo ensam mitt i landet. [Detta refererar till rika som systematiskt tar över marken, vilket går emot reglerna för ägandeskap, se ; . Se även ; . Det första veropet riktar sig nu mot denna elit i Juda som ignorerade rättvisan för egen vinnings skull.] 9I mitt öra... [hör jag] Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Med säkerhet ska många hus bli öde,
även stora och fina (hus) ska sakna någon som bor i det.
10För en vingård på tio plogland [ca 10 tunnland] ska ge en bat [ca 30 liter]
och en chomer med säd [den vikt en åsna kunde bära] ska ge en efa [22-36 liter]. [Exakta storleken på tio plogland är okänt, men troligtvis är det så stor yta som 10 par oxar hann plöja på en dag. Det kan motsvara den gamla nordiska ytenheten tunnland (som motsvarar den åkeryta som besåddes med en tunna utsäde). Hebr. chamor är åsna, och en chomer den vikt som en åsna kunde bära. I båda fallen är det väldigt dålig avkastning på skörden, bara 10%.] [Det andra veropet:]
11Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen,
för att de ska kunna få en stark dryck,
som stannar uppe sent
till dess vinet gör dem upphetsade (berusade). []
12Och kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa] och nevel-lyra (hebr. nevel), tamburin och flöjt
och vin finns på deras fester,
men de beaktar (räknar) inte (med) Herrens (Jahves) gärningar,
inte heller besinnar de vad han gör med sin hand.
13Därför har mitt folk gått i fångenskap,
i brist på kunskap (intim förståelse),
och deras ärbara män svälter
och skarorna (de många) är drabbade av törst.
14Därför har Sheol (underjorden – de dödas plats) spärrat upp sin hals (ökat sin aptit)
och öppnat sin mun på vid gavel,
och ner går deras stolthet och tumult och kalabalik (massor, skaror, rikedomar – hebr. hamona)
och han som triumferar ibland dem.
15Och människan är nedböjd
och mannen är ödmjukad
och ögonen på de högdragna är ödmjukade.
16Men Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är upphöjd i rätt,
och Gud (El) den Helige är helig i rättfärdighet.
17Då ska lamm beta som om de var på sina betesmarker,
och på de fetas övergivna platser ska vandraren äta. [Det tredje veropet:]
18Ve dem som drar överträdelser med linor av fåfänga (svek)
och synd som om det var ett vagnsrep.
19De säger: "Låt honom skynda sig,
låt honom göra sitt arbete med hast,
så att vi ser det,
och låt rådsluten från Israels Helige komma nära,
så att vi får kännedom (kunskap) om det. [Det fjärde veropet:]
20Ve dem som kallar ont gott,
och gott ont.
Som byter ut (förvränger, kastar om betydelsen av) mörker till ljus,
och ljus till mörker,
som byter ut (förvränger, kastar om betydelsen av) bittert till sött
och sött till bittert. [Det femte veropet:]
21Ve dem som är visa i sina egna ögon
och anser sig själva kloka [att de är intelligenta, kan urskilja och förstå]. [Det sjätte och sista veropet:]
22Ve dem som är stora vindrickare,
och stridsmän som blandar till starka drycker,
23som rättfärdigar den onde för en muta
och tar bort (vränger) rätten från den rättfärdige.
24Därför, som eldens tunga slukar stubben (det torra gräset)
och som agnarna slukas i flammorna,
så ska deras rot bli rutten
och deras blomning ska flyga bort som damm (gå upp i rök),
eftersom de har förkastat Härskarornas Herres (Jahve Sebaots)
undervisning (hebr. Torah) och föraktat Israels Heliges löftesord.
25Därför är Herrens (Jahves) vrede upptänd mot hans folk
och han har sträckt ut sin hand emot dem och har slagit dem.
Och bergen skakar
och deras kadaver är som avfall mitt på deras gator.
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Frasen återkommer senare, se , , ; .] 26Han ska lyfta upp ett baner för folken i fjärran,
och han ska väsa mot dem från jordens ändar (yttersta gräns),
och se, de ska komma med hast.
27Ingen av dem ska bli trött, inte snubbla bland dem,
ingen ska slumra eller sova,
inte heller ska någons gördel lossna från höften,
ingen rem på en sandal ska gå sönder,
28[på dem] vars pilar är skarpa
och alla deras bågar spända,
deras hästars hovar ska räknas som flinta,
och deras vagnshjul som en virvelvind.
29Deras rytande ska vara som ett lejons,
de ska ryta som unga lejon,
ja, de ska ryta och ta byte och bära bort det i säkerhet,
och det ska inte finnas någon att befria.
30Och de ska ryta mot dem på den dagen
som rytandet av havet,
och om någon ser på landet,
ska de se mörker och ångest,
och ljuset är mörkt i dess sky.Jesajas kallelse – Helig, helig, helig (kap 6)
[Kung Ussia var en god kung i det stora hela och gjorde mycket bra, se . Dock slutade hans liv i förödmjukelse. Han överskred den gräns som Gud hade satt upp att ingen kung också skulle vara präst – detta skulle inte ske förrän Messias kommer som både var kung och präst. Han blev leprasjuk de sista åren, se . Profeten Jesaja hade all anledning att vara missmodig och desillusionerad vid kung Ussias död. Dock finns det en högre tron än den mänskliga tronen!] 61Det år kung Ussia [hebr. Uzzijaho] dog [ca 740 f.Kr.] såg jag [i en vision] Herren sitta högt och upphöjd på en tron, och släpet av hans mantel uppfyllde templet. 2Ovanför honom stod serafer, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter, och med två flög de. 3Den ena ropade till den andre och sa: "Helig, helig, helig
är Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
hela jorden är full av hans
härlighet (tyngd, dignitet, mättad fullständig gudsnärvaro)."
4Dörrposternas grundvalar skakade inför rösten av den som ropade, och huset blev uppfyllt av rök. 5Då sa jag: "Ve mig [uttryck för intensiv förtvivlan],
detta är slutet för mig (jag är redan död),
jag har orena läppar
och jag bor mitt bland ett folk som har orena läppar.
Mina ögon har sett Konungen,
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)."
6Då flög en av seraferna till mig, och i sin hand hade han ett glödande kol som han tagit från altaret med en tång. [Bibeln nämner olika sorters änglar. Serafer är de änglar som hör ihop med eld (det hebreiska verbet för att brinna är ). Därför är det logiskt att det är just en seraf som tar ett glödande kol från altaret här.] 7Och han rörde min mun med det och sa: "Se, detta har nu rört dina läppar, din skuld är borttagen, och din synd är helt förlåten." 8Sedan hörde jag Herrens (Adonajs) röst säga: "Vem ska jag sända?
Och vem ska gå för oss [finns det verkligen någon som vill vara vår budbärare]?"
Då svarade jag: "Här är jag, sänd mig!" [Uttrycket "Här är jag!" (hebr. hineni) har innebörden "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se även .] 9Och han sa: "Gå och säg till detta folk:
Hör ni verkligen,
men förstår ingenting,
och ser ni verkligen,
men uppfattar ingenting.
10Gör detta folks hjärtan feta,
och gör deras öron tunga och förblinda deras ögon.
Annars skulle de se med sina ögon,
och höra med sina öron,
och förstå med sina hjärtan,
och omvända sig och bli helade." 11Då sa jag: "Herre (Adonaj), hur länge?" Han svarade: Till dess städerna ligger öde
och utan invånare,
husen är utan människor,
och landet är fullständigt öde.
12Herren (Jahve) ska driva folket långt bort
och landet ska bli helt övergivet.
[Ordagrant: "och stor är övergivenheten mitt i landet."]
13Om det fortfarande finns ett tält där
ska det förtäras (eldas upp).
Som en terebint eller en ek vars stubbe
finns kvar när det sågats ner,
på samma sätt ska den heliga säden bli en stubbe. Krig mot Aram (Syrien)
71Det hände under Achaz dagar, son till Jotham, son till Ussia [hebr. Uzzijaho], Juda kung [735-715 f.Kr.], att kung Retsin från Aram (Syrien) [740-733 f.Kr.] och kung Pekach, son till Remaljaho, från Israel [Nordriket, 752-732 f.Kr.] gick upp till Jerusalem för att kriga mot det. [; ] 2Och det blev berättat för Davids hus [kung Achaz och hela hans kungahus] och man sa: "Aram har lägrat sig i Efraim." Då började hans [Achas] hjärta, liksom hans folks hjärtan att skaka, som träden i skogen skakar när det blåser. 3Sedan sa Herren (Jahve) till Jesaja: "Gå ut nu och möt Achaz, du och Shear Jashov [som betyder: 'en kvarleva ska återvända'], din son. Vid slutet på akvedukten [] vid den övre dammen, på huvudvägen vid Valkarfältet [plats där textilier tvättades och torkades], 4och säg till honom: Var vaksam (skydda och bevara dig själv) och var stilla (lugn, tyst). Du ska inte frukta och inte bli försagd för dessa två stubbar med pyrande eld, på grund av den brinnande vreden hos Retsin från Aram, inte heller för Remaljahos son. 5Eftersom Aram har planerat att skada dig tillsammans med Efraim, och Remaljahos son säger: 6'Låt oss gå upp mot Juda, terrorisera dem och dela upp dem för oss själva, och utse Tabeels son till kung i dess mitt.' 7Så säger Herren, Herren (Adonaj Jahve): Det ska inte inträffa (ska; ordagrant: "resa sig"),
det ska inte ske.
8För Damaskus är Arams huvud och Damaskus huvud är Retsin. Innan 65 år har gått ska Efraim brytas ner och inte vara ett folk.
9Efraims huvud är Samarien och Samariens huvud är Remaljahos son. Om du inte har tro ska du inte erfara det." 10Herren talade ytterligare till Achaz [kungen över Juda] och sa: 11"Begär ett tecken från Herren (jahve) din Gud (Elohim). Begär det nerifrån djupet (Sheol) eller uppifrån höjden" [Gud uppmanar honom att begära något utöver det vanliga, han får fråga efter något mirakulöst. Gud vill att han väljer honom.] 12Men Achaz svarade: "Jag vill inte fråga eller pröva Herren (Jahve)." [Detta var en falsk ödmjukhet, den egentliga orsaken var att han redan hade slutit förbund med Assyrien och deras gudar. Allt silver och guld i templet hade han skickat dit som en gåva för att de skulle beskydda honom. Han hade även offrat sin egen son till avgudar, se .] 13Då sa Jesaja: "Lyssna nu noga, Davids ätt [kung Achaz och hela hans kungahus]! Är det inte illa nog att ni prövar människors tålamod [med förtryck och tyranni], ska ni också pröva min Guds tålamod [med hyckleri, avgudadyrkan och otro]? 14Därför ska Herren (Adonaj) själv ge er ett tecken: Se, jungfrun (den unga ogifta kvinnan – hebr. almah) [som ännu inte varit med någon man] ska bli havande och föda en son, och [hon] ska ge honom namnet Immanuel (Gud med oss). [I den hebreiska tankevärlden har profetior flera uppfyllelser. I sin samtid syftar detta ord på att en ung kvinna ska få en son, och innan pojken blivit mer än 2-3 år gammal kommer fienderna att ha besegrats av Assyrien. Inom judendomen blev denna vers också en profetia om kung Hiskias födelse, och även om en framtida Messias. Matteus kopplar denna profetia tydligt till Jesus och citerar Septuaginta (den grekiska översättningen av GT) som använder gr. parthenos som betyder oskuld, se .] 15Smör (ost, tjock mjölk – hebr. chema) och honung [den vanliga födan för små barn] ska han äta tills han förstår (när han vet) att vägra det onda och välja det goda []. 16Innan pojken förstår att vägra det onda och välja det goda, ska landet med två kungar, som du fruktar (är rädd för), bli övergivet. 17Herren (Jahve) ska ge sådana dagar över dig, och över ditt folk och över dina fäders hus, som aldrig har kommit sedan dagen då Efraim skildes från Juda, kungen från Assyrien." 18På den dagen ska Herren (Jahve) vissla på [kalla på, se ] sina flugor vid Nilens källor i Egypten och på bina i Assyriens land. 19Sedan ska de komma, allesammans [alla flugor och bin], och ska bygga sina bon i de djupa flodfårorna (wadis) och i klippskrevorna och i törnbuskarna och i alla vattenhål. 20På den dagen ska Herren (Adonaj) raka, med en rakhyvel från andra sidan floden, med kungen från Assyrien, huvudet och håret på benen och även klippa av skägget. 21På den dagen ska det ske att en man ska bakbinda en kalv och två får, 22och från den rikliga mjölkmängden som de ger, ska han äta gräddmjölk (fet mjölk, smör, ost), för alla som är kvar i landet ska äta gräddmjölk (smör, ost) och honung. 23På den dagen ska det bli så att på varje plats där det fanns 1 000 vinrankor (värda) 1 000 silver shekel ska det (istället) växa tistel och törne. 24Med pil och båge ska man komma dit, eftersom landet ska vara tistel och törne. 25På alla kullar som sköttes med hackan, ska du inte längre gå av rädsla för tistel och törne. Istället ska det vara (en plats) för betande oxar och kringströvande får. 81Sedan sa Herren (Jahve) till mig: "Ta dig en stor lertavla och skriv på den med människors skrift (så som människor bruka skriva): Påskynda förstörelsen – bytet hastar! [Hebr. maher shalal hash-baz.]
2Och jag tog mig pålitliga vittnen att skriva, Uria, prästen och Sakarja (Zecharjaho), son till Jeverechjaho." 3Sedan gick jag till profetissan och hon blev gravid och födde en son. Då sa Herren (Jahve) till mig: "Ge honom namnet Maher Shalal Hashbaz [betyder: 'Påskynda förstörelsen, bytet hastar', se ]. [Profetissan antas vara Jesajas hustru. Förutom denna icke namngivna kvinna är det bara fyra kvinnor som kallas profetissor i GT: Mirjam, Moses syster (); Deborah (); Huldah (; ) och Noadja ().] 4För innan barnet ska ha kunskap att ropa 'min far' eller 'min mor' ska Damaskus rikedom och Samariens byte bäras bort före (framför) Assyriens kung." 5Sedan talade Herren (Jahve) vidare till mig och sa: 6"Eftersom detta folk har vägrat Shilos vatten [från Gichonkällan via Hiskias tunnel till Siloamdammen i Jerusalem, se ]
som flyter mjukt (stillsamt),
och gläder sig [istället] med Retsin [Syriens kung, se ]
och Remaljahos son [Samariens kung Pekach, se ],
7därför (ska ni) se hur Herren (Adonaj) kommer över dem
med vatten – mäktigt och starkt – som från floden [Eufrat när svämmar över på våren],
nämligen Assyriens kung och all hans härlighet [],
och han ska översvämma alla kanaler
och gå över alla flodbankar. [Den assyriske kungens armé liknas vid vattenmassor. Genom hela Bibeln används hav och vatten som symboler på folk, människomassor, länder och språk, se ; .] 8Och han ska svepa genom Juda med översvämning,
när han drar igenom ska han nå även (ända upp) till nacken,
hans utsträckta vingar ska fylla bredden av ditt land
Immanuel (Gud med oss)."
9Gör uppror ni folk och ni ska slås i spillror,
ge ert öra (lyssna) alla avlägsna länder,
omgjorda er själva men ni ska slås i spillror,
omgjorda er själva men ni ska slås i spillror.
10Rådslå tillsammans och det ska bli till intet,
tala ord och de ska sakna substans (ordagrant inte vara stående),
för Gud är med oss (hebr. ki immanu-El). 11För Herren (Jahve) talade detta till mig med en stark hand, och förmanade mig att jag inte ska vandra på detta folks vägar och sa: 12Säg inte en konspiration
om allt som detta folk kallar en konspiration,
frukta inte heller för det som de fruktar,
räkna det inte som förskräckande.
13Härskarornas Herren (Jahve Sebaot) ska ni hålla helig,
och låt honom vara den ni vördar
och låt honom vara den ni fruktar.
14Han ska vara er helighet,
men en stötesten [som de snubblar på] och en klippa till anstöt
för både Israels hus
och en fälla och en snara för Jerusalems invånare.
15Många av dem ska snubbla
och falla och bryta (skada) sig
och bli snärjda och bli tagna (fångade).
16Kapsla in vittnesbördet,
försegla undervisningen bland mina lärjungar.
17Och jag ska vänta på Herren (Jahve),
som gömmer sitt ansikte från Jakobs hus,
och jag ska skåda efter honom. 18Se, jag och barnen som Herren (Jahve) har gett mig, ska vara som ett tecken och väcka förundran i Israel, från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som bor på berget Sion [tempelberget i Jerusalem].En framtida upprättelse – Messias (8:19-11:9)
19Och när de säger till dig: "Rådfråga andarna [demonerna] och familjeandarna [släktdemonerna], som piper och som muttrar, ska inte ett folk söka sin Gud (Elohim)? Ska de rådfråga de döda för de levandes räkning, 20till undervisning och till vittnesbörd?" Säkerligen ska de tala enligt detta ord, som inte har något ljus. 21Och de [som sökt i det ockulta istället för Gud] ska gå genom det [landet] hårt pressade och hungriga. Och det ska ske att när de blir hungriga ska de bli rasande och förbanna sin kung och sin Gud (Elohim) [; ; , , ]. Och vare sig de tittar uppåt [mot himlen] 22eller tittar ner mot jorden, ska de se ångest och mörker, ångestens dysterhet och drivas ut i tjockt mörker [; ]. 91För det ska inte förbli nattsvart mörker [i det land] där det nu råder ångest (tvång, begränsning) [inget dystert tungsinne ska vila över henne]. Förr i tiden (i den första tidsåldern) lät han Zevoluns land och Naftalis land vara ringaktat (förbannat; utan välsignelse), men efteråt [senare i kommande dagar] ska han ära (ge tyngd åt) området kring vägen vid [Galileiska] sjön, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen. [Dessa två israeliska områden i norr intogs av Assyrien tio år innan Jesaja skriver detta, se . Det var i detta område runt Kapernaum Jesus verkade, och som han uppfyllde denna profetia. Se ; .] 2Det folk som vandrar (lever) i mörker []
ser ett stort ljus.
Över dem som bor (vistas, sitter) i dödsskuggans land [där djupt mörker, förvirring och misär råder]
skiner ett ljus.
3Du har gjort folket (nationen – hebr. goj) stort (talrikt, mäktigt)
och du ger honom [folket] stor glädje.
De gläder sig inför ditt ansikte,
som man gläder sig under skördetiden,
som män fröjdar sig [dansande svänger runt och jublar – hebr. gil]
när de delar byte [efter en strid].
4För oket som tyngde ner dem,
tvärslån över deras skuldror och deras plågares (slavdrivares) stav [för bestraffning]
har du brutit ner
på samma sätt som på midjaniternas tid [då Gideon fick befria folket, se ].
5Varje soldats krigsskor som marscherat
och fått marken att vibrera,
och varje mantel som sölats med blod
ska brännas upp och förtäras av eld.
6För ett barn har fötts åt oss,
en son är oss given,
och herradömet (ansvaret att regera),
vilar (ska vila) på hans axlar (skuldra, rygg) [singular];
och hans namn [singular] är (ska vara): Under (mirakel),
Rådgivare (en som ger råd, vägleder, planerar och hjälper),
Gud den Mäktige (El Gibbor),
Evig Fader,
Fridsfurste. [I hebreiskan står ordet för namn i singular. Namnet som sedan följer består av åtta hebreiska ord (pele jaats el-gibbor avi-ad sar-shalom). Innebörden skulle kunna formuleras: Han som hjälper på ett underbart och mirakulöst sätt – vår mäktige Gud, Evige Fader och Fridsfurste. De sex sista orden bildar tre sammansatta par, medan de två första (under och rådgivare) antingen kan stå åtskilda eller också bilda en enhet. Slår man ihop betydelsen av under (som är ett substantiv i singular) och rådgivare (som i den hebreiska texten egentligen utgörs av ett verb) blir det: under-rådgivare eller extraordinär strateg! Delar man upp i två ord blir det totalt fem komponenter i namnet som i sin helhet består av åtta ord. Talet åtta står för en ny begynnelse och talet fem står för nåd! Det hebreiska ordet för furste (sar) kommer från verben för att strida och att regera som kung, dvs. "en stridande prins/furste". Sarah, den feminina formen av sar, kan översättas "en stridande prinsessa". Här kombineras ordet för stridande furste med shalom – frid, fred, helhet och fullkomlig harmoni på alla livets områden. Gud liknas även vid fler tillfällen som en stridsman, se . Benämningen El Gibbor återfinns bara här och i .]
7
Piktogrammet för Mem föreställer en våg och vatten. Den latinska bokstaven "m" är lik den första bokstaven från 2000 f.Kr.
och ha oändlig frid (fred, välgång, framgång, hälsa – hebr. shalom).
Han ska regera från Davids tron
och över hans rike.
Han ska befästa och stödja det genom rättvisa och rättfärdighet,
från nu och till evig tid.
Det är Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) intensiva kärlek (starka längtan, åtrå) [till sitt folk]
som ska göra detta. [I introduceras löftet om ett barn och här i fortsätter det temat. Det finns en språklig detalj i den hebreiska texten i denna vers som pekar på jungfrufödseln. I frasen "hans herradöme ska vara stort" (hebr. le-marbeh ha-misrah) används inte den öppna formen för bokstaven Mem (מ), istället är det den slutna formen (ם) som normalt sett används när bokstaven avslutar ett ord. Enligt rabbinerna så handlar denna vers om kung Hiskia. Eftersom han inte prisade Gud efter segern mot Sanheribs armé stängdes det öppna Mem till ett slutet. Den kungliga linjen stängdes till fram till den sanne Messias skulle komma. Intressant är att just denna passage är en tydlig referens till Jesus, lejonet från Juda stam.
Bokstaven Mem står för vatten och liv. Vår bokstav M har kvar den ursprungliga grafiska formen och avspeglar vattnets vågor. Rabbiner förknippar också bokstaven med moderlivet. Den hebreiska bokstaven ser ut som en mage och ett barn är i vatten innan det föds. En stängd bokstav Mem är då ett stängt moderliv. Något som rabbiner undervisar står för en jungfrufödsel. Det är också intressant att Jesu mor Marias hebreiska namn är Mirjam, ett ord som börjar och slutar med den hebreiska bokstaven Mem.] 8Herren (Adonaj) sände ett ord mot Jakob [de tio norra stammarna],
och det slår ner [som en blixt] i Israel,
9Och allt folket ska veta (vara intimt förtrogna med),
även Efraim och Samariens invånare,
som säger med stolthet och arrogans i hjärtat:
10"Tegelstenarna har ramlat ner
men vi ska bygga med huggen sten,
sykomorerna är nedhuggna
men vi ska plantera cedrar på deras plats (i deras ställe)."
11Därför har Herren (Jahve) placerat motståndarna från Retsin på en höjd (högt upp) mot honom
och sporrat hans fiender.
12Araméerna i öster och filistéerna i väster,
och de slukar Israel med vidöppen mun. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand. [Frasen "För allt detta är hans vrede inte bortvänd" återkommer tre ggr i detta kapitel, se , . Men även tidigare i och senare i .]
13Likväl vänder inte folket om till honom som slår dem,
inte heller söker de Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
14Därför hugger Herren (Jahve) bort huvud och svans,
palmkvistar och kaveldun från Israel på en (enda) dag.
15Åldringen och mannen av rang han är huvudet,
och profeten som lär ut lögner han är svansen,
16för de som leder folket för dem fel,
och de som leds av dem blir fördärvade.
17Därför har Herren (Adonaj) ingen glädje i deras unga män,
inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor,
för alla är ogudaktiga och gör det onda,
och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt). [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
18Ondskan brinner som en eld,
den slukar törnbuskarna och taggarna,
ja, den glöder djupt i skogen
och den väller upp i tjocka moln av rök.
19Genom vreden hos Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
brinner landet upp,
också folket är som bränsle för elden,
ingen man skonar sin bror.
20En hugger åt höger
och är (förblir) hungrig
och han äter den vänstra,
men är inte tillfredsställd (mätt),
var och en äter köttet från sin egen arm (avkomma).
21Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse,
och de tillsammans [vänder de sig] mot Juda. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand. 101Ve den som ristar in (hebr. chaqaq) orätt (ondska) [det som skadar och bryter ner, tomhet, avgudadyrkan]
som förordningar ("inristade bud" – hebr. chuqim),
och över skrivarna
som sätter synden på pränt,
2för att vända bort de behövande från [den rättvisa] domen
och ta bort rätten från de fattiga bland mitt folk [, ; ],
för att änkor ska bli tillspillogivna []
och för att de ska kunna göra de faderlösa (föräldralösa) till sitt byte [].
3Och vad ska ni göra på hemsökelsens dag [; ; ],
när ödeläggelsen kommer från fjärran?
Till vem ska ni fly för hjälp?
Och var ska ni lämna kvar er ära (rikedom)?
4De kan inget göra förutom att huka (böja) sig under de fångna
och falla under de döda (slagna).
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand. [Detta är femte och sista gången denna refräng återkommer, se ; , , .] 5Ve Assyrien [Ashur – Syrien personifierad], min vredes stav,
i vars hand min skummande vrede är som en stav.
6Jag sänder honom mot en ogudaktig nation [Juda har vänt sig bort från Gud – är gudlös, se ],
och mot folket (som är föremål för) min vrede [bokstavligt min vredes folk] ger jag honom ett uppdrag []
att tillspilloge och att ta byte
och att trampa ner dem som dy (gyttja) på gatan.
7Men detta är inte vad han menar (har för avsikter),
inte heller tänker ("väver" – planerar) hans hjärta så,
hans mål (hans hjärta står efter) att fördärva
och hugga bort nationer, inte några få [utan många].
8För han [deras kung] säger: "Är inte alla mina furstar kungar?
9Är inte Kalno [vid Tigrisfloden, se ] som Karkemish [vid Eufrats, tillsammans representerar de norra Syrien]?
Är inte Arpad som Chamat [representerar centrala Syrien]?
Är inte Samarien som Damaskus [representerar södra Syrien]? [Dessa tre par av städer/regioner representerar hela Syrien. Den första staden/regionen i varje par är den södra följt av den norra i varje del. Karkemish besegrades senare av den egyptiska kungen Necho, men återtogs av Nebukadnessar, se även . Chamat intogs av Assyrien 753 f.Kr. Damaskus nämns även i .] 10Som min hand har nått avgudarnas kungadömen,
vars inristade bilder övertrumfar dem av Jerusalem och Samarien.
11Skulle jag inte kunna göra
– som jag har gjort mot Samarien och hennes avgudar –
också mot Jerusalem och hennes avgudar?" 12Därför ska det ske att när Herren (Adonaj) har fullbordat hela sitt verk (arbete) på berget Sion [tempelberget i Jerusalem] och över Jerusalem, ska jag straffa frukten av kungens arroganta hjärta i Assyrien och härligheten av hans högfärdiga utseende. 13För han har sagt:
"Genom min hands styrka har jag gjort det,
och med min vishet, för jag har förstånd.
Jag har tagit bort folkets gränser
och har rövat deras skatter,
och har brutit ner invånarna som en mäktig.
14Min hand har hittat folkets rikedomar som ett fågelbo,
och som man samlar äggen som är övergivna,
har jag samlat hela jorden, och där var ingen som rörde en vinge,
eller som öppnade sin mun (näbb) eller kvittrade."
15Ska yxan förhäva sig (skryta) mot honom som svingar med den?
Ska sågen förhärliga sig själv över den som sågar med den?
Som om en stav skulle förflytta dem som lyfter upp den,
eller som om en gren lyfter upp honom som inte är trä.
16Därför ska Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot)
sända magerhet bland hans feta,
och under hans härlighet ska det tändas en låga
som en brinnande eld.
17Och Israels ljus ska vara som en eld
och hans Helige som en flamma,
och den ska brinna och sluka hans törne
och hans tistel på en dag.
18Och härligheten av hans skogar och hans bördiga fält
ska han sluka,
både själ och kropp,
och det ska vara som när en sjukling tynar bort.
19Och kvarlevan av träden i hans skog ska vara få,
så att en yngling kan skriva (uppteckna) dem. 20Och det ska ske på den dagen att Israels kvarleva
och de som har flytt av Jakobs hus,
aldrig mer ska lita på honom som slog dem [stormakten Syrien],
utan de ska lita på Herren (Jahve),
Israels Helige, i sanning.
21En kvarleva ska återvända, Jakobs kvarleva [],
till Gud den Mäktige (El Gibbor).
22För även om ditt folk Israel, är som havets sand [; ; ; ],
ska bara en kvarleva av dem återvända,
en förintelse är bestämd,
skyfall (översvämning) med rättfärdighet.
23För en helt fastställd utrotning ska Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot)
göra mitt på jorden.
24Därför säger Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot):
"Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem],
var inte rädd för Assyrien,
även om han slår dig med staven,
och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.
25För en liten tid och vreden ska vara fullbordad
och min vrede ska bli till deras fördärv."
26Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska uppvigla ett gissel mot honom,
som när Midjan slaktades vid Orevs klippa [då Gideons lilla armé besegrade midjaniterna med Herrens hjälp, se ],
och som hans stav var över havet,
så ska han lyfta upp den på Egyptiskt maner (sätt, vis). []
27Och det ska ske på den dagen att hans börda
ska lämna hans skuldror,
och hans ok ska lämna hans nacke,
och oket ska förstöras på grund av hans fetma.
[Israels nya styrka, på grund av Herrens välsignelse eller på grund av en Smord.] [Nu räknas 12 städer upp, längs en linje från norr till söder mot Jerusalem. Detta är inte ordningen som Sanherib följde när han kom mot Jerusalem 701 f.Kr.] 28Han har kommit över Ajat,
han har passerat genom Michmas,
han har lagt upp sina redskap (medhavd utrustning).
29De har gått över passet [vid Michmas, se ],
de har satt upp sitt bohag i Geva.
Rama fruktar (darrar).
Giva-Shaol har flytt. [] [Här används två olika stavningar för samma plats Geva/Giva. Ordet betyder kulle och är Sauls hemort, vilket betonas i benämningen Giva-Shaol. Den vanligaste formen är den feminina Giva, men här används först den maskulina formen Geva.] 30Ropa med en gäll röst, Gallims dotter!
Lyssna Lajish, du fattiga Anatot.
31Madmena flyr hit och dit (irrar omkring, är villrådiga),
Gevims invånare flyr till skydd.
32Denna dag ska han stanna vid Nov [levitisk stad, troligtvis strax nordost om Jerusalem på berget Scopus, se ],
skaka sin hand
mot berget Sion (tempelberget),
Jerusalems kulle. 33Se, Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot),
ska klippa grenarna med terror,
och de högresta ska bli nedböjda,
och de upphöjda ska bli nedlagda.
34Och han ska hugga ner det kraftigaste i skogen med järn,
och Libanon ska falla för en mäktig. 111Men en gren (ett skott) ska växa ut ur Isais [Davids fars] stam,
och ett skott ska skjuta upp (bära frukt) från hans rötter.
2Herrens Ande ska vila över honom.
En Ande av vishet och förstånd [att se Guds plan].
En Ande av råd och styrka [förmågan att utföra dessa planer].
En Ande av kunskap och gudsfruktan (respekt och vördnad inför Herren).
3Han ska ha sin glädje i att lyda (frukta, tillbe) Herren (Jahve).
Han ska inte döma efter ögonen (efter det yttre),
eller efter vad hans öron hör [baserat på hörsägen].
4Rättfärdigt ska han döma de svaga (hjälplösa),
och med rättvisa ge rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han ska slå jorden med sin muns stav,
och med sina läppars anda (sina ord) ska han döda de ogudaktiga.
5Rättfärdighet ska vara bältet kring hans midja,
och trofasthet bältet kring hans höfter. [I tusenårsriket då Jesus regerar som kung kommer skapelsen att upprättas.] 6En varg ska bo tillsammans med ett lamm,
en leopard ska vila tillsammans med killingar,
kalvar och unga lejon och gödboskap ska beta tillsammans,
och en liten pojke [yngre tonåren] ska valla dem.
7Kor och björnar ska beta sida vid sida,
deras ungar ska vila tillsammans,
och lejonet ska äta halm som oxen.
8Ett spädbarn ska leka ovanför en kobras hål,
och ett avvant barn sträcka ut sin hand ovanför en giftorms bo.
9Ingenstans på mitt heliga berg [Sion; tempelberget i Jerusalem, se ] ska man skada (göra något ont; bryta ner, förstöra) eller förgöra (skövla),
för jorden ska vara full av Herrens (Jahves) kunskap, liksom vattnen övertäcker havet (döljer havets djup).
[Citeras av Habackuk i .]Israel ska byggas upp på nytt (11:10-12:6)
10Det ska ske att Isais [Davids fars] gren ska stå som ett baner (en signalflagga, ett tydligt tecken) för folken. Hednafolken ska söka honom för kunskap. Hans närvaro (boning) [på jorden] ska vara majestätisk (härlig, ha en tyngd och dignitet, vara mättad av fullständig gudsnärvaro). 11På den dagen (i den tiden) ska Herren en andra gång räcka ut sin hand för att återta (återställa) resten av sitt folk, de som räddats från Assyrien, Egypten, Patros [södra Egypten], Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], Elam, Sinear [Babylon], Hamat och kustländerna [länderna runt Medelhavet]. 12Han ska höja ett baner (en signalflagga, ge ett tydligt tecken) för hednafolken
och samla Israels fördrivna;
han ska samla Judas kringspridda,
från jordens alla hörn.
13Då ska Efraims avundsjuka (hat) försvinna
och Judas fiender ska bli utrotade.
Efraim ska inte vara avundsjuk på Juda,
och Juda ska inte plåga Efraim. 14De ska flyga ner över Filistéens skuldror i väst, tillsammans ska de grusa österns söner, de ska räcka ut sin hand över Edom och Moab och Ammons söner ska lyda dem. 15Herren (Jahve) ska torka upp viken till Egyptens hav och skaka sin hand över floden med sin glödheta vind, han ska slå den (så att den splittras) i sju strömmar så att människor kan vandra över torrskodda. 16Där ska bli en huvudväg (upphöjd väg) [utan hinder]
för den kvarleva av hans folk som har blivit räddad från Assyrien,
som det var för Israel
när de drog upp, ut ur Egyptens land.
[Ett nytt och större uttåg (exodus) ska ske!] [Nu kommer två korta lovsånger över frälsningen. Många uttryck är hämtade från Mose och Mirjams lovsång efter uttåget från Egypten, som nyss nämnts i .] 121På den dagen (på den tiden) ska du säga: "Jag tackar (prisar med öppna händer, hyllar och erkänner) dig Herre (Jahve),
för även om du var vred på mig,
har din vrede upphört (vänts bort),
och du tröstar (har medlidande med) mig.
