Fjärde Moseboken

Förberedelser för resan (kap 1-10)

Israeliterna mönstras

1¹Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken, i mötestältet (tabernaklet – hebr. ohel moed), på den första dagen i den andra månaden, det andra året efter att de kommit ut ur Egypten [tabernaklet hade varit uppsatt en månad (2 Mos 40:17) och israeliterna hade varit nästan ett år i öknen], och sa: ²Räkna antalet (summan av huvuden) på hela menigheten av Israels barn, efter deras familjer, efter deras fäders hus, i enlighet med antalet namn, varje man var för sig, ³från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig i Israel. Ni ska räkna dem efter deras härordning (deras plats i armén), du och Aron. ⁴Med er ska ni ha en man från varje stam, var och en ledare (huvud) över sin fars hus (den högste ledaren för varje av Israels stammar). ⁵Detta är namnen på dem som ska stå tillsammans med er:

Från Ruben: Elitsor, son till Shedejor.
⁶Från Simeon: Shelumiel, son till Tsorishadaj.
⁷Från Juda: Nachshon, son till Amminadav.
⁸Från Issachar: Netanel, son till Tsoar.
⁹Från Zevolun (Sebulon): Eliav, son till Chelon.
¹⁰Från Josefs söner:
    från Efraim Elishama, son till Ammihod;
    från Manasse Gamliel, son till Pedatsor.
¹¹Från Benjamin: Avidan, son till Gidoni.
¹²Från Dan: Achiezer, son till Ammishaddaj.
¹³Från Asher: Pagiel, son till Ochran.
¹⁴Från Gad: Eljasaf, son till Doel.
¹⁵Från Naftali: Achira, son till Enan.

¹⁶Dessa blev valda av menigheten, furstarna över deras fäders stammar, de var huvuden över Israels tusenden. ¹⁷Och Mose och Aron tog dessa män som var utpekade med namn. ¹⁸De samlade hela menigheten tillsammans på den första dagen i den andra månaden och de kungjorde deras stamtavlor efter deras familjer, enligt deras fäders hus, i enlighet med antalet namn från 20 års ålder och uppåt, varje man var för sig. ¹⁹Så som Herren (Jahve) befallde Mose, så gjorde han och räknade dem i Sinais öken. ²⁰Rubens söner, Israels förstfödde, deras generationer (släkter – hebr. toledot), efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, ²¹detta var antalet av dem av Rubens stam, de var 46 500. ²²Simeons söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, ²³detta var antalet av dem av Simeons stam, de var 59 300. ²⁴Gads söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, ²⁵detta var antalet av dem av Gads stam, de var 45 650. ²⁶Juda söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, ²⁷detta var antalet av dem av Juda stam, de var 74 600. ²⁸Issachars söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, ²⁹detta var antalet av dem av Issachars stam, de var 54 400. ³⁰Zevoluns söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, ³¹detta var antalet av dem av Zevoluns stam, de var 57 400. ³²Josef söner,

av Efraims söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, ³³detta var antalet av dem av Efraims stam, de var 40 500.

³⁴Manasses (Manashes) söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, ³⁵detta var antalet av dem av Manasses stam, de var 32 200. [Josef har fått förstfödslorättens dubbla arvslott. När Ruben syndade förlorade han sin förstfödslorätt och den delades upp på tre av hans bröder. Levi fick rätten att vara präster, Juda fick rätten att vara kung och Josef fick den dubbla arvslotten, se 1 Krön 5:1; 1 Mos 35:22.]

³⁶Benjamins söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, ³⁷detta var antalet av dem av Benjamins stam, de var 35 400. ³⁸Dans söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, ³⁹detta var antalet av dem av Dans stam, de var 62 700. ⁴⁰Ashers söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, ⁴¹detta var antalet av dem av Ashers stam, de var 41 500. ⁴²Naftalis söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, ⁴³detta var antalet av dem av Naftalis stam, de var 53 400. ⁴⁴Detta är de som räknades (blev mönstrade), de som räknades av Mose, Aron och Israels furstar. Furstarna var tolv män, var och en var en ledare för sin faders hus (stam). ⁴⁵Dessa som räknades av Israels söner efter sina fäders hus (stammar) från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig, ⁴⁶alla de som räknades var totalt 603 550. ⁴⁷Men leviterna efter sina fäders stam räknades inte ibland dem. ⁴⁸Herren talade till Mose och sa: ⁴⁹"Du ska inte räkna Levi stam, inte heller ska du summera dem bland Israels söner, ⁵⁰men förordna leviterna över vittnesbördets tabernakel, över alla dess möbler och över allt som tillhör det. De ska bära tabernaklet och alla dess möbler och de ska göra tjänst för det och ska tälta runt om tabernaklet. ⁵¹När tabernaklet ska flyttas vidare ska leviterna ta ner det, och när tabernaklet ska sättas upp ska leviterna sätta upp det. Om någon man (som inte är levit) kommer nära (tabernaklet) ska han dö. ⁵²Israels söner ska slå upp sina tält, varje man i sitt eget läger och varje man under sitt eget baner efter sina häravdelningar. ⁵³Men leviterna ska slå upp (sina tält) runt omkring vittnesbördets tabernakel för att inte Israels söners menighet ska drabbas av vrede. Leviterna ska ta hand om (sköta om, ta ansvar för) vittnesbördets tabernakel. [Leviterna ersätter de förstfödda sönerna av Israel som ursprungligen skulle ha skött dessa uppgifter men de förlorade det privilegiet när de tillbad guldkalven. Leviterna förblev trogna under den tiden och vann på så sätt Guds favör, se 2 Mos 13:2; 13:11–13; 32:25–26; 4 Mos 3:12–13.
    Som tjänare till prästerna är leviterna placerade med ansvar för möblerna och konstruktionerna i tabernaklet – de tar ner, bär och sätter upp allting varje gång som israeliterna flyttar vidare under ökenvandringen. Detta är ett så heligt uppdrag att endast leviterna tillåts att närma sig tabernaklet. Varje icke auktoriserad person som närmar sig straffas med döden, se 4 Mos 1:47–51.
    Det är också nödvändigt att leviterna sätter upp sina tält runt tabernaklet i alla fyra väderstreck till skillnad från övriga stammar som är tilldelade ett väderstreck. De formar en skyddsmur för att hindra israeliterna från att komma för nära tabernaklet, vilket kan utlösa att Guds vrede drabbar lägret, se 4 Mos 1:53.] ⁵⁴Israels söner gjorde allt i enlighet med det som Herren (Jahve) befallt Mose, så gjorde de.

Stammarnas placering i lägret

2¹Och Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sa: ²"Israels söner ska låta varje man slå upp sitt tält, under sitt eget baner efter sina fäders hus (stammar), på behörigt avstånd runt tabernaklet (tältet för möten) på bestämda tider. [I enlighet med den gudomliga placeringen, tältar Israels 12 stammar utanför leviternas ring i fyra grupper om vardera tre stammar:
    Öster: Juda, Issachar och Zevolun
    Söder: Ruben, Simeon och Gad
    Väster: Efraim, Manasse och Benjamin
    Norr: Dan, Asher och Naftali

Antalet personer gör att lägren blir olika stora. Kortast är den västra på drygt 100 000 personer, medan den östra är nästan dubbelt så stor med närmare 190 000 personer. Syd och nord är båda omkring 150 000 personer. Sett ovanifrån, från öster, bildar denna tältordning formen av ett kors. Varje stam har sin egen prins eller ledare (hebr. nasi), se vers 3, och en särskild flagga eller baner (hebr. degel), se vers 2, med sina egna bestämda stamsymboler och färger. Färgerna är de som motsvarar de dyrbara stenarna på översteprästens bröstsköld, se 2 Mos 28:17–20. Dessa symboler anses vara ett tecken på Guds stora kärlek för varje stam i Israel. Det står i Höga Visan: "Hans baner över mig är kärleken", se Höga V 2:4.]

Öster

³De som nu slår läger på den östra sidan, mot soluppgången,

ska vara de i lägret som tillhör Judas baner,
    enligt deras avdelningar.
Ledaren för Juda söner är Nachshon, Amminadavs son,
     ⁴och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 74 600.

⁵Och de som slår läger näst efter honom ska vara Issachars stam.
Ledaren för Issachars söner är Netanel, Tsoars son,
     ⁶och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 54 400.

⁷Och [den tredje] Zevoluns stam.
Ledaren för Zevoluns söner är Eliav, Chelons son,
     ⁸och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 57 400.

⁹Alla som räknades i Juda läger var 186 400
    efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) först (varje gång som lägret bryter upp för att flytta vidare). [Att Juda går först nämns även i Dom 1:1. Juda betyder lovsång och här finns en viktig princip om att alltid ha lovsången först i våra liv, både inför vanliga förändringar och i den andliga kampen.]

Söder

¹⁰På den södra sidan

ska vara de i lägret som tillhör Rubens baner,
    enligt deras avdelningar.
Ledaren för Rubens söner är Elitsor, Shedejors son,
     ¹¹och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 46 500.

¹²Och de som slår läger näst efter honom ska vara Simeons stam.
Ledaren för Simeons söner är Shelumiel, Tsorishadajs son,
     ¹³och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 59 300.

¹⁴Och [den tredje i denna grupp är] Gads stam.
Ledaren för Gads söner är Eljasaf, Reoels son,
     ¹⁵och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 45 650.

¹⁶Alla som räknades i Rubens läger var 151 450 efter deras avdelningar. De ska dra ut (gå) som nummer två [tåga efter de tre första stammarna].

Centralt – tabernaklet

¹⁷Sedan ska mötestältet (tabernaklet) med Levi stam gå i mitten av lägret när de drar vidare [från en lägerplats till nästa]. Så ska de gå framåt, varje man på sin plats under sitt eget baner.

Väst

¹⁸På den västra sidan

ska vara de i lägret som tillhör Efraims baner,
    enligt deras avdelningar.
Ledaren för Efraims söner är Elishama, Ammihods son,
     ¹⁹och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 40 500.

²⁰Och de som slår läger näst efter honom ska vara Manasse stam.
Ledaren för Manasses söner är Gamaliel, Pedatsors son,
     ²¹och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 32 200.

²²Och Benjamins stam.
Ledaren för Benjamins söner är Avidan, Gidonis son,
     ²³och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 35 400.

²⁴Alla som räknades i Efraims läger var 108 100
    efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) som nummer tre [tåga efter de sex första stammarna och leviterna].

Norr

²⁵På den norra sidan

ska vara de i lägret som tillhör Dans baner,
    enligt deras avdelningar.
Ledaren för Dans söner är Achiezer, Ammishaddajs son,
     ²⁶och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 62 700.

²⁷Och de som slår läger näst efter honom ska vara Ashers stam.
Ledaren för Ashers söner är Pagiel, Ochrans son.
     ²⁸och deras avdelning och de 41 500 som är räknade bland dem.

²⁹Och [sist i den sista gruppen] Naftalis stam.
Ledaren för Naftalis söner är Achira, Enans son,
     ³⁰och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 53 400.

³¹Alla som räknades i Dans läger var 157 600
    efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) sist (tåga efter de övriga stammarna) under sina baner. ³²Detta är de som räknades av Israels söner, efter deras fäders hus. Alla som räknades i lägret enligt deras avdelningar var 603 550. ³³Men leviterna räknades inte bland Israels söner som Herren (Jahve) befallt Mose. ³⁴Så gjorde Israels söner enligt allt som Herren (Jahve) befallt Mose. De slog läger under sina baner och de drog vidare [från lägerplats till lägerplats, och följde sina bestämda platser i ledet], var och en med sina familjer och med sina fäders hus.

Leviterna

3¹Detta är Arons och Moses fortsatta historia (hebr. toledot) [detta är den 12:e toledot-enheten, se 1 Mos 37:2] vid den tiden (dagen) då Herren (Jahve) talade med Mose på Sinai berg.
     ²Och detta är namnen på Arons söner: Nadav, den förstfödde, och Aviho, Elazar och Itamar. ³Detta är namnen på Arons söner, prästerna som var smorda, som han avskilde (helgade) för att tjänstgöra i prästens ämbete. ⁴Och Nadav och Aviho dog framför Herren (Jahve) när de offrade främmande eld framför Herren (Jahve) i Sinais öken, och de hade inga söner. Och Elazar och Itamar tjänstgjorde i prästens ämbete i närvaro av sin far Aron.
     ⁵Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ⁶"För fram Levi stam nära och ställ dem framför prästen Aron så att de kan göra tjänst för honom. ⁷Och de ska hålla (sköta om, vakta, skydda) hans åtaganden (angelägenheter) och hela församlingens åtaganden (angelägenheter) framför mötestältet, och göra tjänst i tabernaklet. ⁸Och de ska hålla (sköta om, vakta, skydda) alla möbler i mötestältet och Israels söners åtaganden för att göra tjänst i tabernaklet. ⁹Och du ska ge leviterna till Aron och till hans söner, de är helt (fullständigt) givna till honom från Israels söner. ¹⁰Och du ska förordna Aron och hans söner så att de håller (sköter om, vaktar, skyddar) prästämbetet, och en vanlig människa som kommer nära ska dödas." ¹¹Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ¹²"Och jag, se [hebr. hinneh – ger betoning], jag har själv bland (i centrum av) Israels söner tagit ut (utvalt) leviterna, istället för varje förstfödd som öppnar moderlivet bland Israels söner [2 Mos 13:1–2]. Därför ska leviterna vara mina, ¹³för allt förstfött är mitt. På den dagen då jag slog allt förstfött i Egypten helgade jag allt förstfött i Israel åt mig, både människor och djur. Mina ska de vara. Jag är Herren (Jahve)." [Den tionde och sista plågan omfattade samtliga både människor och djur i Egypten, se 2 Mos 11.] ¹⁴Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken och sa: ¹⁵"Räkna Levis söner efter deras fäders hus, efter deras familjer, alla män från en månads ålder och uppåt ska du räkna bland dem." ¹⁶Och Mose räknade dem efter Herrens (Jahves) ord, som han var befalld.

¹⁷Och dessa var Levis söner, efter deras namn:
    Gershon och Kehat och Merari.

¹⁸Och dessa är namnen på Gershons söner efter deras familjer:
    Livni och Shimei.
¹⁹Och Kehats söner efter deras familjer:
    Amram och Jitsar, Hebron (Chevron) och Uzziel.
²⁰Och Meraris söner efter deras familjer:
    Machli och Moshi.

Dessa är Levis familjer enligt deras fäders hus.

Väst

²¹Till Gershon hör Livnis familj och Shimeis familj. Dessa är gershoniternas familjer. ²²De som räknades bland dem enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, de som räknades bland dem var 7 500. ²³Gershoniternas familjer ska slå läger bredvid tabernaklet västerut. ²⁴Ledaren för fädernas hus bland gershoniterna är Eljasaf, Laels son. ²⁵De fastställda uppgifterna för Gershons söner i mötestältet, tabernaklet och tältet, är dess överdrag (taket) och dörrens förhänge till mötestältet, ²⁶och tyget runt gården och dörrens förhänge till ingången på tabernaklet, och altaret (offeraltaret), och repen runtomkring, och allt som tillhör för att fullfölja dess tjänstgöring.

Söder

²⁷Till Kehat hör Amrams familj och Jitsars familj och Chevrons familj och Uzziels familj. Dessa är kehatiternas familjer, ²⁸enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, 8 600, väktare av helgedomens angelägenheter. ²⁹Kehatiternas familjer ska slå läger bredvid tabernaklet söderut. ³⁰Ledaren för fädernas hus bland kehatiterna är Elitsafan, Uzziels son. ³¹Deras ansvar (arbetsuppgift) är arken, och bordet [skådebrödsbordet] och menoran [den sjuarmade ljusstaken] och altaret (rökelsealtaret) och helgedomens redskap som prästerna använder i tjänstgöringen, och förhänget och allt som hör till arbetet med detta. ³²Elazar, Arons son, prästen är chefen för de övriga ledarna bland leviterna och har huvudansvaret över dem som håller (sköter om, vaktar, skyddar) helgedomens angelägenheter.

Norr

³³Till Merari hör Machlis familj och Moshis familj. Dessa är merariternas familjer. ³⁴Och de som räknades bland dem enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, de som räknades bland dem var 7 500. ³⁵Ledaren för fädernas hus bland merariterna är Tsoriel, Avichajils son. De ska slå läger bredvid tabernaklet norrut. ³⁶Meraris söner [totalt 6 000 män som var placerade på tabernaklets norra sida] fick uppdraget att ansvara för brädorna till tabernaklet, dess tvärstänger, dess stolpar, och dess fotstycken, och all dess utrustning, och allt som tillhör för att fullfölja dess tjänstgöring, ³⁷och gårdens stolpar runtomkring och deras fotstycken och deras tältpinnar och deras rep.

Öst

³⁸Och dessa som ska slå läger framför tabernaklet österut, framför mötestältet mot soluppgången, är Mose och Aron och hans söner, (de ska) hålla (sköta om, vakta, skydda) helgedomens angelägenheter och Israels söners angelägenheter, och en vanlig människa som kommer nära ska dödas. ³⁹Alla de som räknades av leviterna, som Mose och Aron räknade på Herrens (Jahves) befallning efter deras familjer, alla män från en månads ålder och uppåt, var 22 000. ⁴⁰Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Räkna alla förstfödda män av Israels söner, från en månads ålder och uppåt, och ta antalet av deras namn. ⁴¹Och du ska ta [avskilja] leviterna åt (för/till) mig – [för] Jag är Herren (Jahve) – istället för de förstfödda bland Israels söner, och leviternas boskap istället för allt förstfött bland boskapen hos Israels söner." ⁴²Och Mose räknade, som Herren (Jahve) befallt honom, allt förstfött bland Israels söner. ⁴³Och alla förstfödda män, enligt antalet namn, från en månads ålder och uppåt, av dem som räknades, var 22 273. [Jfr med vers 39. Skillnaden på 273 personer måste täckas genom den lösen som specificeras i vers 46–48.] ⁴⁴Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ⁴⁵"Ta ut leviterna istället för allt förstfött [förstfödda söner] bland Israels söner, och leviternas boskap istället för deras [de andra stammarnas] boskap. Leviterna ska vara mina. Jag är Herren (Jahve). ⁴⁶Men som frigivningssumma (hebr. pedoj) [3 Mos 27:6] för de 273 förstfödda i Israel som överstiger antalet av leviterna, ⁴⁷ska du ta 5 shekel [totalt 60 gram; motsvarar en halv årslön] för var och en av dem [totalt 16 kg silver för alla 273 personer], efter helgedomens shekel ska du ta dem – 1 shekel är 20 gera [liten viktenhet på ca 0,5 gram]. ⁴⁸Ge pengarna till Aron och hans söner som frigivningssumma för dem som återstår." ⁴⁹Och Mose tog frigivningssumman från dem som återstod av dem som var återlösta genom leviterna, ⁵⁰från de förstfödda av Israels söner tog han pengarna, 1 365 shekel [15,6 kg silver] efter helgedomens shekel, ⁵¹och Mose gav frigivningssumman till Aron och hans söner enligt Herrens (Jahves) ord, som Herren (Jahve) befallde Mose.

Kehatiterna

4¹Och Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sa: ²"Ta antalet av Kehats söner från leviternas söner, efter deras familjer från deras fäders hus, ³från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. ⁴Detta är Kehats söners arbete i mötestältet, bland de heligaste föremålen. ⁵När lägret drar vidare ska Aron gå in och hans söner, och de ska ta ner förhänget (som hänger mellan det heliga och det allra heligaste rummet) och täcka vittnesbördets ark med det, ⁶och ovanpå ska de lägga ett täcke av skinn och breda ut ett blått tyg över och de ska sätta stängerna på plats.
     ⁷Och över skådebrödsbordet ska de sprida ut ett blått tyg och ovanpå ska de lägga fat, grytor och skålar och kannorna som de utgjuter med, och brödet ska ligga kvar därpå. ⁸Och de ska sprida ut ett rosenrött tyg och täcka det med skinn [2 Mos 26:14], och sedan ska de sätta stängerna på plats.
     ⁹Och de ska ta ett blått tyg och täcka menoran – ljusbäraren [den sjuarmade ljusstaken, se 2 Mos 25:31–40] och dess lampor och dess tänger och dess vektrimmare och alla dess oljeverktyg som de sköter den med. [Ordagrant: ´ljusbäraren menoran´. Detta kan vara ett sätt att betona att det är denna specifika ljushållare som är sjuarmad. Ordet ljushållare (hebr. maor) är en generell term för en ljusbärare som kan vara allt möjligt som bär och sprider ljus, används om t.ex. solen och månen, se 1 Mos 1:14–16.] ¹⁰Och de ska lägga den och alla dess tillbehör i ett täcke av skinn, och sedan ska de lägga den på en ram (bår, stång).
     ¹¹Och på det gyllene altaret ska de sprida ut ett blått tyg och täcka över det med ett skinn, och sedan ska de sätta in dess stänger.
     ¹²Och de ska ta alla tillbehör som hör till arbetet (tjänsten) som de utför i helgedomen och lägga dem i ett blått tyg. Sedan ska de täcka dem med ett överdrag av skinn och lägga dem på en ram (bår, stång) [för att bära dem].
     ¹³Och de ska ta bort askan från altaret och sprida ut ett purpurtyg över det. ¹⁴Och de ska lägga alla dess tillbehör på det, som de använder i arbetet vid det, eldfaten, köttkrokarna och skovlarna och skålarna, alla altarets tillbehör, och de ska sprida ut ett täcke av skinn över det och sätta dess stänger på plats.
     ¹⁵Och när Aron och hans söner är klara med att täcka över de heliga möblerna och alla de heliga redskapen, när lägret ska [är redo att] dra vidare, då ska Kehats söner komma och bära dem, men får inte vidröra de heliga föremålen, då dör de. Dessa föremål är den börda som Kehats söner har i mötestältet. [De ska bära allting med stänger eller med ok.]
     ¹⁶Elazar, prästen Arons son, är ansvarig för oljan till ljusbäraren [lampoljan], och den söta rökelsen, och det oavbrutna matoffret (skådebröden) och smörjelseoljan, han ansvarar för hela tabernaklet och allt som är i det, både helgedomen och dess möbler." ¹⁷Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron och sa: ¹⁸"Hugg inte av kehatiternas familjestam från leviterna, ¹⁹utan gör så här mot dem för att de ska leva och inte dö när de närmar sig de heligaste föremålen: Aron och hans söner ska gå in och förordna var och en av dem till hans arbete och till hans börda, ²⁰men de får inte gå in och se de heliga föremålen, då dör de." [Syndiga människor kan inte se Guds härlighet. Kehatiterna får inte se de heliga föremålen, ens för ett ögonblick, utan att de måste vara helt täckta. De får alltså inte vara nyfikna och lyfta lite på täcket utan måste bära allting precis som det är när Aron och hans söner har gjort jobbet att täcka över allting.]

Gershoniterna

²¹Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ²²"Ta antalet av Gershons söner, från deras fäders hus efter deras familjer, ²³från 30 år och uppåt till 50 år ska du räkna dem, alla som träder in och väntar på sin tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. ²⁴Detta är Gershons familjers arbete (tjänst), när de tjänar och de bördor de ska bära: ²⁵De ska bära tabernaklets tyger och mötestältet, dess täcke och skinntäcket som är ovanpå det och förhänget till mötestältets dörr [förhänget in till det heliga] ²⁶och gårdens hängen och förhänget till dörren in till gården som är runt omkring tabernaklet och vid altaret runt om och deras rep och alla tillbehör för arbetet och allt som är gjort med dem. Så ska de betjäna. ²⁷På Arons och hans söners befallning ska allt arbete utföras av gershoniterna, i alla deras bördor och i all deras tjänstgöring ska de vara utsedda att ansvara för dessa bördor. ²⁸Detta är tjänsten för gershoniternas söners familjer i mötestältet, och deras ansvar ska vara under Itamars hand, son till prästen Aron."

Merariterna

²⁹[Mose fortsätter att tala:] "För Meraris söner ska du räkna dem efter deras familjer, efter deras fäders hus, ³⁰från 30 år och uppåt till 50 år ska du räkna dem, alla som träder in och väntar på sin tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. ³¹Och detta är ansvaret för deras bördor [som de ska bära] i enlighet med deras arbete i mötestältet: tabernaklets plankor och dess tvärstänger och dess stolpar och dess fotstycken, ³²och stolparna runt gården och dess fotstycken och deras tältpinnar, och dess rep, och övriga tillbehör – och allt som behövs till arbetet. Och du ska förordna dem med namn för ansvaret för varje del av bördan. ³³Detta är tjänsten för merariternas söners familjer i mötestältet, och deras ansvar ska vara under Itamars hand, son till prästen Aron."

Räkningen av leviternas familjer

³⁴Och Mose och Aron och församlingens ledare räknade kehatiternas söner efter deras familjer och deras fäders hus, ³⁵från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. ³⁶Och de som räknades av dem efter deras familjer var 2 750. ³⁷Dessa är de som räknades av kehatiternas familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahves) befallning genom Moses hand.
     ³⁸Och dessa var de som räknades av Gershons söner, efter deras familjer och deras fäders hus, ³⁹från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. ⁴⁰De som räknades av dem efter deras familjer, efter deras fäders hus, var 2 630. ⁴¹Dessa är de som räknades av Gershons söners familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning.
     ⁴²Och dessa var de som räknades av Meraris söners familjer, efter deras familjer och deras fäders hus, ⁴³från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i tjänst för att utföra arbetet i mötestältet. ⁴⁴De som räknades av dem efter deras familjer, var 3 200. ⁴⁵Dessa är de som räknades av Meraris söners familjer, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning genom Moses hand.
     ⁴⁶Alla dessa som räknades av leviterna, som Mose och Aron och Israels ledare räknade efter deras familjer och efter deras fäders hus, ⁴⁷från 30 år och uppåt till 50 år, alla som träder in i arbetet för att tjänstgöra för att utföra arbetet med att bära bördor i mötestältet. ⁴⁸De som räknades bland dem var 8 580. ⁴⁹Enligt Herrens (Jahves) befallning utsågs de av Moses hand, var och en till sin tjänst och för sin börda, de var räknade som Herren (Jahve) befallt Mose.

Renheten i lägret

5¹Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ²"Befall Israels söner att de ska skicka ut från lägret alla som lider av en svår hudsjukdom (hebr. tsara, se 3 Mos 13–14) och alla som är sjuka och alla som är orena genom kontakt med någon död, ³både män och kvinnor ska ni skicka ut, utanför lägret ska ni skicka dem, så att de inte orenar lägret i vars mitt jag bor." ⁴Och Israels söner gjorde så och skickade dem utanför lägret. Som Herren (Jahve) hade talat till Mose, så gjorde Israels söner.

