Efesierbrevet
DEN TROENDES POSITION I JESUS (1-3)
Hälsning
11
Staden Efesos, skiss av den engelska arkeologen Edward Falkener från 1800-talet.
genom Guds vilja apostel (sändebud, ambassadör) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
till de heliga som bor i Efesos,
de som tror på (är trogna, lojala mot) Jesus den Smorde (Messias, Kristus). [I de äldsta handskrifterna saknas orden "i Efesos". Brevet har inga personliga hälsningar, trots att Paulus hade många kontakter i Efesos. Det talar för att brevet var ett rundbrev som lästes upp i flera församlingar. Den kopia som var adresserad till regionens huvudstad Efesos, hade troligtvis med det namnet här i inledningen, medan kopian som hänvisningen i syftar på kan ha haft orden "i Laodikea" i stället.] 2Låt nåd (Guds oförtjänta favör, välsignelse) vara med er och frid (harmoni, lycka, välgång)
från Gud vår Fader och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).Lovsång till Gud
[ är en enda lång mening i grekiskan, den längsta i hela Bibeln! Paulus var en lärd man, så anledningen till att han ibland skriver långa meningar beror inte på att han är okunnig i det grekiska språket. I stället är det ett sätt att uttrycka sin entusiasm. På samma sätt som en talare blir ivrigare och pratar snabbare och mer engagerat, blir Paulus engagerad när han börjar skriva om alla välsignelser Jesus har gett den troende, och låter adjektiven flöda!] 3Välsignad (lovad, prisad) är vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) Gud och Fader, som har välsignat oss med varje andlig välsignelse i det himmelska [i de himmelska världarna, i den andliga dimensionen] i den Smorde (Messias, Kristus). 4I kärlek [som är osjälvisk och utgivande] utvalde (personligen handplockade) han oss i honom innan världens nedkastande [gr. pro kosmos katabole – dvs. före syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades], för att vara heliga (helgade och avskilda) och utan fläck inför honom (i hans åsyn). 5Han förutbestämde att vi skulle bli adopterade som hans egna genom Jesus den Smorde (Kristus) – efter hans önskan (längtan) och vilja – 6[så att vi kan ge honom] pris och ära för den underbara (ljuvliga) nåden, vilken han så fritt gav till oss i den Älskade. 7I honom har vi befrielsen (förlossningen) [i Jesus är vi friköpta och har/äger – på grund av att lösensumman är betald – alltid full tillgång till återlösningen] genom hans blod, [vi har] förlåtelsen för (friheten från) [vi är fria och har inte längre något som binder oss till] överträdelserna (synderna, bristerna), tack vare hans rika nåd (enligt hans nåds rikedom) 8som överflödade till (in i) oss [som han överöste oss med] i all vishet (klarhet) och insikt (praktisk visdom). [Insikten innebär förstånd att kunna tillämpa visheten på ett klokt sätt. Återlösningen eller "friköpandet" står i grekiskan i bestämd form i och syftar troligtvis även på den återlösning som också varje far och mor praktiskt kände till genom ceremonin som kallas Pidjon haben (hebreiska för "friköpandet av sonen") och som praktiseras än i dag bland ortodoxa judar. Se kommentar till .] 9Han har låtit oss få veta sin dolda vilja (hemliga plan och syfte, sin viljas mysterium). Det är helt i linje med hans goda (glädjefyllda) önskan som han förutbestämt genom sig själv. 10Han planerade att vid tidsepokernas fullbordan [när det nuvarande styret över jorden har uppfyllt sitt mått], i den Smorde (Messias, Kristus) lägga (placera, förena) allt i himlarna och på jorden under hans ledarskap. 11
Ett sigill intygade äktheten i ett dokument och försäkrade att det levererades intakt.
Tacksägelse och bön
15Därför [tack vare de underbara sanningarna i tron som beskrivits i , och särskilt de två sista verserna om den helige Ande], och eftersom jag [Paulus] har hört om er tro på Herren Jesus och
er kärlek [som är osjälvisk och utgivande] till alla de heliga (Guds folk)
16upphör jag inte att tacka [Gud] för er, när jag nämner er i mina böner (en tacksägelse med glädje som väller fram inifrån). 17Jag ber att vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) Gud, härlighetens Fader, ska ge er en ande av vishet (insikt, gudomlig kunskap) och
uppenbarelse (att synliggöra något som varit dolt), så att ni får full kunskap om honom.
18Att era förstånds ögon ska få flöda i ljus så att ni kan se [verbformen indikerar att ögonen har öppnats i dåtid med ett nuvarande resultat att de nu kan ha en klar förståelse av]: Vilket glädjerikt hopp han har kallat er till.
Hur rikt på härlighet (ära) hans arv är i de heliga (hans folk).
19Hur enorm (omätbar, obegränsad, överlägsen) hans styrka (makt) är i oss som tror,
i enlighet med den verksamma (operativa) styrkan av hans (manifesterade) makt. 20
Att lägga sina fiender "under någons fötter" är ett kraftfullt uttryck i Mellanöstern. I Tutankhamons grav, som upptäcktes 1922, hittades hans tron och fotpall med kungens fiender inristade. Tutankhamon var farao i Egypten under den artonde dynastin och dog 1339 f.Kr.
ärkehärskare (ledare från urgamla tider, militär term för general, den högsta ledaren)
och auktoritet (militär term för delegerad auktoritet)
och makt (makt utifrån antal, militär term för kraften av en stor armé)
och härskare (herre, som har makt över en region)
och över varje namn på allt som är namngivet [över varje titel som kan ges, över varje sjukdom, ja, över allting som har ett namn, se ] inte bara i den här tidsåldern, utan också i den kommande.