2Se, Gud (El) är min frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua),
jag förtröstar [på honom] (är trygg/frimodig) och fruktar inte,
för Herren Herren (Jah Jahve) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
ja, han har blivit min frälsning. [Mose lovar Herren med samma ord i och frasen används även i . I hebreiskan upprepas ordet för Herren: kortformen Jah, följt av gudsnamnet Jahve (JHVH), något som betonar Guds oföränderlighet.] 3Jublande (med fröjd) ska ni ösa vatten,
ur frälsningens källor." [Det finns olika ord för källa på hebreiska. Här beskriver mayan ett friskt källflöde av vatten från en klippa som har en tillförlitlig tillförsel av vatten oavsett årstid. Jesus citerar denna vers när han talar om den helige Ande under lövhyddohögtidens sista dag – dagen då man hämtade vatten från Siloamdammen i Jerusalem, se , . Ordet för jublande återfinns även i , följt av rop för brudgum och rop för brud, och handlar alltså även om bröllopsglädje!] 4På den dagen (i den tiden) ska ni säga: "Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve),
åkalla hans namn [i tacksägelse och tillbedjan].
Gör hans gärningar kända bland folken,
förkunna (påminn dem) [så att de kommer ihåg] att hans namn är upphöjt.
5Lovsjung (slå an strängar; spela till) Herren (Jahve), för han har gjort storslagna (majestätiska, upphöjda) ting,
låt detta bli känt över hela jorden.
6Ropa av fröjd och jubla, ni Sions [kvinnliga] invånare
[anspelar på Mirjam och kvinnornas sång och dans, se ],
för Israels Helige är stor bland (nära intill) er." Guds dom över nationerna (kap 13-27)
Här börjar den andra stora sektionen i Jesajas bok med profetord mot nationerna. Kapitel 13-27 har en sjudelad symmetri. De inledande orden mot Babylon (kap 13-14) får sitt eko i den sista delen om fallet för Judas fiende (kap 24-27). Där centralt Babylons fall beskrivs i kap 21.
A Babylons fall och Judas upprättelse (kap 13-14)
B Judas granne – Moab (kap 15-16)
C Egypten och Etiopien (kap 17-20)
D Centrum – Babylons fall (kap 21)
C´ Jerusalem och Egypten (kap 22)
B´ Judas granne Tyros (kap 23)
A´ Staden (Babylons) fall och Judas upprättelse (kap 24-27)
Babylon (13:1-14:27) 131Budskap (profetord, denna börda) över Babylon, som uppenbarades för Jesaja, Amots son. [Det hebreiska ordet massa är en vanlig term inom profetisk litteratur som introducerar ett budskap från Gud, se ; ; . Ordet härstammar från ett verb med betydelsen "att bära" vilket gör att det finns en antydan i ordets betydelse att det är budskap som också är krävande och i viss mån betungande. Det återkommer 15 ggr i Jesaja. Exakt hur Jesaja "ser" detta budskap sägs inte, det kan ha varit en syn, dröm eller insikt utifrån någon händelse. Den börjar med upptakten på ett stort krig:]
2Res upp ett tecken (flagga, signal) på det trädlösa (bara) berget [ge en signal till strid],
lyft upp rösten till dem [mederna; att samla en armé],
vifta er hand [välkomnande]
att komma in i furstarnas portar [stadens mäktiga huvudportar].
[Furstarna kan syfta på tyranniska ledare, se .]
3Jag har befallt mina helgade (avskilda),
jag har kallat mina mäktiga för min vrede [för att verkställa den],
även mina stolt jublande.
4Lyssna! Muller på bergen som av ett stort folk!
Lyssna! Tumultet från ländernas kungariken som kommer samman!
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) mönstrar krigets ledare.
5De kommer från fjärran länder,
från himlarnas ände,
Herren (Jahve) och hans vredes vapen,
för att fördärva hela jorden. 6Jämra er (yla, vråla, ropa), för Herrens (Jahves) dag är nära (på plats) [för att döma Babylon, se ; ],
som fördärv från den Allsmäktige (Shaddaj) ska den komma.
7Därför ska alla händer bli kraftlösa
och varje mans hjärta ska smälta.
[Babylon intogs på natten under Belshassars fest, se .]
8De ska bli förskräckta (livrädda),
kval och smärta ska gripa dem,
de ska ha smärtor som en födande kvinna,
de ska se med bestörtning på varandra,
deras ansikten är som eldsflammor. [Ordagrant: "ansikten som en eldsflamma deras ansikten". Den fladdrande eldslågan kan beskriva hur de är skräckslagna, blodet rusar och ena stunden är de alldeles röda, sedan likbleka.] 9Se, Herrens (Jahves) dag kommer,
grym och full av vrede och brinnande ilska,
för att göra jorden till en ödeplats
och utrota syndarna från den.
10För himlarnas stjärnor och deras konstellationer [galaxer]
ska inte ge sitt ljus,
solen ska förmörkas där den går fram,
och månen ska inte ge sitt sken. []
11Och jag ska besöka världen för dess ondska
och illgärningsmännen för deras överträdelser,
och jag ska låta de stoltas arrogans upphöra,
och jag ska lägga ner (göra låg; ödmjuka) tyrannernas högfärd.
12Jag ska göra en man sällsyntare än fint guld,
människor [sällsyntare] än rent guld från Ofir.
13Därför ska jag låta himlarna darra
och jorden ska bli rubbad (skakad) från sin plats [jorden ska ändra position i rymden]
för raseriet från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
och på dagen för hans brinnande vrede (ordagrant: brinnande näsa). 14Och det ska ske att som den jagade gasellen,
och som får som ingen samlar,
ska de vända sig varje man till sitt eget folk,
och ska fly varje man till sitt eget land.
15Alla som hittas ska bli genomborrade,
alla som fångas ska falla för svärdet.
16Deras spädbarn ska krossas i bitar inför deras ögon,
deras hus ska ödeläggas och deras hustrur våldtas. 17Se, jag ska uppegga mederna mot dem,
vilka inte ska ha anseende till silver
och inte ha någon njutning i guld.
[Denna profetia får en första uppfyllelse 539 f.Kr. då meden Kyros intar Babylon.]
18Deras bågar ska slå de unga männen i bitar,
och de ska inte ha någon medömkan med livmoderns frukt,
deras ögon ska inte skona barnen.
19Och Babel, kungarikenas ära,
skönheten av kaldéernas stolthet,
ska bli som när Gud (Elohim) omstörtade
Sodom och Gomorra [].
20Det ska aldrig bebos,
ingen ska bo där från generation till generation,
inte heller ska araberna slå upp sina tält där,
inte heller ska herdarna ha sina fållor där.
21Men vilda djur (hebr. tsi; ökendjur, kanske vildkatter) ska ligga där,
och deras hus ska fyllas av ylande djur (hebr. oach; används bara här, kan syfta på vargar, vildhundar, osv),
och strutsar ska vistas där
och onda andar (håriga bockar, satyrer, skogsdemoner – hebr. sair) ska dansa där.
22Och schakaler (vargar) ska yla (ropa) i deras fästningar,
och vildhundar i deras vackra palats,
hennes tid kommer snart
och hennes dagar ska inte förlängas. 141Herren ska ha nåd (evigt förbarmande, oändlig barmhärtighet) med Jakob, och ska välja Israel och ska sätta (placera, bosätta) dem i deras eget land och främlingen tillsammans med dem, och de ska klamra sig fast över (vid) Jakobs hus. 2Och folket ska ta dem och föra dem till deras plats, och Israels hus ska besitta dem i landet som är avsett för Herrens (Jahves) tjänare och för tjänarna och tjänarinnorna, och de ska ta dem fångna, vars fångar de varit, och de ska råda över sina förtryckare. 3Och det ska ske på den dagen att Herren ska ge dig ro från dina tyranner, och från dina bekymmer, och från det hårda arbetet där du tvingades slavarbeta, 4då ska du ta upp detta talesätt (ordspråk, liknelse; visa – hebr. mashal) mot kungen i Babel och säga: "Vilket slut förtryckaren har fått!
Slut på tortyren (slavdriveriet; den hårda beskattningen)! [Ordet översatt tortyren (hebr. madheva) används bara här och betydelsen är inte helt känd. Det kan härröra från rahav som har med stor förtryckande makt att göra. En annan tolkning är att det kommer från ordet för guld (hebr. zahav) och då antingen syftar på staven i , eller att det har att göra med beskattning med guldmynt. Den sistnämnda tolkningen gör Septuaginta som översätter med grekiska ordet epispoudastes, en tillsyningsman som ser till att staten får sin andel av skörd, skatt osv.] 5Herren (Jahve) har brutit itu de ondas (ogudaktigas) stav
och tyrannernas spira [brutala styre],
6som slog folket i vrede
med oupphörliga slag,
som styrde nationerna i vrede
med förföljelse utan att hålla tillbaka.
7Hela jorden är i vila och är tyst,
de börjar sjunga (brister ut i sång).
8Ja cypresserna jublar med dig och Libanons cedrar:
'Nu när du ligger där [kungen av Babylon], kommer ingen upp för att fälla oss.'
[Libanon var känt för sina cederträd, nu vänds ordspråket, se .] 9Sheol (underjorden, de dödas plats) därnere väcks upp (kommer i rörelse) för dig,
för att möta dig när du kommer,
det väcker upp skuggorna (de avlidna – hebr. refaim) – alla bockarna [jordens ledare],
låter alla ländernas kungar stå upp från sina troner.
10Alla svarar
och säger till dig:
'Har du också blivit svag som vi?
Har du blivit lik oss?'
11Din prakt är nedförd till Sheol (underjorden, de dödas plats),
och larmet från dina psaltare,
maskarna är utströdda under dig [som en bädd],
och larverna täcker dig. 12Hur har du fallit från himlarna,
Lucifer (ljusbäraren, den skinande, morgonstjärnan) morgonens son!
Hur har du huggits ner till marken,
du som trycker ner (gör kraftlösa, kastar lott om) folken! 13Och du säger i ditt hjärta:
'Jag ska stiga upp
till himlarna, över (ovanför) Guds (Els) stjärnor
ska jag upphöja min tron,
och jag ska sitta på mötesberget (berget Sion, tempelberget i Jerusalem)
längst upp i norr.
14Jag ska stiga upp
över molnens höjder.
Jag ska bli lik den Högste.'
15Likväl ska du dras ner till Sheol (underjorden, de dödas plats),
till den djupaste platsen i avgrunden (i botten på brunnen). [] 16De som såg dig, som tittade noga (på nära håll),
stirrar noggrant på dig (det går upp för dem):
'Är detta den man som fick jorden att darra,
som skakade kungariken,
17som gjorde världen till en vildmark
och fördärvade dess städer,
som inte öppnade fångarnas hus?' 18Alla folkens kungar, allesammans, ligger (vilar) i härlighet [är begravda med pompa och ståt],
var och en i sitt eget hus [familjegrav].
19Men du är kastad bort från din grav,
som ett avskytt sidoskott i de dödas kläder,
som är genomborrad med svärd,
som går ner till avgrundens sten,
som ett kadaver trampat under foten.
20Du ska inte samlas med dem i graven
eftersom du har fördärvat deras land,
du har slaktat deras folk.
Ogärningsmännens avkomma
ska aldrig nämnas vid namn igen.
21Förbered slakt av hans barn
för deras fäders synd,
då de inte stod upp och intog landet
och fyllde jordens ansikte (yta) med städer. 22Jag ska resa mig mot dem
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
och hugga av namn och kvarleva från Babel,
och rotskott och efterkommande,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
23Jag ska göra det till en besittning för bitterhet
och vattendammar,
jag ska sopa det med fördärvets kvast,"
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). 24Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har svurit (avlagt en ed) och sagt: "Sannerligen, som jag har tänkt ut, så ska det bli,
och så som jag har avsett så ska det stå.
25Jag ska bryta (krossa) Assyrien i min hand,
och på mitt berg trampa honom under foten.
Sedan ska hans ok lämna dem,
och hans börda försvinna från deras skuldror.
26Detta är syftet som jag har avsett över hela jorden,
och detta är handen som är utsträckt över alla folkslag.
27För Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har beslutat,
och vem kan annullera det?
Och hans hand är utsträckt,
och vem kan få den att dra sig tillbaka?" 28Det år då kung Achaz dog [omkring 715 f.Kr.] kom detta budskap (profetord, denna börda): 29Gläd er inte Filistéen, ingen av er,
för att staven som slog dig är bruten,
för från ormens rot ska det komma en basilisk,
och dess frukt ska vara en flygande orm.
30Den fattiges förstfödde ska äta
och den behövande ska ligga ner i trygghet,
och jag ska döda din rot med hungersnöd
och din kvarleva med slakt.
31Yla (vråla, tjut), du port,
ropa (skrik i ångest) du stad,
smält bort Filistéen,
allesammans,
för det kommer en rök från norr
och det finns ingen eftersläntrare i hans led. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.] 32Vad ska man då svara
landets budbärare?
Att Herren (Jahve) har grundat Sion (tempelberget i Jerusalem),
och i henne ska alla folkets plågade ta sin tillflykt. Guds budskap till Moab
[Moab var Israels och Judas grannland öster om Jordanfloden. Många av de nordliga moabitiska städerna i detta kapitel tillhörde en gång i tiden Israel. Bland dem är Cheshbon och Eleale som nämns i , se . När Israel och Juda var starka hade de kontroll över detta område, men under Jesajas dagar stod Moab och andra länder i området under attack från Assyrien. I räknas de stora städerna upp från söder och sedan norrut.] 151Budskap om (profetord, börda över) Moab.
På en natt ödeläggs Ar [stad söder om floden Aronon, på östra sidan av Döda havet] i Moab,
lagd i ruiner,
på en natt ödeläggs Kir [nuvarande staden Karak, också söder om Aronon] i Moab,
lagd i ruiner.
2Han har gått upp till templet [eller en stad som kallades Bait] och till Divon,
till de höga platserna för att gråta över [berget] Nebo [där avgud Kemosh tillbads, se även ]
och över Medeva [stad öster om Jordanfloden, se ; , ].
Moab [hela landet] skriker (i sorg, smärta och chock);
varje huvud är skalligt, varje skägg är avrakat [som tecken på sorg].
3På deras gator är man klädd i säcktyg,
på hustaken och på torgen,
alla klagar, gråter ymnigt.
4Cheshbon [öster om Jordan, ; ; ]
och Elale [väster om Jordan, 3 km från Cheshbon, ; ; ] ropar ut,
deras röster hörs ända till Jahats [Levitisk stad öster om Jordan, se ; ; ].
Därför skriker Moabs stridsmän högt,
hans själ är matt (svag, förbleknar) i honom. 5Mitt hjärta ropar för Moab,
hennes flyktingar sträcker sig till Tsoar, som en treårig kviga,
som Lochit stiger upp, går de upp med gråt, på
Choronaims väg häver de upp ett undergångens skri.
6Ty Nimrims vatten ska bli ödelagda,
för gräset torkar bort
och betesmarkerna ger ingen gröda,
där finns ingenting som är grönt (ingenting som grönskar).
["Nimrid" betyder "klart", syftar troligtvis på en bäck som rinner ner till Döda havet från Moab, se även ]
7Därför ska överflödet [krigsbytet] de har fått och som de har samlat in,
över Pilträdsbäcken [kan syfta på Aravadalen, som går från Döda havet ned till Eilat] ska det bäras bort.
8Klagoropet har gått runt Moabs gränser;
dess ylande har nått Eglaim []
och dess ylande har nått till Beer Elim [bortom Moabs östra gräns, se ].
9Dimons vatten är fulla av blod,
jag ska låta än mer komma över Dimon [område nordväst om Damaskus],
ett lejon som har flytt från Moab
ska komma över honom och över kvarlevan av landet. 161Skicka lamm till landets härskare från Sela (den branta klippan)
från öknen till Sions döttrars berg.
2För det ska ske att som flaxande fåglar,
som ett förskingrat bo (fågelnäste),
så ska Moabs döttrar bli
vid Arnons vadställen. 3Ge råd,
verkställ dom,
gör din skugga som natten [som ett skydd] –
mitt på ljusa dagen [som skydd mot den gassande solen],
göm undan de utstötta,
förråd inte flyktingen.
4Låt mina utstötta bo hos dig,
som hos Moab var du ett skydd för honom från fördärvarens ansikte.
För utpressningen ska ta slut,
fördärvet upphöra,
de som trampade ner är förtärda, ut ur landet.
5Genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är en tron upprättad,
och en (person) ska sitta på den i sanning (stabilt; tryggt – hebr. emet), i Davids tält,
en som dömer och söker rätt
och är redo till rättfärdighet. [Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.] 6Vi har hört om Moabs stolthet,
han är mycket stolt,
även om hans högfärd och hans högmod
och hans arrogans, hans grundlösa skryt.
7Därför ska Moab jämra sig för Moab,
alla ska jämra sig, för Qir-Cheres [förknippas ofta med Moabs antika huvudstad; betyder "mur av lerskärvor"] russinkakor ska ni sörja,
hårt drabbade.
8Cheshbons fält förtvinar
och Shivmas vin också,
vars utvalda plantor
övervanns (trampades till marken, fördärvades) av folkens herrar,
de nådde ända till Jaazer,
de slingrade sig till vildmarken,
hennes grenar spreds utomlands,
de passerade över havet.
9Därför ska jag gråta med dem
som gråter i Jaazer över Shivmas vin.
Jag ska vattna dig med mina tårar Cheshbon och Elaleh,
för över din sommarfrukt och över din skörd har stridens larm fallit.
10Glädje och fröjd har tagits bort från dina fruktbärande fält,
och i din vingård finns ingen sång,
inte heller ska där vara några rop,
inga trampare som trampar vinet i presskaren.
Jag har tystat vinskördens rop.
11Därför jämrar sig mitt inre (tarmarna, magen) som en kinnor-harpa för Moab,
och mitt inre [hjärtats strängar vibrerar] för Qir-Cheres [i Moab].
12Och det ska ske när man ser hur Moab har tröttat ut sig själv
på de höga platserna, att han ska komma till sin helgedom och be,
men han ska inte segra. 13Detta är orden som Herren (Jahve) talade angående Moab i gångna tider. 14Men nu har Herren (Jahve) talat och säger: "Inom tre år, som åren [noggrant] räknas av en inhyrd arbetare, ska Moabs härlighet bli föraktad för hans stora folkmassor, och kvarlevan ska vara mycket liten och utan styrka."Profetord mot Damaskus
171Budskap om (profetord, börda över) Damaskus.
Se, Damaskus ska upphöra (är inte längre; ordagrant "är bortvänd från") att vara en stad
och ska bli en ruinhög.
2Övergivna är Aroers [betyder "ruinernas"] städer,
de ska vara för hjordarna, som ska ligga ner och ingen ska oroa dem. [Staden Aroer ligger i landet Moab vid Arnons floddal i nuvarande Jordanien öster om Döda havet, se . Eftersom det står städer i plural, och frasen ordagrant är (hebr. azavot air aroer) "övergivna städerna ruiner", kan hela uttrycket vara poetiskt för att hela Damaskus med omnejd är ruiner och övergivet. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter: "övergiven för evigt".] 3Fästningarna ska försvinna från Efraim
och kungadömet från Damaskus,
och kvarlevan av Aram ska bli som Israels söners härlighet,
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). 4Och det ska ske den dagen att Jakobs härlighet ska bli tunn (gå upp i rök, försvinna som en dimma)
och hans kötts fetma ska tyna bort (han ska bli mager).
5Och det ska bli som när skördemannen samlar den stående säden
och repar axen med sin arm,
ja, de ska vara som när man plockar upp axen
i Refaims dal [bördig dal sydväst om Jerusalem på väg mot Betlehem].
6Men där ska bli kvar att plocka,
som när man slår ner från ett olivträd,
två eller tre oliver i toppen på den översta grenen,
fyra eller fem grenar på det fruktsamma trädet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim). 7På den dagen ska en människa betrakta sin Skapare [istället för sina fästningar, se ; ],
och hans ögon ska se på Israels Helige.
8Och han ska inte betrakta altarna [i Dan och Betel, se ],
hans (egna) händers arbete,
inte heller ska han se till vilka fingrar som har gjort det,
varken aseran [påle för avgudadyrkan] eller solstoden. 9På den dagen ska hans starka städer vara som kalhyggen och fällda trädkronor [de städer som amoréerna och hivéerna övergav] framför Israels söner [när de intog landet under Josuas tid]. Allt ska vara (bli) ödelagt. [Hebreiskan är inte helt lätt här, horesh veamir, har att göra med skog och bergstoppar eller skogen på dem, den grekiska översättningen skriver "amoréerna och hivéerna".] 10För du har glömt bort din frälsnings Gud (Elohim) och du har inte varit uppmärksam på dina starka fästens klippa, därför planterade du behagliga växter och satte främmande (exotiska) skott ibland dem. 11Den dag du planterade lät du det spira (alternativ översättning: inhägnade du det) och på morgonen gjorde du fröna blommande, (men skörden blev) en hög av grenar på sorgens dag och oläklig smärta. 12Ve! Många folks uppror som ryter som det rytande havet, och rusningen av länder som rusar som de mäktiga vattnen rusar. 13Länderna ska rusa som många vatten rusar, men han ska tillrättavisa dem och de ska fly långt bort och ska bli jagade som bergens agnar i vinden, och som något som rullar fram (virvlar runt) i stormen. [Bilden som målas upp här är när man tröskar sin säd med hjälp av uppvindarna på en hög kulle, där vinden för bort de lätta agnarna medan de tunga kornen faller ner på marken igen. Hebr. galgal är något som virvlar fram, som torra löv, tistlar, osv.] 14Vid aftontiden råder skräck (terror) men före morgonen finns den inte. Detta är deras del som fördärvade oss och deras lott som bestal oss.Profetord mot Kush i söder
181Du land med surrande vingar,
som ligger bortom (på andra sidan) Kushs floder [söder om nuvarande Etiopien och Sudan],
2som sänder ambassadörer över havet,
även papyrusbåtar på vattnen.
Gå ni snabbfotade budbärare
till ett land som är högrest och med blank hud,
till ett fruktansvärt folk (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet) från begynnelsen till idag,
ett land som är kraftigt och trampar ner, vars land delas av floderna. 3Alla ni världens invånare
och ni som bor på jorden,
när ett baner lyfts upp på bergen,
se, lägg märke till det,
och när ni hör shofaren ljuda,
lyssna (hör upp)!
4För detta har Herren (Jahve) talat till mig:
"Jag ska vara stilla och jag ska blicka ut på min boningsplats,
som dallrande hetta i solskenet,
som ett moln av dagg i skördens hetta."
5Innan skörden, när blomningen är över
och knopparna har blivit mogna druvor,
ska han skära av kvistarna med beskärningskrokar
och skott som skjuter upp ska han ta bort som avhuggna grenar.
6De ska lämnas tillsammans till bergens rovlystna fåglar
och till rovdjuren på marken.
De rovlystna fåglarna ska tillbringa sommaren på dem
och markens vilddjur ska tillbringa vintern på dem.
7På den tiden ska en hyllningsgärd bäras fram till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
från ett folk som är högrest och med blank hud,
och från ett folk fruktansvärt från begynnelsen till idag (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet),
ett land som är kraftigt och trampar ner,
vars land delas av floderna,
till platsen för Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, berget Sion (tempelplatsen i Jerusalem).En profetia över Egypten
191Budskap om (profetord, börda över) Egypten.
Se, Herren (Jahve) rider på ett snabbt moln
och kommer till Egypten
och Egyptens avgudar ska förflyttas i hans närvaro,
och Egyptens hjärta ska smälta inombords.
2Och jag ska sporra Egypten mot Egypten,
och de ska strida varje man mot sin bror,
och varje man mot hans granne,
stad mot stad,
och kungarike mot kungarike.
3Och Egyptens ande ska göras tom (de tappar sitt mod)
och jag ska omintetgöra deras rådslut,
och de ska söka hos avgudarna,
och de som viskar och andarna (demonerna) och familjeandarna (släktdemonerna).
4Och jag ska överlämna Egypten
till en grym herre,
och en våldsam kung ska regera över dem,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot).
5Och vattnet ska sina i havet
och floderna ska torka ut.
6Och floderna ska bli stinkande,
Egyptens (hebr. – singular) strömmar ska bli små och torka upp,
rören och vassen ska vissna, 7våtmarkerna längs Nilen,
vid Nilens flodbankar.
Och allt som är sått vid Nilen,
ska bli torrt,
drivas bort och inte vara (finnas, existera) mer.
8Fiskarna ska klaga,
och alla som kastar ut metspön i Nilen ska sörja,
och de som sprider ut näten över vattnet
ska försmäkta.
9Därtill ska de som arbetar med kammat lin
och de som väver bomull komma på skam.
10Hennes grundvalar ska krossas,
alla som gör dammar ska bli bedrövade i själen.
11Tsoans furstar är fullkomliga dårar,
faraos visaste rådgivare är oförnuftiga rådgivare.
Hur kan ni säga till farao:
"Jag är den vises son, son till en forntida kung?"
12Var är de nu, de visa männen?
Låt dem berätta för dig nu, och låt dem veta
vad Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
har för avsikt angående Egypten.
13Tsoans furstar har blivit dårar,
Nofs furstar är bedragna,
de har fått Egypten att gå vilse,
som är hennes stammars hörnsten.
14Herren (Jahve) har blandat henne med
en ande av förvirring (yrsel),
och de har fått Egypten att ragla (vackla) i varje göromål,
som en drucken raglar (vacklar) i sina spyor.
15Inte heller ska det finnas något arbete att göra för Egypten
som huvud eller svans, palmkvist eller kaveldun.
16På den dagen ska Egypten likna en kvinna och ska darra och frukta på grund av skakningarna från Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hand, som han skakar över dem. 17Och Juda land ska bli en skräck för Egypten, så snart någon nämner om det för dem ska de bli rädda, på grund av Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) avsikter, som han har avsett mot dem. 18På den dagen ska det finnas 5 städer i Egyptens land som talar Kanaans språk och avlägger ed till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). Ödeläggelsens stad (hebr. ir ha-heres) ska sägas till en. [Syftar på staden On, på grekiska Heliopolis ("solstaden"), ca 8 km nordost om Kairo.] 19På den dagen ska det finnas ett altare till Herren (Jahve) mitt i Egyptens land och en pelare på dess gräns till Herren (Jahve). 20Och det ska vara ett tecken och ett vittnesbörd till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) i Egyptens land, för de ska ropa till Herren (Jahve) på grund av sina förtryckare, och han ska sända dem en frälsare och en försvarare som ska befria dem. 21Och Herren (Jahve) ska göra sig själv känd för Egypten, och egyptierna ska känna (vara intimt förtrogna med) Herren (Jahve) den dagen. De ska tillbe med djuroffer och matoffer och ska ge löften till Herren (Jahve) och infria dem. 22Och Herren (Jahve) ska slå Egypten, slå och hela (bota) och de ska återvända till Herren (Jahve), och de ska bönfalla honom och han ska hela (bota) dem. 23På den dagen ska det vara en huvudväg från Egypten till Assyrien, och assyrierna ska komma till Egypten och egyptierna till Assyrien och egyptierna ska tillbe med assyrierna. 24På den dagen ska Israel vara den tredje med Egypten och med Assyrien, en välsignelse mitt på jorden, 25eftersom Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har välsignat honom och sagt: "Välsignat är mitt folk Egypten, och verket av min hand Assyrien, och min arvedel Israel."
201Det år då Tartan kom till Ashdod, när Assyriens kung Sargon skickade honom (dit) och han stred mot Ashdod och intog det, 2på den tiden talade Herren (Jahve) genom Jesaja, Amots son, och sa: "Gå och ta av säcktyget från dina höfter och ta av skorna från dina fötter." Han gjorde så och vandrade runt naken och barfota. 3Herren (Jahve) sa: "Så som min tjänare Jesaja har vandrat naken och barfota för att under tre år vara ett tecken och en varning över Egypten och Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], 4så ska Assyriens kung leda iväg Egyptens fångar och de landsflyktiga från Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], unga och gamla, nakna och barfota och med oskylda rumpor, till en skam för Egypten. 5De ska bli förskräckta och fyllda med skam eftersom de satte sitt hopp till Kush och skröt om Egypten." 6Kustländernas invånare ska på den dagen säga: "Se, sådan är vår förväntan, dit flydde vi för att få hjälp och bli befriade av kungen i Assyrien. Hur ska vi nu kunna komma undan?"Babylons fall
211Budskap om (profetord, börda över) öknen vid havet [troligtvis Babylon och området kring Eufrat floden].
Som en virvelvind i söder [hebr. negev] sveper fram,
kommer det från öknen,
från ett fruktat (fruktansvärt) land [mederna].
2En hemsk syn berättas för mig:
"Den förrädiska köpmannen handlar förrädiskt,
och tillspillogivaren tillspilloger.
Gå upp Elam!
Belägra, du Medien!
Allt dess suckande har jag gjort slut på (tystat)."
3Därför är mina länder fyllda med krampryckningar,
krystvärkar har tagit greppet om mig,
som krystvärkarna hos en kvinna i födslovånda.
Jag är böjd (ligger i fosterställning) så att jag inte kan höra,
jag är förskräckt så att jag inte kan se.
4Mitt hjärta är förvillat,
skräck har överväldigat mig,
skymningsljuset som jag längtade efter
har vänt sig (är inte längre något behagligt, har bytt betydelse) och fått mig att darra (av skräck).
5De förbereder bordet,
de tänder lamporna,
de äter, de dricker.
"Stå upp furstar,
smörj sköldarna (gör er redo till strid)!" 6För så har Herren (Adonaj) sagt till mig:
"Gå, sätt ut väktare,
låt honom berätta vad han ser.
7Och när han ser en armé,
ryttare i par,
en armé av åsnor,
en armé av kameler,
ska han ge akt noggrant,
med stor uppmärksamhet."
8Och han ska ropa (ryta) som ett lejon:
"Över (högst upp i) vakttornet,
Herre (Adonaj)
står jag oavbrutet hela dagen,
och jag sitter på min vaktpost hela natten.
9Och se, där kommer en armé med män,
ryttare i par.
Och han talade och sa: Fallet, fallet är Babel,
och alla hennes skurna avgudar är slagna till marken." 10Du min tröskning och sållning av mitt mjöl,
det som jag har hört från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim),
har jag berättat för dig.Edom
11Budskap om (profetord, börda över) Duma [betyder "tystnad" och refererar till Edom].
Man kallar på mig från Sheir:
"Väktare hur är det med natten?
Väktare hur är det med natten?"
12Väktaren svarar:
"Morgonen kommer, men även natten,
om ni ska fråga, fråga, återvänd, kom."
Arabien
13Budskap om (profetord, börda över) Arabien.
I Arabiens busksnår ska ni vara inhysta,
ni dedaniternas karavaner.
14Ge vatten till honom som är törstig.
Ni invånarna i Temas land
möter flyktingen (främlingen) med sitt bröd.
15För de flyr från svärdet,
från det dragna svärdet
och från den spända bågen
och från det fruktansvärda kriget.
16För så har Herren (Adonaj) sagt till mig: "Inom ett år, så som en inhyrd [noggrant] räknar år, ska Kedars härlighet [område i norra Arabien] falla, 17och återstoden av antalet bågskyttar, de mäktiga männen av Kedars söner, ska förminskas, för Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) har talat."Jerusalem och Egypten
221Budskap om (profetord, börda över) Synernas dal [Jerusalem – platsen för uppenbarelse och visioner]. [Frasen "Synernas dal" syftar på Jerusalem, se , . Det kan syfta på Hinnomdalen (i NT Gehenna) som var den plats där man utförde barnoffer och ockulta ritualer, se . Jesaja fördömer folket som sökte andlighet i andra gudar, uttrycket är då ironiskt för "falska synernas dal". Det kan också vara en antydan om att det var här i Jerusalem, där Guds tempel stod, de egentligen skulle se Herren.] Vad plågar dig nu,
eftersom alla har gått upp på hustaken [för att offra till avgudar, se ; ],
2du som är full av uppror,
en tumultartad stad, en glädjens plats?
Dina slagna är inte slagna med svärd,
inte döda i krig.
3Alla dina härskare har flytt tillsammans,
utan båge är de bundna (fångade),
alla som blev funna av dem binds ihop tillsammans,
de har flytt långt bort.
[Detta får en uppfyllelse 701 f.Kr. under den assyriske kungen Sanheribs fälttåg mot Jerusalem, se . Har även sin uppfyllelse 586 f.Kr. .]
4Därför säger jag: Titta (se) bort ifrån mig,
jag ska gråta bittert [],
gör inga ansträngningar att trösta mig,
på grund av fördärvet av dottern mitt folk." 5Det är en dag av kaos (förvirring)
och av trampande och av bestörtning från Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot) [; ]
i Synernas dal [Jerusalem] bryts muren ner (stödet tas bort – allt undermineras),
och ett rop [om hjälp hörs] upp mot berget [tempelberget].
6Och Elam bar kogret,
med en armé människor, ryttare,
och Kir blottlägger skölden.
7Och det hände när dina utvalda dalar var fyllda med vagnar
och ryttarna ställde sig själva i slagordning i porten,
8och Judas skydd lades i öppen dager (det som täckte Juda togs bort),
att den dagen såg du till rustningen i skogshuset.
[Kan syfta på det förråd som Salomo byggt, se ]
9Och du såg överträdelserna i Davids stad,
att de var många.
Och du samlade ihop vattnet
från den lägre dammen. [Detta gjordes av Achaz och Hiskia under Jesajas dagar, se . Dammen kan syfta på Siloam och den undervattenstunnel som Hiskia lät bygga från Gichonkällan, se ; .] 10
Den så kallade Breda muren (hela 7-8 meter bred) löper genom vad som idag är den judiska delen av Gamla staden i Jerusalem. Det syns att den byggdes hastigt och stenar från hus har använts.
och bröt ner husen för att förstärka muren.
11Du gjorde också en damm mellan de två murarna
för vattnet från den gamla dammen,
men ni såg inte till honom som gjort detta,
inte heller hade ni respekt för honom
som skapade det för länge sedan. 12På den dagen ska Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot) kalla till gråt
och till klagan och till att omgjorda sig med säcktyg.
[Uttryck för sorg och även ånger.]
13Och se glädje och fröjd,
slakta oxar och döda får,
äta kött och dricka vin.