Upprättelse

⁵Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ⁶"Tala till Israels söner: En man eller en kvinna som ska bekänna någon synd som människor brukar bekänna, som bekänner en överträdelse mot Herren (Jahve) och denna själ är skyldig, ⁷då ska de bekänna sina synder som de har begått, och de ska återbetala för sin skuld fullt ut och lägga till en femtedel av värdet, och ge det till honom som de står i skuld till. ⁸Men om mannen saknar en återlösare till vilken betalningen för skulden kan ges, då ska återbetalningen vara Herrens (Jahves), ja prästens, vid sidan av baggen för försoning, med vilken försoning ska göras för honom. ⁹Och varje offer av Israels söners alla heliga ting, som bärs fram till prästen ska vara hans. ¹⁰Och varje mans helgade ting ska vara hans (prästens), vad det än är som någon man ger till prästen, är det hans."

Test för otrohet

¹¹Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ¹²"Tala till Israels söner och säg till dem: Om en mans hustru går åt sidan och agerar otroget mot honom, ¹³och en man ligger med henne, och det är dolt från hennes mans ögon, blir hon hemligt orenad, och där finns inga vittnen mot henne, inte heller blir hon påkommen i akten. ¹⁴Men om han drabbas av avundsjukans ande, och han misstänker att hans hustru blivit orenad, eller om avundsjukans ande kommer över honom, och han misstänker sin hustru, fastän hon inte blivit orenad, ¹⁵då ska mannen ta sin hustru till prästen och bära fram ett offer för henne [eftersom hon är misstänkt för synd kan hon inte bära fram det själv, se 4 Mos 15:30], tiondelen av en efa [22-36 liter] av kornmjöl, han ska inte hälla någon olja på det och inte lägga någon rökelse på det, för det är ett matoffer för misstanke (avundsjuka) [misstankeoffer], ett matoffer för åminnelse som gör att synden blir ihågkommen. [Olja och rökelse förknippas ofta med fest, och detta var inte ett festligt tillfälle. Det är troligen anledningen att de inte ska med i detta offer, jfr 3 Mos 2:1.] ¹⁶Och prästen ska föra henne nära och sätta henne inför Herren (Jahve). ¹⁷Och prästen ska ta heligt vatten i ett lerkärl, och av jorden som är på marken i tabernaklet ska prästen ta och lägga det i vattnet. ¹⁸Och prästen ska sätta kvinnan inför Herren (Jahve) och släppa ut kvinnans huvudhår [kanske för att indikera att hon är rituellt oren, se 3 Mos 13:45] och lägga matoffret till åminnelse i hennes hand, det som är matoffret för avundsjuka [3 Mos 2:1], och prästen ska ha bitterhetens vatten som orsakar förbannelsen i sin hand. ¹⁹Och prästen ska låta henne avlägga en ed och säga till kvinnan: 'Om ingen man har legat med dig, och om du inte har gått åt sidan till orenhet, medan du varit under din man, ska du vara fri från detta bitterhetens vatten som orsakar förbannelse, ²⁰men om du har gått åt sidan, medan du varit under din man, och om du blivit orenad, och om någon legat med dig förutom din man' ²¹– då ska prästen låta kvinnan avlägga en förbannelsens ed och prästen ska säga till kvinnan: – 'Herren (Jahve) gör dig till en förbannelse och en svordom bland ditt folk, när Herren (Jahve) låter ditt lår falla av (ta bort din förmåga att bli gravid) och din mage svälla upp, ²²och detta vatten som förorsakar förbannelsen ska vara i dina tarmar och få din mage att svälla upp och ditt lår att ramla av (ta bort din förmåga att bli gravid)',
    och kvinnan ska säga: 'Amen, amen.' [Dvs. instämma och hålla med.] ²³Och prästen ska skriva denna förbannelse i en bok (bokrulle), och han ska tvätta den i bitterhetens vatten. ²⁴Och han ska låta kvinnan dricka bitterhetens vatten som orsakar förbannelsen, och vattnet som orsakar förbannelsen ska gå in i henne och bli bittert. ²⁵Och prästen ska ta misstankens (avundsjukans) matoffer [misstankeoffret] ur kvinnans hand och ska vifta matoffret inför Herren (Jahve) och ta det till altaret. ²⁶Och prästen ska ta en handfull av matoffret, som påminnelse (minnesdelen) av det, och göra det till rök på altaret, och därefter ska han låta kvinnan dricka av vattnet. ²⁷Och när han har låtit henne dricka vattnet, då ska det visa sig om hon är orenad och har agerat otroget mot sin man, genom att vattnet som orsakar förbannelsen kommer in i henne och blir bittert och hennes mage sväller upp och hennes lår faller av, och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk. ²⁸Men om kvinnan inte är orenad, utan ren, då ska hon bli rentvådd och ska bära säd. [Märkligt nog används ordet säd här, trots att det är mannens säd som befruktar kvinnans ägg.]
     ²⁹Detta är undervisningen om avundsjuka, när en kvinna går åt sidan, medan hon är under sin man, och blir orenad, ³⁰eller när avundsjukans ande kommer över mannen och han är avundsjuk över sin hustru, då ska han sätta hustrun inför Herren (Jahve) och prästen ska verkställa denna instruktion (undervisning, Torah) över henne. ³¹Mannen ska vara ren från sin synd och den kvinnan ska bära sin egen synd."

Nasirlöften

[Nasirlöften handlar om när någon vill tjäna Herren på ett speciellt sätt. Hebreiska ordet nazir betyder "hängiven" och "överlåten". Löftet var tidsbegränsat, se vers 4. När det gäller Samuel (1 Sam 1:11) och Simson (Dom 13:2–7) gav deras mödrar dem ett livslångt nasirskap. Johannes döparen omnämns i liknande termer, se Luk 1:13–17. Utombibliska källor visar att nasirlöften var vanliga och fungerade som tacksamhetsoffer. Löftestiden var 30 dagar. Det var troligen ett sådant nasirlöfte Paulus gjorde i Korint, se Apg 18:18; 21:23–26. Stycket följer en kiastisk uppställning:

A. Introduktion, vers 1–2
  B. Förbud, vers 3–8
    C. Orening, vers 9–12
  B´ Fullbordan, vers 13–20
A´ Summering, vers 21] 6¹Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

²"Tala till Israels söner och säg till dem: När en man eller kvinna vill avlägga ett löfte (en ed), ett nasirlöfte för att avskilja (helga) sig själv inför Herren (Jahve). [Här betonas speciellt att även kvinnor kan avge dessa löften. Några exempel är Hannah och Manoas hustru, se 1 Sam 1:21–28; Dom 13:2.]

³Han ska avhålla sig från vin och starka drycker, han ska inte dricka något från vinstocken, varken vinäger eller stark dryck, inte heller ska han dricka någon saft från vindruvorna eller äta färska druvor eller russin. ⁴Alla dagar som hans nasirskap varar ska han låta bli att äta allt som är gjort av vindruvor, från pressade druvor och även (det som är gjort av) druvskalet.

⁵Under hela löftesperioden ska ingen rakkniv komma på hans huvud förrän dagarna är fullföljda som han har avskilt (helgat) sig själv inför Herren (Jahve). Han ska vara helig, han ska låta hårlockarna växa sig långa. [Håret var den yttre symbolen på att han var en nasir] ⁶Så länge han är avskild (helgad) åt Herren (Jahve) ska han inte komma nära en död kropp. [Kan vara en symbol på synd, eftersom syndens lön är döden.]

⁷Han ska inte göra sig själv oren genom sin far eller sin mor, på grund av sin bror eller sin syster när (om) de dör, eftersom hans avskiljning (helgelse) inför Herren (Jahve) är över hans huvud. [Avser det långa håret som är nasirtecknet.] ⁸Alla dagar under hans nasirskap ska han vara avskild (helgad) för Herren (Jahve). ⁹Om någon människa dör plötsligt vid hans sida och han orenar sitt avskilda huvud, ska han raka sitt huvud samma dag som han renar sig, på den sjunde dagen ska han raka det. [Han blir oren i en vecka innan han kan börja om sitt nasirlöfte. Se vers 12.] ¹⁰Och på den åttonde dagen ska han bära fram två turturduvor eller två duvor till prästen, till dörren på mötestältet (tabernaklet). ¹¹Och prästen ska göra i ordning den ena till syndoffer och den andra till brännoffer och bringa försoning för honom, eftersom han syndat på grund av den döde, och han ska helga sitt huvud samma dag. ¹²Och han ska avskilja för Herren (Jahve) dagen för sitt nasirskap och ska föra fram ett årsgammalt lamm av hankön som ett skuldoffer, men hans tidigare nasirdagar ska inte räknas eftersom hans avskiljning blev orenad (vanhelgad, befläckad). ¹³Detta är undervisningen (instruktionerna) om att vara nasir. När dagarna för hans avskiljning är fullbordade ska han föras fram till mötestältets (tabernaklets) dörr ¹⁴och han ska visa sitt offer inför Herren (Jahve): ett årsgammalt felfritt lamm av hankön och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön som syndoffer, och en felfri bagge som shalomoffer, ¹⁵och en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandat med olja och osyrat bröd ringlat med olja och tillhörande matoffer och drickoffer. ¹⁶Och prästen ska föra fram dem inför Herren (Jahve) och ska offra hans syndoffer och hans brännoffer. ¹⁷Och han ska offra baggen som ett shalomoffer inför Herren (Jahve) tillsammans med korgen med osyrat bröd. Prästen ska också offra det tillhörande matoffret och det tillhörande drickoffret. ¹⁸Och nasiren ska raka sitt avskilda huvud vid dörren till mötestältet (tabernaklet) och ska ta håret från sitt avskilda huvud och lägga det på elden som är under shalomoffret. ¹⁹Och prästen ska ta baggens skuldra när den är genomstekt och en osyrad brödkaka från korgen och en ringlad brödkaka och ska lägga dem i händerna på nasiren efter att han har rakat sitt avskilda huvud. ²⁰Och prästen ska vifta dem som ett viftoffer inför Herren (Jahve), detta är helgat (avskilt) till prästen, tillsammans med viftofferstycket (bröstet från baggen) och låret, och därefter kan nasiren dricka vin. ²¹Detta är undervisningen (instruktionen) om nasiren som avlägger en ed (ett löfte) och om hans offer till Herren (Jahve) för hans nasirskap, förutom det som han frivilligt vill ge i enlighet med det löfte som han avlägger. Detta måste han göra enligt undervisningen (instruktionen) om hans nasirskap."

Arons välsignelsebön

²²Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

²³Tala till Aron och hans söner, så här ska ni välsigna israeliterna, säg till dem:

²⁴Må Herren (Jahve) välsigna (inympa) dig
    och bevara (beskydda) dig.

²⁵Må Herren (Jahve) låta sitt ansikte lysa över (mot) dig [komma med sin närvaro]
    och visa dig sin nåd (välvilja; trösta dig och ge dig sin oförtjänta kärlek).

²⁶Må Herren (Jahve) vända (upplyfta) sitt ansikte till dig
    och ge dig frid (fred; fullständig harmoni; helhet – hebr. shalom).

²⁷Så ska de [prästerna] uttala (lägga) mitt namn över israeliterna och jag ska välsigna dem. [På hebreiska lyder välsignelsen (JHVH uttalas aldrig utan byts ut till Adonaj):
jevarechecha Adonaj vejishmerecha
jaer Adonaj panav elecha vichuneka
jisa Adonaj panav elecha vejasem lecha shalom

Guds namn finns med i varje strof – han är källan till alla välsignelser. Den första raden består av tre hebreiska ord, den andra av fem, och den sista av sju. Även antal bokstäver ökar (15, 20, 25). Man kan se en symbolik i detta, som att välsignelsen ökar i styrka, men nummer har även en mer specifik betydelse i Bibeln:

• Talet 3 är Guds och himmelens tal, något som är viktigt och bestående (Herren bevarar).
• Talet 5 står för nåd (Herren visar nåd).
• Talet 7 står för fulländning, fullkomlighet, förbund och den helige Ande (Herren ger frid).

Totalt finns sex hebreiska verb och sex handlingar som hör ihop parvis:

1. välsigna (hebr. barach): ge välstånd på livets alla områden, böja knä, inympa.
2. bevara (hebr. shamar): bevara, beskydda, vaka över, agera som en livvakt.
3. lysa (hebr. or): vara eller bli ljus, lysa upp, skina, tända.
4. visa (hebr. chanan): visa oförtjänt nåd, barmhärtighet, välvilja, favör – att böja sig ner i vänlighet till någon i en underordnad och svagare position.
5. vända (hebr. nasa): att lyfta, bära, ta; översätts här vända.
6. ge (hebr. shom): att lägga, sätta, placera, göra, ge, utse, ordinera, etablera, plantera.

Eftersom ordet barach är en rot med flera betydelser kan man här i välsignelsen också läsa in att Gud själv böjer sina knän. Här finns en dubbelhet, Gud välsignar från himlen, men också som en knäböjande ödmjuk tjänare (Jes 52:13–53:12). Att ordet också betyder inympa, visar att den Herren välsignar inympar han samtidigt i det äkta olivträdet Israel. Det blir också en fin inramning och kiasm till betydelsen att plantera i verbet shom i vers 26. Se även 1 Mos 12:3; Rom 11:17–24.
    Herren önskar välgång – han vakar och vill belysa vägen in i sin närvaro där han kan ge av sin nåd. Han är en god Fader som vill trösta sina barn och frikostigt dela med sig av sin ömma kärlek. Att Herren vill "lyfta" eller vända sitt ansikte, innebär att Gud vill dela sin innerliga gemenskap med varje människa. Här finns erbjudandet om förlåtelse, upprättelse, salighet och frid. Det hebreiska ordet för frid, shalom, innebär Guds välsignelse på alla områden, trygghet, vänskap och frid med Gud, sig själv och andra människor.]

Offer för avskiljningen

7¹Och det skedde på den dagen att Mose fullbordade (avslutade, färdigställde) [plural!] hopsättningen (byggandet, resandet, ordagrant samlandet) [plural!] av tabernaklet (hebr. mishkan), och han smorde det och helgade det, och alla dess möbler, och altaret med dess redskap, och han smorde dem och helgade dem, ²så att Israels ledare, huvudena för deras fäders hus, kunde komma nära [för att bära fram sina offergåvor], dessa är ledarna för stammarna, som är över (ledare för) dem som blev räknade [i folkräkningen som gjordes tidigare, se 4 Mos 1:2–3]. ³Och de förde fram sina offer inför Herrens (Jahves) ansikte, 6 täckta vagnar och 12 oxar, en vagn för två ledare och en oxe för var och en av dem, och de visade upp dem framför tabernaklet.
     ⁴Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ⁵"Ta emot det av dem så att de kan bli till tjänst i mötestältet, och du ska ge dem till leviterna, till varje man i enlighet med hans tjänst."
     ⁶Och Mose tog vagnarna och oxarna och gav dem till leviterna. ⁷2 vagnar och 4 oxar gav han till Gershons söner i enlighet med deras tjänstgöring. [Gershoniterna var från Levis stam, deras uppgifter redogörs för i 4 Mos 3:21–26 och ännu mer detaljerat i 4 Mos 4:21–28.] ⁸Och 4 vagnar och 8 oxar gav han till Meraris söner i enlighet med deras tjänstgöring, under Itamars hand, son till prästen Aron. [Itamar var den yngste av Arons fyra söner, se 2 Mos 6:23. Merariterna var också ättlingar till Levi, deras uppgifter redogörs för i 4 Mos 3:33–37 och ännu mer detaljerat i 4 Mos 4:29–33.] ⁹Men till Kehats söner gav han inget, eftersom tjänsten med de heliga tingen tillhör dem, de bär dem på sina skuldror. [Kehatiterna var också ättlingar till Levi, se 4 Mos 4:1–49.]
     ¹⁰Och ledarna bar fram altarets invigningsoffer den dag då det smordes. [Denna dag beskrivs i 3 Mos 8.] Männen bar också fram sina (personliga) offer inför altaret. ¹¹Och Herren (Jahve) sa till Mose: "De ska förevisa sina offer, varje ledare på sin dag, för invigningen av altaret."

De tolv stammarnas offer

[Under en 12-dagarsperiod förs varje stams bidrag fram. Stammarna räknas upp i samma ordning som i 4 Mos 2. Shekeln var en viktenhet på 11,5 gram. Uttrycket "helgedomens vikt" var antagligen en standardvikt som användes i mätvågen.] ¹²Och han som förevisade sitt offer den 1:a dagen var Nachshon, son till Amminadav, av Juda stam.

¹³Hans offer var ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer [3 Mos 2:1–16], ¹⁴en guldskål om 10 shekel [113 gram], fylld med rökelse, ¹⁵en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer [3 Mos 1:3–17], ¹⁶en get av hankön till syndoffer [3 Mos 4:1; 5:13], ¹⁷och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) [3 Mos 3:1–17] 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Nachshons offer, son till Amminadav.

¹⁸På den 2:a dagen offrade Netanel, son till Tsoar, Isaskars ledare.

¹⁹Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ²⁰en guldskål om 10 shekel [113 gram], fylld med rökelse, ²¹en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ²²en get av hankön till syndoffer, ²³och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Netanels offer, son till Tsoar.

²⁴På den 3:e dagen offrade Eliav, son till Chelon, ledare för Zevoluns söner.

²⁵Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ²⁶en guldskål om 10 shekel [113 gram], fylld med rökelse, ²⁷en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ²⁸en get av hankön till syndoffer, ²⁹och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Eliavs offer, son till Chelon.

³⁰På den 4:e dagen offrade Elitsor, son till Shedejor, ledare för Rubens söner.

³¹Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ³²en guldskål om 10 shekel [113 gram], fylld med rökelse, ³³en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ³⁴en get av hankön till syndoffer, ³⁵och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Elitsors offer, son till Shedejor.

³⁶På den 5:e dagen offrade Shelumiel, son till Tsorishadaj, ledare för Simeons söner.

³⁷Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ³⁸en guldskål om 10 shekel [113 gram], fylld med rökelse, ³⁹en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁴⁰en get av hankön till syndoffer, ⁴¹och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Shelumiels offer, son till Tsorishadaj.

⁴²På den 6:e dagen offrade Eljasaf, son till Doel, ledare för Gads söner.

⁴³Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁴⁴en guldskål om 10 shekel [113 gram], fylld med rökelse, ⁴⁵en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁴⁶en get av hankön till syndoffer, ⁴⁷och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Eljasafs offer, son till Doel.

⁴⁸På den 7:e dagen offrade Elishama, son till Ammihod, ledare för Efraims söner.

⁴⁹Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁵⁰en guldskål om 10 shekel [113 gram], fylld med rökelse, ⁵¹en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁵²en get av hankön till syndoffer, ⁵³och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Elishamas offer, son till Ammihod.

⁵⁴På den 8:e dagen offrade Gamliel, son till Pedatsor, ledare för Manasses söner.

⁵⁵Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁵⁶en guldskål om 10 shekel [113 gram], fylld med rökelse, ⁵⁷en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁵⁸en get av hankön till syndoffer, ⁵⁹och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Gamliels offer, son till Pedatsor.

⁶⁰På den 9:e dagen offrade Avidan, son till Gidoni, ledare för Benjamins söner.

⁶¹Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁶²en guldskål om 10 shekel [113 gram], fylld med rökelse, ⁶³en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁶⁴en get av hankön till syndoffer, ⁶⁵och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Avidans offer, son till Gidoni.

⁶⁶På den 10:e dagen offrade Achiezer, son till Ammishaddaj, ledare för Dans söner.

⁶⁷Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁶⁸en guldskål om 10 shekel [113 gram], fylld med rökelse, ⁶⁹en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁷⁰en get av hankön till syndoffer, ⁷¹och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Achiezers offer, son till Ammishaddaj.

⁷²På den 11:e dagen offrade Pagiel, son till Ochran, ledare för Ashers söner.

⁷³Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁷⁴en guldskål om 10 shekel [113 gram], fylld med rökelse, ⁷⁵en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁷⁶en get av hankön till syndoffer, ⁷⁷och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Pagiels offer, son till Ochran.

⁷⁸På den 12:e dagen offrade Achira, son till Ejnan, ledare för Naftalis söner.

⁷⁹Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁸⁰en guldskål om 10 shekel [113 gram], fylld med rökelse, ⁸¹en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁸²en get av hankön till syndoffer, ⁸³och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Achiras offer, son till Ejnan.

⁸⁴Detta var altarets invigningsoffer, den dag då det smordes, i händerna på Israels ledare:

silverfat – 12 [st],
silverskålar – 12 [st],
guldskålar – 12 [st].

⁸⁵130 shekel [1,5 kg] – [vägde] varje silverfat
    och varje skål 70 [0,8 kg],
    och 2 400 shekel [27,6 kg] – [vägde] alla silverredskap, efter helgedomens shekel.

⁸⁶Guldskålarna – 12 [st] – fyllda med rökelse [vägde] 10 shekel [113 gram],
    efter helgedomens shekel.
Alla guldskålar [vägde] 120 shekel [1,4 kg].

⁸⁷All boskap till brännoffren var:
    12 unga oxar,
    baggar – 12 [st]
    årsgamla lamm av hankön – 12 [st], och deras matoffer,
    och getter av hankön – 12 [st], till syndoffer.

⁸⁸All boskap till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) var:
    24 oxar,
    baggarna – 60 [st],
    getterna av hankön – 60 [st],
    årsgamla lamm av hankön – 60 [st].

Detta var altarets invigningsoffer efter att det blivit smort. ⁸⁹Och när Mose gick in i mötestältet (hebr. ohel moed), för att han skulle tala med honom [Herren], då hörde han rösten tala till honom från ovanför locket på arken (nådastolen) som var ovanpå vittnesbördets ark, från mellan de två keruberna, och han talade till honom. 8¹Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

²Tala till Aron och säg till honom: "När du tänder lamporna ska de sju oljelamporna ge sitt sken framför ljusstaken (menoran)."
     ³Och Aron gjorde så. Han tände lamporna så att de gav sitt sken framför ljusstaken (menoran) som Herren (Jahve) hade befallt Mose. ⁴Detta var arbetet med ljusstaken (menoran), drivet arbete i guld, från dess bas och till dess blommor, var det drivet arbete enligt det mönster som Herren (Jahve) hade visat Mose, så gjorde han ljusstaken. [2 Mos 25:31–40] ⁵Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ⁶"Ta leviterna från Israels söner och rena dem. ⁷Och så ska du göra med dem för att rena dem, stänk reningsvatten över dem och låt en rakkniv gå över hela deras kropp (kött) och låt dem tvätta sina kläder och tvätta sig själva. ⁸Låt dem sedan ta en ung oxe och dess matoffer, fint mjöl blandat med olja, och en annan ung oxe ska du ta som syndoffer. ⁹Och du ska föra fram leviterna inför mötestältet och du ska samla hela församlingen av Israels söner. ¹⁰Och du ska förevisa leviterna inför Herrens (Jahves) ansikte och Israels söner ska lägga sina händer på leviterna. [Genom att de lägger händerna på leviterna överför de bildligt sina synder på leviterna som är deras ställföreträdare inför Gud.] ¹¹Och Aron ska offra leviterna inför Herrens (Jahves) ansikte som ett viftoffer från Israels söner, för att de ska göras redo att utföra Herrens (Jahves) arbete (sin prästerliga tjänst).
     ¹²Och leviterna ska lägga sina händer på oxarnas huvuden och offra en av dem som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer till Herren (Jahve), för att bringa försoning för leviterna. ¹³Och du ska ställa leviterna framför Aron och framför hans söner och offra dem som ett viftoffer till Herren (Jahve). ¹⁴Så ska du avskilja leviterna från Israels söner och leviterna ska vara mina.
     ¹⁵Därefter ska leviterna gå in och göra tjänst i mötestältet, och du ska rena dem och offra dem som ett viftoffer, ¹⁶för de är helt och hållet givna till mig bland Israels söner, istället för alla dem som öppnar moderlivet, de förstfödda av alla Israels söner. Jag har tagit dem till mig. ¹⁷För allt förstfött bland Israels söner är mitt, både människor och djur. På den dagen då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig själv. ¹⁸Och jag har tagit leviterna istället för allt förstfött bland Israels söner. ¹⁹Och jag har gett leviterna, de är givna till Aron och till hans söner från Israels söner, för att betjäna Israels söner i mötestältet, och för att bringa försoning för Israels söner, för att ingen plåga ska drabba Israels söner när Israels söner kommer nära helgedomen."
     ²⁰Därför gjorde Mose och Aron och hela församlingen av Israels söner mot leviterna i enlighet med allt det som Herren (Jahve) befallt angående leviterna, så gjorde Israels söner med dem. ²¹Och leviterna renade sig själva och de tvättade sina kläder, och Aron offrade dem som en helig gåva inför Herrens (Jahves) ansikte, och Aron bringade försoning för dem för att rena dem (göra dem rituellt rena). ²²Därefter gick leviterna in och betjänade i mötestältet framför Aron och framför hans söner, som Herren (Jahve) befallt Mose angående leviterna, så gjorde de mot dem.
     ²³Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ²⁴"Detta är det som gäller för (tillhör) leviterna, från 25 års ålder och uppåt ska de komma för att tjänstgöra i arbetet i mötestältet, ²⁵och från 50 års ålder ska de återvända (upphöra med sin tjänst) och inte längre tjänstgöra i arbetet, ²⁶men ska betjäna med sina bröder i mötestältet för att behålla uppsikten, men de ska inte längre utföra själva arbetet [de fysiskt krävande uppgifterna]. Så ska du göra med leviterna angående deras uppgifter (det de har ansvar för)." [Strax tidigare hade åldern för att börja prästtjänsten varit 30 år, se 4 Mos 4:3. Här i vers 24 anges 25 år. En förklaring till de olika uppgifterna kan vara att då innebar den ansvarsfulla uppgiften att också transportera tabernaklet. De första fem åren fungerade också troligtvis som en lärlingstid, den tolkningen är den vanliga i den rabbinska traditionen. Längre fram i historien görs fler justeringar, David minskar åldern från 25 till 20 år, se 1 Krön 23:24, 27; 2 Krön 31:17. Även i perioden efter exilen började prästerna tjänstgöra redan vid 20 års ålder, eftersom det fanns så få leviter tillgängliga, se Esra 3:8. Åldersintervallet 25-50 var troligen anpassat för att både ha mognad och styrka. Män över 50 var inte förbjudna att tjäna, men hade då mer rollen av mentorer för de yngre prästerna. Jesus var omkring 30 år när han började sin publika tjänst, se Luk 3:23.]