22Gud har lagt allt under Jesu fötter [] och utsett (krönt) honom till att vara församlingens huvud, 23som är hans kropp, helheten som uppfyller allt i alla [hela skapelsen, för i den kroppen bor fullheten av Jesus som gör allt helt, och ständigt fyller alla överallt med honom själv].Från död till liv
[ är en enda lång mening med flera bisatser i grekiskan.] 21Ni var [andligt] döda i era överträdelser (snedsteg, felsteg) och synder 2som ni förut levde (vanemässigt vandrade) i, efter denna världens tidsålder [levnadssätt, dvs. samhällssystem med föränderlig etik och moral], efter fursten (härskaren, prinsen) över luftens (den lägsta atmosfärens) herravälde – den ande som nu verkar i olydnadens barn [de rebelliska, de som inte tror, de som går emot Gud]. 3Bland dessa levde (var, vistades) vi också alla (var och en) en gång i vårt kötts (vår fallna gamla naturs) begär (lustar), när vi [ständigt] gjorde vad köttet och tankarna ville (ordagrant: "när vi gjorde köttets vilja och dess tankar" dvs. lydde kroppens och sinnets impulser). Vi var av naturen [sedan födseln] vredens barn – [vi] liksom de andra … [Vi var i vårt naturliga syndiga tillstånd på väg mot straffdomen – Guds vrede mot synden – liksom resten av mänskligheten.] 4Men Gud – som är rik på barmhärtighet (full av medkänsla; överflödande i nåd) (gr. eleos) på grund av sin stora (obegränsade) kärlek som han älskade oss [så mycket] med, 5fast vi var [andligt] döda genom [våra] överträdelser (snedsteg, felsteg) – gjorde oss levande tillsammans med den Smorde (Messias, Kristus). Av nåd (gr. charis) är ni frälsta! [Gud älskar oss med en kärlek (gr. agape) som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig och han ger sina barn av samma liv som uppväckte Jesus från de döda. På grund av Guds godhet och favör (som inte kan förtjänas), är vi räddade (befriade, helade och bevarade till ett evigt liv med honom). De grekiska verbformerna uttrycker en fullbordad handling "ni är som har blivit frälsta", se även .] 6Och han uppväckte oss tillsammans med honom och satte oss [gav oss delat säte] med honom i det himmelska (de himmelska världarna) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, 7så att han i kommande tidsåldrar kan visa på sin nåds (gr. charis) rikedom som överflödar (överträffar; når längst) i godhet (vänlighet, mildhet, rättrådighet) [] mot oss i den Smorde (Messias, Kristus), Jesus. 8För av nåden [på grund av Guds oförtjänta favör och välvilja] är ni frälsta (räddade, befriade, helade, bevarade) genom tro (trofasthet, förtröstan), och detta inte av (utifrån/utav) er själva – Guds gåva är det (presenten/offergåvan är från Gud) [både nåden (gr. charis) och gåvan (gr. doron) står i bestämd form] – 9inte av (utifrån) gärningar [goda handlingar; eget arbete och slit], så att ingen ska [kunna] berömma sig (ta åt sig äran; ståta och bli högfärdig). 10
Människan är Guds mästerverk!
Jesus förenar hedningar och judar
11Kom därför ihåg att ni förut var hedningar i köttet, ni kallades oomskurna av dem som [bara] genom ett ingrepp gjort av mänskliga händer i köttet kallar sig omskurna. [Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se . Redan på Moses tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet – hjärtat behövde också omskäras, se ; ; . Ceremonin utförs på den åttonde dagen efter födseln och kallas brit mila. Hebreiska ordet för omskärelse är mila och förbund heter brit.] 12
Mellan den yttre förgården och de inre tempelgårdarna fanns en skiljemur med skyltar som varnade hedningar att närma sig templet.
[I templet i Jerusalem hade hedningar bara tillgång till den yttre förgården (). Det var här offerdjur såldes, Jesus undervisade osv. Den judiske historikern Josefus nämner om en 3 alnar (1,3 meter) hög stenmur som begränsade tillträdet till de inre delarna (kvinnornas förgård, templets förgård där brännofferaltaret fanns och själva templet). Längs med barriären fanns skyltar med en röd varningstext på grekiska och latin: "Ingen främling får träda innanför templets inhägnad! Den som överträder bär själv ansvaret för sin död, som kommer att bli följden." Hittills har två sådana varningsskyltar hittats. Den första hittades 1871 och finns på Istanbuls arkeologiska museum. Ett fragment från en annan sten som hittades 1936 finns i Jerusalem på Israel Museum. Se även .]
Han gjorde detta för att från de två [jude och hedning], i sig själv, skapa en ny människa och på så vis bereda frid, 16och återförena (försona) båda i en kropp till Gud genom korset, och därigenom i honom själv döda fiendskapen. 17Han kom och predikade de glada nyheterna om frid till er [hedningar] som var långt borta och [frid] till dem [judarna] som var nära. 18För det är genom honom som vi båda genom [den helige] Anden har tillträde till Fadern [så att vi kan närma oss honom]. 19Därför är ni inte längre främlingar (okunniga, utan del i frälsningen) och flyktingar (som saknar en medborgares rätt), utan ni delar medborgarskapet med de heliga (Guds eget folk) och tillhör Guds familj. 20Ni har blivit uppbyggda [som ett heligt tempel] på apostlarnas och profeternas grund, med Jesus den Smorde (Messias, Kristus) själv som hörnstenen [som är den första stenen i bygget, som alla andra stenar riktas efter]. 21I honom är hela byggnaden (huset) tätt sammansluten (hopbunden, hopsvetsad) och fortsätter att växa (höja sig) till ett heligt tempel i Herren. 22I honom blir också ni [hedningar] sammanfogade [med judarna], för att forma en fast boning [till att vara ett heligt tempel] för Gud i (genom) Anden.Guds plan uppenbarad: evangeliet till hedningarna
31Av den anledningen [att jude och hedning är en kropp som tillsammans formar ett Guds tempel, se ], är jag, Paulus, en fånge för Jesus den Smorde (Messias, Kristus), för er hedningars skull ... [Meningen är oavslutad, något som inte är ovanligt i den antika brevstilen. Efter en beskrivning av apostelns uppgift återupptas den påbörjade meningen antingen i eller .] 2Jag antar att ni har hört om den nåd som tilldelats mig med tanke på er (för er skull). 3Hur jag fick veta mysteriet (hemligheten) genom en direkt uppenbarelse, som jag just nu kortfattat skrivit till er om []. 4När ni läser detta kan ni förstå min insikt (kunskap) om den Smordes (Kristi) mysterium (hemlighet) [den dolda, gömda planen om Jesus], 5som i tidigare generationer inte var känd (avslöjad) för människor, på det sätt som den nu genom [den helige] Ande har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter: 6Att hedningarna nu är medarvingar [med judarna], medlemmar av samma kropp och delaktiga i samma löfte i den Smorde (Messias, Kristus) genom evangeliet (det glada budskapet). 7Jag har blivit en tjänare av detta evangelium genom Guds nåd (oförtjänta favör), som gavs till mig genom hans verksamma mäktiga kraft.Den goda nyheten om frälsningen!