"Låt oss äta och dricka
för i morgon ska vi dö." 14Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) uppenbarar sig själv i mina öron: "Sannerligen ska denna synd inte bli sonad av dig till dess du dör", säger Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot).
Inskriptionen från en grav i Siloam som hittades 1870. Finns på Brittiska museet i London.
"Gå! Ta dig till denna förvaltare,
fram till Shevna [kung Hiskias sekreterare, se , ], som är (råder) över huset [och berätta för honom]. 16Vad har du här? Och vem har du här?
Eftersom du har huggit dig en grav här,
du har huggit ut åt dig en grav på höjden
och gjort dig själv en boning i klippan?
17Se, Herren (Jahve) ska slunga iväg dig våldsamt (kasta dig med ett kast) – [du] stridsman,
med ett fast grepp greppa dig (vända dig) [hålla fast ig, så du inte kan fly].
18Han ska med våld rulla ihop dig
och kasta dig som en boll till ett stort land,
där ska du dö och där ska vagnarna vara din ära,
du skam för Herrens (Adonajs) hus!
19Och jag ska knuffa dig från din post (militära placering),
och från din tjänst (militära rang) ska du bli nerdragen (degraderad). 20Och det ska ske på den dagen att jag ska kalla
på min tjänare Eljaqim, Chilkijaho (Hilkijahos) son [hans möte med Assyrien beskrivs i ],
21och jag ska klä honom med din mantel
och omgjorda honom med din gördel,
och jag ska anförtro ditt regentskap i hans hand,
och han ska bli en far för invånarna i Jerusalem och för Juda hus. [Namnet Eljaqim, som betyder "må Gud upprätta" har hittats på flera sigillavtryck i Tell Beit Mirsim, Bet Shemesh och Ramat Rahel. Han tjänade som en asher al habajit (kunglig tjänare) under kung Hiskia ; . Avtrycken från sigillen har hittats på krukor daterade till Hiskias regeringstid 701 f.Kr.] 22Och nyckeln till Davids hus
ska jag placera på hans skuldror,
och han ska öppna
och ingen kan stänga,
och han ska stänga
och ingen kan öppna.
23Och jag ska fästa honom som en plugg på en säker plats, och han ska vara till en hederstron för sin fars hus. 24På honom ska de hänga all ära och härlighet från hans fars hus, ättlingarna och efterkommande, alla små redskap från skålar till vinkannor. 25På den dagen förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), ska pluggen som fästes på en säker plats ge vika, och den ska bli nerhuggen och falla, och det som hängde på den ska huggas bort," för Herren (Jahve) har talat.Tsor
231Budskap om (profetord, börda över) Tyros.
Ve, ni Tarshish skepp, för det är ödelagt så att där inte finns några hus, ingen ingång (hamn), från landet Kittim är det uppenbart för dem. 2Var stilla ni kustlandets invånare, ni Sidons köpmän som reser (passerar) över havet och fyller dig, 3och i (på) stora vatten, Shichors säd och Nilens skörd var hennes inkomst och hon var folkens marknad. 4Bli till skam Sidon för havet har talat, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslovånda, inte fött fram, inte har jag uppfostrat unga män, inte fostrat jungfrur." 5När det de hör (budskapet kommer) till Egypten, ska de bli smärtsamt sårade av det de hör om Tyros. 6Passera över Tarshish. Ve er invånare i kustlandet. 7Är detta er glada stad vars fötter i forna tider, i förgångna dagar, bar henne långt bort på resor? 8Vem har tänkt ut detta mot Tyros, den krönta staden, vars köpmän (hebr. knaan; samma namn som folkslaget kanaanéer) är furstar, vars resande är de ärbara på jorden? 9Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har tänkt ut det för att orena härlighetens stolthet, för att föra till förakt jordens alla ärbara. 10Översvämma ditt land som Nilen, Tarshish dotter! Där finns inte längre någon gördel. 11Han har sträckt ut sin hand över havet, han har skakat kungarikena, Herren (Jahve) har gett befallningar om Kanaan att fördärva dess starka fästen. 12Och han sa: "Du ska inte längre glädjas, du förtryckta jungfru, Sidons dotter. Stå upp gå över till kitteernas land [Cypern, men även länderna västerut – hebr. erets Kittim], inte heller där ska du ha någon vila. 13Se, Kaldéernas land, detta är folket som inte fanns, när Assyrien grundade det för sjömän satte de upp sina torn, de omstörtade dess palats och gjorde det till en ruin. 14Ve, ni Tarshish skepp, för ert fäste är ödelagt. 15Och det ska ske på den dagen att Tyros ska bli bortglömt i 70 år, enligt kungens dagar (tideräkning). När de 70 åren är slut ska det gå med Tyros som i skökans sång: 16Ta din kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa], gå runt i staden, du länge bortglömda sköka, gör (komponera, spela) vackra melodier, sjung många sånger, så att du till äventyrs blir ihågkommen. 17Och det ska ske efter slutet på de 70 åren att Herren (Jahve) ska komma ihåg Tyros och hon ska återvända till sin sysselsättning och ska bedriva handel med alla världens kungariken på jordens ansikte (yta). 18Och hennes vinning och hennes sysselsättning ska vara helgad till Herren (Jahve), den ska inte bli värderad eller läggas i förråd, för hennes vinning ska vara till för dem som vistas inför Herrens ansikte, för att äta deras del och till ståtliga (praktfulla, anständiga) kläder. 241Se (hebr. hinneh – syftar på en framtida händelse),
Herren (Jahve) tömmer (hebr. ) jorden
och ödelägger (hebr. ) den
och vänder landytan upp och ner
och förskingrar [sprider, se ] dess invånare. []
2Och det ska ske,
som med folket så även med prästen,
som med tjänaren så även med hans herre,
som med tjänstekvinnan så även med hennes föreståndarinna (härskarinna),
som med köparen så även med säljaren,
som med långivaren så även med låntagaren,
som med borgenären så även med gäldenären.
[Alla drabbas, se även , ; ; .]
3Tom ska jorden tömmas (jorden ska bli helt tom),
och plundrande ska den bli plundrad (den ska bli fullständigt föraktad),
för Herren (Jahve) har talat detta ord. [Orden tom (hebr. ) och plundrad (hebr. bazaz) dubbleras i hebreiskan för att förstärka.] 4Jorden sörjer och vissnar,
världen tynar bort och vissnar,
de upphöjda människorna på jorden tynar bort. [Alternativ översättning: de höga platserna tynar bort, jordens folk.]
5Jorden är orenad av sina invånare,
eftersom de har överträtt undervisningen,
kränkt förordningarna (saker inristat),
brutit det eviga förbundet.
6Därför har en förbannelse slukat jorden,
och de som bor där har funnits skyldiga,
därför har jordens invånare tynat bort
och få män är lämnade kvar.
7Vinet sörjer (slår fel), vinstocken tynar bort (torkar),
alla glada hjärtan suckar.
8Munterheten från tamburinerna vilar (får en sabbatsro – hebr. ),
larmet från de som är glada tystnar,
kinnor-harpans (kitharans) glädje vilar (får en sabbatsro). [; ]
9De dricker inte vin med en sång,
starka drycker är bittra för dem som dricker dem.
10Nedbruten är tomhetens ort (samlingsplatsen har blivit öde),
alla hus är stängda så att ingen kan komma in.
11Det är ett rop på gatorna mitt i vinet,
all glädje är förmörkad,
landets fröjd är borta.
12I staden är ödsligheten kvar,
och portarna är slagna i ruiner.
13För så ska det vara mitt på jorden
bland folken,
som när man slår av ett olivträd (vid skörd),
som efterskörden när vinskörden är klar.
14Mumlarna (de som mumlar) lyfter upp sina röster, de sjunger,
för Herrens (Jahves) majestät ropar de från havet.
15Ära därför Herren (Jahve) i ljusen (länderna i öster), på öarna i havet [i väster],
Herrens (Jahves) namn, Israels Gud (Elohim).
16Från jordens yttersta gräns hör vi sånger: "Ära till den rättfärdige".
Men jag säger: "Jag tynar bort, jag tynar bort,
ve över mig.
Förrädarna handlar (agerar) förrädiskt,
ja förrädarna handlar (agerar) mycket förrädiskt."
17Terror, avgrundsdjup och fällor är över (drabbar) er
ni jordens inbyggare.
18Och det ska ske att den som flyr från ljudet av terror
ska ramla ner i avgrundsdjupet,
och den som kommer upp ur (från) mitten av avgrundsdjupet
ska fångas i en fälla,
för fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
19Jorden är sönderbruten,
har helt brutits sönder,
jorden är söndersmulad i bitar,
jorden skakar och stapplar.
20Jorden rullar fram och tillbaka som en drucken
och svajar hit och dit som en hydda (koja)
och dess överträdelser är tunga
över den och den ska falla och inte resa sig igen.
21Och det ska ske den dagen att Herren (Jahve) ska straffa
de höga i höjden och jordens kungar på jorden.
22Och de ska samlas tillsammans
som fångar samlas i fängelsehålan
och blir inlåsta i fängelset,
och efter många dagar ska de bli straffade.
23Sedan ska månen blygas och solen skämmas,
för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska regera
på Sions berg och i Jerusalem och inför hans äldste ska härlighet råda.
En lovsång till Herren
[Kapitel 13-24 beskriver Guds domar över nationer och städer. Hela kapitel 25 är en lovsång till Härskarornas Herre som kuvar sina fiender och uppenbarar sig som kung på Sions berg () inför hela jorden, till stor glädje och tröst för alla som väntar på honom.] 251Herre (Jahve), du är min Gud (Elohim)!
Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn!
För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [],
[dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid – [är, uppfylls, står fast i] trofast sanning. [På hebreiska avslutas meningen: emonah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på "alla Guds rådslut", men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i , där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emonah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även ; ; .] 2För du har gjort stad till stenhög [representerar världshärskare och deras stolta städer],
befäst (avklippt – otillgänglig) ort (samlingsplats – hebr. qirja) till ruin.
Främlingarnas palats (högresta fäste) utgör inte [längre] någon stad,
aldrig någonsin ska den byggas upp igen. [Stad står i obestämd form, men associationerna går till Babylon och Nineve som ligger i ruiner idag, se ; ; . Två ord för stad används, hebr. ir som betecknar en befäst stad med ringmur och portar, medan hebr. qirja betecknar en stad utan ringmur (översätts här till ort). Ordet har sitt ursprung i att samlas och att vara en mötesplats. Ordet för befäst är batsir som ofta beskriver en befäst stad, men kommer från ordet att avgränsa, men kan även betyda avklippt eller avlägsen. Parallellismen här skulle kunna vara att den stora befästa staden (hebr. ir) har inte bättre skydd än den obefästa orten (hebr. qirja) på landsbygden – Herren har gjort båda till en stenhög och ruin.] 3Därför ska ett starkt (våldsamt, grymt) [hedniskt] folk ära dig,
orten (samlingsplatsen) [kollektivt singular för omgivande städer] med grymma (skoningslösa) hedningar frukta dig.
4För du har varit ett värn (skydd; en tillflykt) för den svage [],
ett värn för den fattige i hans nöd (fara, trångmål),
en tillflykt undan storm (mot störtskur/slagregn),
ett skydd mot [solens] hetta.
Ja, de skoningslösas (grymmas, våldsammas) andedräkt,
är som en storm (störtskur) mot en vägg [piskar som en vinterstorm mot en sidovägg/skyddsvall], 5är som [solens] hetta i ett torrt landskap.
Främlingars oväsen (larm, uppror) ska du kuva (förödmjuka; trycka ner – hebr. kana),
som [solens] hetta [dämpas och avtar] i skuggan av ett moln.
De skoningslösas (grymma tyrannernas) segersång kommer att tystas ner (avta; ödmjukas; tryckas ner – hebr. anah). 6Och på detta berg [Jerusalem] ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) göra (tillreda)
en [stor] festmåltid för alla folk (folkslag från alla länder).
En festmåltid med feta rätter, en festmåltid med vin av goda årgångar
– av feta mustiga (märgrika) rätter och lagrat, klarat vin. [I Jerusalem, på berget Sion har Gud redan planerat och förberett för ett stort gästabud när Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket. Sista delen lyder ordagrant: "en fest med fetter, en fest med bottensatser, märgfulla fetter, filtrerade bottensatser". Fett ansågs vara en delikatess. Vin med bottensats är vin där kärnorna fått mogna i vinet.] 7Ja, på detta berg ska han uppsluka (utplåna; ordagrant: har han uppslukat)
den slöja (den ytliga ansiktsskylande täckmanteln) som är [tätt] höljd
över alla folk,
det täckelse (gjutna beläte) som ligger utspritt (sammanflätat, -vävt)
över alla hednafolk. [Som hindrar dem från att se Gud, se .]
8Han ska uppsluka (utplåna; har uppslukat) döden för evigt (i seger – hebr. netsach)! [När Paulus citerar detta stycke i använder han Septuaginta – den grekiska översättningen av Gamla testamentet.] Och Herren Gud (Adonaj Jahve) ska torka (torkar/har torkat) bort tårarna
från alla ansikten [; ];
ja, han ska ta bort (han gör/har gjort helt slut på) sitt folks förnedring (skam, vanära, hån, förakt)
från hela jorden
– för Herren (Jahve) har talat. 9Och på den dagen ska man säga: "Se, här (detta) är vår Gud (Elohim)!
Vi har väntat på (hoppats; längtat efter) honom och han kommer att frälsa (rädda, befria) oss.
Här är Herren (Jahve) – vi har väntat på honom.
Låt oss jubla och vara glada över (i) hans frälsning!"
10För Herrens (Jahves) hand ska vila på (över) detta berg,
och Moab är nertrampat under honom,
som halm trampas ner i dyngpölen (dyn; gödselpölen).
11Han sträcker (sträckte) ut sina händer (ordagrant: sin hand) i dess [gödselpölens] mitt,
som simmaren sträcker ut sina händer för att simma,
och hans stolthet dras (drogs) ner [Herren kväste och sänkte hans stolthet]
tillsammans med hans händers [alla] konster (spratt; påfund och fula knep).
12Och dina höga försvarstorn (värn; dina murars höga fäste/säkra höjd)
böjer (tog) han ner,
drar ner (sänkte, kväste) dem och slår (förde) dem till marken,
ner i stoftet.En lovsång
[Hela detta kapitel är en sång, skriven för de återlösta när Messias regerar. Jesaja beskriver det som om han befinner sig där och både ser och hör hur folket uttrycker sin tacksamhet och lovsång till Gud.] 261På den dagen [när hela skapelsen är återupprättad, se ] ska denna sång sjungas i Juda land: Vi har en stark stad,
murar och befästningar har han utvalt för frälsning. []
2Öppna portarna [, ; ; ; ],
så att det rättfärdiga folket (den rättfärdiga nationen) kan komma in
– [de] som vakar (skyddar, bevarar – som en väktare) över trofastheten (sanningarna; plural – all sanning; på sanningens alla områden).
3Den som är fast i sitt sinne [stödjer sig på Gud och låter sina tankar formas av honom]
bevarar (vaktar, skyddar) du i frid, frid (i fullkomlig frid – hebr. shalom shalom) []
för han förtröstar (litar) på dig. [; ]
[Här och i upprepas frid två gånger. Det är hebreiskans sätt att betona och ge eftertryck. Ordet beskriver en fullständig harmoni på alla livets områden: ro, stillhet, vila, goda relationer, hälsa och välgång. I nämns staden, vilket syftar på Jerusalem vars hebreiska namn är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. I antika egyptiska källor kallas staden "Ursalimmu" vilket betyder "fridens fundament/fredens grund".]
4Förtrösta på (lita på; var trygg/frimodig i) Herren (Jahve) för evigt (för alltid) [ta din tillflykt till honom],
för i Herren Herren (Jah Jahve) finns en evig klippa (är evig styrka). [I hebreiskan står två ord för Herren i den andra strofen: kortformen Jah följt av hela gudsnamnet Jahve. Upprepningen betonar Guds oföränderlighet. Grundtextens tsur är ett massivt berg som bildligt talar om styrka och en fast punkt, se .] 5Han har brutit ned (ödmjukat) de som bor i det höga [de har tvingat att böja sig],
den starka (imponerande, upphöjda) staden har förts ned,
den är jämnad med marken,
förd till stoftet.
6Foten ska trampa ned den,
även de fattigas fötter – stegen av de nödlidande. 7Den upptrampade vägen till rättfärdighet är rak,
de rättrådiga gör rättfärdighetens stig slät (jämn, lätt att gå på).
8Även på stigen för dina påbud (bindande juridiska beslut) Herre (Jahve) har vi väntat på dig,
till ditt namn och till din åminnelse (hågkomst) är hela vår varelses längtan (står vår själs förhoppning). []
9Jag, hela min varelse (själ – hebr. ) har längtat efter dig under natten [; ],
ja min ande i mig har sökt dig tidigt (gryningen; ärligt, uppriktigt),
för när dina påbud (bindande juridiska beslut) råder på jorden,
lär sig världens inbyggare rättfärdighet.
10Visas [bara] nåd (låter man oförtjänt kärlek visas – hebr. chanan) mot den onde,
lär han aldrig sig vad rättfärdighet (rättvisa) är,
även i de rättrådigas (rakryggades) land kommer han handla orätt (vara genomsyrad av ondska – hebr. ) []
och inte se Herrens (Jahves) majestät.
11Herre (Jahve), din hand är upplyft [redo att handla]
men de ser inte;
de ska se med skam din nitälskan (din djupa passion och kärlek – hebr. qinah) för folket,
eld ska uppsluka dina motståndare. 12Herre (Jahve) du ska påbjuda (stadfästa) frid (shalom) för oss,
för du har verkligen utfört allt vårt arbete för oss.
13Herre (Jahve) vår Gud (Elohim),
andra herrar bredvid dig har haft överhöghet över oss,
till dig ensam nämner vi ditt namn.
14De döda lever inte,
skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim) reser sig inte,
till slutet har du tuktat och ödelagt dem
och låtit deras minne förblekna.
15Du har samlat åt dig från folkslagen Herre (Jahve),
du har samlat åt dig från folkslagen ära (härlighet, tyngd – hebr. kavod)
till jordens alla yttersta gränser. 16Herre (Jahve) i trångmål har de sökt dig,
i tysthet har de utgjutit en bön när din tuktan var över dem.
17Som en gravid kvinna som närmar sig tiden för sin förlossning
är i smärta och ropar i sitt värkarbete,
så har vi varit framför ditt ansikte Herre (Jahve).
18Vi har varit gravida, vi har varit i smärta,
vi har fött fram vind,
vi har inte åstadkommit någon befrielse i landet,
inte heller har jordens invånare kommit till liv. [Det hebreiska ordet för "vara gravid" här är i formen herajon och skrivs med fem bokstäver: He, Resh, Jod, Vav och Nun. Talvärdet för detta ord är 271 (5+200+10+6+50). En graviditet varar mellan 266-280 dagar, där just talet 271 är medianen!] 19Dina döda ska leva,
mina döda kroppar ska resa sig [],
vakna och sjung
ni som bor i stoftet,
för din dagg är som ljusets dagg
och jorden ska ge liv till skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim). 20Kom mitt folk, gå in i dina kamrar
och stäng dina dörrar om dig,
göm dig själv ett ögonblick,
till dess vreden har dragit förbi.
21För se, Herren (Jahve) kommer fram från sin plats (boning)
för att besöka jordens inbyggare för deras synd,
jorden ska blotta hennes blod
och ska inte heller dölja sina slagna (slaktade). 271På den dagen,
ska Herren (Jahve) med sitt svärd,
det stora och starka
straffa Leviatan, den snabba (flyende, hala) ormen,
och Leviatan, den slingriga ormen,
och döda draken som är i havet. [Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se ; ; . I textfynd från staden Ugarit, längs med den nordsyriska kusten, nämns havsodjuret Lotan. Det är ett mytomspunnet urtidsmonster som står för kaos och ondska. Jesaja använder sig av dessa mytologiska bilder när han beskriver Guds slutgiltiga seger över ondskan. En dag kommer Herren att straffa Leviatan, ormen och draken i havet. I Psaltaren nämns också Leviatan och hur Gud ska knäcka alla hans huvuden, se ; . I Bibelns sista bok beskrivs också ett havsodjur med sju huvuden som tydligt identifieras med den urgamla ormen – Satan, se ; . I Jobs bok beskrivs Leviatan med många detaljer, se .] 2På den dagen [då Leviatan, dvs. djävulen en gång för alla blir förgjord, se ] –
ska jag sjunga om en underbar vingård! [Vingården är en symbol på Israel, kan syfta på landet Israel under Jesajas tid eller tusenårsriket] 3Jag, Herren vaktar vingården.
Jag vattnar den regelbundet.
Jag vaktar den dag och natt
så att ingen kan skada den. 4Jag är inte arg (vrede finns inte inom mig). [Jag är inte arg på vingården, jag bryr mig om den.]
Om tistel och törne [fiender mot mig] skulle marschera mot mig i strid. [Då finns det två alternativ.]
Jag kan gå upp mot dem, och bränna upp dem.
5Eller, så söker de skydd hos mig (tar till sig min styrka och överlämnar sig till mig),
och söker fred (shalom) med mig.
Ja, låt dem söka min shalom (fred, frid och all slags välgång och välsignelse) med mig [det är min högsta önskan]. 6I dagar som kommer (i kommande generationer) ska Jakob skjuta rötter.
Israel ska blomstra och skjuta skott
och uppfylla hela jordens yta. 7Har han slagit honom
som han slog dessa som slog honom?
Eller är han slagen
efter (i likhet med) slakten av dem som slaktades av honom?
8I fullt mått när du sänder iväg henne,
ska du strida med henne,
han har tagit bort henne
med sin hårda vindstöt på östanvindens dag.
9Därför ska Jakobs synd bli försonad genom detta,
och detta är all frukt av borttagandet av hans synd,
när han bryter ner alla altarets stenar,
som kalkstenar som bryts i bitar,
så att aseran [påle för avgudadyrkan] och solguden inte reser sig igen.
10Den befästa staden är ensam,
en boplats övergiven och försakad lik öknen,
där ska kalvar beta
och där ska de ligga ner och förtära dess grenar.
11När dess grenar förtvinar ska de brytas av,
kvinnor ska komma och sätta eld på dem (använda dem till bränsle),
för det är ett folk utan förstånd,
därför ska han som skapade dem inte ha någon nåd (barmhärtighet, förbarmande – hebr. rachamim) med dem,
och han som formade dem ska inte ha någon nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) med dem. 12Och det ska ske den dagen att Herren (Jahve) ska slå tillbaka (stoppa, hindra) strömmen (flödet) från floden till Egyptens bäck och ni ska samlas en och en, ni Israels söner. 13Och det ska ske den dagen att en stor shofar (bagghorn) ska blåsas, och de ska komma som var förlorade i Assyrien, och de som var skingrade i Egypten, och de ska tillbe Herren (Jahve) på det heliga berget i Jerusalem.En samling ve-rop (kap 28-35)
Nu följer en sektion med sex ve-rop, se ; , ; ; ; . De två sista kapitlen (34-35) hör tematiskt ihop med budskapet som startade i kap 28. På samma sätt som bokens två första sektioner (1-12 och 13-27) slutar med seger och glädje, avslutas detta stycke på samma sätt.
Herren dömer Samarien – fienden i norr Första veropet
281Ve över den stolta kronan på Efraims druckna,
hans ärbara skönhet är en vissnande blomma
på huvudet i den fruktsamma dalen [staden Samarien i det norra riket]
med dem som är slagna av vin.
2Se, Herren (Adonaj) är stark och mäktig,
som en hagelstorm, som ett förödande oväder,
som en storm med mäktiga vatten som ger översvämning,
som kastas ner på jorden med våld.
3Under fötterna ska den stolta kronan
av Efraims druckna bli trampad,
4och den vissnande blomman av hans ärbara skönhet
som är på huvudet i den fruktsamma dalen,
ska vara som den första fikonskörden innan sommaren,
som när någon ser på den, medan den fortfarande är i hans hand äter han upp den.
5På den dagen ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
vara en ärekrona
och ett vackert diadem
för återstoden av hans folk,
6och en domens ande
för den som sitter på domen,
och till styrka
för dem som avvärjer striden i porten.
7Men dessa rullar i vin
och raglar i starka drycker,
prästen och profeten vinglar med starka drycker,
de är förvirrade på grund av vinet,
de raglar på grund av starka drycker,
de tar miste i synen [när de ska profetera],
de vacklar i dömandet (domen).
8Alla bord är fyllda av snuskiga spyor
och ingen plats är ren.
9Vem ska man undervisa kunskap (lära ut något till)?
Och vem ska man få att lyssna (förstå, ta till sig budskapet)?
De som är avvanda från mjölk,
de som dragits från bröstet?
[Uttryck för småbarn som oftast blev ammade till mellan 3 och 5 års ålder.]
10För det är föreskrift på (till) föreskrift,
föreskrift på (till) föreskrift,
rad (linje, gräns; ordagrant: "mätsnöre") på (till) rad (linje, gräns),
rad på (till) rad,
lite [undervisning] här, lite där. [Den hebreiska frasen är: ki tsav latsav, tsav latsav, qav laqav, qav laqav, zeir sham. Frasen återupprepas i . I nämns små barn, vilket gör att en tolkning är att detta låter som ett barns obegripliga pladder. På svenska "bla bla bla bla osv". Dock har orden också betydelse, och tas tsav som en form av tsavah blir det föreskrift på föreskrift. Det kan vara folket som hånar och förlöjligar profeternas ord, som de upprepar Guds föreskrifter och härmar dem.]
11För med stammande läppar
och med en främmande tunga ska det talas till detta folk,
12till vilka han har sagt:
"Detta är vilan, ge vila till de utmattade,
och detta är vederkvickelsen."
Men de hör inte.
13Så blir Herrens (Jahves) ord för dem föreskrift till föreskrift,
föreskrift till föreskrift,
rad till rad,
rad till rad,
lite här, lite där.
[Samma fraser som i ]
De går och faller baklänges,
de skadar sig, blir snärjda och fångade.
14Hör därför Herrens (Jahves) ord, ni bespottare
som sjunger folkets nidvisor som är i Jerusalem. [; , , ; ]
15För ni har sagt: "Vi har skurit förbund med döden,
och med Sheol (underjorden, de dödas plats) har vi en överenskommelse,
när det gisslande gisslet drar förbi
ska det inte drabba oss
för vi har gjort lögnen till vår tillflykt
och i falskheten har vi vårt gömställe."
16Därför säger Herren Herren (Adonaj Jahve) så:
Se, jag lägger i Sion en sten [grundsten],
en beprövad hörnsten,
ett dyrbart (sällsynt) välgrundat grundfundament.
Den som tror (förtröstar) [litar på den] ska aldrig [behöva] fly (ska inte hasta iväg). [Här har den grekiska översättningen Septuaginta "borde aldrig behöva skämmas", med innebörden "behöver absolut inte komma på skam eller känna vanära", se ; ] 17Jag ska göra rätten till mätsnöre
och rättfärdigheten till lod,
och haglet ska svepa bort lögnens tillflykt
och vattnen ska översvämma gömställena.
18Och ditt förbund med döden ska göras om intet,
och din överenskommelse med Sheol (underjorden, de dödas plats) ska inte bestå,
när det gisslande gisslet drar förbi ska du bli nedtrampad av det.
19Så ofta som det drar förbi ska det fånga dig,
morgon efter morgon ska det dra förbi,
på dagen och på natten,
det ska vara ren skräck när man förstår budskapet.
20Sängen är för kort för en man att sträcka ut sig själv i,
och täcket för trångt (smalt, litet) när han sveper in sig.
21För Herren (Jahve) ska resa sig som på berget Peratsim [],
han ska bli vred som i Givons dal [],
för att han ska göra sitt görande, förunderligt är hans görande,
och arbeta sitt arbete, noggrant är hans arbete.
22Sluta därför bespotta,
så att inte dina fjättrar blir starka,
för en förintelse, fast besluten, har jag hört från Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot)
över hela landet.
23Ge ditt öra och lyssna till min röst,
var uppmärksam och hör mitt löftesord (tal).
24Den som plöjer, plöjer han hela dagen för att så?
Fortsätter han att bryta upp marken och harva oupphörligt?
25Nej, när han har gjort marken slät,
då kastar han ut dill och sprider kummin
och sår dit vete i rader
och korn på dess bestämda plats
och speltvete i dess kant,
26för han har instruerat sina påbud (bindande juridiska beslut),
hans Gud (Elohim) har lärt honom.
27För dill tröskas inte med trösksläden,
inte heller kör man vagnshjul över kummin,
utan dillen slås av med en stav
och kummin med en käpp.
28Brödsäden krossas
men inte hur länge som helst,
man kör inte ständigt sina skramliga vagnshjul över den,
den ska inte tröskas sönder.
29Också detta kommer från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Underbara är hans råd och stor hans vishet.
Kommande Assyrisk belägring av Jerusalem
Det andra veropet
291Ve, Ariel, Ariel ["Guds lejon, Guds lejon" – poetiskt namn och upprepning för Jerusalem],
staden där David slog läger.
Lägg år till år,
låt högtiderna komma runt. [Här i , och är enda gången namnet Ariel används i Jesaja. Det består av ordet för lejon (hebr. ari) och det generella ordet för Gud (hebr. el). Det syftar poetiskt på staden Jerusalem.] 2Jag ska låta Ariel [Lejonet; symboliskt namn för Jerusalem – hebr. ariel] vara i ångest,
och där ska vara sorg och klagan
och hon ska vara för mig som ett [modigt eller som ett offer] lejon (hebr. ariel).
3Och jag ska slå läger mot dig runtomkring,
och jag ska belägra dig med en vall
och jag ska resa befästningsvallar mot dig,
4och bryta ner dig så att du talar från marken,
och ditt löftesord (tal) ska vara lågt från stoftet,
och din röst ska vara som en spökröst från marken,
och ditt löftesord (tal) ska gnissla fram från stoftet.
[Handlar om mänskliga löften till Herren som inte hålls.] 5Men skaran av dina fiender ska bli som små korn
och skarorna av de fruktansvärda som agnar som blåser bort,
det ska ske plötsligt (oväntat, i ett ögonblick).
6Det ska bli ett besök från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
med dunder (åska) och jordbävning och stort oväsen,
virvelvind och storm och flammor av slukande eld.
7Och hednafolkens skaror som krigade mot Ariel [Lejonet – Jerusalem],
alla som stred mot henne och bålverken mot henne
och de som gav henne ångest,
ska vara som en dröm, en syn om natten.
8Och det ska bli som när en hungrig man drömmer,
och se han äter men han vaknar och hans själ är tom (inre är tomt),
eller som när en törstig man drömmer,
och se han dricker men han vaknar och se han är svag och hans själ är hungrig,
så ska skarorna från alla länder vara
som stred mot Sion. 9Fördumma er själva och var dumma,
förblinda er själva och var blinda,
ni som är drinkare, men inte med vin,
inte med starka drycker.
10För Herren (Jahve) har utgjutit över er en ande av djup sömn
och har stängt era ögon.
Profeterna och era huvuden,
siarna har han täckt över. 11Och synen av allt detta har kommit till er som skrivna ord som är förseglade, som man ger till någon lärd och säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för det är förseglat." 12och skriften ges till den som inte är lärd och man säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för jag är inte lärd (läskunnig)." 13Och Herren (Jahve) säger:
"Lika mycket som detta folk har kommit nära
och ärar mig med sin mun och sina läppar,
har de flyttat bort sina hjärtan långt från mig
och deras vördnad för mig är ett inlärt människobud."
14Därför, se, jag ska åter göra det förunderliga bland detta folk,
förunderliga förunderligheter,
och göra de visas vishet om intet
och de klokas klokhet ska döljas.Det tredje veropet
15Ve över dem som försöker dölja sina råd från Herren (Jahve), deras arbete görs i mörkret och de säger: "Vem ser oss?" och "Vem känner (har kunskap om) oss?"
16Ni förvridna! Ska krukmakaren behandlas som lera? Ska föremålet säga till den som gjort det: "Han har inte gjort mig!", eller det formade säga till den som format det: "Han förstår inte!"Allt förändras när Jesus kommer tillbaka
17Är det inte bara ett kort ögonblick tills Libanon [känd för sina stora skogar och karga berg] ska bli till åkermark, och åkermark räknas som skogar? [En total förändring ska ske när Jesus kommer tillbaka för att regera.]
18De döva ska höra orden när man läser från bokrullen,
och de blindas ögon ska se genom djupt mörker.
19De förtryckta (ödmjuka) ska då glädja sig mer och mer i Herren,
och de fattigaste bland människorna ska jubla (sjunga och dansa i glädje inför) Israels Helige.
20För tyrannerna är borta, de som hädade (var hänsynslösa) finns inte mer,
och alla som älskade att göra det onda (njöt av att göra andra illa) är utrotade.
21Borta är också de som vittnade falskt mot de oskyldiga (de som genom sitt anklagande ord fick en människa att ses som en syndare och lagöverträdare), som snärjde den som medlade i porten [där de äldste dömde] och undanhöll den oskyldiges rätt genom falska anklagelser. 22Därför säger Herren (Jahve) som befriat (återlöst) Abraham, angående Jakobs hus, Jakob ska inte skämmas inte heller ska hans ansikte bli vaxblekt,
23när han ser sina barn, min hands arbete i hans mitt, att de helgar mitt namn, ja de ska helga mitt namn den Helige i Jakob, och ska stå i beundran för Israels Gud.
24De som har en förvillad ande ska komma till insikt (få intim kunskap) och de som mumlar (knotar) ska lära sig rättvist tal (lärdom).Varning – förlita er inte på Egypten
Det fjärde veropet
301Ve över de upproriska sönerna,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
som tar råd, men inte från mig,
och som smider planer, men inte från min Ande,
så att de lägger synd på synd (överträdelse på överträdelse).
2Som vandrar ner till Egypten
utan att fråga min mun,
som tar fångar i faraos fästen,
och tar skydd i Egyptens skugga.
3Därför ska faraos fästen vändas till din skam
och skyddet i Egyptens skuggor till din förvirring.
4För hans furstar är i Tsoan,
och hans sändebud har kommit till Chanes.
5De ska alla skämmas för ett folk
som inte kan ge dem vinning,
de är inte till hjälp eller vinning,
men en skam och även en förebråelse. 6Budskap (profetord, denna börda) över söderns (Negevs) vilddjur:
Genom landet (fyllt) av problem och ångest varifrån lejoninnor och lejon kommer,
huggormen och den giftiga flygaren (fågeln).