Pesach – 14:e nisan (2 Mos 12, 4 Mos 28:16-23, 5 Mos 16:1-7)

9¹Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken den första månaden det andra året efter att de kommit ut ur Egyptens land och sa: ²"Låt Israels söner fira påsken på den bestämda tiden [2 Mos 12:14–20]. ³Den 14:e denna månad vid skymningen (ordagrant: ´mellan de två kvällarna´) [2 Mos 12:6] ska ni fira den bestämda högtiden. Enligt alla dess förordningar (ordagrant "saker inristat") och enligt alla dess påbud (bindande juridiska beslut) ska ni fira den."
     ⁴Och Mose talade till Israels söner att de skulle fira påsken. ⁵Och de firade påsk i den första månaden på den 14:e i månaden vid skymningen, i Sinai öken i enlighet med allt som Herren (Jahve) befallt Mose [2 Mos 12:18], så gjorde Israels söner.

Den andra påsken (pesach sheni) – 14:e Ijar

⁶Men där fanns några män som var orena genom en död mans kropp så att de inte kunde fira påsken på den dagen, och de kom inför Mose och inför Aron den dagen ⁷och dessa män sa till honom: "Vi är orena genom en död mans kropp, därför måste vi stå tillbaka och kan inte föra fram offret till Herren (Jahve) på den bestämda tiden bland Israels söner." [I Talmud anges att dessa män hade hämtat Josefs benkista från Egypten, se 2 Mos 13:19; Jos 24:32.]
     ⁸Mose sa till dem: "Stanna här så att jag kan höra vad Herren (Jahve) ska befalla om er."
     ⁹Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ¹⁰Tala till Israels söner och säg:

"Om någon bland er eller era efterkommande blir [rituellt] oren på grund av en död kropp (ordagrant själ) eller är på en resa långt bort, ska han fira Herrens (Jahves) påsk ¹¹den andra månaden [Ijar] på den 14:e vid skymningen (mellan kvällarna) ska han fira den, de ska äta det med osyrat bröd och bittra örter [2 Mos 12:8], ¹²de ska inte lämna något av det till morgonen och inte bryta något av dess ben [2 Mos 12:46] i enlighet med alla förordningar (ordagrant "saker inristat") för påsken ska de fira den [2 Krön 30:1–27]. ¹³Men den man som är ren och inte är på resa långt bort och underlåter att fira påsken, den själen ska bli avhuggen från sitt folk, eftersom han inte bär fram Herrens (Jahves) offer på sin bestämda tid, den mannen ska bära sin synd.
     ¹⁴Och om en främling vistas bland er och vill fira Herrens (Jahves) påsk enligt förordningarna (ordagrant "saker inristat") för påsken och enligt dess påbud (bindande juridiska beslut) ska han göra det. Ni ska ha en (samma) förordning (ordagrant "saker inristat") både för främlingen och för den som är född i landet."

[Rabbiner undervisar att "den andra påsken" lär oss att inte misströsta, det finns en andra chans och det är aldrig för sent att komma tillbaka på rätt spår igen.]

Molnet över tabernaklet

¹⁵Och den dagen som tabernaklet restes täckte ett moln tabernaklet till vittnesbördets tält, och på kvällen var det över tabernaklet något som såg ut som eld till morgonen [2 Mos 40:34–38]. ¹⁶Så var det kontinuerligt (alltid, hela tiden) molnet täckte det [tabernaklet] och det som såg ut som eld på natten. ¹⁷Och närhelst molnet togs upp från [sin plats] över tältet, då vandrade Israels söner efter det, och på den plats där molnet stannade (ordagrant bosatte sig), där slog Israels söner läger. ¹⁸På Herrens (Jahves) tilltal vandrade Israels söner och på Herrens (Jahves) tilltal slog de läger. Så länge molnet stannade (ordagrant bosatte sig) över tabernaklet förblev de i lägret. ¹⁹Och när molnet dröjde över tabernaklet många dagar, höll (vaktade, skyddade, bevarade) Israels söner Herrens (Jahves) åläggande och vandrade inte. ²⁰Ibland stannade molnet några dagar över tabernaklet och enligt Herrens (Jahves) tilltal stannade de i lägret och enligt Herrens (Jahves) tilltal vandrade de. ²¹Ibland var molnet från kvällen till morgonen och när molnet togs upp på morgonen vandrade de, eller om det fortsatte både dag och natt, när molnet togs upp vandrade de. ²²Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnet dröjde över tabernaklet och stannade (ordagrant bosatte sig) över det, förblev Israels söner lägrade och vandrade inte men när det togs upp vandrade de. ²³På Herrens (Jahves) tilltal var de lägrade och på Herrens (Jahves) tilltal vandrade de. De höll (vaktade, skyddade, bevarade) Herrens (Jahves) åläggande på Herrens (Jahves) tilltal genom Moses hand.

Silvertrumpeterna

10¹Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

²"Gör dig två trumpeter av silver, som ett konstfullt (vackert) arbete ska du göra dem. Du ska använda dem för att kalla på församlingen och för att få lägret att dra vidare (röra sig framåt). ³Och när de blåser med dem ska hela församlingen samla ihop sig till dig vid mötestältets öppning. ⁴Och om de blåser med en [trumpet] då ska ledarna, huvudena för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) samla sig till dig. ⁵Och när de blåser en larmsignal ska lägret som är på den östra sidan avtåga. ⁶Och när de blåser en larmsignal andra gången, då ska lägret på den södra sidan avtåga. De ska blåsa ett alarm för deras avtågande. ⁷Men när församlingen ska samlas ihop ska ni blåsa, men inte en larmsignal.
     ⁸Och Arons söner prästerna ska blåsa med trumpeterna. Detta ska för er vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer. ⁹Och när ni går ut i strid i ert land mot åklagarna som förtrycker er, då ska ni blåsa alarm med trumpeterna, och ni ska bli ihågkomna inför Herren er Gud (Jahve Elohim) och ni ska bli räddade (frälsta) från era fiender. ¹⁰Också under era glada dagar och era bestämda högtider [Herrens högtider, se 3 Mos 23] och vid era nymånader ska ni blåsa med trumpeterna över era brännoffer och över era shalomoffer, och de ska för er vara en åminnelse inför er Guds (Elohims) ansikte. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim)."

Från Sinai till Kadesh (10:11-20:13)

Folket klagar

¹¹Och det skedde i det andra året [efter uttåget] i den andra månaden [Ijar april/maj] på den 20:e dagen i månaden att molnet togs upp från [sin plats] över vittnesbördets tabernakel. [Detta sker 13 månader sedan uttåget, och en månad efter påsken 4 Mos 9:1–14.] ¹²Och Israels söner drog vidare i sin härordning, ut från Sinai öken, och molnet stannade i Parans öken. ¹³Och de startade sin första vandring efter Guds befallning genom Moses hand.
     ¹⁴Och först under sitt baner (standar) vandrade Juda söners läger i sin härordning, och över hans här var Nachshon, Amminadavs son. ¹⁵Och över hären av Issachars söners stam var Netanel, son till Tsoar. ¹⁶Och över hären av Zevoluns söners stam var Eliav, son till Chelon. ¹⁷Och tabernaklet togs ner och Gershons söner och Meraris söner som bar tabernaklet avtågade.
     ¹⁸Och under sitt baner (standar) vandrade Rubens söners läger i sin härordning, och över hans här var Elitsor, son till Shedejor.
     ¹⁹Och över hären av Simeons söners stam var Shelumiel, son till Tsorishadaj. ²⁰Och över hären av Gads söners stam var Eljasaf, son till Doel. ²¹Och kehatiterna som bar helgedomen avtågade så att tabernaklet skulle vara uppsatt inför deras ankomst.
     ²²Och under sitt baner (standar) vandrade Efraims söners läger i sin härordning, och över hans här var Elishama, son till Ammihod. ²³Och över hären av Manasses söners stam var Gamliel, son till Pedatsor. ²⁴Och över hären av Benjamins söners stam var Avidan, son till Gidoni.
     ²⁵Och under sitt baner (standar) vandrade Dans söners läger i sin härordning, de utgjorde eftertruppen till alla läger, och över hans här var Achiezer, son till Ammishaddaj. [Eftertruppen utgörs av de 3 stammar som vandrar under Dans baner.] ²⁶Och över hären av Ashers söners stam var Pagiel, son till Ochran. ²⁷Och över hären av Naftalis söners stam var Achira, son till Enan. ²⁸Detta var Israels söners vandring efter deras härordning. Och de avtågade.
     ²⁹Och Mose sa till Chovav, midjaniten Roels son, Moses svärfar: "Vi vandrar till platsen om vilken Herren (Jahve) har sagt 'Jag ska ge den till er,' följ du med oss och vi ska göra gott mot dig, för Herren (Jahve) har talat gott över Israel."
     ³⁰Och han sa till honom: "Jag vill inte gå (med er), men jag ska gå till mitt land och till min släkt."
     ³¹Han svarade då: "Lämna oss inte, jag ber dig, för du har stor kunskap om hur vi kan slå läger i öknen och du ska vara för oss istället för våra ögon.
     ³²Och det ska ske om du går med oss, ja så ska det bli, att det goda som Herren (Jahve) ska göra mot oss, detsamma ska vi göra mot dig." ³³De bröt upp från Herrens (Jahves) berg och vandrade i tre dagar. Herrens (Jahves) ark gick före dem under de tre dagarna, för att utforska (söka efter – hebr. tor) [hitta en lämplig och bra] viloplats för dem. [Hebreiska ordet tor har innebörden att utforska för att hitta något bra, se 4 Mos 13:2. Viloplats (hebr. menocha) är samma ord som i Ps 23:2.] ³⁴Herrens (Jahves) moln gick före dem på dagen när de lämnade sin lägerplats. ³⁵– ׆ –

Och det hände, varje gång arken bröt upp, att Mose ropade:

"Stå upp (hebr. kumah, jfr Mark 5:41), Herre (Jahve)!
    Må dina fiender förskingras,
    och må dina motståndare fly för dig!"
    [De tre verben är desamma som i Ps 68:2.]

³⁶Och när arken sattes ner, sa han:

"Vänd tillbaka (hebr. shuvah), Herre (Jahve),
    till Israels oräkneliga (myriader) tusenden!" [Kan också översättas i betydelsen "för tillbaka, Herre, de myriader av tusenden av Israel" – tillbaka till landet från exilen. Den grekiska översättningen använder ordet "omvänd" och betydelsen blir då som i Rom 11:26 att Israel ska bli frälst.]

– ׆ – [Här är första gången just den här böjningen av orden kumah och sjuvah används. Den hebreiska texten har en markering i marginalen före vers 35 och efter vers 36. Det finns olika teorier om vad dessa två inverterade Nun (׆) indikerar. Den spegelvända 14:e bokstaven Nun ser ut som en hakklammer och var troligtvis en markering som de som kopierade textrullarna använde för att visa att det var något speciellt med texten här. I grekiska skrifter användes ett inverterat sigma (Ͻ) på liknande sätt av skrivare. En del rabbiner tolkar tecknet som en avgränsare, vilket delar upp Tredje Mosebok i boken i tre delar. Det blir då totalt sju (inte fem) böcker av Mose, vilket då motsvarar de sju pelarna av vishet, se Ords 9:1. Det verkar vara en markering att texten inte riktigt hör hemma där den står och borde flyttas till en annan plats. Det finns ett citat från Simeon Gamaliel (son till den Gamaliel som nämns i Apg 5:34) om att när Messias kommer tillbaka kommer dessa verser få sin rätta uppfyllelse och flyttas till sin rätta plats. Att denna tolkning fanns samtidigt som Johannes skriver sitt evangelium, gör att uttalandet om att Ordet "tabernaklade" (bodde) bland oss får ännu djupare innebörd, se Joh 1:14.
    Totalt finns nio inverterade Nun i den hebreiska texten, de övriga sju finns i Ps 107:23–28, 40. Båda dessa sektioner har att göra med ökenvandringen, och i stycket i Psalm 107 finns det också messianska kopplingar till Jona tecken.]

På väg mot Kanaans land (kap 11-21)

Gud sänder eld över folket

[Vers 1–3 hör ihop med föregående tre verser (4 Mos 10:29–36) via flera kiasmer och även språkligt:

A Gud lovar goda ting för Israel (4 Mos 10:32)
  B ... och det hände, när arken... (4 Mos 10:35)
    C stå upp, Herre... (4 Mos 10:35)
    C´ vänd tillbaka, Herre... (4 Mos 10:36)
  B´ ... och det hände, när folket klagade ... (4 Mos 11:1)
A´ ondska i Herrens öron (4 Mos 11:1)] 11¹Och det hände, att folket var en klagan (sökte en anledning att klaga – hebr. anan i ovanliga formen hitpoel)
    – ondska i Herrens (Jahves) öron,
och när Herren (Jahve) hörde det upptändes hans vrede,
    och Herrens (Jahves) eld brann ibland dem och slukade dem [som bodde] i lägrets utkant.
    [Eld är ofta förknippat med Guds straff, se 4 Mos 16:35; 3 Mos 10:2; 2 Kung 1:10, 12] ²Och folket ropade till Mose och Mose bad till Herren (Jahve) och elden ebbade ut. ³Och platsen fick namnet Tavera [betyder: "brinnande"], eftersom Herrens (Jahves) eld hade brunnit ibland dem. [Namnet Tavera återfinns även 5 Mos 9:22, men blev aldrig fysiskt namn på denna plats, eftersom namnet inte tas med i benämningen av de olika platserna, se 4 Mos 33:16–17.]

Klagan

Folkets klagan över maten

⁴Och patrask-följet (den blandade hopen – hebr. asafsof) som var bland dem fick begär efter läckrare mat (ordagrant: "begärde ett begär") och även Israels söner grät för deras skull och sa: "Vem låter oss äta kött? [Om vi ändå kunde få äta kött!] ⁵Vi kommer ihåg fisken som vi fick äta fritt (gratis; för intet) i Egypten, gurkorna och melonerna och purjolöken och rödlöken och vitlöken, ⁶men nu är vi uttorkade (har våra själar torkat bort), det finns ingenting, vi har inget annat än denna manna att se på." ⁷Mannat var som korianderfrön och dess utseende var som utseendet på gummiharts. ⁸Folket gick runt och samlade det och malde det i kvarnar och slog det i mortlar och kokade det i grytor och gjorde kakor av det, och smaken på det var som smaken av en brödkaka med olja. [Det finns en tydlig koppling här till det bröd som offras i templet när smaken beskrivs som en brödkaka med olja. Det visar tydligt att manna är mer än bara fysisk mat, det är också en påminnelse om vem som förser och att vi har del i det himmelska.] ⁹Och när daggen föll över lägret på natten föll mannat ovanpå den. ¹⁰Och Mose hörde folket gråta, i sina familjer, varje man i sin tältöppning, och Herrens (Jahves) vrede upptändes mycket, och Mose var missnöjd.

Mose klagan

¹¹Och Mose sa till Herren (Jahve): "Varför har du handlat illa med din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, så att du har lagt bördan av hela detta folk på mig? ¹²Har jag fött hela detta folk? Har jag burit fram dem så att du skulle kunna säga till mig: Bär dem i skötet som en omsorgsfull far bär ett ammande barn, till landet som du med ed lovat våra fäder? ¹³Varifrån ska jag få kött att ge till hela detta folk? De oroar mig med sin gråt och säger: Ge oss kött så att vi får äta. ¹⁴Jag klarar inte av att bära hela detta folk själv, ensam, eftersom det är för tungt för mig. ¹⁵Om du handlar så här mot mig så döda mig, jag ber dig döda; om jag har funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, låt mig inte se mitt elände."

Guds svar till både folket och Mose

¹⁶Herren (Jahve) sa till Mose: "Samla åt mig 70 män av Israels äldste, som du vet är folkets äldste och som betjänar dem, och för dem till mötestältet så att de kan stå där med dig. ¹⁷Och jag ska komma ner och tala med dig där, och jag ska ta av Anden som är över dig och ska lägga den på dem, och de ska bära bördan av detta folk med dig, så att du inte bär den själv (ensam). ¹⁸Och säg till folket. Helga er själva till i morgon och ni ska äta kött, för ni har gråtit i Herrens (Jahves) öron och sagt: Vem låter oss äta kött? Det var väl med oss i Egypten. Därför ska Herren (Jahve) ge er kött och ni ska äta. ¹⁹Ni ska äta [kött], inte bara en dag, eller två dagar, eller fem dagar, eller tio dagar eller tjugo dagar [i sträck] – ²⁰utan en hel månad, tills det kommer ut ur era näsborrar och det blir vämjeligt för er, eftersom ni har förkastat Herren (Jahve) som är ibland er och oroat honom med gråt och sagt: Varför kom vi ut från Egypten?" ²¹Mose sa: "Folket som jag är ibland är 600 000 män på sina fötter, och ändå har du sagt: Jag ska ge dem kött, så att de kan äta en hel månad! ²²Om flockarna och hjordarna slaktas åt dem, kan det tillfredsställa dem? Eller om alla havets fiskar samlas ihop åt dem, kan det tillfredsställa dem?" ²³Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Är Herrens (Jahves) hand för liten? Nu ska du se huruvida mitt ord kommer att ske för dem eller inte."

Äldste – svar på Mose klagan

²⁴Och Mose gick ut och talade Herrens (Jahves) ord till folket och han samlade 70 män av folkets äldste och placerade dem runt omkring tältet. ²⁵Och Herren (Jahve) kom ner i ett moln och talade till honom och tog av Anden som var över honom och lade den över de 70 äldste, och det hände sig att när anden vilade över dem profeterade de, men det upphörde (de gjorde det inte igen).
     ²⁶Men två män var kvar i lägret, den ene hette Eldad [betyder: "Gud har älskat"] och den andre hette Medad [betyder: "älskar"], och Anden vilade över dem för de var bland dem som var räknade men hade inte gått ut till tältet, och de profeterade i lägret. ²⁷En ung man sprang och berättade för Mose och sa: "Eldad och Medad profeterar i lägret!"
     ²⁸Och Josua, Nuns son, som var Mose tjänare från sin ungdom, svarade och sa: "Min herre Mose, tysta dem." ²⁹Men Mose sa till honom: "Är du avundsjuk för deras skull? Tänk om hela Herrens (Jahves) folk var profeter så att Herren (Jahve) skulle ha lagt sin Ande över dem!" [Apg 2:28–29; 1 Kor 12:27–31; 14:1–5] ³⁰Och Mose drog sig undan till lägret, han och Israels äldste.

Gud svarar folket – mat

³¹Och det kom en vind från Herren (Jahve) och förde med sig vaktlar från havet, och lät dem falla ner över lägret, till omkring en dagsvandring från ena sidan av det och en dagsvandring på den andra sidan, runtom lägret och ungefär 2 alnar högt över markens ansikte. ³²Och folket stod upp hela den dagen och hela natten och hela nästa dag och samlade vaktlar, den som samlade minst samlade tio chomer [en chomer var ett stort mått på flera hundra liter – ordet kommer från ordet för åsna och den vikt den kunde bära] och de spred ut dem överallt omkring sig runtom lägret. ³³Medan köttet fortfarande var mellan deras tänder, innan det var tuggat, upptändes Herrens (Jahves) vrede mot folket och Herren (Jahve) slog folket med en mycket stor plåga. ³⁴Platsen fick namnet Kivrot-Hataava, eftersom de begravde folket som hade begär. [Kivrot-Hataava betyder begärets eller lustans gravar på hebreiska.] ³⁵Från Kivrot-Hataava vandrade folket till Chatserot, och de uppehöll sig i Chatserot.

Mirjam, och även Aron, motsätter sig Mose

12¹Mirjam talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna (från Kush) som han hade tagit till hustru, även Aron var med på detta. Mose hade nämligen tagit en nubisk kvinna till hustru. [Verbet "talade illa om" är i feminin form vilket gör det tydligt att det var Mirjam som ledde samtalet. Eftersom det rörde Mose val av fru, kan motivet ha varit avundsjuka. Kush är både ett namn och ett område. Kush var Hams son och barnbarn till Noa. Han befolkade de sydliga delarna av jorden. Områden som förknippas med Kush är norra Afrika, Nubien och Etiopien.] ²De [både Mirjam och Aron] sa: "Är Mose den ende som Herren talar till? Han talar väl till oss också." Herren hörde det [och kommer snart att svara dem]. ³Mose var en mycket ödmjuk människa, mer än någon annan på jorden. [En extra bokstav är tillagd i ordet ödmjuk, nämligen den minsta hebreiska bokstaven Jod, detta "grammatiska fel" förstärker att Mose verkligen var ödmjuk.]

Herrens svar

⁴Och Herren (Jahve) talade direkt (omgående) till Mose och till Aron och till Mirjam: "Kom ut ni tre till mötestältet" och de tre kom ut. ⁵Och Herren (Jahve) kom ner i en molnpelare och stod i öppningen till tältet och kallade på Aron och Mirjam och de båda kom fram. ⁶Och han sa:

"Hör (lyssna noga på) mina ord.

Om det finns en profet ibland er
    gör jag Herren (Jahve) mig själv känd för honom i en syn,
    jag talar till honom i en dröm.
⁷Så är det inte med min tjänare Mose.
    Han är betrodd i hela mitt hus.
⁸Med honom talar jag mun mot mun,
    öppet och inte i gåtor (fördolt, förtäckta ord)
    och han ser Herrens (Jahves) skepnad.
Varför är ni då inte rädda (fruktar)
    för att tala mot min tjänare, mot Mose?"

⁹Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot dem och han lämnade.
     ¹⁰Och när molnet avlägsnat sig från [sin plats] över tältet, se, då var Mirjam täckt av svampinfektion, som snö. Och Aron såg på Mirjam, och se hon hade en svampinfektion. [3 Mos 13–14] ¹¹Och Aron sa till Mose: "Min herre, lägg inte synd på oss, jag ber dig, för att vi har betett oss dåraktigt och eftersom vi har syndat. ¹²Låt henne inte, jag ber, bli som en död, som den vars kött är halvt förtärt när han kommer ut ur sin mors livmoder."
     ¹³Då ropade Mose till Herren (Jahve) och sa: "Gud (El) jag bönfaller dig, hela (bota) henne nu."
     ¹⁴Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte gömma sig i skam i sju dagar? Låt henne vara isolerad utanför lägret sju dagar, därefter ska hon föras in igen." ¹⁵Och Mirjam var isolerad utanför lägret sju dagar, och folket vandrade inte förrän Mirjam fördes in igen. 13¹Därefter vandrade folket från Chatserot och slog läger i Parans öken.

Upproret i Kadesh

²Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

³"Låt män (hebr. enosh) gå ut och utforska (undersöka – hebr. tor) landet Kanaan, som jag har gett till Israels söner. [Fokuset är hitta alla goda egenskaper.] Från var och en av fädernas stammar ska du sända en man (ordagrant "en man, en man" – hebr. ish ehad ish ehad) [Jos 4:2], och alla ska vara ledare bland dem." [Det hebreiska ordet tor har en positiv innebörd att hitta det goda. Engelska orden "tour" och "tourism" (och även vårt svenska ord "turism") kommer från detta ord som har kvar samma innebörd att utforska ett land och besöka de bästa platserna. I hebreiskan finns ett annat ord för att spionera och hitta svagheter (ragal), dock används inte det här, Mose visste att Gud gett dem landet. Ordet för duva är också snarlikt dor, och det är intressant att det just var en duva som Noa skickade ut och förväntades komma med positivt resultat att vattnet sjunkit undan, se 2 Mos 8:11. Ordet används 14 ggr i Fjärde Mosebok, och första gången är när Gud själv utser nästa viloplats för israeliterna, se 4 Mos 10:33. I 5 Mos 1:22 används ännu ett annat ord (hebr. chafar) som betyder att gräva/utforska. Det är inte samma personer som representerade stammarna tidigare i de inledande kapitlen, se 4 Mos 1:5–15. Dessa representanter var troligen också med i armén. Ingen representant från Levi stam nämns.] ⁴Och Mose lät dem gå från Parans öken enligt Herrens (Jahves) befallning, alla av de män som var huvuden (ledare) för Israels söner.

De tolv som sänds ut

⁵Och detta var deras namn:

Av Rubens stam Shamoa, Zakors son.
⁶Av Simeons stam Shafat, Choris son.
⁷Av Juda stam Kaleb, Jefunnes son.
⁸Av Isaskars stam Jigal, Josefs son.
⁹Av Efraims stam Hosea [Josua], Nuns son. [Mose ger honom ett nytt namn, se vers 16.]
¹⁰Av Benjamins stam Palti, Refos son.
¹¹Av Zevoluns stam Gadiel, Sodis son.
¹²Av Josefs stam av Manasse stam Gaddi, Sosis son.
¹³Av Dans stam Ammiel, Gemalis son.
¹⁴Av Ashers stam Setor, Michaels son.
¹⁵Av Naftalis stam Nachbi, Vafsis son.
¹⁶Av Gads stam Goel, Machis son. [Vers 4 och 16 har samma första två hebreiska ord och fungerar som en ram i upplistningen. Av dessa tolv namn nämns bara Kaleb och Joshua som gav en god rapport på fler ställen i Bibeln. Namnet Kaleb kommer från hebr. kelev, ordet för hund, som i sin tur betyder "mot/nära hjärtat". Troligtvis i betydelsen att Kaleb var trogen. Josua nämns vid det namn han fått av Mose, se vers 16. Ordningsföljden i uppräkningen följer den i 4 Mos 1:5–15 med den skillnaden att Zevolun är separerad från de andra sönerna av Leah i vers 10 och "Josef stam" står för Josefs barn Efraim och Manasse i vers 11.]

¹⁷Detta var namnen på de män som Mose skickade iväg för att utforska (undersöka) landet. Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua. [Hosea (hebr. Hoshea) betyder "frälsning, räddning", och Josua (Jehoshua) betyder "Herren är frälsning och räddning". Detta stryker under att det inte är de själva utan Gud som skulle frälsa och rädda dem. Namnändringen på Josua från Hosea till Josua är på hebreiska endast ett tillägg av bokstaven jod i början. Det gör att inledningen på namnet Josua blir Jah, som är kortformen av Guds namn. Detta tolkar många rabbiner som att Mose insåg att Josua behövde mod och källan till mod och frimodighet är Gud. När Josua i samklang med sitt nya namn väljer att lita på Gud blir han också frimodig med Guds hjälp.]

Uppdraget

¹⁸Och Mose lät dem gå ut och utforska (undersöka) Kanaans land och sa till dem:

"Gå upp här in i söder (Negev) och gå upp i bergen,

¹⁹och se (titta noga på) landet – hur det är;

och folket som bor därinne – om de är starka eller svaga, om de är få eller många;

²⁰och hurudant landet är som de bor i – om det är gott eller dåligt (ont),

och vilka städerna är som de bor i – om det är läger (tält) eller starka fästen (stenhus);

²¹

Höst – spejarna med vindruvor från det förlovade landet. Målning av Nicolas Poussin (1594–1665).

och hur landet är – om det är bördigt eller kargt, om det finns skog därinne eller inte.