[Några år tidigare, när Paulus skrev Första Korintierbrevet från just Efesos, kallade han sig själv den minste bland apostlarna, se . Nu benämner han sig som den minste bland de heliga – de troende. Om ytterligare några år, i mitten på 60-talet e.Kr. kallar han sig "den störste bland alla syndare", se .] 8Åt mig – den minste av de minsta bland alla heliga [Guds folk] – gavs denna nåd (favör) [privilegium] att predika evangeliet (förkunna de goda nyheterna; evangelisera) för hedningarna
om den Smordes (Messias, Kristi) ofattbara (outgrundliga, obegripliga) rikedom [; ]
9och upplysa alla [människor] vad den förvaltade planen [angående hednafolkens frälsning] innebär
– detta mysterium som genom tidsåldrarna [fram till nu] varit dolt hos (i) Gud, han som skapade allting [genom Jesus den Smorde]. [I sina brev anknyter Paulus ofta till den lokala kontexten och förmedlar en ny och djupare mening. Här använder han det grekiska ordet mysterion (hemlighet), en term som även var vanligt förekommande i hedniskt religiösa sammanhang i Efesos. Paulus hade fått uppdraget att avslöja den sedan skapelsen förborgade hemligheten och öppet lägga fram fakta: Guds glada budskap gäller inte några få utvalda, utan är riktat till alla människor.] 10Nu skulle Guds vishet i sin [rikliga] mångfald göras känd genom församlingen för furstarna och väldigheterna (makterna) i det himmelska (i de himmelska världarna) []. 11Detta i enlighet med det eviga beslut (syfte; planen från tidsåldrarnas begynnelse) som han [Gud] utförde [förverkligade] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre. [Det grekiska ordet för beslut, prothesis har betydelsen "att målmedvetet lägga fram inför" och det används i den grekiska översättningen av GT, Septuaginta, om de skådebröd som varje sabbat lades fram på bordet i tabernaklet och senare i templet. Se ; ; .] 12I honom [Jesus] och genom tron på honom (genom hans trofasthet) har (äger) vi frimodighet och [fritt] tillträde [att med oreserverad frihet och utan fruktan närma oss Gud] i tillförsikt – genom tron på honom (genom hans trofasthet). 13Därför ber (uppmanar) jag er att inte tappa modet (bli uppgivna; förtröttas) på grund av mina lidanden (problem) [de pressade svårigheter jag befinner mig i] för er skull, något som [ju] är en ära för er (är er ära/härlighet).Bön för församlingen
[Detta är Paulus andra bön i detta brev, den första står i . I grundtexten är en enda lång väl strukturerad mening. Bönen börjar och avslutas med lovprisning. Själva bönen har flera delar där resultatet av varje stycke leder vidare till nästa del.] 14Av den anledningen [att vi är frälsta genom nåd, , och att vi alla troende är en kropp i Jesus, ], böjer jag mina knän inför Fadern. 15Från honom har varje familj (stam, släkte – gr. patria) i himlen och på jorden fått sitt namn (karaktär). [Grekiska ordet för familj patria är snarlikt fader, gr. pater i .] 16Jag ber att han, från sin härlighets rikedom, ska ge er kraft så att ni blir styrkta i er inre människa genom hans Ande, 17så att den Smorde (Messias, Kristus) genom tron kan bo (bosätta sig; ha ett permanent hem) i era hjärtan när ni blivit [djupt] rotade och [stadigt] grundade i kärlek [Guds rättfärdiga, osjälviska och utgivande kärlek]. 18Detta så att ni fullt ut – tillsammans med alla de heliga [Guds folk] – ska kunna förstå (begripa; ta in) bredden och
längden och
höjden och
djupet [i Guds kärlek – alla dimensioner i det andliga templet, se ],
19och [att ni kan lära] känna (personligen få erfara) den långt mer överflödande kunskapen av den Smordes (Messias, Kristi) kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] – så att ni kan bli helt uppfyllda med all Guds fullhet. [Detta är crescendot och det slutgiltiga målet i bönen: Att de kristna blir en kropp som är helt uppfylld av Gud själv. Som brukligt i judiska böner avslutar nu Paulus bönen med en "doxologi" – ett lovprisande av Gud:] 20Nu till den som förmår [har kraft och möjlighet] att göra allt (alla saker), långt utöver (mycket mer än) vad vi kan fråga efter (be om; begära, önska) eller [ens] tänka (förstå, fatta), genom (efter; i enlighet med) den kraft som [effektivt] verkar (gr. energeo) i oss: 21Honom tillhör äran i församlingen och i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus – genom alla generationer i evigheternas evighet (alla släktled in i tidsåldrarnas tidsålder). Amen (låt det ske).DEN TROENDES GÄRNINGAR I JESUS (kap 4-6)
[Efesierbrevets tre första kapitel beskriver den troendes position i Jesus. Nu följer tre kapitel med de praktiska tillämpningarna. Ett återkommande ord är "vandra". Det beskriver hur en kristen handlar och lever ut sitt kristna liv i vardagen.]Andens enhet
41Därför [tack vare den position vi har fått i Jesus, se kapitel 1-3] uppmanar (ber, förmanar) jag er – jag som är en fånge i Herren – att vandra (leva ett liv) värdigt den kallelse ni fått: 2med all ödmjukhet
och mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet],
med tålamod,
så att ni [uthålligt och överseende] har fördrag med varandra i [utgivande och osjälvisk] kärlek,
3redo (ivriga, beredda) att bevara (vaka över) Andens enhet
genom (i) fridens band.