De bär sina rikedomar på unga åsnors skuldror,
och sina skatter på kamelers pucklar,
till ett folk som inte har någon vinning av dem.
7För Egyptens hjälp är fåfänglighet och tomhet,
därför kallar jag landet "Rahav, som ingenting gör". [Hebr. rahav betyder "stolthet", se även .] 8Gå nu och skriv för dem på lertavlor
och rista in det i en skriftrulle (bok)
så att det finns till kommande dagar
för alltid och evigt.
9För det är ett upproriskt folk vars söner ljuger,
sönerna vägrar att lyssna till Herrens (Jahves) undervisning.
10De säger till siarna: "Skåda inte"
och till profeterna: "Profetera inte rätt (rakt, rättfram – sanning/rättvisa/rättfärdighet) för oss,
tala till oss om behagliga ting,
profetera villfarelse.
11Gå bort från vägen (gå ur vägen för oss),
vänd åt sidan från stigen,
se till att Israels Helige försvinner (tystnar)
från vår åsyn (framför våra ansikten)." 12Därför säger Israels Helige,
eftersom ni föraktar dessa ord
och litar på förtryck
och oärlighet och står på det,
13därför ska denna orättfärdighet bli för er
som en rämna som sprider ut sig i en hög mur, redo för fall,
vars fall kommer plötsligt på ett ögonblick.
14Och han ska bryta den som en krukmakares kärl krossas,
bryta den i bitar utan återhållsamhet,
så att man inte bland bitarna ska finna en enda skärva
som duger till att hämta eld från eldstaden
eller vatten från cisternen.Förtrösta på Herren
[Detta är det centrala stycket i kapitel 28-35.] 15Så säger Herren (Adonaj) Herren (Jahve) Israels Helige:
"I (genom) omvändelse (återvändande) och ro [att vara djupt rotade]
blir ni frälsta (räddade),
i tystnad (stillhet) och tillit
finns er styrka, men ni vill inte." [De hebreiska orden för omvändelse och ro är rika ord med flera betydelser. Omvändelse (hebr. ) har även betydelsen att återvända och att sitta ner. Ordet ro (hebr. nachat) har betydelsen komma ner eller att låta något sjunka in på djupet. I sammanhanget handlar det här om att israeliterna inte ska förlita sig på Egypten, utan återvända till Herren och bli djupt förankrade i honom, se också .] 16Och ni säger: "Nej, vi ska fly på hästar",
därför ska ni fly,
och "Vi ska rida på de snabba",
därför ska de som jagar er vara snabba.
17Tusen ska fly
vid hotet från en,
vid hotet från fem
ska ni fly,
till dess ni lämnas
som en flaggstång på en bergstopp
och som ett baner (flagga) på en kulle.
[Som en påle utan någon flagga, se ; .]
18Därför ska Herren (Jahve) dröja
så att han kan visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er,
och därför ska han bli upphöjd,
så att han kan ge gränslös nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) till er,
för en rättvis Gud (Elohim) är Herren (Jahve),
lyckliga (saliga) är alla de som väntar på honom. 19För folket i Sion som bor i Jerusalem ska inte gråta mer, han ska sannerligen visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er, när han hör ropet av er röst ska han svara er. 20Även om Herren (Adonaj) gett er snålt med bröd och lite vatten ska inte din lärare gömma sig själv längre, utan dina ögon ska se din lärare. 21Och dina öron ska höra ett ord bakom dig säga: "Här är vägen, vandra på den, när du viker av till höger och när du viker av till vänster." 22Och du ska orena dina skurna bilder överdragna med silver och dina gjutna bilder överdragna med guld, du ska slänga dem långt bort som något orent och du ska säga till dem: "Försvinn!" 23Och han ska ge regn till din säd som du har sått på marken och brödet ska förökas på marken och det ska bli fett och mycket. På den dagen ska boskapen beta på stora ängar. 24Oxen liksom den unga åsnan som plöjer marken ska äta välsmakande foder som har blivit sållat med skoveln och med vinden. [Man brukar sålla agnarna från vetet genom att kasta upp det med en skovel i luften när det blåser lagom mycket så att vinden kan blåsa bort agnarna medan kornen faller ner till marken.] 25Och det ska vara på varje högt berg och varje hög kulle, strömmar och vattendrag på den stora slaktens dag, när tornen faller. 26Och ljuset från månen ska bli som ljuset från solen och solens ljus ska förökas sju gånger, som ljuset från sju dagar, den dag då Herren (Jahve) binder upp sitt folks skada och botar deras sår. 27Se, Herrens (Jahves) namn kommer fjärran ifrån
med sin brinnande vrede och i tjock rök som stiger upp.
Hans läppar är fulla av harm
och hans tunga är en slukande eld.
28Hans andedräkt är en forsande ström
som delar ända in till nackbenet,
för att sålla hednafolken med ödeläggelsens såll,
och ett betsel i folkens käkar som för bort dem.
29Ni ska ha sånger
som på natten när man firar en helig fest,
och glädje i hjärtat
som när någon går med flöjten för att komma till Herrens (Jahves) berg, Israels klippa.
30Herren (Jahve) ska låta sin härliga röst höras
och ska visa ljuset som kommer ner från hans arm
med rasande vrede och flammor med förtärande eld,
med spruckna moln och en regnstorm och hagelstenar.
31Genom Herrens (Jahves) röst ska Assyrien bli bestört,
staven med vilken han slog.
32Och på varje plats där den utvalda staven passerar,
som Herren (Jahve) lägger på honom,
ska det bli med tamburiner och kinnor-harpor (hebr. kinnor),
och i striden som de utkämpat ska han strida med dem.
33En Tofet (hebr. eldplats – kremeringsplats, begravningsplats) har varit redo länge,
redo för kungen, djupt och stort,
dess stapel är eld
och mycket ved,
Herrens andedräkt är som en ström av svavel
som antänder den. Varning – förtrösta inte på Egypten
Det femte veropet
311Ve över dem som går ner till Egypten för [att hämta] hjälp
och litar på sina hästar
och förtröstar på vagnar, för att de är många [],
och på ryttare för att de är mycket mäktiga,
men de ser inte till Israels helige [för befrielse],
inte heller söker de Herren (Jahve).
2Men även han är vis och för fram ondska
och återkallar inte sina ord,
utan ska resa sig mot de ondas hus (familjer)
och mot hjälpen från dem som gör synd.
3För egyptierna är människor
och inte Gud (El),
deras hästar är kött
och inte ande,
så när Herren (Jahve) sträcker ut sin hand,
ska både den som hjälper snubbla
och den som blir hjälpt falla,
och de ska förgås tillsammans. 4För så säger Herren (Jahve) till mig:
"Som lejonet
ja, det unga lejonet morrar mot (lågmält begrundar – hebr. hagah, se ; ) sitt byte
även om många herdar
kallas samman mot det,
skräms det inte av deras rop
eller ryggar undan av deras larm (skrammel med vapen),
så ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) komma ner [som lejonet av Juda, se ]
och strida på berget Sion och på dess kullar. 5Som fåglar svävar [ovanför sitt bo och bevakar det],
så beskyddar (bevakar)
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) [med alla sina himmelska härar] Jerusalem;
han beskyddar (bevakar)
och räddar, passerar över (hebr. pasa, se , , ) och befriar." 6Vänd om (återvänd) till honom som ni avfallit djupt ifrån, ni Israels söner. 7På den dagen (vid den tiden) ska varje man [se hur värdelösa dessa falska avgudar är och] kasta bort sina avgudar av silver, och sina avgudar av guld, som hans egen hand har gjort som en synd. 8Sedan ska Assyrien [som ni fruktar så mycket nu] falla med svärd, inte för en mans [svärd],
och svärdet, som inte är en människas, ska sluka (förgöra) honom. []
Och han ska fly från svärdet [Guds svärd]
och hans unga män ska sättas i slavarbete [beskattas hårt, se ; ].
9Hans klippa ska försvinna på grund av terror (skräck)
och hans furstar ska förskräckas vid prövningen,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
vars eld är i Sion [tempelberget i Jerusalem],
och hans låga i Jerusalem.Kommande attack mot Jerusalem
321Se, en kung ska regera i rättfärdighet,
furstar ska styra med rättvisa.
2Och en man ska vara som i ett gömställe från vinden,
och ett skydd från frestelsen,
som vid vattenkällor på en torr plats,
som i skuggan av en klippa i ett kargt (solstekt) land.
3Och ögonen på dem som ser ska inte stängas,
och öronen på dem som hör ska vara alerta.
4Även hjärtat hos de rastlösa (snabba; obetänksamma; de som ofta tar förhastade beslut) ska förstå kunskap,
och tungan hos den som stammar ska vara redo att tala tydligt (obehindrat).
5En usel människa ska inte mer kallas frikostig,
dåren ska inte sägas vara nobel.
6För den ondskefulle dåren (hebr. naval) ska tala dåraktigt (ondskefullt – hebr. nevalah)
och hans hjärta ska göra synd,
för att praktisera ogudaktighet
och tala ondska [direkt riktad] till Herren (Jahve),
och göra den hungriges själ tom (tar bort det som kan mätta den hungrige) []
och få den törstiges dryck att sina.
7Den giriges redskap är onda,
han ger skamliga råd
för att fördärva de ödmjuka med lögnens ord
och tala fördömande med den behövande.
8Men den frikostige ger frikostigt
och med frikostighet ska han förbli stående (vara upprätt, inte falla). 9Stå upp ni kvinnor som är modiga
och lyssna till min röst
ni trygga döttrar,
ge ert öra till mitt löftesord.
10Efter ett år och dagar [om drygt ett år] ska ni bli oroliga,
ni trygga kvinnor,
för vinskörden ska slå fel,
skörden ska utebli.
11Bäva ni kvinnor som är modiga,
bli oroliga ni trygga,
klä av er och gör er nakna
och svep säcktyg runt era länder (höfter).
12Slå er för bröstet för de ljuvliga fälten,
för det fruktbärande vinet,
13för mitt folks land
där törne och tistel kommer upp,
för alla glada hus
och alla glada städer (som inte längre finns).
14För palatsen ska bli övergivna,
staden med uppståndelse (brusande liv) ska bli folktom,
murarna och tornen ska bli grottor (hålor) för alltid,
en glädje för vildåsnor, en betesmark för flockar.
15Till dess anden utgjuts över oss från höjden
och öknen blir ett fruktbärande fält,
och det fruktbärande fältet räknas som skog.
16Då ska rätten bo i öknen
och rättfärdigheten ska vistas på det fruktbärande fältet.
17Rättfärdighetens arbete ska vara frid (shalom)
och rättfärdighetens konsekvens (frukt) ska vara ro (stillhet) och trygghet för evigt.
18Och mitt folk ska vistas i fridfulla boningar
och på trygga boplatser
och på en lugna viloplatser.
19Och hagel ska slå ner skogen,
men staden ska sjunka ner i dalen.
20Lyckliga är de som sår vid alla vatten,
som låter oxens
och åsnans fötter vara fria.Det sjätte veropet
[Det sjätte och sista veropet i kap 28-35.] 331Ve dig, som tillspilloger [de fientliga nationerna, se ]
och inte blir tillspillogiven,
och som agerar förrädiskt
utan att de agerar förrädiskt mot dig.
När du har slutat med att tillspilloge,
ska du bli tillspillogiven,
och när du har tröttnat på att agera förrädiskt
ska de agera förrädiskt mot dig. 2Herre var nådig (visa oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot oss,
vi har väntat på dig.
Var vår arm (styrka) [som lyfter oss] varje morgon,
vår frälsning i tider av motgångar (bekymmer, orostider).
3Vid ljudet av stridslarm flyr folket,
när du lyfter upp dig själv skingras nationerna.
4Det du tillspillogivit samlas in som larver samlas,
som gräshoppor hoppar, hoppar de på det.
[Bilden av gräshoppor som föröder skörden beskrivs i detalj i och .] 5Herren (Jahve) är upphöjd, för han bor i höjden,
han har fyllt Sion [tempelberget i Jerusalem] med rätt och rättfärdighet.
6Stabiliteten (sanningen) för dina tider (avgörande tillfällen som helt förändrar situationen) ska vara
ett förråd av frälsning, vishet och kunskap (intim förtrogenhet)
och vördnad (gudsfruktan) för Herren (Jahve) []
som är hans skatt. [Versens inledning är ordagrant: "ska komma/ha trofasthet/stabilitet/sanning dina tider". Även om den exakta betydelsen inte är känd så är budskapet tydligt att Gud är den som ger stabilitet och har tider och stunder i sin hand. Utifrån så är kärnan att tider och perioder av trygghet och stabilitet kommer när folket fruktar Herren och söker hans vishet och kunskap.] 7Se, deras tappra ropar därute [gatorna; de öppna ytorna],
deras fredsmäklare gråter bittert,
8Huvudvägarna ligger öde,
resenärerna uteblir,
han har brutit förbundet,
han har föraktat städerna,
han tar ingen hänsyn till människor.
[Detta hade en uppfyllelse 701 f.Kr. då Sanherib bröt sina löften, se .]
9Landet sörjer och försmäktar,
Libanon skäms, det förtvinar (ruttnar).
Sharon [kustremsan nordväst om Jerusalem] är som en vildmark
och Bashan [bördigt område öster om Gennesarets sjö] och Karmel [bergskedjan mot Haifa] skakas.
[De blir kala, löv faller av eller frukten skakas ner.] 10Nu ska jag resa mig, säger Herren (Jahve),
nu ska jag bli upphöjd,
nu jag ska lyfta upp mig själv [visa min styrka och kraft].
11Ni föder agnar,
ni ska föra fram stubb,
er andedräkt är en eld som ska sluka er.
12Folket ska vara som brinnande kalk,
som nedhuggen törne som brinner i elden. 13Lyssna!
Ni som är långt borta,
[hör] vad jag har gjort.
Ni som är nära,
beakta (se) min styrka.
14Syndarna i Sion är rädda,
darrande (skakande av fruktan) har belägrat (omringat) de ogudaktiga:
"Vem av oss ska bo tillsammans med den förtärande (slukande, bokstavligt: ätande) elden?
Vem ibland oss ska bo med den eviga branden?"
[Här finns en bakgrund till elden i Gehenna och den andra döden i eldsjön, se .] 15Den [däremot] som vandrar (lever) rättfärdigt [; ]
och talar rätt (rakt, uppriktigt, sanning),
som föraktar förtryckets vinning,
som vägrar ta emot en muta i sina händer (ordagrant: "skakar av sig, att hålla mutor i sina händer"),
som stänger sina öron från att höra om blod [förslag att mörda],
och sluter sina ögon från att se på ondska [det som är syndfullt; ; ; ],
16han ska bo i höjden,
hans försvarsplats [hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] ska vara klipporna,
hans bröd ska ges honom,
hans vatten ska vara säkrat. 17Dina ögon ska se kungen i hans härlighet,
de ska se ett land som breder ut sig till långt bort.
18Ditt hjärta ska tänka tillbaka på skräcken (det fruktansvärda ska vara ett minne blott) [du ska fråga dig själv:]
"Var är han som skrev (räknade, förde bok) [för beskattning, militärtjänstgöring, byte, osv]?
Var är han som vägde [guld och silver]?
Var är han som räknade tornen [för att avlägga rapport till fienden för hur stark staden var]?"
19Du ska inte se det våldsamma folket,
ett folk med djupt tal (mörka röster) som du inte kan uppfatta,
med en stammande tunga som du inte kan förstå. 20Se, på Sion [tempelberget] staden för våra högtidliga samlingar,
dina ögon ska se Jerusalem en fridfull boning,
ett tält ska inte flyttas,
dess tältpluggar (tältpinnar) ska inte dras upp,
inte heller ska någon av tältlinorna brista (gå av, gå sönder).
21Där ska Herren (Jahve) vara med oss i majestät,
på en plats med breda floder och strömmar,
där ska inga galärer med åror [flotta med krigsfartyg] komma,
inte heller ska mäktiga skepp [stora handelsfartyg] dra förbi.
22Herren (Jahve) är vår domare,
Herren (Jahve) ger oss förordningar (ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar),
Herren (Jahve) är vår kung,
Han ska frälsa (rädda) oss. 23Dina rep (tåg, tackel) är lösa,
de håller inte masten stadig,
de sprider inte ut seglen,
sedan är bytet av en stor tillspillogivning fördelat,
de lama tar sitt byte.
24Invånarna [i Sion] ska inte säga: "Jag är sjuk (svag)",
folket som bor där ska ha sina synder förlåtna. [Bilden med rep till tält och segel från fortsätter här. Repen till masterna är lösa vilket gör att fartyget kommer kapsejsa på den breda floden, och bli ett lätt byte för dess motståndare. Det är inte helt klart om skeppet syftar på Assyrien, eller på Jerusalem och dess nuvarande situation innan upprättelsen, se . I finns en parallell mellan ordet sjuk och synd. En sjukdom behöver inte vara en direkt konsekvens av en specifik synd, samtidigt vet vi att det var i syndafallet i ; som förgängelse och sjukdom introducerades. I nämns också orden tillsammans, se även ]Herren dömer Edom – fienden i söder
Kolumn 26, 27 och 28 från den stora Jesaja rullen som finns på Israelmuseet i Jerusalem. Längst ner i kolumn 27 är ett medvetet avbrott på tre rader.
och ni folk, var uppmärksamma.
Låt jorden höra och dess fullhet,
världen,
och allt som kommer fram i den.
2För Herren (Jahve) är vred (som en kvist som bryts; relationen är bruten – hebr. ) över alla länder,
och har brinnande vrede (feber – hebr. chema) mot deras härförare.
Han har i grund förgjort dem,
han har utlämnat dem till att slaktas.
3Deras slagna (slaktade) ska kastas ut
och stanken av deras kadaver ska stiga upp,
och bergen ska smälta från deras blod.
4Och alla himlarnas härskaror ska förmultna,
och himlarna ska rullas ihop som en bokrulle,
och alla deras härförare ska vissna (förtorka), som löv från vinstocken vissnar [och faller ner]
och vissnande [löv; skrumpnande frukt] från fikonträdet.
[Här antyds hur de många dimensionerna i himlarna ska rullas ihop, se .] 5För mitt svärd har druckit sig mätt i himlarna,
se, det ska komma ner över Edom
och över mitt bannlysta folk till dom.
6Herrens (Jahves) svärd är fyllt med blod,
det har gjorts tjockt med fetma,
med blodet av lamm och getter,
med det feta från baggars njurar,
för Herren (Jahve) har ett offer i Botsra
och en stor slakt i Edoms land.
7Och vildoxen ska komma ner med dem
och stutarna (unga tjurar) med oxarna,
och deras land ska bli berusat från blod,
och dess stoft [mark/jord] ska göras tjockt med fetma.
8För Herren (Jahve) har en hämndens dag,
ett år av belöning (återbetalning) för Sions strid.
9Och dess strömmar ska vändas till beck (tjock, svart trögflytande vätska),
och deras stoft [mark] till svavel, och deras land ska bli som brinnande svavel.
10Varken natt eller dag ska den kvävas,
dess rök ska stiga upp för evigt,
från generation till generation ska det ligga öde,
ingen ska någonsin passera igenom där för evigt.
11Men pelikanen och rördrommen ska besitta det,
och ugglan och korpen ska bo där,
och han ska sträcka ut förvirring
över det och tomhetens lod.
12För hennes ädlingar ska ingen där kallas till kungariket,
och alla hennes prinsar ska vara intet.
13Törne ska växa upp i hennes palats,
nässlor och tistlar i hennes befästningar,
och det ska bli en boplats för vildhundar,
ett tillhåll för strutsar.
14Och vildkatterna ska umgås med schakalerna,
och den håriga bocken (satyren, skogsdemonen – hebr. ) ska ropa till sin kamrat;
ja, där kan nattväsendet (tornugglan; ordagrant "hon av natten" – hebr. ) få ro [stanna till ett kort ögonblick]
och finna sig en plats för vila. [Enligt judisk tradition är den håriga bocken en demonisk varelse, ett manligt naturväsen, hälften människa och hälften bock (ett resultat av en naturvidrig sexuell relation, se ). Ordet används här parallellt med lilit som kommer från det hebreiska ordet för natt (), står i en feminin form och används bara här i Bibeln. Enligt judisk mytolog var Lilit Adams första hustru som senare blev en kvinnlig demon som hemsöker spädbarn. Det är troligen dessa och liknande myter som Paulus varnar församlingen i Kreta att hänge sig åt i . I sammanhanget, med omkringliggande referenser till olika djurarter, syftar lilit snarare på något nattdjur, men också med en koppling till det ockulta. Eftersom hon ruvar, se , skulle det kunna vara en tornuggla som är en relativt vanlig och välkänd art i hela Mellanöstern. Den är aktiv på natten och har ett skrikigt läte som är riktigt kusligt, som en "demon" i natten, dessutom är den till stor del vit, vilket kan ge en spöklik känsla om man ser den svepa förbi i nattens mörker.] 15Där ska pilormen (hebr. ; maskulin form) bygga sitt [feminin form] bo
och hon [tornugglan – nattväsendet, se ] ska lägga [ägg] och kläcka (klyva, bryta upp, kraftfullt dela i två) []
och ruva under sin skugga,
ja, där ska falkarna samlas,
var och en med sin maka.
16Utforska Herrens (Jahves) bokrulle och läs:
Ingen av dessa ska saknas,
ingen ska vara utan sin maka,
för min mun har befallt
och dess Ande (andedräkt) har samlat dem.
17Och han har kastat lott för dem,
och hans hand har delat upp det i områden (ordagrant med linjer).
De ska besitta det för alltid,
från generation till generation ska de bo där. 351Ödemarken (öppna, obebodda ytor) och öknen (torra platser utan tillförlitlig tillförsel av vatten)
ska glädja sig,
och vildmarken [Arava, ökenområde i ravinen mellan Döda havet i norr och kusten i söder]
ska blomma som en höstkrokus (lilja, ängssaffran, narciss).
2Den ska spricka ut i blomning,
den ska fröjda sig med jubel och sång!
Den ska få Libanons storslagenhet (ära) [som är dess gröna cederskog, se ].
Den ska få [berget] Karmels och Sarons majestät (prakt). [Berget Karmel är känt för sitt majestät och Saron är slätten mellan Medelhavet och bergen i centrala Israel som är känd för sin bördighet.]
De ska få se Herrens storslagenhet (ära), vår Guds majestät (prakt). 3Stärk kraftlösa händer,
styrk darrande (svaga) knän.
4Säg till de som är rädda (har panik, bokstavligt "vars hjärta slår snabbt"):
"Var stark, frukta inte, för er Gud kommer med hämnd.
Med Guds vedergällning kommer han för att rädda (frälsa) er." 5Då ska blinda ögon öppnas,
och döva öron höra.
6Då ska den lame hoppa som en hjort,
och den stummes tunga ska sjunga i glädje.
För vattenkällor ska bryta fram i ödemarken (öppna, obebodda ytor)
och strömmar av vatten i vildmarken (ökenområdet i Arava)
7Förbränd mark (brännhet sand) ska bli till en sjö,
och törstande mark ska bli vattenkällor.
Där schakaler en gång höll till och låg utsträckta
ska det växa vass och gräs. 8Och där ska det gå (finnas, bli) en huvudväg (en banad och upphöjd genomfartsled – hebr. maslol), ja, en väg,
den ska kallas "Den heliga vägen (Avskildhetens väg/Avsidesvägen)".
Ingen oren ska färdas på den,
utan den är till för dem [för de andra] som går på vägen [den är reserverad för dem som han vägleder].
Och dårar [de som föraktar Guds vishet] ska inte irra omkring (får inte vandra runt; svänga in; vackla, tveka; gå vilse) på den.
9Inga lejon ska finnas där,
inga blodtörstiga vilddjur ska vara på vägen – de ska inte finnas där.
Bara de återlösta [de som Herren har befriat från fångenskap]
ska vandra på den, 10
de som Herren (Jahve) har friköpt ska komma tillbaka den vägen.
De ska gå in i Sion under jubelrop.
En evig glädje ska kröna dem,
glädje och lycka ska överväldiga (överraska, gripa tag i) dem,
sorg och suckan ska fly bort.Det assyriska hotet (kap 36-39)
Kung Hiskias uppgång (2 Kung 18)
Bokens första del är skriven i poetisk stil, för att i kap 36-39 skifta till prosa, för att på nytt bli poetisk i kap 40-66. Detta skrivsätt bildar alltså en stilistisk kiasm. Det blir också en markör som visar att detta stycke är det centrala i hela boken. Kapitel 36-39 består av sju episoder ordnade i ett kiastiskt mönster:
A Ett fientlig Assyriskt sändebud ()
B Hiskias nöd och vädjan till Herren ()
C Sancherivs hånfulla bud till Hiskia ()
D Hiskias bön till Herren ()
C´ Herrens svar till Sancherivs hån ()
B´ Hiskias sjukdom och vädjan till Herren ()
A´ Ett "vänligt" Babyloniskt sändebud (ironi) ()
Den tematiska symmetrin i kiasmen har fått företräde för den kronologiska ordningen, händelserna i kapitel 38-39 inträffar före händelserna i 36-37:
725-722 f.Kr. Assyrien belägrar Samarien, israeliterna i exil
715 f.Kr. Hiskia blir kung i Juda
705 f.Kr. Sancheriv blir kung i Assyrien
701 f.Kr. Sancheriv invaderar Juda
681 f.Kr. Sancheriv mördas av två av sina söner ()
361 Nu hände det i [Juda, det södra rikets] kung Hiskias fjortonde år [701 f.Kr.], att Sancheriv (Sanherib), kung i Assyrien, kom upp mot de befästa städerna i Juda och intog dem. 2
Inskriptionen på denna relief har texten: Sanaheriv, den mäktige kungen, kungen av landet Assyrien, sittande på domens tron, vid ingången till staden Lachish. Jag ger tillstånd till deras slakt.
Eljaqim, son till Chilkijaho [], som var ledare över huset,
och skrivaren Shevna []
och Joash, upptecknaren Asafs son,
fram till honom. 4Och befälhavaren (hebr. ravshake) sa till dem: "Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den stora kungen, kungen i Assyrien [Sancheriv], vilken trygghet sätter du din förtröstan till? 5Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig? 6Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom. 7Men om du säger till mig: Vi litar på Herren vår Gud (Jahve Elohim). Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se ; ; ] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: Ni ska tillbe inför detta altare? [Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se .] 8Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem. 9Hur kan ni vända bort ansiktet från en ledare, och den minste av min herres tjänare, så att ni sätter er tillit till Egypten för hästar och ryttare? 10Har jag kommit upp utan Herren (Jahve) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahve) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det." 11
Den assyriske befälhavaren talar på hebreiska till folket. Illustration av den skotske konstnären William Hole (1846-1917).
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung! 14Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]:
Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er. 15Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahve) och säga att Herren (Jahve) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand. 16Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen brunn, 17tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 18Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahve) ska befria oss.' Har något annat lands gud befriat sitt land ur den Assyriske kungens hand?
19Var är Chamats och Arpads gudar?
[Två städer i centrala Syrien som assyrierna besegrat under sina fälttåg, se ]
Var är Sefarvims gudar?
[Sefarvim (betyder: "de två skrivarna"), en stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit.]
Har de befriat Samarien ur min hand? [Den assyriska kungen Shalmaneser V (727-722 f.Kr.) började belägringen mot Hosea eftersom han ingick förbund med Egypten (). Sargon avslutade belägringen, och nämner antalet israeliter som fördes bort i fångenskap till 27 280.] 20Vilka är de bland ländernas alla gudar som har befriat dessa länder ur min hand, så att Herren (Jahve) skulle befria Jerusalem ur min hand?" [Talen i motsvarar nästan ordagrant . Det är troligt att en officiell transkribering av talet gjordes och fanns tillgänglig i arkiven.] 21Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte." 22Sedan kom [de tre männen]
Eljaqim, son till Chilkijaho, som var ledare över huset,
och skrivaren Shevna
och Joash, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.Hiskias nöd och vädjan till Herren
371Och det hände när kung Hiskia hörde det att han rev sönder sina kläder och täckte sig själv med säcktyg och gick in i Herrens (Jahves) hus [templet i Jerusalem]. [Till skillnad från Achaz som vägrade be Herren om ett tecken, se .] 2Och han sände Eljaqim som var ledare över huset och skrivaren Shevna och prästernas äldste, täckta med säcktyg, till profeten Jesaja, Amots son. 3Och de sa till honom: "Så säger Hiskia: Detta är en dag av ångest och tillrättavisning och vanära, för det är dags för barnet att födas men det finns ingen kraft att föda fram det. 4Kanhända ska Herren din Gud (Jahve Elohim) höra befälhavarens (hebr. ravshake) ord, som hans herre kungen i Assyrien [Sancheriv] har sänt för att håna den levande Guden (Elohim) och ska näpsa orden som Herren din Gud (Jahve Elohim) har hört, be därför för den kvarleva som är kvar." 5Så kom Kung Hiskias tjänare (hebr. eved) till Jesaja. 6Och Jesaja sa till dem: "Detta ska ni säga till er herre, så säger Herren (Jahve): 'Var inte rädd för dessa ord som du har hört, genom vilka Assyriens kungs unga män (hebr. naar) har smädat mig. 7Se, jag ska ge honom en ande [få honom att komma på andra tankar] och han ska höra ett rykte och ska vända tillbaka till sitt land, och jag ska få honom att falla för svärd i sitt eget land.' " [Se .]Sancherivs hånfulla bud till Hiskia
8Och befälhavaren (hebr. ravshake) återvände och fann Assyriens kung strida mot Livna, för han hade hört att han lämnat Lachish. [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tel Burna 2015 och på senare år, gör att det kan vara den bibliska staden Livna.] 9
Tel Burna (bibliska Livna) sett från väst.
Hiskias bön till Herren
14Hiskia tog emot brevet från budbärarens hand och läste det, och Hiskia gick upp till Herrens (Jahves) hus och bredde ut det inför Herrens (Jahves) ansikte. 15Och Hiskia bad till Herren (Jahve) och sa: 16"Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim) som sitter ovanpå keruberna. Du är Gud (Elohim), du ensam bland alla kungariken på jorden. Du har gjort himlarna och jorden. 17Vänd ditt öra (lyssna noga) Herre (Jahve) och hör (lyssna), öppna dina ögon Herre (Jahve) och se, och hör Sancherivs ord som han har sänt för att håna den levande Guden (Elohim). 18Det är sant Herre (Jahve) att Assyriens kung har ödelagt alla länder och deras mark, 19och har kastat deras gudar i elden, för de är inga gudar utan människohänders arbete, trä och sten, därför har de blivit fördärvade. 20Nu Herre vår Gud (Jahve Elohim), fräls oss från hans hand så att alla kungariken på jorden ska veta (ha intim kunskap om) att du är Herre (Jahve), du ensam." Herrens svar
21Sedan sände Jesaja, Amots son, bud till Hiskia och sa: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), eftersom du har bett till mig mot Assyriens kung Sancheriv, 22är detta ordet som Herren (Jahve) har talat om honom. Jungfrun dottern Sion
har föraktat dig och skrattat åt ditt hån,
Jerusalems dotter
har skakat sitt huvud mot dig.
23Vem har du hånat och hädat?
Och mot vem har du hävt upp din röst?
Ja du har lyft upp dina ögon högt mot Israels Helige.
24Genom dina tjänare
har du hånat Herren (Jahve) och sagt:
'Med skaror av mina vagnar
kommer jag till de höga bergen,
till de innersta delarna av Libanon,
och jag har huggit ner dess höga cedrar,
och dess utvalda cypresser,
och jag har kommit till hans högsta höjder
och skogarna med hans fruktbärande fält.
25Jag har grävt [brunnar i avlägsna länder]
och druckit vatten
och med min fotsula
har jag torkat upp alla Egyptens floder.'
26Har du inte hört?
För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
nu har jag låtit det ske, det är gjort,
denna befästa stad ska läggas öde
i en ruinhög.
27Och dina invånare
har en kort hand (utan makt),
de är rädda och skamsna,
de är som gräset på fältet
och som de gröna örterna,
som gräset på taket
och som ett sädesfält innan det vuxit upp.
28Jag känner (är intimt förtrogen med) ditt sittande
och ditt gående ut och ditt gående in
och ditt raseri mot mig.
29På grund av ditt raseri mot mig
och för att ditt uppror har kommit upp i mina öron,
därför ska jag sätta min krok i din näsa,
och mitt betsel i dina läppar,
och jag ska vända dig tillbaka
den väg som du kom.
30Och detta ska vara tecknet för dig [Hiskia]:
Detta år ska ni äta det som är självvuxet,
och det andra året det som växer upp på samma sätt,
och det tredje året ska ni så och skörda
och plantera vingårdar och äta dess frukt.
31Och kvarlevan av Juda hus som flydde
ska igen slå rot neråt och bära frukt uppåt.
32För från Jerusalem ska en kvarleva komma fram
och från berget Sion de som överlevt.
Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) nitälskan
ska göra detta.
33Därför säger Herren (Jahve) angående Assyriens kung:
Han ska inte komma till denna stad
och inte skjuta någon pil där,
inte heller ska han komma framför den med sköld,
inte kasta upp (bygga upp) en ramp mot den [och inta Jerusalem].
34Samma väg som han kom ska han återvända,
och han ska inte komma till denna stad
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
35För jag ska försvara denna stad för att frälsa (rädda) den för min egen skull
och för min tjänare Davids skull." 36Och Herrens (Jahves) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185 000 [soldater], och när man steg upp tidigt på morgonen, se då var alla döda kroppar. 37Så Assyriens kung Sancheriv gick därifrån och återvände och bosatte sig i Nineve. 38Och det hände när han tillbad i sin gud Nisrochs hus, att hans söner Adramelech och Saretser slog honom med svärd [detta skedde 681 f.Kr.], och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe. 381Vid denna tid [omkring 700 f.Kr.] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amots son, kom till honom och sa: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du ska snart dö och kommer inte att tillfriskna." [Hiskia hade ingen son som kunde ärva tronen, han behövde se om sitt hus och utse en efterträdare. Den politiska situationen var också mycket instabil eftersom den assyriska armén hotade att inta landet.] 2Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen [bort från tjänare, i avskildhet] och bad till Herren (Jahve). 3Han sa: "Kom ihåg, Herre (Jahve), hur jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Hiskia började gråta bittert. 4Då kom Herrens (Jahves) ord till Jesaja. Han sa: 5"Gå och säg till Hiskia: 'Så säger Herren (Jahve), din fader Davids Gud (Elohim): Jag har hört din bön,
jag har sett dina tårar.