Och var starka (fasta, säkra, tappra) och ta med er av landets frukt." [Vers 17–20 formar en kiasm där den centrala frågan är om landet är gott eller ont.]

Detta var vid den tiden då de första druvorna skördas. [Det var sen sommar eller tidig höst, någonstans i slutet av juli fram till tidigt i september. Israeliterna hade lämnat Egypten på våren två år tidigare, se 4 Mos 10:11; 2 Mos 12:1.]

Landet undersöks från söder till norr

²²Så de gick upp och utforskade (undersökte) landet från öknen Tsin till Rechov vid Chamat [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tel Dan, se Dom 18:28]. ²³Och de gick upp i Negev (söder) och kom till Hebron (Chevron) och Achiman, Sheshaj och Talmaj, Anaks barn [jättar] fanns där. Och Hebron byggdes 7 år före Tsoan [troligtvis Tanis] i Egypten. ²⁴Och de kom till Eshkols dal [någon av dalgångarna i närheten av Hebron] och där skar de av en gren med en klase vindruvor, och den bar de på en stång mellan två [så enorm var den]. De tog även med sig granatäpplen och fikon [från den platsen]. ²⁵De kallade platsen Eshkols dal på grund av vindruvsklasen som Israels söner skar av där. [Hebr. eshkol betyder klase och kan syfta både på druvklasar och blomklasar. Det finns många dalgångar (wadis) här. I trakten kring Hebron är t.ex. Ramet el-Amleh känd för sina druvor och ligger nära en dalgång.] ²⁶Och de återvände från sitt utforskande (undersökning) av landet efter 40 dagar.

Rapporten

²⁷Och de gick och kom till Mose och till Aron och till hela Israels söners församling, till öknen Paran, till Kadesh och förde tillbaka ord till dem och till hela församlingen och visade dem landets frukt. ²⁸Och de [12 spejarna] återgav (räknade noggrant upp – hebr. safar) [allt de gjort och sett] för honom [Mose] och sa: "Vi kom till landet som du sände oss till och det flödar verkligen av mjölk och honung, och detta är dess frukt. ²⁹Dock är folket som bor i landet våldsamt och städerna är befästa och mycket stora, dessutom såg vi Anaks barn där. ³⁰Amalek bor i Sydlandet (Negev) och hettiterna och jevusiterna och amoréerna bor i bergen, och kanaanéerna bor vid havet och längs Jordan."
     ³¹Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sa: "Vi ska gå upp nu och besätta det, för vi är väl rustade att övervinna dem."
     ³²Men männen som hade gått upp med honom sa: "Vi är inte kapabla att gå upp mot folket, för de är mycket starkare än vi." [De tio andra spejarna, förutom Josua och Kaleb, använder samma ord som Kaleb, men vänder på dem och säger att de inte ska gå och de inte är starkare, jfr vers 30.] ³³Och de [10 männen – Shamoa, Shafat, Jigal, Palti, Gadiel, Gaddi, Amiel, Setor, Nachbi och Goel, se vers 4–15] spred ut ett ont rykte (missvisande information) om landet som de bespejat åt Israels söner och sa: "Landet som vi har vandrat igenom för att undersöka det, är ett land som slukar (äter upp) sina invånare [syftar troligtvis på att det varit många stridigheter i området, och hur det skulle bli svårt att inta och sedan behålla landet från inkräktare], och hela folket som vi såg där är högresta män. ³⁴Och där såg vi nefilimer, Anaks söner från Nefilim, och i våra egna ögon var vi som gräshoppor och så var vi i deras ögon." [1 Mos 6:4] [Utifrån frukten som man har med sig, se vers 23, måste det vara i slutet på sommaren. Enligt judisk tradition sker detta tisha be´av, 9:e dagen i judiska månaden av (infaller i juli/aug). Det är samma datum som sedan första och även andra templet förstörs. Än i dag är det en sorgedag för det judiska folket. Se även Mark 13:2.]

Folket gör uppror

14¹Och hela församlingen höjde sina röster och ropade och folket grät den natten. ²Och alla Israels söner knotade mot Mose och mot Aron och hela församlingen sa till dem: "Vi kunde ha dött i Egyptens land, eller vi kunde ha dött i öknen! ³Och varför har Herren (Jahve) fört oss till detta land för att dö för svärdet? Våra fruar och våra små ska bli ett byte [krigsbyte], är det inte bättre för oss att återvända till Egypten?" ⁴Så de sa till varandra (en man till sin bror): "Låt oss utse (ge oss) en ledare (ett huvud – hebr. rosh) och låt oss återvända till Egypten."
     ⁵Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten framför hela Israels söners församling. ⁶Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var bland dem som utforskat (undersökt – hebr. tor) landet, rev sönder sina kläder. ⁷Och de talade till hela Israels söners församling och sa: "Landet som vi har vandrat genom för att utforska (undersöka), är ett mycket gott land. ⁸Om Herren (Jahve) har sitt behag i (lutar sig mot, klänger sig fast vid) oss, då ska han föra oss till detta land och ge det till oss som ett land som flyter av mjölk och honung [2 Mos 3:8]. ⁹Gör inte uppror mot Herren (Jahve), frukta inte heller för folket i landet, för de är bröd (som brödsmulor) för oss, deras försvar är avlägsnat från dem och Herren (Jahve) är med oss. Frukta inte för dem."
     ¹⁰Men hela församlingen talade om att stena dem med stenar, när Herrens (Jahves) härlighet visade sig i mötestältet för alla Israels söner. ¹¹Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Hur länge ska detta folk förakta mig? Och hur länge ska de låta bli att tro på mig, trots alla tecken som jag har gjort bland dem? ¹²Jag ska slå dem med pest [grekiska översättningarna har ´död´] och fördärva (utrota) dem, och jag ska göra dig till ett större och mäktigare folk än dem." [2 Mos 32:10]
     ¹³Och Mose sa till Herren (Jahve): "När egyptierna får höra, [och det kommer dom att göra] för du förde upp detta folk med din makt från dem [2 Mos 12–15], ¹⁴ska de säga till invånarna i detta land, som har hört att Herren (Jahve) är mitt bland detta folk, liksom att du Herren (Jahve) låtit dig ses öga mot öga, att ditt moln [som representerar Guds närvaro] har stått över dem och du går framför dem i en molnpelare på dagen och i en eldpelare på natten [2 Mos 13:20–22]. ¹⁵Om du nu dödar detta folk (hebr. am) som en man, då kommer hednafolken (hebr. goj) som har hört om din ryktbarhet, att säga: ¹⁶Eftersom Herren (Jahve) inte förmådde att föra detta folk in i landet som han med ed lovat dem, därför har han slaktat dem i öknen.
     ¹⁷Och nu, jag ber dig, Herrens (Adonajs) makt, i enlighet med vad du har talat och sagt: ¹⁸Herren (Jahve) är sen (långsam) till vrede [ordagrant: näsor – det vanligaste uttrycket för vrede är "brinnande näsa", men här står det bara näsor i plural] och rik på nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed), förlåter (lyfter bort) synd och överträdelse, men frikänner inte från skuld, men fastställer fädernas synd över deras söner, över tredje och över fjärde [led]. [2 Mos 20:5–6] ¹⁹Förlåt, jag ber dig, detta folks synd efter din stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed), så som du har förlåtit detta folk från Egypten och till nu."
     ²⁰Och Herren (Jahve) svarade. "Jag har förlåtit i enlighet med ditt ord. ²¹Och likväl (så sant som) jag lever och hela jorden är full av Herrens (Jahves) härlighet, ²²sannerligen, alla dessa män som har sett min härlighet och mina tecken som jag gjorde i Egypten och i öknen, men likväl har prövat mig dessa tio gånger, och inte lyssnat till min röst. [Talet tio är ett fullhetstal och kan här ses som att nu är deras överträdelser fullständiga, syndens mått är rågat, därför kommer nu domen som gör att den vuxna generation som lämnade Egypten inte får komma in i löfteslandet.] ²³Med säkerhet ska de inte se landet som jag med ed lovade till deras fäder, inte någon av dem som föraktat mig ska se det. ²⁴Men min tjänare Kaleb, eftersom en annan ande är i honom och han har följt mig helhjärtat, honom ska jag föra in i landet som han vandrade i, och hans säd ska besätta det. [Jos 15:13–19; Dom 1:9–15] ²⁵Nu vistas amalekiterna och kanaanéerna i dalen. Vänd i morgon och gå in i öknen på vägen mot Vasshavet (Röda havet)."
     ²⁶Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron och sa: ²⁷"Hur länge ska jag stå ut med denna onda församling, som fortsätter att knota (klaga) mot mig? Jag har hört Israels söners knot (klagan) som de fortsätter att knota (klaga) mot mig." ²⁸Säg till dem: "Jag lever", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "med säkerhet, som ni har talat (det ni har sagt) i mina öron, så ska jag göra mot er (agera i enlighet med era egna ord). ²⁹Era döda kroppar ska falla i denna öken, och alla de av er som blev räknade, efter hela ert antal, från 20 års ålder och uppåt, ni som har knotat (klagat) mot mig, ³⁰ni ska sannerligen inte komma in i landet, för vilket jag lyfte upp min hand så att jag skulle låta er bo där, förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. ³¹Men era små, om vilka ni sa att de skulle bli ett byte, dem ska jag föra in och de ska känna landet som ni har förkastat. ³²Men för er ska era kroppar falla i denna öken. ³³Och era söner ska bli ökenvandrare i 40 år och ska bära er vilsenhet till dess era kroppar är förtärda i öknen. ³⁴Efter antalet som ni utforskat (hebr. tor) landet, 40 dagar – en dag för ett år – ska ni bära era synder, 40 år, och ni ska känna (vara intimt förtrogna med) mitt avståndstagande (min ovilja, hur jag hindrar och håller tillbaka er – hebr. tenoa). [Denna konsekvens handlar om en öppen rebelliskhet mot Gud, ordet tenoa används bara här och i Job 33:10 och kommer från hebreiska verbet no som betyder att hindra, förbjuda och hålla tillbaka.] ³⁵Jag Herren (Jahve) har talat. Med säkerhet ska jag göra detta mot denna onda församling som har samlat ihop sig mot mig. I denna öken ska de förtäras och där ska de dö."
     ³⁶Och männen som Mose sänt att utforska landet [för att visa på allt gott som Gud gett, se 4 Mos 13:2] och som, när de återvände, fick hela församlingen att knota (klaga) mot honom, genom att avlämna en ond rapport mot landet, ³⁷dessa män som avlämnade en ond rapport om landet, dog av pesten inför Herren (Jahve). ³⁸Men Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son, förblev levande av dessa män som hade gått och utforskat landet.
     ³⁹Och Mose talade dessa ord till Israels söner men folket sörjde mycket. ⁴⁰Och de steg upp tidigt på morgonen och gick upp på bergets topp och sa: "Här är vi och ska gå upp till platsen som Herren (Jahve) har lovat, för vi har syndat."
     ⁴¹Men Mose sa: "Varför överträder ni nu Herrens (Jahves) befallning? Det kommer inte att lyckas (ni får ingen framgång). ⁴²Gå inte upp för Herren (Jahve) är inte bland er, så att ni inte slås ner framför era fiender. ⁴³Det finns amalekiter och kanaanéer framför er och ni kommer att falla för svärd. Eftersom ni har vänt er bort från att följa (vänt ryggen till) Herren (Jahve) ska Herren (Jahve) inte vara med er."
     ⁴⁴Men de dristade sig till (oöverlagt och högmodigt beslutade de sig; ordagrant "de svällde" – hebr. afal) att gå upp på bergets topp, likväl lämnade inte Herrens (Jahves) förbundsark och Mose lägret. ⁴⁵Amalekiterna och kanaanéerna som bodde i bergsbygden kom ner och slog dem och slog ner dem ända till Chorma.

Matoffer och dryckesoffer

15¹Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

²"Tala till Israels söner och säg till dem: När ni kommer in i landet som ni ska bo i (ert hemland), som jag ger till er, ³och ska göra ett offer med eld till Herren (Jahve), ett brännoffer [3 Mos 1:1–17] eller ett offer för att fullfölja ett löfte eller ett frivilligt offer eller vid de bestämda tiderna (Herrens högtider), för att göra en söt arom till Herren (Jahve) av er boskap eller er hjord, ⁴då ska han som för fram sitt offer bära fram inför Herren (Jahve) ett matoffer av en tiondels efa [3,5 liter] fint mjöl blandat med en fjärdedels hin [0,9 liter] olja, ⁵och vin som drickoffer, en fjärdedels hin [0,9 liter] ska du göra i ordning med brännoffret eller för offret, för varje lamm. ⁶Eller för en bagge ska du göra i ordning ett matoffer med två tiondelar av en efa av fint mjöl blandat med en tredjedels hin olja [1,3 liter], ⁷och som drickoffer ska du bära fram en tredjedels hin [1,3 liter] av vin, en söt arom inför Herren (Jahve). ⁸Och när du gör i ordning en oxe som brännoffer eller som ett offer för att fullgöra ett löfte eller som shalomoffer till Herren (Jahve) [3 Mos 3:1], ⁹då ska du föra fram med oxen ett matoffer [3 Mos 2:1] av tre tiondelar av en efa [omkring 7 liter] fint mjöl blandat med en halv hin [1,8 liter] olja. ¹⁰Och du ska föra fram som drickoffer en halv hin [1,8 liter] vin som ett eldsoffer, en söt arom till Herren (Jahve).
     ¹¹Så ska det göras för varje oxe eller för varje bagge eller för varje lamm av hankön eller lamm av honkön. ¹²Enligt antalet som de gör i ordning ska de göra för var och en efter deras antal. ¹³Alla infödda ska göra på detta sätt när de bär fram ett eldsoffer som en söt arom till Herren (Jahve). ¹⁴Men om en främling vistas hos dig – eller vemhelst som är [bor] bland er i kommande släkten (generationer) – och han vill offra ett eldsoffer, en söt arom till Herren (Jahve), som ni gör, så ska han göra [likadant, på samma sätt som ni]. ¹⁵Som för församlingen ska det vara samma förordningar (ordagrant "saker inristat") både för er och för främlingen som vistas hos er, en förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer. Som ni är ska främlingen vara inför Herrens (Jahves) ansikte. [Här är ett av alla de tillfällen då det görs klart att det inte ska vara någon skillnad mellan människor inför Gud, se Gal 3:28.] ¹⁶Samma (en) undervisning (hebr. Torah) och samma (ett) påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) ska gälla för er och för främlingen som vistas hos er."

Förstlingsfrukt

¹⁷Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

¹⁸Tala till Israels söner och säg till dem: "När ni kommer in i landet dit jag för er, ¹⁹då ska det vara så att när ni äter av landets bröd, ska ni avskilja en del som en gåva till Herren (Jahve). ²⁰Av er första deg ska ni ta undan en kaka som en gåva, som det ni tar undan från tröskplatsen, så ska ni avskilja en del. ²¹Av det första av din deg ska du ge en del till Herren (Jahve) som en gåva genom era generationer.

Ouppsåtliga synder

²²Och när ni av misstag inte gör alla dessa budord (tydliga befallningar) som Herren (Jahve) har talat till Mose, ²³allt det som Herren (Jahve) har befallt er genom Moses hand, från den dag då Herren (Jahve) gav befallningar och vidare genom era generationer, ²⁴då ska det ske, om det görs av misstag av församlingen, det är dolt för deras ögon, att hela församlingen ska offra en ung oxe som ett brännoffer, som en söt arom till Herren (Jahve) med dess matoffer och dess drickoffer enligt påbuden och en get av hankön som syndoffer. ²⁵Och prästen ska bringa försoning över hela Israels söners församling, och de ska bli förlåtna eftersom det var ett misstag och de har fört fram sitt offer, ett eldsoffer till Herren (Jahve) och sitt syndoffer [3 Mos 4:3] inför Herrens (Jahves) ansikte, för sitt misstag. ²⁶Och hela Israels församling ska bli förlåten och främlingen som vistas ibland dem, eftersom hela folket gjorde det av missförstånd.
     ²⁷Och om någon (en själ; en enskild individ – hebr. nefesh) syndar av misstag, då ska han offra en ettårig get av honkön som ett syndoffer. ²⁸Och prästen ska bringa försoning för den individ som har felat när han syndade med (genom) misstaget, inför Herrens (Jahves) ansikte för att bringa försoning för honom, och han ska bli förlåten. ²⁹Både den som är infödd bland Israels söner och främlingen som vistas bland dem ska ha samma (en) instruktion (hebr. Torah) för honom som begår ett misstag. ³⁰Men den individ (själ) som gör något med en hög hand (avsiktligt), oavsett om han är infödd eller en främling, den hädar Herren (Jahve), och den personen (själen) ska huggas av från sitt folk. ³¹Eftersom han har föraktat Herrens (Jahves) ord och har brutit hans budord (tydliga befallningar) ska han (den själen) med säkerhet huggas bort, hans synd är över honom."

Sabbaten

[Vers 30–31 illustreras nu här i vers 32–36 med ett exempel.] ³²Och medan Israels söner var i öknen fann de en man som samlade ved på sabbatsdagen. [1 Mos 2:2–3; 2 Mos 20:8–11; 35:2; 4 Mos 5:13–15] ³³Och de som fann honom förde honom till Mose och Aron och till hela församlingen. ³⁴De höll honom häktad eftersom det inte var klart vad de skulle göra med honom. ³⁵Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Mannen ska döden dö, hela församlingen ska stena honom med stenar utanför lägret." ³⁶Och hela församlingen förde ut honom utanför lägret och stenade honom med stenar och han dog som Herren (Jahve) hade befallt Mose.

Hörntofsar

³⁷Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

³⁸"Tala till Israels söner och säg till dem att de ska göra sig hörntofsar (tsitsit) i hörnen (vingarna) på sina kläder genom generationerna, och att de ska sätta en blå snodd (flätad tråd) i varje hörntofs (tsitsit). ³⁹För er ska det vara en hörntofs som när ni ser på den ska komma ihåg alla Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) och göra (följa, efterleva) dem och inte utforska (undersöka – hebr. tor) ert eget hjärta [som är bedrägligt, se Pred 2:3; Jer 17:9–10; Ords 3:5–7; Matt 15:19] och era egna ögon som får er att vandra vilse, ⁴⁰för att ni ska komma ihåg och göra alla mina budord (tydliga befallningar) och vara heliga till er Gud (Elohim). [Den judiska traditionen har identifierat inte bara 10, utan 613 mitzvot (totalt 365 förbud och 248 uppmaningar) i Torah (de fem Moseböckerna). Av den anledningen består hörntofsarna av totalt 613 knutar, en för varje bud.] ⁴¹Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim)
    som förde dig ut ur Egyptens land för att vara din Gud. [2 Mos 12–15]
Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim)."

Uppror mot Mose och Aron

16¹Och Korach – son till Jitsha, son till Kehat, son till Levi [2 Mos 6:16–22],
    och Datan och Aviram – Eliavs söner [från Rubens stam, se 4 Mos 26:8, 9],
    och On – son till Pelet, son till Ruben,
tog män ²och de gjorde revolt mot (reste sig upp mot ansiktet på) Mose,
    med män från Israels söner
    – 250 män,
    ledare i församlingen, utvalda män med gott rykte.
³Och de församlade sig mot Mose och mot Aron och sa till dem:

"Ni tar på er för mycket, hela församlingen är helig, var och en av dem och Herren (Jahve) är ibland dem.
Varför lyfter ni då upp er själva över Herrens (Jahves) församling?"

[Deras påstående var delvis sant, se 2 Mos 19:5–6, men en revolt för att omkullkasta Guds utvalda ledarskap och prästerskap var något ont, se 4 Mos 14:8–11. Korach nämns först och var ledaren tillsammans med Datan och Aviram. Den sistnämnde On, nämns inte senare. Kanske drog han sig ur eller hade en mindre betydelsefull roll i upproret, se 4 Mos 16:5, 12.]

⁴När Mose hörde det föll han ned på sitt ansikte. ⁵Och han talade till Korach och till hela hans sällskap och sa: "I morgon ska Herren (Jahve) visa vem som är hans och vem som är helig och ska låta honom komma nära sig, den som han väljer ska han låta komma nära honom. ⁶Gör detta: Ta er rökelsekar, Korach och hela ditt sällskap, ⁷och lägg eld i dem och lägg rökelse ovanpå dem inför Herrens (Jahves) ansikte i morgon, och det ska ske att den man som Herren (Jahve) då väljer, han ska vara helig, ni tar på er mycket, Levi söner."
     ⁸Och Mose sa till Korach: "Lyssna jag ber er, Levi söner, ⁹det är ingen liten sak för er att Israels Gud (Elohim) har avskilt er från Israels församling, för att föra er nära honom själv och tjänstgöra i Herrens (Jahves) tabernakel och stå inför församlingen och betjäna dem, ¹⁰och att han har fört er nära och alla dina bröder, Levi söner, med er. Men ni söker prästerskapet också! ¹¹Därför, du och hela ditt sällskap som är samlade mot Herren (Jahve), liksom Aron, vad är han eftersom ni knotar (klagar) mot honom?
     ¹²Och Mose sände efter Datan och Aviram, Eliavs söner men de sa: "Vi vill inte komma, ¹³är det en liten sak att du har fört oss upp från ett land som flyter av mjölk och honung för att döda oss i öknen och dessutom vill du göra dig själv till furste över oss? ¹⁴Dessutom har du inte fört oss till ett land som flyter av mjölk och honung, inte gett oss arv med fält och vingårdar, vill du peta ut ögonen på dessa män? Vi kommer inte."
     ¹⁵Och Mose blev mycket vred och sa till Herren (Jahve): "Ta ingen hänsyn till deras offer, jag har inte tagit en åsna från dem, inte heller har jag skadat någon av dem."
     ¹⁶Och Mose sa till Korach: "Var du och hela ditt sällskap inför Herrens (Jahves) ansikte, du och de och Aron i morgon, ¹⁷och ta var och en sitt rökelsekar och lägg rökelse på dem och för fram det inför Herrens (Jahves) ansikte, var man sitt eget rökelsekar, 250 rökelsekar, och du och Aron, var man med hans rökelsekar." ¹⁸Och de tog varje man sitt rökelsekar och lade eld på dem och lade rökelse ovanpå och stod i mötestältets öppning med Mose och Aron. ¹⁹Och Korach samlade hela församlingen mot dem till mötestältets öppning, och Herrens (Jahves) härlighet visade sig för hela församlingen. ²⁰Och Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sa: ²¹"Skilj er själva från denna församling så att jag kan sluka dem på ett ögonblick."
     ²²Då föll de ner på sina ansikten och sa: "Gud (El), allt kötts andars Gud (Elohim)! [Uttryck för hur Gud har skapat alla människor, se Job 12:10; Heb 12:9.] En enda man har syndat [Korach, se vers 1]. Ska du då bli vred på hela församlingen?"
     ²³Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ²⁴"Tala till församlingen och säg: Stig upp från Korachs, Datans och Avirams, boplats."
     ²⁵Och Mose steg upp och gick till Datan och Aviram och Israels äldste följde honom. ²⁶Och han talade till församlingen och sa: "Avlägsna er, jag ber er, från dessa onda mäns tält, och vidrör ingenting som tillhör dem, annars sveps ni bort i alla deras synder." ²⁷Så de steg upp från Korachs, Datans och Avirams, boplats på alla sidor och Datan och Aviram kom ut och stod i öppningen till sina tält med sina fruar och sina söner och sina små.
     ²⁸Och Mose sa: "Genom detta ska ni veta (vara intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) har sänt mig att göra allt detta arbete och att jag inte har gjort det av eget sinne (ordagrant: från mitt hjärta). ²⁹Om dessa män dör en vanlig död som alla människor, och drabbas av det som drabbar alla människor, då har Herren (Jahve) inte sänt mig. ³⁰Men om Herren (Jahve) gör något nytt och marken öppnar sin mun och slukar dem med allt som tillhör dem, och de far ner levande i Sheol (avgrunden, underjorden – de dödas plats), då ska man förstå att dessa män har föraktat Herren (Jahve)."
     ³¹Och det skedde när han slutade att tala alla dessa ord, att marken som var under dem delades, ³²och jorden öppnade sin mun och slukade dem och deras hushåll och alla de män som anslutit sig till Korach, med alla deras tillhörigheter. ³³så gick de och alla som hörde till dem ner levande i Sheol (avgrunden – de dödas plats), och jorden stängde sin mun över dem, och de utrotades från församlingen. [Här beskrivs hur ett slukhål uppför sig. Företeelsen är idag ganska vanlig i områden vid Döda havet.] ³⁴Och hela Israel som var runtom dem flydde vid deras rop, för de sa: "Annars slukar jorden oss."
     ³⁵Och eld kom ut från Herren (Jahve) och slukade de 250 män som hade offrat rökelse. ³⁶Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

³⁷Tala till Elazar, prästen Arons son, att han samlar upp rökelsekaren från branden och strö ut elden därute, för de har blivit helgade, ³⁸dessa mäns rökelsekar som har syndat till priset av sina liv, och låt dem slås ut till plattor som ett skydd till altaret eftersom de har blivit helgade när de offrades inför Herrens (Jahves) ansikte, så att de blir ett tecken för Israels söner."
     ³⁹Och prästen Elazar tog rökelsekaren av brons med vilka de hade offrat och slog ut dem som ett skydd för altaret, ⁴⁰för att bli ett minnesmärke för Israels söner, för att göra slut på att ingen vanlig man som inte är Arons säd kan komma nära för att bränna rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte, och inte förgås som Korach och hans sällskap, som Herren (Jahve) talade till honom genom Moses hand.
     ⁴¹Men på morgonen knotade (klagade) hela Israels söners församling mot Mose och mot Aron och sa: "Ni har dödat Herrens (Jahves) folk."
     ⁴²Och det hände när församlingen var samlad mot Mose och mot Aron att de såg mot mötestältet, och se, molnet täckte det och Herrens (Jahves) härlighet visade sig. ⁴³Och Mose och Aron kom till mötestältets ansikte (framför mötestältet). ⁴⁴Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ⁴⁵"Stig upp från denna församling så att jag kan förgöra dem på ett ögonblick." Och de föll ner på sina ansikten.
     ⁴⁶Och Mose sa till Aron: "Ta ditt rökelsekar och lägg eld från altaret på det och lägg rökelse ovanpå, och bär det snabbt till församlingen och bringa försoning för dem, för det är en vrede som har gått från Herren (Jahve), hemsökelsen (plågan) har börjat."
     ⁴⁷Och Aron tog det Mose hade talat och sprang in mitt i församlingen, och se, hemsökelsen (plågan) hade börjat bland folket, och han lade på rökelsen och bringade försoning för folket. ⁴⁸Och han stod mellan de döda och de levande och hemsökelsen (plågan) upphörde. ⁴⁹De som dog av hemsökelsen (plågan) var 14 700 utöver de som dog för Korachs skull. ⁵⁰Och Aron återvände till Mose vid mötestältets öppning och hemsökelsen (plågan) upphörde.