[Grekiska sundesmos beskriver något som drar samman och förenar; ett ligament, ledband eller en länk, se .] 4Det finns en kropp [församlingen] och en Ande, precis som ni också [en gång] i er kallelse blev kallade in i ett hopp, 5en Herre, en tro, ett dop, 6en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och är i alla [som regerar över, verkar genom och lever i alla sina barn].Funktionerna i församlingen
7Åt var och en av oss var nåd given, i proportion till den Smordes (Kristi) gåva. 8Därför står det: När han steg upp i höjden,
ledde han ett paradtåg av fångar
[djävulen och demoner som blivit besegrade genom hans död på korset]
och han gav gåvor till människorna. []
9Frasen: "han steg upp", vad menas med den? Innebär det inte att han först steg ner [från himlen] till den lägre delen, nämligen jorden? [Judiska rabbiner tolkade utifrån hur Mose steg upp på berget Sinai, men Paulus visar hur psalmen talar om Jesu liv, död och uppståndelse, se . Om Jesus steg upp, måste han ju också ha stigit ner. Den lägre delen av jorden kan antingen syfta på jorden, eller på dödsriket under jorden, se ; .] 10Den som steg ner är också den som steg upp högt över alla himlarna [tre finns nämnda i Bibeln] för att [hans närvaro ska] uppfylla allt [hela universum]. 11Han gav gåvor [Jesus själv utvalde och gav människor som gåvor till församlingen]: Några till att bli apostlar (budbärare),
och några till profeter (förkunnare) [som talar inspirerade gudagivna ord om framtiden, samtiden eller det förflutna],
och några till evangelister (förkunnare av evangeliet),
och några till pastorer (herdar) [över hans hjord]
och lärare (instruktörer) [som förklarar, lär ut logiskt och strukturerat]. [Församlingen liknas vid en kropp där Jesus är huvudet, se . Det går att se hur dessa fem gåvor har sin motsvarighet i handens fem fingrar, se , : - Aposteln – tummen som är den kortaste, men mest rörliga, och som når alla andra fingrar för att hjälpa till på det område som behövs.
- Profeten – pekfingret som pekar ut riktningen.
- Evangelisten – långfingret som når längst ut.
- Pastorn – ringfingret som lovat trohet till församlingen och som skyddar den som en herde.
- Läraren – lillfingret som ger balans åt hela handen.
Både Paulus och Petrus talar om andliga gåvor av olika slag, se ; ; ; .] 12Hans intention var att utrusta (iordningställa, fullända) de heliga (ett avskilt folk), för att de ska kunna göra tjänst och bygga upp den Smordes (Kristi) kropp (församlingen), 13tills vi alla kommer fram till trons enighet och kunskapen (fullständig och korrekt) om Guds Son, till ett sådant mått av fullvuxen mognad att vi blir helt uppfyllda av den Smorde (Messias, Kristus). 14Så skulle vi inte längre vara småbarn (spädbarn) [omogna troende] som [liksom vågor] kastas hit och dit och förs (forslas) runt av varje vindkast i läran, genom listiga människors bedrägliga spel (tärningsspel, fingerfärdighet; falska spel – gr. kubeia), de som har en [förinställd, beräknande och organiserad] metod (gr. methodeia) som syftar till [att sprida] villfarelse. 15Utan när vi talar [och praktiserar] sanning i kärlek [den kärlek som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande], så borde vi [förstärkas och mogna och] i allt (i alla saker/ting) växa upp [ända fram] till honom som är huvudet, den Smorde (Messias, Kristus), 16han från vilken hela kroppen fogas samman och hålls ihop (hålls samman) i kärlek, genom det stöd varje led ger, efter varje enskild dels uppmätta kraft (gr. energeia), som gör så att kroppen växer till och bygger upp sig själv i kärlek.Uppmaning till ny moral
17Detta säger jag därför och vittnar om (bekräftar) i Herren [Paulus återkopplar till och fortsätter med en allvarlig uppmaning]: Ni ska inte längre vandra (leva) som hedningarna vandrar (lever sina liv). Deras sinne är tomhet [fåfängliga tankar uttömda på mening]. 18Deras förstånd är förmörkat. De är främmande för [det andliga] livet i Gud på grund av den okunnighet (ovilja) som finns i dem genom deras hjärtas hårdhet (förhärdelse, envishet, andliga blindhet). 19Utan skam (i ett tillstånd av apati och okänslighet) har de överlämnat sig själva [som ett byte] till lössläppthet (ohämmad sensualitet, otyglad moral) för allt slags utövande av orenhet i åtrå (girighet, själviskhet, begär) [allt som deras förmörkade sinnen kräver och är i konstant behov av]. 20Men detta var inte vad ni lärde er (förstod) om den Smorde (Messias, Kristus). 21Om ni verkligen hade lyssnat till honom och blivit undervisade i honom, precis som den sanning som är (finns) i Jesus [att sanningen bor och är personifierad i honom]: 22då skulle ni en gång för alla lagt bort er gamla natur (lämnat ert tidigare sätt att leva) – som blir mer och mer korrupt genom dess förföriska (lögnaktiga) lockelser (bedrägliga begär), 23och istället förnyats till ert sinnes ande [genom den helige Andes hjälp, se ],
24och en gång för alla iklätt er den nya människan, som är skapad enligt Gud (till Guds avbild) i sanningens [Jesus är sanningen, se och ] rättfärdighet och helighet [gentemot människor och inför Gud]. [Vid frälsningen läggs den gamla människan bort och den nya ikläds en gång för alla. Däremot är den inre människans förnyelse något som ständigt pågår, då den troende påverkas både av köttet och Anden, se . Den gamla människan levde efter köttet men den nya lever efter Anden.]Uppmaningar för det nya livet
25Lägg därför bort all lögn (falskhet) en gång för alla,
låt var och en tala sanning till sin nästa (sin medmänniska),
för vi är ju varandras lemmar (olika delar i en och samma kropp). [Paulus uppmanar de troende att vara ärliga och sanna med varandra i sitt tal. Men det räcker inte, de troende måste också vara ärliga med sina känslor. Att lägga locket på och inte prata om problem löser ingenting. Gud har gett människan känslor och vi uppmanas att känna glädje, sorg och vrede. Det går inte att älska det goda och rättfärdighet utan att också hata det onda och orättfärdighet. Nu följer ett bud att faktiskt visa sina känslor.] 26Var vred (arg), men synda inte (gå inte emot Guds bud, missa inte målet). Låt aldrig solen gå ner över er förbittring (irritation, ilska) [så att frön av bitterhet sås in], 27
Paulus uppmanar till vrede under vissa omständigheter.
Det finns tre ord för vrede i grekiskan, och alla finns representerade i detta kapitel: - Grekiska thumos beskriver ett hett temperament som kokar över och översätts med "häftighet", det förbjuds i .
- Det andra ordet är parorgismos och översätts "förbittring", se . Det har att göra med irritation och långsinthet. Det är naturligt att känna detta, men är farligt att härbärgera i hjärtat under lång tid.