Se, jag ska lägga 15 år till din livstid;
6och rädda dig och denna stad
ur den assyriske kungens hand.
Jag ska beskydda denna stad.' " Människans ålder är 120 år
På 1960-talet bekräftade vetenskapen att människans livslängd är biologiskt begränsad till 120 år, se . I en artikel i tidskriften Nature, 9 november 2000, skriver Hayflick (mannen bakom upptäckten på 1960-talet) att åldrande inte är en sjukdom. Han skriver att även om man hittar botemedel till de vanligaste dödliga sjukdomarna i hög ålder (hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och cancer) skulle det bara kunna förlänga livslängden med uppskattningsvis 15 år.
[Tre år senare får Hiskia en son, Manasse. Han är 12 år när han kommer till tronen, se ; . Rent sekventiellt så kommer här mellan , jfr , men i det kiastiska mönstret och strukturen är placeringen inte konstig.] 7[Jesaja svarade:] "Och detta ska vara tecknet för dig från Herren (Jahve), att Herren (Jahve) ska göra dessa ting som han har talat. 8Se, jag ska låta skuggan på urtavlan, som har gått ner på Achaz solur, återvända baklänges (gå tillbaka) tio steg." Så återvände solen tio steg, med de steg som den hade gått ner. 9Hiskias, Juda kungs skrift (hebr. michtav, se ) när han hade blivit sjuk och botades från sin sjukdom: 10Jag sa (tänkte): "Vid middagstiden av mina dagar
ska jag gå till Sheols portar (ingången till underjorden, de dödas plats) [],
jag är berövad på resten av mina år."
11Jag sa: Jag ska inte se Herren (Jah – kortformen för Jahve),
inte ens Herren (Jah) i de levandes land,
jag ska inte se människor
mer med världens invånare.
12Min boning är uppryckt
och bortburen från mig som en herdes tält,
som en vävare har jag rullat ihop mitt liv.
Han ska hugga av mig från trumman,
från dag till natt ska du göra slut på mig.
13Ju mer jag gör mig själv lik ett lejon ända till morgonen,
desto mer bryts alla mina ben,
från dag till natt ska du göra slut på mig.
14Som en tornseglare, en svala,
skriar (sluddrar) jag, jag muttrar (talar jag lågmält – hebr. hagah) som en duva,
kan inte se uppåt Herre (Adonaj),
jag är betryckt, var (bli) du min trygghet. 15Vad ska jag säga?
Han har både talat med mig och han har gjort det,
jag ska gå försiktigt (mjukt)
alla mina år över bitterheten i min själ.
16Herre (Adonaj) av dessa ting lever människan
och där finns också livet för min ande,
därför upprättar du mig
och gör mig levande (upprätta min hälsa och låt mig leva)!
17Se, till min frid (shalom)
min bittra bitterhet,
men du har i kärlek till min själ
befriat den från korruptionens bråddjup,
för du har kastat alla mina synder
bakom din rygg.
18För Sheol (underjorden, de dödas plats) kan inte prisa dig,
döden kan inte hylla dig,
de som går ner i graven
kan inte hoppas på din sanning.
19De levande, de levande, de ska prisa dig,
som jag gör idag.
Barnens fäder
ska göra din sanning känd (välkänd, intim förtrogen kunskap).
20Herren (Jahve) är redo att frälsa mig.
Därför ska jag sjunga sånger till stränginstrument
alla dagar i mitt liv
i Herrens (Jahves) hus. 21Jesaja sa: "Låt dem ta en fikonkaka och lägg den som ett förband (bandage) på bölden och han ska tillfriskna." 22Hiskia frågade: "Vilket är tecknet att jag ska få gå upp till Herrens (Jahves) hus?"Hiskias fall
391Vid den tiden sände Babels kung Merodach-Baladan, Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, för han hörde att han blivit sjuk och hade tillfrisknat. 2Och Hiskia blev glad och visade dem sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den dyrbara oljan och hela hans vapenhus och allt som fanns bland hans skatter, det fanns ingenting i hans hus eller i hans ägo som Hiskia inte visade dem. 3Sedan kom Jesaja, profeten, till kung Hiskia och sa till honom: "Vad sa dessa män? Och varifrån kom de till dig?"
Och Hiskia sa: "De kom från ett avlägset land till mig, ända från Babel." 4Då sa han: "Vad har de sett i ditt hus?" Och Hiskia svarade: "Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingenting bland mina skatter som jag inte har visat dem." 5Då sa Jesaja till Hiskia: "Hör Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) ord: 6Se, dagar ska komma då allt det som finns i ditt hus och som din far har lagt på lager till denna dag, ska föras bort till Babel, inget ska lämnas kvar, säger Herren (Jahve). 7Och dina söner som ska komma från dig, som du ska föda, ska de föra bort och de ska bli betjänter i palatset hos Babels kung." 8Då sa Hiskia till Jesaja: "Herrens (Jahves) ord, som du har talat, är gott." Vidare sa han: "Eftersom det ska vara frid (shalom, fred och välstånd) och sanning i mina dagar (under min livstid)."Löfte om frid och fred (kap 40-48)
Nu följer den femte av bokens sju delar. Den tredje och centrala delen (kapitel 36-39) är bokens kiastiska centrum. I ett kiastiskt mönster vänder temat efter den tredje delen, vilket gör att del fem och sex (kapitel 40-66) är bokens andra stora del. De flesta forskare är överens om att det sker ett skifte tematiskt här i kapitel 40, något som helt stämmer överens med det kiastiska mönstret. Hittills har boken handlat om Jerusalem, fienden Assyrien och den nuvarande domen. Från och med nu handlar det om en kommande frälsning.
Goda nyheter för Jerusalem! 401"Trösta, trösta (hjälp, uppmuntra; inge nytt hopp till) mitt folk,"
säger er Gud (Elohim).
2"Tala mjukt till hjärtat av Jerusalem,
och ropa på henne [kalla på henne]
för hennes tid i krigstjänst är över,
för hennes nåd (villkorade nåd – hebr. ratsah) är fullbordad,
för hon har fått dubbelt igen av Herrens (Jahves) hand för alla sina [han har låtit henne få betala dubbelt igen för alla hennes] synder." 3En röst ropar:
"Bana väg [vänd bort alla hinder] för Herren (Jahve)
i öknen (stäppen – hebr. midbar),
bygg (jämna till) en huvudväg (en upphöjd genomfartsled)
i ödemarken (hebr. aravah) för vår Gud (Elohim).
[; ; ; ]
4Varje dal (ravin) ska höjas
och varje berg och höjd sänkas.
Den ojämna terrängen ska bli jämn
och otillgängliga platser bli slät mark.
5Ja, Herrens (Jahves) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] ska uppenbaras,
och alla människor (allt kött) tillsammans se den [på samma gång]
– för Herrens (Jahves) mun har talat." [Innan en kung anlände till ett land skickades en budbärare som förberedde ankomsten. Han uppmanade folket att laga gamla vägar och bygga nya för att underlätta för kungens ankomst. Att dalar ska höjas och berg sänkas talar också bildligt om konsekvenserna av Johannes Döparen och Jesu tjänst – de låga och ödmjuka ska lyftas upp, medan de höga och självrättfärdiga ska ödmjukas, se ; .] 6En röst säger: "Ropa (proklamera, predika)",
och en annan frågar: "Vad ska jag ropa (proklamera, predika)?" [Rösten från Herren svarade:] "Alla människor (allt kött) är som gräs,
och all deras nåd (människornas omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är som blomman på ängen.
[Lika föränderlig och temporär, se ; .] 7Gräset torkar bort, blomman vissnar,
när Herrens vind (ande, andedräkt) blåser på dem.
Mänskligheten är verkligen som gräs.
8Gräset torkar bort, blomman vissnar,
men Guds ord står fast (har kraft) för evigt [kommer alltid att gå i uppfyllelse]." 9Gå upp på ett högt berg, du Sion
som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt,
du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
Säg till städerna i Juda: "Här är er Gud!" 10Se, Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt),
Herren (Jahve) kommer som en segerrik krigare,
hans arm visar sin makt (hans krigsmakt regerar för honom).
Se, han har med sig belöning [välsignelser till sitt folk],
hans pris (segerbyte) går framför honom. 11Han föder sin fårhjord som en herde:
Han samlar lammen i sina armar,
han bär dem i sin famn (nära sitt hjärta)
och varsamt leder han moderfåren. [Han visar vägen för tackorna som har diande lamm, han beskyddar dem och leder dem till vattenkällor där de kan vila och hämta kraft. Sista ordet i versen är nahal som översatts "varsamt leder", samma ord som också används i .]Skapare av allt
12Vem har mätt upp (hebr. madad) vattnet i hans kupade hand
och fastställt (mätt, fördelat – hebr. tiken) [kalibrerat avståndet mellan] himlarna med sina utspända fingrar [ett spann-mått; avståndet mellan tummen och lillfingret, en halv aln (23 cm)]?
Omfattat jordens stoft i ett mätmått [sea-mått, det vanliga måttet i hushållet på omkring 8 liter]
och vägt bergen med våg och kullarna med en balansvåg?
13Vem har mätt ut Herrens (Jahve) Ande
och har varit hans rådgivare så att han kan instruera honom?
14Av vem tog han råd, och vem instruerade honom
och lärde honom den rätta vägen,
och lärde honom kunskap
och lät honom känna till (vara intimt förtrogen med) gott omdöme? 15Se, länderna är som en droppe i en hink
och är räknade som små dammkorn på en våg,
öarna är som stoft (tunna, smala) [så små att de nästan inte går att väga].
16Libanon är inte tillräckligt bränsle (dess skogar är oduglig ved),
dess vilddjur duger inte till brännoffer.
17Alla länder är intet inför honom,
de räknas av honom som ting utan värde och är fåfänga. 18Med vem vill ni då likna Gud (El)?
Eller vad vill ni jämföra honom med?
19Avbilden [en liten avgud, ofta 10-25 cm hög] – som hantverkaren har gjutit
och guldsmeden har överdragit med guld,
silversmeden gjutit silverkedjor åt?
20En stenek är avskild,
han väljer ett träd som inte ska rota sig,
han söker ut åt sig en kunnig hantverkare
för att sätta upp en avgud som inte ska förflyttas (inte kan rubbas). 21Vet du inte?
Hör du inte?
Har det inte blivit berättat för dig från begynnelsen?
Har ni inte förstått jordens grundvalar?
22[Bibeln lär ut vetenskapliga fakta som att jorden är rund, långt innan detta var accepterat inom vetenskapen.]
Det är han som sitter över jordens cirkel (den runda jorden),
och dess invånare är som [små] gräshoppor,
[han] som sträcker ut himlarna som en gardin
och spänner ut dem som ett tält att bo i,
23Som gör furstar till intet,
han gör jordens domare till ingenting.
24Otillräckligt har de planterat,
otillräcklig är deras sådd,
otillräckligt har den slagit rot i marken,
när han blåser på den vittrar den
och virvelvinden för bort den som agnar. 25"Vem kan ni jämföra mig med,
vem är jag lik?" säger den Helige []
26Lyft upp era ögon mot höjden [himlen]:
Vem har skapat allt detta [stjärnorna]?
Det är han som leder ut dem som en räknad skara [stjärnorna liknas vid en mönstrad härskara]
och nämner dem alla vid namn.
På grund av sin stora makt och styrka
saknas inte en enda av dem.
27Hur kan du säga, du Jakob,
och tala så Israel [Jakob och Israel används synonymt för de tolv stammarna]: "Min väg är dold för Herren (Jahve),
och min dom går förbi min Gud (Elohim)." [Orden kan syfta på den kommande exilen till Babylon, se . I stunder av prövning och lidande kan frågorna komma om Herren ser vad jag går igenom och om han vill ge upprättelse?]
28Vet du inte (är du inte väl införstådd med)?
Har du inte hört?
Herren (Jahve) är en evig Gud (Elohim),
skapare av hela världen (jordens ändar).
Han blir inte trött eller utmattad,
hans förstånd är outrannsakligt (omöjligt att till fullo utforska).
29Han [blir inte trött, se , istället är det han som] ger den trötte (fysiskt utmattade; utslitne) kraft
och för den maktlöse (den utan livskrafter; den som saknar vigör och reproducerande, livsalstrande förmågor)
förökar (multiplicerar) han styrkan. [Det är Herren som ger kraften som behövs för att utföra uppdraget, se även ; . Följande exempel visar dock att ren mänsklig fysisk styrka inte räcker i långa loppet:] 30Även unga pojkar kan bli trötta och behöva vila,
unga män (ordagrant: utvalda, dvs. "de starkaste" – elitsoldater) kan stappla och falla.
31Men de som [uthålligt] väntar (hoppas) på Herren (Jahve)
ska förnya sin styrka ("glida fram" – fortsätta med kraft): De ska lyfta på vingar (höja vingen/fjädern)
som örnar.
De ska springa (rusa fram)
utan att bli trötta (dra efter andan; flämta).
De ska vandra (fortsätta, gå)
utan att mattas (tappa modet; segna ner; svimma).
[Örnen symboliserar styrka och frihet. Den flyger på hög höjd och har perspektivseende. Uttrycket "förnya sin styrka" kan syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt, se . Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "utan att mattas" med "utan att hungra".]Gud är större än alla avgudar
411Var tysta (lämna ifred, var som döva, säg inte ett ord, håll tand för tunga) nära (intill, med) mig, ni öar (kustländer)
och låt folken förnya (gro, spira, blomstra som växter som får ny kraft på våren) sin styrka (kraft).
Låt dem komma nära och sedan låt dem tala,
låt oss komma samman (närma oss varandra) tillsammans för att döma.
2Vem har rest upp någon från soluppgången,
som kallar på rättfärdighet till hans steg [ordagrant: ben eller fötter]?
Han ger (lägger) länderna framför honom
och låter honom regera över kungar.
Hans svärd gör dem till stoft,
hans båge gör dem till agnar som blåser bort (följer med vinden).
3Han jagar dem och går vidare (korsar över) i frid (trygghet, säkerhet – shalom).
Den välkända (breda) stigen beträder han inte med sina fötter.
[Han vägrar att gå på ondskans allfarvägar.]
4Vem har format och gjort det?
Han som har kallat generationerna från begynnelsen.
Jag, Herren (Jahve) – är den förste
och den siste i evighet – Jag är Han (den Evige och för alltid densamme). [Den förste (hebr. rishon) har sin rot i ordet för huvud. Den siste (hebr. acharonim) står i plural! Därför betyder det att han är den evigt siste, det kan aldrig någonsin komma något eller någon efter honom. I den hebreiska texten finns, centralt mellan den förste och den siste, också ordet et (skrivs hebreiska första bokstaven Alfa och den sista Tav). Det är en partikel som aldrig översätts, men som motsvarar grekiskans alfa och omega, se . Här står uttrycket den förste och den siste alltså två gånger i samma mening. I hebreiskan betyder det att detta är en absolut sanning som är kompromisslös och aldrig kan förändras.] 5Öarna (kustländerna) såg det och bävade,
jordens yttersta hörn darrade (skakade som av en jordbävning),
de närmade sig och kom, 6var och en hjälpte sin granne
och var och en sa till sin bror: "Var stark (fast, säker, tapper)!" [Hebr. används flera gånger i detta kapitel. Betydelsen är att ta ett stadigt tag om någon eller något (, ), men även bildligt att ingjuta mod och vara tapper som i denna vers och i , , .] 7Snickaren stärker (ingjuter mod i) guldsmeden
och han som använder hammaren (ingjuter mod i) den som smider på städet
och säger om lödningen: "Den är bra",
och han fäster den med spikar så att den inte ska förflyttas.
8Israel, du min tjänare,
Jakob, som jag har utvalt [],
ättling till Abraham, min vän [; ; ; ]
9dig som jag hämtade [tog tag i min hand för att leda tillbaka] från jordens ände,
kallade från dess bortersta hörn
och till vilken jag har sagt:
Du är min tjänare,
jag har utvalt dig,
jag förskjuter dig inte.
10Var inte rädd (frukta inte),
för jag är med dig;
förfäras inte [se dig inte hela tiden ängsligt om],
för jag är din Gud (Elohim).
Jag styrker dig [gör dig ståndaktig, frimodig och alert],
ja, jag hjälper (bistår, undsätter, omger) dig,
ja, jag uppehåller (stödjer) dig med min rättfärdighets högra hand (ordagrant: min rättfärdighets högra)! [Ordet för hand eller arm finns inte med i den hebreiska grundtexten, se även . I denna typ av kontext syftar "min högra" på höger arm eller hand. Ett annat exempel är då Jakob välsignar och sträcker ut sina händer, se . Guds högra hand är ett uttryck för Guds mäktiga kraft, dvs. hur han griper in, beskyddar och bevarar, se ; .] 11Se, alla som var arga på dig
ska komma på skam och bli förvirrade.
De som argumenterade mot dig
ska bli till intet och förgås (försvinna, upphöra att existera).
12Du ska leta efter dem men inte finna dem,
de som var fientliga mot dig,
de ska bli helt tillintetgjorda – ett ingenting,
de som krigade mot dig. [En trefaldig stegring av fienderna ges här i , från ilska, verbal konfrontation till rent krig! Det är också ett kiastiskt mönster i och med orden hebr. chazaq (hämtade/håller), "din högra", "jag ska hjälpa dig" och "frukta inte" ytterst.] 13För jag, Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
som håller (upprätthåller, styrker) din högra hand (ordagrant: din högra),
säger till dig: "Frukta inte (var aldrig någonsin rädd),
jag hjälper dig".
14Frukta inte (var aldrig någonsin rädd) du mask Jakob,
och ni Israels män,
jag hjälper dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
din Återlösare – Israels Helige.
15Se, jag gör dig till en ny tröskvagn
med skarpa tänder,
du ska tröska berg och mala dem till smått
och låta kullarna bli som agnar.
16Du ska blåsa på dem och vinden ska bära bort dem
och virvelvinden ska sprida ut (förskingra) dem,
och du ska glädja dig i Herren (Jahve).
I Israels Helige ska du ha din ära.
17De fattiga och behövande söker efter vatten
men där finns inget
och deras tunga förgås av törst.
Jag Herren (Jahve) ska svara dem.
Jag, Israels Gud (Elohim), ska aldrig överge dem.
18Jag ska öppna floder på de kala höjderna
och källsprång mitt i dalarna.
Jag ska göra vildmarken till en vattenrik sjö
och det torra landet till vattenkällor.
19I öknen ska jag plantera
cedrar och akacieträd och myrten och olivträd (bokstavligt olja).
I ödemarken ska jag plantera
cypresser, platanträd [stora träd – upp till 40 meter höga] och lärkträd tillsammans.
20För att de ska se och veta (djup, intim kunskap)
och överväga och tillsammans förstå,
att det är Herrens (Jahves) hand
som har gjort detta och att det är den Helige i Israel som har skapat det.Kan avgudarna förutse framtiden?
21Presentera (konstruera) ditt ärende, säger Herren (Jahve),
för fram dina orsaker (anledningar, förklaringar), säger Jakobs Kung.
22Låt dem föra fram dem [avgudarna]
och berätta för oss vad som ska ske (hända i framtiden).
De forna tingen, vad var de?
Berätta om för oss, så att vi kan överväga (ordagrant: sätta vårt hjärta till) dem
och veta vad de ger.
Eller vad vi kommer att få höra. 23Berätta om de ting som ska ske härefter,
så att vi vet att ni är gudar.
Ja, gör gott eller gör ont,
så att vi kan slås av förundran [när vi alla ser oss om] tillsammans.
24Se, ni är ingenting
och ert arbete är ingenting,
en styggelse är han som väljer er (väljer att tro och lita på er).
25Jag har rest upp en från norr och han kommer,
från solens uppgång en som åkallar mitt namn,
och han ska komma över ledarna
som kokande murbruk och som krukmakaren som trampar lera.
26Vem har berättat från början för att vi ska veta (ha djup, intim kunskap),
och från före tiden (innan tiden startade),
för att vi ska kunna säga att han har rätt?
Där finns ingen som berättar,
inte heller någon som hör,
och ingen som lyssnar till dina ord.
27Jag ska ge ett förebud till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Se (hebr. hineh), se (hebr. hen) dem",
och till Jerusalem en budbärare med gott budskap.
28Jag ser mig omkring, men där fanns ingen människa,
inte ens ibland dem, men där finns ingen rådgivare
som när jag frågar dem, kan ge mig ett svar.
29Se, allesammans, deras arbete är förgängligt (tomhet, ingenting),
deras gjutna beläten (avgudar) är vind och förvirring. 421Här är min tjänare (trogne representant) som jag uppehåller (ger kraft, stödjer),
min utvalde som jag ger nåd (som min själ har behag till, villkorad nåd – hebr. ratsah).
Jag har gett honom min Ande,
han ska utbreda rätten (döma rättvist, uppenbara sanningen och Guds vilja) för hednafolken.
2Han ska inte ropa eller höja sin röst (han är tyst trots stor smärta),
hans stämma hörs inte på gatorna.
3Ett strå som har vikt sig (ligger nerböjt) bryter han inte av,
och en flämtande låga (slocknande veke) släcker han inte [tjänaren, Jesus ska hela brustna liv].
Han ska utbreda rätten i sanning.
4Han ska inte släckas eller brytas ner,
förrän han har uppenbarat vad rättvisa är på jorden.
De avlägsna havsländerna (öarna),
väntar ivrigt på hans undervisning (hebr. Torah). 5Så säger den ende Guden (El), Herren (Jahve),
han som skapat himlarna (universum) och sträckt ut (expanderat) dem [; ],
han som brett ut jorden och allt som lever där (allt som föds på jorden),
han som gett liv (livsande) till människorna, och ande åt alla som vandrar där. [Herren talar nu till Messias:]
6Jag, Herren (Jahve), har kallat dig i rättfärdighet (för att uppenbara vad rätt och fel är, och att leva rättfärdigt).
Jag ska hålla dig i handen,
och bevara dig.
Jag ska ge dig som ett förbund [en förbundsmedlare] för folket [Israel, se ; ],
som ett ljus för hednafolken (nationerna) [].
7Du ska öppna de blindas ögon
och föra ut fångar ur fängelsehålan,
de som sitter i fängelsets mörker. [Herren vänder sig nu till folket:]
8Jag är Herren (Jahve), detta är mitt namn.
Min härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) [är unik och den] ger jag inte åt någon annan,
inga avgudabilder (mänskligt utsnidade avgudabilder) kan få mitt lov.
9Det som har sagts tidigare har skett [profetiska ord har slagit in],
nu berättar jag nya ting.
Innan det visar sig (som ett frö, innan det spirat),
låter jag er höra om det.
10Sjung till Herren (Jahve) – en ny sång [; ; ; ],
hans lovprisning från jordens ändar,
ni som går ner till havet och allt som är däri,
öarna och deras invånare.
11Låt öknen och dess städer lyfta upp sina röster,
byarna som Kedar bebor [en nomadstam i norra Arava mellan Edom och Babylon],
låt Selas [Edoms huvudstad, troligtvis nuvarande Petra] invånare jubla,
låt dem ropa från bergens toppar.
12Låt dem ge ära (härlighet, tyngd – hebr. kavod) till Herren (Jahve)
och berätta hans lov på öarna.
13Herren (Jahve) ska dra fram som en mäktig man (hjälte),
han ska uppväcka avund (nitälskan) som en stridsman,
Han ska ropa, ja, han ska ropa högt (med stark röst),
han ska bevisa sig själv mäktig (oövervinnelig) mot sina fiender. 14Under lång tid har jag varit tyst,
jag har varit stilla och hållit tillbaka mig själv (lagt band på mig),
nu ska jag ropa som en födande kvinna,
flämta och flåsa samtidigt.
15Jag ska omintetgöra bergen och kullarna
och torka upp alla deras örter
och jag ska torrlägga floderna (bokstavligt göra dem till öar, torrt land)
och jag ska torka ut sjöarna (vattensamlingarna).
16Och jag ska föra de blinda på en väg som de inte känner,
på stigar som de inte känner till ska jag leda dem.
Jag ska göra mörkret ljust framför dem
och oländiga platser plana.
Detta ska jag göra
och det ska inte bli ogjort.
[Upprepningen är hebreiskans sätt att betona och understryka att detta verkligen kommer att ske.]
17De ska omvända sig (bli vända tillbaka),
och skämmas stort (mycket), de som har sin tillit till skurna avbilder,
som säger till de gjutna avgudarna: "Ni är våra gudar."Israel – vänd om till mig
18[Detta är den centrala delen i kapitel 40-48. En uppmaning till omvändelse.]
Lyssna (hör) ni döva,
och se ni blinda, så att ni må se.
19Vem är blind, om inte min tjänare?
Eller döv, som min budbärare som jag har sänt?
Vem är blind som han som är helhjärtad,
och blind som Herrens tjänare?
20Ser mycket [alla bevis på Guds godhet, se ; ; ; ],
men håller (vaktar, skyddar, bevarar) inte [kommer inte ihåg],
öppnar öronen,
men hör inte.
21Herren (Jahve) var tillfreds (nöjd),
för sin rättfärdighets skull,
att han vill göra undervisningen (hebr. Torah) stor och ärofull.
22Men detta är ett rövat och plundrat folk,
alla är fast i hålor och de är gömda i fängelser,
de är som ett byte och ingen befriar,
tillspillogivna och ingen säger: "Upprätta".
23Vem ibland er vill ge sitt öra (lyssna) till detta?
Vem vill lystra och lyssna för tider som kommer?
24Vem gav Jakob som rov och Israel till plundring?
Var det inte Herren (Jahve)?
Han mot vilken vi har syndat och på vilkens vägar de inte vandrade,
inte heller var de lydiga mot hans undervisning (hebr. Torah).
25Därför har han öst ut (hällt) ilskan från sin vrede över honom,
och stridens styrka och satt eld runtomkring honom
och han vet inget och den bränner
honom, eftersom han inte lade det på sitt hjärta. 431Nu säger Herren (Jahve),
han som har skapat dig, Jakob,
han som har format dig, Israel:
"Frukta inte, för jag har återköpt dig [från fångenskapen].
Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.
2När du korsar (går) genom (ordagrant: igenom i) vattnen är jag med dig,
och strömmarna dränker dig inte [ska inte överskölja eller föra bort dig].
När du går genom eld bränner den dig inte (ska du inte bli svedd),
och flamman antänder dig inte (ska inte förtära/bränna/skada dig). [Versen inleds med konjunktionen ki som översätts eftersom, för eller när. I denna vers fungerar ki som en bekräftelse på att du kan gå igenom svårigheter just därför att han är med. Det första exemplet med vatten och strömmar innebär att man korsar eller passerar genom ett vadställe eller en liknande övergång. Här kan läsaren associera till hur israeliterna korsade Vasshavet och Jordanfloden (; ). Det sista exemplet uppfyllde Daniels tre vänner bokstavligen (), men profetian har utan tvekan också en bredare betydelse om Guds beskydd i svåra omständigheter. Frågan är inte om vi möter dem utan när. Se även ; .] 3För jag är Herren (Jahve), din Gud (Elohim),
Israels Helige, din Frälsare.
Jag gav Egypten [till Babylon] som lösen (betalning) för dig,
Kush [nuvarande Etiopien/Sudan] och Seva [en provins i Etiopien, troligtvis inte samma Saba som i, se ; ] i utbyte för dig [för att du skulle bli fri].
4Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
eftersom jag ärar dig och älskar dig,
därför ger jag människor i utbyte för dig,
och andra nationer i utbyte mot ditt liv." 5
Båt med judar som gjort alija 18 juli 1947.
från öster ska jag föra din säd (dina avkomlingar)
och från väster ska jag samla dem.
6Jag ska säga till norr: "Ge hit!"
och till söder: "Håll inte tillbaka,
för hit mina söner från fjärran
och mina döttrar från jordens yttersta gräns,
7var och en som är uppkallad efter mitt namn
och som jag har skapat till min ära,
jag har format (gjort, designat) honom,
ja, jag har gjort honom." [Det hebreiska ordet för att "gå upp" är , se t.ex. . I det moderna hebreiska språket används ordet för någon som återvänder till Israel, man gör "alija". Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15 000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökade antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.]Kan avgudarna förutse framtiden?
8De blinda som har ögon ska föras fram,
och de döva som har öron.
9Alla folkslag samlas tillsammans
och stammarna är församlade.
Vem bland dem kan förklara detta
och berätta vad som ska komma?
Låt dem föra fram sina vittnesmål,
så att de kan bli bedömda,
och låt dem höra (lyssna)
så att de kan säga: "Sant!"
10"Ni är mina vittnen", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
"Min tjänare som jag har utvalt,
för att lära känna mig, tro (lita, förtrösta) på mig,
och förstå att jag är Gud (El, den mäktige, starke).
Ingen gud har blivit till före mig,
och ingen ska komma efter mig.
11Jag, jag är Herren (Jahve),
och förutom mig finns det ingen Frälsare (någon som kan rädda).
12Jag har berättat [förutsagt framtiden] och räddat (befriat) er, och visat mig för er [att jag var er Gud, ni har hört och sett mig].
Då fanns det inte några främmande gudar hos er.
Ni är mina vittnen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Jag är Gud (El, den mäktige, starke).
13Ja, redan innan ens dagen fanns [innan ljuset skapades, dvs. från tidernas begynnelse],
och från denna dag och i all framtid är jag densamme.
Ingen kan stå emot vad jag gör (rycka något från min hand).
Jag ska agera (verka), och vem skulle kunna hindra det (göra det om intet)?" 14Så säger Herren (Jahve),
er Återlösare, Israels Helige: För er skull har jag sänt [en armé] mot Babel,
och jag ska driva dem på flykten (slå ner deras låsta portar),
kaldéerna (babylonierna) i skepp som var deras fröjd [stolthet].
[Här beskrivs hur Babylon kommer att besegras av Kyros, och hur man försöker fly med båtar längs med Eufrat till Persiska viken.]
15Jag är Herren (Jahve), er Helige.
Israels skapare, er Konung. 16Så säger Herren (Jahve)
som gör en väg genom havet,
en stig genom mäktiga vatten,
17som ledde ut vagnar och hästar,
tillsammans med en mäktig armé dit [för att gå under].
De föll för att aldrig mer resa sig upp igen,
de utplånades, släcktes ut som en brinnande veke. [.]
18Tänk inte på det som har varit [påminn er inte om dessa tidigare händelser]
och bry er inte om det [fokusera inte på de ting] som var förr.
19Se, jag gör [håller på att göra] något nytt []!
Redan nu växer det fram [spirar som en planta] – märker ni det inte (skulle ni inte vara intimt förtrogna med det)?
Ja, jag ska göra en väg i vildmarken [; ],
strömmar (floder) i öknen.
20Markens djur ska ära mig,
schakaler och struts,
för jag utgjuter (ger) vatten i vildmarken
– strömmar (floder) i öknen för att ge mitt utvalda folk att dricka. []
21Det folk som jag har skapat (format, designat) åt mig,
de ska förkunna (återge, räkna upp) mitt lov [under lovprisning med instrument]. [I beskrivs hur faraos armé gick under. Uttåget ur Egypten och den första påskens dramatiska händelser har sedan dess i generationer blivit ihågkomna. Uppmaningen är nu tvåfaldig: tänk inte på straffet (exilen) och åberopa inte tidigare segrar. Herren, som gjort en väg genom havet, är också den som nu ska göra en väg genom öknen och där rikligt släcka sitt eget folks törst. Liksom djuren i öknen ska ära Herren, kommer nu hans eget folk att kunna se hans nya gärningar och prisa honom.] 22Likväl har du inte åkallat mig, du Jakob,
inte heller har du ansträngt dig (gjort dig trött) för min räkning, du Israel.
23Du har inte burit fram brännofferfår till mig,
inte heller har du ärat mig med dina slaktoffer.
Jag har inte belastat dig med matoffer
och inte ansträngt dig med rökelse.
24Du har inte köpt någon söt krydda åt mig,
inte heller har du tillfredsställt mig med det feta av dina offer.
Istället har du tyngt mig med dina synder
och tröttat ut mig med dina överträdelser.
25Jag, ja jag, är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull,
och dina synder kommer jag inte mer ihåg.
26Lägg mig på minnet (påminn mig), låt oss resonera (diskutera) tillsammans,
ta upp din sak,
så att du kan bli rättfärdig.
27Din första far syndade [kan syfta på Jakob, se ; ]
och dina medlare har begått överträdelser mot mig.
28Därför har jag ohelgat furstarna i helgedomen
och jag har utlämnat Jakob till ödeläggelse
och Israel till smädelse. 441Men lyssna nu [trots att du har syndat, se ] du Jakob min tjänare,
du Israel som jag har utvalt.
2Så säger Herren (Jahve),
han som skapade dig,
han som formade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta inte, du min tjänare Jakob,
du Jesurun som jag har utvalt. [Jesurun är en kärleksfull poetisk titel för Israel, betyder antagligen "den rättfärdige".]
[Som en varsam trädgårdsmästare som sköter om sin trädgård:]
3Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,
och strömmar över torrt land.
Jag ska utgjuta min Ande över dina barn,
min välsignelse över dina avkomlingar.
4De ska växa upp mitt ibland det gröna gräset,
som popplar (pilträd) vid vattenbäckar.
5Då ska en [av dessa återvändande judar] säga: "Jag tillhör Herren (Jahve)",
en annan ska tilltalas [av andra] med Jakobs namn.
en annan skriva med sin hand [som när man signerar ett kontrakt]: "Herrens egen",
och tilltalas [av andra] med det ärofyllda (högt aktade) namnet Israel. [Det judiska folket ska inte längre vara hånat och föraktat.] 6Så säger Herren (Jahve), Israels Konung,
och hans Återlösare, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Jag är den förste och jag är den siste [jag är evig],
förutom (vid sidan av) mig finns ingen Gud (Elohim).
7Vem [vilken av alla dessa avgudar] är som jag?
Ropa och berätta (ordagrant: ´Ropa och låt det berättas för henne´),
ja, lägg fram (redogör för) allt som har hänt [i historien, hur alla profetiska ord slagit in] sedan jag insatte det eviga (urgamla) folket. [Kallade Abraham till att bli ett stort folk, se .]
Låt dem [försök få avgudarna att] berätta vad som ska komma [vad som är nära förestående],
och vad som kommer att ske [slutligen ska ske i kommande tidsåldrar].
8Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
[Inför det som ska komma, närmast Babylons fall och judarnas frigörelse.]
Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och berättat det?
Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom mig?
Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen. 9De som formar (hebr. jatsar) en skuren avbild är alla fåfänga,
och deras ljuvliga ting ger ingen framgång (fördel)
och deras egna vittnen ser ingenting
och vet ingenting (saknar kunskap) för att de ska skämmas.