Arons stav

17¹Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

²Tala till Israels söner och ta av dem stavar, en för varje fars hus av alla deras ledare efter deras fäders hus, 12 stavar. Du ska skriva varje mans namn på hans stav. ³Och du ska skriva Arons namn på Levis stav, för det ska vara en stav för huvudet över deras fars hus. ⁴Och du ska lägga dem i mötestältet framför vittnesbördet [2 Mos 25:10] där jag möter (träffar, umgås med) dig. ⁵Och det ska ske att den man som jag ska välja, hans stav ska grönska och jag ska göra slut från mig på knotandet från Israels söner som de knotar mot dig."
     ⁶Och Mose talade till Israels söner och alla deras ledare gav honom stavar, en för varje ledare efter deras fäders hus, 12 stavar och Arons stav var bland dem. ⁷Och Mose lade upp stavarna inför Herrens (Jahves) ansikte i vittnesbördets tält.
     ⁸Och det hände nästa morgon att Mose gick in i vittnesbördets tält och se, Arons stav för Levi hus hade grönskat och hade fått knoppar, utslagna blommor och mogna mandlar. ⁹Och Mose förde ut alla stavarna från Herrens (Jahves) ansikte till Israels söner och de såg och tog varje man sin stav.
     ¹⁰Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Lägg tillbaka Arons stav framför vittnesbördet, den ska bevaras (vaktas, skyddas) där som ett tecken till de rebelliska sönerna, för att det ska bli slut på deras knotande mot mig och de inte dör." ¹¹Så gjorde Mose, som Herren (Jahve) befallt honom så gjorde han.
     ¹²Och Israels söner talade till Mose och sa: "Se, vi förgås, vi är tillintetgjorda, alla är vi tillintetgjorda. ¹³Alla som kommer nära, som kommer nära Herrens (Jahves) tabernakel dör. Ska vi helt förgås?" 18¹Och Herren (Jahve) sa till Aron: "Du och dina söner och din fars hus med dig ska bära helgedomens synd, och du och dina söner med dig ska bära ert prästerskaps synd. ²Och även dina bröder, Levi stam din fars stam, ska du föra nära dig så att de kan vara tillsammans med dig och betjäna dig, du och dina söner med dig ska vara framför vittnesbördets tält. ³Och de ska hålla (vakta, skydda, bevara) det som du håller (vaktar, skyddar, bevarar) och allt som ska hållas (vaktas, skyddas, bevaras) i tältet. De ska bara inte komma nära de heliga möblerna och till altaret för att de inte ska dö, varken de eller du. ⁴Och de ska vara tillsammans med dig och hålla (vakta, skydda, bevara) mötestältets åligganden, oavsett vilket arbete i tältet det kan vara, men en vanlig man (någon som inte är levit) ska inte komma nära dig.
     ⁵Och ni ska noga som väktare hålla (vakta, skydda, bevara) de heliga tingen och vara väktare för altaret så att ingen ytterligare vrede kommer över Israels söner. ⁶Och jag, se, jag har tagit era bröder leviterna från Israels söner, för er är de tagna som en gåva till Herren (Jahve) för att utföra tjänstgöringen i mötestältet. ⁷Och du och dina söner med dig ska hålla (vakta, skydda, bevara) ert prästerskap i allt som hör till altaret och till allt innanför draperiet (förhänget) och ni ska tjäna (betjäna). Jag har gett er prästerskapet som en tjänstegåva, och någon oauktoriserad (främling, vanlig) som kommer nära ska dödas."

Prästernas förmåner

⁸Och Herren (Jahve) talade till Aron: "Och jag, se, jag har gett dig ansvar för mina lyftoffer, för alla Israels söners heliga ting, till dig har jag gett dem som en smörjelselott, och till dina söner som en evig förordning. ⁹Detta ska vara ditt från de allra heligaste sakerna, undantagna från elden, alla deras offer, alla deras matoffer, alla deras syndoffer och alla deras skuldoffer som de kan ge till mig, ska vara högheliga för dig och för dina söner. ¹⁰På en höghelig plats ska du äta av det, alla män ska äta av det, det ska vara heligt för er.
     ¹¹Och detta är ditt: lyftoffret från deras gåvor, alla Israels söners viftoffer. Jag har gett dem till dig och till dina söner och till dina döttrar med dig, som en förordning för evigt, alla som är rena i ditt hus ska äta av det.
     ¹²Allt det bästa av oljan och allt det bästa av vinet och av säden, den första delen av det som de ger till Herren (Jahve), till dig har jag gett det. ¹³Den första skörden av frukten av allt som är i ert land, som de för fram till Herren (Jahve) ska vara ditt, alla som är rena i ditt hus ska äta av det.
     ¹⁴Varje ting som är helgat i Israel ska vara ditt. ¹⁵Allting som öppnar livmodern, av allt kött som de offrar till Herren (Jahve), både människor och djur ska vara ditt, likväl ska en förstfödd man alltid lösas ut och det förstfödda av orena djur ska du lösa ut. [Pojkar ska alltid lösas ut, men inte de rena djuren. De orena djuren är exempelvis åsnor och kameler som är tamdjur som kan vara i någons ägo. Då dessa djur klassas som orena och inte får ätas så får de inte heller offras. Därför ska man antingen lösa ut det förstfödda eller bryta nacken av det om man inte anser sig kunna lösa ut det.] ¹⁶Och deras återlösningspengar från en månads ålder ska du återlösa dem, efter din värdering, 5 shekel silver efter helgedomens shekel, samma som 20 gera. ¹⁷Men det förstfödda av en oxe eller det förstfödda av ett får, eller det förstfödda av en get ska du inte lösa ut. De är heliga. Du ska stänka deras blod mot altaret, och ska göra en rök av deras fett som ett eldsoffer som en söt arom till Herren (Jahve). ¹⁸Och deras kött ska vara ditt, som viftoffersbringan och det högra låret. Det ska vara ditt.
     ¹⁹Alla lyftoffer av heliga saker som Israels söner offrar till Herren (Jahve) har jag gett dig och dina söner och dina döttrar med dig, som en förordning för evigt. Det är ett evigt saltförbund inför Herrens (Jahves) ansikte, för dig och din säd med dig."

Prästernas plikter

²⁰Och Herren (Jahve) sa till Aron: "Du ska inte ha något arv i deras land, inte heller ska du ha någon del ibland dem. Jag är din del och ditt arv bland Israels söner. [Detta är förebilden på hur vi ska se på oss själva som präster i det nya förbundet, så länge vi lever här i världen ska vi inte leva av den utan i den med Herren och himlen som vår del och vårt arv, se 1 Pet 2:9] ²¹Och till Levi söner, se, jag har gett hela Israels tionde som ett arv, som ersättning för deras arbete som de utför i tjänsten i mötestältet. ²²Och hädanefter ska inte Israels söner komma tomhänta till mötestältet, för att inte bära på synd och dö. ²³Men leviterna ensamma ska tjänstgöra i mötestältet och de ska bära sin synd, det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt genom era generationer och bland Israels söner ska ni inte ha något arv. ²⁴För Israels söners tionde som de lägger undan som en gåva till Herren (Jahve), har jag gett till leviterna som ett arv. Därför har jag sagt till dem: "Bland Israels söner ska ni inte ha något arv."

Instruktioner för leviterna

²⁵Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

²⁶"Du ska tala till leviterna och säga till dem: "När ni tar emot Israels söners tionde som jag har gett er från dem som ert arv, då ska ni ta åt sidan en gåva (ett offer) för Herren (Jahve), en tiondel av tiondet. ²⁷Och gåvan (offret) som ni avskiljer ska för er räknas som om det var säd från tröskgolvet och som fullheten från vinpressen. ²⁸Så ska ni lägga undan en gåva åt Herren (Jahve) av allt ert tionde som ni tar emot från Israels söner, därav ska ni ge gåvan som är satt åt sidan till Herren (Jahve) åt prästen Aron. ²⁹Av allt det som ges till er ska ni sätta undan allt som tillhör Herren (Jahve), av allt det bästa därav, den helgade delen av det.
     ³⁰Därför ska du säga till dem: När ni avskiljer det bästa från det, då ska det räknas till leviterna som överflödet på tröskgolvet och som överflödet från vinpressen. ³¹Och ni kan äta det på alla platser och ert hushåll, för det är er lön för arbetet i mötestältet. ³²Och ni ska inte bära någon synd på grund av det, eftersom ni har tagit undan från det bästa av det, men ni ska inte vanhelga Israels söners heliga ting, för att ni inte ska dö.

Ritualer

19¹Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron och sa:

Röda kvigan

²Detta är undervisningens (hebr. Torah) förordningar (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahve) har befallt och sagt: Tala till Israels söner att de för fram en röd kviga (hebr. parah adoma) till dig, felfri (rituellt ren – hebr. tamim) som är utan defekt, som aldrig har burit något ok. [Offren av djur för att göra stänkelsevattnet var annorlunda än offren för synder och tacksägelse. Det var en hona (inte en hane som i alla andra offer), färgen var specificerad, den skulle dödas utanför lägret och mer material skulle kastas med in i offret. Denna text ingår i Torah-läsningen den sista sabbaten i månaden adar (infaller oftast i mars), just innan pesach. Det är en av flera kopplingar till Jesus död utanför stadsmuren, se Heb 13:12.] ³Och ni ska ge henne till prästen Elazar och hon ska föras utanför lägret och hon ska slaktas framför hans ansikte. ⁴Och prästen Elazar [Arons son, se 4 Mos 3:2] ska ta av hennes blod med sitt finger och stänka hennes blod mot mötestältets öppning (bokstavligt: ansikte) sju gånger. [Så från det östra området skulle prästen stänka i västlig riktning, mot altaret, där blodet i normala fall hälldes ut eller stänktes. Upprepningen sju gånger talar om fulländning. Flera andra offer, t.ex. försoningsdagen, har samma upprepning, se 3 Mos 16:14–19.] ⁵Och kvigan ska brännas framför hans ögon (i hans åsyn). Hennes skinn och hennes kött och hennes blod med hennes dynga ska brännas [allt ska brännas]. ⁶Och prästen ska ta cederträ [som är rödaktigt] och isop [som användes för att stänka blod] och karmosinrött [material – troligtvis garn färgat rött] och kasta det på den brinnande kvigan. [Här finns en koppling till Jesu död, se Ps 22:8.] ⁷Sedan ska prästen tvätta sina kläder och han ska bada sin kropp i vatten och efteråt ska han komma in i lägret och prästen ska vara [ceremoniellt] oren till kvällen. ⁸Och den som bränner henne ska tvätta sina kläder i vatten och bada sin kropp i vatten och ska vara oren till kvällen.
     ⁹Och en man som är ren ska samla ihop askan efter kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats, den ska vaktas (skyddas, bevaras) till stänkelsevatten till Israels söners församling, det är en rening från synd [3 Mos 4:3]. ¹⁰Och han som samlar ihop askan efter kvigan ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, och det ska vara för Israels söner och främlingen som vistas bland dem, till en evig förordning (ordagrant "saker inristat").

Rening från orenhet – vid kontakt med död

¹¹Den som rör vid något dött, även alla människors döda kroppar, ska vara oren i sju dagar. [Sju dagar är den vanliga perioden, se 3 Mos 12:2; 14:9; 15:13.] ¹²Den personen ska rena sig själv på den tredje dagen och den sjunde dagen och han ska vara ren. Men om han inte renar sig själv den tredje dagen och den sjunde dagen ska han vara (förbli) oren. ¹³Alla som vidrör det döda, också en död människas kropp, och inte renar sig själv har vanhelgat Herrens (Jahves) tabernakel. Den själen (människan) ska bli avhuggen från Israel, eftersom stänkelsevattnet inte stänktes mot honom, han ska vara (förbli) oren. Hans orenhet är fortfarande kvar på honom.
     ¹⁴Detta är undervisningen. När en människa dör i ett tält ska alla som kommer in i tältet och allt som finns i tältet vara orent i sju dagar. ¹⁵Och varje öppet kärl, som inte har något lock som sluter tätt över det (ordagrant: täckelse snörad tråd), är orent.
     ¹⁶Och alla som på ett öppet fält vidrör den som är slagen med svärd eller någon som är självdöd eller benen från en människa eller en grav, ska vara oren i sju dagar.
     ¹⁷Och för den orene ska de ta av stoftet (hebr. afar) som är bränt för rening från synd [3 Mos 4:3] och friskt (rinnande) vatten ska hällas över den i ett kärl. [Här används inte ordet för aska (hebr. efer). Både aska och damm (hebr. avak) var slutresultatet av eld och att något krossades och kunde inte ge liv. Ordet afar knyter an till formandet av människan i 1 Mos 2:7 (från stoft). Den röda kvigans stoft (vers 2) kommer kunna ge nytt liv.] ¹⁸Och en ren person ska ta en isop och doppa den i vattnet och stänka det på tältet och på alla föremål och på människorna som varit där och på den som vidrört benet eller den slagne eller det döda eller graven. ¹⁹Och den rena personen ska stänka över den orena på den tredje dagen, och på den sjunde dagen ska han rena honom och han ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och ska bli ren vid kvällen. ²⁰Men den man som är oren och inte renar sig själv, den själen (människan) ska huggas av från församlingens mitt eftersom han har vanhelgat Herrens (Jahves) helgedom. Stänkelsevattnet har inte stänkts mot honom. Han är oren.
     ²¹Och det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för dem, och han som stänker stänkelsevattnet ska tvätta sina kläder och han som vidrör stänkelsevattnet ska vara oren till kvällen. ²²Och allt som en oren vidrör ska vara orent, och den själ (människa) som vidrör honom ska vara oren till kvällen.

Upproret vid Kadesh

20¹Och Israels söner, hela församlingen kom till Tsins öken i den första månaden och folket bodde i Kadesh och Mirjam dog där och begravdes där. ²Och där fanns inget vatten till församlingen, och de samlade ihop sig mot Mose och mot Aron. ³Och folket grälade med Mose och talade och sa: "Det hade varit bättre om vi hade förgåtts när våra bröder förgicks inför Herren (Jahve). ⁴Och varför har du fört Herrens (Jahves) församling till denna öken för att dö här, vi och vår boskap? ⁵Och varför har du låtit oss komma ut ur Egypten för att föra oss till denna onda plats? Det är ingen plats för säd eller fikon eller vin eller granatäpplen, och inte finns det något vatten att dricka."
     ⁶Och Mose och Aron gick från församlingen till öppningen på mötestältet och föll ner på sina ansikten, och Herrens (Jahves) härlighet visade sig för dem. ⁷Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ⁸"Ta staven och samla församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon så att den ger ifrån sig vatten, och du ska frambringa vatten till dem ut ur klippan, så ska du ge församlingen och deras boskap att dricka."
     ⁹Och Mose tog staven inför Herrens (Jahves) ansikte, som han befallt honom. ¹⁰Och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan och han sa till dem: "Lyssna nu ni upproriska, kan vi bringa fram vatten ur denna klippa?" ¹¹Och Mose lyfte upp sin hand och han slog klippan med sin stav två gånger [istället för att tala till den, se vers 8], och rikligt med vatten forsade fram och församlingen och deras boskap drack. [Tidigare skulle Mose slå på klippan en gång, se 2 Mos 17:6. Jesus är klippan som redan är slagen en gång, se 1 Kor 10:4. Jesus liknas också med levande vatten, se Joh 4:10.]
     ¹²Och Herren (Jahve) sa till Mose och till Aron: "Eftersom ni inte trodde mig och höll mig helgad i Israels söners ögon, därför ska ni inte föra denna församling in i det land som jag har gett dem." [Jak 3:1. Orsaken till straffet var otro och att han inte höll Gud helig i Israels ögon, se 2 Sam 6:1–7. Även uttrycket "vi" kan antyda att Mose och Aron tog det på dem att ansvara för miraklet och inte ärade Gud. Att själv slå på klippan talar också om att göra något i egen kraft, se Jer 17:5. I allt detta som sker anas ilska och vrede från Mose och Arons sida, se vers 10. Även Miriams död, se vers 1, kan vara en orsak till Mose och Arons känslor, men det ska ändå inte få påverka hur de leder folket.] ¹³Detta är Merivas vatten där Israels söner grälade med Herren (Jahve) och han blev helgad i dem.

Edom vägrar att låta israeliterna passera

¹⁴Och Mose skickade budbärare till Edoms kung:

"Så säger din bror Israel, du känner till alla våndor som har drabbat oss, ¹⁵hur våra fäder gick ner till Egypten och vi bodde i Egypten en lång tid, och egyptierna handlade illa mot oss och våra fäder. ¹⁶Och när vi ropade till Herren (Jahve) hörde han vår röst och sände en ängel och förde oss ut från Egypten.
    Och se vi är i Kadesh, en stad precis vid din gräns. ¹⁷Låt oss passera, jag ber dig, genom ditt land. Vi ska inte gå genom fält eller genom vingårdar, inte heller dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg, vi ska inte vika av åt höger eller åt vänster förrän vi har passerat din gräns."

¹⁸Och Edom sa till honom: "Ni ska inte gå genom mig, annars kommer jag ut med svärdet mot er."
     ¹⁹Och Israels söner sa till honom: "Vi ska gå längs huvudvägen, och om vi dricker av ditt vatten, jag och min boskap, då ska jag ge dig betalt för det, "låt det inte vara någon sak (mellan oss)", låt mig endast passera igenom med mina fötter.
     ²⁰Och han svarade: "Du ska inte gå igenom." Och Edom kom ut mot honom med mycket folk och med en stark (fast, säker, tapper) hand. ²¹Edom vägrade att ge Israel fri lejd genom sina gränser, därför vände Israel bort från honom.

Arons död

²²Och de vandrade från Kadesh och Israels söner, hela församlingen, kom till berget Hor. ²³Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land och sa: ²⁴Aron ska samlas till sitt folk, för han ska inte gå in i det land som jag har gett till Israels söner eftersom han gjorde uppror mot mig vid Merivas vatten. ²⁵Ta Aron och hans son Elazar och för upp dem på berget Hor. ²⁶Och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Elazar. Och Aron ska samlas till sitt folk och ska dö där."
     ²⁷Och Mose gjorde som Herren (Jahve) befallt, och de gick upp på berget Hor inför hela församlingens ögon (i hela församlingens åsyn). ²⁸Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Elazar. Och Aron dog där på toppen av berget. Och Mose och Elazar kom ner från berget. ²⁹När folket såg (förstod) att Aron hade dött, grät hela Israel över Aron i 30 dagar. [Trettio på hebreiska är shloshim, och denna 30-dagars sorgeperiod kallas shloshim, se även 5 Mos 34:8. Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod (shiva), följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg (shloshim). Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista. Se även 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13; Matt 8:22; Joh 11:19.]

Seger över kanaanéerna

21¹Och kanaanéerna, Arads kung, som bodde i söder (Negev), hörde att Israel kom på Atarims väg. Då stred han mot dem och tog några som fångar. ²Och Israel gjorde en ed, ett löftesoffer till Herren (Jahve) och sa: "Om du verkligen vill ge detta folk i min hand, då ska jag förgöra (fullständigt förinta – hebr. charam) deras städer." ³Och Herren (Jahve) lyssnade på Israels röst och gav dem kanaanéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]

Klagan – kopparormen

⁴De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se 4 Mos 20:21]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt, ⁵och folket talade mot Gud och Mose och sa: "Varför har du fört oss ut ur Egypten för att vi ska dö i öknen? Här finns varken vatten eller bröd att äta, och vi avskyr denna värdelösa manna."
     ⁶Så Herren (Jahve) sände giftiga (brännande) ormar bland folket, som bet israeliterna så att många av dem dog. ⁷Då kom folket till Mose och sa: "Vi har syndat, för vi har talat mot Herren (Jahve) och mot dig. Be till Herren (Jahve) att han tar bort ormarna från oss."
    Mose bad för folket.
     ⁸Herren (Jahve) sa till Mose: "Gör en giftorm [en som liknar de ormar som plågar folket] och sätt upp den på en påle, och detta ska ske: När den som är ormstungen ser på den ska han leva."
     ⁹Då gjorde Mose en kopparorm (orm av brons) och satte upp den på en påle. Om någon hade blivit biten (hebr. nashach) av en orm, så fick han leva om han tittade på kopparormen. [Hebr. Nechoshet används både om ren koppar och dess legeringar som gjorde metallen hårdare. Materialet som användes här var sannolikt brons (90% koppar och 10% tenn). Ordet för orm är (hebr. nachash) som har samma tre första bokstäver som ordet för koppar/brons (Nun, Het och Shin). Intressant är att enda skillnaden mellan orden är att koppar/brons har en fjärde bokstav – Tav, som är en bild på ett kors! I Joh 3:14–15 liknas synden vid denna giftorm, den finns inte bara omkring oss utan har också bitit var och en av oss. Jesus gjordes till synd och bar den på korset, men den som ser upp på honom i tro blir frälst, se Joh 6:40. Det hebreiska ordet för påle kan också översättas "baner" eller "fälttecken". Första gången det används är i 2 Mos 17:15 där Herren kallas Jahve Nissi – Herren är mitt baner. Detta sker efter Josuas seger över amalekiterna, då livet segrade över döden. På ett snarlikt sätt lyfte då Mose upp Guds stav i sina händer, när han bad på ett berg.]

Vandringen närmar sig sitt slut

[Nu summeras israeliternas rutt genom Transjordanien. En mer detaljerad beskrivning finns i 4 Mos 33:41–49.] ¹⁰Och Israels söner vandrade och slog läger i Ovot. ¹¹Och de vandrade från Ovot och slog läger i Ijej-Haavarim [betyder: "Abrahams ruiner", se 4 Mos 33:44–45] i öknen framför Moab, mot soluppgången (österut). ¹²Därifrån vandrade de och slog läger i Zereds dal [nuvarande Wadi el-Hesa i västra Jordanien]. ¹³Därifrån vandrade de och slog läger på andra sidan Arnon [som rinner genom wadi el-Mojib och mynnar ut i Döda havets sydöstra del] som är i öknen som kommer ut vid amoréernas gräns. För Arnon är Moabs gräns mellan Moab och amoréerna. ¹⁴därför står det i Herrens (Jahves) stridsbok:

"Vahev i Sofa och dalarna (raviner, wadi),
    Arnon ¹⁵och dalens sluttning som lutar mot Ars säte (bygd) [Ar var Moabs huvudstad]
    och stödjer sig mot Moabs gräns." [Den utombibliska källan "Herrens stridsbok" har ännu inte hittats. En liknande bok som också omnämns är Jashars bok (Jos 10:13; 2 Sam 1:18). Dessa böcker verkar ha bestått av segersånger och var allmänt kända vid denna tid.]

¹⁶Och därifrån till Beer [som betyder källa]. Det är källan (hebr. beer) om vilken Herren (Jahve) sa till Mose: "Samla ihop folket och jag ska ge dem vatten." ¹⁷Sedan sjöng Israel denna sång:

"Källa, stig upp (flöda över)!
    Sjung om den,
¹⁸källan som furstarna grävde,
    som folkets ädla gjorde djup med sina spiror och sina stavar."

Och från öknen till Mattana, ¹⁹och från Mattana till Nachaliel, och från Nachaliel till Bamot, ²⁰och från Bamot till dalen som är i Moabs fält vid Pisgas huvud (bergstopp) som ser ner över öknen.

Segrar i Moab

Kung Sichon vägrar låta israeliterna passera

²¹Och Israel sände budbärare till amoréernas kung Sichon och sa: ²²"Låt oss passera genom ditt land. Vi ska inte gå på sidan genom fält eller genom vingårdar, vi ska inte dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg till dess vi har passerat din gräns."
     ²³Men Sichon kunde inte stå ut med att Israel passerade genom hans gränser. Och Sichon samlade allt sitt folk och gick ut mot Israel i öknen och kom till Jahats, och han stred mot Israel. ²⁴Och Israel slog honom med svärdseggen och besatte hans land från Arnon till Jabbok ända till Ammons söner, för gränsen var stark till Ammons söner. ²⁵Och Israel tog alla dess städer och Israel bodde i alla amoréernas städer, i Chesbon och i alla dess omkringliggande orter (ordagrant: "döttrar"). ²⁶Chesbon var amoréernas kung Sichons stad som hade krigat mot den tidigare kungen i Moab och tagit hela hans land ur hans hand ända till Arnon. ²⁷Därför säger de som talar i liknelser:

"Kom till Chesbon!
    Låt Sichons stad bli byggd och grundlagd!
²⁸För en eld har gått ut från Chesbon,
    en flamma från Sichons stad,
den har slukat Ar i Moab,
    herrarna över Arnons höga platser.

²⁹Ve över dig Moab,
    du är kuvad Kemoshs folk.
Han har gett sina söner som flyktingar
    och sina döttrar till fångenskap
    – till amoréernas kung Sichon.

³⁰Vi har beskjutit dem –
    Chesbon har gått under ända till Divon
och vi har ödelagt ända till Nofach
    som sträcker sig till Medeva."

³¹Så bodde Israel i amoréernas land.

Seger över Bashans kung Og

³²Och Mose sände spejare till Jaazer och de tog dess byar och drev ut amoréerna som fanns där. [Jaazer var både namnet på regionen (4 Mos 32:1) och huvudstaden (4 Mos 32:3).] ³³Och de vände och gick upp längs Bashans väg, och Og, Bashans kung, gick ut mot dem, han och allt hans folk, för att strida i Edreij.
     ³⁴Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Frukta inte för honom, för jag har gett honom i din hand, och hela hans folk och hela hans land. Och du ska göra mot honom som du gjorde mot amoréernas kung Sichon som bodde i Chesbon." ³⁵Så de slog honom och hans söner och hela hans folk till dess ingen var lämnad kvar, och de besatte landet. [En mer detaljerad beskrivning av dessa strider finns i 5 Mos 3:3–11.]

Väntan på Moabs berg (kap 22-36)

22¹Och Israels söner vandrade och slog läger på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.

Bileam

Balak kallar på Bileam

²Och [Moabs kung] Balak, Tsippors son, såg allt som Israel hade gjort med amoréerna [hur israeliterna besegrat både kung Sichon och Og]. ³Och Moab var väldigt rädda inför folket eftersom de var många, och Moab var skräckslagna inför Israels söner.
     ⁴Och Moab sa till de äldste i Midjan: "Nu kommer denna skara att äta (bokstavligt slicka) upp allt som är runtomkring oss, som oxarna äter upp fältets gräs." Och Balak, Tsippors son, var Moabs kung vid den tiden. ⁵Och han sände budbärare till Bileam, Beors son, till Petora som är vid floden, till folkets söner i landet och kallade på honom och sa:

"Se, det är ett folk som har kommit ut från Egypten,
    se, de täcker jordens ansikte (yta),
    och de har lägrat sig mittemot mig.
⁶Kom därför nu, jag ber dig,
    förbanna detta folk åt mig,
    för de är för mäktiga för mig.
Måhända ska jag segra
    så att jag kan slå dem
    och så att jag kan driva ut dem ur landet.
För jag vet att den du välsignar
    är välsignad
och den som du förbannar (helt förgör – hebr. arar)
    är förbannad (helt förgjord – hebr. arar)."