- Den vrede som vi uppmanas känna är orge, se . Samma ord används också i där den fördöms om den sker impulsivt. Paulus prisar korintierna för att de kände vrede inför synd och orättfärdighet, se . Jesus kände vrede över fariséernas tystnad och ovilja att svara på frågan om det var tillåtet att göra gott på sabbaten, se . Jesu ilska är dock inte okontrollerad. Först dagen efter att han studerat hur man sålde och köpte i templet agerar han, se , , .
Att ordet "utrymme" används i associerar också till inledningen av Psalm 4: "När jag är trängd ger du mig rum", se . Att låta vreden ta överhanden och hämnas är att ge djävulen utrymme, i stället för att lämna rum för Guds straff, se .] 28Den som stjäl ska sluta stjäla, i stället arbeta på ett ärligt sätt med sina egna händer, så att han kan ge åt dem som lider nöd. [Den som stjäl uppmanas att i stället arbeta. Paulus betonar att arbetet ska vara ärligt, vilket indikerar att ohederliga affärer och svindleri också är stöld. Det räcker alltså inte att bara sluta med ett dåligt beteende. I stället för att drivas av själviskhet, där man vill ta från andra, blir motivationen att kunna ge till andra. Samma princip gäller även våra ord som är nästa punkt.] 29Låt inte något omoraliskt tal (ordagrant: ruttet ord) [dvs. tal/skämt som är av dålig kvalité och därför ohälsosamt och opassande att använda] komma ut (fara fram; gå vidare) ur er mun, utan bara sådant som är gott och hjälper till att bygga upp där det behövs (det som är bra för den nödvändiga/behövliga uppbyggelsen), så att det gynnar (ordagrant: skulle ge nåd åt) dem som lyssnar. 30Och bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill (blivit försäkrade med) för återlösningens dag [med en slutgiltig befrielse genom Jesus från ondska och syndens konsekvenser].[I uppmanar Paulus att tala och praktisera sanning i kärlek och i att lägga bort lögnen och tala sanning. I ordet för nåd (gr. charis, i ) ryms Paulus önskan att det skulle bli till välsignelse och glädje och föda tacksamhet hos dem som hörde på.] 31Låt all bitterhet (allt hat) [från en bitter rot som leder till bitter frukt, se ; ; ]
och häftighet (allt hett temperament; alla upprörda känslor)
och vrede (allt dåligt humör)
och klagan (allt gnäll; alla dispyter)
och nedvärderande tal (allt smädande; allt hårt föraktfullt tal)
vara långt ifrån er,
tillsammans med all ondska (illvilja; önskan att skada; alla onda planer). [Denna uppräkning har ett "och" mellan varje enskild synd. Detta skrivsätt visar att varje synd är lika allvarlig.]
32Var i stället vänliga (goda, hjälpsamma) mot varandra, ömsinta (förstående, medkännande) – förlåt alltid (var generösa i er attityd; visa alltid nåd mot) varandra,
precis som Gud i den Smorde (Messias, Kristus)
förlät er (visade er nåd; var generös mot er).
[Paulus nämner två egenskaper (vänliga, ömsinta) och skriver inte "och" mellan dessa i grundtexten. Detta visar troligen att han egentligen skulle ha kunnat fortsätta med fler beskrivande ord, men att själva slutsatsen utifrån dessa egenskaper utgör tyngdpunkten: att förlåta och agera på samma sätt som Jesus. Här används inte det vanliga ordet för att förlåta, aphiemi (som har betydelsen att "släppa något", se ), utan charizomai, som har innebörden att generöst unna varandra frihet och favör – på samma sätt som Gud har gett oss friheten och nåden i Jesus.]Vandra i kärlek
51
Det kristna livet liknas vid en vandring.
sexuell omoral (otukt – gr. porneia)
och all (all slags; varje form av) orenhet
eller girighet (glupskhet; begär efter mer – och då åsyftas främst det materiella)
ska inte ens nämnas [ryktas om att det finns] bland er. Sådant passar sig inte bland de heliga [Guds utvalda folk – som är avskilt att agera annorlunda än världen]. [Grekiska konjunktionen de (översätts: men, nu, osv.) binder ihop sammanhanget med och förstärker hur själviskhet på det sexuella och materiella området är så långt ifrån ett liv i osjälvisk kärlek man kan komma. Sexuell omoral/otukt syftar på en ogift person som har sexuella relationer med andra, medan äktenskapsbrott handlar om en maka/make som är otrogen i sitt äktenskap. Här används dock sexuell omoral/otukt i en bredare mening och syftar på all sexuell orenhet. Ordet "eller" sätter girighet som en egen kategori. Både sexuell och materiell synd kommer från samma svaghet i den fallna naturen – ett omättligt habegär som uppfylls på otillåtet sätt.] 4Låt det inte heller finnas:
fräckhet (skamlighet, obscena gester och tal),
dåraktigt (tanklöst, lättsinnigt) tal
och vulgära smutsiga skämt (syrlig ironi; som inte är passande).
Höj i stället er röst i tacksamhet [till Gud]. [Det är enda gången i NT dessa tre ord används. Det första ordet, gr. aischrotes, beskriver sådant som är skamligt och smutsigt och inkluderar gester osv. Det andra ordet, gr. moro-logia, som beskriver dåraktigt och lättsinnigt tal. Det tredje ordet är eu-trapelia där eu betyder "smidig/lätt" och trapelia betyder "böja/svänga". Ursprungligen beskrev det en förmåga att anpassa sig och följa med i en konversation, och var en av Aristoteles dygder. Ordet kom dock senare att användas för grova oanständiga skämt.] 5För detta kan ni vara säkra på:
Ingen som praktiserar sexuell omoral (otukt – gr. porneia),
ingen oren människa,
ingen girig (med materiellt habegär) – en sådan person är en avgudadyrkare – [Påståendet gäller främst den sista punkten där pengar och välstånd har ersatt Gud i tillbedjan, se ; ; , men gäller även för de två första punkterna då det skapade tillbeds i stället för Skaparen, se ]
har någon del i den Smordes (Kristi) och Guds rike. [Samma tre ord som nämndes i upprepas här. Det som upptar en människas främsta längtan och önskan vid sidan av Gud är en avgud, se .] 6Låt ingen bedra er med tomt prat (grundlösa argument, ursäkter) [som tonar ner allvaret med sexuell orenhet och materiellt habegär], för genom sådana synder kommer Guds vrede (straffdom) över olydnadens barn.Vandra i ljus
7
En kristen är kallad att vara ljus i en mörk värld.