10Vem har formgett en gud,
eller en gjuten avbild som inte är till någon nytta?
11Se, alla som följer dem ska skämmas,
och hantverkarna, begåvade bland människor,
låt dem alla samlas tillsammans, låt dem stå upp,
de ska frukta och de ska skämmas tillsammans. 12Smeden tar [använder, vässar] sitt verktyg (någon form av yxa – hebr. maatzad)
och arbetar i kolet och bearbetar det [metallstycket] med hammaren
och arbetar med sin starka arm,
han blir hungrig och hans styrka sviker,
han dricker inget vatten och blir svag.
13Snickaren sträcker ut linan [mäter längden]
och gör ett märke med pennan,
han passar ihop det med ritningen
och han märker ut det med verktygen,
och gör det som en mansfigur
enligt mannens skepnad, för att bo i huset [som en husgud – avgud].
14Han hugger ner cedrar åt sig
och tar en cypress och en ek
och låter dem växa sig starka bland skogens träd.
Han planterar en pinje och regnet ger den näring (bokstavligt: regnet gör den stor).
15Sedan använder en människa det som bränsle
och han tar av det och värmer sig,
ja han antänder det och bakar bröd,
han gör en gud och tillber den,
han gör en skuren avbild och faller ner för den.
16Han bränner hälften av det i eld,
med den halvan äter han kött,
han grillar det och är tillfreds,
han värmer också sig själv och säger:
"Haha (hebr. heach – ett uttryck för dåraktig ironi), nu är jag är varm, jag ser eldslågorna".
17Av det som blir över gör han en gud (hebr. el), ja, en utskuren avgud.
Han faller ner inför den och lovsjunger
och ber till den och säger:
"Befria mig, för du är min gud (hebr. el)."
18De vet inte, inte heller förstår de,
för deras ögon är insmorda (variga) så att de inte kan se
och deras hjärtan så att de inte kan förstå.
19Och ingen betänker i sitt hjärta,
inte heller finns där kunskap (intim förståelse) eller förstånd till att säga:
"Jag har bränt upp hälften av det i eld
och jag har även bakat bröd på dess kol,
jag har grillat köttet och ätit det,
ska jag då göra en styggelse av resten?
Ska jag falla ner inför stocken av trä?"
20Han strävar efter aska, ett bedraget hjärta har vänt honom till sidan,
så att han inte kan befria sin själ (sitt liv)
och inte heller säga:
"Är där inte en lögn i min högra hand (ordagrant: din högra)?" 21Kom ihåg dessa ting du Jakob
och Israel, för du är min tjänare.
Jag har format (danat) dig,
du är min egen tjänare Israel,
du ska inte glömma bort mig.
22Jag har utplånat, som ett tjockt moln, dina överträdelser,
och som ett moln dina synder.
Återvänd till mig,
för jag har återlöst dig. 23Sjung ni himlar, för Herren (Jahve) har gjort det,
ropa ni jordens djup (jordens lägsta platser)
brist ut i sång ni berg
och skogar och varje träd som finns i dem,
för Herren (Jahve) har återlöst Jakob
och förhärligar sig själv i Israel. 24Så säger Herren (Jahve)
din Återlösare och han som formade dig redan i moderlivet:
Jag är Herren (Jahve)
som har skapat allting,
som har expanderat (spänt ut) himlarna (universum) helt själv,
som har hamrat (spänt) ut jorden alldeles själv. [Här används det hebreiska ordet nata expandera, spänna ut, om himlarna, universum och ordet som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt om jorden. Här anas ett expanderade universum och fler dimensioner än rum och tid, se även .] 25Det frustrerar (stör, irriterar) bedragarnas teckentyderi
och gör siarna ilskna,
det vänder bak och fram på de visa
och gör deras kunskap till dårskap.
26Det bekräftar hans tjänares ord
och uppfyller hans budbärares råd,
som säger till Jerusalem: "Hon ska bli bebodd"
och till Juda städer: "De ska bli uppbyggda
och jag ska resa upp dess ödelagda platser."
27Som säger till djupen: "Torka upp och jag ska torka upp dina floder."
28Som säger om Kyros: "Han är min herde och ska utföra alla mina önskningar"
och säger till Jerusalem: "Hon ska bli uppbyggd"
och till templet: "Min grund ska bli lagd." 451Så säger Herren (Jahve) till sin smorde,
till Kyros, vars högra hand [hans makt] jag styrker
för att underkuva länder inför honom,
och lösa upp kungars bälten,
för att öppna dörrar framför honom,
så att portarna inte stängs:
2"Jag ska gå framför dig
och göra krokiga platser raka,
jag ska bryta koppardörrarna i bitar
och hugga sönder järnbommarna,
3och jag ska ge dig mörkrets skatter [gömda i rum utan fönster som fanns i bl.a. Babylon och Sardis],
och undangömda rikedomar från hemliga platser,
så att du ska veta (känna till, förstå, varit intimt förtrogen med)
att jag är Herren (Jahve) som kallar dig vid ditt namn,
Israels Gud (Elohim).
4För Jakobs skull, min tjänare,
och Israel, min utvalda,
har jag kallat dig vid ditt namn,
jag har namngett dig,
fast du inte känner (är intimt förtrogen med) mig.
5Jag är Herren (Jahve), det finns ingen annan.
Vid sidan av mig finns ingen gud (elohim) [avgud].
Jag har omgjordat dig
fast du inte har känt (varit intimt förtrogen med) mig,
6för att man ska veta att från solens uppgång (i öster)
och till väster [där den går ner]
att det inte finns någon vid sidan om mig.
Jag är Herren (Jahve) och där finns ingen annan.
7Jag formar (som en krukmakare) ljuset
och skapar mörkret,
jag gör frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
och skapar olycka [; ],
jag är Herren (Jahve) som gör alla dessa ting. [ har talat om Kyros som en förebild på Guds smorde, utvalde kung, se ; . kan appliceras på Kyros, men även på den kommande Messias.] 8Regna där ovan, du himmel
låt rättfärdighet flöda (strömma ner) från skyarna (molnen).
Låt jorden öppna sig, och ge frälsning som frukt (resultat),
[Herrens telning, Messias, beskrivs som landets frukt, se ]
och låta befrielse växa upp tillsammans.
Jag Herren (Jahve) skapar detta. [] 9Ve över honom som går till rätta (befinner sig på en trång plats) med sin skapare,
som en krukskärva bland jordens krukor.
Ska leran säga till krukmakaren: "Vad gör du?"
eller "Ditt arbete, det har inga händer"?
10Ve, över honom som säger till sin far: "Varför avlade du"?
Eller till en kvinna: "Varför födde du"? [Här anklagas kvinnan för att hon inte har gjort abort.]
11Så säger Herren (Jahve) Israels Helige och hans Skapare:
"Fråga mig om ting som ska komma, angående mina söner,
och angående mina händers arbete, befall mig.
12Jag har gjort jorden
och skapat människan på den.
Jag, min egen hand, har expanderat (spänt ut) himlarna (universum)
och alla dess härskaror har jag utsett (utvalt, bestämt att vara där).
13Jag har rest upp honom i rättfärdighet
och jag gör hans vägar höga,
han ska bygga min stad
och han ska frige mina fördrivna,
inte mot betalning
eller belöning,"
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Detta skedde ungefär 200 år senare när judarna fick återvända från fångenskapen i Babylon och bygga upp Jerusalem och dess tempel under Esra och Nehemja.] 14Så säger Herren (Jahve):
"Egyptens arbetare och Kushs [Etiopien och Sudans] handelsmän
och Shevas [Saudiarabiens] resliga män,
ska alla komma över till dig och vara dina slavar,
de ska gå efter dig,
i bojor ska de komma över
och de ska falla ner inför dig och de ska vädja till dig:
"Gud (El) bor sannerligen hos dig,
och där finns ingen annan, där finns ingen annan Gud (Elohim)."
15I sanning är du en Gud (El) som gömmer dig själv,
Israels Gud (Elohim), Frälsaren.
16De ska komma på skam, ja, bli förvirrade varenda en av dem,
de ska tillsammans gå in i förvirringen, de som tillverkar avgudar.
17Israel, som är frälst (räddad) av Herren (Jahve) med en evig frälsning,
ni ska inte komma på skam eller bli förvirrade, inte i all evighet.
18För så säger Herren (Jahve)
som skapat himlarna (universum),
han är Gud (Elohim)
som har format jorden och gjort den,
han grundade den,
han skapade den inte förgäves,
han formade den för att bli bebodd:
"Jag är Herren (Jahve) och det finns ingen annan."
19Jag har inte talat i hemlighet,
på en plats i mörkrets land,
jag sa inte till Jakobs säd:
"Sök mig förgäves (formlöst; som i kaos – hebr. toho)".
Jag Herren (Jahve) talar rättfärdighet,
jag berättar om ting som är rätt (rättvisa).
Herren är högre än alla avgudar
20Samla ihop er själva och kom,
kom nära tillsammans, ni som är förskingrade bland länderna.
De som bär på sina trägudar har ingen kunskap,
de ber till en gud (makt – hebr. el) som inte kan frälsa (rädda).
21Berätta och för dem nära,
ja låt dem ta emot råd tillsammans.
Vem har tillkännagett detta från forna tider [öster – hebr. kedem; väderstrecket där vi ser både bakåt och framåt]
och har berättat det sedan länge?
Är det inte jag Herren (Jahve)?
Och det finns ingen annan gud jämte mig,
en rättfärdig Gud (El) och en Frälsare.
Det finns ingen annan jämte mig. [Upprepningen som sker här och i flera av de föregående verserna är hebreiskans sätt att betona något och understryka att så här är det verkligen. Det finns ingen annan gud jämte Herren Jahve.] [Herren talar vidare, se :]
22"Vänd er till mig (se på mig) och bli frälsta, ni jordens alla ändar,
för jag är Gud (El) och det finns ingen annan.
23Jag har svurit vid mig själv,
det jag säger är sant,
mitt ord står fast:
För mig ska alla böja knä,
alla tungor ska svära mig trohet.
24De ska säga om mig:
'Bara i Herren (Jahve) finns rättfärdighet och styrka.' "
Alla som vänt sin vrede mot honom,
ska komma till honom i skam.
25I Herren ska hela Israels säd bli rättfärdiggjord och förhärligas. 461Bel [babylonisk avgud – Enlil, och senare Marduk] bugar, Nebo [avguden Nabu] böjer sig ner,
deras avgudar är för djur och boskap,
ting som de bär omkring som blir en belastning,
en börda som tröttar djuren.
2De böjer sig ner, de bugar tillsammans,
de kan inte släppa bördan
och själva har de gått i fångenskap. 3Lyssna till mig, Jakobs hus
och kvarlevan av Israels hus,
ni som är burna av mig från födseln,
som är burna från livmodern.
4Också vid hög ålder är jag densamme,
tills du har gråa hår ska jag bära dig,
jag har skapat dig och jag ska bära dig;
ja, jag ska bära dig och ska föda dig.
5Vid vem vill ni likna mig och göra mig jämbördig
och jämföra mig, för att vi ska vara lika?
6Ni som är frikostiga med guld i era väskor
och väger upp silver på vågen,
ni som hyr guldsmeden som gör det till en gud (makt – hebr. el)
att falla ner inför och tillbe,
7han är buren på axlarna, han bärs runt
och ställs på sin plats och han står där,
han flyttar sig inte på egen hand från sin plats,
när någon ropar till honom kan han inte svara och inte rädda från svårigheter.
8Kom ihåg detta och var förvissade,
ta det till hjärtat ni syndare.
9Kom ihåg (tänk på) det som [jag gjort] tidigare, i det förgångna,
för jag är Gud (El; mäktig, gudomlig), och det finns ingen annan
jag är Gud (Elohim), och det finns ingen som jag.
10Som från början berättat (kungjort) vad som ska ske i slutet [; ; ],
för länge sedan [berättat] det som ännu inte skett,
som säger: "Mitt rådslut ska stå fast,
och jag gör allt vad jag vill (önskar, har min glädje i)."
11Jag som kallar en rovfågel från öst,
från ett avlägset land, en som utför mina rådslut.
Ja, jag har talat,
ja, jag ska låta det ske;
jag har gjort en plan,
ja, jag sätter den i verket. 12Lyssna till mig ni hårdhjärtade,
som är långt borta från rättfärdigheten:
13Jag kommer nära med min rättfärdighet,
den ska inte vara långt borta,
och min frälsning ska inte dröja.
Och jag ska placera frälsning i Sion [tempelberget i Jerusalem],
till Israel min härlighet. [Detta är ett löfte om Jesus som ger oss sin frälsning och rättfärdighet när han går till korset i Jerusalem.]Babylons fall (kap 47-48)
[Dessa två sista kapitel som handlar om hur Herren är större än alla avgudar (kap 40-48) beskriver Babylons fall. Denna sjunde sektion hör tematiskt ihop med den första i kap 40 som handlade om de goda nyheterna för Jerusalem.] 471Kom ner och sitt i stoftet
du jungfru Babels dotter,
sitt på marken utan tron,
kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
vacker eller späd (förnäm).
2Ta kvarnstenarna och mal mjöl,
ta av din slöja [kan syfta på status som gift, se eller symbol på rikedom, se ],
riva av (lyft upp) kjolen, blotta benet,
vada genom floderna [de med välstånd hade bärare som bar dem över vadställena].
3Din nakenhet ska blottas,
din skam ska bli synlig.
Jag ska ta hämnd
och inte låta någon människa lägga sig i. 4Vår Återlösare Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
hans namn är Israels Helige! 5Sitt tyst och gå in i mörkret,
kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
kungarikenas älskarinna.
6Jag var vred på mitt folk,
jag vanhelgade mitt arv
och gav dem i din hand
och du visade dem ingen nåd (barmhärtighet, medlidande – hebr. rachamim),
på de gamla
lade du ditt mycket tunga ok.
7Och du sa: "För alltid
ska jag vara stark drottning (ledare – främste älskarinnan),"
så att du inte lägger dessa ting på ditt hjärta
och inte heller kommer ihåg slutet (reflekterar över vad som hänt). 8Lyssna nu därför till detta, du som hänger dig åt njutningar,
som sitter säkert
och säger i ditt hjärta:
"Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig),
jag ska inte sitta som en änka,
inte heller ska jag veta av barnlöshet."
9Men dessa två ting ska en dag komma över dig på ett ögonblick,
barnlöshet och änkestånd, i fullt mått ska det komma över dig,
för dina myckna trolldomskonster
och det stora överflödet av ditt magiska förhäxande.
10Du har känt dig säker i din ondska,
du har sagt: "Ingen ser mig."
Din vishet och din kunskap har perverterat dig
och du har sagt i ditt hjärta:
"Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig)".
11Men ondska ska komma över dig,
du ska inte veta hur du ska locka bort den,
och olycka (katastrof) ska falla över dig,
och du ska inte kunna knuffa undan den,
och undergång ska komma över dig plötsligt,
innan du vet (har en aning om) det. 12Träd fram (stå) nu med din magi
och din myckenhet av trolldomskonster,
med vilka du arbetat sedan din ungdom,
kanhända ska du kunna vinna,
kanhända ska du segra.
13Du är utmattad av mängden av dina råd,
låt nu astrologerna, stjärnskådarna, de månatliga prognosmakarna stå upp,
och rädda dig från de ting
som ska komma över dig.
14Se, de ska bli som stubb (det som finns kvar efter att ett gräsfält brunnit),
elden ska bränna dem,
de ska inte kunna befria sig själva
från flammornas makt,
det ska inte finnas kol till värme,
ingen eldsflamma att sitta framför.
15Så skall det gå dem som du arbetat med,
de som bedrivit handel med dig från din ungdom,
de ska vandra iväg var och en till sitt.
Ingen ska rädda dig. 481Lyssna till detta, Jakobs hus,
som är uppkallat efter Israels namn
och har sprungit fram ur Juda källor [från Judas släkt],
som svär vid Herrens (Jahves) namn
och använder Israels Guds (Elohims) namn,
men inte i sanning (på ett ärligt sätt), och inte i rättfärdighet.
2För ni kallar (namnger) er själva efter den heliga staden [Jerusalem]
och ni lutar er mot (förlitar er på) Israels Gud (Elohim).
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
3Jag har berättat tidigare ting för länge sedan,
de kom ut ur min mun och jag frambringade dem till att höras,
i ett ögonblick gjorde jag dem och de blev till.
4Eftersom jag vet (är intimt förtrogen med) att du är upprorisk
och ditt nackben är av järn,
och din panna av brons,
5därför har jag berättat det för dig sedan länge,
innan det skedde har jag låtit dig höra,
annars skulle du säga:
"Mina avgudar har gjort dem,
och mina skurna bilder och mina gjutna beläten har befallt dem."
6Du har hört allt detta och sett det,
ska du inte berätta det?
Jag har låtit dig höra nya ting från denna tid,
ja även dolda (gömda) ting som du inte känner till (har intim kunskap om).
7De är skapade nu och inte från förr
och innan denna dag hörde du dem inte,
annars skulle du ha sagt:
"Se, jag känner till (vet om, är intimt förtrogen med) dem."
8Du hörde inte, du kände inte till,
från förr var dina öron inte öppnade,
för jag visste (var intimt förtrogen med) att du skulle handla (agera) mycket förrädiskt (trolöst),
och du kallades en överträdare från moderlivet.
9För mitt namns skull ska jag hålla tillbaka min vrede,
och för min ära ska jag låta dig vara, så att jag inte hugger bort dig.
10Se, jag har renat dig, men inte som silver,
jag har prövat dig i lidandets ugn.
11För min egen skull, för min egen skull [här upprepar sig hebreiskan för att ge emfas och tyngd åt att det är för Guds egen skull och ingenting annat] ska jag göra det,
för hur skulle jag kunna vanhelgas?
Och min ära ska jag inte ge till någon annan. 12Lyssna till mig Jakob
och Israel, mina kallade (utvalda, tagna avsides).
"Jag är Han.
Jag är den förste, och ännu mer (verkligen) den siste." [; ; ; ; ]
13Ja, min hand har verkligen lagt jordens grundvalar
och min högra har spänt ut himlarna.
När jag kallade på dem
stod de tillsammans.
14Samla ihop er själva, allesammans och lyssna.
Vem ibland dem har berättat dessa ting?
Han som Herren (Jahve) älskar ska visa sin tillfredsställelse (betyder även böja ned) över Babel
och visa sin arm över kaldéerna.
[Han i denna vers talar profetiskt om Jesus när han kommer tillbaka och ska ta itu med alla som kommit mot Jerusalem, se .]
15Jag, Jag har talat,
jag har kallat på honom,
jag har fört honom fram
och han ska göra sina vägar framgångsrika (blomstrande, lyckosamma). 16Kom nära mig, lyssna på detta:
Från första början har jag aldrig talat i hemlighet,
från den tid som var, där är jag (befinner mig på den platsen),
och nu har Herren, Herren (Adonaj Jahve) sänt mig
och hans Ande. 17Så säger Herren (Jahve) din Återlösare – Israels Helige:
"Jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
som undervisar dig att få vinst (för välgång, vinning – hebr. jaal) [enda gången ordet används positivt, jfr ; ]
och leder dig på den väg du ska gå.
18O, att du ville lyssna till mina befallningar!
Då skulle din frid (fullständiga harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
vara som en flod [rikligt och överflödande, se även ]
och din rättfärdighet som havets vågor (som väller in mot stranden oavbrutet).
19Din säd (avkomma, ättlingar) skulle vara som sanden [; ; ; ],
och avkomlingarna från ditt inre [dina barn] som dess säd,
hans namn ska inte bli avhugget,
inte utplånas inför mitt ansikte (min åsyn). 20Gå ut från Babel,
fly från kaldéerna [babylonierna].
Förkunna med en sjungande röst,
berätta detta,
säg det till jordens yttersta gräns,
säg: 'Herren (Jahve) har återlöst sin tjänare Jakob,
21och de törstade inte när han ledde dem genom öknen,
han lät vattnet flöda från klippan till dem,
han klöv klippan
och vattnet forsade ut.' [; ; ] 22Det finns ingen frid (shalom) för de onda," säger Herren (Jahve). [Samma fras, men med Elohim istället för Jahve, återkommer i .]Den lidande tjänaren (kap 49-54)
Tjänaren som introducerades i talar nu här själv. I beskrivs hur han är kallad att återupprätta Israel, vilket gör att referensen till Israel i inte kan syfta på folket i exilen, utan på idealbilden av Israel personifierad. Ordet Israel betyder "Gud triumferar", så det kan också vara en koppling till hur Messias kommer att segra och triumfera!
Återupprättelse för Jerusalem och hennes barn 491Hör på mig, ni kustländer,
lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig redan i moderlivet,
han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte.
2Han gjorde min mun likt ett skarpt svärd,
och gömde mig under sin hands skugga (han skyddade mig).
Han gjorde mig till en vass pil,
och gömde mig i sitt koger. 3Och han sa till mig: "Du är min tjänare, Israel [idealbilden av Israel; hebr. – Gud triumferar],
i vilken jag ska bli ärad (förhärligad)."
4Men jag svarade: "Jag har ansträngt mig (arbetat) förgäves,
jag har använt min styrka till tomhet och fåfänglighet,
men likväl (med säkerhet) är min rätt hos Herren (Jahve)
och min lön (belöning) hos min Gud (Elohim)." 5Nu säger Herren (Jahve), han som har skapat mig till sin tjänare redan i moderlivet,
för att jag ska föra Jakob tillbaka så att Israel samlas hos honom. [I den hebreiska tankevärlden har profetior flera uppfyllelser. Judarna skulle föras tillbaka från den babyloniska fångenskapen, men har även en uppfyllelse som vi ser i vår tid när judarna är tillbaka i landet Israel. Här finns också en profetia att bli förd tillbaka från den största fångenskapen av dem alla – synden.]
Jag vill bli ärad i Herrens ögon, för Herren är källan till min styrka.
[Även om tjänaren skulle bli missförstådd, föraktad och avvisad av folket, har han sin ära och styrka i Herren.]
6Han [Herren talar nu profetiskt om sin tjänare Messias och] säger: "Det är inte tillräckligt för dig, då du är min tjänare,
att bara upprätta Jakobs stammar
och föra tillbaka Israels överlevande.
Jag ska göra dig till ett ljus för hednafolken,
så att du kan föra min frälsning (befrielse) till jordens yttersta gräns."
[Paulus och Barnabas citerar denna vers i .]
7Detta säger Herren (Jahve),
Israels Återlösare, hans Helige,
till den som människan föraktar,
som folken avskyr,
en tjänare under härskare: "Kungar ska se [Jesus bli ett ljus för hednafolken] och stå upp,
furstar ska böja sig,
på grund av Herren som är trofast,
Israels Helige som har utvalt dig."
8Detta är vad Herren säger [Gud Faderns ord till sonen Messias]:
"I en tid av nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) svarar jag dig,
på frälsningens dag hjälper jag dig.
Jag skyddar dig och ska göra dig
till ett förbund för folket [folket i singular syftar alltid på Israel, se ].
Landet ska bli upprättat (återuppbyggt),
och de övergivna jordlotterna ska fördelas.
9Ni ska säga till de fångna: 'Kom ut,'
till dem som sitter i mörkret: 'Kom fram.'
De ska finna bete längs vägarna,
kala höjder [berg med liten eller ingen vegetation – hebr. ] ska bli deras betesmarker.
10De ska varken hungra eller törsta,
ökenhettan och solen ska inte skada dem.
Han som förbarmar sig över dem ska leda (hebr. nahag) dem,
till friska vattenkällor ska han föra dem varsamt (hebr. nahal).
11Jag ska göra alla mina berg till en väg (hebr. derech)
och mina huvudvägar (hebr. mesilah) ska vara stora (breda, lätta att fara på) och upphöjda." 12Se, dessa ska komma från långt bort
och dessa från norr och från väster
och dessa från landet Sinim [Kina].
13Stäm upp till glädjesång, ni himlar!
Gläd dig, du jord!
Brist ut i jubelsång, ni berg!
För Herren har tröstat sitt folk,
och förbarmar sig över sina betryckta.
14Men Sion [Jerusalem, och dess invånare som blivit tillfångatagna och förda till Babylon] säger:
"Herren (Jahve) har övergivit mig, min Herre (Adonaj) har glömt mig."
[Herren svarade:]
15Kan en kvinna glömma bort sitt barn som hon ammar?
Skulle hon undanhålla sin kärlek från det barn hon själv fött (skulle hon inte ha förbarmande över sin livsfrukt)?
Även om en mor skulle glömma sina barn,
så skulle jag aldrig glömma dig.
16Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator.
[Händerna är ständigt i vårt blickfång, det var vanligt att binda en ring runt sitt finger för att komma ihåg en nära vän, se .]
Dina murar [som nu är nedrivna] är ständigt för mina ögon.
17Dina söner ska skynda sig, dina fördärvare
och de som ödelägger ska dra bort från dig.
18Lyft upp dina ögon och se runt omkring,
alla dessa som samlar ihop sig och kommer till dig.
Jag lever (eftersom, så sant som att jag lever), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
"ska du sannerligen (verkligen) klä dig med dem alla som med ett smycke,
och omgjorda dig själv med dem som en brud (omgjordar sig med sin brudutstyrsel).
19För dina fördärvade och ödelagda platser
och ditt land som blivit förstört,
ska nu bli alldeles för litet för sina invånare,
och de som slukade dig ska vara långt borta.
20Sönerna från din smärtsamma förlust
ska då säga i dina öron:
"Platsen är för liten för mig,
ge mig utrymme så att jag kan bo här."
21Då ska du säga (tänka) i ditt hjärta:
"Vem har fött dessa åt mig?
Var jag inte bestulen på mina barn,
barnlös och en flykting
och en som vandrade hit och dit (utan någonstans att ta vägen)?
Och vem har uppfostrat dessa?
Se, jag var lämnad ensam,
dessa, var fanns de?" 22Så säger Herren Gud (Adonaj Jahve):
Se, jag ska lyfta upp min hand över nationerna
och sätta upp mitt baner över folken,
och de ska bära dina söner i famnen,
och dina döttrar ska de bära på sina axlar.
23Och kungar ska vara deras uppfostrare
och drottningar deras ammor,
de ska böja sig ner för dig med sina ansikten mot jorden
och slicka stoftet [dammet] från dina fötter,
och du ska veta (känna till, vara intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahve),
för de ska inte skämmas som väntar på mig.
24Ska bytet tas från den mäktige
eller de tillfångatagna bli befriade från segraren?
25Men så säger Herren (Jahve):
Också de mäktigas (starkas) fångar ska tas bort
och bytet från den fruktansvärda ska befrias,
och jag ska strida med den som stred mot dig,
och jag ska frälsa (rädda) mina söner.
26Och jag ska mata dem som förtryckte dig med deras eget kött,
och de ska bli druckna av sitt eget blod som av sött vin,
och allt kött [alla människor] ska veta (känna väl till; vara intimt förtrogna med)
att jag, Herren (Jahve) är din Frälsare
och din Återlösare, den Mäktige i Jakob.Lidande tjänaren och Israels synd
501Så säger Herren:
"Var är din mors skilsmässobrev som jag har sänt iväg henne med?
Eller till vem av mina fordringsägare har jag sålt dig?
Se, för dina överträdelser blev du såld,
och för dina synder skickades din mor iväg.
2Varför, när jag kom, fanns där ingen människa?
Varför, när jag kallade, var det ingen som svarade?
Är min hand avkortad så att den inte kan ge återlösning (befrielse – hebr. pedot) []?
Eller har jag ingen kraft att rädda (befria)?
Se, med min tillrättavisning torkar jag ut havet [],
jag förvandlar floderna till öken [],
deras fiskar blir strandsatta
eftersom där inte finns något vatten och de dör av törst.
3Jag klär himlarna i mörka färger
och jag gör säcktyg att övertäcka dem med."
4Herren Gud (Adonaj Jahve) har gett mig de lärdas tunga [att höra som en lärjunge – villigt, lydigt och glatt, se ],
så att jag ska veta hur jag ska upprätthålla den utmattade med ord (vad jag ska säga för att uppmuntra den trötte).
Han väcker [mig, mitt öra, min längtan] morgon efter morgon [; ],
han väcker mitt öra till att höra som den som får undervisning.
5Herren Gud (Adonaj Jahve) har öppnat mitt öra [och jag gör det han säger],
jag har inte varit upprorisk (rebellisk)
eller vänt tillbaka [flytt från Guds vilja].
6Jag gav min rygg till dem som pryglade den,
mina kinder till dem som slet av mitt skägg,
jag gömde inte mitt ansikte från förnedring och spott. [Detta är en profetia om Jesus, se ; ; ; ; . De pryglade hans rygg. Det står inte explicit att soldaterna ryckte av honom skägget, men vi vet från andra källor att det var vanligt i samband med den misshandel som Jesus utsattes för inför korsfästelsen. Maria känner först inte igen Jesus när hon möter den uppståndne, se , det kan mycket väl bero på att hans ansikte vanställts av att skägget ryckts bort.] 7Men Herren Gud (Adonaj Jahve) hjälper mig,
därför kände jag inte förödmjukelsen.
Därför har jag gjort mitt ansikte hårt (orörligt) som hårdaste sten,
jag vet att jag inte ska komma på skam.
8Den som förklarar mig rättfärdig är nära.
Vem skulle då anklaga mig?
Låt oss stå tillsammans [i domstolen].
Vem är min motpart?
Låt honom komma nära mig.
9Se, Herren Gud (Adonaj Jahve) hjälper mig,
vem vågar utmana mig?
De ska alla slitas ut som ett klädesplagg,
mal ska förtära dem.
10Vem bland er fruktar (vördar, respekterar) Herren
och hör hans tjänares röst?
Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning,
ska han förtrösta på Herrens namn
och stödja sig på sin Gud.
11Se, alla ni som tänder en eld
för att omge er själva med eldstäder,
vandra i ljuset av era eldar
och bland eldstäderna som ni har antänt.
Detta ska ni få av min hand
– ni ska ligga ner i plågor.
[Att tända sitt eget ljus istället för att vandra i Guds ljus leder till syndens straff.]Herren ska rädda sitt folk
511Lyssna på mig,
ni som strävar efter (jagar, verkligen vill ha) rättfärdighet,
ni som söker (studerar för att få mer kunskap om) Herren (Jahve).
Se på klippan, [som] ni är huggna ur,
på dagbrottet (graven; "brunnen" – hebr. bor) som ni grävts ut (plockats ut) från.
2Se på Abraham, er far,
och Sarah som födde er.
När jag kallade honom var han en enda (barnlös),
men jag välsignade honom och förökade honom. 3Ja, Herren ska trösta Sion [tempelberget i Jerusalem],
han ska trösta alla hennes ruiner.
Han ska göra hennes öken lik Eden,
hennes ödemark som Herrens (Jahves) trädgård.
Fröjd och glädje ska höras där inne,
tacksägelse och melodistämma (sång ackompanjerad med instrument).
4Var uppmärksam på mig, mitt folk,
lyssna till mig, mitt folkslag [Israel].
för undervisning (hebr. Torah) ska utgå från mig,
jag ska låta min rätt vila som ett ljus för folken [alla jordens folk].
5Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar ivrigt (med förväntan) på mig,
och sätter sitt hopp till min arm.
6Lyft upp era ögon till himlarna!
Se på jorden därunder! [Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
och dess invånare ska dö som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
7Lyssna till mig, ni som känner till (är intimt förtrogna med) rättfärdighet,
folket i vars hjärta min undervisning (hebr. Torah) finns.
Frukta inte människors hån,
bli inte heller nedslagna av deras smädande.
8För mal ska äta dem som en klädnad
och en larv ska äta dem som ylle,
men min rättfärdighet ska vara för evigt
och min frälsning för alla generationer.
[Ordagrant: till generationernas generation; dvs. till den sista av alla generationer.] 9[Frasen "Vakna upp" här i återkommer i och i . Det betonar och ramar in.]
Vakna upp! Vakna upp!
Ikläd dig din styrka Herrens (Jahves) arm!
Vakna upp som i gamla dagar
[hebr. kedem; öster – väderstrecket där Gud möter människan och vi ser både bakåt och framåt],
forna tiders generationer.
Är du inte den som högg Rahav [poetiskt namn för Egypten] i bitar,
som genomborrade draken (sjömonstret – hebr. tanin)?
[Hebr. rahav betyder "stolthet", se .]
10Är du inte den som torkade upp havet,
de stora djupens vatten,
som gjorde en väg i havets djup
för de återlösta att passera över? []
11Herrens förlossade ska återvända
och komma sjungande (med jubelsång) till Sion [tempelberget i Jerusalem].
Evig glädje ska vara på deras huvuden.
De ska få glädje och fröjd
och sorger och suckande ska fly bort. 12Jag, ja jag är han som tröstar er.
Vem är du, som är rädd för människor som ska dö,
och för människobarn som ska bli som gräs?
13Och har glömt Herren (Jahve) din skapare,
som har sträckt (rullat) ut himlarna [som en bokrulle öppnas och sedan rullas ihop vid tidens slut, se , här anar vi också krökta rum och fler dimensioner än rum och tid, se även ; ]
och lagt jordens grundvalar,
och fruktar oavbrutet alla dagar på grund av förtryckarens raseri
när han gör sig redo att fördärva.
Var är förtryckarens raseri? 14Han som har blivit nedböjd ska med hast bli fri,
och han ska inte dö och hamna i avgrundens djup,
inte heller ska bröd fattas honom.
15För jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
som rör upp havet så att dess vågor ryter,
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
16Jag har lagt mitt ord i din mun
och har övertäckt dig med skuggan av min hand,
för att jag ska grunda himlarna
och lägga jordens grundvalar
och säga till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Du är mitt folk"!Jerusalem ska bli räddad
[Detta är den femte och centrala delen i kapitel 49-54.] 17Vakna upp! Vakna upp!
Res dig upp Jerusalem,
som har druckit vid Herrens (Jahves) hand,
bägaren med hans raseri.
Du har druckit avskummet av skakningens (skräckens) bägare,
ja, druckit ur den till botten.
[Skakningens är i verbformen hitpael – som indikerar att man darrar av obeskrivlig skräck, se även .]
18Det finns ingen som leder (guidar) henne av alla söner som hon fött,
inte heller är där någon som tar henne vid handen av alla de söner som hon har uppfostrat.
19Dessa två ting drabbade dig,
vem ska begråta dig?
Förödelse och ödeläggelse och hungersnöden och svärdet,
vem ska trösta dig?