⁷Och Moabs äldste och Midjans äldste gick iväg med [belöning/betalning för] spådom i sina händer. [Balaks uttalande i vers 37 antyder att betalningen först diskuterades efter att Bileam kommit till honom. Här har de kanske med sig en delbetalning, se även 4 Mos 24:11.] Och de kom till Bileam och talade Balaks ord med honom.
     ⁸[Resan var lång och det var sent.] Och han sa till dem: "Stanna här i natt och jag ska ge de ord tillbaka som Herren (Jahve) talar till mig." Och Moabs furstar stannade hos Bileam.
     ⁹Och Gud (Elohim) kom till Bileam och sa: "Vilka är dessa män som är hos dig?"
     ¹⁰Och Bileam sa till Gud (Elohim): "Balak, Tsippors son, Moabs kung har sänt till mig (och sagt): ¹¹Se, folket som kommit ut från Egypten täcker jordens ansikte (yta), kom nu och förbanna dem, måhända kan jag då strida mot dem och driva ut dem."
     ¹²Och Gud (Elohim) sa till Bileam: "Du ska inte gå med dem, du ska inte förbanna folket för de är välsignade."
     ¹³Och Bileam steg upp på morgonen och sa till Balaks furstar: "Gå ni [tillbaka] till ert land, för Herren (Jahve) vägrar att låta mig gå med er."
     ¹⁴Och Moabs furstar steg upp och de gick till Balak och sa: "Bileam vägrar att följa med oss." [Bileam är en hednisk präst som till en början beskrivs i positiva ordalag, eftersom han hör Herrens röst och lyder och inte kan förbanna israeliterna. Allt eftersom berättelsen rör sig framåt visar han sig ha en dubbel natur. I NT beskrivs han som en som förleder israeliterna in i synd, se 4 Mos 31:16; 2 Pet 2:15–16; Jud 1:11; Upp 2:14–16. Det finns flera paralleller med Judas. Båda hade kärleken till pengar (Joh 12:6) och förråder sina bröder. Det är intressant att vid utgrävningar i Tel Deir Alla i Jordanien (8 km öster om Jordanfloden, 1 km norr om Jabbok) hittas 1967 en inskription i ett tempel som omnämner "siaren Bileam, Beors son". I texten som innehåller profetior om undergång och kaos nämns också fåglar och även en hyena och åsna. Inskriptionen dateras till 900-800 f.Kr. vilket är långt senare än Bileam. Denna inskription är dock en utombiblisk källa som bekräftar Bibelns uppgifter, som då redan fanns nedtecknade i Moseböckerna, att en siare som hette Bileam var känd i just detta område i Jordanien.]

Balak kallar på Bileam en andra gång

¹⁵[Balak kunde inte ta ett nej, och ger sig inte.] Och Balak sände furstar igen, fler och mer ärbara [ännu högre rang] än de [första]. ¹⁶Och de kom till Bileam och sa till honom: "Så säger Balak, Tsippors son: Låt ingenting, jag ber dig, hindra dig från att komma till mig, ¹⁷för jag ska befordra dig och ge dig stor ära, vad du än säger till mig (begär) ska jag göra. Kom, jag ber dig (vädjar), förbanna detta folk åt mig."
     ¹⁸Och Bileam svarade och sa till Balaks tjänare: "Om Balak skulle ge mig sitt hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herrens (Jahves), min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) smått eller stort. ¹⁹Därför ber jag er, stanna även ni här denna natt, så att jag kan veta vad Herren (Jahve) talar till mig ytterligare."
     ²⁰Och Gud (Elohim) kom till Bileam på natten och sa till honom: "Om männen har kommit för att kalla på dig, stå upp och gå med dem, men bara de ord jag talar till dig ska du göra." ²¹Och Bileam steg upp på morgonen och sadlade sin åsna och gick med Moabs furstar.

Guds budbärare sänds till Bileam

²²Men Guds (Elohims) vrede var upptänd eftersom han gick och Herrens (Jahves) ängel ställde sig själv på vägen som en åklagare mot honom [och blockerade vägen]. [Herren använder ofta änglar för att beskydda sitt folk, se 1 Mos 16:7; 2 Mos 3:1–3; 23:20–23; Jos 5:13–15. En ängel med ett draget svärd (vers 23) nämns tre gånger, se även 1 Krön 21:16 och Jos 5:13–15. En del tolkar Herrens ängel som Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens budbärare innan han tar mänsklig gestalt.] Nu red han [Bileam] på sin åsna och hans två tjänare var med honom. ²³Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och åsnan vek av från vägen och gick ut på fältet, och Bileam slog åsnan för att vända henne till vägen. [Satiren och komiken i det som nu sker går inte att missa, en "dum" åsna ser ängeln medan den professionella siaren förstår ingenting.]
     ²⁴Då stod Herrens (Jahves) ängel på en hålväg mellan vingårdarna med ett stängsel på den ena sidan och ett stängsel på den andra sidan. ²⁵Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och pressade sig själv mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne igen.
     ²⁶Och Herrens (Jahves) ängel gick vidare och ställde sig på en smal (trång) plats där det inte fanns utrymme att vika av varken till höger eller till vänster. ²⁷Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och lade sig ner under Bileam, och Bileams vrede var upptänd och han slog åsnan med sin stav. ²⁸Och Herren (Jahve) öppnade åsnans mun och hon sa till Bileam: "Vad har jag gjort dig eftersom du har slagit mig tre gånger?"
     ²⁹Och Bileam sa till åsnan: "Eftersom du har gjort narr av mig, om jag hade haft ett svärd i min hand skulle jag ha dödat dig nu."
     ³⁰Och åsnan sa till Bileam: "Är inte jag din åsna, som du har ridit på i hela ditt långa liv, till denna dag? Har jag någonsin gjort så här mot dig (förut)?" Och han sa: "Nej."
     ³¹Då öppnade Herren (Jahve) Bileams ögon och han såg Herrens (Jahves) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och han böjde sitt huvud och föll ner på sitt ansikte.
     ³²Och Herrens (Jahves) ängel sa till honom: "Varför har du slagit din åsna dessa tre gånger? Se, jag har kommit som en åklagare för din väg är emot mig, ³³och din åsna såg mig och vände undan från mig dessa tre gånger. Hade hon inte vänt åt sidan från mig skulle jag nu ha slagit dig och räddat henne levande."
     ³⁴Då sa Bileam till Herrens (Jahves) ängel: "Jag har syndat [genom att slå åsnan], för jag visste inte att du stod emot mig på vägen, därför om det är ont i dina ögon [att jag fortsätter], så går jag tillbaka."
     ³⁵Men Herrens (Jahves) ängel sa till Bileam: "Gå med männen, men bara de ord som jag talar till dig ska du tala." Så Bileam gick (följde) med Balaks furstar.
     ³⁶Och när Balak hörde att Bileam hade kommit gick han ut och mötte honom vid Ir-Moab [staden i Moab, troligtvis Ar, se 4 Mos 21:15, 28] som är på Arnons gräns, vid den yttersta delen av gränsen. ³⁷Och Balak sa till Bileam: "Sände jag inte efter dig och kallade enträget på dig? Varför kom du inte till mig? Har jag inte möjlighet att befordra dig och ge dig ära?"
     ³⁸Och Bileam svarade till Balak: "Se, jag har kommit till dig, men har jag nu någon makt att alls tala något till dig? Ordet som Gud (Elohim) har lagt i min mun ska jag tala." [Bileam ignorerar de många detaljfrågorna i vers 37, han har anlänt nu, och det är det som spelar någon roll.]
     ³⁹Och Bileam gick med Balak och de kom till Kirjat-Chutsot [byarnas stad, troligtvis Kiriathaim på östra sidan om Jordan, se 1 Mos 14:5; 4 Mos 32:37; 5 Mos 2:9–10; 1 Krön 6:76; Jer 48:1, 23; Hes 25:9]. ⁴⁰Och Balak slaktade oxar och får och sände [bitar av offerkött] till Bileam och till furstarna som var med honom.

Bileams första profetiska tal

⁴¹Och det hände på morgonen att Balak tog Bileam och förde honom upp till Bamot-Baal [Baals höga platser, troligtvis en plats där man offrade till Baal] och därifrån såg han (till) den yttersta delen (bara en del) av folket. 23¹Och Bileam sa till Balak: "Bygg åt mig sju altaren här och gör i ordning sju oxar och sju baggar." [Bileam verkar följa någon hednisk tradition med sju altare, kanske skulle offren tillägnas sju olika gudar, ingenstans nämns om att sju altaren ska byggas för att offra till Herren. Talet sju står annars ofta för helhet och att upprepa en handling sju gånger är inte ovanligt, se 1 Kung 18:43; 2 Kung 5:10.] ²Och Balak gjorde som Bileam hade talat och Balak och Bileam offrade på varje altare en oxe och en bagge. ³Och Bileam sa till Balak: "Positionera dig (stå, stanna) vid brännoffret och jag ska gå, måhända ska Herren (Jahve) komma och möta mig. Och vadhelst han visar mig ska jag berätta för dig." Och han gick till en kal höjd. [Det var den allmänna uppfattningen bland folken att en höjd var närmast gudarna. Det var på sådana höjder altaren och tempel byggdes.]
     ⁴Och Gud (Elohim) mötte Bileam och han sa till honom: "Jag har gjort i ordning (förberett, arrangerat) sju altaren och jag har offrat en oxe och en bagge på varje altare." ⁵Och Herren (Jahve) lade ett ord i Bileams mun och sa: "Återvänd till Balak och så ska du tala." ⁶Och han återvände till honom och han stod (kvar) vid sitt brännoffer, han och alla Moabs furstar. ⁷Och han [Bileam] tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:

"Från Aram [nuvarande centrala och södra Syrien; betyder "upphöjd"]
    hämtade Balak mig,
    Moabs kung
från bergen i öster:

'Kom, förbanna (hebr. arar) Jakob
och kom förbanna (hebr. zaam) Israel.'

⁸Hur ska jag förbanna (hebr. qavav)
    den som Gud (El) inte har förbannat (hebr. qavav)?
Och hur ska jag förbanna (hebr. zaam)
    den som Herren (Jahve) inte har förbannat (hebr. zaam)?

⁹Från klippornas topp (toppen på en flat klipphäll) ser jag [Bileam] honom [landet Israel],
    från höjderna skådar jag honom.
Se, ett folk (hebr. am) som bor avskilt
    och som inte ska räknas (erkännas) som ett folkslag (hebr. goj) av andra.
    [Ett folk som är unikt och inte likt andra folk.]

¹⁰Vem har räknat Jakobs stoft
    eller räknat Israels dammoln (fjärdedel – hebr. rova)?

Låt mig dö den rättfärdiges död
    och låt mitt slut bli som hans."

¹¹Och Balak sa till Bileam: "Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att förbanna mina fiender, och se, du har helt och hållet välsignat dem."
     ¹²Och han svarade och sa: "Måste jag inte hålla (vakta, skydda, bevara) det som Herren (Jahve) har lagt i min mun att tala?"
     ¹³Och Balak sa till honom: "Kom, jag ber dig, till en annan plats från vilken man kan se dem. Du ska se flertalet av dem men inte se alla, och förbanna dem därifrån."

Bileams andra profetiska tal

¹⁴Och han tog honom till Tsofims fält, till toppen på Pisga, och byggde sju altaren och offrade en oxe och en bagge på varje altare.
     ¹⁵Och han sa till Balak: "Positionera dig (stå, stanna) här vid brännoffret medan jag går mot ett möte där borta."
     ¹⁶Och Herren (Jahve) mötte Bileam och lade ett ord i hans mun och sa: "Återvänd till Balak och så ska du tala."
     ¹⁷Och han kom till honom och han stod (kvar) vid sitt brännoffer, och Moabs furstar med honom. Och han sa: "Vad har Herren (Jahve) talat?" ¹⁸Och han tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:

"Stå upp Balak och lyssna,
    ge ditt öra till mig du Tsippors son.
¹⁹Gud (El) är inte en man så att han kan ljuga,
    inte en människoson så att han kan ändra sig (gå från sorg till att trösta – hebr. nicham).
När han har sagt, ska han då inte göra det?
    Eller när han talar, ska han då inte fullborda det?
²⁰Se, jag är instruerad att välsigna
    och när han har välsignat kan jag inte kalla tillbaka (upphäva) det.
²¹Ingen har skådat orättfärdighet i Jakob,
    inte har någon sett vrånghet i Israel,
Herren hans Gud (Jahve Elohim) är med honom,
    och ropet för kungen är ibland dem.
²²Gud (El) som förde dem ut ur Egypten
    är för dem som de imponerande (höga, upphöjda) hornen på en vildoxe (buffel – hebr. reem).
²³Där finns ingen trolldom hos Jakob
    inte heller någon spådom hos Israel.
Man säger hos Jakob och hos Israel:
    ' [Se!] Vad Gud (El) har gjort (gör och utför)!'
²⁴Se ett folk som reser sig upp som en lejoninna,
    och som ett lejon lyfter han upp sig själv,
han ska inte ligga ner förrän han har ätit av bytet
    och druckit blodet av det slagna."

²⁵Och Balak sa till Bileam: "Förbanna dem inte alls och välsigna dem inte alls"
     ²⁶Men Bileam svarade och sa till Balak: "Talade jag inte om för dig och sa att allt som Herren (Jahve) talar, det måste jag göra?"

Bileams tredje profetiska tal

²⁷Och Balak sa till Bileam: "Kom nu jag ska ta dig till en annan plats, måhända behagar det Guds (Elohims) ögon att du förbannar dem åt mig därifrån."
     ²⁸Och Balak tog Bileam till Peors topp som blickar ut över öknen.
     ²⁹Och Bileam sa till Balak: "Bygg åt mig sju altaren här och gör i ordning sju oxar och sju baggar." ³⁰Och Balak gjorde som Bileam hade sagt och offrade en oxe och en bagge på varje altare.

Bileam profeterar på nytt

24¹Och när Bileam såg att det var gott i Herrens (Jahves) ögon att välsigna Israel, gick han inte som den andra gången för att söka spådomar utan vände sitt ansikte mot öknen.
     ²Och Bileam lyfte upp sina ögon [från Peor öster om Jordanfloden] och han såg Israel lägrat efter sina stammar [i höjd med staden Jeriko (4 Mos 22:1) och vars placering formar ett kors, se 4 Mos 2], och Guds (Elohims) Ande kom över honom. ³Och han tog upp sitt talesätt (han började tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:

"Så förkunnar (säger, proklamerar) Bileam, Beors son,
    och förkunnar (säger, proklamerar) om den man (en stridsman, en man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft) som har rena (felfria, klarsynta – hebr. tam) ögon,
⁴så förkunnar (säger, proklamerar) han som hör Guds (Els) ord,
    som ser den Allsmäktiges (Shaddajs) syner
    fallande (komma ner) [böjer sig mot marken], med öppna ögon [för att se syner].

⁵Hur goda är dina tält Jakob,
    dina boplatser, Israel!
⁶Som utsträckta dalar,
    som trädgårdar längs floden,
som aloeplantor planterade av Herren (Jahve),
    som cedrar vid vattnet.
⁷Vatten ska flöda från hans krukor,
    och hans utsäde ska vara i många vatten,
och hans kung ska vara högre än Agag [kanske en titel, liknande farao; Haman var en agagit, se Est 3:1, senare dödar Samuel en kung som heter Agag, se 1 Sam 15:32–33],
    och hans kungarike ska bli upphöjt.
⁸Gud (El) som förde fram honom ut från Egypten,
    är för honom som vildoxens höga horn,
han ska sluka folken (hednafolken) som är hans fiende
    och ska bryta deras ben i bitar
    och genomborra dem med sina pilar.
⁹Han vilar, han har lagt sig ner som ett lejon,
    som en lejoninna – Vem ska resa upp honom?
Den som välsignar dig blir välsignad,
    den som förbannar (hebr. arar) dig blir förbannad (hebr. arar)." [1 Mos 12:3]

¹⁰Och Balaks vrede upptändes mot Bileam: "Jag har kallat dig att förbanna mina fiender, och se, du har välsignat dem tre gånger! ¹¹Och nu försvinn (gå din väg) till din plats (dit där du kom ifrån)! Jag tänkte befordra dig och ge dig stor ära men se, Herren (Jahve) har hållit dig borta från ära.
     ¹²Och Bileam sa till Balak: "Talade jag inte till dina budbärare att du inte skulle sända efter mig när jag sa: ¹³Om Balak skulle ge mig sitt hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herrens (Jahves), min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) gott eller ont av mitt eget sinne (av mina egna idéer). Vad Herren (Jahve) talar det ska jag tala? [4 Mos 22:18] ¹⁴Och nu, se jag går till mitt folk, kom och jag ska förkunna för dig vad detta folk ska göra mot ditt folk vid dagarnas slut (i ändetiden)"

Bileams fjärde profetiska tal

¹⁵Och han tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:

"Så förkunnar (säger, proklamerar) Bileam, Beors son,
    och förkunnar (säger, proklamerar) om den man (en stridsman, en man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft) som har rena (felfria, klarsynta – hebr. tam) ögon,
¹⁶så förkunnar (säger, proklamerar) han som hör Guds (Els) ord
    och känner till (är intimt förtrogen med) kunskapen om den Högste (Elion),
som ser den Allsmäktiges (Shaddajs) syner
    fallande (komma ner) [böjer sig mot marken], med öppna ögon [för att se syner, samma fras som i vers 4.]
¹⁷Jag ser honom, men inte nu.
    Jag ser honom, men inte nära.
Det ska komma fram en stjärna från Jakob
    och en spira ska resa sig ur Israel
och ska slå runt Moabs hörn
    och bryta ner alla Sets söner.
¹⁸Och Edom ska bli en egendom,
    liksom Seir [bergsmassivet i Edom, se 5 Mos 33:2],
    även hans fiender ska bli en egendom,
    men Israel skapar en stark armé.
¹⁹Och från Jakob ska en stiga ner (trampa, regera) [David, och pekar framförallt på Messias]
    och förgöra kvarlevan från staden [kan syfta på staden Ir Moab, se 4 Mos 22:36].

Bileams femte profetiska tal – mot amalekiterna

²⁰Och han såg på Amalek och tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:

"Amalek var den förste av folkslagen (hednafolken)
    men hans slut ska komma med ödeläggelse."

Bileams sjätte profetiska tal – mot keniterna

²¹Och han såg på keniterna och tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:

"Fastän din boplats är stadig
    och ditt bo är placerat på en klippa,
     ²²ska ändå Kain [syftar troligen på folkslaget kenaniterna, se 1 Mos 15:19] bli nedbränt.
Hur länge? Tills Ashor [1 Mos 25:3] för bort dig i fångenskap."

Bileams sjunde profetiska tal – mot kung Assur och Ever

²³Och han tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:

"Ve, vem ska leva (förbli levande)
    efter att Gud (El) har mött honom?
²⁴Men skepp ska komma från Kittims kust
    och de ska hemsöka Assyrien
och ska hemsöka Ever
    och även han ska gå under."

²⁵Och Bileam steg upp och gick sin väg och återvände till sin plats, och Balak gick också sin väg.

Avgudadyrkan – Moab

[Vers 1–3 formar en kiasm. Strukturen betonar hur just offrandet till dessa avgudar är det centrala i vad som väcker Guds vrede. Baal är det kanaaneiska och hebreiska ordet för "herre" och Peor är platsen. Platsen ligger strax öster om Jeriko och kallas även Beit-Peor (Peors hus) i 5 Mos 3:29. Baal var en fertilitetsgud som dyrkades med sexuella riter, se Jer 2:23; Hos 2:13.] 25¹Och Israel vistades i Shittim [plural av Shittah, hebreiska för akaciaträ – enligt Josefus 1 mil öster om Jordan, se 4 Mos 33:49; Jos 2:1; 3:1]
    och folket började begå äktenskapsbrott med Moabs döttrar.
         ²Och de kallade [de moabitiska kvinnorna bjöd in] folket att offra till deras gudar
    och folket åt och böjde sig till deras gudar.
³Och Israel förenade sig med (slöt sig till, förslavades under) Peors Baal,
och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel. ⁴Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Ta alla folkets ledare och häng upp dem till Herren (Jahve) i solskenet, så att Herrens (Jahves) vrede kan vändas bort från Israel." ⁵Och Mose sa till Israels domare: "Döda var och en sin man som har slutit sig till (förenat sig med) Peors Baal."
     ⁶Och se, en man från Israels söner kom och förde till sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och inför ögonen på hela Israels församling, medan de grät vid dörren till mötestältet. ⁷Och när Pinchas [betyder "mörkhyad" på egyptiska, blev senare folkets överstepräst, se vers 13 och 4 Mos 31:6; Jos 22:13; 1 Krön 6:4], son till Elazar, son till prästen Aron, såg det, reste han sig från mitten av församlingen och tog ett spjut i sin hand. ⁸Och han gick efter den israeliske mannen in i kammaren och genomborrade dem båda, den israeliske mannen och kvinnan genom hennes buk. Så upphörde hemsökelsen (plågan, pandemin – hebr. magefa) från Israels söner. ⁹De som dog genom hemsökelsen var 24 000. [Paulus refererar till denna händelse i 1 Kor 10:8. Där är antalet 23 000 eftersom Paulus refererar till den muntliga traditionen att 23 000 dog av plågan och 1 000 dödades på annat sätt (av domarna, se 4 Mos 25:5). Siffror skrivs med bokstäver i hebreiskan. Det normala sättet att skriva 24 000 är esrim v-arba elef (20 och 4 – 1 000). Här skrivs talet istället från minsta till största värdet: arba v-esrim elef (4 och 20 – 1 000), jfr 1 Krön 23:4; 27:1–15.] ¹⁰Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ¹¹Pinchas, son till Elazar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels söner när han nitälskade (var svartsjuk) för min skull ibland dem, så att jag inte förtärde Israels söner i min nitälskan (svartsjuka). ¹²Säg därför: "Se, jag ger honom mitt fridsförbund (shalomförbund), ¹³och det ska vara för honom och för hans säd efter honom ett förbund för ett evigt prästerskap, eftersom han har nitälskat för sin Gud och bringat försoning för Israels söner."
     ¹⁴Namnet på den israeliske mannen som dödades, som dödades med midjanitiskan, var Zimri, Salos son, en ledare för fädernas hus bland Shimoniterna. ¹⁵Och namnet på den midjanitiska kvinnan som dödades var Kozvi, Tsors dotter. Han var folkets huvud för fädernas hus i Midjan. ¹⁶Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ¹⁷"Ansätt midjaniterna och slå dem, ¹⁸för de har ansatt dig genom sina knep varmed de har lurat in dig i Peors angelägenheter, och i det som rör Kozvi, dottern till Midjans furste, deras syster, som dödades på hemsökelsens dag för Peors skull."

Andra folkräkningen

26¹Och det skedde efter plågan [i kapitel 25 med avgudadyrkan] att Herren (Jahve) talade till Mose och till Elazar, prästen Arons son, och sa: ²"Räkna huvudena i hela Israels söners församling, från 20 års ålder och uppåt, efter deras fäders hus, alla som är dugliga att dra ut i strid i Israel."
     ³Och Mose och prästen Elazar talade med dem på Moabs slätt vid Jordan vid Jeriko och sa: ⁴" [Ja, räkna alla män:] Från 20 års ålder och uppåt, som Herren (Jahve) befallt Mose!" [Nästan 38,5 år har gått sedan den första folkräkningen, se 4 Mos 1:20–43. Folkräkningen behövs för att kunna dela upp landet som de snart kommer att inta. Mirjam (4 Mos 20:1) och Aron (4 Mos 20:25–28) hade dött, och Mose var också gammal. Ordningen av uppräkningen följer den första räkningen i bokens inledning. Vid 20 års ålder var en man stridsduglig, se 2 Krön 25:5.] Detta är Israels söner som kommit ut från Egyptens land:

Ruben

⁵Ruben, Israels förstfödde, Rubens söner:

Av Chanoch, chanochiternas familj,
av Pallo, palloiternas familj,
⁶av Chetsron, chetsroniternas familj,
av Karmi, karmiternas familj.

⁷Detta är rubeniternas familjer, och de som räknades bland dem var 43 730.
[Första räkningen: 46 500, en minskning på 2 770.] ⁸Och Pallos son: Eliav. ⁹Och Eliavs söner: Nemoel och Datan och Aviram. Dessa är den Datan och Aviram som utsågs av församlingen, som kämpade mot Mose och mot Aron i Korachs grupp, när de kämpade mot Herren (Jahve) [4 Mos 16:1–2] ¹⁰och jorden öppnade sin mun och svalde dem tillsammans med Korach, när gruppen dog. Den tid då elden slukade 250 män och de blev ett tecken (ett varnande exempel). ¹¹Men Korachs söner dog inte.

Simeon

¹²Simeons söner efter deras familjer:

Av Nemoel, nemoeliternas familj,
av Jamin, jaminiternas familj,
av Jachin, jachiniternas familj,
¹³av Zerach, serachiternas familj,
av Shaol, shaoliternas familj.

¹⁴Dessa är simoniternas familjer 22 200.
[Första räkningen: 59 300, en minskning på 37 100.]

Gad

¹⁵Gads söner efter deras familjer:

Av Tsefon, tsefoniternas familj,
av Chaggi, chagiternas familj,
av Shoni, shoniternas familj,
¹⁶av Ozni, ozniternas familj,
av Eri, eriternas familj,
¹⁷av Arod, aroditernas familj,
av Areli, areliternas familj.

¹⁸Dessa är Gads söners familjer, de som var räknade av dem, 40 500.
[Enligt första räkningen var de 45 650 (4 Mos 1:24–25), en minskning på 5 150.]

Juda

¹⁹Juda söner: Er och Onan, och Er och Onan dog i Kanaans land. ²⁰Juda söner efter deras familjer:

Av Shela, sheliternas familj,
av Perets, peretsiternas familj,
av Zerach, zerachiternas familj.

²¹Och Perets söner var:

Av Chetsron, chetsroniternas familj,
av Chamol, chamoliternas familj.

²²Dessa är Judas familjer, de som räknades av dem, 76 500.
[Första räkningen: 74 600, en ökning på 1 900.]