Vandra [lev då alltid aktivt] som ljusets barn 9för (eftersom) ljusets frukt [singular, se även ] är
varje form av godhet,
rättfärdighet
och sanning. 10Pröva [undersök kontinuerligt, acceptera och samtyck till] vad som är välbehagligt för Herren [det som är gott, rätt och riktigt och som gläder honom]. 11Och ha inte del i (gemenskap med; delta inte gemensamt med) [identifiera er inte med – gr. synkoinoneite] mörkrets ofruktbara gärningar, utan exponera (motbevisa, bemöt, tillrättavisa, kullkasta) hellre [visa dem som ligger bakom dessa gärningar på felaktigheter i stället], 12för vad som i hemlighet sker [gr. kruphe – vad som i skymundan försiggår] under dem [dessa människors auktoritet; ordagrant: "för de saker som i hemlighet sker under deras"] är det till och med skamligt att tala om. [Det grekiska adverbet kruphe kommer från verbet krupto att dölja/gömma.] 13Men alla [dessa] saker som exponeras (motbevisas) [se ] blir synliga (uppenbaras; visar sig) under ljuset [kommer fram under ljusets auktoritet; ordagrant "under ljusets"], för allt det som blir synligt (uppenbarat) är ljus. 14Därför säger han [det är av den anledningen som det heter]: Vakna du som sover!
Och stå upp från de döda,
så ska den Smorde (Messias, Kristus) lysa över dig.
[Fritt citerat från ; . Strofen kan vara tagen från en tidig hymn.]
Vandra i vishet
15
Människor observerar hur de kristna lever sina liv. Därför uppmanar Paulus de troende att vandra i vishet, fyllda av Anden.
Sång, musik, tacksamhet och underordnande är ett resultat av att vara fylld av Anden.
19Tala ständigt till varandra med:
psalmer [från Psaltaren, men även andra bibelböcker],
hymner [mänskligt komponerade lovsånger]
och andliga sånger [generell term – kan också syfta på sång i anden, se ].
Sjung (prisa) och spela (slå an strängar)
av hela ert hjärta till Herren.
[All musik i församlingen har sin källa i hjärtat och är riktad till Herren, se även .] 20Tacka ständigt Gud Fadern för allt,
i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn.
21Underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) varandra [inte i människofruktan utan]
i vördnad (fruktan) för den Smorde (Messias, Kristus). [Fyra grekiska particip – tala, sjung/spela, tacka, underordna – hör till verbet "bli fylld" i . Sång och musik har en stor plats, men även tacksamhet och ömsesidigt underordnande karaktäriserar en andefylld kristen.] Underordna er varandra – men först och främst Herren (5:22-6:9)
Hustrur och män
[Att vandra värdigt kallelsen, se , påverkar alla områden, och det börjar i de närmaste relationerna. Paulus tar nu ett exempel från ett kristet hushåll. En familj i Romarriket var stor. I hushållet fanns inte bara föräldrar och deras barn, utan också vuxna barn, deras makar, mor- och farföräldrar och ibland även slavar. Det fanns olika typer av slavar. Utifrån sammanhanget syftar detta på slavar som fungerade som tjänstefolk. De skötte om hushåll, barn och mark. I en kultur där hustrur, barn och slavar ansågs vara ägodelar visar evangeliet på varje människas unika värde. Hustrun tilltalas som en jämlike och slavar ska behandlas rättvist.
Denna vers har inget eget verb i grekiskan, det är underförstått utifrån föregående . Samtidigt som ett nytt stycke inleds är det tydligt kopplat med att vara fylld av Ande och ett ömsesidigt frivilligt underordnande från alla parter.] 22Hustrur, underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män,
på samma sätt som de underordnar sig Herren.
23För en man är sin hustrus huvud,
på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) är församlingens huvud,
han som beskyddar (bevarar, räddar) sin kropp [församlingen].
24Ja, som församlingen underordnar sig (intar en frivillig position av samarbete med) den Smorde (Messias, Kristus),
så ska hustrurna också i allt underordna sig (inta en frivillig position av samarbete med) sina män. 25Män [gifta män], älska [osjälviskt och utgivande] era hustrur, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) [osjälviskt] älskat församlingen och utgivit (överlämnat) sig själv för henne. 26 [ och är symmetriskt strukturerade i en form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första raden hör ihop med temat i den sista, temat i andra raden med näst sista osv. I en kiasm återkommer ofta ord och fraser. "Helga" i hör ihop med sista radens "helig" i och frasen "renat med vatten" hör ihop med "utan fläck". Det centrala budskapet är att Jesus är brudgum och församlingen hans brud. Strukturen och placeringen visar att det inte är äktenskapet som är en bild som appliceras på Jesus och församlingen. I stället är Jesus och församlingen förebilden och prototypen för äktenskapet.]
Han gjorde det för att helga (avskilja) den [församlingen] för Gud, sedan han renat den med vatten, i kraft av ordet. 27Han gjorde det för att presentera församlingen bredvid sig själv i härlighet [som sin brud], utan fläck, skrynkla eller något sådant, helt helig och utan någon defekt. 28Det är så männen ska [osjälviskt och utgivande] älska sina hustrur
– som sina egna kroppar.
Den som älskar sin egen hustru älskar sig själv. 29För ingen har någonsin hatat sin egen kropp (sitt eget kött),
utan tar i stället hand om och sköter om den.
Så gör den Smorde (Messias, Kristus) med församlingen, 30eftersom vi är delar av hans kropp. 31Av den anledningen ska en man lämna sin far och mor (beroendet av dem)
och vara förenad med (hålla sig till) sin hustru, och de två ska bli ett kött. [Citat från . I äktenskapet skapas inte bara något nytt. Paret "lämnar" sitt beroende till föräldrar för att "hålla sig till varandra" och skapa en ny familj. Därför är äktenskapet inte bara en privat angelägenhet utan något som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.] 32Detta mysterium är stort (här finns en djup sanning som nu är uppenbarad), och då talar jag om [relationen mellan] den Smorde (Messias, Kristus) och församlingen. [I Höga Visan beskrivs och uppenbaras mer av detta mysterium.] 33Hur som helst [låt oss inte gå in på detta mer, utan gå tillbaka till relationen mellan make och maka]. Varje man ska älska sin hustru på detta sätt [osjälviskt och utgivande, på samma sätt som Jesus älskar sin församling, se ], som sig själv, så får han se att hustrun kommer att respektera (uppskatta, värdesätta, högakta) sin man. []Barn och föräldrar
[Uppfyllelsen av den helige Ande () gör att goda relationer kan bevaras mellan barn och föräldrar.] 61Barn, lyd era föräldrar i Herren, för detta är rätt. 2"Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor."