20Dina söner är avsvimmade,
de ligger mitt på gatorna [ordagrant: vid gatornas huvud],
som antiloper i ett nät,
de är fulla av Herrens (Jahves) raseri,
av Guds tillrättavisning. 21Därför, lyssna nu till detta, du drabbade
och druckna, fast inte av vin,
22Så säger Herren din Herre (Adonaj Jahve)
och din Gud (Elohim) som hävdar sitt folks anledning (orsaken till att Gud utvalt dem):
"Se, jag har tagit ut ur din hand
skakningens (skräckens) bägare,
bägaren med mitt raseri,
för att du inte ska dricka den igen (en gång till; aldrig mer).
23Jag ska sätta dem i din hand som plågat dig,
som har sagt till dig (din själ):
"Böj dig ner, så att vi kan gå över dig (trampa på dig)"
och du har lagt din rygg på marken och på gatorna,
för dem att gå över (trampa på).Den lidande tjänaren ska rädda sitt folk
521Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder Jerusalem,
den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
2Skaka av dig stoftet [dammet] och res dig upp
– sätt dig på din tron Jerusalem.
Frigör dig från banden som binder din nacke,
du fängslade dotter Sion [tempelberget i Jerusalem].
3Så säger Herren (Jahve):
"Ni blev sålda för inget
och utan silver (pengar) ska ni bli återlösta (hebr. gaal)."
4Ja, så säger Herren Gud (Adonaj Jahve): Mitt folk gick ner till Egypten. Först bodde de där tillfälligt som främlingar och assyrierna förtryckte dem utan anledning.
5Och nu, vad är nu detta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) eftersom mitt folk blir bortförda för ingenting? De som styr över dem vrålar och skriker, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och alltid, alla dagar blir mitt namn föraktat, hädat och smädat. [Herrens namn är alla hans förbundsnamn men i det här sammanhanget presenterar han sig som Goel – återlösaren för alla människor.] 6Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de på den dagen veta att jag är den som talar: "Här är Jag!" [Den dagen betyder två saker. Dels dagen då Jesus blir korsfäst. Bara ett fåtal judar förstod då vad som hände. De första att inse och erkänna var några av de romerska soldaterna, se . Den dagen kan dessutom syfta på den dag som vi fortfarande väntar på då alla judar ska se vem de har stungit, se .] 7Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: "Din Gud regerar (är konung)!" [Citeras i .]
8Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst,
tillsammans jublar de av glädje,
för de ska med egna ögon få se Herren återvända till Sion [tempelberget i Jerusalem].
9Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner,
för Herren tröstar sitt folk [], han återlöser Jerusalem. [Verbet återlöser är hebreiska gaal och den som återlöser är en "Goel". Återlösning är ett centralt begrepp i Bibeln, se ; ; ; . Det helt centrala i Jesu tjänst här på jorden är att vara mänsklighetens Återlösare, vår Goel. Jesus Messias fullföljer det uppdraget när Han går till korset och frivilligt betalar det pris som krävs för vår återlösning, se ; ; ; ; .
Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Ur Guds perspektiv är Jerusalem världens mittpunkt. Det finns även en intressant iakttagelse att rent språkligt pekar världens språk också mot Jerusalem. Skriftspråken öster om Jerusalem läses från höger till vänster, medan språken väster om Jerusalem läses från vänster till höger. Det betyder bland annat att Jerusalem inte bara representerar Israel och judarna utan hela världen och hela mänskligheten. Gud återlöser hela världen.] 10Herren (Jahve) uppenbarar sin heliga arm (sin styrka och kraft) inför alla hednafolkens ögon,
alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning.
[Profetia om att hela världen ska få höra evangelium om Jesus.]
11Lämna, lämna, gå bort från platsen,
vidrör inga orena föremål.
Lämna hennes mitt (centrum).
Gör er rena, ni som bär Herrens (Jahves) tillhörigheter.
[Kärl, skovlar och andra redskap som användes i templet. Föremål som hade rövats bort, se ; .]
12Ni ska inte dra ut med hast (ha bråttom) [som under uttåget från Egypten, se , ]
och ni ska inte heller fly (som man flyr för sitt liv, i panik)
för Herren (Jahve) vandrar framför er
och Israels Gud (Elohim) är er eftertrupp [som beskyddar er mot anfall bakifrån och bakhåll]. [Under uttåget från Egypten beskyddade Gud israeliterna från faraos attack när de korsade Röda havet, se . Han ledde också dem genom öknen. Här profeteras om hur de ska komma tillbaka från Babylon, hur Herren ska gå före och efter dem.]Den lidande tjänaren ska bära vår synd (52:13-53:12)
Följande stycke är fint strukturerad som en kiasm där den centrala delen finns i .
A Gåtan – Herrens tjänare upphöjd men ändå förödmjukad,
B Förklaring – Ett rotskott, vår reaktion,
C Han tog all vår synd,
B´ Förklaring – som ett lamm, deras handlande mot honom,
A´ Lösningen på gåtan – försoning,
Upphöjd, men ändå förödmjukad
13Se, min tjänare ska agera med stor vishet (utföra sitt uppdrag perfekt; ha framgång)!
Han ska bli upprest (upphöjd; bli upplyft som ett offer till Gud – hebr. jarom),
bli upplyft (lyfta upp och ta bort, förlåta synder, lida – hebr. nasa),
och bli högt uppsatt (få den högsta positionen, regera – hebr. gava). [Jesus Messias är den lidande tjänaren som ska lyda Fadern och bara göra det han säger. Här används tre olika hebreiska ord som alla betyder att lyfta upp eller upphöja. Samtidigt har de tre orden ytterligare betydelser som lyfter fram att mitt i detta upphöjande ingår både att bli ett offer, att lida och att slutligen segra och bli den högste över allting annat.] 14Ja, många blev skräckslagna (bestörta) över att se honom.
[En del manuskript har "dig" istället för "honom", i så fall riktas orden direkt till tjänaren.]
Hans yttre (hans utseende) var så vanställt att han inte längre såg ut som en man,
hans gestalt var olik en människas (Adams barn).
15Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos – hebr. nazah) många hednafolk;
kungar ska bli chockade (förstummade) över honom,
för de ska se något som aldrig berättats för dem,
och de ska förstå något de inte hört talas om.
[Jesu korsfästelse, död och uppståndelse väcker förundran, versen citeras i .] [Det hebreiska ordet nazah återfinns 24 gr i GT. Det används när översteprästen "stänker blod" i ett försoningsoffer eller Gud "stänker vatten" för att rena, se ; . Den grekiska översättningen Septuaginta använder "väcka förundran".]Ett rotskott
[Nu följer den andra nivån i kiasmen som började redan i föregående kapitel. Gåtan som presenterades i börjar nu få sin förklaring. hör tematiskt ihop med . Här används en liknelse om en planta som skjuter skott.] 531Vem trodde på vad vi just har hört [att tjänaren skulle bli upphöjd, se ]?
För vem var Herrens arm (kraft) uppenbarad (avklädd naken – hebr. galah)? [I denna vers ställs två frågor. Den första utmanar läsaren att försöka förstå gåtan om hur den lidande tjänaren skulle bli upphöjd som just beskrivits. Här är läsaren subjekt. I den andra frågan är det läsaren som är objektet. Första frågans verb "trodde på" är parallellt med andra frågans "uppenbarad". Det första verbet är aktivt och kräver en respons från den som lyssnar att tro på budskapet. Det andra är passivt, vilket visar att någon annan måste stå för uppenbarelsen. Vårt ansvar är att tro, men å andra sidan, hur kan vi tro om det inte blir uppenbarat. Just denna problematik, från i detta kapitel, sätter den etiopiske hovmannen ord på i konversationen med Filippus, se .
Även i ordvalet för hur Herrens arm (hans styrka) ska bli "uppenbarad" finns en profetisk föraning om Messias lidande. Ordet uppenbarad (hebr. galah) betyder även att kläs av naken och bli behandlad som en fånge (). Något som uppfylls när Jesus blir avklädd naken, vanhedrad och tillfångatagen (; ). Herrens arm är också ett uttryck för Guds omnipotens (att han gör vad han vill), men i det ligger också att hans rättfärdighet kräver dom över synden.
Genom "Herrens arm" visar tjänaren sin makt när han dömer synden men samtidigt är beredd att återlösa, rädda och frälsa varje människa från synden. Israel hade inte sett Guds militära kraft användas av tjänaren, Jesus.] 2För han [Guds tjänare, återlösaren] sköt upp inför honom som en späd planta (spädbarn),
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade inget speciellt utseende eller hög status (kunglig prakt) som fångade vår uppmärksamhet,
inget fantastiskt med hans utseende som gjorde att vi skulle vilja följa honom.
3Han var föraktad (hånad) och övergiven av (var kortvarig och flyktig bland) människor [],
en man som fick uppleva sorg [fysisk och mental smärta]
och hade personlig erfarenhet av sjukdom (svaghet, och att bli slagen och misshandlad).
Människor vände bort sin blick från honom,
han var föraktad och utan värde i våra ögon.
[Den allmänna opinionen ansåg att han var betydelselös.]Han tog all vår synd
[ är den centrala delen i kiasmen, med som höjdpunkt. Här ges uppenbarelsen om att den lidande tjänaren villigt blir en återlösare som betalar det ultimata priset för mänsklighetens synd. En nödvändig förutsättning för att vara en återlösare (hebr. goel), är att det sker villigt och frivilligt, se ; . Meningen börjar med det hebreiska ordet achen som ger eftertryck och betoning.] 4Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [],
och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se ];
och vi – vi såg honom som slagen (straffad),
pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad).
5Han blev genomborrad (sargad) [] för våra överträdelser [vår öppna rebelliskhet mot Gud],
krossad (nedtyngd) för våra synder (missgärningar, skulder).
Straffet [som vi rättmätigt förtjänar] lades på honom
för att vi skulle få frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
och genom hans sår [sargade kropp]
är (blir) vi helade (läkta, friska) [har både kroppslig och själslig bot kommit till oss]. 6Alla har vi gått (vi gick alla) vilse som får (småboskap),
var och en [av oss] har gått (gick; vände sig till) sin egen väg.
Herren (Jahve) lät all vår synd (missgärning, orättfärdighet, skuld) [hela vårt straff] läggas på (möta/drabba) honom. [I hebreiskan står ordagrant: "var och en har gått till sitt eget ansikte", vilket motsvarar uttrycket "att gå dit näsan pekar". Den exakta lydelsen av den sista strofen är: "JHVH har i honom placerat (låtit komma emellan) all vår synd". Synd (hebr. avon), som här står i singular (jfr ), innefattar även alla överträdelser (hebr. pesha), dvs. lagbrott och brist på förmåga att leva upp till Torah – Guds undervisning med alla budord förmedlade genom Mose.]Offrades som ett lamm
[Nu följer tre verser som tematiskt hör ihop med . Där förklarades mysteriet med rotskottet, här används bilden av ett lamm som är tyst på väg till slakt. Jesus argumenterade inte mot sina opponenter, se ; ; ; ; ] 7Han blev pinad (nedtyngd) och han ödmjukade sig själv,
han öppnade inte sin mun,
som ett lamm som leds iväg till att slaktas
och som ett får som är tyst framför den som klipper det,
han öppnade inte sin mun.
8Han leddes bort efter en orättvis dom,
men vem begrundar (tänker på; reflekterar över) detta? [Ingen brydde sig.]
Ja, han rycktes bort från de levandes land [han blev dödad],
på grund av mitt [hans eget] folks överträdelse [öppna rebelliskhet mot Gud].
9Hans grav var tänkt bland de ogudaktiga [tillsammans med kriminella, se ],
men bland de rika i sin död [plural] [begraven i en rik mans grav, se , ],
eftersom han inte hade begått något orätt
och inget svek fanns i hans mun (han inte talat någon lögn) []. [Ordet död är plural (ordagrant "i hans dödar")! Pluralformen är ett grammatiskt grepp som markerar att något som är uppenbart singular är extra viktigt, ibland även stort eller mycket, men framförallt oundvikligt. Det saknas alternativ, det går inte att kompromissa eller göra på något annat sätt. Jesus var tvungen att dö för att kunna återlösa oss – det finns inget annat alternativ. Hebreiskan har också flera bottnar, eftersom "död" står i plural blir det samtidigt många dödar, jfr . Det blir ett profetiskt budskap om att Jesus dör för många – oss alla, hela mänskligheten, varje enskild individ eftersom han tar på sig många dödar när han dör. Ordet begränsas inte av något antal, därför är det oändligt många dödar vilket betyder att ingen lämnas utanför. Med andra ord tar Jesus här all död som finns och besegrar den!]Försoningens gåta löst
[I detta avslutande stycke, (som tematiskt hör ihop med ) uppenbaras hur det är Guds vilja att hans smorde tjänare blir försoningsoffret. Även om Jesus korsfästes av onda människor var hans död på förhand bestämd av Gud, se . Jesus var ingen martyr och det var inte en olyckshändelse – Jesus var syndoffret för världens synd, se . Jesus inte bara tog vår skuld utan blev vår skuld. Till skillnad från skuldoffret (), övertäckte han inte bara skulden utan bar bort den, se .] 10Det var Herrens (Jahves) vilja att krossa honom [tynga ner honom med världens synd]
– göra honom sjuk (svag).
Om hans liv blir (hans själ gör sig själv till) ett skuldoffer,
ska han se sin säd [andliga ättlingar] (frön) och ett långt liv,
och Herrens (Jahves) vilja ska förverkligas genom hans hand.
11Genom det lidande han (hans själ) har utstått [den börda han bar]
får han se [stor frukt; många ättlingar] och blir mättad (belåten; fullständigt tillfreds).
Genom att känna [ha en nära personlig relation med] honom, min tjänare – den Rättfärdige –
ska han ge rättfärdighet åt många – för han bar [som ett lastdjur eller en slav] deras synder (missgärningar, orättfärdighet; skulder, straff). [Det står "åt många", inte "alla". Det betyder inte att hans återlösning är begränsad. Den gäller alla men på samma sätt som återlösaren (hebr. goel), måste betala för återlösningen frivilligt, är det också helt frivilligt att låta sig bli återlöst. Gud som lever i evighetsperspektivet vet redan i förväg att alla människor inte kommer att välja att låta sig återlösas. Det avspeglas i ordet "många" här.] 12Därför ska jag ge honom hans andel bland de mäktiga (som en kung) [i Gudsriket],
och han ska få vara med och dela bytet med de mäktiga –
för han var beredd att dö,
och blev räknad som en syndare (kriminell, brottsling),
när han bar (lyfte upp) mångas synd (skuld, straff),
och medlade för överträdarna (bad för syndarna) [].
Jesaja 53 – det förbjudna kapitlet
Ibland kallas Jesaja 53 för "det förbjudna kapitlet" eftersom det inte finns med i planen för sabbatens textläsning. På gudstjänsten under lördagsförmiddagen i synagogan läser man ett stycke från Moseböckerna (Torah-läsning) följt av ett avsnitt från profeterna (den sk. Haftarahläsningen). Detta är en tradition som funnits sedan länge. Torah-läsningen började under Esras tid medan Haftarah-läsningen kom till under mackabeertiden när grekerna förbjöd Torah-läsningen under några år. När Jesus i läser ett stycke från profeterna, är det just denna tradition som refereras till. Någon gång efter Jesu död och uppståndelse beslutades att utesluta detta stycke ur läsningen eftersom det orsakade "argumentation och stor förvirring". Idag läser man (48:e veckan – Shoftim) och veckan efter är det (49:e veckan – Ki Tetze), dvs. man hoppar helt enkelt över !
ⓘ Mer om läsplaner inom judisk tradition
Återupprättelse för Jerusalem och hennes barn
541Sjung du ofruktsamma
som inte har fött barn!
Öppna din mun och sjung och låt din mun ropa av fröjd,
du som inte har haft födslovärkar!
Ty de ensammas barn är många,
de är fler än de barn som gifta par har, säger Herren (Jahve).
[Citeras av Paulus i .]
2Gör platsen stor,
utvidga den för dina tält,
spänn ut tältdukarna på ditt tabernakel;
håll ingenting tillbaka (var inte sparsam),
förläng dina tältlinor
och förstärk dina pålar [som du fäster tältlinorna i]. [Nu räcker det inte med enkla tältpinnar, det krävs större och starkare pålar! Hebreiskan använder både ordet för tält och tabernakel. I står det uttryckligen att Gud "tabernaklar" – tar sin boning och tältar – hos oss. När återlösningen är ett ömsesidigt faktum bor den helige Ande i en troende människa. Här finns även en profetisk förebild utifrån de tolv stammarnas placering som bildar ett kors med tabernaklet i skärningspunkten, se .] 3För åt både höger och vänster ska du utbreda dig (bryta in på ny mark)
och din säd (dina ättlingar) ska ärva länderna (hedningarnas nationer)
och de ödelagda städerna ska de befolka (åter fylla med invånare).
4Frukta inte,
för du ska inte skämmas!
Låt dig inte generas,
för du ska inte mer förödmjukas.
Du ska glömma bort din ungdoms skam
och ditt änkestånds vanära ska du inte mer komma ihåg. [Att vi alla här liknas vid änkor hör ihop med att den viktigaste uppgiften som en återlösare har är att se till att när någon blir änka så måste det finnas barn till den avlidne mannen för att inte någon del av landet ska hamna i orätta händer på grund av avsaknad av arvingar. Vi är alla, både män och kvinnor, del av Jesu brud när vi blir frälsta, se ; .] 5För han [maskulinum plural] som är din man (herre) [äger rätten till dig] är han [maskulinum plural] som har skapat (som skapar) dig [är din Skapare],
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
Din Återlösare (hebr. goel) är Israels Helige, han som kallas hela jordens Gud (Elohim).
6För som en kvinna med en övergiven och sörjande ande,
kallade Herren (Jahve) på dig,
som en förkastad ungdomshustru, säger Gud (Elohim).
7Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor nåd (evig nåd; ordagrant "mycket barmhärtigheter" – hebr. gadol rachamim) vill jag samla dig igen.
8För ett ögonblick dolde jag mitt ansikte för dig i häftig vrede,
men i evig nåd (oändlig omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) ska jag visa min nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) över dig",
säger Herren, din Återlösare. [Syftar dels på tiden då Israels folk var bortförda som fångar i Babylon, men även på framtida händelser. Här används två olika ord för nåd.] 9För mig är detta som Noas vatten (flod) [ – denna tid kan liknas vid Noas dagar],
när jag lovade att Noas flod aldrig skulle komma över jorden igen [].
På samma sätt lovar jag nu att aldrig mer bli arg på dig
eller tillrättavisa dig (tydligt visa dig vad du gjort fel och gå till rätta med dig).
10Ja, även om bergen viker bort (rämnar, försvinner – hebr. mosh)
och höjderna vacklar (skakar),
ska min nåd (kärleksfulla omsorg; trohet – hebr. chesed) inte vika (försvinna – hebr. mosh) från dig
och mitt fridsförbund inte vackla (skaka)",
säger han som förbarmar sig över (älskar, är nådefull mot – hebr. racham) dig, Herren (Jahve). 11Du drabbade [stad Jerusalem], kringkastad av stormar utan tröst.
Se, jag ska sätta dina stenar i vackra färger och lägga dina grundvalar med safirer.
12Jag ska göra dina krön (tinnar, överdelar) av rubiner
och dina portar av karbunkel
och hela din inhägnad (gräns, det som omgärdar ditt kvarter, utrymme) av dyrbara stenar.
13Alla dina söner (barn) ska undervisas av Herren (Jahve),
och dina söner (barn) ska ha stor frid (stor ro, stillhet, vila; fullständig harmoni – hebr. rav shalom).
14I rättfärdighet ska du vara grundad (djupt rotad),
du ska vara fjärran från förtryck,
du ska inte frukta (vara rädd),
och inte fördärv –
för det ska inte komma nära dig.
15Om man sammangaddar sig mot dig [om fiender smider onda planer, se ], är det inte från mig,
den som går i förbund mot dig, ska falla över dig (bli tillfångatagen av dig).
16Se, jag har skapat smeden som blåser på kolelden
och gör (formar, tillverkar) ett vapen för dess syfte,
och jag har skapat fördärvaren som ödelägger.
17Inget vapen som smids [ingen anklagelsepunkt som tar form] mot dig
ska ha [någon] framgång (ska rusa fram; ska lyckas)
och varje tunga (röst – även med betydelsen: baktalare, pratmakare) som sätter (reser) sig till doms över dig [med dömande uttalanden och anklagelser]
ska du fördöma (motbevisa; visa bort från dig; förklara skyldig) [i domstolen].
Detta [frid, rättfärdighet, säkerhet och seger över motstånd] är Herrens (Jahves) tjänares (livegnas) arvedel (lott, gåva),
och deras rättfärdighet (rättfärdigande, försvar) kommer från mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).Dom – återupprättelse (55-66)
Nu kommer bokens sjunde och sista del. Dessa budskap (på samma sätt som de första i kap 1-12) är en kombination av profetiska ord som både rörde vid Jesajas samtid, men också en framtida upprättelse. De 11 sista kapitlen avslutar Jesaja bok. Även denna sektion är uppbyggd som en kiasm och sammanfattar många teman från hela boken. Centralt finns tre poem i kapitel 60-62 där Herrens smorde tjänare proklamerar nyheten om Guds rike.
A Alla nationer är inbjudna,
B Kontrast mellan onda och goda tjänare,
C Bön om omvändelse,
D Den smorde tjänaren kungör riket,
C´ Bön om omvändelse,
B´ Kontrast mellan onda och goda tjänare,
A´ Alla nationer är inbjudna,
Inbjudan 551Hör upp (hallå, ve)! [Hebreiska hoj används under begravningar som ve-rop. Här verkar Jesaja använda det för att kalla på uppmärksamhet, men samtidigt anar vi en ton av vemod i uttrycket. I används det vanligaste hebreiska ordet för att lyssna – shama, se även .] Någon som är törstig? [En individuell personlig fråga.]
Kom [plural – alla är välkomna] till vattnen!
Även den som inte har några pengar (något silver)
– kom, köp säd och ät!
Ja, kom och köp säd utan pengar
och utan (till ingen) kostnad vin och mjölk.
[Kom och få gratis det som annars brukar kosta.]
2Varför spenderar ni pengar på (väger ni upp silver för) det som inte är bröd (mat)
och er lön (resultatet av ert slit) på det som inte mättar?
Lyssna (hebr. shama)! Lyssna noga på mig
och ät det som är gott (ger näring)
och låt er själ få fröjda sig i överflöd (njuta av fetma – dvs. utsökta rätter).
3Böj ditt öra (lyssna noga) och kom till mig,
lyssna så ska er själ leva!
Jag ska sluta ett evigt förbund med dig,
på samma sätt som den trofasta nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) jag lovade David. [Se ]
4Se, honom [David, som en representant för Messias, eller Messias] har jag gjort
till ett vittne för folken,
till furste och härskare över folken.
5Se, du [Israel] ska kalla på folkslag du inte känner,
och folk som du inte känner ska skynda till dig,
för Herrens, din Guds skull, Israels Helige,
som gett dig din härlighet. 6Sök [upp] (träd fram, närma er; fråga efter) Herren (Jahve) medan han låter sig finnas (medan det går att nå honom),
åkalla (ropa efter) honom medan han är nära.
7Den ogudaktige måste överge sin väg [lämna sin gamla livsstil]
och den syndfulle (den som gör orätt och utövar falsk tomhet) sina tankar (planer).
När de vänder om till Herren (Jahve) ska han visa kärlek (förbarmande, nåd),
när de vänder om till Gud (Elohim) ska han ge stor förlåtelse. [; ] 8För mina tankar (planer, syften) är inte era tankar,
och era vägar är inte mina vägar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [Ordagrant: för inte är mina tankar era tankar, inte heller är era vägar mina vägar, dvs. ert sätt att tänka och agera går inte att jämföra med Guds sätt.] 9För [precis] som himlarna är (svävar) högre än jorden,
så är mina vägar högre än era vägar,
och mina tankar (planer, syften) högre än era tankar.
10För liksom regnet och snön
faller från himlen (ordagrant: himlarna),
och inte vänder tillbaka dit
utan att ha vattnat jorden
och fått den att bära frukt och grönska (gro, spira)
– så att den ger säd att så (säd till den som sår) och bröd att äta (bröd till den som äter) –
11så ska det vara med mitt ord som går ut från min mun:
Det ska inte vända tillbaka till mig tomhänt (förgäves, fruktlöst, verkningslöst),
utan att ha utfört vad jag har önskat (haft välbehag i; fröjdats åt),
och framgångsrikt gjort (lyckats med) det jag sänt ut det för. [Guds ord syftar på alla Guds löften i Skrifterna. Här i kapitel 55 nämns flera löften både före och efter detta stycke, se och .] 12För ni ska gå ut med fröjd
och ledas framåt i frid (fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).
Bergen och kullarna ska brista ut i sång
och fältets alla träd ska klappa sina händer.
13Istället för törne ska cypresser växa upp
och istället för nyponbuskar ska myrten växa upp.
Det ska vara som ett minnesmärke för Herren (Jahve),
ett evigt tecken som inte ska huggas bort. 561Så säger Herren (Jahve).
"Bevara (håll, vakta, skydda) rätten
och utöva rättfärdighet,
för min frälsning är nära att bryta fram
och min rättfärdighet ska bli uppenbarad (synlig).
2Lycklig (salig) är den människa som gör detta
och de människobarn som håller fast vid detta.
Som håller (vaktar, skyddar, bevarar) sabbaten utan att vanhelga den (inte orenar eller skändar den)
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) sin hand [borta] från att göra något ont.
3Låt inte främlingen som har anslutit sig till Herren (Jahve) tala och säga:
'Herren ska sannerligen skilja mig från hans folk',
låt inte heller eunucken säga:
'Se, jag är ett dött träd.' "
4För så säger Herren
om eunucken som håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina sabbater
och väljer de ting som behagar mig
och har sin glädje i mitt förbund:
5Också till dem ska jag, i mitt hus och inom mina murar,
ge ett minnesmärke bättre än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt minne
som inte ska huggas bort.
6Även främlingar som sluter sig till Herren
och följer honom,
som älskar Herrens (Jahves) namn
och vill bli hans tjänare
– alla som håller (vaktar, skyddar, bevarar) sabbaten så att de inte ohelgar den,
och står fast vid mitt förbund –
7alla dem ska jag föra till mitt heliga tempel
och jag ska ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer
ska ge nåd (vara välbehagligt; villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
för mitt tempel ska kallas
ett bönens hus för alla folk.
8Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonaj Jahve)
som samlar Israels fördrivna:
Jag ska samla ännu flera
utöver de som redan är samlade. 9Alla fältets vilddjur kom och sluka,
ja, alla skogens vilddjur.
10Alla hans väktare är blinda,
de är utan kunskap,
de är som dumma hundar,
de kan inte skälla,
de ligger ner och drömmer
och älskar att sova.
11Ja hundarna är glupska,
de vet inte när de har fått nog
De är herdar som inte kan förstå,
alla går de sin egen väg,
var och en för sin egen vinning, varenda en av dem.
12Kom, jag ska hämta vin
och vi ska fylla oss själva med starka drycker.
Morgondagen ska bli som denna dag
och ännu mer överflödande.Israels trolöshet och avgudadyrkan
571De rättfärdiga förgås (försvinner, dunstar bort)
och ingen människa lägger det på hjärtat (noterar det).
Människor fulla av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) tas bort,
men ingen tänker att den rättfärdige bevaras från (tas bort från ansiktet av; från att se) den kommande ondskan. 2Han kommer in i frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) [i kontrast till förföljelsen här på jorden]
de som vandrar i sin uppriktighet (rättfärdigt) – de vilar på sina bäddar [dödens vila]. 3Men ni – kom hit, ni trollkvinnors söner,
avkomma till äktenskapsbrytare och skökor.
4Mot vem hånar ni (skrattar ni åt; gör er lustiga över)?
Mot vem gör du din mun vidöppen och räcker ut tungan?
Är ni inte barn till överträdelsen
och falskhetens säd (avkomma)?
5
Barnoffer till avguden Molok, av Charles Foster 1897.
och under varje lövbärande träd,
som slaktar barnen i dalarna [barnoffer till Molok, se ; ; ],
under klippornas klyftor.
6I dalens lena (stenar) har du din del,
de, de är din lott.
Över dem har du utgjutit drickoffer,
du har offrat matoffer [].
Ska jag tillåta mig själv att vara stilla inför dessa ting? [Att hebreiska ordet hem (de) upprepas två gånger förstärker att dessa lena stenar som används som offeraltare är något helgjutet och genuint som man ägnar sig åt helhjärtat, vilket inte behagar Herren, då det är han som ensam borde ha denna vår överlåtelse. Det finns också en ordlek med uttrycket chalka som upprepas två gånger i den första meningen. Ordet betyder både "len" och att ha "sin del" eller "sin lott", kan också avse en "avskild plats".] 7Överst (ovanpå) ett högt och upphöjt berg har du placerat din bädd,
dit går du också för att offra dina offer.
8Och bakom dörren och dörrposten
har du satt upp dina minnesmärken.
För du har gått upp från (lämnat) mig,
du har utvidgat din bädd
och valt dem vars bädd du älskar,
vars hand du fått syn på.
9Och du gick till kungen [hebr. melech – kan syfta på avguden Molok (hebr. Moloch)] med olivolja (smörjelse, väldoftande hudkrämer)
och du förmerade dina parfymer och du sände dina representanter långt bort,
ja ända ner till Sheol (underjorden, de dödas plats).
10Du blev uttröttad av din långa väg,
ändå sa du inte: "Det är hopplöst".
Du fann förnyad styrka,
därför blev du inte svag.
11För vem har du varit rädd och fruktat att du skulle misslyckas?
För min del har du inte kommit ihåg mig och inte lagt det på ditt hjärta.
Har jag inte varit tyst en lång tid?
Därför vördar (respekterar, fruktar) du mig inte.
12Jag ska berätta för dig om din rättfärdighet och dina gärningar,
de ska inte vara till gagn för dig (ge dig någon vinning).
13När du ropar (på hjälp)
låt dem [dina avgudar] som du har samlat (omkring dig) rädda dig,
men vinden ska bära dem långt bort,
ett andetag ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt i mig
ska besitta landet och ska ärva mitt heliga berg. 14Han ska säga:
"Kasta (bygg) upp, kasta (bygg) upp, rensa vägen,
ta bort stötestenarna [alla hinder] från mitt folks väg." [; ; ] 15Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt:
Jag bor i det höga och heliga,
men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
16Jag ska inte gå till rätta (strida) för evigt [mot mitt folk, Israel],
inte ständigt vredgas,
för då [om jag förblev vred] skulle deras ande försmäkta (förgås) inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
17På grund av hans giriga överträdelser blev jag vred
och slog honom, jag gömde mig och var arg.
Men han fortsatte att avfalla
och gick på sitt hjärtas (giriga) vägar.
18Jag har sett hans vägar och ska hela honom.
Jag ska leda honom och gengälda honom med tröst, honom och de som sörjer honom.
19Till honom som är långt bort och till honom som är nära:
"Frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni),"
säger Herren (Jahve) som skapar läpparnas frukt. "Jag ska hela honom." [Här står shalom två gånger. Det är hebreiskans sätt att betona och ge eftertryck därför att det är något extra viktigt, se även .] 20Men den onde är som ett upprört hav,
som inte kan vila
och dess vatten kastar upp gyttja och smuts. 21"Där finns ingen frid (shalom)," säger min Gud (Elohim), "för de onda." [Samma fras, men med Jahve istället för Elohim, återfinns i .]Det religiösa hyckleriet (58-59)
581Ropa högt (med stark röst, för full hals) håll inte tillbaka,
lyft upp din röst som en shofar (vädurshorn)
och berätta för mitt folk om deras överträdelser
och för Jakobs hus deras synder.
2Sök mig dagligen och ha din glädje och tillfredsställelse i att känna till (ha intim kunskap om) mina vägar,
som ett land som gör det rättfärdiga och inte försummar sin Guds påbud (bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra).
De frågar efter mina rättfärdiga påbud
och har sin glädje i att komma nära sin Gud (Elohim). 3"Varför har vi fastat när du inte ser oss?
Varför har vi ödmjukat oss när du inte tar notis om det?"
Se på era fastedagar sköter ni era affärer (angelägenheter) som vanligt
och utför alla era sysslor.
4Se, ni fastar samtidigt som det är strider (uppdelningar, grupperingar), bråk (stridigheter),
och ni slår med ondskans knytnäve (fysiska slagsmål, elaka verbala personangrepp, ett ondskefullt utnyttjande av de svaga).
Tro inte att er röst ska bli hörd i höjden,
om ni fortsätter fasta på det här sättet.
5Är det den här sortens fasta jag vill ha?
En dag när ni känner smärta bara på grund av att ni avhåller er från mat, hänger med huvudet som ett strå och breder ut säckväv och aska under er?
Är detta vad ni kallar en fasta,
en dag som gör att Herren kan visa nåd (villkorad nåd – hebr. ratson)? [Som särskild klädsel vid sorg och fasta användes säckväv som man svepte in sig i eller band om höfterna. Man strödde även aska eller jord över huvudet och både satt och låg på säckväv.] 6Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa de som är bundna i synd (lossa orättfärdiga band).
Slit sönder repen till människors tunga bördor.
Befria de som är förtryckta (i slaveri),
bryt sönder alla ok.
7Dela ditt bröd med den som är hungrig.
Ge husrum för hemlösa förtryckta människor.
När du ser någon naken, kläd honom.
Vänd inte ryggen till den som är ditt kött och blod.
8Då ska ditt ljus bryta fram som ljuset bryter fram på morgonen,
och ditt helande ska komma snabbt.
[Ordagrant "ett långt bandage ska rullas på dina sår för att läka dig".]
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
och Herrens härlighet (ära, prakt) ska gå bakom dig och skydda dig.
9Då ska ni be och Herren (Jahve) ska svara.
Ni ska ropa (desperat) och han ska svara: "Här är jag."
Om ni tar bort alla slags ok [som förtrycker människor],
slutar att peka finger [hånar andra],
och inte längre talar ondska (synd, lögn, förtal).
10Om du ger ut av dig själv (din själ) till den hungrige
och tillfredsställer den plågades själ,
då ska ljus gå upp för dig i mörkret,
ditt sken ska bli som middagens ljus.
11Herren ska leda dig oavbrutet (kontinuerligt, hela tiden)
och tillfredsställa din själ i torkan och göra dina ben starka.
Du ska bli som en välvattnad trädgård,
som en källa med vatten som aldrig sinar.