Isaskars

²³Isaskars söner efter deras familjer:

Av Tola, tolaiternas familj,
av Puva, poniternas familj,
²⁴av Jashov, jashoviternas familj,
av Shimron, shimroniternas familj.

²⁵Dessa är Isaskars familjer, de som var räknade av dem, 64 300.
[Första räkningen: 54 400, en ökning på 9 900.]

Zevolun

²⁶Zevoluns söner efter deras familjer:

Av Sered, serediternas familj,
av Elon, eloniternas familj,
av Jachleel, jachleelernas familj.

²⁷Dessa är Zevoluns familjer, de som räknades av dem, 60 500.
[Första räkningen: 57 400, en ökning på 3 100.]

Josefs son Manasse

²⁸Josefs söner efter deras familjer: Manasse och Efraim.

²⁹Manasses söner:

Av Machir, machiriternas familj,
    och Machir födde Gilead,
av Gilead, gileaditernas familj.
³⁰Dessa är Gileads söner:

Ijezer, ijezeernas familj,
av Chelek, chelekiternas familj,
³¹och Asriel, asrieliternas familj
och Shechem, shechemiternas familj,
³²och Shemida, shemidernas familj
och Chefer, cheferiternas familj.
³³Och Tselofechad, Chefers son,
    hade inga söner men döttrar, och detta är namnen på Tselofechads döttrar:
    Machlah [betyder: "sjukdom"]
    och Noah [betyder: "rörelse"], Choglah [betyder: "rapphöna"], Milkah [betyder: "drottning"]
    och Tirtsah [betyder: "fördelaktig"].
[Dessa döttrar går till Mose och begär att få ärva sin far, se 4 Mos 27:1–11; 36:5–12; Jos 17:3–6.]

³⁴Dessa är Manasses familjer och de som räknades av dem, 52 700.
[Första räkningen: 32 200, en ökning på 20 500.]

Josefs son Efraim

³⁵Dessa är Efraims söner efter deras familjer:

Av Shotelach, shotelachernas familj,
av Becher, bechernas familj,
av Tachan, tachaniternas familj.
³⁶Och dessa är Shotelachs söner:
    Av Eran, eraniternas familj.

³⁷Dessa är Efraims söners familjer, de som räknades av dem, 32 500.
[Första räkningen: 40 500, en minskning på 8 000.] Dessa är Josefs söner efter deras familjer. [Vers 27 och 37b formar en inclusio med Josefs två söner Manasse och Efraim.]

Benjamin

³⁸Benjamins söner efter deras familjer:

Av Bela, belaiternas familj,
av Ashbel, ashbeliternas familj,
av Achiram, achiramernas familj,
³⁹av Shefofam, shefofamernas familj,
av Chofam, chofamiternas familj.
⁴⁰Och Belas söner är
    Ard och Naaman, arditernas familj,
    av Naaman, naamanernas familj.

⁴¹Dessa är Benjamins söner efter deras familjer, de som räknades av dem, 45 600.
[Första räkningen: 35 400, en ökning på 10 200.]

Dan

⁴²Dessa är Dans söner efter deras familjer:

Av Shocham, shochamiternas familj.
Dessa är Dans familjer efter deras familjer.

⁴³Alla shochamiternas familjer, de som räknades av dem, 64 400.
[Första räkningen: 62 700, en ökning på 1 700.]

Asher

⁴⁴Ashers söner efter deras familjer:

Av Imna, imnaiternas familj,
av Ishvi, ishviternas familj,
av Berija, berijaiternas familj.
⁴⁵Av Berijas söner:
    Av Chever, cheveriternas familj,
    av Malkiel, malkieliternas familj.
     ⁴⁶Och namnet på Ashers dotter var Sarach (Serach). [Serach namn vokaliseras här med "a" (Sarach) istället för "e", se 1 Mos 46:17 och 1 Krön 7:30. Vokalmarkeringarna lades till 600-900 e.Kr. av masoreterna. Hon nämns bland dem som kom med Jakob ner till Egypten (1 Mos 46:3) och hennes namn finns med bland de familjer som lämnade, se vers 3.]

⁴⁷Dessa är Ashers söners familjer, de som var räknade bland dem 53 400.
[Första räkningen: 41 500, en ökning på 11 900.]

Naftali

⁴⁸Naftalis söner efter deras familjer:

Av Jachtseel, jachtseliternas familj,
av Goni, goniernas familj,
⁴⁹av Jetser, jetseriternas familj,
av Shillem, shillemiternas familj.

⁵⁰Dessa är Naftalis familjer efter deras familjer, de som var räknade bland dem 45 400.
[Första räkningen 53 400, en minskning på 8 000.]

Totalt

⁵¹Dessa är de som räknades av Israels söner 601 730. [Den första räkningen var 603 550, en minskning på 1 820.]

Instruktioner för fördelningen av landet

⁵²Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

⁵³"Till dessa ska landet delas som ett arv efter antalet av namnen. ⁵⁴De som är fler ska ges ett större arv, de som är färre ska ges ett mindre arv. Till var och en av dessa som är räknade ska en del av arvet ges. ⁵⁵Dock ska landet delas med lottning, efter namnen på deras fäders stammar ska de ärva. ⁵⁶I enlighet med lotten ska deras arv delas mellan dem som är fler och färre."

Levis släkt

⁵⁷Och dessa är de som är räknade bland leviterna efter deras familjer:

Av Gershon, gershoniternas familj,
av Kehat, kehatiternas familj,
av Merari, merariternas familj.

⁵⁸Dessa är Levis familjer:
livniternas familj,
chevroniternas familj,
macheliternas familj,
moshiternas familj
och korachiternas familj.

Och Kechat födde Amram. ⁵⁹Och Amrams hustru hette Jocheved, Levis dotter, som föddes till Levi i Egypten, och hon födde
    Aron
    och Mose
    och deras syster Mirjam. [Jocheved och Miriam är de enda kvinnorna som nämns i det levitiska släktträdet. Notera att det står att Jocheved födde barnen, ofta brukar annars bara fadern och sönerna nämnas i släktregistren. I sammanhanget står hur "Jocheved föddes till Levi" och "till Aron föddes", se vers 60. Se även 1 Mos 4:18; 6:10; 5:7. Ordet "föddes" kan också användas i betydelsen ättling till Levi. Ibland kan namn utelämnas i släktled, se t.ex. Matt 1:1, 8.]

⁶⁰Och till Aron föddes
    Nadav och Aviho,
    Elazar och Itamar. [2 Mos 6:23]
⁶¹Men Nadav och Aviho dog när de offrade främmande eld inför Herrens (Jahves) ansikte. [3 Mos 10:1–2]

⁶²Och de som blev räknade bland dem var 23 000, alla män från en månads ålder och uppåt, för de räknades inte bland Israels söner eftersom de inte fick något arv bland Israels söner. ⁶³Dessa var de som räknades av Mose och prästen Elazar som räknade Israels söner på Moabs slätt vid Jordan, vid Jeriko. ⁶⁴Men bland dessa fanns inte en enda man (kvar) av dem som räknades av Mose och prästen Aron som räknade Israels söner i öknen Sinai [38 år tidigare, se 4 Mos 1:2]. ⁶⁵För Herren (Jahve) hade sagt om dem: "De ska med säkerhet dö i öknen." [4 Mos 14:20–24] Och inte en enda man var kvar av dem förutom Kaleb, Jefunnes son och Josua, Nuns son.

Tselofechads döttrar

27¹Sedan kom döttrarna till Tselofechad [4 Mos 26:33; Jos 17:3] nära, Chefers son, son till Gilead, son till Machir, son till Manasse av Manasses familj, Josefs son. Och detta är namnen på hans [fem] döttrar: Machlah, Noah och Choglah och Milkah och Tirtsah. ²Och de stod inför Mose och inför prästen Elazar och inför ledarna och hela församlingen, vid öppningen till mötestältet och sa: ³"Vår far dog i öknen och han var inte bland dem som gaddade ihop sig mot Herren (Jahve) i Korachs grupp, utan dog sin egen död och han hade inga söner. ⁴Varför ska vår fars namn försvinna (dö ut) från hans familj bara för att han inte har några söner? Ge oss ett arv bland bröderna till vår far."
     ⁵Mose förde fram deras ärende inför Herrens (Jahves) ansikte. ⁶Och Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ⁷"Tselofechads döttrar talar rätt. Du ska noggrant ge dem en besittning från arvet bland deras fars bröder, och du ska se till att arvet från deras far förs vidare till dem.
     ⁸Och du ska tala till Israels söner och säga:

'Om en man dör och inte har någon son,
    då ska hans arv gå vidare till hans dotter.
⁹Och om han inte har någon dotter,
    då ska hans arv gå till hans bröder.
¹⁰Och om han inte har några bröder,
    då ska hans arv gå till hans fars bröder.
¹¹Och om hans far inte har några bröder
    då ska ni ge arvet till hans släkting, den i hans familj som står närmast och han ska besitta det.'

Och det ska för Israels söner vara till en förordning (ordagrant "saker inristat"), ett påbud (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahve) har befallt Mose." [Det var viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Leviratäktenskapet fanns också till för att föra familjens släkt vidare, se 5 Mos 25:5–10. I ett samhälle där änkan annars skulle ha tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn.]

Josua efterträder Mose

¹²Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Gå upp på Avarims berg [bergskedja nordost om Döda havet med toppen Nebo, se 5 Mos 32:49] och se landet som jag har gett till Israels söner. ¹³Och när du har sett det ska du bli samlad till ditt folk, som Aron din bror blev samlad, ¹⁴eftersom du var upprorisk mot min befallning i öknen Tsin vid Meriva, när du skulle hålla mig helgad inför deras ögon." Detta är Meriva-Kadesh vatten, i öknen Tsin. [4 Mos 20:10] ¹⁵Och Mose talade till Herren (Jahve) och sa: ¹⁶"Låt Herren (Jahve), Gud (Elohim) (som är) Andarna över allt kött, (sätta) en man över församlingen, ¹⁷som kan gå framför dem och som kan komma framför dem, och som kan leda dem och som kan föra dem in, så att Herrens (Jahves) församling inte blir som får utan herde." [Matt 9:36]
     ¹⁸Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Ta Josua, Nuns son, en man i vilken är ande, och lägg dina händer på honom ¹⁹och ställ honom framför prästen Elazar och framför hela församlingen, och ge honom ett uppdrag inför deras ögon. ²⁰Och du ska lägga din ära på honom så att Israels söners hela församling ska lyssna. ²¹Och han ska stå inför prästen Elazar som ska fråga för hans räkning genom urims påbud inför Herrens (Jahves) ansikte. På hans ord ska de dra ut, och på hans ord ska de komma in, både han och alla Israels söner med honom, hela församlingen."
     ²²Och Mose gjorde som Herren (Jahve) befallt honom, och han tog Josua och ställde honom inför prästen Elazar och framför hela församlingen. ²³Och han lade sin hand över honom och han gav honom ett uppdrag, som Herren (Jahve) talat genom Moses hand.

Speciella tider och offer (kap 28-29)

[Ett nytt stycke börjar här. Ordningen följer den i 3 Mos 23, men fokus här är speciellt prästernas uppgifter. När väl hela offertjänsten är i full gång kommer prästerna att offra 113 oxar, 32 baggar och 1 086 lamm under ett år. Dessutom behövs över ett ton säd och tusentals liter olja och vin.] 28¹Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ²Befall Israels söner och säg till dem:

Mitt offer [hebr. qorban; generell term för alla typer av offer/löften till Gud; här syftar det på kött], min mat (bröd) – för mina eldsoffer som är en söt arom till mig – ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) till mig i rätt tid.

Dagliga offer (2 Mos 29:38-42, 2 Kung 16:15)

³Och du ska säga till dem: Detta är eldsoffren som ni ska bära fram till Herren (Jahve): Felfria (hebr. tamim) årsgamla lamm av hankön, två varje dag som ett ständigt (evigt) brännoffer [3 Mos 1:3–17]. ⁴Ett lamm ska du offra på morgonen [klockan nio] och det andra lammet ska du offra vid skymningen (ordagrant: ´mellan de två kvällarna´) [klockan tre på eftermiddagen (2 Mos 12:6); samma tid Jesus dog, se Matt 27:46], ⁵och en tiondels efa [3,5 liter] fint mjöl som ett matoffer, ringlat med en fjärdedels hin [0,9 liter] olja av slagen olja. ⁶Det är ett oavbrutet brännoffer som offrades på berget Sinai som en söt arom, ett eldsoffer till Herren (Jahve).
     ⁷Och dess drickoffer ska vara en fjärdedel av en hin [0,9 liter] till ett lamm, på en helig plats ska du hälla ut ett drickoffer av stark dryck till Herren (Jahve). ⁸Och det andra lammet ska du bära fram vid skymningen (ordagrant: ´mellan de två kvällarna´), liksom morgonens matoffer och dess drickoffer ska du bära fram, ett eldsoffer, en söt doft till Herren (Jahve).

Sabbaten – varje vecka (3 Mos 23:3)

[Volymmåttet efa (22-36 liter) upprepas inte, men är underförstått utifrån vers 5. Texten säger inte uttryckligen när dessa två "extra lamm" ska offras, men det tolkades som att det skulle göras i samband med morgonoffret, efter att det vanliga offret var avklarat.] ⁹Och på sabbaten [ska ni offra]:
    två felfria årsgamla lamm av hankön
    och två tiondelar [av en efa; ca 5-6 liter] med fint mjöl som matoffer blandat med olja och dess drickoffer.
¹⁰Detta är brännoffret för varje sabbat, vid sidan av de ständiga brännoffren och dess drickoffer.

Nymånad – varje månad

¹¹Och vid era nymånader ska ni bära fram ett brännoffer till Herren (Jahve),
    två unga oxar
    och en bagge,
    sju felfria årsgamla lamm av hankön
     ¹²och tre tiondelar [av en efa; ca 8-10 liter] fint mjöl som matoffer blandat med olja till en bagge,
     ¹³och flera tiondelar [flera 3 liters mått] av fint mjöl blandat med olja till varje lamm,
som ett brännoffer en söt arom, ett eldsoffer till Herren (Jahve). ¹⁴Och ert drickoffer ska vara
    en halv hin [1,8 liter] vin till en oxe
    och en tredjedels hin [1,2 liter] till en bagge
    och en fjärdedels hin [0,9 liter vin] till ett lamm.
Detta är brännoffret för varje nymånad genom årets alla månader. ¹⁵Och en get av hankön som syndoffer till Herren (Jahve), det ska offras vid sidan om de kontinuerliga brännoffren och dess drickoffer.

Påsk (pesach) – 14 nisan (3 Mos 23:4-5)

¹⁶Och i den första månaden på den 14:e i månaden är Herrens (Jahves) påsk (pesach). ¹⁷Och den 15:e dagen i denna månad ska vara en högtid, sju dagar ska ni äta osyrat bröd.

Dag 1 – 6

¹⁸Den första dagen ska vara en helig sammankomst, ni ska inte göra något slags arbete, ¹⁹utan ni ska bära fram ett eldsoffer, ett brännoffer till Herren (Jahve). Två unga oxar och en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, de ska för er vara felfria (utan defekt), ²⁰och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar [av en efa; 8-10 liter] ska ni offra för en oxe och två tiondelar [av en efa; 5-6 liter] för en bagge, ²¹och flera tiondelar [av en efa; flera 3 liters mått] ska du offra för varje lamm av de sju lammen, ²²och en get av hankön som syndoffer, för att bringa försoning för dig. ²³Ni ska offra dessa vid sidan av morgonens brännoffer som är ett kontinuerligt brännoffer. ²⁴På detta sätt ska ni offra dagligen i sju dagar, offrets mat gjort med eld, en söt arom till Herren (Jahve). Det ska offras vid sidan av det kontinuerliga brännoffret och dess drickoffer.

Dag 7

²⁵Och på den sjunde dagen ska ni ha en helig sammankomst, då ska ni inte göra något arbete.

Pingsten (shavuot) – firas sju dagar (3 Mos 23:17-22)

²⁶Och på förstlingsfruktens dag, när ni för fram ett nytt matoffer till Herren (Jahve) på er veckohögtid (shavuot) ska ni hålla en helig sammankomst, då ska ni inte göra något slags arbete, ²⁷utan ni ska föra fram ett brännoffer som en söt arom till Herren (Jahve). Två oxar, en bagge, sju årsgamla lamm av hankön, ²⁸och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar [av en efa; 8-10 liter] för varje oxe, två tiondelar [av en efa; ca 5-6 liter] för baggen, ²⁹och flera tiondelar [av en efa; flera 3 liters mått] för varje lamm av de sju lammen, ³⁰en get av hankön, för att bringa försoning för dig. ³¹Vid sidan av det kontinuerliga brännoffret och dess matoffer ska ni offra dem, de ska vara felfria för er, och deras drickoffer.

Shofarhögtiden (Jom Teroah) – 1:a Tishri (3 Mos 23:23-25)

29¹Och i den 7:e månaden [tishri, infaller sept/okt] på den första dagen i månaden, ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, det är en dag då ni ska lyssna på ljudet från shofaren. [Ordagrant signaldagen.] ²Ni ska göra iordning ett brännoffer [3 Mos 1:1–17] som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
    1 ung oxe,
    1 bagge,
    7 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
³och deras matoffer [3 Mos 2:1], fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar [av en efa; ca 8-10 liter] för oxen, två tiondelar [av en efa; ca 5-6 liter] för baggen, ⁴och en tiondel [av en efa; ca 2-3 liter] för vart och ett av de sju lammen, ⁵och en bock som syndoffer [3 Mos 4:3], för att ge försoning för er, ⁶vid sidan om (förutom, utöver) brännoffret som hör till nymånaden och dess matoffer och de oavbrutna (dagliga) brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer, i enlighet med era påbud (bindande juridiska beslut), som en söt doftnjutning, ett eldsoffer till Herren (Jahve).

Försoningsdagen (jom kippur) – 10:e Tishri (3 Mos 16, 23:26-32)

⁷Och på den 10:e dagen i denna sjunde månad [tishri] ska ni hålla en helig sammankomst, och ni ska rannsaka era själar, ni ska inte utföra något slags arbete, ⁸men ni ska bära fram ett brännoffer till Herren (Jahve) som en söt doftnjutning:
    1 ung oxe,
    1 bagge,
    7 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
⁹och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för oxen, två tiondelar för baggen, ¹⁰och tio tiondelar [många tiondelar, eller en tiondels efa] för vart och ett av de sju lammen, ¹¹och en bock som ett syndoffer, förutom syndoffret för att ge er försoning, och de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.

Lövhyddohögtiden (Sukkot) – 15:e Tishri och sju dagar (3 Mos 23:33-44)

¹²På den 15:e dagen i den 7:e månaden [tishri, infaller sept/okt] ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, och ni ska hålla en fest till Herren (Jahve) i sju dagar, ¹³och ni ska bära fram ett brännoffer, ett eldsoffer som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
    13 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
¹⁴och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för varje oxe av de 13 oxarna, två tiondelar för varje bagge av de två baggarna, ¹⁵och tio tiondelar [många tiondelar, eller en tiondels efa] för varje lamm av de 14 lammen, ¹⁶och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer. ¹⁷På den andra dagen ska ni bära fram
    12 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
¹⁸och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), ¹⁹och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer. ²⁰På tredje dagen
    11 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
²¹och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), ²²och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer. ²³På fjärde dagen:
    10 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
²⁴och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), ²⁵och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer. ²⁶På femte dagen:
    9 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
²⁷och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), ²⁸och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer. ²⁹På sjätte dagen:
    8 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
³⁰och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), ³¹och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer. ³²På sjunde dagen
    7 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
³³och deras matoffer och deras drickoffer, för oxarna, för baggarna och för lammen enligt deras antal, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), ³⁴och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer. ³⁵På den åttonde dagen ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, ³⁶men ni ska bära fram ett brännoffer, ett eldsoffer som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
    1 oxe,
    1 bagge,
    7 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
³⁷och deras matoffer och deras drickoffer, för oxen, för baggen och för lammen, i enlighet med påbudet (bindande juridiska beslut), ³⁸och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer. ³⁹Detta ska ni offra till Herren (Jahve) på den bestämda tiden, vid sidan om era löften och era frivilliga offergåvor, oavsett om det är ditt brännoffer, eller ditt matoffer, eller ditt drickoffer, eller ditt shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11–21].

Löften

30¹Och Mose talade till Israels söner i enlighet med allt det som Herren (Jahve) befallt Mose. ²Och Mose talade till stamhövdingarna för Israels söner och sa: Detta är de ting om vilka Herren (Jahve) har befallt.

Löfte av män

³När en man svär en ed till Herren (Jahve) och svär en ed att binda sin själ vid ett löfte, ska han inte bryta sitt ord, han ska göra i enlighet med allt som har kommit ut från hans mun.

Löfte av en ogift kvinna

⁴Även när en kvinna svär en ed till Herren (Jahve) och binder sig själv med ett löfte, när hon är i sin fars hus i sin ungdom, ⁵och hennes far hör hennes ed eller hennes löfte varmed hon binder sin själ, och hennes far inte säger emot henne, då ska hennes ed stå fast och varje löfte som hon binder sin själ med ska stå fast.

Löfte av en gift kvinna

⁶Men om hennes far inte tillåter henne den dagen han hör henne (svära en ed), ska inga av hennes eder eller löften varmed hon binder sin själ vara giltiga, och Herren (Jahve) ska förlåta henne eftersom hennes far inte tillät henne. ⁷Och om hon gifter sig med en man medan hennes ed gäller för henne, eller hennes förhastade uttalande på sina läppar varmed hon bundit sig (sin själ), ⁸och hennes man hör det, oavsett vilken dag han hör det men tiger mot henne, då gäller hennes ed och hennes löfte som hon bundit sin själ med står fast. [Här finns en skillnad mellan hennes far som måste höra eden samma dag medan maken kan höra talas om den i efterhand.]

Löfte av änkor

⁹Men om hennes man inte tillåter henne samma dag som han hör om det, då ska han annullera hennes ed som gäller henne och hennes förhastade uttalande från hennes läppar varmed hon bundit sin själ, och Herren (Jahve) ska förlåta henne. ¹⁰Men eden från en änka eller från en frånskild ska i varje sak varmed hon bundit sin själ, gälla för henne. ¹¹Och om en kvinna avlägger en ed i sin mans hus eller binder sin själ med ett löfte, ¹²och hennes man hör det och tiger och inte hindrar henne, då ska alla hennes eder vara giltiga, och varje löfte varmed hon binder sin själ, ska gälla för henne.
     ¹³Men om hennes man annullerar dem den dagen han hör dem, vad som än kommer ut över hennes läppar, om det är en ed eller ett löfte som binder hennes själ, gäller det inte, hennes man har ogiltigförklarat dem, och Herren (Jahve) ska förlåta henne. ¹⁴Varje ed och varje bindande löfte som påverkar hennes själ, kan hennes man låta gälla eller annullera. ¹⁵Men om hennes man tiger mot henne från dag till dag då låter han alla hennes eder gälla, och allt hon lovat gäller henne. Han har låtit det gälla eftersom han teg mot henne den dagen som han hörde dem. ¹⁶Men om han vill annullera dem efter att han har hört dem [vid ett senare tillfälle än den dagen han först hörde dem], då ska han bära hennes överträdelse. ¹⁷Detta är förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") som Herren (Jahve) befallde Mose, mellan en man och hans hustru, mellan en far och hans dotter som är i sin ungdom i sin fars hus.

Seger över midjaniterna (31:1-24)

[Detta är det centrala stycket:]
31¹Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

²"Israels söner, hämnas midjaniterna, sedan ska du bli samlad till ditt folk." ³Och Mose talade till folket och sa: "Rusta männen hos er för strid, så att de kan dra ut mot Midjan, för att verkställa Herrens (Jahves) hämnd över Midjan. ⁴1 000 från varje stam bland alla Israels stammar ska ni sända till striden." ⁵Så man avskilde från Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering), 1 000 män från varje stam, 12 000 rustade för strid. ⁶Och Mose sände iväg dem till striden, 1 000 från varje stam, och Pinchas, son till prästen Elazar, till striden med de heliga föremålen och trumpeten för stridssignal i sin hand. ⁷Och de stred mot Midjan som Herren (Jahve) befallt Mose och de slog (dödade) alla (Midjans) män. ⁸Och de dödade Midjans kung med resten av de slagna, Evi och Rekem och Tsor och Chor och Reva, Midjans fem kungar. De dödade även Bileam, Beors son med svärd. ⁹Och Israels söner tog Midjans kvinnor som fångar och deras små, och all deras boskap och all deras småboskap, och alla deras ägodelar tog de som byte. ¹⁰Och alla deras städer och platser där de bott och alla deras lägerplatser brände de i eld. ¹¹Och de tog allt tillspillogivet och allt byte, både människor och boskap. ¹²Och de förde fångarna och bytet och det tillspillogivna till Mose och prästen Elazar och till Israels söners församling, till lägret på Moabs slätt som är vid Jordan mittemot Jeriko. ¹³Och Mose och prästen Elazar och församlingens ledare gick ut för att möta dem utanför lägret. ¹⁴Och Mose var vred på härhövitsmännen, ledarna för 1 000 och ledarna för 100, som kom från striden. ¹⁵Och Mose sa till dem: "Har ni räddat alla kvinnorna levande? [Ordagrant: "allt av kvinnligt kön".] ¹⁶Se, dessa fick Israels söner genom Bileams råd att göra uppror, så att troheten till Herren (Jahve) bröts i saken med Peor och så bröt hemsökelsen ut i Herrens (Jahves) församling. ¹⁷Döda nu därför varje man bland deras små, och döda varje kvinna som känt en man genom att ligga med honom. ¹⁸Men alla flickor som inte har känt någon man genom att ligga med honom kan ni låta leva och behålla för er själva. ¹⁹Och lägra er utanför lägret i sju dagar, vemhelst som har dödat någon och vemhelst som har vidrört någon slagen (dödad). Rena er själva på tredje dagen och på sjunde dagen och era fångar. ²⁰Och varje klädnad och allt som är gjort av skinn, och allt arbete av gethår, och allt gjort av trä ska ni rena." ²¹Och prästen Elazar sa till alla stridsmän som dragit ut i strid: "Detta är förordningen från undervisningen (instruktionerna, Torah) som Herren (Jahve) har befallt Mose. ²²Vad gäller guldet och silvret, bronset, järnet, tennet och blyet, ²³alla ting som kan vara i eld, ska ni luttra i eld och det ska bli rent, men det ska även renas genom att bestänkas med vatten. Och allt som inte tål eld ska ni doppa i vatten. ²⁴Och ni ska tvätta era kläder på sjunde dagen och ni ska bli rena. Därefter får ni komma in i lägret."