[Citat från och .] Detta är det första (främsta, viktigaste) budet med ett löfte: 3"så att det går dig väl (ska gå bra för dig),
och du får leva länge på jorden." [; ] 4Och fäder [föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se ], reta inte upp (provocera inte) era barn [så att de rasar inombords], utan uppfostra dem i stället i Herrens disciplin (träning, tuktan) och förmaning (tillrättavisning) [så att de mognar och tränas att ta emot råd och vägledning.]
[Paulus uppmanar föräldrar att inte provocera fram känslor av agg eller vrede (gr. parorgizo) hos sina barn. En förälder ska inte hyckla, agera orimligt eller falskt. Allt sådant kan krossa barnets hjärta, se .]Slavar och herrar
[Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se . I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se . Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle.
Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se . Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot så har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.] 5Slavar (tjänare), lyd era mänskliga herrar med samma fruktan (respekt), bävan och motiv i hjärtat som ni lyder den Smorde (Messias, Kristus). [Paulus betonar skillnaden mellan mänskliga herrar och Jesus som är smord som kung över både slavar och herrar, se .]
6Var inte inställsamma ögontjänare som bara vill behaga människor,
utan var den Smordes (Kristi) tjänare som gör Guds vilja helhjärtat.
7Arbeta villigt (med entusiasm) som tjänare,
på samma sätt som [ni tjänar] Herren och inte bara människor, 8medvetna om att alla som gör ett gott arbete, vare sig han är slav eller fri, får sin belöning från Herren. [Till skillnad från det dåtida romerska idealet, där målet var att äga slavar för att själv inte behöva arbeta, har Bibeln en annan syn som värdesätter arbete, se ; . Jesus arbetade som hantverkare, se . Paulus arbetade också med sina händer som tältmakare, se .
I detta stycke finns nyckeln till hur kampen mot sociala orättvisor ska utkämpas. Det är inte genom revolution och väpnad kamp. I stället är det förvandlade hjärtan som underminerar ojämlikheten i samhället. Församlingen är unik. I detta brev riktar sig Paulus till både slavar och herrar, se och . I hednatemplen och varje annan instans i samhället var det skillnad mellan slav och fri. I församlingen satt slav och herre bredvid varandra som jämlikar. Man firade gudstjänst och åt tillsammans.] 9Herrar,
behandla era slavar på samma sätt. Sluta att hota dem (med hårda ord).
Kom ihåg att i himlen har ni båda samma Mästare, och han är inte partisk (har inga favoriter, gör inte skillnad på människor).Bli starka i Herren
10Till sist: Bli starka (bemyndigade, berättigade, "möjliggjorda") i Herren, och i hans makts (förmågas) styrka (kraft, herravälde). [Genom att vara förenade med honom kan vi hämta kraft från hans mäktiga styrka.] 11Ta på (iklä) er hela Guds vapenrustning [Paulus tar en soldats rustning som exempel] för att ni ska kunna (så att ni får kraft att) stå emot djävulens [lömska] knep (listiga planer, konster, svek, trick, bedrägerier, intriger, strategier och metoder – gr. ). [I detta brev beskrivs tre positioner. En troende sitter tillsammans med Jesus (), vandrar tillsammans med andra troende (; , ; , , ) och står emot den onde (, , ). Djävulens angreppssätt är att ljuga och bedra, och han följer samma mönster gång på gång.] 12
Brottningstävling i det antika Grekland, målning av den amerikanska konstnären Tom Lovell.
- Mot härskarna (furstarna – gr. archas).
[Ledare från urgamla tider – troligtvis demoner av hög rang sedan Lucifers fall. Arche (sing.) har även militär anknytning och finns med i stratopedarche, som syftar på ett armébefäl (ordet förekommer i vissa handskrifter av om vaktstyrkans gruppbefäl). Verbet archo innebär att vara först i rang och att regera. Ordet ingår i chili-archos – en anförare som för befälet över en styrka på tusen man, se ; ; ; .]
- Mot makterna (väldigheterna, auktoriteterna – gr. exousia).
[Auktoriserade makthavare och dignitärer, syftar även på politiska och religiösa strukturer, lagar och system som ärkeledarna (gr. archas) verkar genom.]
- Mot världshärskarna (gr. kosmokrator) här i mörkret (detta mörkers världshärskare).
[Ordet för världshärskare består av kratos – herravälde; utövad kraft/råstyrka (från krateo – att greppa tag i och lägga under sig) och kosmos – värld. Kosmos härrör från kosmeo vars innebörd är att ställa i ordning någonting. I förlängningen blir innebörden: "detta mörkers ordnade herravälde/utövade råstyrka". Uttrycket är också en militär term för träningsläger och kan syfta på demoner tränade för olika specifika uppgifter.]
- Mot ondskans andemakter i det himmelska (i de himmelska världarna) [atmosfären kring jorden, se ; ].
[Hierarkiskt uppdelad ondska och härskare över luften i olika regioner.]
[I används det grekiska ordet pros sju gånger. Det har innebörden: mot, emot, till, fram till, nära intill, vid, inför och med. Prepositionen skildrar en närkamp ansikte mot ansikte mot mörkrets krafter. Johannes beskriver med samma ord hur Ordet fanns vid Guds sida i begynnelsen, se . Fienden däremot, attackerar och försöker listigt närma sig för att få oss ur balans och falla. Kampen liknas vid de grekiska spelens olika brottningsgrenar där deltagarna tävlade nakna. Striden mot ondskan är en närkamp som inte kan utkämpas på avstånd. Den mest blodiga och farligaste grenen var pankration, en allkamp där alla medel var tillåtna. Djävulen skyr inga medel och tvekar inte att använda fula knep för att försöka få den troende på fall.]Vapenrustningen
[Under den tvååriga fångenskapen i Rom satt Paulus fastkedjad vid en romersk soldat i fyratimmarspass, se . Paulus använder nu den romerska soldatens utrustning för att illustrera den andliga kampen varje troende står inför.] 13Därför [på grund av att ni är i en andlig kamp, ], ta på er (ta upp; för att bära och använda) hela Guds vapenrustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen [en period av fara, demonisk ondska eller stora frestelser], och stå upprätt [som segrare i striden] efter att ha fullgjort allt. 14Stå alltså upprätt [behåll fältet och backa inte från er position] sedan ni: Spänt (spänt om, fäst upp) sanning [som bälte, gördel] runt höfterna. [Ordagrant: "omgärdat era höfter med sanning" dvs. försett höfterna med ett omringande skydd av sanning – ett bälte eller en gördel som stöttade upp soldaten så att alla andra delar av rustningen också kunde brukas på rätt sätt. Att vara sann, äkta och trogen Jesus är grunden i all andlig krigföring. Hyckleri och osanning blir annars som lösa kläder och illasittande skydd som hindrar rörligheten.]