12Du ska åter bygga upp gamla ruiner.
Du ska återställa gamla (från många generationer bakåt) grundvalar
och du ska kallas den som murar igen sprickor,
den som återställer stigar så att man kan bo där.
13Om du på sabbaten avhåller din fot
från att göra det som behagar dig (själv) på min heliga dag
och kallar sabbaten din lust
och hedrar (ärar) det som Herren (Jahve) håller heligt,
om du hedrar honom och avstår från att göra dina egna vanor (gå dina egna vägar)
[och avstår] från att finna ditt eget behag [egna sysslor] och tala ord [om det].
14då ska du fröjda dig själv i Herren (Jahve)
och jag ska låta dig rida fram över jordens höjder
och jag ska mätta dig med din far Jakobs arv,
för så har Herrens (Jahves) mun talat. 591Se, Herrens (Jahves) hand är inte avkortad, så att den inte kan frälsa (rädda),
inte heller är hans öra tungt, så att det inte kan höra.
2På grund av era missgärningar
har ni och er Gud (Elohim) blivit åtskilda,
och era synder har dolt hans ansikte för er,
så att han inte kan höra.
3Eftersom era händer är befläckade med blod
och era fingrar med synd,
era läppar har talat lögn,
er tunga har muttrat (småpratat för sig själv) ondska.
4Ingen kungör i rättfärdighet
och ingen dömer i sanning.
De har sin tillit i fåfänglighet och talar lögn,
de föder fram ondska och bär fram missgärning.
5De kläcker basiliskens ägg
och väver spindelns nät,
den som äter av deras ägg dör
och det som krossas blir en huggorm.
6Deras nät ska inte bli kläder,
inte heller ska någon skyla sig själv med deras arbete.
Deras arbete är ett arbete i missgärning,
ondskans handling är i deras händer.
7Deras fötter hastar till ondska
och de skyndar sig att utgjuta oskyldigt blod.
Deras tankar är syndiga tankar,
ödeläggelse och förstörelse finns (följer) i deras spår.
8Fridens väg (shalom) känner de inte (saknar de kunskap om)
och det finns ingen rätt där de går fram.
De har gjort sig krokiga vägar
och de som går där saknar (har ingen) kunskap om frid (shalom).
9Därför är rätten fjärran från oss,
inte heller rättfärdigheten övermannar oss.
Vi letar efter ljus men mörker omger oss,
efter klarhet men vandrar i dunkel.
10Vi famlar utefter muren som en blind,
ja, som de som saknar ögon famlar vi.
Vi snubblar mitt på dagen som i skymningen.
Vi är på en mörk plats precis som de döda.
11Vi brölar alla som björnar
och jämrar oss som duvor.
Vi söker efter rätt, men det finns ingen,
efter frälsning men den är långt borta från oss.
12Våra överträdelser är många inför dig
och våra synder vittnar emot oss.
Våra överträdelser är närvarande för oss
och våra missgärningar känner vi alltför väl (är vi djupt förtrogna med),
13att överträda och förneka Herren (Jahve)
och vända sig bort från att följa vår Gud (Elohim),
tala bedrägligt och perverst,
föda fram och yttra falska ord från hjärtat.
14Rättvisan trängs (drivs) tillbaka,
gudsfruktan (rättfärdighet, vördnaden för Gud och det heliga) är avlägsen (står långt borta).
Sanningen är försvagad på torget (faller på grund av upprepade attacker),
moral (rättvisa) kan inte ens komma in [i rättssalen].
15Sanningen har försvunnit (det finns inte längre någon ärlighet),
den som vänder sig ifrån ondskan blir en måltavla [blir ett offer för onda människor och plundras].
Herren såg detta,
och det smärtade honom att det inte fanns någon rättvisa.
16Han såg att det inte fanns någon människa [som trädde fram],
han chockerades (förundrades) att ingen grep in (ställde sig i gapet, medlade mellan Gud och människa, bad).
Så han tog saken i egna händer (hans egen arm gav honom seger),
och hans egen rättfärdighet upprätthöll honom.
17Han bar [längtan efter] rättfärdighet som ett bröstpansar,
och frälsningen (befrielsen) som en hjälm på sitt huvud.
Han tog på sig hämndens dräkt
och bar svartsjuk kärlek som en mantel.
18Efter deras gärningar
ska jag återgälda dem,
raseri till hans motståndare,
vedergällning till hans fiender,
till [de avlägsna] öarna (kustländerna) ska han betala lön (ge dem deras rättmätiga straff).
19Så ska de frukta (vörda) Herrens (Jahves) namn från väster,
och hans härlighets tyngd från solens uppgång (öster).
Han ska komma som en flod av ångest (ordagrant: trång passage)
som drivs fram av Herrens (Jahves) Ande.
20En Återlösare ska komma till Sion [tempelberget i Jerusalem]
och till dem som vänder om från sina överträdelser i Jakob,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). 21För mig är detta mitt förbund med dem, säger Herren (Jahve). Min Ande som är över er och mitt ord som jag har placerat i din mun, ska aldrig avvika från din mun eller från din säds (dina barns) mun eller från munnen på din säds säd (dina barnbarn), säger Herren (Jahve), från nu och för evigt.Sions härlighet
Kapitel 60, som är den centrala delen i kapitel 56-66, utgör i sig själv en kiasm, där stycket om att Herren ska återupprätta Jerusalem står i centrum:
A Guds ljus ()
B Nationer kommer med gåvor ()
C Främlingar ska föra dina barn till dig ()
D Herren ska återupprätta Jerusalem ()
C´ Barnen från dina plågare ska komma till dig ()
B´ Nationer ska komma med gåvor ()
A´ Herren ska vara ditt ljus ()
Guds ljus och härlighet
601Stå upp [från depression och apati som omständigheter har hållit dig i]!
Var ljus [reflektera Guds ljus]!
För ditt ljus kommer (har kommit) och
Guds härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] går upp (strålar ut; har rest sig) över dig.
2För se, mörkret ska täcka jorden,
och töcken (djup dimma; förstämdhet, svårmod, dysterhet) folken,
men över dig ska Herren (Jahve) gå upp (stråla ut, resa sig),
och hans härlighet ska bli synlig (uppenbaras; visa sig) över dig.
3Och hednafolk ska komma (har vandrat) till ditt ljus,
och kungar till strålglansen av din uppgång (soluppgång; ditt klara gryningsljus). [Här liknas glansen från Sions berg (Jerusalem) vid en soluppgång som världens folk och ledare kommer att kunna följa, se även .]Nationer kommer med gåvor
4Lyft upp dina ögon (blicken) och se dig omkring!
De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
dina döttrar bärs fram [hebr. aman – eskorteras tryggt av fosterföräldrar, se ] på armen (ordagrant: vid sidan). 5Då ska du se och stråla,
ditt hjärta ska förundras (bäva) och fyllas med glädje.
Havets överflöd (rikedomar, eller människor från avlägsna länder) ska föras till dig,
och hednafolkens välstånd ska komma till dig.
6Mängder av kameler ska övertäcka dig [vandra på dina vägar, Jerusalem],
unga kameler från Midjan och Efa [nuvarande Saudiarabien].
Alla köpmän från Saba [som en gång kom för att göra affärer]
ska komma med guld och rökelse och förkunna Herrens lov (ära).
7Alla Kedars fårhjordar [i den arabiska öknen, öster om Syrien] ska samlas till dig,
Nevajots hjortar [öster om Jordan] ska bli tillgängliga som offer.
De ska bli offer som ger nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
när jag ska förhärliga mitt majestätiska tempel. [Både Nevjaot och Kedar var söner till Ismael, se . De var nomader och fåraherdar som bosatte sig öster om Jordanfloden. Den assyriska kungen Ashurbanipal (regerade 669-632 f.Kr.) nämner om en militärkampanj mot Kedar, se även .]Dina barn kommer från fjärran
8Vilka är dessa som flyger som ett moln,
som flyger som duvor till deras nästen?
9Sannerligen, öarna ska vänta på mig
och Tarshish skepp kommer först
för att ta med dina söner från fjärran,
deras silver och deras guld med dem,
för Herren (Jahve) din Guds (Elohims) namn
och till Israels Helige,
eftersom han har förhärligat dig.Jerusalem ska upprättas
10[Detta stycke är den centrala delen i kiasmen i kapitel 60.]
Främlingar ska bygga upp dina murar
och deras kungar ska betjäna dig.
I min vrede slog jag dig
men i min nåd (den villkorade nåden – hebr. ratson)
har jag gett dig nåd (obegränsad barmhärtighet, evigt förbarmande – hebr. rachamim).
11Dina portar ska oavbrutet vara öppna,
dag och natt, de ska inte stängas,
så att man kan föra till dig ländernas rikedomar
och deras kungar i procession.
12Det land och det kungarike som inte vill tjäna dig ska förgås,
dessa länder ska bli fullständigt ödelagda.
13Libanons härlighet (tyngd) ska komma till dig,
cypressen, platanträdet och lärkträdet tillsammans,
för att göra min heliga plats vacker
och jag ska göra platsen för mina fötter ärbar.Barn ska komma
14[ hör tematiskt ihop med ]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahves) stad,
Sion – Israels Helige.
15Eftersom du har varit övergiven och hatad
så att ingen har passerat (tagit vägen igenom) dig,
ska jag göra dig till en evig stolthet (excellens),
en glädje från generation till generation.
16Du ska dia nationernas mjölk,
och du ska dia kungarnas bröst
och du ska veta (känna väl till; vara intimt förtrogen med) att jag, Herren (Jahve), är din Frälsare och din Återlösare, den Mäktige i Jakob. []Nationernas guld
17[ hör tematiskt ihop med .]
Istället för brons ska jag ge dig guld
och istället för järn ska jag ge dig silver
och istället för trä – brons
och istället för sten – järn.
Jag ska också göra Shalom (frid, framgång, välgång) till din övervakare
och Rättfärdighet till dina herrar ("slavdrivare").
18Man ska inte längre höra [ljudet av, höra talas om] våld (terror, laglöshet – hebr. chamas) i ditt land,
inte heller [ska man höra ljudet av, höra talas om] förtryck (krig) och förödelse inom dina gränser.
Du ska kalla dina murar frälsning (räddning),
dina portar lovsång. [Herrar i är hebr. nagas, det översätts slavdrivare i . Här är det i plural och används ironiskt för att förstärka det skifte som ska ske. Jerusalem har tidigare härskats av tyranner, men nu är det personifierad framgång och upprättelse som ska "dominera" och styra staden.]Guds ljus
19[ hör tematiskt ihop med .]
Solen ska inte längre vara ditt ljus om dagen,
månen ska inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
din Guds härlighet ska skina på dig [; ].
20Din sol ska aldrig gå ner,
din måne ska aldrig försvinna,
för Herren är ditt eviga ljus,
dina dagar med sorg är förbi.
21Då ska alla i ditt folk vara rättfärdiga,
och för evigt besitta landet.
Som ett skott som jag har planterat,
mina händers verk, för att förhärliga mig.
22Av den minste ska det bli tusen [en egen stam],
den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, ska låta det ske snabbt,
när tiden är inne.Goda nyheter – Herrens jubelår
I Qumran vid Döda havets norra kust hittades 1946 den stora Jesajarullen (1QIsa). Bilden visar tre kolumner med markerat, det var dessa rader Jesus läste i synagogan i Nasaret.
för Herren (Jahve) har smort (utvalt) mig
att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).
Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) de som har brustna hjärtan,
proklamera (utropa) befrielse för de fångna,
och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,
2proklamera ett nådens (villkorad nåd – hebr. ratson) år från Herren (Jahve),
och en Guds dag av hämnd.
[Domen ska ske när Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket, se .]
För att trösta alla som sörjer, 3stärka de som sörjer i Sion,
ge dem en huvudklädnad [vacker utsmyckad huvudbonad för fest och glädje]
i stället för aska [som kastades på huvudet i tider av sorg],
glädjens olja
i stället för sorg,
högtidskläder för lovprisning
i stället för missmod (en tung ande).
De ska kallas rättfärdighetens terebinter [kraftigt tåligt träslag],
planterade av Herren (Jahve) för att förhärliga honom. [I hebreiskan är det en ordlek mellan huvudklädnad (hebr. peer) och aska (hebr. efer). Båda orden har samma konsonanter men olika följd, och därmed olika vokaler. Ordet för huvudklädnad kommer från roten paar som betyder "att ära".] 4De ska bygga upp de gamla ödetrakterna,
de ska bygga upp de tidigare ödemarkerna
och de ska förnya de ödelagda städerna,
det som varit förött generation efter generation.
5Främlingar ska stå och mata dina hjordar
och främlingar ska vara dina jordbrukare och dina vingårdsmästare.
6Ni ska kallas Herrens (Jahves) präster
och man ska kalla er Herrens tjänstemän.
Ni ska äta nationernas rikedomar
och i deras prakt ska ni njuta. 7Istället för din skam – en dubbel del [av ära, arvslott, se ],
istället för vanära ska de sjunga av glädje.
[Alternativ översättning: För din skam var dubbel och det gladde dem (motståndarna som sa): "Förvirring är deras del".]
Därför ska de i sitt land besitta dubbelt,
evig glädje ska tillhöra dem. 8För jag Herren älskar rättfärdighet.
Jag hatar röveri i orättfärdighet (med överträdelser) [].
Jag ska ge dem deras belöning i sanning,
och jag ska skära ett evigt förbund med dem.
9Deras säd (avkomma, barn) ska bli kända bland nationerna
och deras ättlingar bland folken.
Alla som ser dem ska erkänna dem,
att de är säden (barnen, ättlingarna) som Herren (Jahve) har välsignat. 10Herren uppfyller mig med stor glädje,
och mitt inre fröjdar sig i Gud,
för han har iklätt mig frälsningens klädnad,
och rättfärdighetens mantel.
Jag är lik en brudgum klädd med huvudklädnad,
som en brud när hon bär sina smycken.
11För på samma sätt som plantor skjuter upp ur marken,
och trädgården ger sin skörd,
så ska Herren låta befrielse (rättfärdighet) växa upp,
och ge sitt folk en anledning att prisa honom inför alla folk. [Herrens tjänare (som Herrens Ande är över) – Messias – fortsätter att vara den som talar, se ; .] 621För Sions [tempelberget i Jerusalem] skull ska jag inte tiga
och för Jerusalems skull ska jag inte ge mig ro,
förrän hennes rättfärdighet lyser i klarhet
och hennes frälsning som en brinnande fackla.
2Och länderna ska se din rättfärdighet
och alla kungar din härlighet,
och du ska kallas vid ett nytt namn
som Herrens (Jahves) mun ska tillägna dig.
3Du ska vara en skönhetens krona i Herrens (Jahves) hand,
ett kungligt diadem i din Guds (Elohims) öppna hand. [; ; ]
4Du ska aldrig mer heta Övergiven [hebr. azav, se även ],
inte heller ska ditt land någonsin mer heta Ödelagt [hebr. shmama].
Istället ska du heta "Min glädje är i henne" [hebr. Chephziba, samma namn som Hiskias hustru, se ]
och ditt land "Den äktade" (hebr. beula),
för Herren gläder sig i dig
och ditt land ska vara äktat [till dig].
5För som en ung man äktar en jungfru,
så ska dina söner äkta dig,
och som en brudgum fröjdar sig över sin brud,
så ska din Gud (Elohim) fröjda sig över dig. 6På dina murar Jerusalem, har jag satt väktare [för att vaka efter goda nyheter, se ];
hela dagen och hela natten – de ska aldrig tiga
Ni som påminner Herren (Jahve) [i bön],
ge er ingen vila,
7och ge honom ingen vila förrän han stadfäster
och gör Jerusalem till en lovsång på jorden.
[Jämför med Messias, se ; ; .] 8Herren (Jahve) har svurit vid sin högra
och vid sin starka arm [vid sin kraft, se ]:
"Sannerligen jag ska inte längre ge din säd till mat åt dina fiender
och främlingar ska inte dricka ditt vin som du har arbetat för.
9De som har odlat det ska äta det
och prisa Herren (Jahve)
och de som har samlat in det
ska dricka det i min helgedoms gårdar."Löften om seger
10[Den sjätte enheten i den sista sektionen (55-66) ger löften för de rättfärdiga. Den börjar med imperativ () och avslutas med profetens bön, se .]
Dra fram (gå in), dra fram (gå in) – genom portarna,
förbered (bana, rensa upp) vägen för mitt folk! [; ]
Bana väg (bygg, höj upp), bana väg (bygg, höj upp) – en huvudväg (rymlig väg),
rensa den från stenar. [; ]
Lyft upp ett baner (flagga) över folket [som de kan följa när de marscherar in, se , ; ]. 11Se, Herren (Jahve) har proklamerat (förkunnat, basunerat ut)
till jordens ändar:
"Säg till Sions dotter [Jerusalem; ]:
Se din frälsning kommer!
Se han har med sig sin lön
och hans belöning framför hans ansikte." []
12De ska kalla dem Det heliga folket,
Herrens (Jahves) återlösta,
och du ska heta "Sökt efter" (Utvald),
en stad inte längre övergiven. [Profeten öppnar med frågan vem är det som plötsligt står framför honom från staden Botsra i Edom, se . Jesaja får nu se Herren som en stridsman som återvänder till Sion, se , ; ; .] 631Vem är det som kommer från Edom [söder om Döda havet]
med högröda kläder från Botsra [betyder: fårfålla/fästning; en stad i Edom]?
Denne som är magnifik i sin dräkt,
ståtlig i sin storhet och styrka? "Det är jag, som talar i rättfärdighet,
mäktig att frälsa."
2"Varför är din dräkt röd
och varför ser din klädnad ut som att den varit nedtrampad i vinpressen?"
3"Jag ensam har trampat min vinpress
och av folket var det ingen som var med mig.
Jag trampade dem i min vrede,
ja, jag trampade dem i min vrede
och i mitt raseri förtrampade jag dem.
Blodet från deras hjärtan stänkte mot min klädnad
så att jag sölade ner hela min dräkt.
4Hämndens dag som var i mitt hjärta
och året för min återlösning har kommit.
5Jag tittade (sökte, letade) men där fanns ingen till hjälp
och jag förvånades att det inte fanns någon som stödde mig.
Därför har min egen arm gett mig frälsning
och mitt raseri har understött mig.
6Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna med mitt raseri
och jag utgöt deras hjärtans blod (livsande) över jorden." 7Jag ska komma ihåg (hålla i minnet, som ett minnesmärke) Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek),
Herrens lovprisning [pluralis],
över allt som Herren rikligen har skänkt (beviljat) oss
och den stora godhet till Israels hus som han har skänkt (beviljat) över dem,
riklig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) [pluralis] och som myckenhet av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [pluralis]. [Att både rachamim och chesed står i pluralis är ovanligt, men det understryker bara det totala överflödet och gränslösheten i båda sorternas nåd som omnämns här.] 8För han säger: "Sannerligen, de är mitt folk,
barn (söner) som inte ska behandlas falskt;"
så blev han deras frälsare.
9I all deras plåga, var han plågad
och hans närvaros ängel (budbärare) frälste dem.
I hans kärlek och i hans medlidande återlöste han dem
och han lyfte upp dem och bar dem
alla deras dagar för evigt. [Hans närvaros ängel är ett sätt att säga att han var där själv, fast i en gestalt som döljer hans fulla gudomliga glans. Kan jämföras med ängeln vid vadstället i Jabbok som Jakob brottades med, se , eller ängeln över Herrens här som Josua mötte inför intåget i landet, se .] 10Men de gjorde uppror
och bedrövade hans helige Ande,
därför vändes han till att bli deras fiende,
han själv stred mot dem.
11Då kom hans folk ihåg de gamla dagarna,
Moses dagar.
Var är han som drog upp dem ur havet
med herdarna över hans hjord?
Var är han som placerade
sin helige Ande i deras mitt?
12Vad fick hans härliga arm
att vandra vid Moses högra hand?
Som delade vattnet framför dem,
för att ge honom ett evigt namn?
13Som ledde dem genom djupen,
som en häst i vildmarken, utan att snubbla?
14Som boskapen som går ner till dalen,
får Herrens (Jahves) Ande dem att vila.
Så ledde du ditt folk,
för att göra ditt namn ärat. 15Se ner från himlarna och skåda
från din heliga och majestätiska boning.
Var är din nitälskan och dina mäktiga gärningar,
ditt inres längtan (ordagrant: ljudet av tarmar) och din oändliga nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim), den undanhålls för mig.
16För du är vår Fader,
för Abraham kände oss inte
och Israel hyllade oss inte.
Du, Herre (Jahve), är vår Fader
vår Återlösare från evighet är ditt namn.
17Herre (Jahve), varför får du oss att ta fel på dina vägar
och förhärdar våra hjärtan från gudsfruktan?
Kom tillbaka för din tjänares skull,
arvet från dina stammar.
18För en kort tid fördrevs ditt heliga folk
[alt. översättning: "För en kort tid ägde ditt heliga folk det"],
våra vedersakare trampade ned din helgedom.
19Vi har blivit som dem över vilka du aldrig regerat,
som dem som inte är uppkallade efter ditt namn.
641Åh, att du ville riva isär himlarna, att du ville komma ner,
så att bergen kan skälva och skaka i din närvaro.
2Som när eld antänder snåret
och elden får vattnet att koka,
gör (på samma sätt) ditt namn känt för dina motståndare,
så att nationerna skakar och bävar i din närvaro.
3När du gör fantastiska ting, som vi inte ens sökt (tittat efter),
åh, att du ville komma ner, så att bergen må skälva i din närvaro!
4Från evighet har ingen hört,
har inget öra tagit emot,
inte heller har något öga sett en gud bredvid dig,
som agerar för dem som väntar på honom.
5Du mötte honom som gladdes i att utöva rättfärdighet på sina vägar,
som ständigt kom ihåg dig.
Se, du blev vred,
och (eftersom) vi syndade oavbrutet på dem (våra vägar),
är det möjligt att vi blir frälsta?
6Vi är alla orena (nedsmutsade) människor,
våra så kallade rättfärdiga handlingar är som en nedsmutsad klädnad (använd dambinda),
och vi vissnar alla som löv,
våra synder för oss bort som vinden. [Den hebreiska frasen som används här är beged ida, vilket ordagrant översatt är "tyg/klädnad menstruation". Bibeln liknar alltså våra egna rättfärdiga handlingar med en använd dambinda – så illa är det med vår egen rättfärdighet. Denna osmakliga liknelse visar hur detta verkligen inte är någonting vi ska skryta med inför Gud.] 7Ingen åkallar (ropar, ber i) ditt namn,
eller ens anstränger sig för att förstå (söka, få tag på) dig.
Du har dolt ditt ansikte från oss,
och har förtärt oss (låtit oss försmäkta, smälta) genom vår egen synd. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.] 8Och ändå, Herre (Jahve), [trots vår synd, se ] är du [ju] vår Fader.
Vi är leran och du är vår krukmakare,
vi är alla ett verk [ett format resultat] av din hand.
[; ; ]
9Var inte gränslöst arg Herre,
kom inte ihåg vår synd för evigt.
Se noga på oss, vi ber dig,
vi är alla ditt folk.
10Din heliga stad har blivit en vildmark,
Sion [tempelberget i Jerusalem] har blivit en vildmark, Jerusalem en ödemark.
11Vårt heliga och vårt underbara hus [tempel], där våra fäder prisade dig,
har brunnit med eld
och alla våra glädjefyllda ting har blivit förspillda.
12Ska du avstå dig själv (svika dina egna principer) för dessa ting Herre (Jahve)?
Ska du tiga stilla och plåga oss ännu mer?Finalen – Herrens svar på bön
651Jag gav tillträde till dem som inte frågade efter mig;
jag fanns för dem som inte sökte mig.
Jag sa: "Här är jag, här är jag"
till ett folk som aldrig varit uppkallat efter mitt namn.
2Jag har sträckt ut mina händer alla dagar
till ett upproriskt folk,
som vandrar på vägar som inte är goda,
[som vandrar] efter sina egna idéer och tankar,
3ett folk som provocerar mig
rakt upp i ansiktet hela tiden,
som offrar i trädgårdarna
och bränner rökelse på tegelstenar.
4De sitter bland gravarna
och bor i gravkamrarna,
de äter griskött [orena djur, se ; ],
och buljongen av det oätliga är i deras grytor.
5De säger: "Stå för dig själv, kom inte nära mig,
för jag är heligare än du."
Dessa är röken i min näsa,
en eld som brinner hela dagen.
6Se, det står skrivet inför mig:
Jag ska aldrig vara tyst, utan löna dem,
ja, jag ska verkligen löna dem rakt i deras sköte.
7Era egna överträdelser och era fäders överträdelser tillsammans,
säger Herren (Jahve),
vilka ni har offrat över bergen
och hädat mig med över kullarna.
Därför ska jag först mäta upp deras lön i deras sköte. 8Så säger Herren (Jahve):
"Som när en frisk druva hittas i en klase
och någon säger 'förstör den inte
för det finns en välsignelse i den',
så ska jag göra för min tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem allihop.
9Jag ska föra fram en säd från Jakob
och från Juda en arvtagare till mina berg,
och mina utvalda ska ärva det
och min tjänare ska bo där.
10Sharon ska bli fyllt med småboskap
och Achors dal ska bli en plats där boskapshjordar kan ligga ner,
för mitt folk som har sökt mig.
11Men ni som har övergett Herren (Jahve),
som har glömt bort mitt heliga berg,
som gör i ordning ett bord till Gad [babylonisk avgud för "välgång/lycka"]
och offrar kryddat vin i fullt mått till Meni [babylonisk avgud för "ödet"],
12er ska jag bestämma till svärdet,
ni ska alla bli nedböjda till slakten,
eftersom jag kallade på er men ni svarade inte,
och när jag talade lyssnade ni inte.
Istället gjorde ni det som var ont i mina ögon
och valde det som jag aldrig hade behag till."
13Därför säger Herren Gud (Adonaj Jahve):
"Se, min tjänare ska äta,
men ni ska vara hungriga.
Se, min tjänare ska dricka,
men ni ska vara törstiga.
Se, min tjänare ska fröjda sig,
men ni ska skämmas.
14Se, min tjänare ska sjunga av hjärtats fröjd,
men ni ska ropa i hjärtesorg och ska klaga i andens förtvivlan.
15Ert namn ska lämnas ut till att användas
som en förbannelse av mina utvalda:
"Så ska Herren Gud (Adonaj Jahve) slakta er",
men han ska uppkalla sina tjänare med andra namn,
16så att den som välsignar sig i landet [Israel]
ska välsigna sig med Guds sanning (hebr. Elohim Amen),
och den som svär en ed i landet
ska svära vid Guds sanning (hebr. Elohim Amen),
eftersom de tidigare bekymren (all ondska, synd och sjukdom) är bortglömda,
eftersom de är dolda för mina ögon. [Nu ser Gud allting genom det Jesus gjorde på korset och därför är allting dolt bakom korset, Jesu försoning, så att Gud inte längre kan se det. Här används amen som ett adjektiv. Det betyder fast, sann och pålitlig. Här är formas ännu ett Gudsnamn, Gud Amen – han som håller sitt löfte och är pålitlig.] 17Se, jag är redo att skapa
nya himlar och en ny jord.
Allt som varit [de förra himlarna, jorden, alla tidigare händelser och minnen]
ska man inte komma ihåg, ingen ska tänka på dem igen.
18Nej, var glada och jubla för evigt
i det som jag skapar,
för se, jag skapar Jerusalem till att bli en källa för glädje,
och hennes folk till lycka.
19Jag ska jubla i Jerusalem
och glädja mig över mitt folk.
Ljudet av gråt och klagan (rop av smärta och ångest)
ska aldrig mer höras där.
20Där ska inte längre finnas dagar
som inte når sin fullbordan (ordagrant inga spädbarnsdagar)
inte heller någon gammal man som inte fyllt sina dagars mått,
för den yngste
ska dö vid hundra års ålder
och syndaren som blir [den som inte blir] hundra år
ska bli förbannad (honom ska man ta lätt på, förakta).
21De ska bygga hus och bo i dem
och de ska plantera vingårdar och äta dess frukt.
22De ska inte bygga
för att någon annan ska bo,
de ska inte plantera
och någon annan äta,
för som ett träds dagar
ska mitt folks dagar vara
och mina utvalda
ska fröjdas länge över sina händers arbete. [Människorna ska leva lika länge som ett träds livslängd, alltså flera hundra år. Fikonträd blir som regel 400 år och olivträd kan bli mer än 1 000 år. Flertalet träd i området blir många hundra år.] 23De ska inte arbeta förgäves,
inte utsättas för krig och terror (plötslig skräck – hebr. behalah),
för de är Herrens (Jahves) välsignade säd
och deras barn med dem.
24Det ska ske att innan de ropar
ska jag svara dem
och redan medan de talar
ska jag höra dem.
25Varg och lamm ska äta tillsammans
och lejon ska äta gräs som oxen
och jord ska vara ormens föda.
De ska inte skada och inte fördärva
på hela mitt heliga berg," säger Herren (Jahve). 661Så säger Herren (Jahve):
"Himlarna är min tron
och jorden min fotpall.
Var är huset som ni vill bygga till mig?
Och var är platsen som är min viloplats?
2Alla dessa ting har min hand gjort
och så har alla dessa ting blivit till,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
"Men på denne vill jag se,
den som är ödmjuk och har en krossad (bruten, ångerfull) ande,
som darrar över mitt ord.
3Den som dödar en oxe
är som om han dödat en människa.
Den som offrar ett lamm
är som om han brutit nacken av en hund.
Den som offrar ett matoffer
är som den som offrar svinblod.
Den som gör ett minnesoffer av rökelse
är som den som välsignar en avgud.
Det är dessa som går sina egna vägar
och deras själar har sin lust i deras styggelser.
4Så ska även jag välja deras bestraffning
och jag ska föra tillbaka deras fruktan över dem,
eftersom ingen svarade när jag kallade,
när jag talade lyssnade de inte,
utan de gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som jag inte har behag till." 5Hör Herrens (Jahves) ord,
ni som darrar vid hans ord:
Era bröder som hatar er,
som har kastat ut er för mitt namns skull, har sagt:
"Låt Herren (Jahve) bli ärad
så att vi kan se på er glädje!"
Men de ska bli till skam.
6Lyssna (ett ljud, en röst)!
Ett uppror från staden.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Det kommer från templet.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Herren (Jahve) vedergäller sina fiender.
7Innan hennes födslovåndor,
föder hon fram,
innan hennes smärtor börjar,
har hon fött ett gossebarn.
8Vem har hört något sådant?
Vem har sett något sådant?
Kan ett land födas på en enda dag?
Kan en nation komma till på ett ögonblick?
Så snart som Sion kom i barnsnöd
födde hon fram sina söner.
9Skulle jag låta fostret bli fullgånget
och sedan inte låta det komma ut (födas)? Säger Herren (Jahve).
Skulle jag som gör fostret fullgånget
sedan stänga livmodern? Säger din Gud (Elohim).
10Fröjdas med Jerusalem och gläd er med henne,
alla ni som älskar henne,
jubla och var glada med henne,
alla ni som sörjde för hennes skull,
11så att ni får dia och bli tillfredsställda
vid hennes tröstande bröst.
Drick djupt och med välbehag
över hennes överflödande glans och ära. 12För så säger Herren (Jahve):
"Se, jag är redo att låta frid (shalom – framgång, lycka och all slags välsignelse, hälsa och välstånd)
komma över henne [Jerusalem] som en översvämmande flod,
och folkens rikedom (ära, härlighet) som en forsande ström.
[En flodfåra som svämmar över.]
Då ska ni få dia,
bli burna på höften (sidan)
och bli gungade på knäet (leka och skratta – känna en sprudlande glädje).
13Som den [man – son som nu växt upp] som ska tröstas (lugnas, stillas) av sin mor,
så ska jag trösta er – ja, i Jerusalem ska ni bli tröstade." [I beskrivs hur ett folk och ett land föds. I dias barnet, som sedan växer och bärs på höften och gungas i knäet, se . Här i används hebreiskans ish som är ordet för en vuxen man. Inom judendomen räknas man som vuxen vid 13 år ålder. Jesaja hade mycket väl kunna använt andra ord för att beskriva ett barn, såsom i t.ex. , men Herren verkar just vilja betona att folket – som han förut sett som sina små diande barn – nu har växt upp och därför står framför honom som vuxna män. Se även .] 14Och när ni ser detta ska ert hjärta glädja sig,
och era ben [i kroppen] ska spira (få liv) som gräs [ni ska frodas till er inre styrka]
Herrens hand (styrka)
ska bli känd [uppenbaras på ett intimt, nära och personligt sätt] för hans tjänare
– och hans vrede
för hans fiender.
15För se, Herren (Jahve) ska komma med eld
och hans vagnar ska vara som virvelvinden,
till att återgälda hans vrede med raseri
och hans bestraffning med flammande eld.
16Genom eld ska Herren (Jahve) strida och genom sitt svärd,
med allt kött, de som slaktas av Herren ska vara många.
17De som helgar sig själva och renar sig själva
för att gå till trädgårdarna
och följer efter någon i mitten,
som äter griskött, osmakliga ting och möss,
ska tillsammans förtäras,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
18För jag känner väl till era gärningar och era tankar.
Tiden har kommit då jag ska samla alla länder och språk (tungor) och de ska komma och se min härlighet. 19Jag ska göra ett tecken bland dem och jag ska sända sådana som flyr bland dem till länderna, till Tarshish, Pol och Lod, som drar pilbågen, till Tuval och Javan, till de avlägsna öarna som inte har hört om min storhet, inte heller har sett min härlighet, och de ska berätta om min härlighet bland folkslagen. 20De ska föra alla dina bröder ut från alla de länderna som ett offer till Herren (Jahve), på hästar och i vagnar, på bärstolar och på mulor och på raska djur till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, som Israels söner bär fram sina offer i rena kärl in i Herrens (Jahves) hus. 21Av dem ska jag även ta för prästerna och leviterna säger Herren (Jahve). 22För som de nya himlarna och den nya jorden, som jag ska göra, ska bestå inför mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), så ska din säd och ditt namn bestå. 23Och det ska ske att från en nymånad till en annan och från en sabbat till en annan, ska allt kött komma och tillbe inför mig, säger Herren (Jahve). 24Och de ska gå fram och se på kadavren av de människor som har gjort uppror mot mig, för deras mask ska inte dö, inte heller ska deras eld släckas, och de ska vara till avsky för allt kött. [Jesus använder detta uttryck i där han undervisar om att göra allt för att gå in i Guds rike och inte kastas i Gehenna, se .]