Bytet delas

²⁵Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

²⁶"Ta hela bytet som togs, både män och boskap, du och prästen Elazar och huvudena för fädernas hus i församlingen, ²⁷och dela bytet i två delar mellan männen som är skickliga i strid, som gick ut i strid och hela församlingen, ²⁸och ge en hyllning till Herren (Jahve) från de män som drog ut och stred. En själ av 500, både av människor och av boskap och av åsnor och av småboskapen. ²⁹Ta det från deras halva och ge det till prästen Elazar, som en avskild del för Herren (Jahve). ³⁰Och av Israels söners halva ska du ta ut en av varje 50, av människor, av oxarna, av åsnorna och av småboskapen och av all boskap och ge dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) tabernakel." ³¹Och Mose och prästen Elazar gjorde som Herren (Jahve) befallde Mose. ³²Bytet, utöver bytet som stridsmännen tog, var 675 000 får, ³³72 000 nötboskap, ³⁴61 000 åsnor, ³⁵Och människosjälar, från kvinnorna som inte har känt någon man genom att ligga med honom, 32 000. ³⁶Och hälften som var den del som hörde till stridsmännen var

337 500 får, ³⁷av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 675,
³⁸nötboskap 36 000, av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 72,
³⁹åsnor 30 500, av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 61,
⁴⁰och människosjälar 16 000, av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 32.

⁴¹Mose gav hyllningen, Herrens (Jahves) avskilda del, till prästen Elazar som Herren (Jahve) befallt Mose. ⁴²Och av Israels söners halva, som Mose delat av från stridsmännen, ⁴³deras halva var från fåren 337 500, ⁴⁴och nötboskap 36 000, ⁴⁵och åsnor 30 500, ⁴⁶och människosjälar 16 000. ⁴⁷Och Mose tog från Israels söners halva var femtionde både av människor och djur och gav dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) tabernakel, som Herren (Jahve) befallt Mose. ⁴⁸Och härhövitsmännen, ledarna för 1 000 och ledarna för 100, kom nära Mose, ⁴⁹och de sa till Mose: "Dina tjänare har räknat stridsmännen som var under vårt ansvar och inte en enda man bland oss saknas. ⁵⁰Och vi har fört fram Herrens (Jahves) offer, det som varje man fått av juveler, av guld, armringar och ankelringar, signetringar, örhängen och gördlar för att bringa försoning för våra själar inför Herrens (Jahves) ansikte." ⁵¹Och Mose och prästen Elazar tog guldet från dem och alla utsmyckade juveler. ⁵²Och allt guldet från gåvan som de avskilde för Herren (Jahve) från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, var 16 750 shekel, ⁵³för stridsmännen hade tagit byte, varje man för sig själv. ⁵⁴Och Mose och prästen Elazar tog guldet från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, och förde in det i mötestältet som ett minne för Israels söner inför Herrens (Jahves) ansikte.

Stammarna öster om Jordan (5 Mos 3:12-20)

32¹Rubens söner och Gads söner hade väldigt mycket boskap, och när de såg Jaazers land och Gileads land, såg de att platsen var ett område lämpligt för boskap. ²Och Gads söner och Rubens söner kom och talade med Mose och prästen Elazar och ledarna för församlingen och sa: ³"Atarot och Dibon och Jaazer och Nimra och Cheshbon och Elale och Sevam och Nevo och Beon, ⁴landet som Herren (Jahve) slog inför Israels församling, är ett lämpligt land för boskap, och dina tjänare har boskap." ⁵Och de sa: "Om vi har funnit nåd (chen, oförtjänt kärlek) inför dina ögon, låt detta land ges till dina tjänare som besittning, för oss inte över Jordan." ⁶Och Mose sa till Gads söner och Rubens söner: "Ska era bröder dra ut i strid och ni sitta här? ⁷Och varför ska ni vända bort hjärtat på Israels söner från att gå över och in i landet som Herren (Jahve) har gett dem? ⁸Så gjorde era fäder när jag sände dem från Kadesh Barnea för att bespeja landet. ⁹För när de gick upp i Eshkols dal och såg landet, vände de bort hjärtat på Israels söner så att de inte skulle gå in i landet som Herren (Jahve) har gett dem. ¹⁰Och Herrens (Jahves) vrede upptändes den dagen och han svor och sa: ¹¹Sannerligen ska ingen av de män som kom upp från Egypten, från 20 års ålder och uppåt, se det land som jag med ed lovade till Abraham, till Isak och till Jakob, eftersom de inte helhjärtat har följt mig, ¹²förutom Kaleb, Jefunnes son, keiziten och Josua, Nuns son, eftersom de helhjärtat följde Herren (Jahve). ¹³Och Herrens (Jahves) vrede var upptänd mot Israel och han lät dem vandra hit och dit i öknen i 40 år, till dess att hela den generation som hade gjort ont i Herrens (Jahves) ögon, var borta. ¹⁴Och se, ni reser er i era fäders ställe, en avkomma av syndiga män, för att föröka Herrens (Jahves) brinnande vrede mot Israel. ¹⁵För om ni vänder bort från honom, ska han åter lämna dem i öknen, och så ska han förgöra hela detta folk." ¹⁶Och de kom nära honom och sa: "Vi ska bygga stall här för vår boskap och städer för våra små, ¹⁷men själva ska vi vara redo och rustade att dra ut framför Israels söner, till dess att vi har fört dem till deras plats, och våra små ska bo i befästa städer (som skydd) från landets invånare. ¹⁸Vi ska inte återvända till våra hus, förrän Israels söner har intagit sin arvedel. [Substantivet arvedel (hebr. nachala) kommer från verbet inta (hebr. nachal).] ¹⁹För vi ska inte ärva med dem på den andra sidan Jordan och längre bort, eftersom vårt arv tillfaller oss på denna sida, öster om Jordan." ²⁰Och Mose sa till dem: "Om ni ska göra på detta sätt, om ni rustar er själva och går inför Herrens (Jahves) ansikte till striden, ²¹och varje rustad man bland er går över Jordan inför Herrens (Jahves) ansikte, till dess han har drivit ut sina fiender framför sig, ²²och landet underkuvas inför Herren (Jahve), och ni återvänder efteråt, då ska det vara tydligt inför Herren (Jahve) och inför Israel och detta land ska vara er besittning inför Herrens (Jahves) ansikte. ²³Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahve), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er. ²⁴Bygg städer för era små och fållor för era får, och gör det som er mun har talat." ²⁵Och Gads söner och Rubens söner talade till Mose och sa: "Dina tjänare ska göra som min herre har befallt. ²⁶Våra små, våra fruar, vår småboskap och all vår boskap ska vara där i Gileads städer, ²⁷men dina tjänare ska gå över, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), för att strida som min herre talat." ²⁸Mose gav tydliga befallningar om dem till prästen Elazar och till Josua, Nuns son, och till huvudena för fädernas hus bland Israels söners stammar. ²⁹Och Mose sa till dem: "Om Gads söner och Rubens söner ska gå över Jordan med er, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), och landet ska underkuvas inför er, så ska ni ge dem Gileads land som besittning, ³⁰men om de inte vill gå över med er rustade till strid, då ska de ha sina besittningar i Kanaans land." ³¹Och Gads söner och Rubens söner svarade och sa: "Som Herren (Jahve) har talat till sina tjänare så ska vi göra. ³²Vi ska gå över rustade till strid inför Herren (Jahve), in i Kanaans land och besittningen av vårt arv ska vara hos oss på denna sida Jordan." ³³Och Mose gav till dem, till Gads söner och till Rubens söner och till halva Manasse stam, Josefs son, Sichons kungarike, amoréernas kung, och Ogs kungarike, Bashans kung, landet med dess städer och deras gränser, liksom landets städer runt omkring. ³⁴Och Gads söner byggde Dibon och Atarot och Aroer, ³⁵och Atrot Shofan och Jaazer och Jogbeha, ³⁶och Beit Nimra och Beit Haran, befästa städer, och fållor till sina får. ³⁷Och Rubens söner byggde [på nytt upp städerna] Cheshbon [längs kungsvägen i Moab] och Elale och Qirjatam ³⁸och Nevo och Baal Meon – vilka namn har ändrats – och Sivma, och gav deras namn till städerna som de byggde. ³⁹Och Machirs söner, Manasses son, gick till Gilead och tog det, och fördrev amoréerna som var där. ⁴⁰Och Mose gav Gilead till Machir, Manasses son, och han bodde där. ⁴¹Och Jair, Manasses son, gick och tog dess byar och kallade dem Chavot Jair. ⁴²Och Novach gick och tog Kenat och dess byar och kallade det Novach, efter sitt eget namn.

Vandringen från Egypten till Moab

33¹Detta är Israels söners lägerplatser, vilka de passerade när de drog ut ur Egyptens land med sina härar under Moses och Arons hand. ²Och Mose skrev ner deras vandring, lägerplats för lägerplats på Herrens (Jahves) befallning, och detta är deras lägerplatser på deras vandring.

Rameses till Sinai

³De vandrade från Rameses [förrådsstad i området Goshen i lägre Egypten, se 2 Mos 1:11] i den första månaden [aviv/nisan] på den 15:e dagen i den första månaden, från morgonen efter pesach (påsken) gick Israels söner ut stolt (ordagrant: "med en hög hand") i alla egyptiernas åsyn, ⁴medan egyptierna begravde dem som Herren (Jahve) slagit bland dem, alla deras förstfödda. Herren (Jahve) verkställde även dom över alla deras avgudar. ⁵Och Israels söner vandrade från Rameses och slog läger i Sukkot. [2 Mos 12:37] ⁶Och de vandrade från Sukkot och slog läger i Etam [2 Mos 13:20], som ligger i kanten på öknen. [2 Mos 13:20; 15:22–23.]
⁷Och de vandrade från Etam och gick tillbaka till Pihachirot [ betyder "kanalens mun/utlopp", se 2 Mos 14:2, 9], som är framför Baal Tsefon, och slog läger i Migdol.
⁸Och de vandrade från Pihachirot och passerade mitt genom havet till öknen, och de gick tre dagsresor in i Etams öken och slog läger i Mara [2 Mos 15:23].
⁹Och de vandrade från Mara och kom till Elim, och i Elim fanns tolv vattenkällor och 70 palmträd, och slog läger där.
¹⁰Och de vandrade från Elim och slog läger vid Vasshavet (Röda havet).
¹¹Och de vandrade från Vasshavet (Röda havet) och slog läger i Sins öken.
¹²Och de vandrade från Sins öken och slog läger i Dofka.
¹³Och de vandrade från Dofka och slog läger i Alosh.
¹⁴Och de vandrade från Alosh och slog läger i Refidim, där fanns inget vatten för folket att dricka.
¹⁵Och de vandrade från Refidim och slog läger i Sinais öken.

Sinai till Bene Jaqan (Kadesh)

¹⁶Och de vandrade från Sinais öken och slog läger i Kivrot Hatava
¹⁷Och de vandrade från Kivrot Hatava och slog läger i Chatserot
¹⁸Och de vandrade från Chatserot och slog läger i Ritma.
¹⁹Och de vandrade från Ritma och slog läger i Rimmon Parets.
²⁰Och de vandrade från Rimmon Parets och slog läger i Livna [betyder "vit", troligtvis inte samma Livna i Låglandet som senare intas från norr, se Jes 10:29].
²¹Och de vandrade från Livna och slog läger i Rissa.
²²Och de vandrade från Rissa och slog läger i Kehelata.
²³Och de vandrade från Kehelata och slog läger i Shefer.
²⁴Och de vandrade från Shefer och slog läger i Charada.
²⁵Och de vandrade från Charada och slog läger i Makhelot.
²⁶Och de vandrade från Makhelot och slog läger i Tachat.
²⁷Och de vandrade från Tachat och slog läger i Tera.
²⁸Och de vandrade från Tera och slog läger i Mitqa.
²⁹Och de vandrade från Mitqa och slog läger i Chashmona.
³⁰Och de vandrade från Chashmona och slog läger i Moserot.
³¹Och de vandrade från Moserot och slog läger i Bene Jaqan.

Bene Jaqan till Etsjon-Gever

³²Och de vandrade från Bene Jaqan och slog läger i Chor Hagidgad.
³³Och de vandrade från Chor Hagidgad och slog läger i Jotvata.
³⁴Och de vandrade från Jotvata och slog läger i Avrona.
³⁵Och de vandrade från Avrona och slog läger i Etsjon-Gever. [Etsjon-Gever var en hamnstad i Edom vid norra kusten av Aqabaviken (Röda havet) i regionen kring Eilat/Aqaba. Senare blir det Salomos huvudsakliga hamn för världsvid handel, se 1 Kung 9:26. De två vanligaste förslagen är Tel el-Kheleife (i Aqaba) och Korallön (Faraos ö) 13 km söder om Eilat. Hebr. etjson betyder ryggrad och gever är en mäktig stridsman. Namnet kan beskriva området med taggiga bergstoppar som ser ut som en ryggrad eller kanske Korallön som sticker upp som en ryggrad.]
³⁶Och de vandrade från Etsjon-Gever och slog läger i Tsins öken, det är Kadesh.
³⁷Och de vandrade från Kadesh och slog läger vid berget Hor, på gränsen till Edoms land.
³⁸Och prästen Aron gick upp till berget Hor på Herrens (Jahves) befallning, och dog där, i det fyrtionde året efter att Israels söner kommit ut ur Egyptens land, i den 5:e månaden på den första dagen i månaden. ³⁹Och Aron var 123 år när han dog på berget Hor. ⁴⁰Och kanaanéen, Arads kung, som bodde i Kanaans sydland, hörde att Israels söner kom (var i antågande).
⁴¹Och de vandrade från Hor och slog läger i Tsalmona.
⁴²Och de vandrade från Tsalmona och slog läger i Ponon.
⁴³Och de vandrade från Ponon och slog läger i Obot.

Obot till Moabs slätter

⁴⁴Och de vandrade från Obot och slog läger i Ijej-Haavarim [betyder: "Abrahams ruiner"], vid Moabs gräns.
⁴⁵Och de vandrade från Ijim [Ijej-Haavarim, se vers 44] och slog läger i Dibon Gad.
⁴⁶Och de vandrade från Dibon Gad och slog läger i Almon Diblatajma
⁴⁷Och de vandrade från Almon Diblatajma och slog läger i Avarims berg [bergskedja nordost om Döda havet], framför [toppen] Nebo.
⁴⁸Och de vandrade från Avarims berg och slog läger på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko. ⁴⁹Och de slog läger vid Jordan från Beit Jeshimot ända till Avel Shittim på Moabs slätt.

Mose tal

⁵⁰Och Herren (Jahve) talade till Mose på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko och sa: ⁵¹"Tala till Israels söner och säg till dem:

'När ni går över Jordan in i Kanaans land, ⁵²då ska ni driva ut (hebr. jarash) alla landets invånare framför er, och förstöra alla deras huggna stenar, och förstöra alla deras gjutna avbilder, och bryta ner alla deras höga platser (där de ägnar sig åt avguderi). [Olika ord används för hur israeliterna intar landet, just jarash behöver inte betyda att det är en strid och att städer bränns ner och förgörs, se t.ex. 5 Mos 7:20. Detta är viktigt när man ska koppla samman med arkeologisk datering från utgrävningar av dessa städer. Det behöver alltså inte finnas ett bränt markskikt (ett s.k. destruction layer) som indikerar att staden intagits, bränts och förstörts och sedan byggts upp igen, något som annars ofta är vanligt vid ett skifte från en civilisation till en annan.] ⁵³Och ni ska driva ut landets invånare och bo där, för till er har jag gett landet för att ta det i besittning. ⁵⁴Och ni ska ärva (hebr. nachal) landet genom lottkastning efter era familjer, till dem som är fler ska det ges ett större arv, och till dem som är färre ska det ges ett mindre arv. Varhelst lotten faller för en man, det ska vara hans. Efter (i enlighet med) era fäders stammar ska ni ärva. ⁵⁵Men om ni inte driver ut landets invånare framför er, då ska deras kvarleva bli som törnen i era ögon, och som taggar i era sidor, och de ska plåga er i landet som ni bor i. [Det kan vara detta talesätt som Paulus refererar till när han nämner om sin tagg i köttet, se 2 Kor 12:7.] ⁵⁶Och det ska ske att det jag tänkte göra mot dem, det ska jag göra mot er.' "

Kanaans gränser

34¹Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

²"Befall Israels söner och säg till dem: 'När ni kommer in i Kanaans land är detta det land som ska tillhöra er som ett arv, Kanaans land med sina gränser.

Syd

³Er södra sida ska vara från Öknen Tsin intill Edoms sida, och er södra gräns börjar vid slutet av Salthavet (Döda havet) österut, ⁴och er gräns ska vända söderut vid Akrabims sluttning, och gå längs Tsin, och gå ut söder om Kadesh Barnea, och den ska gå fram till Chatsar Adar och passera fram till Atsmon, ⁵Och gränsen ska vända från Atsmon [i Sinaiöknen, ner mot] till Egyptens bäck, och därifrån ska den gå ut till havet. [Wadi al Arish i Sinaihalvön har sitt utlopp i Medelhavet 5 mil sydväst om Rafah, södra gränsövergången mellan Israel och Egypten.]

Väst

⁶Och som er västra gräns ska ni ha det Stora havet [Medelhavet], det ska vara er västra gräns.

Nord

⁷Och detta ska vara er norra gräns, från Stora havet [Medelhavet i väst] ska ni dra en linje till berget Hor, ⁸från berget Hor ska ni dra en linje till ingången till Chamat [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tel Dan, se Dom 18:28], och gränsen ska gå till Tsedads gräns, ⁹och gränsen ska gå fram till Zifron, och därifrån ska den gå till Chatsar Ejnan, detta ska vara er norra gräns.

Öst

¹⁰Och ni ska dra en linje för er östra gräns från Chatsar Ejnan till Shefama, ¹¹och gränsen ska gå ner från Shefama till Rivla öster om Ajin, och gränsen ska gå ner och ska gå utefter sjön Kinnerets sluttningar österut. ¹²Sedan ska gränsen gå ner till Jordan och följa dess sträckning till Salthavet (Döda havet). Detta ska vara ert land efter dess gränser runtom.' " ¹³Och Mose befallde Israels söner och sa: "Detta är landet där ni ska ta emot arvet genom lottkastning, som Herren (Jahve) har befallt att ge till de nio stammarna, och till en halv stam, ¹⁴För Rubens söners stam efter deras fäders hus, och Gads söners stam efter deras fäders hus, har tagit emot, och halva Manasse stam har tagit emot sina arv. ¹⁵De två stammarna och en halv stam har tagit emot sitt arv på andra sidan Jordan, mittemot Jeriko österut, mot soluppgången." ¹⁶Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ¹⁷"Detta är namnen på de män som ska ta landet i besittning för er; prästen Elazar och Josua, Nuns son. ¹⁸De ska ta en ledare från varje stam, för att ta landet i besittning. ¹⁹Och detta är namnen på dessa män:

Av Juda stam,
    Kaleb, Jefunnes son.
²⁰Av Simeons söners stam,
    Samuel (Shmoel), Amihods son.
²¹Av Benjamins stam,
    Elidad, Shislons son.
²²Och av Dans söners stam en ledare,
    Boqi, Joglis son.
²³Och av Josefs söner, av Manasses söners stam en ledare,
    Chaniel, Efods son.
²⁴Och av Efraims söners stam en ledare,
    Qemoel, Shiftans son.
²⁵Och av Zevulons söners stam en ledare,
    Elitsafan, Parnachs son.
²⁶Och av Isaskars söners stam en ledare,
    Paltiel, Azans son.
²⁷Och av Ashers söners stam en ledare,
    Achihod, Shelomis son.
²⁸Och av Naftalis söners stam en ledare,
    Pedahel, Amihods son."

²⁹Detta är de som Herren (Jahve) har befallt att dela upp arvet till Israels söner i Kanaans land.

Leviternas städer

35¹Och Herren (Jahve) talade till Mose på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko och sa: ²"Befall Israels söner att de ger till leviterna av arvet av deras besatta städer att bo i, och det öppna landet runtomkring städerna ska ni ge till leviterna. ³Och städerna ska de ha att bo i och den öppna marken ska vara för deras boskap och till deras försörjning och för alla deras djur. ⁴Och den öppna marken runtomkring städerna som ni ska ge till leviterna ska vara från stadsmuren och utåt 1 000 alnar [525 meter] runtomkring. ⁵Och ni ska mäta utanför staden
    på den östra sidan 2 000 alnar [1 050 meter]
    och på den södra sidan 2 000 alnar [1 050 meter]
    och på den västra sidan 2 000 alnar [1 050 meter]
    och på den norra sidan 2 000 alnar [1 050 meter],
staden ska vara i mitten. Detta ska vara för dem den öppna marken runtomkring städerna."

Fristäder

⁶[Herren talade vidare:] "Och städerna som ni ska ge till leviterna, ska vara de sex fristäderna som en mandråpare kan fly till, och vid sidan av dem ska ni ge dem 42 städer. ⁷Alla städer som ni ger leviterna ska vara 48 städer, de ska ni ge med den öppna marken runtomkring dem. ⁸Av de städer som ni ger av Israels söners egendom ska ni ta fler från de större [stammarna] och färre från de mindre. Var och en [varje stam] ska ge städer åt leviterna i förhållande till mängden land de fått som sin egendom." ⁹Herren (Jahve) talade till Mose och sa: ¹⁰Tala till Israels söner och säg till dem: "När ni går över Jordan in i Kanaans land, ¹¹då ska ni utse de städer som ska vara fristäder för er, så att mandråpare som dödar en annan man oavsiktligt (av misstag) kan fly ditin. ¹²Och städerna ska vara en tillflykt för er från hämnden, så att mandråparen inte dör till dess han ställs framför församlingen för att dömas. ¹³Och av städerna som ni ska ge ska det vara sex fristäder. ¹⁴Tre städer ska ni ge på andra sidan Jordan och tre städer ska ni ge i Kanaans land. De ska vara fristäder. ¹⁵För Israels söner och för främlingen och bosättaren ibland er ska dessa sex städer vara fristäder, så att alla som dödar någon annan person av misstag kan fly dit.

Överlagt mord

¹⁶Men om han slår honom med ett järnföremål så att han dör,
    då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
¹⁷Och om han slår honom med en sten i sin hand och han dör,
    då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
¹⁸Om han slår honom med ett träredskap i sin hand, som en människa kan dö av och han dör,
    då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.

¹⁹Blodshämnaren ska själv döda mördaren, när han möter honom ska han döda honom. ²⁰Och om han stöter till honom av hat, eller kastar något på honom när han ligger i bakhåll, så att han dör, ²¹eller slår honom i fiendskap med sin hand så att han dör, då ska han som slog honom dödas, han är en mördare, och blodshämnaren ska döda mördaren, när han möter honom.

Vållande till annans död

²²Men om han stöter till honom plötsligt,
    utan fiendskap,
eller kastar mot honom något
    utan att ligga i bakhåll,
²³eller med en sten som en människa kan dö av,
    utan att se honom och kastar den på honom så att han dör,
och han inte var hans fiende och inte heller ville skada honom, ²⁴då ska församlingen döma mellan den som slog och blodshämnaren enligt dessa påbud (bindande juridiska beslut), ²⁵och församlingen ska fria mandråparen från blodshämnarens hand, och församlingen ska upprätta honom i fristaden till vilken han har flytt, och han ska bo därinne till dess översteprästen som var smord med helig olja är död. ²⁶Men om mandråparen vid något tillfälle går utanför fristadens gräns, till vilken han flytt, ²⁷och blodshämnaren finner honom utanför gränsen till hans fristad, och blodshämnaren dräper mandråparen, ska ingen blodskuld gälla för honom, ²⁸eftersom han måste förbli i sin fristad till dess översteprästen har dött, men efter översteprästens död kan mandråparen återvända till landet för sin besittning. ²⁹Och detta ska för er vara förordningar (ordagrant: ´saker inristat´) och påbud (bindande juridiska beslut), genom alla generationer på alla era boplatser. ³⁰Alla som dödar en själ (person), den mördaren ska dödas inför vittnenas mun, men ett vittne ska inte vittna mot någon själ så att han dör. ³¹Ni ska inte ta någon lösen för en mördares liv, han är skyldig till döden, och ska bli dödad. ³²Och ni ska inte ta någon lösen för den som lämnat sin fristad för att bo i sitt land igen förrän prästen har dött. ³³Och ni ska inte orena landet som ni är i, för blod orenar landet, och ingen försoning kan göras för landet för det blod som spillts där, utom genom blodet av den som spillde det. ³⁴Och ni ska inte orena landet som ni ärvt, i vars mitt jag bor, för jag (Herren) bor mitt bland Israels söner."

Tselofechads döttrars arvedel

36¹Och ledarna för fädernas hus bland familjerna av Gileads söner, Machirs son, son till Manasse, från familjerna av Josefs hus kom nära och talade inför Mose och inför furstarna, huvudena för fädernas hus av Israels söner, ²och de sa: "Herren (Jahve) befallde min herre att ge landet som ett arv genom lottkastning till Israels söner, och min herre befalldes av Herren (Jahve) att ge Tselofechads vår brors arv, till hans döttrar. ³Och om de gifter sig med någon av sönerna från de andra stammarna bland Israels söner, då kommer deras arv att tas bort från vår fars arv och läggas till arvet i den stam som de då tillhör, på det sättet tas det bort från lotten med vårt arv. ⁴Och när Israels söners jubelår kommer, då kommer deras arv att läggas till arvet hos den stam som de då tillhör, på det sättet kommer deras arv att tas bort från arvet till våra fäders arv." ⁵Och Mose befallde Israels söner enligt Herrens (Jahves) ord och sa: "Sönerna av Josefs stam har talat rätt. ⁶Detta är vad Herren (Jahve) har befallt angående Tselofechads döttrar och sagt: Låt dem gifta sig med den de finner bäst, men bara inom familjerna i deras fars stam ska de gifta sig. ⁷På det sättet ska inget arv bland Israels söner flyttas från stam till stam, för Israels söner ska hålla fast vid varje del av arvet i hans fars stam. ⁸Och varje dotter som besitter ett arv i någon av Israels söners stammar ska bli hustru till någon av familjerna i sin fars stam så att Israels söner besitter, varje man arvet från sin far. ⁹På det sättet ska inget arv flytta från en stam till en annan stam, för Israels söners stammar ska var och en hålla sig till sitt eget arv." ¹⁰Som Herren (Jahve) befallde Mose så gjorde Tselofechads döttrar. ¹¹Machla, Tirtsa och Chogla och Milcha och Noa, Tselofechads döttrar gifte sig med söner till sin fars bröder. ¹²De gifte sig inom familjerna till Manasses söner, Josefs son, och deras arv blev kvar inom stammen för deras fars familjer. ¹³Detta är befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahve) befallde (hebr. tsavah) Israels söner genom Moses hand, på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.