Iklätt er rättfärdighetens bröstpansar. [Bröstpansaret skyddade hjärtat och de vitala delarna. Genom tron på Jesus får en människa ta del av Guds rättfärdighet, och är fullständigt förlåten all synd. Utan ett rent samvete blir vi paralyserade och faller offer för fiendens anklagelser.]
15Snörat [spänt fast sandaler under] fötterna med beredskap (beredvillighet, skyndsamhet, iver) som fridens evangelium [det goda budskapet om frid med Gud och människor, Guds välsignelse på alla områden, frälsning, trygghet och evigt liv efter döden] ger. [En romersk soldats skor var gjorda av läder och metall och snörades fast. Under skorna var spikar, så att han stod stadigt. Att ha frid med Gud ger en lätthet att avancera framåt, men gör också att vi kan stå stadigt mitt i striden. är en mening i grekiskan, följd av vilket visar hur dessa punkter hör ihop.]
16
De romerska soldaterna bildade en formation som kallades testudo för att skydda sig mot fiendens brinnande pilar. Testudo är det latinska ordet för sköldpadda och är en målande beskrivning då sköldarna tillsammans bildade ett heltäckande skal.
©Neil Carey
[Här hänvisas till den stora rektangulära lätt välvda stridsskölden som kallades för "dörren" (lat. scutum) och som var över en halv meter bred och mer än en meter hög. Sköldens stora mått gjorde att den omslöt hela soldaten när han kröp ihop bakom den. På samma sätt har alla kristna blivit tilldelade ett mått av tro, se . Här finns även en koppling till att tron på Jesus är dörren för att bli räddad, se . På sköldens framsida fanns en markering som visade vilken legion soldaten tillhörde. Trons sköld markerar tillhörighet. De romerska legionärerna kunde bilda en mur av sköldar, en "testudo" (sköldpadda) och förflytta sig i grupp utan att någon kom till skada. Rätt använd, tillsammans med andra troende, ger trons sköld ett fullständigt skydd mot fiendens alla brinnande pilar.]
17Ta emot (välkomna) frälsningens hjälm [som bevarar dina tankar och ger hopp om befrielse]. [På samma sätt som hjälmen skyddade den romerska soldatens huvud, skyddar frälsningens hjälm den troendes huvud och sinne. Hjälmen var den sista delen av rustningen som soldaten tog på sig innan strid. I beskriver Paulus hjälmen som "hoppet om frälsning". Hoppet är en av tre aspekter av frälsningen. I hoppet ser den troende fram mot en dag av fullständig befrielse med en ny uppståndelsekropp, men frälsningen är också något som redan skett när den togs emot av nåd i tro, se , . Samtidigt är frälsningen också en pågående helgelseprocess, se . Samma betydelse finns i där Paulus uppmanar de troende att "arbeta" på sin frälsning och befrielse. Frälsningens hjälm har att göra med befrielse och förmågan att tänka klart.
Ett annat ord än i används här för "ta". Detta ord har innebörden att ta emot och välkomna som en gåva.]
Ta [också] emot (välkomna) Andens svärd, som är Guds ord. [Svärdet (gr. machaira) är ett kortare sticksvärd som användes av infanteriet och som på latin kallades gladius. Här används inte det grekiska ordet logos för det skrivna ordet utan rhema, som är ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande. Det är bara den del av Guds ord som vi känner till och förstår som vi kan använda för att vinna segern, se . Svärdet användes både för att parera fiendens utfall och för att gå till motattack, se .]
18[Stå fasta och ta upp hela vapenrustningen, se :] Genom all [slags] bön (i förtroligt bönesamtal) och vädjan (för personliga behov) [] när ni alltid [vid varje givet tillfälle] ber i Anden, och [just] för detta syfte vakar med all uthållighet och vädjan för alla de heliga (Guds utvalda folk). [En romersk soldat hade också spjut som ingick i utrustningen. Det är inte otroligt att Paulus nu liknar bönen vid ett spjut som kan kastas framåt och förbereda vägen. Det specifika ordet för uthållighet gr. proskarteresis förekommer endast här. Det beskriver en stark vilja att inte ge upp – seger kan endast ges i samarbete med Gud.] 19Även för mig – [be] att när jag öppnar min mun skulle ett ord (gr. logos) ges mig att i frimodighet tillkännage (kungöra, förkunna, proklamera) evangeliets mysterium [de goda nyheterna som nu är uppenbarade] 20för vilket jag är en ambassadör [högsta auktoritet som representerar ett rike i ett annat land] i kedjor (ordagrant: i kedja eller i boja – dvs. i fångenskap). Be att jag i detta skulle vara frimodig, så att jag talar som jag bör (som det anstår mig att tala).Personliga hälsningar
21Men för att ni ska veta hur jag har det, och vad jag gör, kommer Tychikus, en älskad broder och trogen tjänare i Herren, att berätta allt för er: 22Honom skickar jag till er för just detta syfte, så ni får veta hur vi har det (våra omständigheter), och han kan glädja (uppmuntra, styrka, trösta, lätta) era hjärtan. [Tychikus var en av Paulus trogna reskamrater och medhjälpare, se ; ; . Tillsammans med Tychikus finns även Onesimus. De reser strax vidare österut till Kolossai med Kolosserbrevet och Filemonbrevet, se .] 23Frid till er syskon (bröder och systrar i tron),
och kärlek
med tro,
från Gud, Fadern
och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
24Nåd (Guds oförtjänta favör) vare med er alla
som osjälviskt utgivande älskar vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
i uppriktig (ren, äkta, bestående, livslång) kärlek.
Amen (låt det bli så).
